Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Röstade britterna mot EU eller mot invandring?
Har Sverige något ansvar för det brittiska uttåget?: ”En sak är säker. Det här folkomröstningsresultatet är sannolikt mer än en kritik mot vad som uppfattas som en övertung Brysselbyråkrati som inte förmått leverera, en reaktion på hur ett antal av EU:s toppolitiker i Bryssel men framförallt i sina hemländer inte förmått hantera flyktingkrisen och dess komplikationer i tid.
I delar av Brexitkampanjen har det också funnits en uttalad kritik mot den fria rörligheten på EU:s inre arbetsmarknad, som lett till att ett stort antal östeuropeer från bland annat Polen kommit till England för att arbeta.
Således var det invandringen mer än det eventuella demokratiska underskottet i Bryssels korridorer som kom att fälla utslaget och skaka om EU i dess grundvalar.”
(Hittat via DEBATTBLOGGEN.)
Kan bara konstatera att Andreas Henriksson har helt rätt i sin analys av Brexit-omröstningen. Det finns förstås de som gärna vill fokusera på att det resultatet skulle återspegla en medveten kritik mot hur EU kommit att fungera men det har inte varit en avgörande fråga. Tyvärr så hamnar ju just EU-kritiker (i synnerhet de som alltid varit det) i mycket dåligt sällskap nu när högerpopulismen används som murbräcka för att ställa människa mot människa. folk mot folk, arbetare mot arbetare. Tror man kan hävda att det också är omhuldandet av identitetspolitiken som starkt bidragit till att det numera är så lätt att tillskriva etniska, religiösa grupper egenskaper som möjliggör splittrande av grupper där de gemensamma intressena egentligen borde vara överordnade.
Aggressivitet i propagandan gör också att allt mer brutala aktioner kan befaras. Tillsammans med de fortfarande enstaka terrorattentat som drabbar europeiska länder kommer tyvärr dessa motsättningar att öka, alltfler utsättas för rasistisk motiverade kränkningar. Bara en politik som sätter klassperspektivet i första rummet, som kan ena de splittrade bakom en vision som utjämnar klyftor, som säkerställer att allas grundläggande behov av trygghet i form av försörjning, bostad och utbildning tillgosses kan motverka detta. Helt enkelt en politik som aldrig tvekar när det gäller alla människors rätt till ett värdigt liv oavsett ursprung. Tyvärr finns det ju inte längre någon sådan motkraft, vilket skrämmer. Tvärtom ser vi ju nu en helt bortkollrad socialdemokrati som inte förmår leda – inte klarar att staka ut vägen.
Vad är detta?
Tittar mig omkring och konstaterar att det hos mig och hos mina grannar bor det idag betydligt färre personer per hus än det gjorde när de flesta av oss hade barn hemma. Har någon frågat om några av oss kan hyra ut till en flykting?
Tittar mig omkring när jag är ute och går eller åker bil och ser mängder med fritidshus där ingen vistas i veckorna och många där ingen alls vistas så här års. Har någon frågat alla dessa husägare om de kan hyra ut till flyktingar?
Tittar på Blocket bostad och hittar just nu 6 959 bostäder att hyra. Har någon kollat uppe dessa?
Så j-a svårt kan det väl inte vara att ragga fram fler tillfälliga tak-över-huvudet.
Även om det skulle komma 200 000 flyktingar i år så motsvarar det inte ens 2 % befolkningsökning – det måste man väl klara av.
Det är och får aldrig ens antydas att det är vår ”kapacitet” som sätter gränser för solidariteten. Det är uteslutande behovet av skydd för flyktingar som avgör den gränsen. Tänk bara tanken att du själv skulle fly och på vägen möta en (med)människa som säger ”Nej vi har inte plats för dig – återvänd”. Det är kris i de länder folk flyr från – inte här!!
Jag har många problem – här är ett
Av någon anledning är jag helt tillfreds med att vara en biologisk varelse, Med det menar jag att jag är ett med det andra ofta refererar till som naturen och då menar de något skilt från sig själv, något man kan besöka, iaktta, något annat än mänskliga aktiviteter etc. Därför är inga aktiviteter utförda av människor eller andra varelser per definition onaturliga. Förstås kan de vara biologiskt irrationella men det är ju en annan fråga. De kan ofta vara kontraproduktiva men fortsatt inte onaturliga.
Detta leder ofta till problem för mig och det har nästan lika ofta med den ena ändan av att vara en biologisk varelse att göra – allt ska dö. För det första så är alltså döden en fullständigt ”naturlig” företeelse – alla dör förr eller senare. Det går därför inte att hävda att någon dött för tidigt – ett fullständigt horribelt påstående. Man kan förvisso dött ung (eller gammal) men aldrig för tidigt, likväl som man inte kan dö för sent. Man kan förstås – om man t.ex. drabbas av demens – som yngre önskat att man sluppit uppleva det.
För det andra kan man inte kommunicera med den döde – att dö är att avsluta sin existens. Man kan alltså inte tillönska den döde typ ”vila i frid”, den döde kan nämligen inte ta emot denna önskan. Det är också rätt orimligt att så som numera i ökad omfattning verkar vara det vanliga höja den döde till skyarna, en fantastisk människa, den mest kärleksfulla, den bästa, den felfrie, den oskyldige etc. Den döde är oftast en helt vanlig människa med fel och brister, kanske i vissa fall t.o.m. allvarliga brister. Den döde har ingen glädje av att skönmålas – för oss efterlevande leder det till historieförfalskning och att lura sig själv är aldrig nyttigt.
Att vårda minnet av en död innebär inte att man okritiskt hyllar den döde. Det innebär snarare att man tar lärdom. Det innebär att verklig vård av ett arv är att använda det för att själv utvecklas, inte att fira dödsdagar (eller för den delen förra födelsen av). Som exempel – jag vårdar minnet av min far som dog för några år sendan genom att dra nytta av vad han lärde mig och undvika saker som var mindre bra, men ägnar ingen tid åt att celebrera hans födelsedag eller dagen när jaan dog. Tänder heller inga ljus på hans grav (skulle det för övrigt varit helt mitt beslut så skulle jag nog inte ordnat gravplats).
I den mån man skulle kunna tala om att jag lever vidare så är det genom den eventuella (och förhoppningsvis i någon mån positiva) påverkan jag haft på mina barn och på utvecklingen inom de områden jag verkat. Det senare blir jag dock alltmer tveksam till; blir närmast förtvivlad när jag ser hur politiken utvecklas – särskilt aktualiserat av hur nu retoriken kring mottagandet av flyktingar övergått från ett hyfsat språkbruk och självklar ambition att erbjuda bästa möjliga mottagande till att handla om hur stort problem de utgör. Om jag räknat rätt utgör nuvarande inströmning 2% ökning av antalet människor i vårt land per år – det kan väl inte vara någon större svårighet att klara av!
Kampen mot rasismen kan bara bli framgångsrik om….
Tankar kring reaktionerna på SD-kampanjen i tunnelbanan… | e:sense: ”Det perspektiv jag vill lägga handlar om varför vi inte istället ser kreativa politiska kampanjer som vill stötta utsatta, minska segregationen, sänka trösklarna. Varför vi inte drabbas av konstruktiva budskap på annonspelare i tunnelbanan… som sedan sprids i sociala medier och väcker människors engagemang, mod och vilja till medskapande…. och nyskapande.
Vi pratar om att vi är oroliga för att rasism blir normaliserat. Det perspektiv jag vill lägga handlar om att VI (det etablerade politiska Sverige) borde se vad det är vi redan normaliserat… nämligen segregationen, de höga trösklarna på arbetsmarknaden, de höga ekonomiska trösklarna på bostadsmarknaden, de höga sociala trösklarna i våra gemenskaper, separerade samhällsstrukturer och komplexa regelsystem som knappast gagnar någon annan än de som avlönas för att upprätthålla regelverken.
Det vi kallar rasism kan säkert i vissa fall vara rasism. Låt oss fortsätta kämpa mot rasism. Men jag ser minst lika ofta att det etablerade ’goda’ makt-sverige omvandlar relevant samhällskritik till ’rasism’ för att få fortsätta leva i illusionen om att man är på ’de godas sida’ .. och sakta glida ur ansvaret för att situationen är som den är.”
Daniel Lundqvist har skrivit ett mycket tänkvärt inlägg på sin blogg. Det finns bara ett sätt att vinna kampen mot rasism och det är att undanröja missförhållanden.
Jag tror att vi alla vill ha bort tiggandet på våra gator och usla boendeförhållanden som drabbar dessa. Det bör ske genom att vi tar bort behovet av att tigga och ser till att alla människor har tillgång till bostäder. Saknas tillräcklig mängd bostäder (och det gör det ju uppenbarligen så får vi se till att bygga ifatt. Nu (och inte om fem år när nya planer antagits).
Segregationen är ett stort problem som bland annat kan motverkas genom att många fler arbetstillfällen skapas inom såväl offentligt finansierade som privata verksamheter. Självfallet behövs andra åtgärder också som att se till att vi får sammanhållna skolor och att boendeformer blandas, stadsdelar byggs ihop m..m.
Jag skulle precis som Daniel vilja se kampanjer i t.ex. tunnelbanan på teman som (gärna konkretiserade)
Bostäder till alla
Arbete åt alla
En sammanhållen skola
Tänker jag rätt
Kvällsfunderingar:
Huvudmotsättningen i världen går mellan arbete och kapital
Kapitalet och staten sitter i samma båt
Överheten har alltid använt allehanda distraktioner för att avleda kampen för verklig demokrati (dvs sådan som också omfattar kapitalet)
Distraktioner kommer i en lång rad skepnader – identitetspolitik i allmänhet och i synnerhet motsättningar mellan kön, etnicitet, ras, religion….
Under de senaste årtiondenas globaliseringen som borde varit de undertryckta klassernas guldålder i kraft av internationell solidaritet har överheten briljerat i distraktioner – klimatet, kön och det senaste årtiondet religion (igen).
Lider förmodligen av en depression……..
Jag tar inte ansvar
- Jag tar inte ansvar för vad du gör
- Jag tar inte ansvar för vad andra män gör
- Jag tar inte ansvar för vad andra socialdemokrater gör
- Jag tar inte ansvar för vad som gjorts i socialdemokratins namn
- Jag tar inte ansvar för vad andra svenskar gör
- Jag tar inte ansvar för vad andra svenskar gjort
- Jag tar inte ansvar för vad som gjorts i den svenska statens namn
- Jag tar inte ansvar för vad som gjorts i den västerländska civilisationens namn
- Jag tar dock fullt ansvar
för det jag gör
”Kinberg Batra måste bevisa att hon kan hålla ihop M” Dagens Arena
”Kinberg Batra måste bevisa att hon kan hålla ihop M” Dagens Arena: ”Angreppet på Decemberöverenskommelsen i M-ledet innebär att Anna Kinberg Batra snabbt måste bevisa att hon förmår hålla ihop partiet, menar S-märkta statsvetaren Ulf Bjereld.”
Egentligen respekterar jag professorer. Fast egentligen gäller det bara när de uttalar sig om sådant de kan verifiera baserat på egen eller andras forskning. Den här typen av uttalande av professor Ulf Bjereld drar bara ett löjets skimmer över akademiker som grupp och statsvetare särskilt. Bara för att olika medier ringer behöver man faktiskt inte uttala sig. Har man inget vettigt att säga bör man avstå.
Att en publikation som Dagens Arens dessutom tycker att det är värt att publicera får en ju att allvarligt undra om världen är vid sina sinnens fulla bruk.
Vi ska skydda oss mot terrorism men samtidigt undanröja dess orsaker
Vi måste försvara oss mot skräcken | Anders Lindberg | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Men på samma sätt som man måste bekämpa både brott och brottens orsaker så kan man inte stoppa terrorismen utan att samtidigt lösa vad som ligger under den.
Politisk extremism och terrorgrupper uppkommer inte i ett vakum.De kräver sitt sällskap.
Det internationella samfundet måste bli bättre på att stoppa tillflödet av pengar och nya stridande till terroristerna. Väst måste sätta stenhård press på Turkiet att ta större ansvar i det arbetet. Men även Sverige måste göra mer för att hindra rekryteringen från vårt land.”
Förundrad – Anders Lindberg argumenterar oerhört märkligt. När han gör analogin med annan brottsbekämpning så ser han att man både måste bekämpa brott och brottens orsaker. När det kommer till terror finns bara brottsbekämpning, inte ett ord om vad som faktiskt är ”sitt sällskap”.
Tyvärr – för oss som inser att det finns sociala, ekonomiska och geopolitiska komponenter i detta ”sällskap” – så ger en djupare insikt inte tillgång till enkla framgångsrecept. Men bara för att skapa en utgångspunkt:
Terrorismen i den skepnad den numera ofta tar sig – inkapslad i islamistisk retorik – tycks mig ofta hämta sin näring ur övergrepp mot arabisk/muslimsk befolkning i flera delar av världen. Allt från (och jag överblickar så här på kvällskvisten förstås inte allt) upprättandet av en judisk stat i det brittiska protektoratet och där följande krig/ockupation via fransmännens fruktansvärda övergrepp under Algeriets befrielsekrig, stöd till just islamister under rysk ockupation av Afghanistan följt av USA-ledd ockupation av samma land, stöd till förtryckarregimer i oljeproducerande länder – listan är mycket längre förstås.
Eftersom det är uppenbart att man inte kan bomba något land till demokrati, det är nog så att byggandet av demokrati måste vara ett projekt som engagerar befolkningen, som baseras på att man kan skapa lag och ordning i någorlunda samklang med befolkningens behov och samtidigt bygga en rimlig välfärd åt samma befolkning, så måste vi backa bandet. Vad krävs för att befolkningen i t.ex. Syrien ska kunna etablera en trygg tillvaro från vilken de kan bygga en fungerande demokratisk stat? Sannolikt inte mera dödande (tror faktiskt att dödandet i sig riskerar att öka tillströmningen av potentiella terrorister) men att få stopp på det är förstås inte enkelt men man kan ju se att försvagandet av regimen parallellt med stöd till olika upproriska grupper knappast förbättrat förutsättningarna.
USA har bedrivit krig mot terrorismen uttalat sedan 2001 – finns det något som tyder på att det varit en framgångsrik strategi.
Flyktingmottagande handlar om solidaritet – inte lönsamhet/kostnader
Peter Karlberg – Solidaritet: ”Nu ska vi förstås också komma ihåg att Sverige inte har någon invandring att tala om. Vi tar emot flyktingar som, om de beviljats asyl, också får ta hit anhöriga. Det verkar väl rätt rimligt. Därutöver verkar vi under beteckningen arbetskraftsinvandring ha infört någon slags slavhandel. Och så finns det förstås folk som återvänder.
Skulle vi vara sant solidariska med människor i vår omvärld borde vi tillåta invandring i betydligt större omfattning. Tänker ofta på de många svenskar som utvandrade under 1800-talets senare del – hur skulle det ha funkat för dem om USA då haft dagens invandringspolitik eller en politik motsvarande dagens svenska. I en globaliserad värld är det märkligt att vi inte ser på tillvaron ur ett globaliserat perspektiv, att vi solidariserar oss med alla de som har det sämre än oss. När kapitalet kan röra sig fritt och utnyttja människor i andra länder är det ju märkligt att förvägra dessa människor att t.ex. röra på sig om det krävs för att hävda sin rätt, hävda sitt människovärde, skapa sig en framtid. Arbetare i alla länder förenen er är som jag skrivit tidigare fortsatt en helt aktuell paroll.
För de härskande har nationalism alltid varit ett medel för att undertrycka befolkningen. För de undertryckta har solidaritet alltid varit vapnet i striden. Hoppas att alla sossar tar upp den kampen igen, inte bara i ord utan i handling. Det betyder att vara solidarisk i praktiken, inte bara slå vakt om vårt utan inkludera andra. De problem vi har ska definieras rätt – vi har för stor arbetslöshet, vi har bostadsbrist, vi klarar inte att ge alla en bra skolgång. Inget av detta har med etnicitet att göra utan kräver politik för att få fler ska få arbete, för att fler ska få en bra bostad och för att skolan ska ge alla chansen!”
Kanske överdrivet förtjust just nu i att citera mig själv men har tänkt rätt mycket på hur präglat det offentliga samtalet blivit av SDs problembeskrivning. Bara för att nämna några exempel så utgör ju Dick Harrissons debattartikel i vilken han försöker visa att invandring är lönsamt ett sådant. Ett annat utgörs av Tino Sanandaji som utifrån sitt kurdiska perspektiv på ekonomi (så rubricerar han sin blogg) gör sitt bästa för att bevisa motsatsen. Det finns förstås flera kombattanter på detta område, volymdebatter och annat inte att förglömma.
Det som jag ändå tycker saknas i stor utsträckning är det alltför sällan använda solidaritetsbegreppet. Vi ska inte ta emot flyktingar och deras anhöriga för att vi behöver dem, för att de kommer att utgöra viktiga bidrag till arbetskraften, för att de med tiden eventuellt blir lönsamma. Vi ska ta emot så många flyktingar och deras anhöriga som möjligt därför att de behöver skydd, en fristad. Vi ska förstås använda alla tillgängliga resurser (inklusive nedlagda militärförläggningar) för att erbjuda tak över huvudet och mat i magen.
Väljer dessa flyktingar att skapa sig en ny framtid i Sverige ska vi förstås se till att det byggs tillräckligt med bostäder för alla bosatta här. Självfallet måste vi se till att ha en sådan tillväxt i ekonomin att det skapas jobb åt alla bosatta här. Alltså se till att vi har fungerande politik för såväl bostads- som arbetsmarknad.
Låt oss alltså tillsammans med de som flyr hit fortsätta att utveckla ett solidariskt Sverige. Låt oss också vara stolta över att vi bor i ett land som man flyr till och som med gemensamma krafter klarar av att ta emot dessa.
Senaste kommentarerna