Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Har du något att dölja, lille vän?
FRI, inte FRA: “Lite nu och då kommer dumargumentet att “den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta”. Det är dumt på så många sätt och det har klargjorts gång efter annan, men eftersom definitionen av dumhet är svårighet att begripa saker så behöver det upprepas.”
(Hittat via Enligt Min Humla.)
Ibland är det mycket lätt att känna viss stolthet över att vara Södertäljebo (nåja Mörkö ligger ju i Södertälje kommun). När man läser Joshen om “rent mjöl i påsen”-argumentet är ett sådant tillfälle. Att han orkar kan man ju tillägga – att kämpa mot dumhet är som att kämpa mot väderkvarnar.
Alltså – för den som ännu inte insett att de som använder sig av “rent mjöl i påsen”-argumentet redan straffat ut sig från deltagande i en seriös diskussion rekommenderas Joshens text, kanske går det upp ett ljus. För den som redan insett kan den möjligen erbjuda viss njutning.
Anna Troberg har som väl alla redan vet startat en kampanj och idag firas FRA-dagen.
En utmaning till alla läsare – jag vill gärna veta om det finns socialdemokrater som fortfarande använder dumargumentet.
Joshen pekar förresten på den utmärkta sammanställningen Emma gjort över redan beslutade respektive planerade övervakningslagar. Med sorg i sinnet tvingas jag konstatera att flera antagits under socialdemokratiskt styre och jag skäms. Jag undrar fortfarande när Bodström petas för det är faktiskt ett absolut krav från min sida.
Fler invandrare
“Fler invandrare räddar svenska välfärdsstaten: “Invandring bryter loss människor från fattigdom. I slutet av 1800-talet valde en stor del av svenskarna att invandra till USA. Och pengarna som invandrare skickar hem – cirka 300 miljarder dollar per år officiellt, kanske lika mycket till inofficiellt – överskuggar de 100 miljarder dollar som västländernas regeringar ger i bistånd. Återvändande invandare tar också med sig kunskaper och nya idéer. Afrikas första internetkaféer startades till exempel av invandrare som återvänt från Europa.
En friare invandring är inte ett hot. Det är en möjlighet. Det är ingen välgörenhetsgärning. Det kan vara till fördel för alla parter. Det är en fråga om mänskliga rättigheter och om internationell solidaritet lika mycket som egoism. I slutändan handlar det om att skapa en öppnare, mer dynamisk och progressiv värld. ”
(Hittat via knuff.se.)
Philippe Legrain har skrivit ett utmärkt försvar för invandring, ett försvar som sträcker sig utöver det nuvarande flyktingmottagandet som ju är ett självklart uttryck för en solidarisk kultur och argumenterar för fri(are) invandring. Han tar upp både egennyttan, att vi som land behöver arbetskraft och det bidrag till tillväxt invandring för med sig, och den solidariska aspekten, invandring ger betydande bidrag också till de länder varifrån utvandring sker.
Några slängar får dock vår oförmåga att se till att flyktingar kommer i arbete. Varför lyckas somalier i svenskbygder i USA frågar Legrain. Förmodligen en relevant fråga. Vad är det i vårt flyktingmottagande som gör att initiativkraft och arbetslust motverkas, vad är det som gör att även i Sverige välutbildade kvinnor med utländsk bakgrund har svårt att få jobb?
Andra kommenterar!
Frihet är det bästa ting, del 2
Staten är ett verktyg för individen: “I olika tidningars debattsidor, på tv och i radio, runt om på internet samt i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och riskdag går det att ta del av borgerliga politikers sympatisörers samt ledarskribenters syn på socialdemokratin och vad den står för. De tror att socialdemokratin står för den starka staten, det kollektivistiska tänkandet samt att individen ska underordna sig detta. De kan inte ha mer fel.
Jag har då och då skrivit bloggs där jag presenterar socialdemokratin som en frihetsrörelse för individen. Det är intressant att se hur liberala debattörer direkt anser att det är fel. Socialdemokratin står för underordning anser man.
Tyvärr för dem har de fel. Socialdemokratin kom till för att protestera mot de orättvisor som rådde och drabbade människor i samhället, speciellt arbetarklassen som levde under svåra förhållanden. Vi ska inte förglömma hur lantarbetare var låsta vid fasta årskontrakt, hur gamla och unga såldes till olika människor som vilken handelsvara som helst. Socialdemokratin såg dessa orättvisor, vilket högern på den tiden inte gjorde. Människans, individens, frihet att själv skapa sitt eget öde och stå obunden gentemot de som styrde och ställde var det som drev många människor att gå med i socialdemokraterna och arbeta för en förändring.”
(Hittat via s-bloggar.)
Roger Jönsson från Ystad skriver liksom jag om frihet. När Jönsson beskriver bakgrunden – att socialdemokratin i grunden är en frihetsrörelse som burit kampen mot frihetsinskränkande orättvisor – har han förstås rätt. Likadant är det när det gäller den grundläggande basen för denna kamp – tillsammans är vi starka. Därefter blir Jönssons resonemang mera problematiskt, inte bara den naiva synen på statens roll utan framförallt sammanblandningen av mål/medel som kommer till uttryck i en likställning mellan den kollektiva styrkan som förändringsinstrument och kollektiva lösningar som resultat.
Detta kan illustreras med följande exempel: Om mad kollektivets styrka i ryggen lyckas förbättra tillgången till utbildning, göra den oberoende av den enskildes ekonomiska och sociala bakgrund, leder det till en ökad kompetens hos individerna. Denna ökade kompetens gäller inte bara i arbetslivet (alltså möjligheterna att få bättre, mer kvalificerade jobb) utan också i livet i övrigt. Individerna blir därmed mer kompetenta att förverkliga sina egna livsprojekt vilka ställer krav på goda möjligheter till helt olika lösningar vad gäller relation arbete/fritid, familjebildningsstrukturer, bostadslösningar. Då är det inte de kollektiva lösningarna som är svaret på allt, de utgör istället bara del i den grundläggande trygghet som alla männsikor behöver för att kunna våga, de måste utformas så att de inte förvandlas till hinder.
Frihet är det bästa ting
Första maj kräver nyspråk: “I Sundbyberg inledde ks-ordföranden Helene Hellmark Knutsson förstamajfirandet. Hon erkände att partiet kanske inte lyssnat så noga på de starka röster som faktiskt vill köpa sina lägenheter. Nu ska det lyssnas på dem. Men samtidigt ska hyresrätten värnas. Hon går inte in på hur vare sig det ena eller det andra ska ske. I bortre ändan av Tornparken står ett litet gäng med en banderoll och på den står det “Vi vill köpa loss nu!”. Deras önskan om “nu!” har pågått i månader (vilket beskrivits förut här på ledarbloggen) och hittills har Helene Hellmark Knutsson inte lyssnat så värst mycket på just dem. ”
(Hittat via knuff.se.)
Frihet är det bästa ting – därom råder inget tvivel. Att socialdemokratin varit en väsentlig kraft i kampem för frihet från förtryck av olika slag torde också vara alldeles solklart. Att samma parti i ambitionen att befria från många gånger använt metoder som också begränsar friheten är tämligen ostridigt. Alkoholpolitiken (som ju haft stöd också av liberaler) är ju ett utmärkt exempel – ambitionen att befria människor (familj, barn m.fl.) från det ok som alkoholmissbruk har man använt metoden att begräsna allas tillgång. Eftersom man använt prispolitiken som viktigast instrument kan man ju möjligen hävda att denna inskränkning i praktiken bara drabbat de minst bemedlade men det är i detta sammanhang närmast en randanmärkning. Upprättande av monopol kan ju också beskrivas som en inskränkning av friheten att bedriva motsvarande verksamhet i annan regi.
När det gäller t.ex. yttrandefriheten svajar partiet väsentligt från tid till annan. De senaste åren riktigt illa med allehanda inskräkningar i lag och en obehaglig marsch in i Bodströmsamhället fyllt av övervakning/avlyssning.
Historiskt är det ändå rimligt att hävda att socialdemokratin satt frihet högt. Det har i första hand alltid gällt frihet från arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist osv. Det har gällt frihet från att pengar skall vara alltings måttstock t.ex. inför sjukvården. Det har också gällt frihet att kunna få en utbildning utan att plånbokens tjocklek avgör osv. En solidarisk politik kan man ju kalla det – frihet skall gälla alla!
Just detta att politiken ofta handlat om att åstadkomma frihet från har gjort att möjliga medel ofta handlat om att som i alkoholpolitkens fall i någon mening också samtidigt begränsa. Detta gör att det fortfarande är begränsningar som ses som huvudsaklig metod – inskränkningar av yttrandefriheten med förbud mot “kränkande” yttrande är bra exempel på detta. Nu tror jag dock att vi ser en långsam förändring mot en ökad insikt om att en välutbildad befolkning med relativt sett hyfsad levnadsstandard faktiskt kräver en politik där långt mer ansvar tas av och makt över det egna livet ges till den enskilde. Helene Hellmark Knutsson är nog en av de socialdemokrater som kommit en bra bit på den vägen.
Frihet kräver rättvisa var huvudparollen vid årets 1:a majdemonstrationer. Det är sant. Råder inte rättvisa i termer av lika möjligheter för alla kommer friheten för vissa att begränsas av andra krafter, inte av i demokratisk ordning fattade beslut utan just av marknadens krafter, av plånbokens storlek allena. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.
Också lite parentetiskt – vi har pressfrihet och det är bra. Roligt blir det ju när ledarskribenter utnyttjar denna till att skriva om samma sak dels som ovan i SvDs ledarblogg, dels i egen blogg. Allt för att knuffa fram sig själv? För säkerhets skull skrev hon (Sanna Rayman) en ledare på temat häromdagen också.
1:a Maj i Södertälje
Första Maj I Tierp, Bilder Och Text: “Årets förstamajhögtid har firats i Tierp. Ett gediget program för hela familjen där en demonstration genom samhället inledde festligheterna. Till tonerna från Skutskärs blåsorkester tågade ett drygt hundratal personer från Stora Torget ned till Gammelgården där ytterligare ett femtiotal besökare anslöt.”
(Hittat via Erik Laakso.)
Även i Södertälje firades 1:a Maj, dock med mindre familjeprogram och mera klassiskt demonstrationståg med efterföljande tal. Årets höjdpunkt var förstås att undertecknad för första gången bar Mörkö Arbetarekommuns fana (från 1921).
Demonstrationståget gick från Stora torget till Stadsparken under musik framförd av Nykvarns Musikkår. Väl framme och efter att vi sjungit Internationalen (viktigt!!) hälsade Arbetarekommunens ordförande Bo Ohlson välkomna och överlät ordet till den förste talaren kommunalrådet Anders Lago – en habil insats med entusiastiska tilrop från ungdomar som startat en liten personkult kring hans person efter framträdande inför ett utskott i USAs kongress. Huvudtalare var Ibrahim Baylan som åtminstone överraskade mig med ett utomordentligt bra tal!
Gabriel Blomberg, ordförande i SSU i stan avslutade talarlistan. Gissar att det var hans debut i sådana sammanhang för han var rätt uppenbart nervös men lyckades ändå leverera skarp kritik – vi orerar på riksplanet mot borgarnas utförsäljning men medverkar lokalt till detsamma (och exemplet var Telge Rent). Välbehövlig kritik även om jag inte delar SSUs uppfattning i sak – kommunen skall se till att köpa städtjänster av god kvalitet, med avtalsmässiga villkor för personalen, fullgjorda skyldigheter i förhållande till skattemyndigheterna och till lägsta möjliga kostnad (hushållning med skattepengar kallas sådant). Egen regi respektive upphandling är fullgoda alternativ till nuvarande ordning som innebär att kommunen i bolagsform har monopoliserat all städning av kommunala lokaler.
Efter några korta apeller och några låtar av Göran Wiklund avslutades mötet.
Stöddigaste demonstranten (mitt barnbarn Rickard):
PS Om någon undrar över det något familjära urvalet bilder så måste jag skylla på fotografen Ylva Karlberg DS
Mona och Afganistan
Via en av kommentarerna till Jinges utfall mot Johan Sjölander (se tidigare inlägg) hittar jag följande påstående angående Mona Sahlins syn på USAs krigföring i Afganistan 2001.
En Sixten Andréasson har också refererat till samma artikel av Jan Guillou (från Aftonbladet men som jag inte kan hitta på nätet) i en kommentar hos Kerstin Berminge:
Enligt Jan Guillou i AB 2001-11-12 svarade Mona Sahlin på interjufrågan i Expressen:
“Är det rätt att bomba i Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?”
Svar: “Ja, det tycker jag. Det är fruktansvärt att säga så, men har inte hört någon annan som kan tänka ut ett annat sätt att få stopp på det som har hänt. Hur får man talibanerna att gå med på bombstopp? I alla krig dör civila, det är som folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt.”
Det här fick jag reda på helt nyligen. Hon har veterligen inte sagt att hon ändrat mening. Henne vill jag absolut inte ha som statsminister.
Det är faktiskt det solklart stolligaste uttalande av Mona Sahlin jag sett. Vore skönt att få se en förklaring/korrigering av detta – man förstår ju Sixtens reaktion.
Och ”här går man” i Södertälje 1:a Maj
11:45 Samling Stora Torget 12:00 Avmarsch med Wasa Brass och Nykvarns Musikkår 12:15 Ankomst Stadsparken – sång, Internationalen Tal av Bo Ohlson, Socialdemokraternas Ordf i Södertälje Tal av Anders Lago, Kommunstyrelsens Ordförande Tal av Ibrahim Baylan Tal av Gabriel Blomberg SSU
Hoppas vi ses i morgon i tåget. Slut upp bakom huvudparollen “Frihet kräver rättvisa” eller försök hitta palestinierna och demonstrera ditt stöd för deras kamp mot ockupationsmaktens mördande.
Själv bär jag Mörkö Arbetarekommuns fana från 1921!
Utmärkt Pagrotsky
Regeringen försov sig: “Det är här regeringens vårbudget plötsligt blir högintressant läsning. På undanskymd plats skriver nämligen finansdepartementets prognosmakare – de bästa vi har i landet – att de tror att tillväxten nu bromsar upp kraftigt hos oss, till och med kraftigare än i krisens hemland USA och i det redan direkt drabbade euroområdet.
Det innebär att den fantastiska ökning av antalet jobb vi sett de senaste fyra åren nu bryts och gradvis planar ut och kanske vänds till en minskning. Arbetslösheten ökar nästa år och utvecklas för första gången på mycket länge sämre än i euroområdet.
Det är flera inslag i den nya bilden som oroar mig särskilt.
Trots att ekonomin nu bromsar in så stiger inflationen mer än på andra håll. Det har gett oss kraftigt höjda räntor samtidigt som det internationella ränteläget gått i motsatt riktning och sänkts. Villaägarna har fått sina räntekostnader fördubblade på bara två år. Räntehöjningar och stigande inflation när ekonomin är i nedgång är sällsynt och oroande.”(Hittat via Erik Laakso.)
Leif Pagrotskys krönika i GP är läsvärd – han har hittat en del saker i högeralliansens vårbudget som är mer oroande för vårt lands utveckling än vad som uppmärksammats i media.
Det här är intressant i ljuset av den av Mona Sahlin och THomas Östros idag presenterade den s.k. skuggbugeten.Här finns betydande satsningar för att ge möjlighet till utbildning och på forskning. Särskilt satsas på unga med ett Första-jobbetavdrag (var får de dessa fåniga namn ifrån – det finns fler Avstamsputbildning, låter som barnspråk) som innebär en 50%tig reduktion av lönekostnaderna. Den här typen av åtgärder är jag dock lite tveksam till – det blir ju egentligen inte fler jobb utan någon lite äldre blir utan.
Jonas Morian rapporterar men kommenterar inte. Rosemari Södergren delar min skeptisism kring Första-jobbsavdraget och vill ha liknande satsningar på 45+. Det är väl ett utmärkt exempel på att detta är fel väg att gå – fler jobb är det som behövs!!!
Partipolitiskt obunden
Dags för TCO att lämna politikens sidlinje: “ETT FÖRSTA STEG är rimligen att i en öppen process ta reda på vilka samhällsfrågor som medlemmarna tycker är viktiga. Här är TCO:s kampanj FacketFörändras.nu en bra utgångspunkt. Det kan också handla om enkäter och samtal i de lokala avdelningarna. Slutprodukten av en sådan process bör hur som helst vara ett antal tydliga politiska krav.
Ett andra steg är att ge de politiska partierna möjligheten att ställa sig bakom kraven. I det här steget måste alla partier ges möjlighet att delta. Det ska inte vara frågan om en »kollektivanslutning« bakvägen. Man bör också skikta kampanjen så att den riktar in sig både på nationella frågor och frågor som är viktiga i de olika kommunerna.ETT TREDJE STEG är att bedriva kampanj för sina krav. Inte bara genom reklam utan genom en faktisk valrörelse på arbetsplatser och på gator och torg. Detta är förvisso svårare och ställer större krav på organisationsförmåga och utbildning av valarbetare. Men det är också det enda sättet att lägga verklig tyngd bakom kraven.”
(Hittat via en kommentar hos Enn Kokk.)
Fredrik Jansson tar i en debattartikel i TCO-tidningen upp en intressant strategisk fråga för tjänstemannarörelsen. Kan man formulera krav på politiken som flertalet medlemmar står bakom, rikta dessa till de politiska partierna och därefter rekomendera medlemmarna att lägga sin röst på det partiet som “fått flest rätt”. Sture Nordh missar poängen i detta genom att hävda att den partipolitiska obundenheten skulle omöjliggöra ett sådant agerande. Tyvärr missar ju också Fredrik Jansson det uppenbara – fackliga organisationer (partipolitiskt obundna eller inte) måste för att vidmakthålla sin legitimitet upprätthålla en rimlig avgränsning vad avser sitt kompetensområde. Det är just i detta som Nordh faktiskt har mera rätt än Jansson – men baserat på starkt förankrade fackliga krav skulle även tjänstemannarörelsen kunna förorda partier som har rätt just i den typen av frågor.
Medlemmarna i TCO får sedan förstås själva väga betydelsen av dessa krav i relation till andra frågor. Att socialdemokratin skulle tjäna på att vara mera lyssnande också till tjänstemännen är förstås också klart.
Vem skall forma politiken?
Viktigast: att leva upp till begreppet folkrörelse: “Men ska vi på nytt kunna engagera många människor i partipolitiskt arbete, behövs det mycket mer än de medlemsvärvarblock vi förstås också ska använda. De som lockas till partiet måste, var och en, tas på allvar: De har en röst, och de ska känna det meningsfullt att argumentera för sin egen mening. Den andan måste prägla partiets hela arbete: föreningsmöten, studiecirklar, rådslag, seminarier, kongresser. Medlemmarna ska känna att de inte bara välkomnas för att de kan göra nyttiga insatser som pappersbärare i valrörelserna utan för att deras värderingar och erfarenheter betyder något, dessutom för att de är ovärderliga känselspröt ut i det omgivande samhället.
Sen tror jag att det också skulle kunna sätta fler sinnen i brand, om partiet hade ett tydligare, ja rent av radikalare budskap.
Partiexpeditionen, på 68an nu som på min tid, kunde kanske till exempel damma av jämlikhetskampanjen från sent 1960-tal och tidigt 1970-tal.”
(Hittat hos Enn Kokk.)
Enn Kokk beskriver medlemsutvecklingen i det socialdemokratiska partiet genom några nedslag i statistiken allt sedan kollektivanslutningen (för yngre läsare – kollektivanslutningen innebar att fackliga organisationer anslöt sig till partiet och då blev dessa organisationer alla medlemmar också partimedlemmar) avskaffades 1990. Det är rätt deprimerande läsning – Kokk vill dock påskina att några lite mera specifika händelser haft särskild betydelse, nämligen budgetsaneringen och EU-frågan. Det kan så vara men de egentliga orsakerna står att finna i det faktum att utrymmet för att påverka politiken är ytterst begränsat vilket förstås blir särskilt tydligt när man i regeringsställning driver en politik som saknar förankring och i det faktum att man har ett negativt flöde dvs fler faller ifrån än som nyrekryteras.
Kokk har förresten ett förflutet på 68:an (alltså partistyrelsens högkvarter på Sveavägen i Stockholm). Ett förflutet med ett inte oväsentligt inflytande. Kanske får vi se ett mer självkritiskt inlägg i frågan någon gång – inte var de “vanliga” enskilda medlemmarnas faktiska inflytande större under 70- och 80-talen?
Nu skall vi dock värva supporters, inte medlemmar som skall vara med och forma politiken. Vi skall värva supporters utan att ha format organisationen så att de har någonstans att utöva sitt supporterskap. Politken erbjuder få “matcher”:-) och jag tror inte folk idag är intresserade av att bara vara valarbetere.
Jonas Ryberg, Skenebo och SSU-ombudsman i Gävleborg har också reagerat:
Många säger att modellen med geografiska klubbar i bostadsområdet och på arbetsplatsen är utdöende. Jag är beredd att hålla med, men inte på grund utav att de är otidsenliga – utan för att de är illa skötta och inte för det stödet ifrån centrala organisationer som de behöver. Min vision (och partiprogrammets) är att utöka demokratin, då måste våra medlemmar vara aktiva och aktivt delta i samhällsdebatten. Vi måste dessutom sätta den lokala S-föreningen i centrum. Medlemsmöten måste bli det forum för debatt och beslut som det var tänkt som. När jag som medlem känner att min röst räknas och får delta aktivt i beslut – ja då blir medlemskapet värt någonting. På det sättet blir vi åter en folkrörelse, inte genom flashiga kampanjer.
Själv är jag ju en Graf-supporter!
Senaste kommentarerna