Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Upp till kamp
Currently playing in iTunes: Nantucket Sleighride (To Owen Coffin) by Mountain
Det nakna klassförkaktet på frammarsch: “Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF) har ca 60 000 medlemmar. En majoritet av medlemmarna är restaurangbiträden men förbundet organiserar också t ex bingovärdinnor, hotellstäderskor, dörrvaktmästare och liftskötare. En majoritet av medlemmarna är kvinnor, många har utländsk bakgrund. Cirka 30 procent av medlemmarna har tillfälliga anställningar och lönerna ligger runt 15 000 i månaden för heltid.
Detta är alltså denna maffia som luf, cuf och muf – ivrigt påhejade av borgerliga riksdagsledamöter och mediala tyckare – nu trappar upp kriget emot. Genom att framställa facket som en överhet som av nåt slags osund makthunger försöker tvinga stackars företag att teckna avtal döljer de effektivt vad saken handlar om: en helt legitim kamp för hyggliga och likvärdiga villkor på jobbet för några av dem som faktiskt tjänar allra minst och sitter allra lösast på arbetsmarknaden.”
(Via Esbatis kommentarer.)
Det är inte utan att man har en viss förståelse för Josefin Brinks syn på saken, inte minst efter att ha tagit del av en Fredrick Federleys åsikter i DN “Cuf-ordföranden tycker inte att facket ska kunna gå in i konflikter på arbetsplatser där de inte har några medlemmar. Likaså retar han sig på fackets rätt att vidta sympatiåtgärder som gör att en tredje part drabbas. Går det inte på något annat sätt vill Federley förbjuda det i lag.”
Det intressanta med detta är proportionalitetsfrågan. Vore kul om Federley utvecklade sin syn på hur arbetare skall kunna vidta stridsåtgärder som å ena sidan är verksamma mot arbetssäljaren och å den andra inte drabbar någon annan. Att klassföraktet skulle bli så tydligt kunde man förstås vänta efter den överväldigande valsegern för högeralliansen, men finns ingen historisk kunskap, lärde sig inte centerpartister något under 1900-talet? OBS Jag klagar inte på skolan då den aldrig varit särskilt väl skickad att diskutera maktrelationer på arbetsmarknaden utan snarare på den politiska skolningen inom i detta fall högerpartierna.
Riktigt roligt blir det faktiskt (eller är patetiskt en mer adekvat beteckning?) när man finner att nämnde Federley tycks ha för avsikt att köpa någon salladsbar i Göteborg tillsammans med Dominika Peczynski (som driver mobbingsajten Förbannelse.se), enligt en artikel av den senare publicerad i Sourze.
Eller som utifrån ett mera globalt perspektiv Rosemari Södergran uttrycker det: “Globaliseringen rymmer enorma möjligheter för alla oss som tror på internationell solidaritet.
Frihandel utifrån rättvisa och gemensamma regler kan vara ett kraftfullt verktyg för både tillväxt och välstånd. Men ekonomi och välstånd måste bygga på folkligt inflytande och demokratisk påverkan.
Globalisering borde bygga på demokrati och mänskliga rättigheter, inte på ökade klyftor mellan människor och länder.
I en globaliserad värld måste arbetstagare ha rätt att sluta sig samman och samarbeta för bättre villkor. Både i Sverige och i övriga världen.”
Själv tar jag strid i det lilla, stöd mitt försök att få Södertälje kommun att bli ledande när det gäller löner i kvinnodominerade sektorer!
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Solidaritet, Södertälje, Ekonomi, Rosemari Södergren, Avtalsrörelse, Kommunal, Lägstalöner, Ali Esbati, Arbetarekommun, Fredrick Federley, Dominika Peczynski, Sourze
Vad borde Bodström ägna sig åt?
Bodström till angrepp mot polissponsring: “–Pengarna går inte in i polisens budget, utan direkt till samarbetet. De ska öronmärkas och gå till att avlöna en koordinator. Alla beslut om hur pengarna ska användas fattas av styrgruppen där alla aktörer finns med, säger Magnus Lindgren.
Är det lämpligt att en statlig myndighet som polisen sysslar med sponsring?
–Vi är inte främst intresserade av pengarna utan av aktörernas delaktighet. Vi är beredda på kritik. Men det är nya tider och nya svårigheter som måste mötas med nya arbetssätt. Vi har båda lagstiftning och goda resurser, men får ändå inte till det på grund av bristande samverkan.
Polismyndigheterna i Dalarna respektive Västmanland har redan visat intresse för att arbeta enligt samma modell.
Men före detta justitieminister Thomas Bodström (s) är starkt kritisk. Särskilt ifrågasätter han att företagens logotyper ska synas i kampanjen.
–Det känns väldigt cyniskt att försöka tjäna pengar på brottsoffer. Självklart är det bra att företagare vill engagera sig i brottsförebyggande arbete, men då kan de göra det på ideell basis, säger han.”
(Via SvD.)
Jag hade ju under förra året tillfälle att få en lite närmare inblick i hur polisens verksamhet fungerar som ordförande i polisnämnden i Södertälje (styrelsen i arbetarekommunen tycker inte att jag skall fortsätta med det – jag hoppade ju in istället för Susanne Bergström som blev sjuk). Även tidigare har jag förstås haft synpunkter och idéer om polisverksamheten men sällan reflekterat särskilt mycket över det som går under beteckningen brottsförebyggande respektive det som handlar om brottsoffer. När det gäller dessa två områden har självfallet polisen en roll men det finns flera aktörer som måste medverka. Därav finns på många håll lokala Brottsförebyggande råd (BRÅ) och en del del andra former för samverkan.
I Uppsala har man tydligen kommit på att verksamhet av detta slag kan förbättras genom bättre koordinering och alltså fått kommunerna, en del föreag och polismyndigheten att alla bidra till denna dvs bidra ekonomiskt för att kunna skaffa en koordinator. Bodström plockar då fram någon för mig helt främmande ryggmärgsreaktion och menar att det är cyniskt och att de medverkande företagen genom att få synas i annonser/på webb tjänar pengar på brottsoffer. Själv tycker jag att det enda problem som detta initiativ är behäftat med är det principiella: är koordinerandet ett ansvar för någon av de inblandande kommunerna eller för polismyndigheten så borde det nog finansieras inom ramen för respektive organisations budget eftersom sponsringslösningar dels kräver arbetstid att få ihop, dels i princip saknar den stabilitet som bör karaktärisera myndighetsuppgifter.
I övrigt tycker jag nog att Uppsala tagit ett bra initiativ och hopas att de får ihp det 40-tal samarbetspartners de behöver!
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Thomas Bodström, Södertälje, SvD, Södertälje polismästardistrikt
Höj kommunens lägstalöner!
Jag tycker att det är dags att gå från ord till handling. Börjar i den lilla välden dvs min egen kommun och motionerar till arbetarekommunen om att vi här skall se till att ingen heltidare i kommunen har mindre än 16 000 kronor per månad. Vi får se hur det går!
Södertälje Arbetarekommun
Motion angående löner i Södertälje kommun
Det pratas ofta om de osakliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män, eller kvinno- respektive mansdominerade yrken. Mycket ofta stannar det vid just prat. För en handlingskraftig pragmatisk arbetarrörelse är detta förstås helt otillfredsställande.
I kommunen finns relativt stora grupper av anställda inom flera områden som har otillständigt låga löner – detta i synnerhet som kraven på dessa ofta är höga när det gäller kvaliteten i utförda tjänster ofta förenat med obekväma arbetstider, kvällar, nätter och helger.
Låt oss visa att vi menar allvar och genomföra en riktad satsning på de personalgrupper i kommunen som har riktigt dåligt betalt, företrädesvis inom Kommunals avtalsområde. Där finns exempel på ingångslöner som börjar runt 13 500 kronor. De bör i årets avtalsrörelse justeras så att ingen heltidsarbetande i kommunen har mindre än 16 000 kronor per månad. Övriga löner inom berörda områden måste förstås i förhandlingarna justeras därefter.
Jag föreslår
att våra företrädare i kommunen ges i uppdrag att verka för att ingen kommunanställd fortsättningsvis skall ha en lön som understiger 16 000 konor per månad.Mörkö den 7 februari 2007
Peter Karlberg
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, Södertälje, Ekonomi, Avtalsrörelse, Kommunal, Lägstalöner, Arbetarekommun
Arbetslöshetsförsäkring i vår regi
LO sträcker vapen?: “Mitt åsikt är att vi uppdrar åt Folksam, LO och “alla” våra tankesmedjor att bygga en hållbar försäkringslösning som inte klåfingriga politiker kan klåfingra på, omgående.”
(Via Erik Laakso | På Uppstuds.)
Vore ju synnerligen intressant och ett bra exempel på nytänkande. Dessutom ett lysande argument för medlemskap i facket. Viktigast dock, precis som Erik påpekar, att det skulle undandra arbetslöshetsförsäkringen från borgarnas förstörelselusta.
Krävs dock en hel del nytänkande hos många – bort från tron på den evigt goda staten och tillbaka till en slags stolt vision om att vi kan fixa saker tillsammans. Själv brukar jag tänka på alla de projekt som tillhörde arbetarrörelsens ungdom – folkparker, Folkets hus, studiecirklar etc – exempel på hur människor gemensamt byggde upp resurser de också själva var villiga att engagera sig i.
Vi borde föra en ordentlig diskussion inom vilken vi tydliggör vad som idag kan lösas av människor enskilt och/eller tillsammans respektive vad som bör lösas via det offentliga (kommuner, landsting och stat). Jag tror vi har fel balans vilket urholkar engagemanget. Jag tror att vi skall vara tydliga förkämpar för 1) att människor idag själva skall ha stort utrymme att forma sina liv, 2) att vi skall utveckla fler lösningar där vi dvs människor gemensamt skapar lösningar och att vi 3) skall nyttja det offentliga något mera sparsmakat för de funktioner/lösningar som krävs för att ingen skall lämnas utanför. Det senare skulle då framförallt handla om gemensam via skatter finansierade tjänster (så vi kan lägga ägandeformer åt sidan).
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Erik Laakso, Solidaritet, Ekonomi, Arbetslöshetsförsäkring
Prisa Borg – här kommer skatteåterbäringen!
Lars Linder har skrivit en “lätt ironisk” text som kan hittas i dagens DN. jälv tillhör jag kategrin gynnade, inte bara jobbavdrag utan också fastighetsskatt så det är ju bara att instämma i Linders tack!
Prisa Borg!: “Hundra dagar och lite till har nu gått med den nya regeringen. Den har sannerligen infriat vad den lovat sina väljare och nu – i morgon! – kommer belöningen till alla oss förtjänta medborgare av välbärgad medelklass som valet riktade sig till: sänkt skatt och ett fetare lönekuvert.
Jag vill därför passa på att tacka er som osjälviskt bidragit till detta lyft. Alla ni förtidspensionärer som får ännu lägre pension i framtiden. Ni som tillbringar dagarna på arbetsförmedlingen för att hitta jobb som inte finns. Ni som tillhör utsatta yrkesgrupper och får rejält höjd a-kasseavgift. Ni som har oturen att bli sjuka.
”
(Via DN.)
Hittade Linders kommentar hos Enn Kokk.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Solidaritet, Ekonomi, Enn Kokk
Höj lägstalönerna inom kommun och landsting!
Kommunerna borde kunna vara löneledande: “– Det verkliga problemet är istället obalansen i lönenivåer mellan olika samhällsektorer, sade Markus Gustavsson”
(Via Lärarnas tidning.)
Markus Gustavsson har förstås rätt. Se till att lägstalönerna höjs rejält inom vård och omsorg. Självklart accepterar alla andra sektorer en sådan strategi utan krav på kompensation om det görs i ett svep – varför inte just 2007?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, Ekonomi, Avtalsrörelse, Kommunal, Lägstalöner, Lärarnas tidning
Modesta krav från Kommunal
Kommunal kräver 3,9 procent plus tusenlapp till kvinnor: “I de avtalsyrkanden som Kommunal i dag överlämnar till Sveriges Kommuner och landsting kräver vi därför att den lägsta lönen ska höjas kraftigt. I dag ligger den lägsta lönen enligt avtalet på 13 800 kronor. Det är enligt vår uppfattning en orimligt låg lön för ett heltidsarbete. En lön som ingen kan leva på. ”
(Via DN.)
På Kommunals avtalsområde är tydligen 13 800 kr lägstalön enligt avtal. Det är ju helt oacceptabelt, ingen kan försörja sig, än mindre någon familj (barn) på en sådan lön. Den gäller också inom yrkesgrupper med stora krav på ansvarstagande såsom vård av gamla, utvecklingsstörda m.fl. Denna typ av arbete bör uppvärderas väsentligt.
I det ljuset framstår Kommunals avtalskrav som alltför modesta. Jag tycker arbetegivarsidan (Sveriges kommuner och landsting, SKL) som ju kontrolleras politiskt skall överraska Kommunal med ett bud som innebär att lägstalönen skall vara 16 000 kr. Alla andra löner bör förstås justeras därefter. Säkert ingen billig lösning men faktiskt det enda riktiga att göra!!!!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Avtalsrörelse, Kommunal, Lägstalöner
Val av kongressombud
Val till den extra partikongressen som skall utse ny partiledare pågår nu. Åtminstone här i mitt valdistrikt kom vahandlingarna i brevlådan idag. Ombuden utses alltså i val där alla medlemmar kan delta antingen i vallokal eller via poströst.
I valkrets 4 som vi Södertäljebor tillhör finns en valsedel med 29 namn (om jag räknat rätt) – samtliga nominerade. För att vara godkänd måste man kryssa i 9 namn som alltså är antalet delegater från vår valkrets.
Det är inte helt lätt att rösta dock eftersom man inte känner alla 29 (16 namn är från Södertälje) , och kanske viktigast av allt inte känner till vad de har för uppfattning när det gälller vårt partis framtida utveckling.
Jag är en av de nominerade (11:e namn uppifrån). Här kommer ett litet försök att beskriva vad jag tycker är viktigt inför kongressen som hjälp för den som eventuellt överväger att rösta på mig:
Politiken är viktigare än personen och personens egenskaper.
Partiet måste ta itu med tre centrala frågor för att ånyo ha en chans att vinna val av egen kraft (högern har ju en viss förmåga att hjälpa oss tillbaka).
1. Intern demokrati
Socialdemokratin är och skall fortsatt vara en folkrörelse, en folkrörelse som fungerar i dagens samhälle med helt nya krav på kommunikation, snabbhet och reellt inflytande. Hela partiorganisationen måste upprustas för att ge plats åt medlemmarna.2. Extern demokrati
Många väljer att stå utanför politiska organisationer, De kan ändå vara sympatisörer och väljare och som sådana har de ett berättigat krav på att partiet för ett ständigt pågående samtal med dem om varthän det bär. Våra förtroendevalda måste vara mycket mera tillgängliga för vanligt folk.3. Frihet, rättvisa och solidaritet
Politiken skall bottna i att vi är ett arbetareparti, dock kanske uttolkat med mer modernt språkbruk löntagarparti. Vi måste vara deras förkämpar utan att för den skull framstå som någon elit som vet bättre. Idag kan en förhållandevis välutbildad befolkning faktiskt identifiera sina intressen själva så vi måste tala om de frågor, de problem de faktiskt upplever.Det får aldrig vara någon tvekan om att det är vi som bäst företräder de svaga grupperna i samhället och ständigt slåss mot de orättvisor som uppkommer genom marknadens funktionssätt. Vi skall dock göra det genom att stärka de svaga så att de själva kan försörja sig och ta kontrollen över sina liv.
Aldrig mer får det vara möjligt att besegra socialdemokratin på dess hemmaplan – kampen för arbete till alla. Vår politik skall generera fler jobb både privat och offentligt. Vår politik skall göra det möjligt att försörja sig och ev. familj på en lön.
Människors frihet att själva forma sina liv – oavsett om det gäller form för familjebildning, byta jobb/karriär, eget företagande, barntillsyn etc – skall öka genom att regler görs mer flexibla och kontrollen sätts i människornas egna händer. Kollektivt försvarar vi och stärker den enskildes rätt.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Solidaritet, Södertälje, Partiledare, Partiordförande, Kongress, Kongressombud
Mindre Mona
Mer Mona: “Isaksson är för Sahlin som partiledare och framhäver hennes goda sidor. Samtidigt innehåller den värdefull information – minnet är kort – om varför många inom fackföreningsrörelsen inte vill ha henne.”
(Via Enn Kokk.)
En Kokk refererar till Christer Isakssons artikel i Expressen i vilken Isaksson, under rubriken Därför tvekar partiet inför Sahlin, försöker förklara moståndet mot Mona Sahlin och samtidigt propagera för hennes enligt hans uppfattning positiva företräden. Isaksson sammanfatttar de senare med orden “en ledare som visar stor lojalitet med sitt parti och de regeringar hon suttit i, men också självständighet mot traditionen, de egna ståndpunkterna och den interna opinionen och som strävar efter att söka nya vägar för politiken och partiet.”
Försöker hitta exempel på dessa egenskaper i Isakssons artikel – för övrigt är de väl lite motsägelsefulla (t.ex. lojalitet versus självständighet). Lojaliteten mot fatade beslut ger Isaksson exempel på bl.a. hennes “tappra” försvar för strejk- och lönestopp innan regeringsombildningen 1990 och hennes närmast dumdristiga försvar för karensdag i föräldraförsäkringen i 1994 års valrörelse. Isaksson beskriver det senare:
När Mona Sahlin sent kvällen den 11 september 1994, med bara dagar kvar till valet, talade med Aftonbladet sa hon: “Tycker kvinnorna att karensdagen är det värsta som finns … Ja , då får de rösta på ett annat parti.”
Krisen i socialdemokraternas valrörelse var ett faktum. Kvinnoförbundets ordförande Margareta Winberg hade varit med och fattat besluten om barnkarens i partistyrelsen, men nu vek hon ned sig och krävde omprövning.
Visst är det exempel på lojalitet mot fattade beslut men Isaksson visar enligt min uppfattning inte hur det skulle utgöra exempel på självständighet. Det senare borde väl ha fått Sahlin att förekomma Winberg och kräva omprövning, kanske t.o.m. borde föranlett Sahlin att som partisekreterare helt enkelt bekämpat förslaget (vem kom det ifrån?). Rimligen hade väl partisekreteraren visst inflytande?
Jag tycker Isaksson, sannolikt tvärt emot sin avsikt, förser oss med ytterligare argument för att det inte är ur det gamla gardet den nya partiledaren skall hämtas. De har haft vårt förtroende att leda partiet och i en del avseenden fört oss lite ur kurs, karensdagar i föräldraförsäkringen är ett utomordentligt exempel på det. Det behövs en bättre fungerande politisk kompass på 2000-talets socialdemokratiska seglats. Jag skulle vilja att den valda kursen stavades Solidaritet.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Solidaritet, Föräldraförsäkring, Expressen, Enn Kokk, Mona Sahlin, Partiledare, Partiordförande, Christer Isaksson
Libertas om sam(fram)tiden
(S)amhällskritiken som försvann: “De socialdemokratiska valaffischerna förmedlade budskapet att det gick bra för Sverige, något som visserligen stämde och som fortfarande stämmer, men samhällskritiken uteblev.
Vår politiska berättelse beskrev inte den verklighet som väljarna upplevde och vi delade inte deras oro inför framtiden.”
(Via Claes Nordmark.)
Den nu lite intressantare debatten om socialdemokratins politiska utveckling kommenteras tydligen i tidskriften Libertas som dock inte publiceras på nätet. Claes Nordmark och Joel Malmqvist publicerar dock sina respektive bidrag på sina bloggar.
Som framgår ovan har Nordmark i grunden samma syn som jag tidigare givit uttryck för – vi misslyckades med att tala med människor om det de upplever som problem. Nordmark nöjer sig dock med detta konstaterande och analyserar inte mer konkret hur politiken borde utformas annat än att den skall vara samhällskritisk. Malmqvist har en lite annorlunda utgångspunkt, han utgår mer från relationen klass/politik och finner att vi förlorade valet på att inte längre ha en politik som fokuserar det arbetarklassen bedömer viktigast “en stark stat som kan omfördela från hög- till låg inkomst tagare och som kan garantera anställningstrygghet och de anställdas intressen på arbetsmarknaden. ” Han menar att socialdemokratins kärnväljare antingen inte är särskilt intresserade av eller faktiskt har en rätt intolerant, repressiv och främlingsfientlig attityd när det gäller integrationsfrågor, jämställdhet (feminism)hbt och kriminalpolitik.
Jag tycker Malmqvists analys är intressant, särskilt som vi inte bara förlorade medelklass utan också arbetarklass – de senare i alltför stor utsträckning till National- och Sverigedemokrater. Hans recept känns dock en aning märkligt – han vill att vi skall “provocera fram och hålla liv i strider som handlar om de sociokulturella frågorna. Vi kan inte vänta på att borgarna ska bjuda oss på konflikterna, vi måste skapa dem själva. I god tid före valet 2010 bör vi lägga förslag som högern inte kan acceptera för att garantera att slaget om makten kommer att stå på den arena där vi vet att vi vinner.” Jag tror inte detta behövs och bara själva konceptet känns främmande – bara om man betraktar politiken som ett spel kan det köpas. Däremot tror jag att en socialdemokratisk politik som utgår från en rimligt traditionell analys av huvudmotsättningen i samhället och som baseras på solidaritet och rättvisa per automatik leder till en slags polarisering som tydliggör alternativen.
En sådan politk måste emellertid utgå från att den skall fungera i vår tid och med det menar jag att det skett betydande förändringar sedan socialdemokratin bildades och kanske särskilt sedan de stora framgångarna under 50 – 70-tal. Det som kanske betyder mest är att utbildningsnivån höjts vilket faktiskt betyder att allt fler blivit allt mer förmögna att forma sina liv. Det gör att lösningar som bygger på lika för alla inte längre är goda lösningar, tvärtom behövs nu i den mån saker och ting skall lösas t.ex. i statlig regi lösningar som ger alla likvärdiga förutsättningar men största möjliga frihet.
Enn Kokk, den f.d. partisekreteraren (det ä i ala fall den egenskap jag främst förknippar med honom har också kommenterat Malmqvists artikel. Kommenterat har också Johan Sjölander gjort.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Nationaldemokraterna, Joel Malmqvist, Claes Nordmark
Senaste kommentarerna