Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vänstern borde stå för frihet från allt tvång
Erik Laakso | På Uppstuds » Hårdrockvänstern lever: “En människa som vill vara en byggsten i ett solidariskt samhällsbygge där ingen medmänniska ska behöva lida nöd kan aldrig kompromissa med den grundläggande mänskliga friheten. Om man gör det, av hur goda skäl det än må låta som, så sätter man sig över människovärdet. All form av solidaritet måste någonstans baseras på starkt inslag av frivillighet. Här har arbetarrörelsen ett stort problem för vi baserar det mesta av solidariteten på majoritetsbeslut och statens våldsmonopol. För att skapa legitimitet åt finansieringsmetoderna måste botten finnas i respekten för människovärdet och den individuella friheten. Det gör den inte i dag, vi tar människorna för givet och det har straffat sig två val i rad.”
(Hittat via Uppstuds.)
Erik Laakso verkar ha vässat pennan (för att använda ett gammalt uttryck) eller kanske snarare återfunnit skärpan och hittat tillbaka till grunden för den kritik av socialdemokratin som jag tidigt fann hälsosam. Detta förstås beroende på att jag i stor utsträckning delar den kritiken även om min väg dit är en annan – för mig är mänsklighetens historiska projekt just att befria människan från förtryck och begränsningar, politiken medlet för detta. Radikal är den som går i spetsen för denna rörelse – historiskt alltid vänstern (oavsett om den kallats liberal – 1800-tal – eller funnits inom arbetarrörelsen – 1900-tal). Hårdrockens roll i detta har jag personligen aldrig upplevt, verkar ha varit Laaksos stora inspirationskälla, utan min väg har präglats av radikala strömningar i 60-och 70-talets ungdomsrörelser.
Ändå är det lätt att instämma i Laaksos rader när han uttrycker sig om rörelsens riktning:
Men vi riskerar att ha gjort den till varken en frihetsrörelse eller en rörelse för individen. Utan bara till en kollektivismens koloss som raljerar med hur häftigt det är att betala skatt, utan hänsyn till att det är folks ihoptjänade pengar som lite nonchalant samlas in för det politiskt beslutades bästa.
Observera dock att frihet för individen inte innebär att man är motståndare till solidariska kollektiva lösningar – det innebär dock att man slår vakt om en hög grad av frihet att utforma, delta i, påverka dessa.
Technorati Tags:
demokrati, Erik Laakso, Frihet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Socialism, Solidaritet
Medborgarlön är nog en riktigt bra idé
Isobel Hadley-Kamptz: Därför behövs medborgarlön: "Men det skulle inte behöva vara så. Det finns andra system, som inte plattar till människor, inte stänger ute och håller nere. Ett sådant är medborgarlönen. Det finns olika modeller, negativ inkomstskatt eller rent bidrag, men allihop bygger på en viss låg basinkomst för alla utan motprestation.
I ett svep får man då bort alla negativa effekter med socialbidraget. Alla uppmuntras att arbeta – man får behålla det man tjänar, uppmuntras att spara – man får se pengarna växa själv. Det stigmatiserande försvinner, ofriheten i att behöva böna och be på socialkontoret. Med bas-tryggheten i ryggen kommer fler att våga starta företag, ta de risker som ekonomin långsiktigt behöver.I praktiken stimuleras alltså arbete, men i etiken kommer vi bort från det förtryckande att alla människor förväntas se arbetet som livets mening. Den som vill leva snålt kan förstås välja det i stället."
Det är inte osannolikt att Isobel Hadley-Kamptz har helt rätt. Själv beskrev jag ett ännu radikalare förslag i september 2004 där jag utöver medborgarlönen inkluderade en omvälvning av beskattningen från konsumtionen och lönen till produktionen under rubriken Förenkling av bidragsapparaten. Hadley-Kamptz skjuter in sig på systemens eventuellla effekter på människors beteenden, jag vill gärna också lägga till kostnaden för administrationen av systemen. Till detta kommer – tydligen väl formulerat i Liberaldemokraternas manifest – den stigmatiserande effekten av behovsprövade system, något som arbetarrörelsen tidigt insåg och också bekämpade (man ska inte behöva stå med mössan i hand och be). Liberaldemokraternas formulering följer här, hämtad från Torbjörn Jerlerup:
Vi vill lyfta bort skammen som följer med bidrag, och göra basinkomsten ovillkorad. Med dagens system utsätts socialbidragstagare för grova integritetskränkningar i alla de prövningar man måste genomgå. Det ärockså en situation som är mycket svår att ta sig ur, då bidragen minskar i samma grad som man tjänar pengar. Marginalskatten blir alltså hundra procent för de sämst ställda. Med medborgarlön lönar det sig alltid att arbeta.
PS Övriga resonemang från det partiet om plattskatt har jag inte satt mig in i och tar inte ställning till. DS
Technorati Tags:
Isobel Hadley-Kamptz, Torbjörn Jerlerup, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Medborgarlön
Till grundläggande värdens försvar
En sosses försvarstal: "Det som skulle behövas är nya entusiasmerande visioner om hur samhället skulle kunna fungera ANNORLUNDA, inte bara “bättre” i strikt “teknisk” mening.
Det behövs en diskussion om grundvärderingar. En diskussion om frihet, inte bara som individuellt projekt, utan som strukturellt, med en diskussion inte bara om rätten till frihet utan också om möjligheten.
Det behövs en diskussion om marknaden; vad den är bra på och vad den är dålig på.
Det behövs diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut om 50 år, vi behöver de provisoriska utopierna, våra föreställningar om i vilken riktning vi vill gå.
Det behövs nåt som kan ge inspiration och patos, något att brinna för. En tro på politikens möjligheter att förändra.
Då kanske i alla fall såna som jag kan få tillbaka viljan att delta i det socialdemokratiska partiet igen."
(Hittat via knuff.)
Jörgen Lindell sammanfattar, tror jag, på ett utmärkt sätt det som brister i dagens socialdemokrati och det som det senaste valresultatet borde ha aktualiserat. Tyvärr är det också lätt att dela den uppgivenhet som Lindell ger uttryck för
Tyvärr finns det inga indikationer på att en sån utveckling skulle vara inom synhåll. Tvärt om så är partiet lika präglat av enkelriktad kommunikation som det nånsin varit, och ordet för dagen hos samtliga riksdagspartierna tycks vara triangulering, att placera sig i mitten av opinionsfåran och undvika att skrämma bort så många väljare som möjligt.
Värst av allt är dock att vi på vägen hit förlorat kamrater som Lindell. Det är ju ingen tvekan om att den lilla grupp av FRA-aktivister med sådana som Laakso, Brockman m.fl. i spetsen inte räcker långt. Lindell kommer inte att rösta socialdemokratiskt så länge Bodströms anhang – fanns det ett bättre alternativ skulle jag också göra sammalunda.
Dessvärre tycker Lindell att det finns alternativ, i hans fall Piratpartiet. Personligen förstår jag inte detta, försvaret av demokratin kan inte föras till ett lyckligt slut genom ett vågmästarpartis agerande. Det ett sådant parti möjligen kan åstadkomma är att dessa viktiga frågor får den status i de etablerade partierna de kräver, men bara om det inom dessa finns brohuvuden, finns människor som är beredda att också internt slita med frågorna.
Dock, det är inte alla som hamnar i Lindells slutsatser. Upphovsmannen till ovanstående helt enkelt lysande affisch, Anders Widén, med den påhittade CC CopyCatbyrån, skriver
Jag kan bara säga att Jörgen, även om han gått över till piratpartiet, behövs i debatten. Jag håller med Jörgen i allt, men drar en annan slutsats. Jag måste stanna i SAP och oavsett vad det kostar i svett måste vi tillsammans få partiet att hitta igen sin verkliga identitet, sin verkliga ideologi.
Erik Laakso skriver, uppebarligen dagen efter:-), om idéutvecklingen inom vänstern i vid mening men med visst fokus förstås på socialdemokratin som är Laaksos hemvist. Jag menar att han pekar på en central frågeställning som handlar just om demokratisyn versus de värden som manifesteras i begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet. Lite enklare för sig gör man om man ser att frihetsbegreppet i socialdemokratisk tappning faktiskt torde vara tämligen synonymt med demokrati; detta kan man förstå så att kampen för demokrati i vid mening just syftar till att frigöra människor från förtryck, översitteri…..
“Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bi lag."
Ser vi det historiskt så blir alltså kampen för allmän rösträtt ett steg i denna frihetskamp där demkrati är idealet. Parallellt förs facklig kamp för att frigöra arbetarna från de värsta formerna av löneslaveri och beroenden av kapitalägarna. Utbildning för alla utgör också en del i denna frigörelse. Återstår gör mycket och en del av förmynderiet, som nu inte längre utövas lika tydligt av brukspatron eller andra dignitärer, tar sig uttryck i allehanda symbollagstiftning. Riktigt skarp blir dock diskussionen först när vi närmar oss den aktuella diskussionen om inskränkningar av grundläggade demokratiska fri- och rättigheter som rätten till personlig integritet, åsiktsfrihet m.m. Ännu skarpare blir den förmodligen då vi närmar oss den sfär som handlar om makten “att leda och fördela arbetet”.
Fler försvarare av statsterrorism och rasism
Mellanöstern: Minerad mark: "Det rådde en vapenvila. Denna vapenvila bröts, gång på gång, av Hamas – som sköt raketer in i Israel från Gaza. Så, vad hade man väntat sig? Att Israel stillatigande skulle ta detta? Knappast. Motanfallet kan inte ha kommit som någon överraskning för någon. Allra minst för Hamas.
I svenska media är detta väldigt mycket mer inlindat. Ibland så mycket att uppgiften inte syns till över huvud taget.
Det har krävts civila dödsoffer, vilket är förfärligt på många sätt. Men man måste ändå ställa sig frågan vilket ansvar palestinierna själva har för detta. Säga vad man vill, men Israel ställer sina soldater mellan fienden och sina barn. Hamas ställer sina barn mellan sina soldater och fienden. Vilket är otäckt cyniskt. Hamas offrar civila för att framställa Israel i dålig dager.
Jag har inget emot varken palestinier eller israeler. Jag önskar dem fred och lugn och ro. Och varje människoliv som spills i denna konflikt är en tragedi, oavsett vilken sida som drabbas.
Men för att vi skall få se fred i Mellanöstern krävs det att palestinierna tar och skärper till sig en smula. Att de väljer andra än beväpnade vettvillingar i pyjamas till ledare."
Här ser vi ett exempel på hur vänner till den rasistiska terroriststaten Israel försöker framställa situationen som varandes offrets fel. Lika rätt som att framstäla den våldtagna som skyldig till det övergrepp han/hon utsatts för. Bara genom att bortse helt från t.ex. Israels blockad av Gaza som väl pågått rätt oavbrutet under den s.k. vapenvilan, bara genom att bortse från byggandet av apartheidmuren, bara genom att bortse från nu runt 50 år av fördrivning av palestinier från mark de bebott långt före den israeliska statens uppkomst kan man göra palestinierna till de skyldiga – till de som skall “skärpa sig”. Uttalandet är faktiskt helt fantastiskt – gjort av en man – Henrik Axelsson – som jag lärt mig respektera under det gångna årets kamp mot högeralliansens införande av massiv övervakning.
Är det för övrigt något fel på svensk medias bevakning av frågan är det väl att den är Israel-vänlig.
Israel – satans mördare
Israel har rätt att försvara sig mot Hamas: “Israel har rätt till självförsvar. Varje stat måste agera mot dem vars mål är att utplåna, förnedra och förgöra. De många döda är inte bara israelernas fel. Hamas vill maximera de civila offren för att vinna opinionen. Och svenska medier spelar dem rätt i händerna. Det skriver Fredrick Federley, tongivande riksdagsledamot för centerpartiet.”
(Hittat via nkuff.)
Jag har inte riktigt vetat hur jag skall angripa frågan om det pågående israeliska massdödanet i Gaza. Själva företeelsen av rasistiskt övervåld mot en palestinsk befolkning ihopträngd på en yta motsvarande Sigtuna kommuns storlek är så upprörande, så fullkomligt oförsvarbar, att det är svårt att hitta ord, svårt att hantera den vrede man känner, svårt att riktigt förstå hur detta brutala våld kan rättfärdigas, svårt att förstå att det finns israeler som är beredda “att bara lyda order”. När man så läser aktstycken av det slag som Fredrick Federley gjort sig skyldig till finns inte längre något försvar för att inte delta, för att inte skrika ut den vrede och det förakt som måste riktas mot den rasistiska politikens hantlangare. Och Fredrick Federley utgör definitivt en av dessa.
Det är detta som Federley försvarar:
Sju barn ska ha dödats i natten bombningar av Gaza. Sammanlagt har nu 310 människor dödats och 1 400 skadats sedan Israel inledde anfallet mot det palestinska territoriet vid lunchtid i lördags.
I morse dödades också en israel i staden Ashkelon i södra Israel, av en raket avfyrad från Gaza, uppgav stadens borgmästare enligt Reuters.
Det var det andra israeliska dödsoffret sedan i lördags. (SvD)
Men de civila förlusterna i Israel är som vanligt mycket mindre än på den palestinska sidan. Av ungefär 350 palestinska döda uppges de allra flesta ha ingått i Hamas styrkor, men de civila offren uppgår enligt FN och vårdkällor till cirka 60, varav över 20 barn.
Efter flera dagars grälande öppnades på måndagen så smått gränsen Gaza—Egypten för skadade och vårdmateriel.
Ännu finns dock över 1 500 skadade palestinier i Gaza och sjukhusens situation är ohållbar. Det säger psykiater Iyad al-Sarraj på organisationen Gazas program för mental hälsa till TT på telefon.
— De flesta kroppar som anländer till sjukhusen är helt sönderslitna. Ibland är det bara bitar och köttstycken som inte ens går att känna igen. (HD)
– Den israeliska armén beskjuter oss var femte minut, säger den palestinske fotografen Mohammed Abed medan han är på väg från sin hemstad i Rafah till Gaza stad på måndagen.
– De har beskjutit tunnlarna vid gränsen mot Egypten med mer än fjorton raketer. Och inte bara det, nu skjuter de på moskéer också! säger Mohammed Abed upprört.
– De har inga raketer inne i moskéerna, där är bara civila, säger han medan en dov smäll hörs i bakgrunden.
– Hör du? Där var ännu en träff från israelisk militär.
– De skjuter mot hus där civila bor. Om det finns någon från Hamas i ett hus så skjuter de mot det eller mot storfamiljens hus. Detta är inte ett krig mellan Hamas och Israel. Det är ett krig mot de civila, mot mer än 1,5 miljoner Gazabor, säger Mohammed Abed.
Han berättar om hur minst fem kvinnor i familjen Ballousha i Jabaliya, i den norra delen av Gazaremsan dödats under ett israeliskt anfall: modern och hennes döttrar. (SvD)
Att Israel är en rasistisk terroristisk stat står fullständigt klart – att hävda något annat är att hänge sig åt försvar av rasistisk politik och statterrorism. Via Motbilder hittar jag USAs definition av terrorism, den uppfylls som synes helt av staten Israels agerande mot det palestinska folket.
According to the US’s own definition of terrorism Israel is squarely in the frame. Under Section 3 of Executive Order 13224 “Blocking Property and prohibiting Transactions with Persons who commit, threaten to commit, or support Terrorism”, the term “terrorism” means an activity that:
(i) involves a violent act or an act dangerous to human life, property, or infrastructure; and
(ii) appears to be intended
to intimidate or coerce a civilian population;
to influence the policy of a government by intimidation or coercion; or
to affect the conduct of a government by mass destruction, assassination, kidnapping, or hostage-taking. (Redress)
Det är förstås svårt att försvara Hamas raketattacker mot israeliska mål som nog i allmänhet (på grund av bristande teknologi) riktas/drabbar civila israeler. Det är dock inte alls svårt att förklara/förstå metoden som tycks vara en av de få som står tillbuds, det är palestinierna som har rätt att försvara sig mot de ständiga övergrepp de utsätts för av Israel (och deras hantlangare i form av fega företrädare för världssamfundet – vår egen utrikesminister inte undantagen). Det israeliska våldet saknar dock all proportionallitet och riktas mot en helt underlägsen motståndare och sannolikt helt avsiktligt för att orsaka största möjliga materiella och mänskliga skada.
Den som beordra anfall av detta slag är en mördare och ett svin och bör ställas inför domstol.
Den som utför anfall av detta slag gör sig skyldig till brott mot mänskligheten.
För den som försvarar övergreppen finns inget försvar.
Socialdemokrat – nationalist eller internationalist
Pizzabagare och vårdbiträden är socialdemokratins kärna: "Socialdemokratin bör vara ett parti för de som ekonomiskt och socialt står sämst till i samhället. Även om vi inte kan tala om fattigdom i global mening så finns det i Sverige en stor grupp människor med relativt låg inkomst (mindre än 20.000 per månad) som beaktas av få. Makt är inte bara en fråga om utbildning eller förhållande till produktionsmedlen. En god privatekonomi ger idag makt. På en fri marknad med världen som spelplats har den med pengar makt över sitt liv på ett sätt som den (även relativt) fattige inte har. Därför har inte en löntagare med hög inkomst (+30.000/månad) omedelbart samma intresse som en med halva inkomsten, även om båda organiseras i LO.
Jag skulle vilja påstå att inkomstnivå förenar mera än relation till produktionsmedlen. Ett sjukvårdsbiträde har mera gemensamt med enmansföretagaren med egen städfirma, än med byggnadsarbetaren i storstadsregionen.
Det som en gång var socialdemokratins självklara kärna, arbetarklassen som inte hade annat att förlora än sina bojor, är idag ett mycket mera sammansatt och komplicerat politiskt intresse. Det kräver en helt annan politisk plattform än den som formulerades på 1970-talet."
Anders Nilsson tar ytterligare steg på vägen mot en fördjupad analys – gott så! Frågan är dock om hans resonemang räcker ända fram – såväl socialdemokratin som andra socialistiska rörelser har alltid haft drag av internationalism men av det ser vi idag inget. Borde inte den s.k. globaliseringen ha passat socialdemokratin som hand i handske just när arbetarklassens tidigare homogenitet upplösts här hemma, något som väl Olof Palmes retorik gav underlag för och en tradition som sedan förflyktigats.
Att i dagens Sverige – och jag envisas med att kalla vårt land för ett välfärdssamhälle som omfattar flertalet i allt väsentligt – och i beaktande av globaliseringen borde väl begreppet solidaritet i än högre grad än tidigare innefatta just det internationella perspektivet. Det undergräver på intet sätt det nationella perspektivet på samma fråga men det sätter densamma i perspektiv – visst har lågavlönade det besvärligt i dagens Sverige men jämfört med….!
Visst är det så – som Anders Nilsson påpekar – att den relativa levnadsstandarden förenar vad gäller livsbetingelser. Oaktat detta så sett mera objektivt befinner sig den (relativt sett) högavlönade byggjobbaren i storstadsområdena faktiskt i samma position vad gäller faktisk kontroll över det egna livet som vårdbiträdet (. I tider av ekonomisk kris blir detta mycket tydligt. Det har dock alltid varit en del av det kapitalistiska systemets försvarsmekanismer att framkalla motsättningar bland de “förtryckta”, ofta uttryckta genom relativa skillnader t.ex. vad avser materiella förhållanden (också jag tyckte det var rätt märkligt att t.ex. läsa uppgifter om att soppåkarna i min kommun tjänar över 30 000 kronor medan vårdbiträenas ingångslön fortfarande hamnar en bra bit under 20 000). Det är ju den materiella förklaringen till identitetspolitikens starka ställning i vårt parti.
Inom parantes, dagens “framgångar” för främlingsfienliga/rasistiska strömningar kan förklars på samma sätt – motsättningen mellan arbete och kapital, mellan de i huvudsak egendomslösa och ägarna av produktionsmedlen osynliggörs genom projiceringar på motsättningar inom de egendomslösas egna led. Rasister blir därmed de “duktiga idioterna” i kapitalets tjänst utan att ens förstå det själva.
Jag blir faktiskt riktigt glad när jag läser Nilssons skrivningar om 1975:
1975 är ett märkesår. Nu stod socialdemokratin inför skördetiden. Ett halvsekel av socialdemokratiskt byggande av välfärdsstaten skulle förfärdigas. Den politiska och sociala demokratin var på plats, nu skulle den ekonomiska demokratin erövras med löntagarfonder som främsta medel. Själv arbetade jag i dåvarande Svenska Fabriksarbetarförbundet, med den största iver, för Rudolf Meidners förslag. Vi var många socialdemokrater med stora förhoppningar.
Därmed inte sagt att de s.k. löntagarfonderna var den slutliga lösningen. Jag tror nämligen att Nlsson är något viktigt på spåren. I en globaliserad värld tar faktiskt möjligheterna att förflytta industriproduktion till låglöneländer slut förr eller senare. Inte idag och inte i morgon men inom kort (i ett historiskt perspektiv, såväl i stort sett hela Afrika som delar av Sydamerika finns kvar att explotera).
Vad händer då? Kanske uppnår vi då det den gode Marx egentligen pratade om när han beskrev den “församhälleligade produktionen”. Vi ser ju redan tendenser till detta i de globala multinationella företagens strategier. Frågan är hur den makt som därmed tillkommer det globaliserade kapitalet skall hanteras. Frågan är också om kapitalets makt skall utmanas av staten ( till vilket jag ställer mig tveksam) eller av mer kollektivt organiserade initiativ.
För övrigt vill jag bara uppmärksama att Enn Kokk liksom jag tycker att det är intressantare med debatt om idéer snarare än debatt om debatten om idéer.
Vad jag framför allt saknar i “Från smedja till sambandscentral” är det politiska/ideologiska innehållet i denna röda kil: Det är utmärkt om arbetarrörelsens idédebatt får större bredd och djup genom att den förses med nya kanaler – men vilka är idéerna vi ska slåss för?
EBO lyckat med det fattar inte ……
Webbradio – Sveriges Radio: “Flyktingar som själva väljer bostadsort under sina första år i Sverige integreras snabbare än de som placeras av myndigheterna. Det visar en ny studie som Boverket publicerar på torsdagen”
Boverket har publicerat en studie av effekterna av den s.k. EBO-lagen och konstaterar att det odelat är positivt för flyktingar att själva få välja var de vill bosätta sig. Detta förstår Jonas Ek och kommenterar
Nu är det hög tid att vi får fokus på rätt frågor. Rätten att bosätta sig var man vill i landet ska gälla lika för alla. Både den tidigare socialdemokratiska regeringen och nuvarande moderatstyrda regeringen har misslyckats. Det är bland annat felaktigt fokus och därmed politiska misslyckanden som har fått dominera mottagandet. Redan i mars 2005 försökte den dåvarande socialdemokratiska regeringen att stimulera nyanlända bort från EBO, det vill säga eget boende.
Vårt kära kommunalråd Anders Lago lyckas dock läsa undersökningen som en viss potentat läser bibeln (åtminstone om man nu får tro nyhetsreferaten). Han lyckas med konststycket att dra slutsatsen att hans långa kamp för att sluta behandla flyktingar som andra invånare i vårt land dvs låta dem bestämma själva nu får stöd i rapporten.
– Jag står fast vid att staten måste avskaffa EBO. Trångboddheten som EBO-systemet leder till är inhuman. Barnen drabbas allra värst. Men det absolut första som regeringen måste göra är att förbättra statens egna anläggningsboenden. Det är dags att agera, Tobias Billström!
Det sätt som Anders Lago här argumenterar är mycket nära gränsen för ohederlighet och det är faktiskt riktigt beklämmande att den ideologiska kompassen är så dålig hos ledande företrädare för partiet i Södertälje. Flyktingar har rätt att bli behandlade som andra bosatta i vårt land. I själva verket får flyktingarna som inte väljer själva det precis lika trångt men missar det social nätverk som det egna valet ger tillgång till – de kommer därför att integreras sämre.
Det är en huvudvärk för de berörda kommunerna, men också för flyktingarna själva. Folk mår inte bra av att bo trångt, och det bekräftas också av den nya undersökningen från Malmö högskolan.
Problemet, visar undersökningen, är att alternativet till eget boende, att bli placerad av Migrationsverket, inte är bättre. De som har valt placering, fyra av tio asylsökande, har fått det lika trångt. Till exempel kan två barnfamiljer, som inte känt varandra sen tidigare, få dela på samma lägenhet. Trångboddheten drabbar alltså alla, inte bara de som valt eget boende.
Men när man tittar på hur det har gått för de båda grupperna efter några år i Sverige, då ser man att de som valde bostad själva, snabbare hittade jobb och köpte bostad. Närheten till anhöriga och vänner från början kan vara en förklaring.
Och de som Migrationsverket placerade i så kallat anläggningsboende, Abo, förlorade flera år, enligt Pieter Bevelander.
Anders Nilssons land är också mitt
Det här är mitt land.: "Och idag så sitter jag och väntar på Janne, snickaren som efter några år i Norge flyttat hem till Hamburgsund och startat eget. Och sedan så drar jag med Samuel, värmlänning från Sunne, ut med båten och prövar oss på några makrillar, som snabb grillas med lite salt, peppar och smör. Medan jag väntar så läser jag några dikter av Shakir al-Samawi från Hjällbo i Göteborg, han flydde fran Saddam Husseins diktatur i slutet på 80-talet och kommer väl hem i dagarna från en turné i Marocko. Så då blir det att resa till Göteborg.
”This land was made for you and me.” avslutar Bruce Springsteen med full kraft.
Just det, det här är mitt land. "
En lysande text av den gode Anders Nilsson – läs!
Socialkontor kvar i Hovsjö
Hot tvingar socialkontor att flytta från Hovsjö: “Ungdomsgängets hot och trakasserier mot socialsekreterarna tvingar kommunen att flytta kontoret från Hovsjö. Annars hotar Arbetsmiljöverket med vite på två miljoner kronor.
Hot, sabotage och trakasserier är vardag för socialsekreterarna på barn- och ungdom i Hovsjö.
Ofta leder omhändertaganden av barn till hot och hämndaktioner från anhöriga. Bilar rispas, hot och okvädningsord skriks mot handläggarna och till och med dödshot har uttalats.
Bakom de flesta aktionerna står ungdomsgäng – ofta anhöriga och kompisar till omhändertagna barn och ungdomar. Men vissa är så unga som tio år, andra 25 år.
– Det är mycket otryggt att lämna kontoret, säger skyddsombudet Sonja Björkman, som i somras dokumenterade incidenterna och anmälde till Arbetsmiljöverket.”
I en som vanligt tämligen usel artikel av Torbjörn Granström (ibland undrar man över vad för slags journalister en liten lokaltidning som LT förmår rekrytera) beskrivs Arbetsmiljöverkets beslut angående socialkontoret i Hovsjö.
Vad som bl.a. inte framgår av artikeln är att det inte är fråga om ett socialkontor för Hovsjö-borna utan en del av familj-, barn och ungdom som har lokaler på flera ställen i kommunen. Kontoret har hela kommunen som upptagningsområde. En annan faktor som heller inte belyses i artikeln är att socialkontor och socialarbetare utsätts för hot och trakasserier (tyvärr) överallt i vårt land, i över tid varierande grad förstås. frågor som gäller människors försörjning deras barn, ev omhändertagande och liknande väcker att fullt naturliga skäl starka känslor. Att man vill försvara sin personliga eller familjära integritet är helt naturlig.
Nu förändrar detta knappast något i sak – det vore helt enkelt en skandal av närmast monumentalt format om kommunen vek sig för denna utpressningstaktik Arbetsmiljöverket tillämpar och som innebär en abdikation inför de ligister som trakasserar personalen (undrar om inte Arbetsmiljöverket överskrivder sina befogenheter när de beordrar flyttning – att de kan ställa krav på att personalen har skydd m.m. är förstås helt rimligt men att de kan ha synpunkter på var den skall bedrivas verkar egentligen inte ens rimligt – å andra sidan det finnas annan orimlig lagstiftning).
Jag utgår från att det åtminstone för oss socialdemokrater är fullständigt självklart 1) att vi inte accepterar att personal trakasseras och är beedda att gå mycket långt i arbetetet med att säkra dess trygghet och 2) att vi inte för ett ögonblick överväger att tillgodose Arbetsmiljöverkets krav. Vi måste hävda att kommunal verksamhet oavsett vilken måste kunna bedrivas varsomhelst i kommunen under för personalen rimliga vilkor.
Den här frågan handlar om att vi dvs det svenska samhället inte accepterar att verksamheter kan störas genom hot och trakasserier – det är oacceptabelr beteende och det är beteendet som skall åtgärdas (ingenting annat).
(Indirekt handlar frågan också om synen på vår kommun och den kommunala verksamheten – om vi är en, med betoning på en, kommun i vilken kommunala verksamheter finns utspridd eller om vi är en centralort som har ett antal helt perifera områden utanför centralortens absoluta centrum. Om vi år 2008 fattar att det inte utgör något som helst problem att bedriva verksamhet geografiskt utspridd eller om vi håller oss med helt inkompetenta chefer som tror att enda sättet att bedriva rationell, effektiv, samordnad verksamhet är att ha den samlad under samma tak.)
Pagrotsky och den danska kronan
S-krönika 29/10:Flexibel krona dämpar krisen: "Därtill kommer att vi kan sätta räntan efter vad som passar Sverige, och därmed har vi kunnat sänka med en hel procentenhet på bara några veckor i oktober. Jämför med Danmark som i stället tvingats höja räntan kraftigt eftersom de prioriterar fast växelkurs kopplad till euron framför en stabil ekonomi. Våra räntesänkningar ger stimulans till ekonomin, både genom att det blir billigare att låna och genom att växelkursen dämpas och konkurrenskraften stärks.
Somliga är skräckslagna över detta, kanske präglade av terminologin som kallar det att kronan försvagats. Men i dagens konjunkturläge med stigande arbetslöshet och snabbt sjunkande inflation är detta en skänk från ovan för Sverige. För Volvo betyder detta en förbättring på minst 10 000 kronor för varje bil som säljs jämfört med om vi tvingats in i EMU. Det betyder mycket för svensk bilindustri i kris. "
(Hittat via Arvid Falk.)
Leif Pagrotsky är rolig. Han ger sig själv rätt baserat på sin egen beskrivning av ett (obs ett) av de argument som framfördes av vissa under diskussionen som föregick EMU-omröstningen.
Sen jämför han med Danmark – ett land som såvitt känt faktiskt inte är med i EMU, ett land som fortsatt handlar med sina egna kronor.
Sen talar han om för oss hur bra det är att kronan minskar i värde – för exportindustrin!! Och visst finns stöd för argumentet att en taskig kronkurs gynnar t.ex. Volvo (som ägs av…?) men frågan är väl snarast vem som betalar, för det är det väl någon som gör?
Mogens H Andersson skriver:
Enligt min personliga uppfattning borde vi naturligtvis vara med i valutasamarbetet, men kanske inte på grund av att vi skulle stå oss bättre, utanför att det är ett naturligt val om man är medlem i unionen. Självklart skall vi acceptera medlemskapet totalt. Det är vidare korkat att avstå från politiskt inflytande på grund av att man väljer att bara tänka på sig själv. Det är djupt osolidariskt i min värld.
För Pagrotsky verkar just ordet solidaritet sakna betydelse i sammanhanget – om bara vi klarar oss bättre än andra så är allt gott och väl!!
PS Var kommer alla dessa statskramare ifrån? Ett hjärta rött argumenterar för att stalig ägarmakt i finansiella institutioner vore en önskvärd lösning – på vilket sätt har PKbanken/Nordbanken/Nordea skiljt sig från andra banker? Och detta beskrivs som försvar av demokratin??? DS
Currently playing in iTunes: Forty-Four Blues: How Many More Years by Little Feat
Senaste kommentarerna