Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Demokrati är väl inte särskilt komplicerat
Demokrati är mer komplicerat än vad somliga tror… | VÄNSTRA STRANDEN: ””
Vi säger oss leva i en demokrati och det stadfästs genom förklaringen att all makt utgår från folket. Det manifesteras genom att vi (nästan) har yttrande- och åsiktsfrihet och viktigast kanske genom att vi har allmänna. fria val. Att vi valt att ha ett parlamentariskt system med proportionella val mellan olika partilister får väl sägas vara en begränsning, dock inte så allvarlig att man skulle kalla det icke-demokratiskt. Det är utan tvekan det bästa system vi har.
En alldeles avgörande faktor för att detta flerpartisystem ska fungera är att man efter val bildar en regering som har aktivt eller passivt stöd av flertalet i parlamentet (riksdagen). Sedan Reinfeldt ansträngt sig och i stor utsträckning lyckats införa permanenta block (flera partier som i förväg förbinder sig att samarbeta mot andra ibland t.o.m. illusoriska) block fungerar inte detta längre. De etablerade partierna vägrar att utföra den viktigaste uppgiften de har efter val – att skapa en regering med aktivt/passivt stöd av en majoritet i riksdagen.
För att slippa ifrån denna allra viktigaste uppgiften har samma etablerade partier valt att träffa en överenskommelse (hur nu några ”höga” partiföreträdare kan anse sig ha rätten att binda typ 87% av riksdagens nuvarande och framtida ledamöter vid en sådan överenskommelse som såvitt jag förstår framförhandlats i hemlighet. Absurt!
Att denna överenskommelse dessutom ger ett fullständigt orimligt inflytande för småpartier (gäller på båda ”sidor”) gör ju inte saken bättre. Nu permanentas uppenbarligen sådant som Kds inflytande över vårdnadsbidrag likväl som MPs ultimativa krav när det gäller viktig infrastruktur. Till yttermera visso ska dessutom V kunna få genomslag för sin politik när det t.ex. gäller utförarorganisationer in den s.k. välfärdssektorn. Vi talar alltså om partier med väljarstöd långt under 10%.
All detta hindrar mig förstås inte från att tycka att det är bra att SD inte får inflytande och dessutom föredrar jag ju en socialdemokratisk politik framför Alliansens. Något majoritetsstöd för detta senare ser jag dock tyvärr inte – vi fick ju ett uselt valresultat 2014.
PS Tycker förresten också illa om att man valt att själv namge sin överenskommelse – sådan ska få namn av andra (högmodigt på något sätt) DS
Peter Wolodarski: Det mesta du hört om krisen är fel – DN.SE
Peter Wolodarski: Det mesta du hört om krisen är fel – DN.SE: ”Att vår egen riksbank haft fullständigt fel om inflationsriskerna, och fortsätter att feltolka vart ekonomin är på väg, är tydligt. Om Riksbanken fortsätter att fokusera på prisutvecklingen för bostäder innebär det att man permanent underblåser en onödigt hög arbetslöshet. Men inte ens om Riksbanken skulle ta intryck av sina kolleger i USA och Storbritannien räcker det för att få normal fart på ekonomin.
Vad som krävs, och förmodligen inte räcker, är att finanspolitiken hjälper till med större offentliga investeringar. Konventionella svenska idéer om överskottsmål och reformutrymme blir allt mindre relevanta i denna värld. ”
Kanske är inte Wolodarski den första man tänker på när det gäller att ha rätt om den ekonomiska (och politiska) utvecklingen. På senare tid har han dock allt oftare verkat ha en aning om vad som verkligen sker och kanske framförallt vad som borde göras. Att det Wolodarski refererar från Summers
”Likaså kan nya regleringar som minskar kreditgivningen och förhindrar snabba prisstegringar på tillgångsmarknader vara kontraproduktiva. Åtgärder för att öka sparandet, offentligt såväl som privat, försvårar ytterligare återhämtningen. Vad som normalt är dygd och försiktighet blir i det aktuella läget oansvarigt. Det som i vanliga fall skulle vara rimligt för att förhindra framtida kriser förhindrar nu återhämtningen.”
är i huvudsak helt korrekt har ju varit uppenbart länge, inte minst sedan de kontraproduktiva åtgärderna riktade mot Grekland m.fl. sydeuropeiska länderna introducerades.
Frågan är snarast vilka intressen som ligger bakom denna kontraproduktiva politik, vilka kapitalintressen den egentligen tjänar och varför inte andra intressen lyckas slå igenom.
Ska vi nu rensa ut de religiösa
Att bränna broar | 精神污染: ”Den svenska/västliga avståndskulturen har aldrig varit särskilt lyckosam. Man tar avstånd från Hamas, men det är en demokratiskt vald entitet man måste samtala med om man vill ha förändring. Man tar avstånd från Nordkorea och kräver det ena och det andra, men vill inte diskutera det som Nordkorea vill. Att ta avstånd från än det ena än det andra har blivit ett kriterium för deltagande i debatten, annars blir man utfryst och ignorerad.
Men det socialdemokratin gör här är bara att anpassa sig till en sverigedemokratisk verklighet. Man bränner därmed broarna och stänger dörren för muslimer. Resultatet blir att islam i Sverige radikaliseras snarare än reformeras.”
(Hittat via Knuff.)
Den gångna veckan har präglats av hetsjakten på Omar Mustafa, allt sedan EXPO anklagat honom för att han bjudit in personer som enligt uppgift gjort sig skyldiga till antisemitiska uttalanden:
Vi kallar det konsekvent antirasism.
Vi har aldrig hävdat att Omar Mustafa är antisemit. Det vi har velat belysa är hans deltagande i legitimeringen av rasister. En legitimering han nu säger sig ha slutat med.
Detta blev upptakten till en veckas smutskastande av Omar Mustafa där olika människor försökt leda i bevis att han därför kan stämplas som antisemit påspätt med homofobi och en oacceptabel kvinnosyn. Det hela har bara blivit alltmer obehagligt eftersom det mesta handlat om skuld genom samröre med få konkreta bevis. Tvärtom så tydliggjorde Mustafa själv sin syn på dessa frågor i ett öppet brev publicerat i Aftonbladet. Resultatet av det hela blev att först Mona Sahlin (som framförde obestyrkta uppgifter om antisemitism) och sedan Stefan Löfven tog avstånd från Mustafa – synnerligen obehagligt vilket förstås slutligen ledde till att Mustafa avgick från alla uppdrag i partiet. För mig luktar det mycket islamofobi även om säkert en del som deltagit faktiskt haft skäl att ifrågasätta Mustafas åsikter – tänker främst på kvinnorna.
Ulf Bjereld har utförligt kommenterat händelseförloppet och bl.a ifrågasatt den källkritiska förmågan hos media kommenterat det hela liksom Staffan Lindström som har synpunkter på partiledningen:
Om Omar Mustafa var en olämplig kandidat till partistyrelsen borde han inte ha blivit nominerad. Var han inte en olämplig kandidat borde han ha försvarats. Nu viker sig partiledningen för en stark opinionsvind om en enskild individs lämplighet. Omar Mustafas avhopp från politiken är en logisk följd av den konflikträdsla som präglar vår partiledning och som skapar intrycket av att ord man använder i ett kongresstal bara är krimskrams för partisterna.
Också Marie Demker skriver bra om det hela:
Den totala brist på trovärdighet i frågor om mångfald och tolerans som socialdemokratin den här veckan har visat hade jag inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig att ett parti med regeringsambitioner skulle visa upp. Tolerans innebär att leva med det man inte tycker om, att vänja sig vid att de egna grundvärderingarna inte i alla sammanhang är den självklara referensramen. Det kräver politisk mognad.
Ingen har kunnat beslå Mustafa med något rasistiskt, anti-semitiskt eller kvinnoförnedrande uttalande eller handling av det slaget. Allt som visats upp är en jämmerlig radda misstänkliggöranden, rykten, sladder, moralpanik och gapighet. Och detta såväl från ledande socialdemokratiska företrädare som från dåligt pålästa journalister. Liksom den vanliga mobben på nätet.
För det socialdemokratiska partiet är beslutet att tvinga Omar Mustafa att avgå en total moralisk kollaps.
Till detta skulle jag vilja lägga följande funderingar: Vi har under rätt lång tid vant oss vid att leva i ett förhållandevis sekulärt samhälle. Till det bidrar att motsättningar mellan religion och politik varit lågmälda bland annat för att de dominerande samfunden sakta men säker dels accepterat att politiken ska vara skild från religionen, dels genom att de varit beredda att ompröva en hel del religiösa dogmer i takt med tiden. Det här är en utveckling som tagit lång tid – bara för att nämna några frågor under de senaste årtiondena som exempel; inställningen till abort, till homosexualitet och till kvinnans roll (i församlingen). Sannolikt har det haft betydelse att religiösa inte stängts ute från politiken utan kunnat delta i densamma. Är vi nu på väg att stänga den dörren och vad/vem tjänar på det?
Om man blir vald av en kongress är väl den stora frågan vem som är ansvarig. Med min syn på demokrati ligger hela ansvaret hos de som röstade för. Såvitt känt valdes partistyrelseledamöterna enhälligt. De som bör hudflängas är då rimligen kongressombuden. Såvitt jag sett har dessa inte ställts till svars. Jag gör det nu!
Det är inte partiledaren som väljer styrelseledamöter men denne måste förstås kunna hantera uppkomna frågor. Ett stort ansvar ligger förstås på de som nominerat (Veronica Palm m.fl.) och på valberedningen men det fråntar inte ombuden det direkta ansvaret.
PS Läs för övrigt gärna också Paul Ronges analys av bristen på krishantering DS
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots,
s-bloggar
och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, Etnicitet, Identitet, Ideologi, Jämlikhetsanden, Mona Sahlin, Netroots, Newsmill, Partiledare, Paul Ronge, Politik, Religion, Sexualitet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ulf Bjereld
Kan Södertälje lära av Malmökommissionen
”Hälsa och välfärd måste ses som investeringar, inte som kostnader.” – Opinion – Sydsvenskan-Nyheter Dygnet Runt: ”Kommissionens första övergripande rekommendation är att det behövs en social investeringspolitik som kan utjämna skillnaderna i levnadsvillkor och göra samhällets olika system, som utbildning, arbete, inkomst och hälso- och sjukvård, mer jämlika.
Människors utveckling och hälsa måste sättas i centrum för samhällsutvecklingen. Satsningar på hälsa och välfärd ska ses som investeringar, inte som kostnader.”
(Hittat via Knuff.)
Svaret på frågan i rubriken är väl sannolikt ja. Funderar dock på vad man t.ex. menar med ”ses som investeringar, inte som kostnader” som väl sannolikt har sin grund i det faktum att kommuner förväntas finansiera drift med de löpande intäkterna och investeringar genom lån. Undrar då om lån alltså inte är att betrakta som kostnader (om än framtida sådana). Påminner lite om att myndigheter måste finansiera IT-utveckling som investeringar dvs uppta lån för detta. Gör att kostnaden alltså skjuts lite på framtiden men den försvinner faktiskt inte. Vanligt, åtminstone i min kommun har varit att man investerat i nya byggnader men sällan faktiskt kalkylerat med den ökade kostnaden som dessa leder till framgent.
Att se sociala satsningar som investeringar verkar då förnuftigare om man gör antagandet att det leder till faktiskt minskade kostnader framgent. Ett exempel skulle kunna vara att satsningar på att fler får en bra skolgång faktiskt leder till att de har större chans till arbete i vuxen ålder. Det skulle kunna innebära minskade kostnader för t.ex. försörjningsstöd. Problemet med kalkylen torde vara att de minskade kostnaderna faktiskt inte inträffar i närtid (då investeringen ska betalas, blivit en kostnad) utan om kanske 10 – 20 år.
Har inte hunnit studera de konkreta förslagen i Malmökommissionens rapport. När det gäller vad som bör göras i Södertälje så kan man ändå resonera om det med utgångspunkt i kommunens specifika förhållanden. Några saker är rätt uppenbara:
Bygg ihop staden dvs bygg framförallt bostäder så att ytterområdena (Hovsjö, Ronna m.fl.) blir en del av en sammanhängande stadsbild, inte isolerade satelliter.
Bygg ut kommundelscentra, dvs bygg främst hyresbostäder så att dessa mindre orter får en mer socialt blandad befolkning
Lokalisera skolor så att de får naturligt blandade upptagningsområden, dvs se till att inga skolor automatiskt blir segregerade genom att de ligger inbäddade in vissa avgränsade områden.
Förtäta de centrala delarna av staden dvs bygg fler bostäder i central delar av staden så mycket det bara går (för att säkra underlag för folkliv och handel där – kanske t.o.m. få underlag för biograf).
Levandegör centrum dvs se till att alla tillgängliga butikslokaler används till just butiker och/eller restaurang/cafe-verksamhet (kör bort mäklare, banker m.m. från gatuplanet).
Underlätta besök i centrum dvs öppna all tillgänglig gatumark för parkering.
Subventionera hyror dvs se till att vanligt folk (inkl nyanlända) har råd att bo i nyproducerade lägenheter.
Profitera på mångfalden dvs se till att restaurangutbud och matutbudet i butiker återspeglar de fantastiska förutsättningar som mångfalden utgör. Se till att kulturutbud m.m. återspeglar mångfalden.
Det var den lätta biten, återstår det som också skapar sammanhållning, goda livsvillkor och framtidshopp – arbete. En kommun kan bara i begränsad omfattning skapa arbete – genom att se till att de kommunala verksamheterna har en bemanning som ger dessa reella förutsättningar att göra ett bra jobb. Genom att konsekvent säkerställa att kommunen som kund kommer att kunna välja lokala företag kan man också medverka till att antalet dessa växer och därmed kan anställa fler. Man kan förstås också aktivt arbeta för att företag etablerar sig – då krävs mycket smidigare hantering av allt från tillstånd, tillsyn (inriktad på hjälp inte stjälp), mark- och lokalförsörjning och en massa andra åtgärder för att höja attraktiviteten. Typ – bygglov inom 10 dagar (om nämndbeslut krävs längst till nästkommande sammanträde), utskänkningstillstånd samma dag, flexibel hyressättning på kommersiella lokaler så att inga står öde längre än 3 månader.
Vad gör att växande företag kommer till alternativt stannar kvar i kommunen? har vi stödjande strukturer för spelindustrin, mode, musik och andra framtidsbranscher?
Technorati Tags:
Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Malmökommissionen
Bygg bort bostadsbristen kanske?
Lago: Särkrav leder till mindre byggande – Bostad – www.lt.se: ” en debattartikel i Dagens industri skriver Lago tillsammans med fem andra bostadsdebattörer att de kommunala särkraven kostar cirka 12 miljarder kronor per år, vilket skulle räcka till att bygga omkring 1 000 nya lägenheter årligen. 25 000 personer skulle ha fått bostad om inte särkraven funnits.”
(Hittat via LT.)
Anders Lago har efter bara något/ra år inom HSB insett att kommunala påfund hindrar byggandet av bostäder. I Södertälje behöver vi rätt många men nästan inget byggs enligt Staffan Norbergs/kommunens uppgifter.
När Södertälje rapporterade in sina bostadsbyggandesiffror till Boverket var det ingen positiv läsning. Totalt 184 bostäder färdigställdes under året av planerade 350.
Samtidigt uppger Boel Godner i en intervju i ETC Stockholm att
Vad tycker du att regeringen borde göra?
– De borde säga att nu gör vi en insats och ger väldigt mycket pengar till Södertälje, eller så sätter vi en mur kring kommunen och säger att hit går det inte att flytta på ett tag. Men ingetdera har hänt.
Mot bakgrund av att det bara under 2012 kom 1200 flyktingar från Syrien till kommunen.
Två saker finns väl att säga om detta:
Frågan är förstås vem som tar ansvar för att så sker och hur kan det finansieras.
Technorati Tags:
Anders Lago, Boel Godner, Flyktingpolitik, Hölö, Invandring, Länstidningen, Mörkö, PEAB, Politik, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Södertälje, Staffan Norberg
Solidaritet måste vara gränslös
Kanterna hårdnar på svenskheten | Tiden: ”Det är därför som 90-åriga Ganna Chyzjevska kunde utvisas till Ukraina trots att hon var dement, synskadad och hade läkarintyg på att hon inte klarade sig själv. Hon ansågs inte ha tillräckliga skäl att göra Sverige till sitt land under sina sista levnadsår.
Dessutom kommer allt fler förslag med syfte att skärpa linjen mellan svenskar, beroende på vilken etnisk eller religiös bakgrund de har. Folkpartiet, det näst största högerpartiet, återlanserar med jämna mellanrum språktest för medborgarskap, obligatorisk gynekologisk undersökning av högstadieflickor och burkaförbud. Även diskussionen om man ska dra in föräldrapenningen till barn som är födda utomlands har aktualiserats.
Sverigedemokraternas fasad har rämnat och företrädare som Almqvist kommer och går. Men politiken den består och bärs upp av etablerade partier, vars företrädare aldrig skulle säga blatte och hora offentligt. Det oroar mig mer än en väsande fascist med en illa sittande kavaj över brunskjortan.”
Hittat via
Skrev den här krönikan direkt efter SD:s järnrörsskandal. Är mer rädd för moderaterna än vad jag någonsin varit för SD tidenmagasin.se/artiklar/kante…
— Somar Al Naher ☪ † (@somaralnaher) 2 februari 2013
Eller som Karin Pettersson uttryckte det
Nu kör Moderaterna på riktigt. Nu blir det läskigt. Migrationsministern: Dagens asylinvandring inte hållbar – DN.SE dn.se/nyheter/sverig…
— Karin Pettersson (@AB_Karin) 1 februari 2013
Tror Al Naher har en viktig poäng. Det är inte SD vi i första hand ska vara rädda för (om inte annat har de bidragit till att en hel del buskagitation blivit synlig – och det är faktiskt bra) utan när andra partier anammar en politik baserad på problemdefinitioner baserade på etnicitet, religion och/eller kultur. Just nu verkar det vara delar av Moderaterna som är i farten – främst företrädd av vår migrationsminister Tobias Billström.
Att sådana idéer får fäste i en del borgerliga partier är förstås naturligt givet att inget av dessa vårdar det liberala arvet, även om i just denna diskussion det i övrigt hårt trängda Centerpartiet verkar ha en annan utgångspunkt
– Det är ett försök att hitta en enkel lösning på ett komplicerat samhällsproblem. Det är i andra änden man måste börja. Det stora problemet är att det är så det tar så lång tid för nyinflyttade att komma i jobb. Jag tycker att vi borde tillsätta en grupp skyndsamt som kan titta på arbetsmarknaden så att vi kan börja titta på reformer som kan lösa problemen i stället för att begränsa för de som vill komma till vårt land, säger Johan Hedin, Centerpartiets migrationspolitiska talesperson.
Nu ska vi förstås också komma ihåg att Sverige inte har någon invandring att tala om. Vi tar emot flyktingar som, om de beviljats asyl, också får ta hit anhöriga. Det verkar väl rätt rimligt. Därutöver verkar vi under beteckningen arbetskraftsinvandring ha infört någon slags slavhandel. Och så finns det förstås folk som återvänder.
Skulle vi vara sant solidariska med människor i vår omvärld borde vi tillåta invandring i betydligt större omfattning. Tänker ofta på de många svenskar som utvandrade under 1800-talets senare del – hur skulle det ha funkat för dem om USA då haft dagens invandringspolitik eller en politik motsvarande dagens svenska. I en globaliserad värld är det märkligt att vi inte ser på tillvaron ur ett globaliserat perspektiv, att vi solidariserar oss med alla de som har det sämre än oss. När kapitalet kan röra sig fritt och utnyttja människor i andra länder är det ju märkligt att förvägra dessa människor att t.ex. röra på sig om det krävs för att hävda sin rätt, hävda sitt människovärde, skapa sig en framtid. Arbetare i alla länder förenen er är som jag skrivit tidigare fortsatt en helt aktuell paroll.
För de härskande har nationalism alltid varit ett medel för att undertrycka befolkningen. För de undertryckta har solidaritet alltid varit vapnet i striden. Hoppas att alla sossar tar upp den kampen igen, inte bara i ord utan i handling. Det betyder att vara solidarisk i praktiken, inte bara slå vakt om vårt utan inkludera andra. De problem vi har ska definieras rätt – vi har för stor arbetslöshet, vi har bostadsbrist, vi klarar inte att ge alla en bra skolgång. Inget av detta har med etnicitet att göra utan kräver politik för att få fler ska få arbete, för att fler ska få en bra bostad och för att skolan ska ge alla chansen!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Arbetarklass, Etnicitet, Fascism, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Frihet, Ideologi, Invandring, Karin Pettersson, Klass, MUF, Politik, Rasism, Religion, Skola, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Sverigedemokraterna, Somar Al Naher, Moderaterna
Öppna gränser är vänsterpolitik – håller med
Öppna gränser är vänsterpolitik Dagens Arena: ”Visst, partier till vänster pratar om ’human’ flyktingpolitik, men det skapar främst bilden av den gode Väst. Vad har hänt med visionen om en värld utan gränser och arbetare världen över förenen eder? I takt med att Sverigedemokraternas stöd ökar är det viktigare än någonsin att tala om öppna gränser. Rasisternas invandringsproblem finns för att gränser finns.”
(Hittat via Dagens Arena.)
Helt överens med Roya Hakimnia – fast jag skulle vilja formulera det i termer av att riva gränser. Frågan är ju vilka intressen som tjänar på att vi upprätthåller nationalstater och dess territoriella gränser. Kapitalet har ju sedan länge slutat att använda dessa som skydd, numera tjänar de mest som ett instrument för att kontrollera människor. Alla borde vi förstås betraktas som världsmedborgare, något som hittills bara varit överklassen förunnat.
Kapitalet förlägger sin verksamhet där det för ögonblicket passar bäst. Genom upprätthållandet av gränser är detta möjligt då lågavlönade i delar av världen förhindras att skapa bättre villkor genom att flytta på sig. Arbetare i alla länder förenen eder är precis som Hakimnia påpekar en mycket aktuell paroll. Lägg bort alla diskussioner om etnicitet, nationalitet etc. Fokusera på världsmedborgarskap.
Det vi borde diskutera är hur vi skapar demokratiska strukturer i en gränslös värld.
Technorati Tags:
Dagens Arena, demokrati, Flyktingpolitik, Ideologi, Kapitalet, Politik, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Socialism, Solidaritet, Roya Hakimnia
Sån e jag också
Ljus över landet: Hegemoni och sodomi: ”Jag finner dock de här frågorna intressanta i ett sammanhang – och det gäller individens frihet – varje försök att inskränka människors rättigheter på grundval av att de idkar samlag iförda ett kroppspansar av klisterstela kokosflingor gör mig vansinnig. Fast jag blir förstås vansinnig av alla försök inskränka människors frihet, men det bidrar till att frågan inte varit så viktig för mig i ett svenskt perspektiv – det är inte så fasligt många i Sverige som förföljs på grund av sin sexuella läggning.
Fast det finns ännu ett skäl till att jag drar mig undan dessa diskussioner – och det är att jag aldrig riktigt kunna placera in frågan om gay och queer i ett klassperspektiv (det har jag för övrigt inte lyckats med när det gäller kvinnofrågan heller).”
Word, Benulic!
Slog mig under dagens meditativa hemfärd att jag nog är mentalt helt beroende av mitt bilpendlande som erbjuder 1 timmes eftertanke, omtanke i varje riktning till lite slött P1-lyssnande. Slog mig också att jag fullständigt saknade förmåga att idag aktivera lyssnandet till något pretentiöst diskuterande av Knausgårds Min kamp. Blev heller inte det minsta lockad att läsa. Nu när jag kollar att jag stavar namnet rätt hittar jag det bl.a. hos Bokhora. Att de använder begreppet hora som vi ju alla avskyr när barn och ungdomar använder om och till varandra är ju rätt intressant – detta tydligen ett helt acceptabelt sammanhang.
Funderade för övrigt på att sälla mig till kretsen av kränkta vita män, bara jag kunde komma på vad som kränkt mig. Uppfyller ju i övrigt kriterierna för kategorien med tillägg för medelålders/gammal, har ju faktiskt hunnit bli 58. Denna aktningsvärda ålder innebär att jag å den ena sidan och precis som Boris avskyr inskränkningar av människors frihet å den andra sidan förstår att den gode Erik Laakso stör sig på vänsterns märkliga dubbelmoral – frihet och solidaritet versus begränsningar av människors fria rörlighet. Att Laakso däremot tror att Centerpartiets nya idéprogram vilar på en stabil liberal ådra i det partiet kan vi väl ursäkta honom 🙂
En mening i programmet om Knausgård som fastnade var när en av deltagarna refererande till Grizzly Man och Werner Herzog hävdade att vi (människor) inte är djur. Det förhåller sig ju precis tvärtom och det är nog för att vi ofta glömmer det som en del rätt märkliga företeelser uppstår. Att vi inte, som Timothy Treadwell möjligen tänkte, är björnar är ju en helt annan sak.
Minns inte nu var men läste nyligen att vi människor egentligen fysiskt lever för länge dvs egentligen har fullgjort vår djuriska uppgift när vi reproducerat oss och därefter är rätt överflödiga (och dras med en massa åldersrelaterade krämpor). Det senare låter ju lite trist men innebär för mig att ha ett njutbart liv och vara lagom nyttig för min avkomma och för samhällsutvecklingen. Förhållandet till livet blir då rätt odramatiskt. Sörjer förstås nära och kära som dör men inser samtidigt att så är tingens ordning och det är därför rätt oproblematiskt.
Technorati Tags:
Boris Benulic, Erik Laakso, Framtiden, Ideologi, Klass, Liberalism, På Uppstuds, Socialdemokratiska Arbeterepartiet
Senaste kommentarerna