Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Distriktskongress i Stockholm
Distriktskongress i Stockholms län – i Sollentuna!: “Ja, ibland ska man ha tur. Möte i hemkommunen! Välkomna till Sollentuna på distriktskongress allihop!”
(Hittat via s-bloggar.)
Alla handlingar finns förstås tillgänliga – bland annat ett 60-tal motioner. Själv är jag ombud från Södertälje Arbetarekommun.
Elizabeth Sahlén tillhör motionärerna:
För första gången har jag motionerat, och jag har hela tre egna, och stöd motionär till två.
Om jag är nervös? Nej, pirrig är väl ett mer passande för den magkänsla jag för närvarande har.
FRA aktuellt igen – protestera!
Cattis blogg: Du gamla, Du ofria: “Sången lanseras egentligen i ett högst allvarligt syfte, även om den är rolig. I juni kommer Riksdagen troligen att behandla en ny motion som kommer att ge FRA ytterligare befogenheter. Enligt det nya förslaget ska FRA få tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser”
(Hittat via s-bloggar.)
Nu är det väl så att det är en proposition och troligen en gammal sådan som riksdagen skall ta ställning till (se IDGs artikel). Det blir det förstås inte bättre av och det finns goda skäl att på alla sätt protestera mot detta. Nu är det ju inte längre frågan om vi kommer att passera gränsen utan snarare om att vi redan gjort det.
Vi lever ju alltså nu i ett land som dels tänker övervaka sina medborgares kommunikation (tänk om någon föreslagit att man skulle få öppna och läsa all post!), dels har en hetslagstiftning som förhindrar folk att uttrycka sin mening med hot om fängelse. Vi lever i ett land som skickar folk till tortyr eller tillbaka till stridszoner. Sådana samhällen kan väl knappast kallas demokratiska – var finns respekten för de mänskliga rättigheterna. Kritisera Kina är dock opportunt-:(
Thomas Hartman kommenterar Pär Ströms sång:
Inspirerad av den pågående utvecklingen mot ökad övervakning och kontroll som bland annat vissa socialdemokrater tycks delta i, märkligt nog
.
Hell-mans stollar
Saknad av ingen: “Svensk politik – och Socialdemokraterna som parti – mår synnerligen bra av att bli av med bakåtsträvare och negativister som Sören Wibe!”
(Hittat via knuff.se.)
Lite ligger det väl i Linus Hellmans konstaterande eller kanske förhoppning. Som Jonas Morian påpekar kan det ju dock vara en förberedelse inför en återkomst i form av Juni-listans ordförande.
Sören Wibe motiverar sitt ställningstagande så här:
Det finns en gräns för hur mycket den egna övertygelsen kan avvika från den officiella partilinjen. För min del nåddes den gränsen i samband med Lavalfallet i EG-domstolen. Det gavs många löften i samband med omröstningen om medlemskap 1994, men inget var heligare än det om strejkrätt och kollektivavtal. I partidokument och i officiella handlingar upprepades att medlemskapet var riskfritt: “Frågor om bland annat löner och stridsåtgärder, till exempel strejker, skall inte beslutas på EU-nivå”, skrev man då från UD:s sekretariat för Europainformation. Utan denna garanti hade svenska folket aldrig röstat ja den gången för 14 år sedan.
Mona Sahlin tycker att Sören Wibes syn på Eu/Europa är gammelmodig och kommenterar has uppfattning just när det gäller arbetsrätten:
Jag håller inte alls med i den analys som Sören Wibe gör. Jag går verkligen sida vid sida med Wanja Lundby-Wedin och den analys som både LO och Europafacket gör. Nu handlar det om att förändra i den svenska lagstiftningen och också ställa kraven i Europa. Det är ju snarare en fantastisk uppgång för medvetandet i Europa om de fackliga rättigheterna.
Andra kamrater gör rätt olika bedömningar.
Leif Haglund tycker att det är beklagligt:
Sören Wibe har belyst EU-frågan utifrån hans EU-kritiska sätt att se saken. Detta har enligt min uppfattning berikat debatten, frågan har belysts från olika håll.
Andreas Sjölander tycker inte att Wibes avhopp är märkvärdigare än att andra kamrater lämnat men:
Nu har ytterligare en medlem valt att hoppa av, att han sen väljer DN-debatt för att meddela detta gör det skrattretande. Vem tror Wibe att han är? Han är inte viktigare än någon annan av de hundratusentals medlemmarna som fortfararande väljer att vara medlemmar.
Peter Hultqvist tycker att det är fel av Wibe att lämna partiet (får han inte bestämma sjäv över vad som är rätt och fel?):
Jag delar inte Sören Wibes slutsatser om att problem löses genom att lämna partiet. Istället är det så att vi faktiskt har en högerregering i detta land vars agerande är det som styr huruvida svensk arbetsrätt hävdas inom EU eller ej.
Bengt Silvferstrand vet också hur Wibe borde agera:
Sören Wibe borde därför i stället för att lämna socialdemokratin göra gemensam sak med andra socialdemokrater som vägrar att ge upp kampen mot den växande överstatligheten och juridikens företräde framför politiken inom EU-projektet.
Skall bli spännande att se hur de mer EU-kritiska reagerar på Sahlins uttalande om “gammelmodig syn”. Lika intressant förstås om Wibes avhopp som ju råkar sammanfalla med en medlemsvärvningskampanj kommer att gå att avläsa i form av medlemstapp.
En Graf-supporter
Johanna Graf: Supporter = medlem?: “Varför måste en supporter vara medlem????
Är det inte avståndet mellan att vara väljare och att bli medlem som behöver krympas?”
Johanna har förstås helt rätt. Detta alldeles bortsett från att det är tämligen enfaldigt att börja använda begrepp som mestadels hör hemma i den kommersialiserade idrottens värld i politiska sammanhang. Sympatisörer brukar vi kalla de som stödjer vår sak, vårt parti – det är ett fint ord. Grad av aktivitet som medlem har man väl alltid bestämt själv?
Ulrika Falk har väl egentligen samma undran medan Anna Wikström är mer positiv till anslaget. Ingiberg Olafsson är mer kategoriskt avvisande.
Dock – bli en aktiv deltagande medlem!!!!
Politik som dödar
Svensk narkotika- politik skördar fler dödsfall än narkotikan: “En skademinimerande strategi är mer flexibel och därför mer realistisk, den kan också uttryckas som motsatsen till en skadeökande strategi. Den senare förnedrar, kränker, kriminaliserar och stigmatiserar drogbrukare, vilket inte bara skadar individen utan även som konsekvens samhället.
Den stigmatiserande synen på människor har haft en djup påverkan på vårt samhälle. Den har effektivt motverkat en förnuftig och medmänsklig politik under många år. För att kunna hålla fast vid visionen om det narkotikafria samhället måste “knarkaren” både demoniseras och omyndigförklaras på en och samma gång.Demoniseringen innebär att “knarkaren” ses som en samhällsfara, ett virus, som måste kontrolleras och åtgärdas. Omyndigförklarandet är en effekt av demoniseringen där “knarkarna” behandlas som om de själva inte förstår sitt eget bästa.”
(Hittat via knuff.se.)
Berne Stålenkrantz och Louise Persson har skrivit en läsvärd artikel i Expressen. I den tar de upp det faktum att svensk narkotikapolitik som omhuldats sedan 60-talet skördar fler offer än narkotikabruket i sig gör. Då är det något funamentalt fel på politiken, tyvärr har den ju kommit att vara omöjlig att diskutera precis så som diskussionen om den förödande sexköpslagen är idag.
Den analogin förde mig till Isabella Lund som kommenterade Stålenkrantz/Perssons artikel så här:
Jag älskar harm reduction strategier, dvs att man alltid ska arbeta pragmatiskt och försöka minska skadeverkningar. Det är mänskligare och bra mycket mer effektivt än att sträva efter utopier. Jag kan t.ex. inte förstå varför det bara finns sprutbytesprogram här ner i Skåne. När jag fick reda på att det inte fanns i Stockholm blev jag faktiskt chockad.
Andra som kommenterat!
Lagos tal i USAs kongressen
Lagos tal i kongressen – www.socialdemokraterna.se: “The millions of refugees in the world must be a concern for us all, not just for those areas bordering on the breeding grounds of war, or for a small number of countries and cities such as Södertälje.
Södertälje works hard – to spread the reception of refugees equally over the whole of Sweden, to all cities and towns. Internationally, we must find a model for an equal and more responsible reception of refugees. We must also have special support for the refugees on site in Iraq, in Jordan and in Syria. Most of all, we must put an end to this and other on-going wars.”
Anders Lago, kommunalråd och kommunstyrelsen ordförande i Södertälje, har varit i Washington. Han var inbjuden att tala inför kongressen (eller snarast en kommission) och det gjorde han bra. Ovanstående citat från talet demonstrerar både viljan att föra en “generös flyktingpolitik” och att sprida ansvaret för de som har skyddsbehov. Jag uppskattar också att han tydligt sa att kriget bör avslutas!
Synd att vi ite får höra vår regering göra lika skarpa uttalanden.
Talet kan också ses här.
Stenius – censuraktivist
Polisanmälan av bloggare inte lösningen: “Hur som helst så är PO Yrsa Stenius inställning oroande. Hon har redan tidigare, då med tydlig adress till Alex Schulman, uttryckt att bloggare ”går allt mer över gränsen” och att okvädningsord på bloggar och i kommentarsfält handlar om missbruk av yttrandefriheten. Hon har även öppnat för en ny lagstiftning för att komma tillrätta med detta ”ofog”.
I mina ögon borde pressombudsmannen rimligen vilja se en så långtgående yttrandefrihet som möjligt. Om inte PO står upp för det fria ordet, vem gör det då?
”
Jonas Morian uppmärksammar att Yrsa Stenius – en uppenbar censurivrare iklädd pressombudsmannarollen – uttalat sig angående bloggar och citerats i Journalisten:
För ögonblicket ser jag ingen annan lösning än en polisanmälan. Utvecklingen är inte acceptabel, vi måste få ett prejudikat, säger Yrsa Stenius till Västerbottens Folkblad.
För det första kan man undra varför pressombudsmannen överhuvudtaget anser sig ha anledning att ha åsikter om bloggar. De är förstås inte tidningar eller därmed jämställda kanaler utan en form för enskilda eller grupper att uttrycka sig utan mellanhänder (såsom journalister). Visst kan man som en del av oss gör ha en slags journalistisk ambition men det är ju mer i form av krönikören, kolumnisten – inte som nyhetsjournalistens.
För det andra kan man undra över den inställning till yttrandefrihet som såväl Stenius som faktiskt också Morian ger uttryck för – den skall begränsas och i Stenius fall tydligen rejält medan Morian snarare lutar åt “största möjliga”. Vad det senare betyder vet vi – man skall förstås inte få ge uttryck för politiskt inopportuna åsikter som t.ex. generaliserande kritik av folkgrupper av alla de slag. Antingen har man yttrandewfrihet i ett land eller så har man det inte. Det finns inga gradewr där man kan säga att yttrandefrihet existerar men ha inkränkningar när det gäller vad som får sägas. I vårt land existerar inte yttrandefriheten då det finns ett flertal lagar som begränsar.
Jag tror och hoppas att bloggarna kommer att utgöra en spjutspets när det gäller att uppnå yttrandefrihet. Mer eller mindra obalanserade yttranden på desamma kan förhoppningsvis göra att också våra folkvalda blir uppmärksammade på de inskränkningar vi har och tar bort dem!
Det är svårt att hysa annat än förakt för de som använder polisanmälningar som metod för att inskränka andra människors rätt att hysa och uttrycka sin åsikt.
Sexköpare syns inte – så bra
Med dagens feminister finns ingen sexuell revolution i sikte – Debatt – Expressen.se: ”
Och när liberala eller vänsterfeminister som Kristina Lindqvist agiterar för sexköpslagen är frågan om den verkligen hjälper “de svaga” sexsäljarna – och om det verkligen är statens uppgift att se till att kvinnor fortsätter att ge män sex gratis?Lagstiftning ska användas varsamt och sparsamt, särskilt när det kommer till det sexuella. För skam och straff kring det sexuella är kraftfulla sätt att styra människor.
Kanske måste vi leva med ett samhälle där sexualitet inte alltid är fin och skadefri, men där vi strävar efter en moral och en lag som lyckas förena maximal frihet med maximal solidaritet.
Men då måste vi också börja diskutera den fråga vi verkat lyckas undvika sedan 1968: Vilken sexualmoral skulle allra mest bidra till ett jämlikt samhälle?”(Hittat via knuff.se.)
Petra Östergren har skrivit en välargumenterad betraktelse i Expressen. Läs den! Jag gillade särskilt formuleringen ovan, den retoriska frågan är det verkligen “statens uppgift att se till att kvinnor fortsätter att ge män sex gratis”. Östergren problematiserar och föreslår en intellektuellt tilltalande metod för att komma fram till vilken sexualmoral vi borde ha.
Beatrice Ask däremot vet jag inte vad man skall säga om. I SvD uttalar hon följande med anledning av diskussionen om sexköpslagen:
Den har haft effekt, det är väl alldeles uppenbart. Åtminstone säger de flesta polismyndigheter att de synliga sexköparna har minskat.
Och vilka sexköpare tror hon skulle visa upp sig?
Claes Borgström som först erbjuds att bli socialdemokratiskt jämställdhetstalesman och sedan går med i partiet tillhör de sexofobiska “hjältar” som förälskat sig i den smbollagstiftande ådra som tyvärr alltför många av mina partikamrater flyter runt i. Tillsammans med sin advookatbyråkamrat Bodström bedriver han korståget mot människors rätt att själva bestämma över sin kropp.
Sexfientligt partidistrikt
Inte okej att köpa sig tillgång till en annan människas kropp: “Förslaget, som nu har det socialdemokratiska partidistriktets stöd och som kommer att gå vidare till den socialdemokratiska partikongressen 2009, är att straffet för köp av sexuella tjänster ska skärpas till ett år eller mer. Det är helt enkelt inte okej att köpa sig tillgång till en annan människas kropp.”
(Hittat via s-bloggar.)
Den gode Erik Pelling är förstås glad, han har fått med sig sitt partidistrikt, fått sin motion antagen. Tyvärr verkar varken han eller någon annan (vet förstås inte om det fanns motståndare på plats) i detta partidistrikt ägnat effekterna på sexarbetarnas villkor ens en tanke. Den frågan finns överhuvudtaget inte berörd i motionen.
Lika allvarligt är förstås den mycket märkliga syn som ligger bakom sexköpslagen. Sexarbetaren utför alltså en helt laglig verksamhet men kunder och ev. medhjälpare begår lagbrott. Om det är en sexuell tjänst som levereras anses det vara moraliskt förkastligt att köpa trots att nästan exakt samma tjänst (massage) kan erbjudas och då är köpet är helt lagligt. Samma kropp används!!!
Tänk hur galet det kan bli i en demokrati!
Kinesisk polis i Katmandu?
Kinesisk polis (Blogge Bloggelito regeringsblogg): ”
Ändå fortsätter SvD som om inget hade hänt, senast idag med en artikel med en bild av nepalesisk polis som arresterar en munk i Katmandu i Nepal. Bildtexten säger dock: ”En tibetansk munk förs bort av kinesisk polis efter att ha demonstrerat för Tibets självständighet i Katmandu.” Bilden har inget samband alls med artikelinnehållet, som handlar om patriotisk undervisning av munkar. När samma sak händer gång efter annan är det inte bara fråga om klantarschlen till redigerare eller okunnig personal i allmänhet, utan om en medveten och mycket illvillig kampanj för att framställa Kina i så dålig dager som möjligt, speciellt inför de olympiska spelen – jag tvekar inte att kalla det hets mot folkgrupp.”
Det är ju faktiskt nästan helt otroigt. Här har Bo Hedin och SvD blivit upplysta om, fått kritik för, sin oseriösa rapportering (tendensiösa får man väl kalla den) men väljer ändå att fortsätta på den inslagna vägen och t.o.m. fara med direkt osanning genom att låta påskina att en bild visar något helt annat än den föreställer.
Att vi behöver utveckla alla medborgares färdigheter när det gäller källkritik är uppenbart. I fall som detta är det förstås svårt – det krävs också uppmärksamma läsare som Blogge (tack!!). Att SvD och journalisterna lånar sig till sådan propaganda, för något annat är det ju inte, är pinsamt.
Fast det är klart – i ett land där statliga myndigheter har till uppgift att bedriva “upplysningskampanjer” kan man kanske inte vänta sig en självständig kritisk press:-(
Senaste kommentarerna