Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ny media är inte dagstidningar
Henrik-Alexandersson.se: En vision om nya media: ”Men ändå. Jag ser något slags nisch för något mer här. Ett utrymme för ett nätflöde som både erbjuder mainstream-nyheter, alternativa nyheter, kvalificerad analys, intressant debatt och nya perspektiv. Förmodligen med olika grad av personlig anpassning och med inkommande flöden från läsarnas (eller tittarnas/lyssnarnas) egna sociala flöden. Kraftfullt på datorn, lätt tillgängligt på mobilen, intressant och relevant.
Någonstans i denna bild ser jag också ett djupare samarbete mellan internets demokratiaktivister och dess fria publicister, mellan hackers och journalister.
Något som ger det verkligt fria ordet lite mera tyngd och genomslagskraft…
”
Det var något i den här vägen jag tänkte när jag igår kritiserade ETC:ras planer på en ny av presstöd beroende dagstidning. Vet, liksom Henrik Alexandersson, inte riktigt hur affärsmodellen skulle se ut men det är i den skisserade riktningen vi kan se en framtid för kvalificerad journalism. Detta borde LO (och partiet) använda sin mediafond till att utforska.
Technorati Tags:
Henrik Alexandersson, Johan Ehrenberg, LO, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Mediekritik
Modernisera S
”Största förnyelsearbetet på 20 år ska modernisera S” – DN.SE: ”Ny strategi för partiet. Fler unga på valbar plats, en bättre mix av olika kompetenser och ny strategi för samarbeten med näringsliv och den akademiska världen.”
Förmodligen ett ålderssymptom men ibland blir jag mycket trött. Det är ingen förnyelse att införa ytterligare en kvotering när det gäller valbara platser samtidigt som man inför någon form av kompetensprofiler. Det är bara ett sätt att i ännu högre grad än idag göra politik till en karriärväg. Självklart ska våra valda företrädare vara kompetenta – på politik, på utveckling av politiken, på att framföra politiken. Ålder, kön, utseende och andra ovidkommande faktorer ska naturligtvis inte ens diskuteras än mindre avgöra. Skäms faktiskt en del när jag hör vår kära partiledare i radion helt misslyckas med att förklara varför inte också andra medfödda faktorer ska utgöra grund för listornas sammansättning.
Vi behöver inte mera identitetspolitik i vårt parti, i vårt land eller i världen. Den utgör grunden för splittring mellan människor som egentligen har gemensamma intressen. Den saboterar den grundläggande solidariteten som arbetarrörelsen bygger på – den mellan mer eller mindre maktlösa människor och ersätter den kollektiva kampen, den kollektiva kraften. Hade väntat något helt annat av en fackföreningsman.
Vi har faktiskt både nationellt och internationellt betydande problem med separatism och splittring med nationalitet som symbol. Etnicitet och religiös tillhörighet utnyttjas alltmer för att så splittring, försvaga folks kamp för bättre liv, frihet och mänskliga rättigheter.
Undrar för övrigt över ambitionen ”För att modernisera skolan vill Socialdemokraterna investera i ett ”nationellt forskningsinstitut för lärande” som också markerats idag. Baseras väl på förslag beskrivet i artikel den 24 augusti (återanvändande kallas det kanske) av Baylan. I den talas om modernisering av skolan utan att med ett enda ord nämna digitaliseringen – obegripligt, uttryck för kompetens – knappast. Uttryck för förmåga att formulera en slagkraftig utbildningspolitik – knappast.
Peter Högberg har för övrigt kommenterat samma utspel.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
demokrati, DN Debatt, Ibrahim Baylan, Ideologi, IT i skolan, Peter Högberg, Politik, Religion, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Stefan Löfven, Utbildning
Arbetslinjen – ett utslag av sinnessjukdom
Hittar detta på Facebook 
och det citerande är ju oerhört centralt (och träffsäkert formulerat). Att vi skulle leva för att (löne)arbeta är ju absurt – vi arbetar för att leva och behöver förstås så stor frihet som möjligt att disponera våra liv (läs vår tid).
Samtidigt är det ju så att det finns en mängd saker som måste göras för att vi ska kunna leva väl – saker som med långt gången arbetsdelning kan klassificeras som arbete vare sig det utförs av lönarbetare eller i egen regi. En hel del sådana sysslor ger också utrymme för – i varierande grad – kreativitet, skapande. Gränsdragningen är oftast inte skarp men man kan nog identifiera en hel del sysslor där det kreativa inslaget i stället är begränsat, där det egna skapandet inte får särskilt stor plats inom ramen för arbetet.
Därför måste vi fortsatt arbeta för en arbetstidsförkortning – ”6 timmars arbetsdag” verkar vara en paroll att damma av. Först bör detta genomföras när det gäller lågavlönade arbeten med begränsat utrymme för egen kreativitet som är repetitiva, fysiskt och/eller mentalt slitsamma. Bibehållen lön självklart då det i sig skulle innebära en välbehövlig uppgradering av sådana jobbs värde. I ett slag skulle vi nog läsa de framtida problem vi annars kommer att få med att rekrytera personal till t.ex. älvdreomsorgen, delar av vården, tung industri m.fl.
Technorati Tags:
6-timmarsdag, Frihet, Ideologi, Klasskamp, Mer tid att leva, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ernst Wigforss
Europeiska listor i val till EU-parlamentet
Högbergs tankar: USA-dyrkan? eller det globala valet…: ” Frågan som då ställs i nästa runda är om det kommer komma aktivister till Sverige i valet 2014? Det som skulle vara intressant är hur man agerar i valet till Europa parlamentet. Är det som Peter Karlberg konstaterade på Twitter att det borde vara gemensamma listor i EU-valet 2014. Tanken var ny för mig men gjorde mig intresserad.”
(Hittat via Högbergs tankar.)
Tanken på gemensamma listor i EU-parlamentsvalet uttryckte jag publikt i samband med valet 1999 då jag i en kommentar till den katastrofala redovisningen av resultatet i Aftonbladet skrev ” Vi erbjuds ju heller inte möjlighet att rösta på europapolitiker dvs att i valet till ett europeiskt parlament måste ju väljaren självklart kunna rösta på kandidater oavsett deras hemvist/nationella tillhörighet.” Jag tänkte mig då att man som svensk skulle kunna rösta på t.ex. en socialdemokrat från Grekland, nu tror jag att det borde bildas europeiska partier (kan vara unioner av nationella) som går till val med för Europa gemensamma listor. Glad förstås att Peter Högberg nu 13 år senare nu reflekterat över frågan. Lätt besviken över att nästan ingen kommenterat det tidigare.
För övrigt tycker jag att det är märkligt (kanske t.o.m. olämpligt) att aktivister från andra länder deltar i nationella valkampanjer likaväl som det är olämpligt att finansiellt stödja samma kampanjer i andra länder (och undrar om man inte i USA har begränsningar/förbud för det). Medger dock att detta ställningstagande inte är klockrent då det kan komma i konflikt med olika former av uttryck för internationell solidaritet.
Svenskars aktiva deltagande i den nu i USA pågående valrörelsen förstår jag dock inte. Hade de valt att delta i någon oberoende presidentkandidats kampanj hade det åtminstone känts rimligt men nu basunerar de ut att de deltar som obetald arbetskraft (gräsrotskampanj kallas sådant) i de två huvudkandidaternas cirkus. Dessa gräsrötter deltar inte i formandet av politiken, deras tyckanden och tänkanden efterfrågas inte utan det är deras armar och ben som blir gratis dörrknackare, flygbladsutdelare och kanske hysteriska entusiastiska valmötesdeltagare (masspsykos ligger nära till hands att kalla det).
Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, demokrati, EU, Nina Unesi, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet
Löfven, Almedalen metaforerna och köksbordsrasismen
Stefan Löfvens tal på Almedalen: ”Alla i Sverige har en skyldighet, men ska också ha en möjlighet att arbeta. Samtidigt behöver vi tillsammans göra samhället ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart. Det gör att den frihet vi har idag går att ge i arv till våra barn. Det uppdraget – att genom allas arbete säkra en hållbar frihet – bär vi tillsammans.”
Lyssnar en andra gång på Stefan Löfvens tal i Almedalen. Som helhet tycker jag det var mycket bra. Det var tydligt och retoriskt väl uppbyggt.
Så några kommentarer:
Apropå EU riktar Löfven kritik mot de ensidiga nedskärningarna. Han talar om att inte bara spara – bromsa – utan också investera – gasa. Som alla som kört bil inser kan man inte göra båda samtidigt utan att få motorstopp eller andra problem. Metaforen håller alltså inte och då är den ju inte särskilt bra att använda.
Löfven säger att hållbar frihet innebär för individen att dra sitt strå till stacken, ta ansvar för varandra, att utveckla sin frihet utan att begränsa andras och för samhället allas rätt till arbete, utbildning, välfärd och ett hållbart resursutnyttjande för att behålla vårt sätt att leva.
Missar dock att reflektera över frihetens gränser i denna relation dvs vad som regleras i lagar och förordningar, som styr hur enskilda ska leva vare sig det handlar om arbetsfördelning i hemmet, konsumtionsval eller hur den enskildes informationsutbyte ser ut.
Om skolan tycker Löfven liksom att alla ska ges möjlighet att lyckas. Frågan är dock om obligatorisk sommarskola (för alla?) är den bästa metoden för att alla ska klara sina grundskolestudier. Borde inte skolan utvecklas så att detta kan klaras inom den rätt frikostiga tidsram den redan har? Skolans digitalisering (modernisering) glömdes också bort.
Bäst av allt var enligt min mening hans tilltro till människornas förmåga uttryckt bl.a. så här
”Människan har odlat upp kontinenter, tyglat elektriciteten, byggt upp världen efter två världskrig, fångat vindens kraft, fångat solens strålar……framtiden är inte ödesbestämd, det är vi som formar vår samtid, vi som formar vår framtid. Detta får vi aldrig glömma.”
Gäller dock inte bara den gröna omställningen kring vilket Löfven talar en hel del, lika relevant för samhällets alla delar. Vi kan om vi vill åstadkomma det mesta.
Eric Sundström i Dagens Arena hävdar att Löfven har en spansk spelidé. Enligt denna metafor försöker alltså Löfven hålla bollen (politiken) inom laget för att förhindra motståndaren från att göra mål. Det konkreta exempel Sundström tar upp handlar om jobben och så pekar han på missar som görs inom Alliansens lag (oenighet). Ogillar sportmetaforer inom politiken generellt då den reducerar politiken till frågan om att vinna val. Politik handlar om att tillsammans forma en politik som får stöd genom att de upplevs som relevant av människorna. Bör inte beskrivas som en tävling.
Danne Nordling, nationalekonom, tycker att Löfven när han försökte agitera blev en kalkon. För att få den upplevelsen av talet måste man nog ha laddat med en ansenlig dos förutfattade meningar. Nordling tycks basera sin uppfattning på att Löfven borde framträda i egenskap av regeringschef och alltså ha den exekutiva makten att agera snarare än att vara den oppositionsledare han faktiskt är. Fredrik Söderquist, studierektor i retorik på Södertörns högskola tycker att just balansen mellan vision och konkretion var det bästa med talet:
Bra balans mellan vision och konkretion i talet. Löfven levererar flera slagkraftiga formuleringar såsom ”Ett samhälle där ingen tvingas sänka sitt pris – men där alla har en möjlighet att höja sitt värde”.
En annan viktig sak som Löfven gjorde var att tala inkluderande. I hans tal fanns inget av de närmast obehagliga tendenser som t.ex. Göran Dahlström, kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm gav uttryck för i Aftonbladet igår. Dahlström fick dock ordentligt svar på tal av Kawa Zolfagary. Helena Ericson och Staffan Lindström har också kommenterat.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, Eric Sundström, Etnicitet, EU, Flyktingpolitik, Framtiden, Frihet, IT i skolan, Jämlikhet, Jämlikhetsanden, Kommunalråd, Netroots, Partiledare, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staffan Lindström, Stefan Löfven, Teknik, Utbildning, Danne Nordling, Kawa Zolfagary, Helena Ericson
Intressant kritik av meritokrati
Is Meritocracy A Sham? | Via Meadia: ”But, and this is what Hayes is pointing out, there are a couple of problems with meritocracy in practice. The first is, evidently, that it doesn’t always work as advertised. The ‘best and the brightest’ organized the financial market reforms of the Clinton years that led to the Bush bubbles and the Obama doldrums, and neither the wars in Vietnam by the Kennedy era Great Meritocrats nor the Bush and Obama era wars were triumphs of social engineering.
The second problem is that in the end, meritocracy doesn’t promote democracy. The meritocrats may have won their positions through an open competition and their kids (with some advantages to be sure) are still going to have to struggle to make it into top colleges and so on, but once they win — they’re an elite. And their perceptions about how hard they competed and how fair the competition was makes them more smug and more entitled than the old elites ever were.
The new elites don’t feel guilty about their power; they didn’t inherit it. They earned it. They are smarter than everybody else and they deserve to rule — and in their own minds at least, they also deserve the perks that power brings. Money, fame, access: bring it on.
Wealth and entitlement corrupts the meritocratic elite. Members of this elite can no longer see society easily from the perspective of ordinary people and so their decisions increasingly reflect their own interests rather than those of the people they are supposed to represent. They lose the ability and perhaps also the will to be impartial arbiters between the masses and power; they identify with power and start to use their own influence to tilt the system farther and farther away from the populists and toward the old power centers.
I’m not of course doing justice to Hayes’ book here; if I could it would have been a blog post not a book. But this critique of the meritocratic ideal from the left speaks also to the populism of the right; indeed, while Hayes loathes what he understands of the ideology and political program of the Tea Party as much as any left intellectual in America, he has far more emotional sympathy for its hatred of the überclass than many writers on his side of the spectrum.”
Walter Russell Mead kommenterar på sin blogg Twilight of the Elites: America after Meritocracy av Christopher Haye. Fram till det ovan citerade stycket är det riktigt intressant, sedan förlorar sig Mead i ett resonemang som går ut på att ateister löper större risk än religiösa att utvecka den arrogans och andra meritokratins fallgropar som Hayes beskriver i sin bok. Denna senare del lämnar jag helt därhän.
Poängen är att meritokratin som uttryck för en teknokratisk samhällssyn står i viss motsättning till en (vad Meads kallar social populism) demokratisk sådan baserad på jämlikhetsbegreppet. Skulle kunna ses som lite förvirrande då just meritokrati ofta framställs som ett sätt att komma ifrån åtminstone ärvda privilegier men den teknokratiska samhällssynen såsom den beskrivs av Mead undergräver definitivt demokratin.
Såhär i sommartider känns det lite skönt att kunna ägna lite tid åt denna typ av diskussion – liksom om fascism som jag kommenterade häromdagen. Under Almedalsveckan då man hör våra ledande politiker hålla visionslösa tama tal där det mest uppmärksammade blir korporativistiska förslag om jobbpakt bekräftas ju att det åtminstone behövs en väsentligt fördjupad diskussion om hur vi vill forma vårt samhälle baserat på en lika fördjupad analys av hur det nuvarande faktiskt ser ut i termer av verklig demokrati, verklig frihet och verklig jämlikhet.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, Elit, Elitism, Fascism, Frihet, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten, Tekonokrati, Meritokrati
Lider svensk skola av GERM
How GERM is infecting schools around the world? | Pasi Sahlberg Blog: ”Ten years ago — against all odds — Finland was ranked as the world’s top education nation. It was strange because in Finland education is seen as a public good accessible to all free of charge without standardized testing or competitive private schools. When I look around the world, I see competition, choice, and measuring of students and teachers as the main means to improve education. This market-based global movement has put many public schools at risk in the United States and many other countries, as well. But not in Finland.
You may ask what has made Finland’s schools so extraordinary. The answer has taken many by surprise. ”
Sahlbergs artikel är också publicerad i Washington Post
Pasi Sahlberg förklarar varför det finska skolsystemet är framgångsrikt (i internationella mätningar) och hur GERM infekterar andra skolsystem runt om i världen – vilket drabbat inte minst det svenska om man tänker efter.
Vad är GERM
GERM står för Global Educational Reform Movement, något Sahlberg beskriver som en epidemi som like ett virus angriper skolsystem och orsakar att skolor blir sjuka, lärare mår dåligt och barnen lär sig mindre. Det finns några karaktäristiska symptom:
Konkurrens
Det första symptomet är konkurrens mellan skolor. Med det följer inspektioner, mer tester (prov) och utvärdering av lärarnas effektivitet. Sådan konkurrens sker på bekostnad av samarbete mellan skolor.
Skolval
Det andra symptomet är ökade möjligheter att välja skola. Därmed inför man en marknadslik tävlan mellan skolor när de försöker framstå som attraktiva föräldrar. Resultat försämrade resultat i akademiska termer och ökad segregation mellan skolor.
Standardiserade tester
Det tredje symptomet är standardiserade tester, baserat på en tro att ökat fokus på mätningar ger förbättringar. Resultatet blir att undervisningen inriktas på testerna, att läsning och matematik dominerar innehållsligt och att undervisningen reduceras till mekanisk instruktion.
Sahlberg konstaterar att frisk skolsystem had motståndskraft mot GERM. Däremot beskriver han hue get finska skolsystemet hämtat inspiration från andra länder oct exemplifierar med
The United States has been a special source of inspiration to Finland since John Dewey a century ago. Such American educational innovations as cooperative learning, problem-based teaching and portfolio assessment are examples of the practices invented by teachers and researchers in the United States that are now commonly found in many Finnish classrooms.
Känns som om han därmed beskriver delar av den så förhatliga svenska flumskolan. Frågan är hur djupt svensk skolpolitik egentligen drabbats av GERM och om det går att påskynda tillfrisknandet genom lämpliga åtgärder i termer av minskad kontroll, minskad konkurrens och ökad autonomi för skolan. Och vem skriver i så fall ut receptet?
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Education Reform, Flumskolan, Netroots, Politik, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Utbildning, Pasi Sahlberg, GERM
Tips till Reinfeldt och Schlingmann
Reinfeldt gästade Lördagsintervjun – Ekot: ”– Det kanske är bättre att säga inrikes födda. Men det finns frågor kopplade till etnicitet som, hur många gånger man än försöker hävda att det är olämpligt att prata om detta. Så som flödet in till Sverige får vi växande problem med arbetslöshet och utanförskap, säger Fredrik Reinfeldt.
Det var i en intervju med nyhetsbyrån TT under ett arbetsplatsbesök som statsministern hävdade att det inte råder massarbetslöshet i Sverige eftersom arbetslösheten är lägre bland ’etniskt födda svenskar mitt i livet’.”
(Hittat via knuff.)
Försöker följa Reinfeldts resonemang när det gäller arbetslösheten (observera förresten att det omtalade uttalandet korrekt citerat lyder ”etniskt födda svenskar”). Först är det dock rimligt att konstatera att oavsett hur man räknar så råder inte massarbetslöshet i Sverige (och rådde inte heller 2006). I t.ex. Spanien råder däremot massarbetslöshet. Hos oss råder hög, alldeles för hög, arbetslöshet och inom vissa segment är problemen mycket stora – det gäller t.ex. ungdomar och människor med annan etnicitet (oftast hudfärg/namn) än svensk. Tror ,för att nu ge statsministern lite cred, att det är just det han vill diskutera/problematisera, sannolikt inte bara för att leda bort blickarna från regeringens uppenbara misslyckande när det gäller att skapa en tillväxtbefrämjande politik som bidrar till ökad sysselsättning (mätt som andel av den arbetsföra befolkningen).
Som jag förstår Reinfeldt ingår såväl RUT som restaurangmomssänkningen i de åtgärder regeringen vidtagit för att göra det lättare för just gruppen med annan etnicitet att hitta jobb – metoden är alltså att stimulera branscher med låga krav på på arbetskraftens kvalifikationer. Frågan som bör ställas är om det är en framgångsrik politik – dvs leder till ökad sysselsättning i gruppen. Än så länge tyder inte så mycket på det – tvärtom verkar det ju som om arbetslösheten faktiskt ökat just i den gruppen vilket statsministern förklarar med en ökad andel lågutbildade bland de som kommit de senare åren – alltså just de som borde haft nytta av åtgärderna. Rimligen är det väl också så att nyanlända med mycket bristfällig skolgång först måste ges en sådan för att inte hamna i ett låglöneträsk resten av sina liv här, för det önskar väl ingen.
Slutsatsen kan kanske bli att Reinfeldt faktiskt adresserar ett reellt problem, har vidtagit några åtgärder med begränsad effekt och verkar sakna idéer för att gå vidare. Ett tipp skulle kunna vara att satsa på att alla som saknar gymnasial treårig utbildning ges rätt till sådan. Då kpmmer deras anställningsbarhet att öka markant. Ett annat skulle kunna vara att minska den etniska diskriminering som förekommer i det svenska arbetslivet.
Att även moderaterna börjar komma till insikt om hur staten kan/bör användas står klart efter att ha tagit del av Per Schlingmanns artikel på Newsmill, även om han är lite oklar när det gäller distinktionen mellan stor och stark (men det kan ju bero på vår vana att beställa just en stor stark).
Politiska beslut syftar ofta till att uppnå beteendeförändringar och för att lyckas med detta krävs rätt politiska reformer och starka myndigheter.
Beteendeförändringar krävs ju just för att åstadkomma minskad etnisk diskriminering och Schlingmann verkar ha förstått att sitter man på statsmakten så förfogar man över instrumenten – reformer (lagstiftning) och implementering (via myndigheter).
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Ekot, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Fredrik Reinfeldt, Per Schlingmann, Massarbetslöshet, Etnicitet
Senaste kommentarerna