Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Uppgradera de lågavlönade kvinnornas löner
Ekonomi på plus: “Kommunens ekonomi går mot ett plus på 66 miljoner kronor för 2006, visar prognosen. Stora reavinster bidrar till årsprognosen med 45 miljoner kronor. Efter åtta månader är resultatet hela 177 miljoner. Det framgår av det delårsbokslut som klubbades i kommunstyrelsen fredagen den 27 oktober.”
(Via Socialdemokraterna i Södertälje.)
Södertälje kommun visar enligt prognosen ett positivt resltat för 2006. Det är utmärkt och jag hopas att vi kan bibehålla ett positivt resultat de närmaste åren. Som framgått i andra inlägg på denna sida så har jag försökt lansera en facklig paroll inför den kommande avtalsrörelsen – 1000 kronor kvar efter höjda avgifter och begränsningar i avdragsrätten. Min tes är att om nu inte högeralliansen levererar de utlovade förbättringarna så får väl facket gripa in.
Södertälje kommuns goda resultat skapar utrymme lokalt för att gå i spetsen för att som arbetsgivare också anamma denna paroll. Kanske måste vi av ekonomiska skäl begränsa oss till de verkligt lågavlönade men jag har tidigare hävdat att vårdare, vårdbiträden, skolkökspersonal, städare m.fl. borde ges ett rejält lönelyft. Det är verkligen dags nu!
Technorati Tags:
Södertälje, Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Södertälje kommun, Högeralliansen
Bra valanalys
Arbetarväljare trodde inte på socialdemokraternas budskap: “Det finns nu två stora uppgifter för arbetarrörelsen: att trycka tillbaka de främlingsfientliga partierna och att vinna tillbaka den radikala delen av medelklassen. Det gör man inte genom att vända arbetarklassen ryggen, utan genom att tydligare formulera en politik för fler jobb och minskade klyftor.
Vi kommer nu att få se hur de ekonomiska och sociala klyftorna ökar, och hur de mest utsatta människorna lämnas i sticket. I ett land där solidaritet och sammanhållning hålls så högt som i Sverige, kommer en sådan politik att väcka en folklig vrede som går långt utanför socialdemokratins väljarskara.
Det finns en bred folklig uppslutning bakom en samhällsmodell som minimerar klassklyftorna. Socialdemokratins uppgift de kommande åren blir därför att obönhörligt påtala hur detta systemskifte skadar inte bara de svagaste – de som lever på marginalen, är arbetslösa, sjuka eller rent av utslagna – utan också hur detta drabbar såväl arbetare som tjänstemän. En socialdemokrati i opposition måste därför bli en stark röst i riksdagen för jämlikhet.”
(Via DN.)
Morgan Johansson vars namn någon säkert känner igen från den nyss avgångna regeringen (han var folkhälso- och socialtjänstminister) har skrivit en ganska bra analys av valet. Håller inte helt med honom när det gäller Sverigedemokraterna såtillvida att de inte förklarar så stor andel av förliusten som herr Johansson ger intryck av. Med hans uppenbarligen sydsvenska perspektiv känns det säkert så – i ett nationellt perspektiv betyder visserligen deras futtiga procent mycket men förklarar inte vårt sämsta valresultat sedan 1914.
Vad som är viktigare är att han effektivt tillbakavisar de debattörer som vill driva socialdemokratin mot mitten. Att ytterligare marginalisera de utanförstående kan knappast vara rätt väg att gå. Detta kommenterar Tony Johansson så här:
Det handlar om att återskapa samhällssolidariteten genom att bygga ut den generella välfärden och bekämpa arbetslösheten. Allt annat vore förödande för socialdemokratin. Vi vinner medelklassen genom att formulera en politik för underklassen, sa Möller en gång. Inget är mer sant.
Jonas Morian är kritisk till Morgan Johanssons tes som Jonas anser bygger på en konflikt som inte finns:
Problemet med Johanssons argumentation i artikeln är att han presenterar lösningar på ett problem som inte finns; ingen socialdemokrat har nämligen sagt något om att partiet ska ”överge arbetarklassen för att vinna medelklassen”. Socialdemokratisk politik handlar nämligen om att finnas till för alla, utan att lämna någon kvar.
Självklart renodlar Morgan Johansson för att tydliggöra vägvalet men jag tror att det ligger mycket i att en politik för underklassen vinner medelklassens gillande – åtminstone tillräckligt stora delar av densamma. Det har vi missat – åtminstone att tydliggöra i retoriken men alldeles särskilt i praktiken. Människor/väljare måste känna att det är socialdemokratins som står på de utsattas sida.
Technorati Tags:
Solidaritet, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian, Morgan Johansson, Tony Johansson
Ideologisk utmaning
Marcus med ge oss ett val har utmanat mig att svara på följande frågor:
1) Politisk ideologi du förespråkar?
Jag är socialist.
2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Föraktar ingen ideologi alls.
3) Materialist eller idealist?
Materialist.
4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Varken eller.
5) Politiskt uppvaknande?
Kanske när vi strejkade på mellanstadiet pga orättvis behandling av lärarna.
6) Politisk detour?
Egentligen inte även om man utifrån kanske kan se vägen från ung ssu:are via FNLrörelsen och Röd Ungdom till aktiv socialdemokrat vid “mogen” ålder som lite krokig:-)
7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Nikolaj Bucharin
8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Den materialistiska historieuppfattningen
9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Finns väl inga:-)
10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Omöjlig att besvara. För mig sammanfattas beteckningen socialist i orden frihet, jämlikhet och solidaritet. Att utveckla ett i verklig mening demokratiskt samhälle känns kanske som det långsiktigt viktigaste.
Technorati Tags:
Demokrati, Solidaritet, Politik, Socialdemokraterna, Rättvisa, ge oss ett val, Nikolaj Bucharin
Fler servicejobb till anständiga villkor!
Maria Borelius skriver i Svd om servicesektorn och möjligheterna till nya jobb där. Hon argumenterar för att det inte är nog med skattelättnader för tjänsteföretag utan att det behövs en mer genomgripande ansats. Vad den egentligen skall gå ut på lämnar hon hos utan ledtråd till. Möjligen är det ord som lättrörlig, anställningsformer (“man kan inte ge bort en trygghet man själv inte äger”) och liknande man skall ta fasta på.
Jag håller nämligen med Borelius om att det skulle kunna skapas fler jobb inom tjänstesektorn. Jag håller också med om att det bör ske i första hand genom att kostnaderna minskas. När jag säger att kostnaderna skall minskas så menar jag inte att den som utför tjänsterna skall få lägre lön eller minskad anställningstrygghet. för oavsett om det är tjänster som köps i butik, på verkstad eller sådana som ev. utförs hemma hos mig så är själva arbetet för vilket den anställde får lön lika mycket värt.
Problemet idag – som förhindrar en utökad servicesektor – är ju att alltför få har råd att betala för tjänster idag. Det gäller förstås i synnerhet för sådana tjänster där det är möjligt att utföra dem själv – som att jag tapetserar om hemma eller byter däck på bilen. För den med måttliga inkomster är det inte självvalt – man måste helt enkelt göra det mesta själv.
Service är mer än pigjobb: “I serviceekonomier finns dessa sysslor som riktiga yrken. Fixare, mäklare, tränare och terapeuter.
Där finns också betydligt fler anställda i skoaffärer, hos frissor, på apotek. Man får snabbt hjälp, och snabbt jobb.
De som köper hjälp får chansen att hämta sig eller fördjupa sin livskvalitet. Men också tid att specialisera sig ytterligare på jobbet, vilket i sin tur ger ökad välfärd; det lärde oss redan Adam Smith. De som utför jobben får lön och yrkesstolthet.”
(Via SvD.)
Technorati Tags:
Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Småföretag, Arbetsrätt, Högeralliansen, SvD
En sak som jag tror är viktig – om det nu kommer konkreta förslag som syftar till att göra det möjligt för fler att efterfråga/konsumera tjänster – är att man dels ser till att detta inte bara blir en massa enskilda som startar egen firma och utför arbetet till underpris, dels att arbetsmiljön i alla bemärkelser kvalitetssäkras. Med det senare menar jag t.ex. att det är viktigt att man ingår i en arbetsgemenskap – även om arbetet t.ex. utförs i privata hem/trädgårdar – och att man professionaliserar själva arbetsuppgifterna. Som exempel – det är sannolikt väsentlig skillnad på den utrstning som en städare på kontor har tillgång till och den som vanligen finns i hem. I det förra fallet har man säkert (förhoppningsvis) kunnat utveckla redskap som inte onödigt sliter ut kroppen. Sådana redskap måste förstås också en hemstädare ha tillgång till (och inte den billiga dånande damsugaren man köpt på ÖB). Undrar om Borelius tänkt på det.
En annan viktig fråga gäller riskerna med att folk ändå fastnar i slitsamma låglönejobb. Till viss del fungerar ju sådan som extraknäck för unga, studerande m.m. Men som livstidsprojekt är det för de flesta svårt att se dem. Hur förhindrar man att vissa jobb inom tjänstesektorn förvandlas till fällor för t.ex. lågutbildade kvinnor med utländskt klingande namn?
Aftonbladet: Nu vet vi att de ljuger
John Pilger: Nu vet vi att de ljuger: “Under researcharbetet för en ny dokumentärfilm har jag tittat på arkivbilder från 1980-talet, en epok som präglades av Ronald Reagan och hans “hemliga krig” mot Centralamerika. Det som slår en är det oupphörliga ljugandet. Ett lögndepartement inrättades under Reagan och gavs det missvisande namnet “myndigheten för offentlig diplomati”. Dess uppgift var att sprida “vit” och “svart” propaganda – lögner – och att smutskasta journalister som berättade sanningen. Nästan allt som Reagan själv sade i ämnet var falskt. Om och om igen varnade han amerikanerna för ett “överhängande hot” från de pyttesmå, utfattiga nationerna på näset mellan det västra halvklotets två kontinenter. “Centralamerika ligger alltför nära och dess strategiska vikt är alltför stor för att vi ska ignorera faran med regeringar som tar makten och upprättar militära förbindelser med Sovjetunionen”, sade han. Nicaragua var “en sovjetisk bas” och “kommunismen håller på att ta över Västindien”. Förenta staterna, sade presidenten, “är engagerat i ett krig mot terrorismen, ett krig för friheten”.
Hur välbekant låter inte allt detta. Byt bara ut Sovjetunionen och kommunismen mot al-Qaida så är det precis samma sak som sägs i dag. Och alltihop var en fantasi. Sovjetunionen hade inga baser i eller avsikter mot Centralamerika; tvärtom avvisade ryssarna obevekligt alla önskemål om hjälp. De löjeväckande bilder av “missilförvaringsutrymmen” som amerikanska regeringsföreträdare presenterade inför FN var föregångare till de lögner som Colin Powell uttalade i sin ökända föredragning om Iraks icke-existerande massförstörelsevapen i säkerhetsrådet 2003. Medan Powells lögner banade väg för invasionen av Irak och minst 100 000 människors våldsamma död, tjänade Reagans lögner till att dölja hans angrepp på Nicaragua, El Salvador och Guatemala. När hans två ämbetsperioder var till ända hade 300 000 människor dött. I Guatemala beskrevs hans krigiska ombud – beväpnade och utbildade i tortyrmetoder av CIA – av FN som skyldiga till folkmord.”
(Via Aftonbladet.)
Visst har Pilger rätt – också när han konstaterar att fler människor idag har möjlighet att se igenom dessa lögner. Tyvärr har denna utbredda insikt ännu inte tagit så organiserad form att de ljugande presidenterna, premiärministrarna åker ut.
Technorati Tags:
Demokrati, Israel, Palestine, Solidaritet, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Aftonbladet, Libanon, John Pilger
I de militärt utsatta länderna som Libanon, Irak m.fl. bedrivs dock motstånd och Pilger förmedlar lite hopp baserat just på detta:
Den libanesiska motståndsrörelsen, den beväpnade och den obeväpnade, springer ur samma källa som andra folkliga rörelser runtom i världen. Alla har de lärt sig att lägga sina inbördes skillnader åt sidan eftersom de hotas av en gemensam fiende – den otyglade imperiemakten och dess ombud.
Läs hela Pilgers artikel!
Obehagligt förslag om kontrakt för flyktingar
Invandrare kan förlora bidrag: “Integrationsminister Jens Orback vill införa ett villkorat bidrag till nyanlända invandrare. Den som inte deltar i svenskundervisning eller tar en praktikplats blir av med bidraget.”
(Via Göteborgsposten.)
Nu börjar jag få problem. I morgon skall jag göra mitt första pass i valstugan i Södertälje (kom gärna och hälsa på). Det är dagen efter Jens Orback – som jag träffade vid hans besök i Södertälje för några veckor sedan – gjort en Leijonborgare, dvs börjat flörta med de främlingsfientliga stämningar som finns i delar av väljarkåren. Ynkligt är nog det ord som ligger närmast. Dessutom blir jag förbannad – förbannad för att jag inte inbjudits till, deltagit i något möte som tagit upp denna fråga. Det har alltså inte funnits någon process i partiet i vilken jag kunnat delta där det diskuterats förslag av denna typ.
Vännen Erik Laakso har också reagerat!
Technorati Tags:
Solidaritet, Rättssäkerhet, Politik, Socialdemokraterna, Erik Laakso, Jens Orback, politik
För övrigt skulle jag kunna tänka mig att diskutera olika former av lösningar på hur vi tar emot och integrerar flyktingar. Det är dock en fråga som lämpar sig för diskussioner mellan valen. Nu framstår ju utspel (oförankrade) som precis så populistiska som de är. Vill man seriöst diskutera politiken på området och pröva olika idéer finns det andra tillfälen som är lämpligare.
Sänd mina rötter regn ställer frågan
Med tanke på det som Folkpartiet har fått utstå, anklagelser om fiskande i grumligt vatten och liknande, så ska det bli intressant att se hur Socialdemokraternas nya förslag tas emot.
Bloggen Bent är betydligt elakare och formulerar sig så här:
Med tanke på vad Folkpartiet har fått höra av anklagelser om “fiskande i grumligt vatten” och rasism, så ska det bli kul att se hur Socialdemokraternas nya förslag debatteras.
Socialdemokraterna har alltid haft problem med att Sverigedemokraterna snor röster från partiet. Jag antar att det här är ett sätt att motverka det.
Observera förresten att – antar jag – förslaget att man skulle kunna missta introduktionsersättningen inte innebär att man blir utan försörjning, bara att man då får leva på socialbidrag som normalt är något lägre. Förslaget blir inte bättre för det men…
Ahmed Yusuf upprättad
Efter hela fem (5) år har nu USa beslutat stryka Ahmed Yusuf från sin terroristlista. Därmed kan han också strykas från FN:s och sedemera också från EUs. Då det är klart återfår han sina mänskliga rättigheter. Bortsett från att detta naturligtvis är oerhört glädjande för honom så visar det på att systemet är oacceptabelt. Det är inte rimligt att en oskyldig människa skall kunna fråntas tillgångar m.m. baserat på att USA bestämeer sig för att betrakta vederbörande som terrorist.
Svensk stryks från USA:s terrorlista: “Att få Yusuf avlistad från terrorlistan har varit en lång process som tagit nästan fem år. De två andra svenskarna avfördes från listan redan hösten 2002, men i det här fallet ville USA har mer information, enligt UD.
TT: Vilken typ av information har det rört sig om?
– Jag vill inte gå in på det, men skälet till att de hamnade på listan var att de sades ha haft samröre med talibaner eller al-Qaida.
TT: Varför har det tagit så lång tid?
– Det undrar jag också. Vi har inte förstått det heller. Jag vet inte varför amerikanerna har ansett att det går bra att stryka honom nu.
TT: Kunde inte Sverige ha gjort mer?
– Jag vet att Sverige har gjort mycket i det här fallet. Men det är inte vi som har bestämt, utan FN:s sanktionskommitté. Vi har haft regelbundna kontakter med amerikanerna, som måste godkänna att han skulle strykas från FN:s lista.
”
(Via Aftonbladet.)
Det tycks som om den svenska regeringen lagt ner en hel del ansträngningar för att uppnå detta resultat. Vore kul att se dem också kraftfullt fördöma systemet, den veto som USA uppenbarligen har i dessa frågor och ta strid för en rättssäker process. Det är ovärdigt en demokrati att någon kan behandlas såsom Ahmed Yusuf behandlats.
Technorati Tags:
Demokrati, Solidaritet, Rättssäkerhet, Utrikespolitik, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet, Bush, Rättvisa, Aftonbladet, politik
Viktigaste valfrågan – jobben
Häng med på första blogg-karavanen: “Ämnet är: Vilken eller vilka frågor tycker du är viktigast i valet och varför?
Vad är en blogg-karavan?
När jag var på BlogHer i USA, den stora bloggkonferensen, fick jag höra talas om blogg-karavaner. Det är tydligen väldigt vanligt där. Så kanske det har varit något här som jag missat också.
En blogg-karavan är som en karavan av inlägg kring ett ämne. Någon är värd för blogg-karavanen. I det här fallet är det alltså jag som är värd.
Alla som bloggar om ämnet mailar mig länken till sitt inlägg, eller lämnar en kommentar här nedan med länken. När tiden för karavanen gått ut sätter värden ihop ett inlägg med sammanfattningar av alla inlägg i karavanen och länk till dem.”
(Via Kulturbloggen.)
Det enklaste sättet att besvara frågeställningen är förstås att ta med allt dvs utgå från försvar och utveckling av den välfärdsmodell vi har och göra den bättre – inkludera alla – men det är ju redan gjort av det socialdemokratiska partiet sammanfattat i parollen “Alla skall med”. Då kan man få med barnomsorg, skola, sociala frågor, arbete, högre utbildning, kunskapssamhälettrygghet, socialförsäkringar, tillväxt – helt enkelt allt. Om man istället försöker isolera en eller några få frågor som absolut viktigast blir det lite svårare. Svaret måste ändå bli arbete åt alla.
Skälen till detta är flera:
Viktigast är förstås att ge varje människa som har förmåga att efter denna förmåga få möjlighet att helt eller delvis svara för sin egen försörjning. Ur den enskildes perspektiv är detta en fråga om självkänsla, egenkontroll, gemenskap m.m. Arbetet kan förstås lika gärna vara lönearbete som egen verksamhet men att det skall stå i relation till den enskildes förmåga är viktigt då också människor med funktionsnedsättningar och liknande skall inbegripas.
Viktigt är också att det bidrar till vår välfärd, eller kanske snarare avgör våra möjligheter att kunna finansiera dels en relativt hög “privat” levnadsstandard, dels de välfärdstjänster vi vill ha och behöver. Klarar vi att öka andelen sysselsatta (arbetande) samtidigt med den oerhörda efektiviseringen som sker inom många områden säkrar vi en betydande tillväxt vilket skapar utrymme för fortsatta konsumtionsökningar (som vi kan ha olika uppfattningar om hur de skall “fördelas”)
Viktigt är också att full sysselsättning ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden. Är arbetslösheten hög måste folk oftast välja trygga, fasta jobb framför nya möjligheter. Är det lätt att få ett nytt jobb ökar känslan av att försörjningen är säkrad och man har betydligt större incitament att chansa, våga ta risker, starta nytt. Trygga människor blir innovativa, kreativa.
Technorati Tags:
Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Småföretag, Kreativ ekonomi, Arbetsrätt, politik, Kulturbloggen, Arbete, bloggkaravan
Några randanmärkningar. När jag hävdar arbetets betydelse för den enskildes självuppfattning, självkänsla osv så handlar det ju i stor utsträckning om behovet av att faktiskt vara behövd. Det skapar solidaritet med andra vilket är en samhällelig hörnsten. Det handlar också om makt – behov av bidrag underminerar inte bara självkänslan utan berövar fröämst den enskilde från makten över sitt eget liv. Arbete åt alla betyder arbete som det går att försörja sig på åt alla. En av mina käpphästar är därför en rejäl förbättring av de riktigt lågavlönades förhållanden. Det skall gå att försörja en mindre familj (t.ex. ensamstående med barn) på en lön!
När jag hävdar arbetets betydelse för välfärden menar jag att det är oerhört viktigt att vi ser att inte alla blir högutbildade kunskapsarbetare även om den andelen kommer att öka framgent. I det framtida samhället blir alla möjliga former av tjänsteproduktion viktigt varför t.ex. servicesektorn måste växa och fler få möjlighet att efterfråga alla typer av tjänster. Det ger dessvärre en lite svår nöt att knäcka – kostnadsnivån på tjänster påverkas förstås av lönenivån, om alla kan försörja sig (rimligt drägligt) på sin lön riskerar kostnadsnivån just på arbetskraftsintensiva tjänster att bli så hög att få kan konsumera (så är det ju idag). Den nöten måste vi knäcka.
När jag argumenterar för att trygghet är grunden för ökad flexibilitet och ökat risktagande så baseras det bl.a. på det självklara – vi är villiga att röra på oss om vi känner att vi har något att falla tillbaka på, man kan säga upp sig från ett jobb om man vet att det finns rimliga möjligheter att få ett nytt. Då kan man förvänta sig fler som prövar att starta eget och bytandet av bransch underlättas.
Stolt över den svenska modellen?
Ibland kan man inte låta bli att undra från vilken planet folk kommer. Anna Larsson har skrivit en krönika i SvD som på ett bra och enkelt sätt beskriver den svenska modellen. Hon konstaterar dock att den allmänna diskussione inför valet präglas av att nästan ingenting står rätt till. Man undrar ju vad det är för allmän diskussion Anna Larsson följer – SvD och övrig borgarpress ledarsidor, Enpartistaten och andra enfaldihga blogar eller?
Endast en filmstjärna kan
gilla den svenska modellen: “Det är gnälltider i Sverige. Tidigare i år hyllade den amerikanska tidningen Newsweek den svenska
modellen i en lång artikel som samtidigt förundrades över att när övriga Europa sneglar på Sverige som
föregångsland fokuserar svenskarna själva nästan enbart på landets svagheter. Och ska man tro den
allmänna diskussionen inför höstens val är det inte mycket som står rätt till. Skolan är ett skämt, anställningstryggheten förlegad och fastighetskatten ett statligt övergrepp på den enskilda individen.
……
”Jag gillar att bo i ett land där man betalar mycket skatt och ingen svälter”, svarade skådespelaren Stellan Skarsgård när han på den brittiska presskonferensen till filmen Pirates of the Carribbean: död mans kista fick frågan varför han bor kvar i Sverige och inte flyttar utomlands.
I Sverige har vi med hjälp av progressiva skatter byggt upp ett omfattande socialt välfärdssystem och skapat ett samhälle utan desperat fattigdom. Ett tryggt samhälle där man vågar släppa ut sina ungar att springa fritt i bostadsområdet. Men det ska till en Hollywoodstjärna för att försvara den svenska fördelningspolitiken.”
(Via SvD.)
Min bild är att det mest är i media och förstås i framträdande av högeralliansen som svartmålningen av Sverige pågår. Nu senast hoppade de ju på AMS-chefen för att han redovisar att också arbetslösheten minskar (vilket inte är tillräckligt och att så många fortsatt är/har varit arbetslösa är förstås rätt att kritisera – inte den som berättar om minskningen).
Technorati Tags:
Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Enpartistaten, SvD, Anna Larsson
Att vi är många som försvarar den svenska modellen trodde jag var väl känt. Kul förstås att också Stellan Skarsgård gör det men han behöver inte känna sig ensam. Synd att Anna Larsson inte ser och hör oss alla!
Israel – krigsförbrytare
Currently playing in iTunes: Foxy Lady by Jimi Hendrix
Det går inte längre att finna ord. Det finns ingenting – absolut ingenting – som kan ursäkta den terror Israel riktar mot det libanesiska folket. Vart har de tänkt att alla flyktingar i Saida skall ta vägen? Ut på vägarna där de också kallblodigt dödas från säker höjd i luften?
Israel förbereder stort bombangrepp: “Flygblad över Saida, Libanons tredje största stad, upplyste på lördagseftermiddagen invånarna och de tiotusentals flyktingarna om att israeliska bomber var att vänta”
(Via Aftonbladet.)
Technorati Tags:
Israel, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Statsterrorism, Libanon, Saida
Senaste kommentarerna