Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Sahlin om FRA – steg i rätt riktning
PRESSMEDDELANDE: Miljöpartiet sviker i FRA-frågan: "Socialdemokraterna och Miljöpartiet gick tidigare idag ut med att FRA-lagen ska rivas upp och göras om först efter ett eventuellt maktskifte i valet 2010. FRA-lagen ska då göras om efter en utredning. Under tiden blir det fritt fram för FRA att koppla in sina kablar och börja massavlyssna svenska folket.
– Miljöpartiet sviker med detta den medborgarrättsliga linje som man tidigare drivit, säger Rick Falkvinge, ledare för Piratpartiet. Maria Wetterstrand, miljöpartiets språkrör, sade på en manifestation i torsdags att det var ett absolut krav för ett framtida regeringssamarbete, att FRAs allmänna avlyssning inte ska förekomma. Nu har mp svikit den linjen och kan tänka sig en avlyssning av svenska folket, bara det går igenom en utredning först. Så slåss man inte för medborgarrätt. Det gick tydligen väldigt lätt att kompromissa med de ideal man presenterat som absoluta."
(Hittat via knuff.se.)
Visst går det at läsa in en del taktik i Mona Sahlins utspel ihop med Miljöpartiet. Svagt att t.ex. inte kunna ta kontakt med Lars Ohly (han har väl sannolikt både telefon och mail).
Att som Piratpartisterna gör – låta bli att se det positiva och möjligheterna att “låsa in” socialdemokratin i en för frågor om den personliga integriteten riktig position är dock en smula obegåvat. Kan kanske förklaras med bristande politisk tänkande/erfarenhet.
Att som Piratpartiet och Vänsterpartiet (i form av Alice Åström) ställa upp en motsättning mellan att ta eventualla möjligheter att förhindra/stoppa FRA-lagen under hösten innan den trätt i kraft och att lova att riva upp den efter nästa val är ju nästan löjligt. Nog om detta.
Erik Laakso skriver:
FRA-lagen är igenomröstad i riksdagen, en massiv opinion har gjort att regeringen i vild panik gör allt för att skvätta mycket och dyr parfym över skiten men den är igenomröstad och det ska oerhört mycket till för att den ska försvinna på deras initiativ. Nu är det alltså så att om inget oförutsett händer så kommer lagen ligga fram till nästa val och då är det väl bra att den rivs upp om vänsterblocket vinner valet? Om det under resten av mandatperioden kommer motioner som också behandlar ett upprivande av FRA-lagen så förutsätter jag att partigruppen röstar för sådana motioner men ni kan hoppa upp och sätta er på att nya cirkuskonster kommer skådas från allianspartiernas ledamöter och eniga partigrupper röstar för att regeringens lag ligger.
Jag är som vanligt överens med herr Laakso, också när det gäller inställningen till socialdemokratin något tveksama track record när det gäller avlyssning, övervakning m.m. Möjligen har vi nu nått en vändpunkt, om så måste den tas tillvara och inte bara misstänkliggöras. Blogge har förstås rätt:
Nåå? Mona lovar att riva upp FRA-lagen och tillsätta en bred parlamentarisk utredning kring det verkliga behovet av signalspaning, och hon får miljöpartiet med sig – de verkar samtidigt taktiskt ha mobbat undan Ohly. Visserligen är det ett fett lockbete, men hur vet vi att man menar allvar? Ett, för att miljöpartiet, som tillhör de ärliga och starkaste kritikerna av lagen, är med på noterna. Två, för att sossarna inte har några planer på att hamna i samma sits som alliansregimen om man i slutändan kommer dragande med ett lika illaluktande förslag.
Detta, kära vänner bloggare och andra, innebär att det nu är dags att bekänna färg – ska vi bli sossar nu, eller skådat mitt vänstra öga ett visst knorrande, vridande, kliande och hostande i bänkarna? När det kommer till kritan, kommer alla kritiker då att dra konsekvensen av vad som nu har presenterats?
Mitt svar är att tillräckligt många kommer att göra det, att socialdemokraterna har en stabil seger inom räckhåll – för all del inte bara på grund av FRA-lagen. De kritiker som inte ämnar rösta med Mona kan för övrigt rösta på miljöpartiet eller piratpartiet (som inte verkar gilla utspelet – surprise, surprise) eller helt enkelt rösta blankt och ändå gå ur dramat med hedern i behåll. Men de borgerliga väljare som är starkt kritiska till FRA-lagen som – givet att omständigheterna består – ändå kommer att ramla hem i säkra kvarter när det väl gäller kommer att framstå som lika stora hycklare som någonsin Federley et al. Sanning och konsekvens.
Jag menar att valet egentligen är lätt – alltså hur skulle något av allianspartierna kunna återupprätta förtroendet i frågor som gäller mänskliga rättighter, medborgerliga friheter. Bara en fullständig omsvägning skulle kunna göra detta möjligt och priset för en sådan tycks i dagsläget högt i termer av förlorade positioner, förlorad makt. Man undrar dock om inte Schlingman och hans kamrater sitter och vrider och vänder på möjligheterna!
Joshua beskriver det hela med stor klarsyn:
Den styrande juntan i bananrepubliken Sverige har redan förlorat kampen. De har bara inte förstått det ännu. Anledningen till att de inte har förstått det ännu är att de sitter i en bubbla och samtalar med sig själva och därför fullkomligt missar vilka vindar som blåser utanför bubblan. Nu har man dessutom förstärkt bubblan med ett plank för att hålla pöbeln borta. Ett plank vars dörr saknar handtag på utsidan, som den skarpsynte Erik Laakso noterade.
PS Min sena kommentar i denna fråga beror bara på att jag numera sliter med att få ordning på Kantro Store DS
Hur det samhälleliga varat blir ideologi
Socialdemokratisk ideologi: “PM Nilsson skriver vidare att folkhemmet föddes ur praktisk problemlösning, inte socialdemokratisk ideologi. De stora efterkrigstida socialdemokratiska familjepolitiska reformerna är i dag blytung svensk vardag, som de flesta faktiskt bejakar och uppskattar. Av alla barn i Sverige mellan ett och fem år är 80 % inskriva på dagis (eller förskola som det egentligen heter).
Jag önskar att vårdbidragstillskyndarna i KD tar del av artikeln.
Och även om familjepolitiken handlar om problemlösning – då som nu – så hade det nog inte blivit så bra utan socialdemokratisk ideologi!”(Hittat via s-bloggar.)
Ibland blir man nästan förvånad över hur bristen på skolning uttrycker sig – på politisk sådan men också när det gäller historia och analysförmåga. För det senare krävs förstås en vettig begreppsapparat och en insikt om att våra tankar, våra föreställningar inte uppstår av sig själva utan helt enkelt i stor utsträckning formas av den verklighet vi lever i och hur den beskrivs.
Ofta är det ju fråga om att se sammanhang och helheter snarare än enskildheter och enstaka händelser. Så gäller förstås också den fråga som SigBritt Ahl uppmärksammar tack vare PM Nilssons artikel i en pågående serie i DN. PM Nilsson tror/dde alltså att föräldraförsäkring och dagis revolutionerat svenskt familjeliv – att det är socialdemokratins fel, uttryck för socialdemokratisk ideologi – och får av Camilla Odnoff veta att detta ju bara är borgerlig propaganda och att den reform som betytt något är de Erlandska skolreformerna på 40-talet. Och visst är det ett sätt att låta enstaka händelser utgöra milstolpar i utvecklingen men det lämnar fortfarande mycket att förklara. PM Nilsson har emellertid funnit det viktigaste – nämligen att Sverige genom en i huvudsak av socialdemokratin utformad pragmatisk politik byggt upp ett samhälle som å den ena sidan tillfärsäkrar kapitalet tillgång till hyfsat kompetent arbetskraft och å den andra sidan tillfärsäkrar samma arbetskraft drägliga, för att inte säga riktigt bra, levnadsvillkor.
Skule jag leta en händelse så är det Saltsjöbads-andans uppkomst. Vill man leta orsaker till enskilda reformer så finns ju oftast förklaringen just i kapitalets behov – av arbetskraft i tillräcklig mängd, med tillräckliga kunskaper, mätta och belåtna vilket betyder hyfsade löner, hyfsade bostäder m.m. Ser man det mer ur arbetarklassens perspektiv så har denna utveckling förstås varit i huvudsak positiv. Fram t.o.m. 60-talet betalades en del av standardhöjningen med ökad utsvettning som dock inte märktes särskilt tydligt – tidigare hade en industriarbetarlön räckt rätt långt när det gäller försörjningen av familjen, nu behövs två löner för det. Detta faktum är den enskilt viktigaste när det gäller en rad familjerelaterade frågor och här kommer det samhälleliga varat att bestämma ideologin.
Nödvändiga företeelser som två löner blir kvinnlig frigörelse och självförsörjande, förvaring av barnen (dagis) blir allmän förskola osv. Man kan se detta också i förändrad syn på t.ex ensamståendes rätt att adoptera som är en funktion av för lågt födelsetal. Med detta vill jag påvisa att det oftast är så att vårt tänkande formas av omständigheterna och den ideologiska överbyggnad som följer av dessa, som ger oss motiv för dessa. Det gäller därför att förhålla sig mycket kritisk till dessa tankar, särskilt när de tenderar att bli ideologiskt baserade låsningar till enskilda fenomen.
Lösningar, reformer, som ur pragmatisk synvinkel var rätt lösningar för sin tid behöver inte vara det för vår tid. I många fall borde resultatet av reformer t.ex. när det gäller utbildning snarare ge upphov till nya reformer på andra områden. PM Nilsson tar t.ex. upp monopoliseringen av alkoholförsäljningen som ju syftade till att minska fylleriet – då säkert en rimlig åtgärd men frågan jag ställer mig är ju om en väsentligt ökad kunskapsnivå bland medborgarna fortsatt kan motivera den typen av förmynderi.
Det liberala projektet har redan nått vägs ände
Anti-FRA – den nya liberalismen | Debatt | Aftonbladet: “Förklaringen finns att hämta i det faktum att FRA-lagen inte är en höger-vänsterfråga. Den är istället något så ovanligt som en fråga om mänskliga fri- och rättigheter, om den västerländska liberala demokratimodellen, vars innehåll verkar gått upp i rök i alliansregeringens behandling av de senaste veckornas händelseförlopp, som liknar hur vatten blir till ånga hos ett ånglok från helvetet.
FRA-motståndet är väsensskilt från många andra sakfrågedebatter och ligger långt ifrån sextioåttarörelsernas vilja att rycka upp något gammalt och orättvisst för att ersätta det med något nytt och utopiskt. Nu finns ingen vilja att skapa enhet, att ställa upp på principer eller att anklaga kapitalism, kommunism eller andra politiska fågelskrämmor som orsaker till kontrollsamhällets acceleration.”
Utan att uppenbarligen förstå det pekar Christoffer Kullenberg (om vilken jag ingenting vet annant än att Aftonbladet anger att han är doktorand i vetenskapsteori) på det som är, eller i alla fall kommer att bli, FRA-motståndets akilleshäl – avsaknaden av analys av vilka krafter i samhället det är som tjänar på, verkligen står bakom inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Det är sant att man kan betrakta försvaret av den personliga integriteten och därmed motståndet just mot FRA-lagen som ett genuint liberalt projekt men då får man vara tämligen historielös. Det liberala projektet är nämligen, kanske en överrraskning för Kullenberg och andra s.k. libertarianer , avslutat för så där nu en hundra år sedan. Man kan säga att det kulminerade med införandet av allmän rösträtt. Därefter har den progressiva kraften funnits att hämta hos de organisationer vi vant oss vid att kalla vänster.
Vänsterns väg, när det gäller att förvalta det liberala arvet, är emellertid rätt krokig. Orsakerna till detta är flera men väldigt förenklat skulle man kunna säga att fram till just den allmänna rösträttens införande sammanföll det man skulle kunna kalla det socialistiska projektet helt med det liberalas höjdpunkt. Därefter har åtminstone när vi talar om den demokratiska socialismen framförallt förvaltarskapet (innehav av regeringsmakt) inneburit att den frihetliga linje som var och är den naturliga fortsättningen ofta hamnat i minoritetsställning i förhållande till just förvaltande, systemtrohet, fostrande, moraliserande, statskramande och allehanda andra frihetsinskränkande praktiker – man kan faktiskt tala om ett övertagande av den gamla mer konservativt formade dagordningen där den obemedlade, okunniga massan skall formas/styras/fostras/kontrolleras.
Så hur ser då en analys av spelet bakom FRA-lagen (som symbol) ut? Sannolikt är det rimligt att å den ena sidan ta i beaktande den frigörande kraft som ligger i den informationsera vi lever i som bemyndigar (empower) allt större grupper runt om i vår värld och å den andra sidan betrakta den senkapitalistiska och i stor utsträckning imperialistiska striden om relativt begränsade resurser om råvarutillgångar och fortfarande i viss mån arbetskraft, och av specifikt intresse energitillgångar typ olja. Motorn i det senare är fårstås det USA-baserade kapitalet som fortfarande kan kommendera ut världens största krigsmakt för att säkra kontrollen över just olja som exemplet Irak visar. Den striden kommer de förstås långsiktigt inte att vinna men en väsentlig komponent i det Bush kallar kriget mot terrorism och som vi andra kallar imperialistiskt erövringskrig (och ockupation) är förstås att bryta den makt som informationseran ger folken i världen. Metoden är, som vi nu alla känner, ökad övervakning, avlyssning, inskränkande av rättssäkerhet, öppet användande av tortyr och fängslande utan rättegång osv.
Det är bara om vi ser vad/vem som är fiende och vad/vem som är vän som man mera långsiktigt kan föra kampen mot FRA till ett framgångsrikt slut. Tror man att det bara är några (tyvärr lite för många) obegåvade politiker till höger i den svenska riksdagen så kommer man att bli besviken. Den nuvarande regimen i Sverige utför ett beställningsjobb, betalda lakejer är väl ett passande epitet. Blir rätt tydligt då man t.ex. läser Anders Svenssons text om avtalet med USA.
Trafikkaos i bananrepubliken
Två stora bilolyckor på E4:an: “Långa köer i södergående riktning
Först en stor krock med fem personbilar inblandade.
Sedan en frontalkrock.
E4:an har drabbats av två stora olyckor i dag, båda i närheten av Södertälje.
Första larmet kom klockan 17.07.
Fem personbilar hade krockat en kilometer från trafikplats Salem.
Ingen person kom till skada, men resultatet blev långa köer.
19.17 kom andra larmet.
En man körde i mycket hög hastighet i fel färdriktning på E4 i Södertälje på torsdagskvällen.”
Jag “råkade” ut för båda dessa olyckor i den meningen att jag dels runt en och en halv timme efter den första olyckan var på väg säderut från Stockholm (efter att ha deltagit i dagens Bananrepublikfest mot FRA-lagen), dels besökte mina föräldrar i Södertälje på vägen hem och då hamnade i kön pga av den andra olyckan också runt en och enhalv (till två) timmar efter att den inträffat. I båda fallen vill jag uttrycka min irritation över att bärgningsarbetet tar så f-t lång tid – det är faktiskt inte rimligt.
Att svenska bilister i allmänhet saknar den känsla för samverkan och anpassning som präglade trafiken i Frankrike (som jag skrev om häromdagen) blir också extremt tydligt. I den kö som uppstod före avfarten till Södertälje Syd var det förstås ett antal som använde vägrenen för att tränga sig före – fullständigt oacceptabelt osolidariskt!. Flera skall förstås också byta fil och därmed orsaka dragspelseffekter (men vad f-n, viktigast är ju att jag kommer fram först!).
Sen inträffade det som är legio i stockholmstrafiken – folk ligger kvar i vänsterfil trots att högerkörfältet är fritt. Idag hamnade jag bakom PBN 615 som inte lyckades flytta på sig förrän mer än 2/3-delar av sträckan till Järna avverkats – och då talar vi om hundratals meter av ledigt utrymme i högerkörfältet). Två-tre gånger demonstrerade jag detta genom att självklart gå över i höger körfält när det blev fritt – helt utan effekt. Använd gärna backspegeln känns väl som den snälla varianten av uppmaning.
Bananrepublikfesten var för övrigt lyckad. Lite lite folk kanske jag tyckte men så lite som ett hundratal som Daniel räknat var det inte – det var åtminstone ett större antal hundra som var där runt halv fyra när jag anlände, enligt Aftonbladet några hundra. Jag saknade dock alla socialdemokratiska vänner, kanske inte alla, men främst lite mer namnkunniga personer och en mer “officiell närvaro”. Nog borde partiet kunna masa sig till att delta i denna form av aktioner (Ulvskog, upp på barrikaderna!) och inte överlåta till Piratpartiet att ta alla poängerna, även om miljöpartiet också försöker. DN såg/hörde t.ex. bara miljöpartister och vänsterpartister trots att vi var ett antal socialdemokrater närvarande om än alltför få.
Nästa gång vill jag ha partistyrelsens uppdrag att bära partiets fana – behövs talare kan både jag och andra som Laakso och Brockman säkert ställa upp. Även om jag gav Bodström rätt igår så är han inte en lämplig person i dessa sammanhang (risken är stor att han blir utbuad).
Protestera mot FRA idag!!!!
Massiv protestaktion mot FRA torsdag den 3 juli: “På torsdagen den 3 juli mellan kl 15:00-19:00 samlas ungdomsförbund, politiska partier, privatpersoner och organisationer till en gemensam manifestation mot FRA-lagen på Mynttorget i Stockholm. Det är en fest för Bananrepubliken Sverige som gäller för att visa att vi kan ha kul samtidigt som vi protesterar mot FRA-lagen. En sambaorkester finns på plats och bananer kommer att delas ut till deltagarna. Utöver detta så kommer tal att hållas av de deltagande organisationerna (för talarlista se slutet av pressmeddelandet). Bland de deltagande organisationerna återfinns Ung Vänster, SSU, Piratpartiet, Grön Ungdom, Liberala Ungdomsförbundet, Centerpartiets ungdomsförbund, Stekare mot FRA, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Moderaterna.”
Initiativet till denna manifestation får nog tillskrivas Piratpartiet men man behöver inte ha några som helst partisympatier för att vara välkommen till festivationen. Lysande idé att visa att motstånd mot inskränkningar av demokratiska rättigheter inte behöver ske i stela, tråkiga former. Ta alltså med lite festkänsla och dra till Mynttorget i Stockholm kl. 15 idag så ses vi!
Bodström har rätt!!!
Bodströms utspel om FRA förändrar inget: "Poängen med det är att det är tekniskt omöjligt att avlyssna en speciell person. Det går bara att avlyssna allt, undersöka innehållet, och sedan kasta bort det man inte var intresserad av. Och då är brevhemlighet och meddelarskydd brutna — man har ju tittat på innehållet för att konstatera att man inte är intresserad av det. Bodströms förslag om att “bara avlyssna vissa personer” skiljer sig alltså inte en tum i sak från FRAs nuvarande allmänna avlyssning — allt och alla måste avlyssnas på Internet om en person ska avlyssnas. Med Internet är det allt eller inget. Det är väsenskilt från telefonnätet.
Bodström har förväxlat möjligheten att avlyssna med rätten att avlyssna oavsett tekniska förutsättningar. Teknikneutralitet är ett nonsensord som inte existerar i verkligheten."
(Hittat via knuff.se.)
Bodström tillhör inte mina favoriter. Enligt min mening har han gjort rättssäkerheten liksom yttrandefriheten närmast oreparabel skada i vårt land och finns risken att han återkommer som justitieminsiter får jag betydande svårigheter i nästa val. Men han har rätt i det utspel han gör och Falkvinges invändningar saknar relevans. Svenska myndigheter måste förstås kunna signalspana, allt annat vore märkligt. Denna rätt skall vara tydligt reglerad, allt annat vore ansvarslöst. Rätten skall regleras enligt vanliga principer i en rättsstat, allt annat är oacceptabelt.
Att sedan en signalspaningsverksamhet som regleras enligt vanliga principer, misstanke om brott (förberedels av) måste föreligga, misstankens styrka prövad i domstol och möjlighet att (möjligen via ombud) få del av, kunna överklaga beslutet leder till uppenbara tekniska problem när det gäller just Internet-buren trafik är faktiskt en bisak. Det är också något som det är statsmaktens och i praktiken förstås de berörda myndigheterna som måste lösa detta, inte FRA-lagens motståndare. Visar det sig de facto helt tekniskt omöjligt så får vi väl i så fall ha en lag som ger rätt men en praktik som omöjliggör. Det är ju knappast den enskilde medborgarens problem.
(s) vill nästan riva upp FRA-lagen
Mona Sahlin vill riva upp FRA-lagen | Nyheter | Aftonbladet: “Hon säger också att hon vill se en ökad insyn för medborgarna och en skärpning av vad FRA får söka efter.
– Att inte bara sticka ner fingret i kablarna för att se vad man hittar, utan söka efter vad man ser som misstanke om brott.”
Även jag vill förstås gärna tolka det uttalande som TT (ovan citerat från Aftonbladet) refererar gjort av Mona Sahlin i positiva termer och kunna instämma i Lennart Holmlunds tack eller Ingiberg Olafssons feelgood-känsla. Kan dock inte undgå att se glidningen, för Sahlin verkar det inte handla om personlig integritet och grundläggande rättsprinciper eftersom hon dels tycks tro att integritetskränkningen blir mindre med insyn, dels tycks tro att rättssäkerheten skulel förbättras av att FRA får “söka efter vad man ser som misstanke om brott”.
Igen – lagstiftningen måste entydigt slå fast att ingen spaning mot medborgarnas kommunikation utan att misstanke föreligger och att den prövats i domstol.
Tyvärr rapporteras det ju nu också om långtgående planer inom EU på att strypa bloggare. Den planen tycks ha socialdemokratiskt ursprung (om än estniskt) och man blir helt förtvivlad. Henrik Alexandersson som letat upp lite citat konstaterar att Eu nu vill koppla bloggarna. Det låter ju förstås absurt men tycks vara sant. Bl.a. citerar Alexandersson rapportören:
Rapportören, Marianne Mikko (s), säger att “bloggvärlden än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem.”
Hon säger också att bloggarna “är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden.”
Vidare säger hon att “jag tror att allmänheten fortfarande väldigt mycket litar på bloggar, de ses fortfarande som ärliga. Och de ska fortsätta att vara ärliga. För det behöver vi en kvalitetsstämpel, upplysning om vem som verkligen skriver och varför.”
Det här är så dumt…. för att citera Niclas Strandh i deep.edition.
EU inbjuder dock bloggare att skicka kommentarer – förstås inte i bloggform utan i mail.
Hyckleriet en global företeelse
Äckligt hyckleri hos Centern: “Centerpartiet har nu lagt upp ”http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=63630">en sida där de dunkar sig själva i ryggen för FRA-lagen. Sidan har titeln – håll i er – “Ja till ett starkare integritetsskydd”.
På sidan intervjuas Annie Johansson och Staffan “Blubb” Danielsson om hur bra det är att man har tillsatt både en kommitté och en nämnd, och att man “lyssnat på svenska folket”. Det här lär bli Annies första och sista mandatperiod. Blubb vet jag inte om han kommer tillbaka fler perioder, han är inte tillsatt på integritetsfrågorna.
Med jämna mellanrum pratar vi medborgarrättsaktivister om att samhället blir mer och mer likt 1984. Ibland känns det som om vi aldrig kan matcha partiernas eget vidrospinn. För krig är inte fred, slaveri är inte frihet, och allmän avlyssning är fanimej inte integritet."
(Hittat via knuff.se.)
Rick Falkvinge har förstås rätt och Centerpartiet verkar ju helt ha spårat ur, deras kommunikationschef Lena Forsman tilldelas dagens hål i huuvudet-utmärkelse för denna prestation.
Apropå glidningen på orden som Fakvinge tar upp, det nyspråk som blir allt vanligare för att dölja hittade jag en inspiratör på andra sidan Atlanten. Följande är hämtat från Daily Kos där Barack Obama får kritik för sin inställning till FISA-lagstiftningen:
“I had hoped that, given the length of time it took Obama to come up with a statement, they were going to come up with something substantive. Instead, it appears they were using that time to come up with ”http://www.dailykos.com/storyonly/2008/6/20/155839/542/779/539258">an assortment of logic-insulting bunk.
[…] Under this compromise legislation, an important tool in the fight against terrorism will continue, but the President’s illegal program of warrantless surveillance will be over.
No. It will not be “over”, it will just be made retroactively legal so that it can continue. I suppose technically the “illegal” part of it will be over, so it isn’t technically the baldfaced lie it sounds like — so kudos for bending the language like Beckham, but that’s not really what most people would consider that phrase to mean.
It restores FISA and existing criminal wiretap statutes as the exclusive means to conduct surveillance – making it clear that the President cannot circumvent the law and disregard the civil liberties of the American people. It also firmly re-establishes basic judicial oversight over all domestic surveillance in the future.
No, it really doesn’t. Because FISA never went away — it doesn’t need “restoring”. FISA is FISA. It was FISA, it is FISA. The only reason FISA would need “restoring” is if we are all willing to accept that it had been invalidated entirely by the president’s actions — that the president was not only able to simply break the law, but managed to erase it from the books entirely on his own say-so.
That’s absurd. That’s asinine. A law does not need “restoring” when it is violated, it needs enforcing. And given that the Democrats have latched onto a piece of legislation designed explicitly to prevent that from ever happening in any meaningful way, there is nothing to be the slightest bit proud of. It is complete acceptance of an illegal program, dressed up as hard-fought victory, and by God the Democrats responsible for it and voting for it, Obama included, naturally presume that if they type up some lovely-sounding bullcrap about it, they’ll be able to pretend it is something other than strategically planned and executed cowardice in the face of lawbreaking."
Man kan ju inte undgå att observera en viss parallellitet:-)
Erik Laakso uttrycker det väl:
Alltså landar vi nu i en förvanskningskampanj där vi som visat kraftfullt motstånd mot den aktuella signalspaningslagen i praktiken utmålas som laglösa anarkister som inte vill att staten ska kartlägga och bekämpa brott. Argumenten som ska föras fram är att vi lever under ett regelrätt terrorhot och att den som inte är för avlyssning är ansvarig för framtida terror. Ni vet, den som inte är med är emot.
Svensk Socialdemokrati måste därför lova att riva upp den här signalspaningslagen och istället se till att en rättssäker, integritetsbevarande och demokratiskt oklanderlig signalspaningslag. Ingen medborgare ska kunna få någon av sin kommunikation avlyssnad, lagrad eller granskad så länge misstanke om brott inte finns. Varje granskning av svenska medborgare måste föregås av domstolsbeslut.
Piratpartiet har förstås gynnats av (i termer av positivt intresse, nya medlemmar) den pågående diskussionen och i synnerhet av högeralliansens demonstrerade förakt för demokrati, för mänskliga fri- och rättigheter och brist på förmåga att ta till sig kritik. Flera av dessa allianspartiers hyckleri när det gäller så grundläggande frågor som integritetsfrågan får förstås mängder med människor att bli besvikna, upprörda och vilja markera avståndstagande. Genuint liberala människor som trots sig ha en hemvist inom något av högeralliansens partier har fått se sig berövade på denna.
Strategiskt blir då frågan (eftersom inte ens mitt eget parti kan betraktas som helt pålitligt i denna fråga) hur vi kan säkra att det blir ändring senast till nästa val 2010. Personligen avser jag att delta såväl i partipolitiskt obunden verksamhet som i mer socialdemokratiskt opinonsarbete. För att det förra skall vara framgångsrikt krävs att det sker i (för att damma av ett gammalt begrepp) i enhetsfrontens form.
Vad säger FRA-anhängarna egentligen
Det händer på riktigt!: “Sist men inte minst fortsätter ”http://alliansfrittsverige.blogspot.com/2008/06/juni-21-2008-analys-av.html">Fridén sin debattanalys från Riksdagens FRA-debatt. En analys som är både kul och skrämmande på en och samma gång, och som definitivt visar på det omvända politikerföraktet, dvs politikernas förakt för folket. Tror alliansföreträdarna i talarstolen att vi köper vilken skit som helst (hrm… vi köpte förvisso konceptet allians för Sverige…)?"
Catti Ullström (fortfarande på Jonas Morians blogg??) uppmärksammar mig på Björn Fridens försträffliga analys av en del av de märkligheter som FRA-lagens förespråkare kläckte ur sig under riksdagsdebatten den 18 juni 2008. Fridén har gjort dessa analyser i hittills två artiklar rubricerade just Analys av signalspaningsdebatten, vol. 1 och Analys av signalspaningsdebatten, vol. 2. Jag ger här bara ett exempel:
“Fredrick! Du vet att du måste göra det som är rätt, och det som är rätt kan
bara du avgöra. Ingen har valt dig för att du ska gå emot dina övertygelser.” [Anf. 170]
Federley var övertygad om att förslaget var en dålig idé. Men han röstade sedermera för det.
“Jag skulle vilja avsluta detta med att yrka på återremiss och, om det förslaget
skulle falla, avslag på propositionen.” [Anf. 174]
Han yrkar alltså på avslag för propositionen i debatten, men när den väl går till omröstning så röstar han för. Detta är anmärkningsvärt.
Så anmärkningsvärt attfolk reagerar och att Federley åtminstone enligt egen uppgift i Aftonbladets lördagsintervju har fått någonslags livvaktsskydd (SÄPO), han tycker att de hot han tydligen vanligtvis får från “knäppskallar” nu övergått till allvarligare karaktär därför att
“Det finns begåvade människor som släppt alla hämningar, sagt upp bekantskapen och bett mig dra åt helvete.”
För övrigt vill han bli hemmafru och ha fem barn.
Aftonbladet tillåter för övrigt inte kommentarer till lördagsintervjun – det är ju ett intressant val, liksom att man tar betalt för att läsa artikeln (spara dina pengar!).
Fortsatt kamp mot avlyssningen – Bananrepublikfest den 2 juli
Döda politikers sällskap 2 & det ökända FRA-Förslaget
: "Jag tog mig friheten att skapa en uppföljare till den hyllade bloggbustern : “Döda politikers karriärers sällskap” (vilken ni kan se helt gratis på Freddi W’s blog : )Uppföjaren heter: “Döda politikers sällskap 2: Sagan om konungens återkomst!”
Det är en Science Fiction som handlar om hur Olof Palme återvänder från andra sidan. Iklädd mask tar han sig in i på SVT, håller ett av sina otroliga tal och uppmanar svenskarna att inte låta sig kontrolleras. På sätt fixar han den här FRA-tragedin och Sverige blir ett fritt land!"
(Hittat via Thomas Tvivlaren.)
Jag delar Thomas Tvivlarens bedömning när det gäller Fredrick Federleys agerande:
Det du har gjort är urbota idiotiskt. Du hade koll på hur den folkliga opinionen ligger i detta ärende. Du hade kunnat rädda ditt partis och ditt eget anseende, och profilerat er som några som inte alla är stöpta i samma form. Istället blev ditt namn synomymt med Quisling, en riktig Fegerley
Catti Ullström ställer apropå Federley frågan vad gör politiken med politiker (på Jonas Morians blogg) utifrån Johan Ingerös fråga om vem i hela världen man kan rösta på. Lider vårt parlamentariska system av något slags systemfel, finns det mekanismer som i praktiken verkar menligt på ledamöternas möjligheter att leva upp till sina ideal och till väljarnas förväntningar? Är villkoren – valsystemet med dess favoriserande av partitillhörighet, de ekonomiska villkoren för ledamöter – sådana att partilojaliteten blir större än lojaliteten mot de som faktiskt valt, dvs folket?
Jag tror också att denna fråga (FRA-lagen) och därmed den 18 juni 2008 har möjlighet att skriva in sig i historieböckerna inte bara som symbol för nedrustandet av det demokratiska samhället, som symbol för Bodströmsamhällets inskränkningar av rättssäkerhet och rätt till personlig integritet utan kanske främst som symbol för startdatum för en framgångsrik kamp för återupprättandet av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. En kamp som dessbättre engagerar brett och där det partiskiljande intar en undanskymd plats eftersom det rör sig om grundläggande värden i ett modernt, öppet, demokratiskt samhälle.
Vännerna i Piratpartiet kommer ju i alla fall att fortsätta att vara högt värderade deltagare i denna kamp. Rick Falkvinge utlyser en manifestation den 2 juli kl. 15.00 på Mynttorget. En manifestation som får formen av fest – en mycket god idé!
Senaste kommentarerna