Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Något om Håkan Juholt
Nu har jag kommit på vad som är problemet – dock inte problemet med stort P (som ju förstås är att vi tycks tro att vi kan forma en politik för detta århundrade med en ledning som till stora delar är samma som ledde oss fram till två raka förlustval. När ett parti väljer ordförande så väljer man en person som också kan bli partiets ledare. Den valde har fått ett uppdrag vilket innebär möjlighet att växa in i en ledarroll men är inte en sådan. Detta måste man ha klart för sig och agera därefter. Mona Sahlins korta sejour som ordförande illustrerar detta.
Lyssnar med detta som utgångspunkt igen igenom Håkan Juholts tal vid dagens förtroenderåd. Har i mellantiden läst bl.a. Lena Melins analys av talet – lamt, Eva Hillén Ahlström motsatta bild och Martin Moberg som tillsammans med Peter Högberg hört ett ideologiskt laddat tal.
Kan väl så där lite generellt konstatera att min värdering av talet snarast ligger i linje med Lena Melins – jag hör bara stundtals lite agitation, hör en viss modlöshet, hör och ser få och tama reaktioner från åhörarna som ser ut att ha tråkigt.
Lite mer i detalj: Huvudbudskapet är ok men lyfter inte – handlar också egentligen bara om kampen mot arbetlösheten utan att egentligen peka ut hur och så lite utbildningspolitik (som ju till viss del dock är en del av arbetslöshetsbekämpningen) och infrastrukturinvesteringar (var tog moderna sådana vägen?). Tillsammans ska vi bygga landet – välbekant paroll men den behöver lite konkretion. Nya jobb skapas bara genom tillväxt, sådan får vi bara genom ökad konsumtion (offentlig/privat) – det måste sägas.
Sen stör mig en del detaljer:
Juholt säger om sin turné att “Jag har fyllt……”. Vore bättre med en något mera ödmjuk inställning.
Juholt kallar regeringens budgetproposition “Den senaste moderata budgetmotionen……”. Kanske avsett som ett retoriskt grepp men alldeles för låg nivå, om felsägning lite oroande eftersom det sker åtminstone två gånger.
Hade också svårt med den retoriska figuren “bättre än de andra”.
Saknar också några viktiga områden:
Inget om den stora segregationen/diskrimineringen/rasismen. Tror faktiskt att inget tillfälle får missas när det gäller detta.
Inget om Europa och inte heller resten av världen. Märkligt (jag hörde att han pratade lite om sin resa till Indien men det blev lite som namedropping utan name). För övrigt så utbildar Kina 350 000 ingenjörer per år vilket om jag minns rätt är fler än resten av världen gör tillsammans – vi ska/kan inte konkurrera men borde ha en politik för samarbete.
Inget om de kraftiga inskränkningarna av friheten – yttrandefriheten, frihet från övervakning, åsidosättande av demokratin (Grekland, Italien som exempel). Henrik Alexandersson skriver för övrigt utmärkt om det idag.
Gillade verkligen:
Att vi är en frihetsrörelse
Att vi slapp sportmetaforer – Juholt markerade mycket bra också mot att betrakta politik och parti som företagsliknande organisationer eller någon form av Idol-tävling.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Håkan Juholt, Henrik Alexandersson, Lena Mellin, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, förtroenderåd
Frihetlig var ordet sa Bull
Popcornsocialism | 之乎者也: “Den hårda socialdemokratiska modell som gäller, den med utopiska nollvisioner för allt, är nämligen ett ideologiskt missfoster som aldrig kan realiseras. Ju förr man inser det, desto snabbare kan socialdemokratin formulera en ny samhällelig frihetsvision av samma dimensioner som i fornstora dagar.”
Man kan förhålla sig till det socialdemokratiska partiets uppenbara kris på många sätt. “Åter till rötterna” är ett sådant som låter lockande men kan antingen – som dessvärre ofta blir fallet – leda till s.k. återställarpolitik (som om krisen kan jämföras med en baksmälla) eller – och mera konstruktivt – kunna leda till en formulering av partiets politik baserat på en analys av dagens samhälle utifrån den “historiska uppgiften”. Som medlem med en stark känsla för de grundläggande socialdemokratiska värdena som kan sammanfattas i frihet, jämlikhet och solidaritet är det det senare som tilltalar. Tilltalar därför att det erbjuder nya möjligheter att formulera politik som faktiskt innebär att människor får utrymme att växa utifrån sina egna val (frihet) i ett samhälle där alla har lika livschanser (jämlikhet) och där ingen lämnas utanför (solidaritet).
Niklas Dougherty / 倪阔乐 pekar på några områden där det egentligen är ganska självklart i vilken riktning vi bör gå. Det intressanta med detta är att att han gör det utifrån dvs inte är en medlem, att han ändå väl uppfattat de ideologiska utgångspunkterna och att här dessutom konturerna av ett politiskt spelrum framstår. Efter 5 år med högeralliansen ser vi ju att friheten för människor i vårt land inte ökar samtidigt som ojämlikheten ökar och solidaritet med utsatta sätts på undantag.
En konsekvent politik byggd på dessa grundläggande värderingar behövs. Utrymme på den politiska spelplanen finns för en sådan. Allt vi behöver göra är att formulera den – sakta men säkert beta av område efter område.
Skadereduktionism verkar vara en bra utgångspunkt – inte minst när det gäller drogpolitiken (och precis som Dougherty påpekar finns det ju exempel från andra områden där vi använt det framgångsrikt)
En politik som faktiskt skapar förutsättningar för tillväxt (som bland annat är en förutsättning för utveckling av gemensamt finansierade lösningar) är också nödvändig, verklig frihet har också bara den som kan försörja sig själv. Betyder t.ex. riktigt låga skatter för de med riktigt låga löner. Problemet är inte de arbetslösa utan bristen på jobb.
Utbildningssystemet måste säkra likvärdighet. Bort med återvändsgränder, Resurser efter behov. Likvärdig standard oavsett val av skola. Alla ska få utveckla den kompetens som behövs i framtidens samhälle.
Kampen för ökad frihet måste föras på många plan, allt från den enskildes utrymme att efter eget gottfinnande forma sitt privatliv till alla människors rätt till frihet från övervakning, krig och förtryck. Så hänger frihet ihop med solidariteten. Så blir ockupation, militär intervention åter förhatliga begrepp och otillständiga metoder.
Tillsammans i olika konstellationer kan välfärd byggas, byggas på gemensamt engagemang och egen kraft. Ett formulerande av ett folkrörelseideal för vår tid behövs där just engagemanget kan få utlopp, tas tillvara. Där fria människor tillsammans skapar lösningar som passar de egna behoven.
Technorati Tags:
Framtiden, Frihet, Jämlikhet, Narkotikapolitik, Niklas Dougherty, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Utbildning, 之乎者也
Vem har dragit ner byxorna på demokratin?
Henrik-Alexandersson.se: Ett europeiskt vägval: " Men om politikerna bara kan hålla fingrarna borta – då finns det ändå en underliggande verklighet med en marknad som är oerhört effektiv vad gäller att organisera sig själv. Nya alternativ kommer spontant att växa fram. Och, lämnad i fred, kommer marknaden att sträva efter balans."
Nu har två demokratiskt valda regeringschefer tvingats avgå till förmån för teknokrater. Beställare av detta är den marknad Alexandersson har sådan tilltro till, effektuerat genom den politiska elit som nu bara sprattlar när kapitalet dikterar villkoren. Besked om detta mottas entusiastiskt och fullständigt okritiskt av människor till höger och vänster – något demokratiskt problem tycks nästan ingen se.
(@helleklein undantagen: Papademos i Grekland, Monti i Italien – i kölvattnet av kasinokapitalismen kommer teknokratin. Demokratin står inte högt i kurs hösten 2011.)
Vad som nu utspelas inför öppen ridå är ju att den parlamentariska demokrati vi omhuldar bara existerar på marknadens villkor – vad folken sagt i val respekteras bara om den leder till en av världens börser och de finansiella aktörerna godkänd politik (dvs att det ska gå att berika sig på folkens bekostnad).
Technorati Tags:
ekonomi, EU, Euro, Grekland, Helle Klein, Henrik Alexandersson, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten
8 idéer är S reformdebatt | Ledarredaktionens blogg | SvD
8 idéer är S reformdebatt | Ledarredaktionens blogg | SvD: “http://s2013.se/”
Upptäcker en förening och sida som jag helt missat tack vare en gnällig skribent (Maria Ludvigsson) på SvD. Rätt har hon förstås i konstaterandet av att det inte händer så mycket och bara det faktum att jag helt missat initiativet är ju på sitt sätt talande. Bra är det att hon uppmärksammar initiativet. Själv har jag lite svårt för detta med “gruppbloggar” – de är en slags anomali och har en tendens att självdö. Betydligt intressantare vore om föreningen s2013 hade ägnat sig åt att lyfta fram och aggregera/sammanställa/analysera den diskussion som förekommer hos en rad fristående bloggare (och från andra medier).
Technorati Tags:
Politik 2.0, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SvD, Maria Ludvigsson
Partier måste visa vägen mot något bättre
JOHANNA GRAF: Är det Juholts, partiets eller hoppets kris?: "Det folk är mest besvikna på nu, det är förlusten av hoppet, om att en bättre värld är möjlig. "
Graf har förstås rätt. Alla partier måste för sina medlemmar och sympatisörer stå för något som dessa uppfattar som bättre. Moderaternas framgångar under senare år beror just på att de för många kunnat ge en bild av något bättre. Väljare i tillräcklig omfattning uppfattar att problembeskrivningen och lösningarna stämmer med deras egen bild av verkligheten. Hur sann denna bild sen är är faktiskt en annan fråga.
Socialdemokratin har tappat denna förmåga – att beskriva verkligheten så att tillräckligt många känner igen sig och föreslå lösningar som lika många tycker verka rimliga. Att vi har en partiledare utan bra kompass (privat och politiskt) är i sammanhanget relativt oväsentligt.
När vi dessutom har kamrater som (se kommentarer på Grafs blogginlägg) som kan uttrycka sig på följande sätt om medborgarna
en politiskt omdeveten och labil väljarkår
är vi sannolikt rätt illa ute. Vi har såvitt jag vet aldrig haft en mer välutbildad väljarkår än idag, låt oss istället utgå från det och föra hyfsat intelligenta samtal med dessa!
Katrine Kielos verkar ha fattat och skriver bl.a.
Hur ska Sveriges hårt arbetande familjer kunna relatera till när Juholt åker runt och pratar om ”värdeburen tillväxt”, ”kunskapsbaserad ekonomi” och ”social investeringspolitik”.
På vilket sätt relaterar det till deras liv?
Är det någon som över huvud taget begriper vad de där fraserna betyder?
Och istället för att måla upp visioner ägnar sig en del åt att bygga upp “skräckscenarior”. Själv önskar jag att vi – många – som fortfarande utgår från vad man skulle kunna kalla socialdemokratiska (eller varför inte socialistiska) grundläggande värderingar som frihet, solidaritet och jämlikhet skulle förenas i mer utopiskt inriktade projekt, i att beskriva såväl partiet som framtiden i mer idealistiska termer, formulera en vision av en bättre värld. En sådan innehåller mer kollektiva lösningar, mindre statliga – innehåller mer utrymme för den enskilde, mindre regleringar – innehåller mer frihet, mindre övervakning. En framtid där medborgarens engagemang såväl för sin egen som andras väl får verkligt utrymme.
Technorati Tags:
Alexandra Einerstam, Frihet, Jämlikhet, Johanna Graf, Katrine Kielos, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Socialism, Solidaritet
Välfärd utan stat – är det möjligt
Vi vill inte krympa välfärdsstaten | Kultur | Aftonbladet: " Vad vi däremot diskuterade var olika sätt att organisera den offentliga välfärden och förankra den bättre bland medborgarna.
Exempelvis i form av självförvaltning och brukarmedverkan och att inom ramen för en offentlig finansiering ge ökat utrymme för folkrörelser, kooperativ och andra nonprofitorganisationer. Dessvärre blev det inte så. I stället fick vi vinstdrivande företag och marknadsmodeller. Det är bara att beklaga att det alternativ vi argumenterade för inte prövades."
Håkan A Bengtsson m.fl. försvarar sig mot Ann Charlott Altstadt som replikerar direkt:
I den tidens debatt blev vi som invände mot att vanliga människoras huvudproblem skulle vara förkvävande skyddsnät och bristande personligt ansvarstagande kallade bakåtsträvare, bromsklossar, nostalgiker och traditionalister, men tyvärr fick vi rätt. Den missvisande beskrivningen av välfärdsstaten öppnade dörren för – och legitimerade det marknadssamhälle vi har i dag där exempelvis riskkapitalbolag gör miljardvinster i omsorg skola- vårdbranschen på våra skattepengar. Ett samhälle som allt mer glider isär under trycket av marknadens sorteringsmekanismer och lönsamhetskrav.
Är väl ett lysande exempel på hur man väljer att inte beakta det motparten faktiskt skriver. Att sedan Altstadt inte verkar begripa att det som gör de “nya” moderaternas framgång möjlig just beror på att de kunnat beskriva verkligheten så att många känner igen sig och sedan dessutom kunnat ge sken av att ha lösningar på de problem denna bild av verkligheten illustrerar. Hade vi, dvs vänstern, långt tidigare just utifrån den allienation allt fler människor känner inför den starka staten som välfärdens garant kunnat visa på en väg där det inte är staten utan människornas ofta kollektiva ansträngningar som organiserar, finansierar och utvecklar gemensamma välfärdsinstitutioner samtidigt som den enskildes makt över sitt eget liv ökat – då hade vi haft en politik för vår tid, då hade högern inte kunnat skaffa sig problemformuleringsprivilegiet. Nu bjöd vi ju faktiskt på det.
Huvudskälet till att vi förlorat initiativet är att vi “förstatligat” de allra flesta instrumenten för människors självorganisering. Även de få kvarvarande har gjorts helt beroende av statens/kommunens allmosor (bidrag). Utan bidrag ingen studieverksamhet, utan bidrag ingen idrottsverksamhet, utan bidrag ingen annan fritidsverksamhet.
Tänk tanken – sankt skatt så att alla har råd att betala vad akassan faktiskt kostar, sänk skatten så att alla kan betala vad studiecirkeln kostar, sänk skatten så att folk har råd att driva samlingslokaler. Tänk tanken – ge människor utrymme att själva gemensamt bygga de institutioner de behöver; kollektivt uppbyggda kassor för vård och omsorg, kollektivt finansierade byggnader för idrott, för studier, för fest. Tänk tanken!
Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Håkan A Bengtsson, Ann Charlott Altstadt
Enfald versus mångfald, statskrameri verus kollektiv organisering
Socialdemokratiska reflektioner 3 – staten och samhället « Stig-Björn Ljunggren: "Mitt sätt att bena ut det här är enligt följande:
’Staten’ må vara liktydig med den politiska makten, men folkvald eller inte, staten är den som skickar polisen för att verkställa. Här kan vi också räkna in kommuner och landsting, men typ även myndigheter. Etc.
’Samhället’ däremot är den komplicerade nätverk av sociala och mänskliga kontakter som sker frivilligt och av tradition. Här är inte polisen ett medel, utan övertalning, hänvisning till traditioner, samverkan baserad på tillit och vänskap, släkt och vänner, familj och nätverk. Här finns folkrörelser och kvarterssamverkan, etc.
Men eftersom socialdemokratin tappat distinktionen mellan samhälle och stat, och blandad samman allt detta, blev det också svårt för partiet att fatta diskussionen om ’den lilla världen’ och svårt att svälja idéer om ’civila samhället’.
"
(Hittat via Staten är inte vi.)
Jag tillhör kanske den numera lilla skara som av och till kollar Knuff. Upptäckte idag där att ett inlägg jag skrev för precis ett år sedan dykt upp och kommenterats av både Anders Nilsson och Erik Laakso. Mitt inlägg var ganska kort, kommenterades då av Anders Nilsson men det drev väl inte upp en storm av kommentarer annorstädes, ledde inte till särskilt mycket reflekterande.
Nåväl – för mig är det precis så som Ljunggren konstaterar (citerat inledningsvis) – så att man måste skilja på begreppen stat och samhälle. Och med Laaksos ord
Jag trodde, i min enfald, att målet var att stärka den maktlöse, ge förutsättningar för frihet för den ofrie och etablera allas lika värde som utgångspunkt för samhällsfunktionerna.
ser man också behovet av att skilja på via statsapparaten uppbyggda system och den enskildes utrymme att själv forma sitt liv. Det senare ofta i och genom kollektiv organisering, vare sig det gäller boende, försäkringar eller inköp. Det tycks mig som om partiet och partikamraterna förväxlat kraften i de kollektivt uppbyggda lösningarna med partiapparatens kontroll över en statsapparat vars grundläggande kännetecken är maktfullkomlighet, byråkratier och just enfald snarare än den mångfald som naturligt uppstår när människor bemyndigas, får bestämma själva.
Organiserar man sig själv, bygger sina egna strukturer kommer dessa att utformas för att härbärgera många olika, en självklarhet om alla är med och bygger, alla är med att forma besluten vilket kräver en viss grad av överblickbarhet – småskalighet om man så vill. En stat däremot formas för att tjäna det bestående, kommer att försvara de existerande maktförhållandena i samhället och att bevara privilegier oaktat att den som hos oss kan betraktas som demokratisk. En stat kommer att premiera medlöparna med allehanda belöningar, oftast i form av höga löner/arvoden och andra förmåner såsom fri bostad, fria resor etc.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, demokrati, Erik Laakso, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Stig-Björn Ljunggren
Kommentar till Henrik-Alexandersson.se: När demokratin vittrar sönder
Henrik-Alexandersson.se: När demokratin vittrar sönder: “Gårdagens DN-debattare av Svend Dahl och Hanna Hallin – ”http://www.dn.se/debatt/darfor-fjarmar-sig-politiken-allt-mer-fran-medborgarna">Därför fjärmar sig politiken allt mer från medborgarna – borde läsas av alla."
Henrik Alexandersson har en poäng eller två (och tipsar också om ett intressant seminarium). När jag själv vid ändå relativt hög ålder valde att engagera/aktivera mig i det Socialdemokratiska Arbetarepartiet, för nu mer än 10 år sedan, blev jag ganska förvånad över hur lite politiska diskussioner som faktiskt fördes på medlemsmöten och liknande tillställningar. Det visade sig t.ex. att det enda sättet att vara åtminstone lite delaktig i utbildningspolitiska diskussioner på lokal nivå var att försöka bli föreslagen/invald i utbildningsnämnden. Nästan aldrig diskuteras nationella utbildningspolitiska frågor på lokal nivå.
Politik diskuteras inte heller i samband med val. Tvärtom är det så att det sitter rätt många medlemmar (då val ska förättas är det många på mötena) och blir närmast upprörda om man försöker anlägga politiska aspekter på vilka som ska väljas. I bästa fall vet man hur de föreslagna ser ut.
Val av kongressombud – där ändå partiets politik förutsätts läggas fast sker också utan att de föreslagna deklarerar sina politiska åsikter. Det enda arbetarekommunen ger som vägledning är att rösta på de egna.
Dock – jag är inte helt ensam om att adressera dessa problem i mitt parti så den gode Alexandersson har både rätt och fel när han avslutar sin artikel med
Väldigt många saknar intresse av att gunga båten. Men, man kan ju alltid hoppas.
Visst kommer denna debatt – om än oändligt långsamt.
Technorati Tags:
Arbetarekommun, demokrati, DN Debatt, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Henrik Alexandersson, Svend Dahl, Hanna Hallin
Ironisk kommentar av Laakso – tänkvärt
Erik Laakso | På Uppstuds » Hög tid att grunda en oberoende sossetidning: "Nu är tiden mogen att starta en egen kvälls- och morgontidning som kan ta upp kampen med den borgerliga ekokammaren som bara nystar i socialdemokraters smutsiga bykar. Så här får det inte fortgå. Vi behöver en tidning som kan rapportera sakligt, fritt och oberoende. En publikation som inte väjer för de svåra frågorna om vårt partis förträfflighet och styrka. Vi kan inte lita på att Schibstedt och den påstått liberala pressen ska ta den kampen åt oss.
"
(Hittat via knuff.)
Gårdagen (fredagen alltså) bjöd på lite rysningar. Den store partiledaren som alldeles uppenbart befinner sig i blåsväder låtsas inte om den tilltagande motvinden utan menar att
Det var aldrig aktuellt att jag skulle avgå
Partiets högsta ledning ägnar enligt rapporterna nästan 7 timmar åt att komma fram till att den värdade ledaren visst inte behöver ta ansvar för sådana dåraktigheter som att ansöka och erhålla full ersättning för hyra av lägenhet där också sambon är bosatt (kanske t.o.m. skriven). Partimedlemmarna ska nu (vi alltså) samfällt gå ut och diskutera politik med medborgare som måste anse att detta är parodi på ledarskap. Att göra anspråk på att på allvar betraktas som en statsministerkandidat kan knappast betraktas som annat än dårskap.
Nu tycks det också förekomma uppgifter om att den store ledarens bostad i Kalmar i själva verket bebos av den f.d. hustrun. Bryr mig verkligen inte om hur han ordnar sitt liv så länge det sker på egen bekostnad. Men som vännnen Anders Nilsson konkluderar
Om socialdemokratin ska resa sig så måste vi förstå folket vrede. Vi måste lämna konspirationsteorierna där de hör hemma, på soptippen, och se bjälken i det egna ögat. Menar vi allvar med frihet, jämlikhet och solidaritet så måste vi leva det, även våra främsta företrädare. För om jag tvingas välja så kommer jag alltid att välja folket före ledarna.
Eller för att citera Alexandra Einerstam
Jag förstår de facto inte hur han med trovärdighet ska kunna föra ut ett socialdemokratiskt budskap, så länge den här historien lever kvar i väljarnas medvetande.
Och lever kvar kommer den ju förstås att göra. Sahlin fick dras med Toblerone under hela sin fortsatta politiska gärning. Och som jag skrev häromdagen – detta har inget med lagligheten att göra, det har med politisk kompass i det privata och i det politiska arbetet.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Nilsson, demokrati, Erik Laakso, Mona Sahlin, På Uppstuds, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Sveket, Alexandra Einerstam
Förundersökning mot Håkan Juholt
Förundersökning mot Håkan Juholt | Nyheter | Aftonbladet: “– Vår ambition är att detta ska handläggas så snabbt som möjligt för alla inblandades skull, säger Björn Ericson till Aftonbladet.”
I sak har jag bara följande kommentar när det gäller den aktuella frågan om hyresersättning. Det är fullständigt orimligt att man inte av sig själv skulle förstå att man inte har rätt till ersättning för hela hyran när man är sambo. Det har ingenting med regelverket att göra – förstår man inte en så uppenbar sak finns det anledning att……
Lite mera inom parantes kan jag väl också undra vad det är för ideologiska ställningstaganden som ligger bakom beslut att begära ersättning för hyreskostnaden när man har inkomster i storleksordningen 140 000 kr per månad – fattar förresten heller inte varför vår partiledare ska ha lön i samma storleksordning som statsministern.
När det gäller det juridiska har Mårten Schultz utrett det bra.
Sen undrar jag förstås över åklagarens uttalade målsättning att prioritera handläggningen av detta, ska detta ärende gå före andra, vilken skada drabbas i så fall de som får vänta, gäller inte alltid i samband med förundersökningar att alla inblandade har stort intresse av att handläggningen sker skyndsamt. Helt enkelt – gör åklagaren skillnad på folk och folk (och i så fall på vilken grund)?
Technorati Tags:
Aftonbladet, Elit, Håkan Juholt, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Socialism
Senaste kommentarerna