Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Feminism – identitetspolitik eller..?
Katrine Kielos om identitetspolitik: “Just nu ligger en text ute om Mona Sahlins förkärlek för identitetspolitik framför analys av och åtgärder mot strukturellt förtryck.”
Enn Kokk, en allt som oftast intressant skribent, uppmanar oss att läsa och begrunda Katrine Kielos text om identitetspolitik. I detta är det bara att instämma (även om jag inte riktigt förstår varför han inte länkar direkt till artikeln).
Kielos skriver att
“Sahlin skall ha all heder för att ha lyft in nya frågor, men vi måste vara medvetna om att hennes perspektiv på dessa utgår från en mycket specifik ideologi: den identitetspolitiska. Sahlin representerar inte som Helle Klein påstår en modern tid utan snarare ett specifikt politiskt perspektiv på en modern tid.”
och analyserar sedan begreppet identitetspolitik för att därefter förklara dess problem (utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv/idétradition) respektive ge ett antal konkreta förslag på hur vissa typer av frågor borde angripas. Kielos artikel är mycket bra och dessutom faktiskt riktigt pedagogisk, man behöver inte vara teoretiker för att förstå hennes resonemang.
Så långt som till Kielos förespråkande av en fokusering på omfördelning i ekonomin är också hennes alternativ lätt att sympatisera med, även om just detta också skulle kunna benämnas “redistribution” som ju just riskerar att åstadkomma det Kielos argumenterar mot, nämligen
“Identitetspolitiken identifierar ett behov hos en marginaliserad grupp och gör gruppen till ”mottagare” av en specialåtgärd. Då identitetspolitik inte innebär någon förändring av de grundläggande strukturer som möjliggör diskriminering låser den istället gruppen vid ett konstant behov av politiska specialåtgärder.”
som ju faktiskt kan sägas ligga bakom bistånd. Detta till skillnad mot åtgärder av typen frihandel som faktiskt både kan förstärka rådande ekonomiska förhållanden men sannolikt i längden faktiskt undergräver desamma på den globala arenan.
Riktigt hur Kielos får ihop logiken är inte alltid lätt att förstå. Hon hävdar t.ex. att en åtgärd typ kvotering av kvinnliga ledamöter i bolagsstyrelser skulle vara identitetspolitiskt men att en förändring av föräldraförsäkringen så att kvinnor inte får vara hemma med barn mer än halva tillgängliga tiden inte är det. Det förra angriper alltså inte det strukturella problemet medan det senare alltså skulle göra det.Då undrar man – utifrån ett klass- och därmed maktperspektiv vad som är problemet?
Några andra av hennes alternativ gillar jag verkligen. Dock är det svårt att också i vårt parti få stöd för att t.ex. göra något åt “den ekonomiska exploateringen av kvinnor som grupp genom att på allvar försöka höja kvinnolönerna” vilket jag fick erfara för bara någon månad sedan då jag försökte få min arbetarekommun med på att höja lägstalönerna i kommunen. Jag tyckte det vore rimligt att så att säga vid sidan av avtalsrörelser som ju aldrig kommer att ändra på förhållandet mellan manligt och kvinnligt dominerade yrkesgrupper skulle rejält justera lönenivån (om än mycket modest). Detta mötte motstånd främst från vårt kvinnliga kommunalråd med bakgrund i Kommunal!!!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Enn Kokk, Avtalsrörelse, Kommunal, Arbetarekommun, Katrine Kielos, Identitetspolitik
SD möter lite motstånd
Martin Tunström: Sverigedemokraterna kan inte ta ansvar för landet: “I grunden är ju dessa två kort, ”ingen vill ta debatten med oss” och ”alla är emot oss”, djupt antiintellektuella och något som inte skall ha någon inverkan på hur folk skall rösta. Röstar gör man inte för att man tycker synd om partiet ifråga, utan det gör man för att man anser att de argument i realpolitiska frågor som partiet för fram är bra. ”
Till skillnad från Martin Tunström så tror jag definitivt att det är bra att ta debatt med Sverigedemokraterna också i TV. För detta finns flera skäl: Dels fungerar uppenbarligen inte vår traditionella strategi att ta debatten vid köksbordet, på arbetsplatser och gator och torg tillräckligt väl, dels så fungerar faktiskt “ingen vill ta debatten med oss” genom att SD använder det för att hävda att de etablerade inte törs för att SD säger obekväma sanningar.
Problemet med debatten, som ju också blev tydligt igår då Mona Sahlin mötte Jimmie Åkesson i Kvällsöppet, TV4, är att kunna bemöta förenklade populistiska resonemang utan att hamna i komplicerade förklaringar av hur dessa bygger på felaktiga fakta. Tunström ger ett bra exempel när han försöker analysera Jimmie Åkessons uppgift om att man skulle kunna få fram 30 – 40 miljarder genom att stänga våra gränser:
“Jag förmodar att Åkesson refererar till Jan Ekberg, professorn i nationalekonomi, siffror. Men dessa siffror avser inte kostnaden för ett års invandring, utan vad kostnaden blir för samhället för att sysselsättningsgraden är lägre bland personer med utländsk härkomst och invandrarbakgrund som bor här och nu. [14] Därför skulle det inte räcka med att frysa invandringen utan man måste faktiskt på ett eller annat sätt få ut människor som har svenskt medborgarskap, som är utlandsfödda och som har utländskt bakgrund, och som inte har ett arbete. Återvandringsprogram, alltså ett frivilligt förfaringssätt med ekonomiskt stöd för att få människor att flytta, skulle ta allt för många år i anspråk för att vi skulle få tillräckligt effekt för att fram de ekonomiska medlen som behövs för de skattesänkningar som borgerligheten nu genomför och kommer att genomföra under mandatperioden. Men frågan är om det ens skulle gå på längre sikt med tanke på att otroligt många människor inte vill återvandra i och med att man rotat sig här, har barn som fötts i Sverige och som går i skolan här (med allt vad det innebär), lever i trygghet, har bostad och lever i ett fritt och demokratiskt samhälle. Det blir alltså ingen besparing på ”30-40 miljarder om året” som Åkesson pläderade för. [15]
För att få fram pengarna måste man göra det på ett betydligt snabbare sätt. En arbetsmetod som jag tror många Sverigedemokrater gärna skulle vilja tillgripa – jag citerar Sverigedemokraternas tidigare ordförande, Mikael Jansson, för åren 1995 till 2005 – är denna:
”Vi är inte för något frivilligt återvändande. Vi är för att de här människorna ska repatrieras, de som har asylinvandrat från främmande kulturer efter 1970. Vi talar alltså inte om västerländska och nordiska medborgare eller nordvästeuropiska medborgare. Det är inte den typen av invandring som pågått i sekler tillbaka, den kan vi klara av. Men vi kan inte klara av långväga invandring från kulturellt väldigt fjärran stående kulturer. Det kan vi inte klara av.” [16]”
SD använder ofta denna typ av siffror refererande till selektivt valda källor men som kan uppfattas som vederhäftiga. Att bemöta sådant i sak är nästan omöjligt i debatter vare sig dessa sker i TV eller lokalt. Få orkar lyssna/läsa på sådana diskussioner och politik handlar egentligen inte alls om statistik. Vi förlorade t.ex. en hel del i debatter med högeralliansen inför förra valet just genom att ifrågasätta hur de fått fram sin miljon i utanförskap. Vinner debatter i sådana frågor gör man genom att visa att man har en bättre politik för dessa oavsett hur många de är. Detsamma gäller arbetslösheten – det är inte hur man räknar antalet arbetslösa som vinner val utan att man kan presentera en politk som ger fler jobb.
Detsamma gäller förstås i debatten med SD. I den debatten gäller det att kunna peka på – precis som Mona Sahlin gjorde igår – vilken sorts samhälle vi vill ha (öppet, solidariskt, rättvist) och samtidigt visa att vi faktiskt har en politik som kan handskas med problem som faktiskt finns, arbetslöshet, bostadssegregation, skola etc. Det senare återstår ännu att göra fullt ut.
Henrik Brors recenserar gårdagens debatt bland annat så här:
“Mona Sahlin framstod som bättre förberedd för debatten med Sverigedemokraterna än folkpartiets och moderaternas partisekreterare. Hon tog upp några tydliga exempel på hur partiet skiljer sig från andra partier – att man inte tycker Zlatan Ibrahimovic är svensk, att partiet vill stoppa adoptioner från utlandet, att partiet vill stoppa aborter. Därmed markerade hon klart ett stort avstånd till Sverigedemokraterna.
Men det blir mer komplicerat att hålla avståndet när diskussionen kommer in på konkreta frågor som problemen i Rosengård i Malmö. De etablerade partierna har misslyckats med integrationen av många invandrare och Sverigedemokraterna enkla lösning: “Stoppa invandringen” blir därför svår att bemöta i en kort tv-munhuggning.”
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, DN, Solidaritet, Mona Sahlin, TV4, Yttrandefrihet, Sverigedemokrater, Jimmie Åkesson, Henrik Brors, Martin Tunström
Även (s) tar debatten
Mona Sahlin och Marita Ulvskog meddelar idag att också socialdemokraterna nu tar debatt med Sverigedemokraterna (SD) och att Sahlin alltså skall debattera med Jimmy Åkesson i TV4 senare i veckan. Detta är utmärkt även om vi hamnat lite på efterkälken. Jag uppskattar också motiveringen att vi inte gör det för att vinna väljare utan “för människovärdet och för ett samhälle som har viljan och ambitionen att bygga på solidaritet och respekt”.
Många av Mona Sahlins förespråkare brukar betona hennes förmåga att ta just denna typ av debatter. Skall bli verkligt intressant att se denna och jag önskar henne lycka till! Jag hoppas hon inte bara betonar människovärdet utan också solidaritetsaspekten.
Därför tar vi debatten med sverigedemokraterna: “Sverigedemokraterna är ett litet extremt parti på högerkanten. Det utmanar demokratins grundläggande idé om alla människors lika värde och rättigheter.
I dag kallar det sig för ”ett nytt parti”. Partisymbolen har ändrats och budskapet lagts till rätta. Partiledaren bär kostym och röd slips, borta är uniformer och skinnskallar. Främlingsfientligheten är inlindad i ord som ”trygghet” och ”tradition”. De skriver att de gjort upp med sin historia, men det räcker med att titta på deras hemsida för att hitta gamla välkända förslag. Invandrare ska återvända. Aborträtten ska inskränkas. Adoptioner av barn från andra länder ska begränsas. Och så vidare. Sammanhållande kitt – och det som skiljer ut detta parti från andra – är rädslan och föraktet för det som upplevs som annorlunda.
Vi socialdemokrater har valt att inte göra bisak till huvudsak, att inte blåsa upp den svenska extremhögern till ett större problem än den faktiskt är.”
(Hittat via Nina Unesi.)
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Solidaritet, Expressen, Mona Sahlin, TV4, Yttrandefrihet, Fri invandring, Nina Unesi, Mänskliga rättigheter, Sverigedemokrater, Marita Ulvskog, Fredrik Åkesson
Heimersson – hål i huvudet
Aftonbladets egen Per Ahlmark: “Staffan Heimersson kan inte ha varit helt fräsch då han skrev sin kolumn. I Norge var det tyskarna som ockuperade och i Afghanistan är det USA/Nato som är ockupanterna. I fallet med Norge så gjorde svenskar mycket för att stötta norrmännen och deras interna motståndsrörelse. När det gäller Afghanistan så har vi IFOR-soldater på plats, men på – ockupanternas sida.
Tycker möjligen Heimersson att vi borde deltagit på Hitlers sida i Norge?”
(Hittat via Jinge.)
Tänkte först när jag läste Heimerssons kolumn tidigare idag låta bli – den är bara för obegåvad och jag tvingas återuppta min valrörelsetradition att utnämna dagens “hål i huvudet”. Det handlar förstås inte om feghet när vi som nation valt att förhålla oss neutrala i väpnade konflikter – det är en strategi för att undvika krig. Svenskar är inte heller ett särskilt fegt folk vilket Heimersson verkar hävda. Att däremot skicka militär personal för att understödja ockupation verkar ju mindre välbetänkt, inte för att de eventuellt kan skadas utan för att ockupationen som sådan är fel. Jinge påminner om svenskar som gav stöd till norrmännens kamp mot ockupation. Ett annat exempel är de svenskar som stred på republikens sida under spanska inbördeskriget.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Aftonbladet, Solidaritet, Staffan Heimerson, Utrikespolitik, Jinge, Staffan Heimersson
Klassanalys versus identitetspolitik
Katrine Kielos: “Sahlin väljer alltså medvetat att inte analysera i termer av klass och kön. Hon menar att problemen uppstår i det glapp som finns mellan individ och norm. Detta är en stor ideologisk förändring bort från klassanalys och mot identitetspolitik. En klassisk socialdemokrati hade sett ungas alkohol och drogkonsumtion, våld och ökningen av antalet samtal till BRIS i relation till klassamhället. Man hade letat efter förklaringarna till ungdomars uttryck för desperation i deras ekonomiska situation och deras föräldrars position på arbetsmarknaden. Man hade sett ungdomars ångest för att inte ha Cheap Monday-jeans som ett uttryck för hur klassklyftor påverkar hela familjer. De frivilliga utviken på sajter som snyggast.se hade förklarats med hur kvinnor i vissa socialgrupper inte har möjlighet till bekräftelse på annat område än det utseendemässiga. Individen hade helt enkelt inte som i Sahlins analys varit en lösryckt aktör skapad i förhållande till normer, utan hade analyserats som en del av en klass och dennas ekonomiska villkor. Politiska lösningar hade man funnit genom att förändra de ekonomiska och sociala villkoren för de mest utsatta grupperna och inte genom att försöka slå mot någon klass och könsblind ”jämförelseångest”.”
Jag tror Kielos har rätt. Själv saknade jag just klassanalysen i rätt många av kongressledamöternas inlägg i förra helgens allmänpolitiska debatt fast jag då valde att ställa ett samhålleligt perspektiv mot det pivata (som lika gärna skulle kunnat vara det individuella). Enn Kokk är inne på samma tema när han diskuterar Mona Sahlins s.k. linjetal på kongressen och påpekar att
“Men man måste komma i håg att det finns ett klassperspektiv på vad som är socialdemokrati, ett parti företrädesvis för löneanställda. Ser vi inte upp, kan socialdemokratin, även dess självbild, snart nog bli den av ett parti, som bra mycket – alltför mycket – liknar de amerikanska Demokraterna. Jag dristar mig till att gissa, att Mona Sahlin, nu också vald till ordförande i partiets programkommission, helt enkelt inte är tillräckligt bekant med sitt partis marxistiska ådra.”
Jag tror dock att man skall reducera klassperspektivets relation till väljar/medlemskadern utan se det som ett analysinstrument, en grundläggande ideologiskt formande kompass. Det bestämmer nämligen inställningen till politiken och dess omfattning.
Flera kommentarer hos Jonas Morian, där Kielos artikel var publicerad, verkar vilja beskriva klassanalysen som förlegad, som om analysinstrumentet skulle ha med väljargrupper att göra. Analysinstrumentet är ju till för att kunna orientera sig, för att kunna identifiera vad som egentligen orsakar ett problem (som ju kan upplevas vara helt privat, individuellt) på att sådant sätt att det ger möjligheter att finna politiska lösningar.
Ett kanske något förenklat exempel från mijöområdet: Transporter genererar bl.a. avgaser som orsakar miljöproblem. Ur ett individuellt perspektiv skulle alltså enskildas bilåkande kunna ses som problemet. Ser vi det ur ett samhälleligt och/eller klassperspektiv är det marknadens (kapitalets) lösning av transporterna i vårt samhålle som är problemet och vi kan därmed se att det är samhälleliga lösninagr som krävs – tvinga fram alternativa bränslen/transportslag och se till att de som gjort vinster på nuvarande ordning (bil- och oljeindustrin) så långt möjligt betalar omställningen.
Ställa krav på t.ex. övergång till annat bränsle senast år 20XX är en samhällelig lösning som tvingar producenterna att ta utvecklingsansvar, att införa trängselavgifter eller andra begränsningar av enskildas rörelsefrihet är motsatsen, en individuell lösning som dessutom riktas mot de med sämst resurser.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Miljö, Enn Kokk, Mona Sahlin, Katrine Kielos
Saknar en hel del
Visserligen hörde jag ett inlägg om hur akademiker som är födda utomlands skall få bättre möjligheter att få jobb där deras utbildning räknas och Erik Nilsson som pratade sig varm för ungdomar i Rinkeby och “liknande” områden.
Saknar dock inlägg som diskuterar integrationsfrågan i övrigt, saknar också ombud som argumenterar för det som för en socialdemokrat borde vara självklart – fri invandring. Vår rörelse brukar stoltsera med att bygga på solidaritetstanken. Länge har den fått stå tillbaka när det gäller människor i behov av en tillflykt, vare sig den behövs av ekonomiska, sociala eller politiska orsaker.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, Fri invandring
Blir lite irriterad….
på tyvärr lite för många kongressombud som envisas med att göra samhälleliga frågor till privata. Detta manifesteras främst när det gäller jämställdheten – mot åtgärder för att ge föräldrar större möjligheter att själva ta hand om sina barn/bestämmma formerna för sina liv helt enkelt ställs förslag om lagstiftning som skall bestämma hur dessa liv skall levas. Oerhört frustrerande faktiskt!
Samma anda finns i en del inlägg kring miljöpolitiken. Även om t.ex. Lena Sommestad pratar om att vi måste ha ett fokus på social rättvisa – som rättesnöre för vår miljöpolitik – så karaktäriseras en hel del andra inlägg av tankar som grumlas av mer naiva (för att använda ett snällt ord) föreställningar med förslag som kraftigt skulle försämra våra möjligheter att leva ett rikt liv. Många av de problem vi har t.ex. med trafiken löses inte genom att försvåra för folk att bo och leva som de gör utan genom i första hand en kraftfull satsning på övergång till uthålliga bränslen.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, Kongress, Kongressombud
Minskar hyresrätter arbetslösheten?
Ägt boende ger arbetslöshet: “Men så här är det: Ska arbetslös heten minska måste rörligheten på arbetsmarknaden öka.
Sambanden mellan boendeform och arbetslöshet har uppmärksammats alltmer under de senaste åren. Andrew Oswald, professor vid Warwick University, har i banbrytande studier visat att det som bäst förklarar ökningen av arbetslösheten i de industrialiserade länderna, från 2 procent på 1950-talet till cirka 10 procent, är ökningen av andelen egnahem.
Oswald har studerat utvecklingen i olika länder, i grupper av länder och över tid med samma resultat. Han jämför samvariationen mellan arbetslöshet och andelen ägt boen-de i USA och Europa under 1960-talet och 90-talet och kommer till samma slutsats: arbetslösheten har ökat snabbast i de länder som haft den snabbaste tillväxten av ägt boende.
Om man äger sin bostad är det ofta förenat med betydande kostnader att byta bostadsort. Det minskar rörligheten. En hög andel ägt boende ökar utträdena från arbetsmarknaden bland äldre anställda. En studie av elva EU-länder visar också att äldre löntagare som bor i ägt boende lämnar arbetsmarknaden i yngre år än andra.”
(Via knuff.se.)
Nu är ju Barbro Engman ordförande i Hyresgästföreningen och hennes artikel skulle förstås kunna avfärdas som en partsinlaga. Hennes referenser bl.a. till Andrew Oswalds studier ger dock rätt bra tyngd i argumenteringen. Frågan är dock om inte en av premisserna behöver diskuteras, nämligen att arbetslöshet kan/bör bekämpas genom rörlighet.
Accepterar vi alltså Engmans tes om att större andel hyresrätter befrämjar rörlighet som i sin tur skulle ge minskad arbetslöshet så accepterar vi ju också att människor i ökad utsträckning skall tvingas byta bostadsort, bryta upp familj etc för att söka sig lyckan i någon annan del av landet (för Engman talar väl om inom landet eller menar hon kanske Europa?). Ser hon kanske en arbetsmarknad liknande den i USA där, förstås, främst lågavlönade kan hamna i en nästan vagabonderande tillvaro i jakt på jobb. Det myntet har inte bara en utan sannolikt flera baksidor.
En solidarisk politik kan nog inte grundas på att öka andelen hyresrätter för att därigenom befrämja rörlighet på arbetsmarknaden.
PS Twinglyeffekt 1 DS
Currently playing in iTunes: Jumpin’ At Shadows by Gary Moore
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, SvD, Arbetslöshetsförsäkring, Barbro Engman
USA fristad för vem?
De väljer Amerika – vi borde indigneras: ” Svaret var lätt då. Det är lika lätt i dag. Ty vad ser vi nu hända, när en människa hamnar i en situation med fara för sin frihet eller har sitt liv hotat? Vart söker de sig?
Se på fallet Orhan Pamuk. Den 55-årige turkiske författaren vann Nobelpriset i litteratur i fjol. Han hade uttryckt åsikter om massmorden på armenier och kurder och utsatts för en hatkampanj. Efter mordet på den turkarmeniske chefredaktören Hrant Dink blev Pamuk föremål för hot mot sitt liv. Pamuk har nu – som franska Le Figaro scoopade med – flytt sin hemstad Istanbul. Flytt vart? Till Europas mest liberala land, Holland, kanske? Eller till Azerbajdzjan där hans turkiska vore gångbar? Eller Kanarieöarna för vädrets skull?
Nej, Pamuk – en liberal, tänkande humanist – väljer i kallt blod att gå i landsflykt i världens sedan åratal mest baktalade land, världskartans paria, Amerika, med en president som stundtals tonar fram som fånig.
Pamuk har inte kommenterat sitt val, bara sagt att han inte vet när han återvänder till Turkiet.
Det finns en enkel förklaring till varför Nobelpristagaren går i landsflykt i Amerika. Han har läst och han inser allvaret i inskriptionen på Frihetsgudinnans sockel: ”Ge mig era trötta, era fattiga, era förtryckta massor trängtande efter att andas fritt, det eländiga avskum som kryllar på era stränder, sänd dessa hemlösa, stormdrivna till mig.”
Orden är stiliga om än gammaldags svulstiga och lika aktuella som när amerikanerna gjorde sin revolution för 230 år sedan och Frihetsgudinnan fördes upp 1886. ”
(Via knuff.se.)
Visst har Heimerson rätt – åtminstone om vi väljer att begränsa oss till namnkunniga dissidenter. Samtidigt har USA begränsat antalet irakier som nu får komma till – om jag uppfattade ett nyhetsinslag på radion rätt – 70 tolkar per år, väntetid 6 år. Hur många irakier har Europa tagit emot, hur många har Sverige välkomnat? Nu diskuteras någon mindre utökning av “kvoten”. Fråga trötta, fattiga, förtryckta mexikaner, eller andra vanliga flyktingar/immigranter från Sydamerika, Afrika, hur välkomna de är vid gränsposteringarna?
Varför måste högerdebattörer som Heimerson tvinga på oss en svartvit bild av USA?
Jag tror att ett av skälen till att så mycket kritik riktas mot USA (oftast berättigad) är att vi alla har en slags fascination inför det land som själva utropat sig som frihetens försvarare i världen men som ständigt uppvisar två ansikten
Man kan mycket väl tycka att USA gjorde en oersättlig insats under andra världskriget i kampen mot nazismen och fördöma ockupationen av Irak.
Man kan fascineras av kulturella smältdegeln när man besöker USA och samtidigt vara kritisk mot den stora segregationen.
Man kan fördöma 11 september och ändå fördöma USAs krig mot terrorismen.
Man kan tycka illa om country och samtidigt älska blues!
Currently playing in iTunes: Louella by Marcia Ball
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Aftonbladet, Solidaritet, Staffan Heimerson, Irak
Släpp invandringen fri!
Kristian Karlsson lyfter fram såväl ekonomiska som humanitära skäl för varför invandring är positiv. Karlsson refererar en bok av Philippe Legrain i vilken det tydligen framförs starka skäl för ökad invandring till Europa – skäl som det är lätt att känna sympati för. Att invandringen är positiv är för mig självklart, framförallt av humanitära skäl. Människor som av olika skäl valt att lämna sitt hemland skall ha möjlighet att bygga ett nytt liv här. Att det går att visa att det är ekonomiskt fördelaktigt för det mottagande landet gör ju inte solidaritetstanken mindre värd!
Såväl Sveriges som övriga Europas politik med allt högre murar mot omvärlden är förkastlig!
Starka skäl för friare invandring: “Världsbanken har räknat ut att om rika länder ökade sin arbetskraft med 3 procent mellan 2001 och 2025, skulle världen tjäna 356 miljarder dollar om året. 162 miljarder skulle gå till invandrarna själva, 139 miljarder till länderna de flyttar till och 143 miljarder till dem som stannar i de fattiga länderna. Det politiska motståndet är inte bara stötande. Det är obegripligt.
Det är dock högst påtagligt. Minst 2 000 människor drunknar varje år när de försöker ta sig över Medelhavet från Afrika till Europa. ”En världsdel som sätter en ära i att vara medmänsklig och civiliserad försöker med allt mer inhumana metoder att stöta bort människor vars enda brott är att sträva efter en europeisk livsstil”, skriver Legrain.”
(Via knuff.se.)
Currently playing in iTunes: Long Grey Mare by Costes trio
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, SvD, Krister Karlsson, Fri invandring
Senaste kommentarerna