Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Lite tänkande en lördagkväll
Tänkande kan få troende att vackla – DN.SE: ”Analytiskt lagda personer är mindre benägna att vara troende än de som brukar gå på magkänsla. Det visar en kanadensisk studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science.
En del människor med religiös övertygelse upplever sin tro som bergfast. Men en ny studie visar att personer som uppmanas att tänka analytiskt kan börja vackla i sin tro, om än bara lite.”
(Hittat via Knuff.)
Hittar ovanstående i mitt sökande efter lite tankestimulans så här en lördagskväll. 酩酊老翁 menar t.o.m. att religiösa (som väl kan likställas med troende) är oförmögna till logiska resonemang och refererar också till forskning refererad i Wikipedia. Göran Rosenberg däremot lyckas – kanske inte så övertygande – i en understreckare i SvD argumentera för mera religion i politiken
”Habermas hoppas för sin del att ett sådant möte kommer att väcka till liv ”sedan länge undertryckta, glömda, obrukade intuitioner som ligger begravda någonstans”. Taylor hoppas för sin del på en sekulär stat som inte gör skillnad på religiösa och icke-religiösa opinioner och värderingar. I dialogen mellan de båda filosoferna formas en ny förståelse för religionens roll och betydelse i det postsekulära samhället.”
Hela Rosenbergs resonemang (och sannolikt de båda refererade ”filosofernas”) framstår som rätt bisarrt.
En invändning mot Rosenberg (Habermas/Taylor) är förstås för alla uppenbar – religion har ett betydande inflytande i den sekulära staten (om vi t.ex. tar vårt eget land som utgångspunkt). Religiösa människor deltar utan problem och i betydande omfattning i det politiska livet. Lagstiftning och sedvänjor präglas i mycket hög grad av religion. I mitt eget parti är de religiösa t.o.m. organiserade i en egen partiorganisation. Om jag inte misstar innehåller vår konstitution krav på statschefens religionstillhörighet – bara som exempel.
En annan invändning som åtminstone jag har är att religionen ofta är organiserad, kapitalstark och därmed tar stor plats i samhällslivet – ofta helt oproportionerligt mot antalet aktivt engagerade. Religion är ett så väletablerat fenomen att Skatteverket effektuerar religiösa samfunds medlemsavgifter. Sekulära människor är av helt naturliga skäl inte organiserade på samma sätt. Det finns inga företrädare för de sekulära som staten/politiken kan samtala med.
En annan aspekt som pockar på uppmärksamhet i sammanhanget, men som ligger lite vid sidan av frågan om relationen mellan religion och politik är huruvida man kan/borde tala om vad som i de mer sekulära samhällena ibland ersätter religion. Mitt resonemang i det följande bygger på tesen att religion under stora delar av mänsklighetens historia fyllt flera funktioner – att hålla folk i herrans tukt och förmaning, kanalisera engagemang, erbjuda tröst i en eländig värld och hopp om något bättre (om än efter döden).
Att t.ex. arenaidrotterna och supporterskap fått ersätta både religiöst engagemang och blivit substitut för hoppet om en bättre värld är ju uppenbart. Men faktiskt är det så att nästan vad som helst kan ersätta ”tron” – det kan vara den egna kroppen (träning), det kan vara att man vet hur bra undervisning är och det kan vara bekännandet till en politisk idé`(eller faktiskt t.o.m. en bestämd organisation).
Det senare var en fundering jag fick i samband med läsandet av Anders Nilssons Hur länkar man till tystnaden?
Sen finns det förstås i politiska organisationer ofta en grund, en ideologisk bas som kan anammas utan att den blir trossatser. Socialdemokratins frihet, jämlikhet och solidaritet är sådana som måste få sin uttolkning i envar tid och alltså inte betyder exakt detsamma oavsett. Att jämlikhet dock i alla lägen betyder respekt för alla människors lika värde är förstås självklart. Inte heller demokrati dvs en man – en röst såväl i parti som på olika nivåer i styrandet av stat, kommun etc behöver vara en trossats utan ett rationellt val enligt devisen – bästa möjliga (såvitt vi nu vet). Tvekan om det är något jag personligen ser som svårförenligt med att ”få” kalla sig socialdemokrat.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, demokrati, DN, Elitism, Frihet, Integritet, Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Wikipedia, Göran Rosenberg
S ett modernt parti?
Currently playing in iTunes: Walking Blues by Joe Bonamassa
S måste först bli ett modernt parti | Katrine Kielos | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”’Största S-lyftet sedan Palme’, ropar tidningarna om Stefan Löfvens opinionssiffror medan Socialdemokraterna upprepar sitt mantra om regeringens brist på visioner, lyckliga över att det äntligen börjar fastna. Det är naturligtvis utmärkt. Samtidigt inställer sig osökt frågan: har ni kollat er själva i spegeln?
Kanske är det rentav vad de gör. För dagens socialdemokrati verkar nästan lika rädd för visioner som Fredrik Reinfeldt själv och trivs rätt bra när den får ligga sked med regeringen i mittens rike, ängsligt kikande mot resultattavlan.”
Katrine Kielos fortsätter med att konstatera att förstagångsväljaren 2014 kommer att vara född 1996 (faktiskt 94 – 96). Hennes slutsats är att partiet saknar politik på den områden som engagerar dessa grupper och så nämner hon utrikespolitiken, miljöpolitiken och feministiska frågor. Tror hon har både rätt och fel på samma gång – tror nämligen att en intellektuellt hederlig pragmatisk politk passar dessa väljargrupper (lika bra som andra väljargrupper faktiskt) – kanske inte de högljudda men den stora delen av gruppen. Så här tänker jag:
Människor – oavsett ålder – vill kunna forma sina liv tillsammans med nära och kära (alltså bort med statsfeministiska (och andra) regleringar av privatlivet)
Människor – oavsett ålder – inser att så länge vi ser det som rimligt att tillåta vapenindustrier dessa också måste få sälja sina produkter (gör det bara helt transparent dvs offentliggör varje transaktion) t.ex. till Kina som är en viktig handelspartner och som vi ev. påverkar genom samarbete inte tvärtom.
Människor – oavsett ålder – vill njuta frukterna av den globala ekonomin, kunna röra sig fritt, turista och/eller bo på valbar del av vår jord. Miljöproblem löses därför genom utveckling inte inveckling.
Människor – oavsett ålder – vill njuta frukterna av den globala ekonomin, kunna välkomna andra från världens alla hörn, bo och jobba tillsammans. Tillsammans kan vi bygga en bättre värld för alla.
Människor – oavsett ålder – vill leva sitt liv utan övervakning (obs utan övervakning).
Tyvärr är det ju så att Kielos har helt fel när hon idylliserar Palme. Det var en kraftfull utomparlamentarisk mobilisering som drev Palme att ta klar ställning för folkrätten, för länders rätt till självbestämmande osv.
Måste förresten instämma i Jan Guillous problembeskrivning:
Det är inte så lätt för oss kulturmarxister, feminister etc heller. Också vi har ett val. Antingen att strunta i att diskutera idéerna om den islamistiska konspirationen med hänvisning till att de är så totalt befängda att de är dömda till att gå under av sig själva. Eller också att faktiskt ta debatten.
Jag vet inte vilken av dessa två tänkbara metoder som är sämst. Att på allvar debattera hotet från det muslimska barnafödandet är närmast intellektuellt förnedrande eftersom det helt enkelt är en alldeles för korkad föreställning som bygger på matematiska orimligheter och som förutsätter att alla muslimer ingår i denna hemliga konspiration, som de men inte vi (utom klarsynta sverigedemokrater) känner till, liksom teorin förutsätter att elakartad islamism är en genetisk egenskap som man föds till. Skall man behöva diskutera sånt? Jag tror inte ens att självaste Jimmie Åkesson skulle tycka det var kul, även om han pekat ut islam som det största hotet mot Europa sedan andra världskriget.
Jag tror Sverigedemokraterna är mer roade av våldtäkt. Särskilt gruppvåldtäkt, som de tycks föreställa sig som typiskt för muslimer. Och sådant skall vi behöva diskutera? På fullaste allvar? Och upphöja en ren dårfinksideologi till politisk dagordning?
Nej, valet är inte lätt. Som politisk motståndare har Breivik klara fördelar framför Åkesson och hans kamrater.
Men de senare är på längre sikt mycket farligare.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, ekonomi, Katrine Kielos, Politik, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Sverigedemokraterna, 之乎者也, Jan Guillou
Höj kommunens lägstalöner!
Peter Karlberg – Höj kommunens lägstalöner!: ”Jag tycker att det är dags att gå från ord till handling. Börjar i den lilla välden dvs min egen kommun och motionerar till arbetarekommunen om att vi här skall se till att ingen heltidare i kommunen har mindre än 16 000 kronor per månad. Vi får se hur det går!”
2007 försökte jag fortfarande påverka den politik min arbetarekommun för genom motioner – tröttnade eftersom det visade sig vara fullständigt meningslöst. Även mycket modesta förslag som detta – att partiet skulle verka för att höja lägstalönerna i kommunen avslogs efter relativt enfaldig argumentering av samma arbetarekommuns föredragande som jag kort rapporterade senare. En dag som denna borde man kanske damma av förslaget. Elof Hansjons, föräldraledigt kommunalråd i Södertälje, tänkte i alla fall inte alls beröra denna frågan när han inledde kommunens uppmärksammande av den Internationella kvinnidagen. Följer man en del bloggande kamrater (fast det finns inte så många i Södertälje där jag huserar) så torde/borde kanske stödet vara större nu. Martin Moberg är en av dem som uppmärksammat frågan mer generellt och han refererar både till LO och till Ingvar Persson.
Det jag, mitt parti och de fackliga organisationerna borde göra är att kräva anständiga löner inom de sektorer där det inte är så idag. Det gäller särskilt sektorer som ”råkar” domineras av kvinnor och för politiken borde det ligga nära till hands att åtgärda det inom den s.k. offentliga sektorn dvs inom vård och omsorg. Att ens tro att detta går att åstadkomma, som Ingvar Persson tycks göra, genom traditionella fackliga förhandlingar där t.ex. industriarbetare skulle avstå löneökningar till förmån för undersköterskor är inte bara naivt utan också oärligt. Det finns helt enkelt inget objektivt löneutrymme, det går inte att överföra en utebliven löneökning i en sektor till en löneökning i en annan.
Att alla ska ha en anständig lön som det går att leva på är en central jämlikhetsfråga!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Arbetarekommun, ekonomi, Elof Hansjons, Ingvar Persson, Jämlikhet, Kommunalråd, LO, Martin Moberg, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Södertälje
Välfärd vill vi ha – lägg ner välfärdsstaten
ner kommer man alltid: Eller snarare, det är välfärdsstaten som går på knäna: ”Med ett sparbeting på 110 miljoner är nu Västerbottens landsting i färd med att avveckla en fullvärdig vård. Av kostnadsskäl. Inlandets medborgare, skattebetalare som alla andra, kan nu mestadels av tiden bara erbjudas b-vård och liktransporter. ”
Hakar upp mig lite på formuleringar som denna som antyder att före detta sparbeting så hade i detta fall Västerbotten en ”fullvärdig vård”. Den kunde alltså inte bli bättre, den kunde inte bedrivas rationellare. Resonemanget implicerar också att det omöjligen kan tänkas att det går att kanske t.o.m. organiserar en bättre vård till lägre kostnad. Detta sagt utan att ha en aning om situationen i sak – konstaterar bara att även jag som bor i Stockholms län nog får vänta närmare 30 minuter på ambulans under förutsättning att de förstås inte är upptagna på annat uppdrag.
Nu är det förstås lätt att raljera över dylikt. Långt viktigare är Anders Nilssons generella resonemang om välfärdsstatens kris. Som väl alla vet så kräver fortsatt uppehållande av en viss servicenivå på sådana tjänster antingen en betydande tillväxt och/eller ökat skatteuttag från det ena året till det andra. Detta gäller alltid, alltså även om inget nytt tillförs, inga nya sjukdomar behandlas, inga nya barn i skolan eller fler gamla i äldrevård bara genom det faktum att tjänsterna som sådana blir några procent dyrare varje år på grund av ökade löner och stigande priser. Att vi sedan av olika skäl ser att vi måste utvidga åtagandet – det kommunala och/eller det statliga ökar förstås svårigheterna att i längden finansiera verksamheten.
Eftersom skatter inte är en ständigt flödande kran som man bara öpppnar lite till så flödar det mera måste vi nog förlita oss på att finansiera såväl nuvarande nivå på välfärden som utvecklingen av densamma i första hand genom tillväxt. Det är det egentliga problemet som alltså därmed kommer att ha mycket att göra med hur vi lyckas få tillstånd högre produktion, fler företag, mer människor i arbete helt enkelt.
Att det är vad vi borde fokusera våra diskussioner kring verkar dock många inte inse. Idag diskuterar man hellre psuedofrågor om t.ex. möjligheten för företag som driver välfärdstjänster ska få göra vinst. I Nya Aktuellt tidgare ikväll kunde man se Carin Jämtin stå och svettas då det visade sig att 75% av de lokala ordförandena tycker att man ska förbjuda sådant. Det är ju faktiskt helt fantastiskt – för 30 år sedan hade man väl fått samma stöd för att förbjuda paraboler.
Vad vi kanske också borde diskutera mera är alternativa sätt att finansiera välfärden. Kanske är det dags att hitta nya kollektiva former (som kan likna gamla tiders egenfinansierade försäkringskassor, gamla tiders kooperativa ideal) som ger makten till de människor som driver dessa snarare än till växande statliga och kommunala byråkratier.
För övrigt anser jag att socialdemokraterna i riksdagen ska rösta nej till datalagring.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Carin Jämtin, Martin Moberg, Ner kommer man alltid, Netroots, Peter Högberg, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Ola Möller
Kanske dags att forma en ny bidragspolitik
Stödet ger inte en rimlig levnadsnivå – DN.SE: ”– Det är anmärkningsvärt att summan som riksnormen ger till livsmedel för vuxna och till äldre barn ligger väsentligt under Konsumentverkets gräns för rimliga kostnader. För en vuxen handlar det om flera hundra kronor varje månad, säger Elis Envall, utredare på Socialstyrelsen.
Socialbidragets riksnorm är en fast summa som ska täcka ett hushålls baskonsumtion. Utöver det ersätts skäliga kostnader för hyra och hemförsäkring.
– Kommuner förväntar sig att riksnormen anger en skälig levnadsnivå, men de bör förstå att inte alla når den nivån med pengarna som riksnormen ger, säger Elis Envall.”
(Hittat via Knuff.)
Lite lätt absurt att läsa att riksnormen (som kommuner uppenbarligen gärna sätter både som golv och tak i det s.k. försörjningsstödet) inte är beräknat så att det täcker en dräglig levnadsstandard dvs tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet.
Man undrar om det inte är dags att helt vända perspektivet. Borde vi inte konstruera ett system där alla medborgare tillförsäkras en rimlig levnadsnivå redan innan vi funderar på bidragsystem. Om alla tillförsäkras en sådan nivå kan vi avskaffa i stort sett alla former av bidragsprövande byråkratier. Vi skulle inte behöva kommunala socialkontor (i alla fall stora delar dess bidragsprövande enheter), vi skulle inte behöva CSN.
Skulle vara intressant att räkna på detta:
Slå ihop alla kostnader för bidrag s.k. försäkringar och studielån.
Räkna ut ett skäligt belopp för barn, ungdomar och vuxna som alla får (för omyndga går det förstås till vårdnadshavaren).
Minska allas nettolöner med samma belopp
Inför verkliga försäkringar för inkomstbortfall vid sjukdom/arbetslöshet som täcker mellanskillnaden
Höj arbetsköparavgiften för att finansiera
Kallas kanske medborgarlön!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
DN, ekonomi, Medborgarlön, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, CSN
Motmakten har vi redan
Politikens Jehovas vittnen och Alliansens kundrelationer | Svensson: ”Men den svenska arbetarrörelsen har alltid stått på två ben – kontrollen över statsmakten med följande sociala ingenjörskonst samt den numera osynliggjorda gräsrotssolidaritet som vuxit fram i självorganiseringen. Nu har vi ett 2000-tal där både skolgång, yrkeskarriär, åldrande och sjukdom är allt mer under individens ’eget anvar’. Nå. Motmakten har vi redan. Kooperationen, bildningsförbundet, fackföreningsrörelsen etc. Dags att fylla dem med nytt blod.”
Läser med stor behållning Stefan Bergmarks artikel på Anders Svenssons blogg – gillar formuleringen ”Motmakten har vi redan” och exemplifierandet. Frågan är dock vilka som kan tänkas vilja fylla dem med nytt blod?
Kanske samma blod som strömmar i ”Dagens unga kommer i allt mindre grad att låta sig styras av kapitalistiska eller statsbyråkratiska hierarkier. De bygger nätverk och förvaltar själva sina företag. Det finns ingen kungsväg mot målet. Bara miljoner små stigar. Det kommer säkert att ta något sekel innan vi når den frihetliga socialismen.” som Johan Lännroth beskriver i DN idag – en tänkvärd artikel.
Alltså – mindre stat och mera självorganiserad verksamhet!
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Svensson, DN, Ideologi, Kapitalet, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Johan Lönnroth, Stefan Bergmark
Virtanen om Frihet, jämlikhet & solidaritet – och fel blev det
Frihet, jämlikhet & solidaritet kommer alltid tillbaka, Löfven | Fredrik Virtanen | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Eftersom jag är inkompetent på fördelningspolitik behöver jag staten.
Därför måste Socialdemokraterna resa sig ur krisen utan att snegla mot vad som är populärt i ”satsa på dig själv”-staden just nu. Socialdemokraterna måste hålla fast vid den omoderna tanken om Det Statsbärande Partiet och idissla den djupare innebörden i Håkan Juholts famous last words:”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat”.
Det var ett så ljuvligt obsolet uttalande. Ett uttalande som inte behöver omprövas så länge betydelsen i ordet socialdemokrat kvarstår.
Frihet, jämlikhet och solidaritet – vilket var vad Juholt sa – anses otidsenligt i en individualistisk tid där entreprenören och småbarnsföräldern pressas mellan karriären, färdiga matkassen och rot-städaren. Jag har för fan inte ens tid att prioritera mig själv! Hur ska jag hinna med, vad hette det, solidaritet?Därför är sossarnas nya nystart med Stefan Löfven så viktig, inte som ett högeranpassat parti utan som ett traditionellt välfärdsparti.
För att vinna slaget om stadens favoriserade medelklass måste S hjälpa den att leva med gott samvete.Vi vill, via skattsedeln, betala för förmånen att leva i ett rättvist samhälle. Vackrare än så är vi inte. Vi betalar för att professionella ska sköta friheten, jämlikheten och solidariteten åt oss.”
Frihet, jämlikhet och solidaritet representerar sannolikt eviga värden som kan delas av stora delar av befolkningen. De har heller aldrig varit omoderna som Virtanen påstår. Däremot måste de omsättas i praktiskt handlande och i politik som fungerar. Det har inte socialdemokratin klarat under en tid. Svårigheten som inte kunnat övervinnas är att formulera nya mål (och medel) när tiderna ändras, när de gamla målen uppnåtts eller blivit obsoleta.
Ta frihetsbegreppet som exempel. Historiskt har det varit rätt att använda lagstiftning, dvs staten som instrument för att undanröja frihetsbegränsande faktorer. Baksidan har förstås varit att sådan reglering också inneburit reglering av människors privatliv. För att formulera en frihetlig politik som funkar nu – då bildningsnivån hos befolkningen vida överstiger den som gällde t.ex. under motbokens tid – krävs en insikt om att frihet nu innebär att mål måste formuleras som verkligen ökar människors egenmakt, deras kontroll över de egna livsvalen. Vi ska inte heller fortsätta med att ”lösa” allt via skattsedeln som Virtanen förespråkar utan skapa former som innebär möjlighet till aktivt deltagande i utformandet. Nya former av kooperativa lösningar, solidarisk finansiering av välfärdslösningar utan statlig inblandning osv.
Från det dagsaktuella – frihet innebär absolut yttrandefrihet. Frihet innebär absolut frihet från övervakning om inte stark misstanke om brott föreligger och domstol prövat. Frihet för alla folk, absolut frihet från ockupation.
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Frihet, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Fredrik Virtanen, Ideologi
Nya lösningar och modeller
”Nu kräver den nordiska modellen nya lösningar” – DN.SE: ”Modellen har tjänat medborgarna i de nordiska länderna väl.
Men Den nordiska modellen möter i dag och i framtiden nya utmaningar. Yttre och inre förändringar genom ökad global konkurrens, den snabba industrialiserade utvecklingen i befolkningsmässiga giganter som Kina och Indien, delar av Sydamerika och Östeuropa, klimathot, demografiska förändringar med en åldrande befolkning, finanskriser och en ökande arbetslöshet, kräver nya lösningar och idéer.”
(Hittat via Lena Sommestad.)
Sant och förstås ett välkommet initiativ av Samak att starta ett forskningsprojekt. Hoppas bara inte det blir ett alibi för att inte driva på diskussionen redan nu och framförallt se till att den förs bland vanliga medlemmar.
En sak som ständigt återkommer och som jag tror bottnar i en felaktig analys av vad globaliseringen innebär är talet om ökad global konkurrens och dess konsekvenser (där svaret alltid tycks vara att vi ska konkurrera med de växande ekonomierna runt om i världen). Visserligen är det sant att i ett kort perspektiv dominerar konkurrensperspektivet men, och det är viktigt, även i detta måste vi söka nya lösningar och modeller och de bör grunda sig på samarbete snarare än konkurrens. Hävdar vi – som ju de nordiska socialdemokratiska ledarna gör – att den nordiska modellen är en historiskt framgångsrik modell som bör den internationaliseras och alltså tillämpas globalt.
Det är sannolikt så – för att ta en aktuell fråga – att Europa behöver mer samarbete, mer solidaritet mellan länderna för att kunna beträda en väg där tillväxt råder. Jag tror inte att den isolationistiska linje som t.ex. Lena Sommestad förespråkar bidrar till detta:
Sverige har förvisso haft budgetregler, men Sverige har också haft en flytande växelkurs och därmed en annan möjlighet till anpassning än nedpressning av löner och priser.
Bara i detta lilla citat finns två dolda feltänk, flytande växelkurs innebär att andra länders konkurrenskraft försvagas, flytande växelkurs innebär att lönearbetare i vårt land får försämrad köpkraft (i realiteten lönesänkning).
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
DN, ekonomi, EU, Euro, Lena Sommestad, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Netroots, SAMAK
Frihetlig var ordet sa Bull
Popcornsocialism | 之乎者也: “Den hårda socialdemokratiska modell som gäller, den med utopiska nollvisioner för allt, är nämligen ett ideologiskt missfoster som aldrig kan realiseras. Ju förr man inser det, desto snabbare kan socialdemokratin formulera en ny samhällelig frihetsvision av samma dimensioner som i fornstora dagar.”
Man kan förhålla sig till det socialdemokratiska partiets uppenbara kris på många sätt. “Åter till rötterna” är ett sådant som låter lockande men kan antingen – som dessvärre ofta blir fallet – leda till s.k. återställarpolitik (som om krisen kan jämföras med en baksmälla) eller – och mera konstruktivt – kunna leda till en formulering av partiets politik baserat på en analys av dagens samhälle utifrån den “historiska uppgiften”. Som medlem med en stark känsla för de grundläggande socialdemokratiska värdena som kan sammanfattas i frihet, jämlikhet och solidaritet är det det senare som tilltalar. Tilltalar därför att det erbjuder nya möjligheter att formulera politik som faktiskt innebär att människor får utrymme att växa utifrån sina egna val (frihet) i ett samhälle där alla har lika livschanser (jämlikhet) och där ingen lämnas utanför (solidaritet).
Niklas Dougherty / 倪阔乐 pekar på några områden där det egentligen är ganska självklart i vilken riktning vi bör gå. Det intressanta med detta är att att han gör det utifrån dvs inte är en medlem, att han ändå väl uppfattat de ideologiska utgångspunkterna och att här dessutom konturerna av ett politiskt spelrum framstår. Efter 5 år med högeralliansen ser vi ju att friheten för människor i vårt land inte ökar samtidigt som ojämlikheten ökar och solidaritet med utsatta sätts på undantag.
En konsekvent politik byggd på dessa grundläggande värderingar behövs. Utrymme på den politiska spelplanen finns för en sådan. Allt vi behöver göra är att formulera den – sakta men säkert beta av område efter område.
Skadereduktionism verkar vara en bra utgångspunkt – inte minst när det gäller drogpolitiken (och precis som Dougherty påpekar finns det ju exempel från andra områden där vi använt det framgångsrikt)
En politik som faktiskt skapar förutsättningar för tillväxt (som bland annat är en förutsättning för utveckling av gemensamt finansierade lösningar) är också nödvändig, verklig frihet har också bara den som kan försörja sig själv. Betyder t.ex. riktigt låga skatter för de med riktigt låga löner. Problemet är inte de arbetslösa utan bristen på jobb.
Utbildningssystemet måste säkra likvärdighet. Bort med återvändsgränder, Resurser efter behov. Likvärdig standard oavsett val av skola. Alla ska få utveckla den kompetens som behövs i framtidens samhälle.
Kampen för ökad frihet måste föras på många plan, allt från den enskildes utrymme att efter eget gottfinnande forma sitt privatliv till alla människors rätt till frihet från övervakning, krig och förtryck. Så hänger frihet ihop med solidariteten. Så blir ockupation, militär intervention åter förhatliga begrepp och otillständiga metoder.
Tillsammans i olika konstellationer kan välfärd byggas, byggas på gemensamt engagemang och egen kraft. Ett formulerande av ett folkrörelseideal för vår tid behövs där just engagemanget kan få utlopp, tas tillvara. Där fria människor tillsammans skapar lösningar som passar de egna behoven.
Technorati Tags:
Framtiden, Frihet, Jämlikhet, Narkotikapolitik, Niklas Dougherty, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Utbildning, 之乎者也
Senaste kommentarerna