Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Välfärd vill vi ha – lägg ner välfärdsstaten
ner kommer man alltid: Eller snarare, det är välfärdsstaten som går på knäna: ”Med ett sparbeting på 110 miljoner är nu Västerbottens landsting i färd med att avveckla en fullvärdig vård. Av kostnadsskäl. Inlandets medborgare, skattebetalare som alla andra, kan nu mestadels av tiden bara erbjudas b-vård och liktransporter. ”
Hakar upp mig lite på formuleringar som denna som antyder att före detta sparbeting så hade i detta fall Västerbotten en ”fullvärdig vård”. Den kunde alltså inte bli bättre, den kunde inte bedrivas rationellare. Resonemanget implicerar också att det omöjligen kan tänkas att det går att kanske t.o.m. organiserar en bättre vård till lägre kostnad. Detta sagt utan att ha en aning om situationen i sak – konstaterar bara att även jag som bor i Stockholms län nog får vänta närmare 30 minuter på ambulans under förutsättning att de förstås inte är upptagna på annat uppdrag.
Nu är det förstås lätt att raljera över dylikt. Långt viktigare är Anders Nilssons generella resonemang om välfärdsstatens kris. Som väl alla vet så kräver fortsatt uppehållande av en viss servicenivå på sådana tjänster antingen en betydande tillväxt och/eller ökat skatteuttag från det ena året till det andra. Detta gäller alltid, alltså även om inget nytt tillförs, inga nya sjukdomar behandlas, inga nya barn i skolan eller fler gamla i äldrevård bara genom det faktum att tjänsterna som sådana blir några procent dyrare varje år på grund av ökade löner och stigande priser. Att vi sedan av olika skäl ser att vi måste utvidga åtagandet – det kommunala och/eller det statliga ökar förstås svårigheterna att i längden finansiera verksamheten.
Eftersom skatter inte är en ständigt flödande kran som man bara öpppnar lite till så flödar det mera måste vi nog förlita oss på att finansiera såväl nuvarande nivå på välfärden som utvecklingen av densamma i första hand genom tillväxt. Det är det egentliga problemet som alltså därmed kommer att ha mycket att göra med hur vi lyckas få tillstånd högre produktion, fler företag, mer människor i arbete helt enkelt.
Att det är vad vi borde fokusera våra diskussioner kring verkar dock många inte inse. Idag diskuterar man hellre psuedofrågor om t.ex. möjligheten för företag som driver välfärdstjänster ska få göra vinst. I Nya Aktuellt tidgare ikväll kunde man se Carin Jämtin stå och svettas då det visade sig att 75% av de lokala ordförandena tycker att man ska förbjuda sådant. Det är ju faktiskt helt fantastiskt – för 30 år sedan hade man väl fått samma stöd för att förbjuda paraboler.
Vad vi kanske också borde diskutera mera är alternativa sätt att finansiera välfärden. Kanske är det dags att hitta nya kollektiva former (som kan likna gamla tiders egenfinansierade försäkringskassor, gamla tiders kooperativa ideal) som ger makten till de människor som driver dessa snarare än till växande statliga och kommunala byråkratier.
För övrigt anser jag att socialdemokraterna i riksdagen ska rösta nej till datalagring.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Carin Jämtin, Martin Moberg, Ner kommer man alltid, Netroots, Peter Högberg, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Ola Möller
På jakt efter intellektualiserad politik (2)
Dilsa Demirbag-Sten: Vänstern vädjar till offermentalitet – Ledare – www.gp.se: ”Så enkelt det blir, när man inte längre behöver se individer, inte ta hänsyn till vad dessa individer gör, inte analysera ekonomiska och sociala förhållanden utifrån fakta och siffror. Det räcker med att placera människor i på förhand givna fack och sedan vet man vem som är offer och vem som bär skuld. Vem du är, inte vad du har gjort. Var du kommer ifrån, inte vart du vill gå. Var det inte sådana omvärldsanalyser som vänstern brukade förknippa med reaktionärt tänkande? Nu är de höjden av progressivitet. Och så undrar man varför vänstern inte kan hävda sig intellektuellt?”
(Hittat via Knuff.)
Dilsa Demirbag-Sten har en mycket viktig poäng – för mycket ord, för lite tanke. Lite störande dock att det alltså inte är inom rörelsen sådan klokskap odlas utan på borgarpressens ledarsidor när jag nu letar vidare efter intellektualiserad politik. Hamnar några år tillbaka i tiden, men med viss aktualitet får man väl säga, hos Kajsa Ekis Ekmans kritik av just identitetspolitiken såsom den gestaltades i Arena. Med Anders Svensson vill jag säga att
Jag är oense med Ekman på en enda punkt, det handlar om att den ”intellektuella vänstern” i Bang och Arena enligt min uppfattning inte är vänster alls. Ekman tycks snarare anse att det är en vänster som fokuserar på fel frågor, ställer fel frågor och inte ger några svar. Jag menar att de gör detta då de inte är vänster alls. Det beteende och de skriverier som Kajsa Ekis Ekman beskriver är inget annat än konsekvensen av en fokusering på postmoderna identitetspolitik, dvs exakt samma sak som Bo Rothstein nyligen kritiserade i EfterArbetet. Och Ekis Ekman gör också exakt samma fel som Rothstein. Hon kallar dessa åsikter vänster, när de i själva verket är höger.
Hittar sedan ett litet bottennapp hos min inspiratör (att söka en intellektualiserad politik) Bengt Göransson. Häromveckan skrev han i sin krönika i Helsingborgs Dagblad som kommentar till metoden att använda surfplattor (läsplattor skulle nog vara svårt) för att skriva sig till läsning:
Jag är därför skeptisk inför den nya modellen.
Mycket ord, lite tanke – läser sedan Anders Lindbergs försvar för att uppgradera Jas 39 Gripen som ÖB föreslagit. Har svårt att ta ställning i sak eftersom förespråkarna gärna kör med argument typ att en 30-årig dator naturligtvis måste uppgraderas. Helt fel tänker jag – en sådan eller en lika gammal bil, mobil eller annan teknisk pryl redan borde ha skrotats för så där en 20-25 år sedan. Problemet med Lindbergs artikel gälller snarare NATO-kopplingen. Under åtminstone det senaste decenniet har ju Sverige snarast agerat lydstat till USA oaktat att vi inte är medlemmar i NATO. Vi deltar/har deltagit i flera krig. Det är vårt stora problem, inte varifrån vi köper våra plan. Får man tro Lindberg själv torde väl för övrigt Sukhoi PAK FA vara ett fullgott alternativ och ryssarna torde väl vara intresserade av att sälja. Kineserna borde väl ha något också?
Inte så framgångsrikt letande efter intellektualiserad politik idag alltså.
Mer på Knuff
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Lindberg, Bengt Göransson, Dilsa Demirbag-Sten, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Agenda, Bo Rohtstein, NATO
Deputy Secretary-General Eliasson
Deputy Secretary-General: ”Dr. Asha-Rose Migiro of Tanzania took office as Deputy Secretary-General of the United Nations on 1 February 2007. She is the third Deputy Secretary-General to be appointed since the post was established in 1997.”
(Hittat via Din ledamot i riksdagen – Göran Pettersson.)
För undvikande av missförstånd – jag har stor respekt för Jan Eliasson och även om Anders Lindberg verkar lite distanslös (även om det förstås inte precis finns konkurrens)
”Jan Eliasson är sedan länge Sveriges skickligaste, nu levande, utrikespolitiker.”
så ligger det förstås en del i det.
Den faktiska betydelsen av den position som Eliasson nu får kan kanske bäst beskrivas genom att fundera på vilken betydelse/uppmärksamhet hans företrädare fått. Säger alltså namnen Asha-Rose Migiro, Mark Malloch Brown och Louise Fréchette något? (Lite orättvist mot Brown kanske som bara innnehade ämbetet ca 9 månader).
Arbetsuppgifterna är i alla fall följande:
To assist the Secretary-General in managing the operations of the Secretariat;
To act for the Secretary-General at United Nations Headquarters in the absence of the Secretary-General and in other cases as may be decided by the Secretary-General;
To support the Secretary-General in ensuring inter-sectoral and inter-institutional coherence of activities and programmes and to support the Secretary-General in elevating the profile and leadership of the United Nations in the economic and social spheres, including further efforts to strengthen the United Nations as a leading centre for development policy and development assistance;
To represent the Secretary-General at conferences, official functions and ceremonial and other occasions as may be decided by the Secretary-General;
To undertake such assignments as may be determined by the Secretary-General
Andra om detta på Knuff och Knuff
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Förresten tror jag inte Bildt gråter över detta. Tror han liksom de flesta av oss andra gärna solar sig lite i glansen av en svensk som beträder ett uppdrag på denna nivå.
Kanske dags att forma en ny bidragspolitik
Stödet ger inte en rimlig levnadsnivå – DN.SE: ”– Det är anmärkningsvärt att summan som riksnormen ger till livsmedel för vuxna och till äldre barn ligger väsentligt under Konsumentverkets gräns för rimliga kostnader. För en vuxen handlar det om flera hundra kronor varje månad, säger Elis Envall, utredare på Socialstyrelsen.
Socialbidragets riksnorm är en fast summa som ska täcka ett hushålls baskonsumtion. Utöver det ersätts skäliga kostnader för hyra och hemförsäkring.
– Kommuner förväntar sig att riksnormen anger en skälig levnadsnivå, men de bör förstå att inte alla når den nivån med pengarna som riksnormen ger, säger Elis Envall.”
(Hittat via Knuff.)
Lite lätt absurt att läsa att riksnormen (som kommuner uppenbarligen gärna sätter både som golv och tak i det s.k. försörjningsstödet) inte är beräknat så att det täcker en dräglig levnadsstandard dvs tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet.
Man undrar om det inte är dags att helt vända perspektivet. Borde vi inte konstruera ett system där alla medborgare tillförsäkras en rimlig levnadsnivå redan innan vi funderar på bidragsystem. Om alla tillförsäkras en sådan nivå kan vi avskaffa i stort sett alla former av bidragsprövande byråkratier. Vi skulle inte behöva kommunala socialkontor (i alla fall stora delar dess bidragsprövande enheter), vi skulle inte behöva CSN.
Skulle vara intressant att räkna på detta:
Slå ihop alla kostnader för bidrag s.k. försäkringar och studielån.
Räkna ut ett skäligt belopp för barn, ungdomar och vuxna som alla får (för omyndga går det förstås till vårdnadshavaren).
Minska allas nettolöner med samma belopp
Inför verkliga försäkringar för inkomstbortfall vid sjukdom/arbetslöshet som täcker mellanskillnaden
Höj arbetsköparavgiften för att finansiera
Kallas kanske medborgarlön!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
DN, ekonomi, Medborgarlön, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, CSN
Jobbpolitik – för att skapa nya?
Roger Jönsson (s): Hur ska socialdemokratins jobbpolitik se ut?: ”Dock tror jag att detta är en bra mix av grundpelare som med hjälp av skarpa förslag kan berätta hur vi vill att nya arbetstillfällen ska skapas. Det är genom aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik som socialdemokratin kan visa på hur vi vill att de nya arbetstillfällena ska komma och hur människor ska kunna få ett nytt arbete. Vi har ett stort arbete framför oss. Det är bara att sätta igång”
(Hittat via Knuff.)
Roger Jönsson listar de spår han ser av en socialdemokratisk jobbpolitik, utöver det klassiska utbildning, gröna jobb m.m.och återfinner man också satsning på nya idéer och staten som starkare samarbetspartner. Martin Moberg håller med. Allt är mycket bra om än en smula vagt i konturerna. Ännu vagare blir det om man läser Gabriel Wikströms inlägg i SvD som såvitt jag kan förstå egentligen inte innehäller något förslag som permanent ökar antalet jobb.
I den globala ekonomi vi kommer att verka är det förstås viktigt att kunna erbjuda något i synnerhet som jag tror att det inte längre är nationer som tävlar om marknadsandelar vi kommer att se, utan en alltmer sammanflätad ekonomi inom vilken man måste vara en intressant samarbetspartner – något som t.ex. tycks vara vad de kinesiska bilproduktionsuppköparna är ute efter. Nästan inga industrier är numera nationella, inte ens när det gäller ägandet. Varje beslut om förläggning av produktion, utveckling m.m. tas utifrån var man kan skapa de bästa förutsättningarna. Låglöneproduktion kommer för överskådlig tid att vara möjlig i de delar av världen där överskottet på arbetskraft är långt större än här. 8% arbetslöshet är inte massarbetslöshet – det har de i t.ex. Spanien med över 20% och förstås på en del andra kontinenter.
Alla jobb kommer dock inte att finnas i den högteknologiska och/eller kunskapsintensiva sektorn. Låt oss inte glömma bort att ett fungerande samhälle fortsatt kommer att vara helt beroende av att kunna rekrytera människor också inom sektorer som omsorg, servicenäringar och liknande.
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Jobb, Martin Moberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Politik, Gabriel Wikström, Roger Jönsson
Är alla namnen totalt olämpliga
– Alla namnen är totalt olämpliga | Babylyckan | Nyheter | Aftonbladet: ”– Totalt oväntat och mycket olämpligt, säger Herman Lindqvist.”
Magdalena Emma Jennie Ylva och Fredrik Mikael Sven-Erik Ibrahim Morgan är alla ganska opassande namn – så långt får man ge Lindqvist rätt. Skälet är förstås att de alla är mer eller mindre omoderna och att de alla mer eller mindre tydligt förknippas med det senaste årtiondets accentuering av partioets tillbakagång – några får ju faktiskt ansetts haft betydande positioner under ännu längre tid.
Skämt åsido (eller hur det nu var) – man undrar varför Löfven är klädd som om han skulle på begravning när han presenterar sin laguppställning. Själv är jag kraftigt allergisk mot sportmetaforer i politiken, har faktiskt nästan lika svårt med det som med ståndpunkter av typen
Det är nu jobbet börjar för att kunna ge tydliga besked om politikens inriktning, gärna med tydliga kontraster mot den väg som Reinfeldts regering har kört så vilse på
, här hämtat från Peter Andersson. Om det är något jag är trött på så är det tjatet om högeralliansens tillkortakommanden, dels har vi just tjatat om dem (typ ”vargen kommer”), dels kan väljare faktiskt avgöra själva (och hittils är det tyvärr rätt många som fortsatt stödjer den politiken). Det jag och kanske en del andra faktiskt försökt lyfta fram är att det är vår egen politik som inte räcker till, som inte ger svar på människors frågor, som inte ger hopp, visioner, väcker ambitioner.
Löfven har tycker jag redan hunnit göra några markeringar i mycket positiv riktning. Det handlar om tilväxt som ger jobb, om att åter leda byggandet av landet. Ett land där det kanske inte flödar av honung men väl energi, för att ta ett exempel. En politik på sådan grund kräver något mer än ”mer av samma” som är det som representeras av namn från 90-talets partinomenklatura. Det kräver att erfarenheter inifrån parti och regeringskansli kraftigt kompletteras med inslag som hämtas från helt andra sektorer.
Ytterligare ett genidrag från Löfven kan noteras – Bodström återfinns inte bland de nämnda vilket gläder mig mycket.
För övrigt väntar jag mig (hoppas, önskar) att partiet nu röstar emot datalagringsdirektivet.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Bodströmsamhället, Ibrahim Baylan, Peter Andersson, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Stefan Löfven, Thomas Bodström
Var demokratin verkligen bättre förr
Demokratins död | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: ”Det som byggde det politiska systemet, medborgarna, har tappat kontrollen över det monster av byråkrati och den kultur av manipulation som blev resultatet. På alla nivåer och i alla partier. Deprimerande. Demokratin, eller dess vilja att manipuleras och manipulera, kom att bli det som förgör demokratin. När vi kritiserat EU för att inte vara demokratiskt nog så ser vi inte bjälken i vårt eget öga. Det är hos vår egen oförmåga att styra våra partier som vi borgat för den utveckling vi ser idag.
”(Hittat via Knuff.)
Fårstår herr Westerholms något dystra perspektiv. Dock, det var nog bara i begränsad omfattning bättre förr. Tror knappast att folket var särskilt engagerade i framkomsten av Torekov-kompromissen. Den ska nog snarast ses som resultatet av dåtidens partieliters strävan och baseras naturligtvis på såväl geniuna demokratiska värderingar, en idealiserad bild av desamma och så en portion retorik så att ”stabilitiet” för den rådande samhällsordningen (inkl. partiväsende) kan garanteras. Martin Moberg har också kommenterat Westerholm.
Visst var det nog bättre fart i det interna partiarbetet åtminstone vad gäller antal deltagare i basverksamhet förr. Om medlemmarna egentligen utövade något större inflytande skulle jag vilja låta vara osagt – tror egentligen inte det.
Jag skulle vilja betrakta detta med demokrati som något vi strävar efter och har så gjort under något sekel – med lång väg kvar att vandra. Partiet borde i den processen vara en föregångare, ett organisatoriskt uttryck för hur vi vill att samhället som helhet skall vara. Att vi knappast utgör en sådan förebild visas väl tydligt av processen t.ex. vid utnämnandet av partiledare senast. Varken strategi eller politik diskuteras publikt drivet av de i partiet förtroendevalda i någon större utsträckning, den diskussion som förekommer hittar man huvudsakligen utanför organisationens fora på bloggar m.m.
Att denna min tes är rimlig förstår man av att historiskt så är demokrati i bemärkelsen att folket styr ett relativt ungt fenomen som idé och exemplen få på mer utvecklat sådant styre på nationell nivå. Även organisationer byggs normalt upp på ett sätt som snarare motverkar än befrämjar verklig demokrati om vi med det förväntar att alla verkligen har ett reellt inflytande på organisationens utveckling. Oftast hämmas detta genom de representativa strukturerna som definitivt får anses tillhöra de konserverande krafterna särskilt genom att skydda de som ingår i de ledande kretsarna (sitter runt köttgrytorna om man så vill).
Den demokrati vi omhuldar är ju i själva verket ett borgerligt projekt där representativ parlamentarism visat sig vara ett effektivt sätt att legitimera statens maktutövande. Det är sannolikt ett bättre styrelseskick än de flesta andra hittills prövade men knappast slutpunkten i mänklighetens utveckling. Ett av dess tillkortakommande gäller ju just det ytterst begränsade inflytande det faktiskt tillförsäkrar folket. Ett annat hur lätt det välts över ända om det inte uppfyller mer grundläggande ekonomiska maktstrukturers krav – Grekland har ju bara under de senaste 50 åren haft erfarenhet både av diktatur och av nu senast teknokratstyre alldeles oavsett folkets vilja.
Det vi har att göra – och som borde fortsatt vara socialdemokratins uppgift – är att ständigt kämpa för ett verkligt demokratiskt samhälle. Då måste vi börja med oss själva – utveckla vårt parti i en sådan riktning.
Ett litet steg skulle vara att se till att alla medlemmar faktiskt skolas i sådana för verklig demokrati grundläggande principer som yttrandefrihet. Idag omfattar nämligen inte alla ens det, vilket Alexandra Einerstam skriver om.
Läs mer om detta på Knuff
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Alexandra Einerstam, demokrati, Ideologi, Johan Westerholm, Martin Moberg, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Yttrandfrihet
Motmakten har vi redan
Politikens Jehovas vittnen och Alliansens kundrelationer | Svensson: ”Men den svenska arbetarrörelsen har alltid stått på två ben – kontrollen över statsmakten med följande sociala ingenjörskonst samt den numera osynliggjorda gräsrotssolidaritet som vuxit fram i självorganiseringen. Nu har vi ett 2000-tal där både skolgång, yrkeskarriär, åldrande och sjukdom är allt mer under individens ’eget anvar’. Nå. Motmakten har vi redan. Kooperationen, bildningsförbundet, fackföreningsrörelsen etc. Dags att fylla dem med nytt blod.”
Läser med stor behållning Stefan Bergmarks artikel på Anders Svenssons blogg – gillar formuleringen ”Motmakten har vi redan” och exemplifierandet. Frågan är dock vilka som kan tänkas vilja fylla dem med nytt blod?
Kanske samma blod som strömmar i ”Dagens unga kommer i allt mindre grad att låta sig styras av kapitalistiska eller statsbyråkratiska hierarkier. De bygger nätverk och förvaltar själva sina företag. Det finns ingen kungsväg mot målet. Bara miljoner små stigar. Det kommer säkert att ta något sekel innan vi når den frihetliga socialismen.” som Johan Lännroth beskriver i DN idag – en tänkvärd artikel.
Alltså – mindre stat och mera självorganiserad verksamhet!
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Svensson, DN, Ideologi, Kapitalet, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Johan Lönnroth, Stefan Bergmark
Virtanen om Frihet, jämlikhet & solidaritet – och fel blev det
Frihet, jämlikhet & solidaritet kommer alltid tillbaka, Löfven | Fredrik Virtanen | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Eftersom jag är inkompetent på fördelningspolitik behöver jag staten.
Därför måste Socialdemokraterna resa sig ur krisen utan att snegla mot vad som är populärt i ”satsa på dig själv”-staden just nu. Socialdemokraterna måste hålla fast vid den omoderna tanken om Det Statsbärande Partiet och idissla den djupare innebörden i Håkan Juholts famous last words:”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat”.
Det var ett så ljuvligt obsolet uttalande. Ett uttalande som inte behöver omprövas så länge betydelsen i ordet socialdemokrat kvarstår.
Frihet, jämlikhet och solidaritet – vilket var vad Juholt sa – anses otidsenligt i en individualistisk tid där entreprenören och småbarnsföräldern pressas mellan karriären, färdiga matkassen och rot-städaren. Jag har för fan inte ens tid att prioritera mig själv! Hur ska jag hinna med, vad hette det, solidaritet?Därför är sossarnas nya nystart med Stefan Löfven så viktig, inte som ett högeranpassat parti utan som ett traditionellt välfärdsparti.
För att vinna slaget om stadens favoriserade medelklass måste S hjälpa den att leva med gott samvete.Vi vill, via skattsedeln, betala för förmånen att leva i ett rättvist samhälle. Vackrare än så är vi inte. Vi betalar för att professionella ska sköta friheten, jämlikheten och solidariteten åt oss.”
Frihet, jämlikhet och solidaritet representerar sannolikt eviga värden som kan delas av stora delar av befolkningen. De har heller aldrig varit omoderna som Virtanen påstår. Däremot måste de omsättas i praktiskt handlande och i politik som fungerar. Det har inte socialdemokratin klarat under en tid. Svårigheten som inte kunnat övervinnas är att formulera nya mål (och medel) när tiderna ändras, när de gamla målen uppnåtts eller blivit obsoleta.
Ta frihetsbegreppet som exempel. Historiskt har det varit rätt att använda lagstiftning, dvs staten som instrument för att undanröja frihetsbegränsande faktorer. Baksidan har förstås varit att sådan reglering också inneburit reglering av människors privatliv. För att formulera en frihetlig politik som funkar nu – då bildningsnivån hos befolkningen vida överstiger den som gällde t.ex. under motbokens tid – krävs en insikt om att frihet nu innebär att mål måste formuleras som verkligen ökar människors egenmakt, deras kontroll över de egna livsvalen. Vi ska inte heller fortsätta med att ”lösa” allt via skattsedeln som Virtanen förespråkar utan skapa former som innebär möjlighet till aktivt deltagande i utformandet. Nya former av kooperativa lösningar, solidarisk finansiering av välfärdslösningar utan statlig inblandning osv.
Från det dagsaktuella – frihet innebär absolut yttrandefrihet. Frihet innebär absolut frihet från övervakning om inte stark misstanke om brott föreligger och domstol prövat. Frihet för alla folk, absolut frihet från ockupation.
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Frihet, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Fredrik Virtanen, Ideologi
Nya lösningar och modeller
”Nu kräver den nordiska modellen nya lösningar” – DN.SE: ”Modellen har tjänat medborgarna i de nordiska länderna väl.
Men Den nordiska modellen möter i dag och i framtiden nya utmaningar. Yttre och inre förändringar genom ökad global konkurrens, den snabba industrialiserade utvecklingen i befolkningsmässiga giganter som Kina och Indien, delar av Sydamerika och Östeuropa, klimathot, demografiska förändringar med en åldrande befolkning, finanskriser och en ökande arbetslöshet, kräver nya lösningar och idéer.”
(Hittat via Lena Sommestad.)
Sant och förstås ett välkommet initiativ av Samak att starta ett forskningsprojekt. Hoppas bara inte det blir ett alibi för att inte driva på diskussionen redan nu och framförallt se till att den förs bland vanliga medlemmar.
En sak som ständigt återkommer och som jag tror bottnar i en felaktig analys av vad globaliseringen innebär är talet om ökad global konkurrens och dess konsekvenser (där svaret alltid tycks vara att vi ska konkurrera med de växande ekonomierna runt om i världen). Visserligen är det sant att i ett kort perspektiv dominerar konkurrensperspektivet men, och det är viktigt, även i detta måste vi söka nya lösningar och modeller och de bör grunda sig på samarbete snarare än konkurrens. Hävdar vi – som ju de nordiska socialdemokratiska ledarna gör – att den nordiska modellen är en historiskt framgångsrik modell som bör den internationaliseras och alltså tillämpas globalt.
Det är sannolikt så – för att ta en aktuell fråga – att Europa behöver mer samarbete, mer solidaritet mellan länderna för att kunna beträda en väg där tillväxt råder. Jag tror inte att den isolationistiska linje som t.ex. Lena Sommestad förespråkar bidrar till detta:
Sverige har förvisso haft budgetregler, men Sverige har också haft en flytande växelkurs och därmed en annan möjlighet till anpassning än nedpressning av löner och priser.
Bara i detta lilla citat finns två dolda feltänk, flytande växelkurs innebär att andra länders konkurrenskraft försvagas, flytande växelkurs innebär att lönearbetare i vårt land får försämrad köpkraft (i realiteten lönesänkning).
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
DN, ekonomi, EU, Euro, Lena Sommestad, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Netroots, SAMAK
Senaste kommentarerna