Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Volvo och SAAB till salu – rea kanske
Volvo dominerar debatten | Arvidfalk.se: “Idag handlar det förstås mycket om Volvo eftersom Ford klargjort att de vill sälja Volvo. Det är en fråga som genast seglar upp till en politisk fråga i Sverige och buden är många. Bland vänsterdebattörer finns det stora åsiktsskillnader. ”http://www.zaramis.nu/blog/2008/12/02/forstatliga-personbilsindustrin-och-stall-om-produktionen/“>Anders Svensson skriver: “Det är klart personbilsindustrin måste övertas av det offentliga. Förstatligas under arbetarkontroll helt enkelt.” och han får medhåll av bland annat ”http://rodamalmo.blogspot.com/2008/12/staten-ta-ver-volvo.html">Röda Malmö, Bengt Silfverstrand, Peter Gustavsson och Adrian Kaba."
Och Mona Sahlin tillhör åtminstone nästan tillskyndarna av att den av högern styrda svenska staten skall bli biltillverkare, tänk er Hägglund, Björklund och Reinfeldt som industialister! Man får faktiskt berömma Maud Olofsson som enligt DN kommenterar Sahlins resonemang:
Inte ens som en tillfällig åtgärd i väntan på en köpare vill Maud Olofsson se staten som ägare.
– Låt oss komma ihåg läget. Vi är i en situation då de här två bolagen gör underskott på ungefär elva miljarder kronor per år. Då ska vi ta det läget till ett nollläge, sedan ska vi investera för att producera nya bilar, som sedan ska marknadsföras och säljas. Vad är det som säger att ett sådant ägande blir tillfälligt? Vad vet hon om det?
Kanske hade Måddan läst mina funderingar från igår, jag vet ju inte vilka från regeringskansliet som läser min blogg:-)
En som verkligen är ute och cyklar i frågan är den gode Göran Johansson (kanske är det bra att han nu får en ersättare i styret av Göteborg). Något mer absurt än hans konspirationsteori får man leta efter. P J Anders Linder betraktar det som ett utslag av göteborgshumor.
Erik Laakso har däremot en konstruktiv idé.
Nu vill ju ocksåGM sälja SAAB – någon som tror att köparna står i kö?
BRÅ i Södertälje
Tidigare ikväll bevistade jag ett möte med BRÅ i Södertälje där jag sedan ett par år nu är socialdemokratisk ledamot. Det är ofta intressant eftersom BRÅ mestadels utnyttjas som en informationscentral och man får en god inblick i hur olika tjänstemän ser på sin verksamhet och dessa oll bland annat i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i kommunen.
Nästa år görs en särskild satsning på ett trygghetsprogram på vilket satsas 7,5 milj.kr. extra. Ikväll hade vi en liten övning för att påbörja diskussionen om vad ett sådant program borde innehålla. Det absolut bästa och mest tänkvärda förslaget kom från Aron Podavka som representerar Ungdomsrådet. Förslaget framfördes av Aron tillsammans med Tommy Hjernert (som nog jobbar med demokrati- och mångfaldsfrågor i kommunen) och kan sammanfattas i ordet normalisering.
Som jag uppfattade förslaget – och jag kan ju ha missförstått – så gick det ut på att istället för att tänka i termer av att placera tjänstemän från socialen i t.ex. en skola så borde vi fundera på hur vi skulle vilja att det såg ut på en skola i ett slags normaltillstånd. För många av oss med goda erfareheter från åtminstone 60- och 70-talets skola så var det en plats där det utöver lärare, som faktiskt fanns bland eleverna också på raster, så fanns det flera vuxna som man relaterade till, typ mattanten eller vaktmästaren. Det är kanske inte fler professionella problemskapare (förlåt lösare) utan fler alldeles vanliga vuxna med alldeles vanliga behövliga uppgifter som behövs i en skola. OBS skola är här bara ett exempel – själva tanken om normaliseringa kan appliceras i andra sammanhang också.
Ett sådant sammanhang är gatulivet i stan. Häromveckan var vi (dvs min familj) ute för att äta tillsammans med mina föräldrar. Detta på en söndagskväll. Då har inte restauranger i Södertälje öppet men tillslut hittade vi i alla fall en utmärkt sådan nere vid Maren. Inte särskilt mycket folk men trivsamt och god libanesisk 16-rätters – rekommenderas. När vi lämnade restaurangen gick vi således bort mot trappan upp till Järnagatan som alltså vid 9-tiden en söndagkväll är fullständigt dött. Man undrar – hur kan det t.ex. få finnas två teatrar med detta helt perfekta läge som inte har verksamhet en södagskväll. En normaliserings skulle här innebära att man ser till att det finns kvällsöppna verksamheter som lockar folk varje kväll.
Roligast informationen påkvällens BRÅ-möte gavs av ovan nämnda Hjernert. Den handlade om ESS. ESS är en samverkansmodell mellan kommunala förvaltningar och polis m.fl. ESS skall utläsas Effektiv Samverkan i Södertälje. ESS presenterades i mars i år. Nu verkar den vara på gång dvs man börjar få ordning på sammanträdandet och räknar enligt Hjernert att få igång “lokala” ESS i de olika stadsdelarna under våren. Effektivt var ordet:-)
Spela mera
Socialdemokratin höjer dataspelsmarknaden: “När varslen står som spön i backen och traditionell industri går på knäna på grund av lågkonjunkturen behöver vi långsiktiga satsningar som gynnar utvecklingen i branscher där Sverige kan bli världsledande. Musik, design och mode har länge varit givna satsningar, dataspel har självklart också samma potential att växa och bli mycket betydande för landet.”
(Hittat via Arvid Falk.)
Behöver det verkligen utformas “”http://www.socialdemokraterna.se/upload/Rapporter/2008/Investera_i_dataspelsindustrin%5B1%5D.pdf?cmpi=“>en sammanhållen politik för den svenska dataspelsbranschen” som Luciano Astudillo hävdar. När man läser om framgångsrika exempel inom området – som Polarbit (från Södertälje förstås) så känner man viss tveksamhet:
På tre år har bolaget producerat fler spel än vad som borde vara möjligt med en personalstryka på åtta personer. Bland spelen finns mobila versioner av Electronic arts Tiger Woods 07, Fifa 06, Spore och SSX samt Activisions (tidigare Vivendi) Crash bandoicoot nitro cart.
– Vi har egentligen inte varit ute och sålt oss utan uppdragsgivarna har kommit till oss.
Men, och det är här Polarbit skiljer sig från andra, bolaget har också utvecklat egna spel. Waveblazer, som släpptes på Apples Appstore för Iphone och Ipod touch i veckan, är det senaste.
– Apple har ju skapat möjligheten att tjäna pengar på att publicera egna spel. De tar 30 procent av intäkten, resten går till oss. Det gör att det faktiskt finns möjlighet att tjäna pengar. Det är mycket svårare om man ska gå via ett förlag till en operatör. Då blir det inte mycket kvar till utvecklaren, säger Mitri.
Vinstmarginalen är 50% – ändå tycker alltså såväl datorspelsbranchen som Luciano Astudillo som Anders Löwdin som Johanna Nylander som….att verksamheten behöver stödjas, stimuleras, subventioneras.
Jonas Thente på DN är i alla fall lite skeptisk.
Männen och Mona
Män över 65
överger Mona: “Hemlig opinionsundersökning visar på tapp för socialdemokraterna
Männen överger Mona Sahlin. Det är förklaringen till att socialdemokraterna backar i opinionsmätningarna.
Störst är tappet i gruppen män över 65 år, där stödet för s rasar med tio procentenheter.
Moderaterna är nu största parti både i Stockholm och Malmö.
Det framgår av den hemliga opinionsmätning, som partierna köper av Sifo och som TT tagit del av”
Aftonbladet publicerar uppgifter från en hemlig opinionsundersökning som enligt uppgift partierna (obestämt vilka) beställer av Sifo och som TT (Aftonbladets källa) tagit del av. Man kan ju undra varför denna serie undersökningar normalt hemlighålls – den utgör ju en guldgruva för alla besserwissrar som baserar sina bedömningar av det politiska läget just på sådant.
I sann kvällsjournalsitisk anda tolkas det faktum att stödet för socialdemokraterna minskar särskilt bland män som att Mona Sahlin skrämmer bort dessa. Kanske innehåller undersökningen också uppgifter om detta – alltså varför de ändrat sina partisympatier men det finns i artikeln inget som talar för det.
Marita Ulvskog säger enligt Aftonbladet
– Under finansiell oro och ekonomisk kris i världen då är det två personer som framträtt; statsministern och finansministern. Och de har än så länge inte hittat på några ekonomiska äventyrligheter. Det belönas och vi som är i opposition kan inte agera, säger hon.
Hon har naturligtvis bara lite rätt – det finns en effekt hos väljare att premiera sittande regeringar i akuta krislägen – men var hon får tesen om att oppositionen inte kan agera förstår jag inte. Det är visserligen sannolikt så att bristen på ett agerande baserat på en självständigt utformad politik som pekar på en vision där kriser av det nu aktuella slaget inte förekommer (minskas) är huvudproblemet. Alltså sammanfattat – vad skall man tro på?
Men det är klart tror man att det enda agerande som kan öka väljarstödet är baserat på att man har makten och kan vidta åtgärder, eller som en del av våra riksdagsmän tycks tro att politik bedrivs i interpellationsform så har man ju helt klart strategiska problem.
Har du kontrakt, lille vän
November 23, 2008- Kontrakt om svenska värderingar för invandrare: “Som kronan på verket föreslås kontraktet vara frivilligt, och inte gälla EU-medborgare. Har förslaget något annat syfte än att vara en flirt högerut?”
Svaret på Björn Fridéns fråga är förstås nej. För den som tvivlar kan man ju t.ex. förslå läsning av Sverigedemokraten Leo Sundbergs betraktelse över folkpartiets “fråga”. Eller fundera över vad högerns utspel egentligen är (citerat från Blogge Bloggelito):
Det blåser nationalistiska vindar igen, som det brukar göra när tiderna försämras och man behöver syndabockar att sparka på. Och att moderaterna nu tar upp konkurrensen med sverigenazisterna om väljarnas gunst kommer kanske inte heller som någon direkt överraskning, dels för att de nya moderaterna i grund och botten är de gamla moderaterna i värderingsfrågor, dels för att de nya moderaterna är ett geléformat, ryggradslöst och principlöst parti ständigt med ett fuktat finger i vädret för att se vart det blåser i frågor utanför den borgerliga kärnan (exempelvis att försvara de borgerliga köpmännen mot fildelningens konsekvenser).
Och det är väl bara att konstatera att teorin om att den verkligt obehagliga effekten av populistisk mer eller mindre tydligt uttalad rasistisk organisering i ett land som vårt (jmf till exempel med Danmark) är att det sker en anpassning hos just de geléformade, ryggrads- och principlösa mer etablerade partierna äger sin riktighet.
Marita Ulvskog förstår dock inte alls:
DET ÄR SVÅRT ATT förstå vad de egentligen vill säga med det. Det finns risker med att kasta ur sig sådana här förslag om man inte visar att det innehåller något konkret och en lösning.
Det finns förstås också socialdemokrater som ägnar sig åt samma glidning mot mera främlingsfientlighet som Schlingmann. I DN kan man läsa att “MEN LUCIANO ASTUDILLO, RIKSDAGSMAN för socialdemokraterna, går emot sin partikamrat och hoppas på en bred uppslutning om kontrakten.”
Kieolos drömmer
Sahlin måste ta det intellektuella initiativet: "Det börjar bli allt tydligare att den konflikt som socialdemokraterna söker med regeringen handlar om hur konsekvenserna av finanskrisen ska hanteras. Inte orsakerna.
Oppositionen ska visa att dess politik bättre skyddar människor och att denna trygghet tillsammans med ytterligare stimulans av ekonomin är bra för Sverige. Allt det där är förstås viktigt och rimligt. Problemet är att det inte räcker. Det är reaktivt.
“Vakna vänstern, ni har vunnit” skrev Kaj Glans i DN nyligen och visst känner man för att ruska om Mona Sahlin och ropa att:
– Snälla ta det intellektuella initiativet! "
(Hittat via Dagens Arena.)
Katrine Kielos är en ofta alldeles utmärkt skribent, inte bara stilistiskt utan också med en förmåga att hitta lysande formuleringar. Artikeln med rubriken Sahlin måste ta det intellektuella initiativet är dock ett undantag undantaget just denna formulering. Det är så fruktansvärt elakt och samtidigt drar det ju en del i mungiporna.
Kielos sammanfattar egentligen hela problematiken i en annan formulering – “Det är reaktivt”. Hittils har vi sett mycket litet, för att inte säga inget av egenhändigt formulerad politik utan hela strategin tycks gå ut på att demoniserara (googla t.ex. på mona sahlin satan) högern. Den strategin är dömd att misslyckas.
Det har gått två år sedan högern fick makten. Ibland kan man tro att all världens olycka därmed drabbade oss och att de fösrämringar av olika trygghetssystem samma högern genomfört slår igenom med våldsam snabbhet och kraft. Och så kollar man siffrorna och finner att skillnaderna i ersättningsnivåer ibland kan vara så små som 50 kronor. Så förlorar man trovärdighet.
Det finns partikamrater som är helt besatta av ägandeformer. Som bedriver hetskampanjer mot kamrater som arbetar i privata företag. Som ser politiken som forumet för att påtvinga andra sin unkna sexmoral.
Och Katrine Kielos ropar i öknen: Snälla ta det intellektuella initiativet!
Hur många förlorade årskullar
“Lika självklar som pennan”: "För några år sedan medverkade jag i en film som Apple gjorde på temat 1-1. Det som nu håller på att bli verklighet för allt fler elever i svenska kommuner och enskilda skolor. “En pedagogisk rörelse mot ett modernt lärande där alla elever har en egen dator som används med en utklarad pedagogisk tanke och lärstrategi”. "
Fredrik Svensson har skrivit ett läsvärt inlägg om 1 – 1 (one-to-one), alltså om det uppenbara och självklara att alla i skolan borde ha tillgång till moderna verktyg. Och moderna verktyg är inte penna och papper (även om man kanske kan hitta något användningsområde också för dessa). Moderna verktyg för lärande är bärbara datorer till alla elever, projektorer i alla rum och trådlösa nät.
För dyrt säger somliga – bullshit frestas jag att svara. Våra barns lärande är mycket viktigare än några kronor hit eller dit. Faktiskt är det så att kostnaden för att utrusta alla i skolan med bärbara datorer kan beräknas ligga i häradet 5% av totalkostnaden.
Skulle vilja se mitt parti utarbeta en strategi för hur skolan skall få tillgång till verktyg som gör att elever får med sig det som kallas 21st century skills och inte fastnar i en skolverklighet som var passé redan på Björklunds tid. Nu är man beroende av att bo i rätt kommun (t.ex. Falkebarg) eller valt rätt skola – det är faktiskt en skam. I Maine genomförde man detta för motsvarigheten till årskurs 7 och 8 för länge sedan väl medvetna om att det är en mycket viktig förutsättning för att rusta eleverna för vår (deras) tid.
Dessutom var också jag med i filmen Fredrik refererar till:-)
Ku Klux Kristdemokrat (Blogge Bloggelito regeringsblogg)
Ku Klux Kristdemokrat (Blogge Bloggelito regeringsblogg): “Grunden för denna ökade intolerans står att finna i alliansregimens politik, som har skapat ett hårdare och kärvare samhälle och stärkt kristendomens aktier, inte minst genom att man har klubbat eller aviserat kristna morallagar på löpande band (stärkt sexköpslag, vidgad barnporrlag, ny djursexlag), pläderat för en kristet baserad värdekanon i skolan, agiterat för obligatorisk kunskap i svenska för medborgarskap, förfäktat slöjförbud, föreslagit integritetskränkande könskontroll av gymnasieflickor, förordat inskränkningar i vuxna kvinnors rätt att utföra mödomshinneoperation (samtidigt som man bevarar och försvarar den kristjudiska ceremonin att stympa småpojkar) och i allra största allmänhet verkat för större intolerans och mer (kristen) homogenitet på alla områden.”
Blogge Bloggelito konstaterar att “Sverige är inte längre bara smygrasistiskt, utan allt mer öppet inskränkt och främlingsfientligt” och beskriver den ökade intoleransen som sprider sig till allt fler områden. Han tar också upp det faktum att detta bland annat är synligt i många kommentarer på tidningars artiklar. Länstidningen i Södertälje utgör et bra exempel på detta där allt möjligt kryper fram, och då tas ändå en del bort (vilket jag inte gillar). Ett exempel är en artikel om en våldtäkt som publicerades häromdagen.
Tyvärr är ju inte det Blogge kallar “kristna morallagar” något som bara förekommer inom den nuvarande regimen. Om ni lovar att inte skvallra för Blogge kan jag avslöja att socialdemokraterna i helgen antog en valplattform inför valet till EU-palamentet nästa år. I den kan man läsa:
Stoppa människohandel och prostitution. Vi accepterar inte att människor utnyttjas genom prostitution. Vi vill sätta press på medlemsländerna att förbjuda sexköp. EU ska agera för att sätta stopp för alla former av människohandel.
Här tycks man ju helt ha abdikerat inför just den kristna moralbaserade sexsynen och dess vanliga retoriska grepp att blanda samman frågan om människohandel och prostitution. Om man inte använder människohandel som argument nyttjas istället frekvent argumentet att det finns många utsatta personer bland sexsäljarna. Som socialdemokrater är och skall vi förstås vara emot människohandel men lika självklart för varje enskild människas rätt att bestämma över sin kropp.
Dessutom anser jag att Erik Laaksos retoriska fråga “”http://www.eriklaakso.nu/?p=1">Är sexköpslagen försvarbar?" naturligtvis måste besvaras med nej.
Vad bestämmer politiken
Jonas Morian: Politik är en fråga om förtroende: “Det blåser allt snålare om ”http://www.makthavare.se/Mona_Sahlin">Mona Sahlin. I veckan som gått så har hon fallit från förra årets andraplats till plats 6 i tidningens Fokus rankning över landets 100 mäktigaste. Och enligt en Sifoundersökning beställd av pr-byrån Westander så känner bara 33 procent av svenskarna störst förtroende för Mona Sahlin som statsminister, medan 55 procent känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt.
Jämfört med en tidigare mätning i april i år är det ett ras på 8 procentenheter och en statistiskt säkerställd nedgång. Det är den lägsta siffran sedan Sahlin valdes till socialdemokraternas partiledare i mars 2007, uppger Aftonbladet.
Samtidigt fortsätter Allianspartierna att knappa in på oppositionens försprång. På en månad har gapet minskat fyra procentenheter, visar SvD/Sifos novemberbarometer."
Politik har mycket lite med opinionsmätningar att göra. Politik har faktiskt lika lite med valresultat att göra. Politik är inte en tävling och man toppar inga lag i politiken. Politk är att vilja.
Om den politik man utvecklar väcker gensvar hos tillräckligt många kommer man att vinna val, med den reservationen att det förutsätter at man kan kommunicera sitt budskap. Som alltid – det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda.
Spelar då inte opinionsmätningar någon roll? Jo självklart då de mäter just effekterna av – om man nu tror på sin politik – av de kommunikativa ansträngningarna. De mäter hur folk möter budskapet. Misstror folket den politik man formulerar i debatter, i samtal, i artiklar kommer man att få dåliga siffror helt enkelt.
Visst kan man vinna val på att triangulera, att låta analyser av opinioner vara grund för formulering av politiken. Gör man så borde man ägna sig åt annat t.ex. marknadsföring.
Jag tror att få bekymrar sig om att Mona Sahlin slirar lite i taktiken när det gäller regeringsalternativ. Jag tror de är betydligt mer bekymrade över vad socialdemokraterna faktiskt vill och dess förmåga att formulera en politik för 2010-talet. Jag tror att det var när den dunkelt formulerade politiken för framtiden dunkelt kommuniceras som opinionssiffrorna vände. Otydligheten i regeringsalternativsfrågan kan då ha bidragit något men inte mycket.Men det är förstås mycket enklare att haka upp sig på en “formaliafråga” vilket förstås mer professionella tyckare gärna gör.
Dessutom är det så att diskussionen om att i förväg bestämma sig för koalitionspartner(s) är att låta motståndaren bestämma agendan. Finns ingen anledning att göra så,
Partiapparat versus bloggare
Vadå bloggkamp?: “Om man vill ”http://www.metro.se/se/article/2008/11/06/20/2318-57/index.xml">”vinna bloggosfärens sympatier” finns i princip bara en sak att göra, nämligen att driva en politik som bloggosfären gillar.
–—-Och för att anknyta till resonemanget i det första stycket är det i första hand det politiska innehållet i Obamas plattform som gjorde susen, speciellt ställt i kontrast till de katastrofala år som varit under Dubya. It’s the politics, stupid. Politics first, och en bloggstrategi kan bara användas som komplement till en kristallklar politisk struktur som har möjlighet att vinna gehör.
–—-Nyckelordet är ”change”, inte att konservera sig i mittens rike à la svenskt femtiotal. Ställ till med ”change” i politiken, och bloggarnas stöd kommer med automatik. Ty det bloggarna är ute efter är just ”change”, i annat fall skulle vi inte blogga. ”Change” i kalla kriget-mentaliteten och den Dubya-inspirerade terrorkampen. ”Change” i fildelnings- och upphovsrättsfrågorna. ”Change” i sex- och moralpolitiken. ”Change” i konstitutionella frågor och politikens maktdelning. ”Change” speciellt i de många frågor som inte har med ekonomi att göra, utan mer anknyter till livsstil och personlig frihet. Det är där slaget om bloggarna måste stå, och det är där partierna måste engagera sig – genom deltagande och interaktivitet, genom att låta flödet gå i båda riktningarna, att påverka och låta sig påverkas, att forma politiken live.
"
Blogge Bloggelito har rätt och jag tror att det är ytterst få av de politiska partiernas ledare som fattar detta. Jag tror att de (i bästa fall) tror att bloggosfären kan användas, jag tror at de tror att det kan vara ytterligare en kanal för i huvudsak envägskommunikation av traditionell modell. Så är inte fallet.
Vi ser ju också att vällovliga försök att närma sig bloggare haltar – det är kommunikatörer som anlitas, kontakterna baseras på försök att ge exklusive information – när det borde vara ledande politiker som kommunicerar med, debatterar med.
Kanaler som YouTube missbrukas genom publicerandet av TV-liknande produktioner istället för att generera hypade klipp som är nytänkande, har självinsikt, distans, är kul.
Bloggare (och jag menar då enskilda bloggare – bloggosfören är inget kollektiv när det gäller åsikter m.m.) kan tänkas engagera sig för en politik om de tror på den. Ett sådant engagemang kan jämföras med de traditionella frivilliga (ej arvoderade) valarbetare som knackar dörr, står i valstogor.
Det som skiljer bloggarna från de traditionella valarbetarna (förrutom att de bl.a. är aktiva 24/7/365) är att de inte finner sig i att basunera ut budskap som de inte personligen gillar och att de förväntar sig att deras synpunkter skall tas emot, tas om hand och få betydelse i formandet av politiken.
Det senare tror jag faktiskt borde vara tyndpunkten i ett politikst partis bloggstrategi – alltså hur skall partiet kunna använda sig av alla “kärleksfulla kritiker” som numera syns och hörs. Tidigare har ju alla dessa åsikter i bästa fall filtrerats fram genom en hierarkiskt uppbyggd partiorganisation – nu har vi kapat alla mellanled. Det är inte partiledningar som blir obsoleta utan snarare så blir mellanleden obsoleta i egenskap av den enda förbindelsen mellan väljare, vanliga medlemmar och ledningen.
Alexandra på HBT-sossen, som jag hittar via Erik Laakso, citerar Marita Ulvskog:
Marita Ulvskog till Metro: Vi förlitar oss på vårt folkrörelseengagemang. Vi känner till drygt 500 socialdemokratiska bloggare och dem har vi såklart kontakt med. Partiet har en tjänst vikt för arbetet med bloggkontakter och som hanterar vårt öppna bloggnätverk. Bloggare vill inte vara megafoner utan ha saklig information och därefter göra en egen bedömning.Vi har kontinuerligt sedan 2006 haft seminarier, träffar, gjort bloggintervjuer på YouTube, arrangerat möten mellan ledande företrädare och bloggare. Bloggande är för oss folkrörelsearbete i en ny tappning. […]
Bloggosfären bidrar till ett bredare medielandskap och ger alla möjlighet att göra sin röst hörd och delta på ett annat sätt. Jag tror att bloggosfären kommer vara en etablerad del av valrörelsen 2010.
Uppenbarligen har Ulvskog förstått åtminstone 50% av frågan. Som synes saknas resonemang kring frågan om hur bloggarna kan bidra till formandet av partiets politik. Det är de resterande 50%-en:-)
Senaste kommentarerna