Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Stretchadhet – utsträckt verklighet?
Lärandets stretchadhet: "Kroksmark beskriver hur lärarens roll är att skapa förutsättningar för lärande – att verka så att alla elever utvecklar motivation för något som den enskilde eleven inte omedelbart ser vare sig glädjen eller lyckan i.
Det är med andra ord viktigast att en lärare är duktig på att motivera varför något ska göras och inte så mycket att läraren måste ha alla faktasvar i ämnet. Kroksmark fortsätter med att konstatera att lärare generellt inte har någon strategi för hur detta ska ske, de har inga teorier som de kan hänvisa till när de utövar sitt yrke och de vet inte varför eller hur en elev tar till sig något eller vet varför just ett speciellt tillvägagångssätt är bättre för en elev."
Lars Thim har på ett utmärkt sätt sammanfattat Tomas Kroksmarks artikel om Lärandets Stretchadhet (publicerad i Didaktisk tidskrift). Rekommenderad läsning för den som vill följa forskning om vad en allt mer digitaliserad (läs en-till-en) skola betyder för arbetet i skolan, för undervisningen och för lärandet. Väl värt att läsa direkt från källan – Kroksmark studerar Vittra men refererar också till studier från Maine. Han redogör också för utvecklingen i Falkenberg (vars resultat fallit något efter en initial förbättring) utan att dock ha någon underbyggd tes om orsaken därtill.
Både Thim och Kroksmark refererar Ruben Puenteduras modell – bra för att utveckla en-till-en-baserad undervisning.
Technorati Tags:
1 – 1, 1 till 1, 1 to 1, IT i skolan, Skola, Ruben Puentedura
Hur många förlorade årskullar
“Lika självklar som pennan”: "För några år sedan medverkade jag i en film som Apple gjorde på temat 1-1. Det som nu håller på att bli verklighet för allt fler elever i svenska kommuner och enskilda skolor. “En pedagogisk rörelse mot ett modernt lärande där alla elever har en egen dator som används med en utklarad pedagogisk tanke och lärstrategi”. "
Fredrik Svensson har skrivit ett läsvärt inlägg om 1 – 1 (one-to-one), alltså om det uppenbara och självklara att alla i skolan borde ha tillgång till moderna verktyg. Och moderna verktyg är inte penna och papper (även om man kanske kan hitta något användningsområde också för dessa). Moderna verktyg för lärande är bärbara datorer till alla elever, projektorer i alla rum och trådlösa nät.
För dyrt säger somliga – bullshit frestas jag att svara. Våra barns lärande är mycket viktigare än några kronor hit eller dit. Faktiskt är det så att kostnaden för att utrusta alla i skolan med bärbara datorer kan beräknas ligga i häradet 5% av totalkostnaden.
Skulle vilja se mitt parti utarbeta en strategi för hur skolan skall få tillgång till verktyg som gör att elever får med sig det som kallas 21st century skills och inte fastnar i en skolverklighet som var passé redan på Björklunds tid. Nu är man beroende av att bo i rätt kommun (t.ex. Falkebarg) eller valt rätt skola – det är faktiskt en skam. I Maine genomförde man detta för motsvarigheten till årskurs 7 och 8 för länge sedan väl medvetna om att det är en mycket viktig förutsättning för att rusta eleverna för vår (deras) tid.
Dessutom var också jag med i filmen Fredrik refererar till:-)
Intressant läsning
En av de myndigheter sokm omfattades av förändringarna av den statliga skoladministrationen (läs lagts ner) är CFL – Centrum för flexibelt lärande. Ibland kan man ju undra om nedläggningar av det slaget också indikerar att vi inte skall ha något flexibelt lärande i vårt land framgent – men så skall man förstås inte tänka:-)
I april i år blev jag intervjuad av Ingrid Anderson Pavlasevic inför framtagandet av en artikel om Framtidens lärande som CFL höll på med. Slutresultatet finns “bevarat” genom att det numera finns tillgängligt på Skolverkets webbplats IT för pedagoger under rubriken Lär dig mera.
För den som är intresserad av att mera direkt ta del av just intervjun med mig finns den sammanställd här.
Intervjun tycks ha avslutats med följande resonemang om behovet av en nationell strategi:
Det finns ett stort behov av ett nationellt initiativ. Danmark och Norge och definitivt England ligger bättre till i detta avseende. När jag träffade företrädare för Becta i samband med BETT i januari berättades att de drar igång en reklamkampanj, för att få föräldrar och näringsliv att ställa krav på skolornas IT-användande. Det finns checklistor på nätet. Ring till din skola och fråga! Gör de det här och det där? Alltså ett ”pushande” på ett helt annat sätt än vad vi har.
Egentligen är jag mest ute efter en nationell strategi, ett nationellt mål, att uttrycka något slags vision eller riktning som många skulle uppfatta som rimlig och riktig. Jag tror inte att det handlar om stora nationella pengar i första hand, för utförandet måste ju ske på varje skola. Det är mycket viktigare att det är nationellt uttalat att vi ska vara en ledande kunskapsnation och att det betyder att vi ska ha ett framstående nyttjande av modern teknik för att understödja lärande, så att bilden av vad det egentligen betyder blir tydlig.
I Main i USA, som jag besökte för något år sedan, har en guvernör fått till stånd att hela delstaten satsar på en dator till varje elev. Detta baseras på en politisk vision att den här delstaten behöver, för att kunna stå sig i framtiden i konkurrens med resten av världen, elever
som har tillgång till den bästa kunskapen och de bästa verktygen och så får han en uppslutning på det och så blir det en idé som lärare och andra kan förhålla sig till.I Sverige har det inte funnits något nationellt initiativ egentligen sedan början på 2000-talet. Det var ju ITIS-satsningen som representerade detta. Den lärarsatsning som nu görs av KKstiftelsen
är inte samma sak. Jag skulle vilja ha det uttalat av Riksdagen eller i en visionär proposition från Utbildningsdepartementet hur IT ska fungera som en dragmotor i utvecklingen av Sverige.
En dator till varje elev – en europeisk översikt
Insight Blog: Laptop programmes for students, an overview through Europe and beyond: “The country that just launched (at the end of July 2008) the biggest ever laptop campaign for students is Portugal, with the Magellan initiative (”Iniciativa Magalhães"). The Magellan scheme will provide 500,000 laptops to primary school pupils starting from the beginning of this school year, thanks to a partnership with Intel. A similar programme is likely to be launched also in Venezuela. In Greece since last year a pool of experts has been working on the behalf of the Ministry of Education for setting up a pilot programme in order to provide students with laptops.
Another interesting initiative is “Be mobile – Learn anywhere”, launched in Switzerland in December 2006, in order to provide cut-price laptops and appropriate software for pupils and teachers in upper secondary schools. Three companies were involved: ACER, Apple and Dell"
(Hittat via Insight blog.)
Och jag bara undrar – var finns det svenska utbilningsdepartementet, den svenska utbildningsminstern och den svenska regeringen på en skala…..? Frågan kan/borde kanske också ställas till svenska utbildningspolitiker i alla partier och på alla nivåer – varför inte till Thomas Johansson, ordförande i utbildningsnämnden i Södertälje.
Reinfeldt flirtar med de främlingsfientliga
Maud Olofsson stod för kvällens riktiga lågvattenmärke: “Men kvällens riktiga lågvattenmärke stod Maud Olofsson för, när hon anklagade socialdemokraterna för att vara ekonomiskt oansvariga i sin skuggbudget.
– Ni spräcker utgiftstaken med 35 miljarder!
Det fick Mona Sahlin att bita tillbaka.
– Det du säger är fullkomligt fel. Vårt utgiftstak är högre eftersom vi har större intäkter än er i vår budget. Du borde gå hem och läsa på, du är oseriös.”
Joakim Jakobsson missade nog en del av debatten (det gjorde jag också – så rolig var den inte). Det enda riktiga klavertrampet gjordes av vår käre statsminister Fredrik Reinfeldt och det handlade om socialbidragen. Han gjorde i samband med det en kommentar som antyder att han tillskriver flyktingmottagandet de ökande socialbidragskostnaderna. Det borde den rätt svaga programledaren (Anna Hedenmo) huggit på, men hon lät det förstås passera.
Johanna Melén på Aftonbladet har inte heller uppmärksammat detta. En fullständigt meningslös analys står Lena Melin på samma tidning för. Inte heller Arvid Falks bloggkoll pekar på den enda riktigt intressanta frågan.
Mona Sahlin gjorde förresten ett habilt intryck. Att hon som Jonas Morian berättar möttes av applåder när hon kom till partihögkvarteret får väl antas väntat. Inte krossade hon motståndet men..
Inför det fortsatt debatterandet skulle jag vilja ge följande råd:
Vi socialdemokrater kan uppvisa ett enastående trackrecord när det gäller framgångsrikt regerande.
Vi socialdemokrater kan uppvisa en enastående förmåga när det gäller att hantera statsfinanser m.m.
Vi socialdemokrater kan uppvisa en enastående förmåga att regera även i minoritetsställning.
Vi socialdemokrater har ett mycket starkt stöd för en politik som inkluderar alla, där tillgång till vård, skola och omsorg ges till alla lika.
Vi socialdemokrater har hittills lyckats formulera och driva en politik som gynnat folkflertalet.
Vi socialdemokrater kommer att kunna utveckla lösningar för 2000-talet som tillvaratar folkflertalets intressen, som utvidgar utrymmet för egna val och möjligheter att reelt forma det egna livet.
Vi socialdemokrater inser betydelsen av att ge alla människor i vårt land möjlighet att leva ett rikt liv inkluderande möjligheter att kommunicera vare sig det handlar om fysiska transporter eller digital närvaro.
Vi socialdemokrater står för en skola för alla som utbildar för och med framtiden dvs ger den kunskap och färdighet som framtiden kräver.
Vi socialdemokrater ber om ett eget mandat men är beredda att samarbeta.
Låt oss inte bli blåsta
Trafikstråk var bara en luring: "Nu visar det sig att ingen ansvarig kan säga vad “trafikstråk” egentligen är för något. Det var bara ett påhittat ord för att slå blå dunster i ögonen på de kritiska alliansriksdagsmännen.
Leif Nixon har sammanställt de två (2) försök till förklaring av ordet som har kommit från politiker, och frågat FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson om hans kommentar. Leif Nixon skriver:
Punkt 4 i regeringens lista över förbättringar i FRA-lagen:
FRA ska bara få tillgång till de “trafikstråk” som domstolen bestämmer.
Så vad är ett trafikstråk? Johan Linander © skriver:
Trafikstråk är t.ex. visst frekvensutrymme i en kabel.
Och Sofia Könberg [politisk sekreterare åt Carl B Hamilton (fp)] skriver:
Trafikstråk betyder ett logiskt frekvensutrymme i kablar, via satellit eller radiolänk.
Det låter ju väldigt mycket som om det är våglängdskanaler Johan och Sofia talar om.
Men för en stund sedan frågade jag Ingvar Åkesson vad ett trafikstråk var. Ikväll höll han nämligen en föreläsning på Linköpings universitet, anordnad av Utrikespolitiska studentföreningen, och jag kunde naturligtvis inte hålla mig borta (och inte hålla mig tyst heller, för den delen). Vad han svarade? “Ja, det där är nånting som politikerna hittat på, så jag vet inte riktigt. Jag tror att de menar de här trafikströmmarna.” sa han (ungefär) och pekade på utdataströmmarna från en samverkanspunkt, närmare bestämt de båda pilarna till höger i den här bilden."
Att använda nyspråk i politiska sammanhang är ju inte direkt ovanligt. Ibland lyckas det väl och stora grupper kan förmås att köpa begrepp vars syfte är att ge en förskönad/förvriden bild av verkligheten. Trafiskstråk tycks vara det senaste och de inom högeralliansen kritiska riksdagsledamöterna tycks ha köpt det rakt av – i betydelsen av en sådan inskränkning av FRAs avlyssningsverksamhet att allmänheten därmed inte kommer att beröras. Precis som Christian Engström (och många andra) skriver så finns det dock ingen vettig definition av detta begrepp. I den digitala världen där i stort sett alla typer av trafik skickas på ett oförutsägbart sätt har i alla fall jag väldigt svårt att se vad som skulle kunna definieras som ett trafikstråk som på ett meningsfullt sätt skulle kunna avgränsa den avlyssnade trafiken till bestämda grupper/individer.
Låt oss alltså konstatera att högeralliansen håller på att blåsa, inte bara de fronderande riksdagsmännen, utan alla som är motståndare till inskränkningar av den personliga integriteten (även när det sker i alla möjliga goda syftens namn).
Tyvärr är det ju så att många människor ser väldigt positivt på effekterna av övervakning. Riktigt skrämmande var det att igår i media höra elev efter elev, lärare och rektorer som med en till dumhet gränsande naivitet försvarar storskalig kameraövervakning för att öka “tryggheten”. Detta efter att Datainspektionen låtit meddela att denna typ av kameraövervakning inte bara inkräktar på den personliga integriteten utan också faktiskt (hittills?) är olaglig. Man kan konstatera att det finns delar av värdegrundsarbetet som uppebarligen inte fungerar.
Avsätt/tvångsförvalta – bötföll inte
Usla skolor
kan få böter: “Hon efterlyser också ”mer kraftfulla verktyg för att hävda skollagens krav” och skulle vilja ha möjlighet att använda vite för att tvinga skolhuvudmännen att åtgärda brister i skolan. Lärarfacken har i flera år förespråkat sådana sanktionsmöjligheter och välkomnar Ann-Marie Beglers utspel.”
Ann-Marie Begler gör sitt utspel på gårdagens DN Debatt och har naturligtvis rätt i sin beskrivning av den “vässade” skolinspektionen. Däremot tillåter ju inte skolagen (än) sanktioner av den typ hon förespråkar och det bör den heller inte göra. Det är nämligen så att vite, böter, som drabbar skolhuvudmannen direkt också drabbar den verksamhet vilken missköts.
Låt oss ta ett konkret exempel: Om en kommunal skola t.ex inte ger enskilda elever med särskilda behov det stöd de behöver (mer eller mindre tydligt orsakat av resursbrist) så kommer förstås ett utdömt vite knappast att öka skolans resurser. Om skolhuvudmannen, kommunen, ändå tack vare vitet känner sig tvingad att öka resurserna till skolan så kommer det att ske på bekostnad av anan kommunal verksamhet.
Generellt är viten, böter, i samband med verksamheter som är skattefinansierade en allt igenom absurd, ologisk tanke. De som skall “straffas” är förstås de individer som inte fullgör sitt uppdrag. Går det att visa att det är på skolnivå som uppdraget inte fullgörs skall förstås t.ex. rektor eller annan personal avsättas/ersättas. Är det på kommunnivå så är det väl rimligen skolchef (motsv.) och/eller de politiker som fattar besluten. Ansvar skall utkrävas av människor inte av abstrakta konstruktioner som en “skolhuvudman”. Tvångsförvaltning av skolor förefaller vara en rimligare modell om man vill ge staten kraft – det finns nog modell att hämta t.ex. från England.
Badlands Hyena har förstått:-)
Förslaget får nog skolorna att tänka efter både en och två gånger innan de bryter mot skollagen och beter sig dåligt. För att bli riktigt effektivt måste man också bötfälla lärare och elever, det är ju trots allt de som är bovarna i sammanhanget, inte skolbyggnaden i sig – att påstå något sådant vore helt absurt.
Elitskolor som sköter sig väl borde i motsvarande grad få belöningar. För att förenkla systemet och minska byråkratin kan man tänka sig att dåliga skolor sätter in pengarna direkt på elitskolornas konton.
Även välfungerande skolor i välkända problemområden bör uppmanas att som en “försäkring” göra insättningar på elitskolekonton, så att kommande böter inte blir en chock.
Skolans kontrollfunktion
Regeringen har redan infört första steget mot stasiland – i skolan: “En annan rektor jag talat med har sagt åt sin personal att lösa bekymret med den ökade arbetsbördan på så sätt att de helt enkelt skriver på in blanco. Denne rektor tar alltså sin personal i försvar när de på detta sätt vägrar att genomföra denna – i deras tycke – ovärdiga kontroll av barnens föräldrar.
– Det är verkligen inte mitt uppdrag att kolla föräldrar på det här sättet, säger en arg lärare till mig som vill vara anonym. Enligt henne är blanketten dessutom vidrigt formulerad. Det står att skolan/läraren ska godkänna att barnet har varit sjukt, så att föräldern kan få rätt till sin ersättning för vård av barn.
– Helt sjukt! Jag, en lärare ska godkänna om ett barn har varit sjukt. Ett barn som inte ens varit här så att jag kan titta det i halsen, vilket för övrigt inte riktigt är min proffession. Och tänk om jag bedömer fel. Är det jag som kontrollant som då får straff, eller vad vill regering och riksdag med detta egentligen? Det här är helt sjukt. Det är ingen arbetsuppgift för en lärare!”(Hittat via arvidfalk.)
Anders Widén tar upp en fråga – nämligen vad som är skolans uppgift – ur ett lite speciellt perspektiv. Riksdagen har nämligen beslutat att skolor skall användas för att kontrollera att föräldrar inte försöker skaffa sig tillfällig föräldrapenning för vård av barn (vabba) när barnen faktiskt inte är hemma/sjuka. Detta började gälla från och med 1 juli i år. När man läser Widén debattartikel får man intrycket att detta inte bara ökar den administrativa bördan för skolan utan att det desutom innebär en kraftigt ökad kontrollfunktion. Jag hinner bli en smula upprörd men bestämmer mig för att faktiskt kontrollera uppgiften om att skolan, t.ex. en lärare skall intyga att barnet varit sjukt. Åtminstone enligt den blankett Försäkringskassan lagt ut som en referensblankett så är det inte fallet.
Det skolan alltså skall göra är att på begäran av en förälder intyga att förälderns uppgift om vilka dagar barnet varit frånvarande fån skolan är korrekta – ingenting annat. Detta innebär förstås behov av att spara sådana uppgifter (en månad), viss tidsåtgång i samband med varje sådant tilfälle och ett pappersskyfflande mellan hem och skola.
Alltså – att kritisera att skolan ålagts en administrativ uppgift är förstås helt OK. Att påstå att denna innebär att en lärare skulle göra bedömningar gällande barnets hälsotillstånd är naturligtvis bara dumt och osakligt och innebär att kritiken helt skjuter över målet (om nu inte Försäkringskassans blanket ser ut helt annorlunda i “verkligheten”).
Även flyktingar har rättigheter
Lagolas spänner sossarnas båge!: "Men människor som sökte ett bättre liv för sig själva och sina barn hålls tillbaka av kriminalitet, trångboddhet, arbetslöshet och diskriminering. Europas storstäder är på väg att gå i sömnen in i fullständig segregation. London och Paris har i dag bostadsområden med människor i djup misär. Stockholm är inte där än, men kommer att vara där snart om inget görs.
Det här är verkliga politiska problem. De kan inte lösas genom predikningar om att alla ska vara toleranta och än mindre genom att abdikera från ansvar in i ytlig kravretorik. Det bästa receptet mot främlingsfientlighet är att kunna visa att de verkliga problemen bemöts med politisk vilja och ekonomiska resurser. Då behövs ett politiskt tilltal som Anders Lagos.
Varför socialdemokratin istället sökt retorisk inspiration hos Tobias Billström är obegripligt. "
(Hittat via Dagens Arena.)
Katrine Kielos noterar att Anders Lago visserligen åtgärdsmässigt inte skiljer sig så mycket från den socialdemokratiska rådslagsgrupens förslag men att hans sätt att resonera innebär ett betydligt bättre tilltal. Till skillnad från rådslagsgruppen lånar sig inte Lago till att ta sin inspiration från högeralliansens fjäskande inför mer eller mindre tydligt uttalad främlingsfientlighet. Så långt är allt gott och väl och Anders Lago värd beröm!
När det gäller åtgärderna så fortsätter dock Lago sitt kampanjande mot lagen som ger flyktingar rätt att bestämma var de skall bo. Vad han därmed säger är ju att flyktingar inte skall ha normala mänskliga rättigheter, storebror staten skall alltså meddelst diktat anvisa var i landet man får bo. Det är naturligtvis långt från en rimlig ståndpunkt, dock förståelig eftersom Lago är kommunalråd i en kommun till vilket mycket stora grupper av irakier sökt sig under senare år. Det är helt sant att det leder till en oerhörd belastning på mottagningsorganisation, på skolor, på bostadsmarknaden.
Se istället till att alla kommuner tvingas erbjuda flyktingmottagande i form av tillgång till bostäder, hjälp till jobb, skola etc. Se därefter till att alla flyktingar ges ordentlig information om de möjligheter som finns runt om i landet. Låt sedan flyktingarna ta ställning till alternativen.
Sexhundra kronor om dagen utan protest | weconverse
Sexhundra kronor om dagen utan protest | weconverse: "En metod som man kan använda för att peka på vikten av området, är att snacka pengar Jag brukar därför säga saker som att
en tvåbarnsfamilj idag lägger i storleksordningen 600 kronor om dagen på sina barns skoltid.
Det är en trubbig siffra, skapad genom att ta en uppskattad skolpeng om 2 × 60000 kronor/år och dividera det med 200 skoldagar om året. Med all sannolikhet är sedelbunten underskattad. Sen är det en (politisk) parantes att pengarna går via skatter och inte den egna plånboken."
Richard Gatarski har skrivit ett tänkvärt inlägg om skolan. Han avslutar med att ställa några frågor:
Förmodligen utgör “skolan” den största ekonomiska sektorn i vårt land. År 2007 stog förskola och grundskola för nästan hälften av de svenska kommunernas kostnader. Nästan etthundranittio (190) miljarder kronor. (Källa: Skolverket).
Vad får vi för dom pengarna?
Vad vill vi göra i stället för dom pengarna?
Låt oss börja med pengarna. 2007 kostade grundskolan (Skolverket) 75,3 miljarder vilket motsvarar 30% av kommunernas budget. Det motsvarar också en kostnad om 79 200 kr/inskriven elev. Räknar man som Gatarski om detta till kostnad per dag och bara de dagar skolverksamheten pågår så hamnar man på 396 kr/dag och för två barn som är Gatarskis exempel alltså på nästan 800. Så är emellertid orimligt att göra – de flesta kostnaderna är jämt fördelade över årets alla dagar – lokalkostnader, löner till personal etc varför ett hanterligt och mera begripligt mått torde vara de 79 200 fördelade på 365 dagar. Vi får då fram att varje elev i grundskolan kostar 217 kronor per dag, för två barn följdaktiligen 434 kronor.
Även 217 kronor om dagen är dock en del och Gatarskis fråga gällande vad vi får för dessa pengar kan ju bland annat besvaras med att vi får våra barn förvarade, de får tak över huvudet, de får en lunch så de svälter knappast, de får en undervisning som för de flesta ger ett hyggligt resultat etc. Enkelt uttryckt – oaktat alla försök att av främst politiska skäl svartmåla svensk skola så är den jämförelsevis riktigt bra.
Frågan om vad vi vill göra med pengarna istället är förstås roligare. Själv har jag ett
mycket radikalt förslag
– ta 8 av de 217 och se till att alla elever har tillgång till moderna verktyg för sitt lärande. Det är ungefär vad det skulle kosta att utrusta alla elever med en MacBook. Då får alla alltid tillgång till, precis som Gatarski påpekar, den mängd med lärresurser som finns på nätet som komplement och/eller ersättning till mer traditionella läromedel.
Senaste kommentarerna