Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Fler invandrare
“Fler invandrare räddar svenska välfärdsstaten: “Invandring bryter loss människor från fattigdom. I slutet av 1800-talet valde en stor del av svenskarna att invandra till USA. Och pengarna som invandrare skickar hem – cirka 300 miljarder dollar per år officiellt, kanske lika mycket till inofficiellt – överskuggar de 100 miljarder dollar som västländernas regeringar ger i bistånd. Återvändande invandare tar också med sig kunskaper och nya idéer. Afrikas första internetkaféer startades till exempel av invandrare som återvänt från Europa.
En friare invandring är inte ett hot. Det är en möjlighet. Det är ingen välgörenhetsgärning. Det kan vara till fördel för alla parter. Det är en fråga om mänskliga rättigheter och om internationell solidaritet lika mycket som egoism. I slutändan handlar det om att skapa en öppnare, mer dynamisk och progressiv värld. ”
(Hittat via knuff.se.)
Philippe Legrain har skrivit ett utmärkt försvar för invandring, ett försvar som sträcker sig utöver det nuvarande flyktingmottagandet som ju är ett självklart uttryck för en solidarisk kultur och argumenterar för fri(are) invandring. Han tar upp både egennyttan, att vi som land behöver arbetskraft och det bidrag till tillväxt invandring för med sig, och den solidariska aspekten, invandring ger betydande bidrag också till de länder varifrån utvandring sker.
Några slängar får dock vår oförmåga att se till att flyktingar kommer i arbete. Varför lyckas somalier i svenskbygder i USA frågar Legrain. Förmodligen en relevant fråga. Vad är det i vårt flyktingmottagande som gör att initiativkraft och arbetslust motverkas, vad är det som gör att även i Sverige välutbildade kvinnor med utländsk bakgrund har svårt att få jobb?
Andra kommenterar!
Och ”här går man” i Södertälje 1:a Maj
11:45 Samling Stora Torget 12:00 Avmarsch med Wasa Brass och Nykvarns Musikkår 12:15 Ankomst Stadsparken – sång, Internationalen Tal av Bo Ohlson, Socialdemokraternas Ordf i Södertälje Tal av Anders Lago, Kommunstyrelsens Ordförande Tal av Ibrahim Baylan Tal av Gabriel Blomberg SSU
Hoppas vi ses i morgon i tåget. Slut upp bakom huvudparollen “Frihet kräver rättvisa” eller försök hitta palestinierna och demonstrera ditt stöd för deras kamp mot ockupationsmaktens mördande.
Själv bär jag Mörkö Arbetarekommuns fana från 1921!
Fördela vad till vem och varför
Vart tog Sahlins feminism vägen?: “För det andra är det en reform som säger att problemet med kvinnors och mäns ojämlika makt i samhället, beror på att det inte finns en belöning för dem som organiserar sitt liv utifrån principen att kvinnor och män har samma föräldraansvar.
Någonstans känns jämställdhetsbonusen inte riktigt som ett ärligt försök att omfördela makt i samhället. Snarare känns det som en present till medelklassens (nuvarande och presumtiva) barnfamiljer från regeringen, så att de 2010 ska känna att just de tjänar pengar, upp till 36 000 kronor om året, på att behålla den borgerliga regeringen.”
Det finns trots allt några fler än jag som ser fokuseringen på ett lika uttag av föräldraförsäkringen mellan män och kvinnor som ett villospår i arbetet för ett mera jämställdt samhälle. Victor Bernhardtz visar varför högeralliansens bonusprogram inte handlar om fördelning av makt utan om premiering av medelklass. Han skriver också:
Var fjärde barnfamilj består av en ensamstående förälder med barn. I de fall barnen är små handlar det uteslutande om en ensamstående mamma. Medianen för de ensamstående mammornas årsinkomst är 218 000 kronor. Det innebär alltså att hälften av de ensamstående mammorna tjänar mindre. Följaktligen kommer en tredjedel av ensamstående föräldrars inkomster från barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd.
Men vi socialdemokrater med Mona Sahlin i spetsen tycker att reformen är bra, hittar inget annat (bättre) sätt att använda 250 miljoner kronor! Jag som trodde vi var ett parti där solidaritet var ett honnörsord?
Lagos tal i USAs kongressen
Lagos tal i kongressen – www.socialdemokraterna.se: “The millions of refugees in the world must be a concern for us all, not just for those areas bordering on the breeding grounds of war, or for a small number of countries and cities such as Södertälje.
Södertälje works hard – to spread the reception of refugees equally over the whole of Sweden, to all cities and towns. Internationally, we must find a model for an equal and more responsible reception of refugees. We must also have special support for the refugees on site in Iraq, in Jordan and in Syria. Most of all, we must put an end to this and other on-going wars.”
Anders Lago, kommunalråd och kommunstyrelsen ordförande i Södertälje, har varit i Washington. Han var inbjuden att tala inför kongressen (eller snarast en kommission) och det gjorde han bra. Ovanstående citat från talet demonstrerar både viljan att föra en “generös flyktingpolitik” och att sprida ansvaret för de som har skyddsbehov. Jag uppskattar också att han tydligt sa att kriget bör avslutas!
Synd att vi ite får höra vår regering göra lika skarpa uttalanden.
Talet kan också ses här.
Bidrag hit och dit
Behöver Bärare Av Affärsidéer Bidrag För Att Våga?: “Om det nu är så att småföretagarna är “vårt” folk, vilket jag verkligen tycker, så bör vi seriöst överväga det som är verkliga hinder för företagsstart, expansion och långsiktig överlevnad.
Arbetsgivares ansvar för sjuklön och rehabilitering är för den lille företagaren förenat med stora risker och borde övervägas att tas bort eller reduceras kraftigt. Likaså vore de intressant att möjligheten till en förändrad skala för inkomsskatter och arbetsgivaravgifter för företagandet.”
Det är naturligtvis utmärkt att Luciano Astudillo kommer med förslag som är inriktade på att stimulera nyföretagande. Precis som Erik Laakos har jag dock invändningar eftersom de skisserade förslagen inte verkar utgå från vad som verkligen hindrar folk med goda idéer att förverkliga desamma och föreslår bidrag som ju förefaller vara ett lite väl “traditionellt” spår. Självfallet är det så att den viktigaste drivkraften för att starta egen verksamhet med utvecklingspotential, för att ta risken är ambitionen att lyckas, att lyckas inte bara med att kunna ta ut en lön som går att leva av utan att faktiskt få se sin idé förverkligad, växa och kanske bli något stort (jag talar alltså inte om egenföretagare som ju bara är ett något osäkrare alternativ till lönearbete).
För att stimulera de som har idéer med växtkraft krävs att förutsättningarna att kunna tjäna pengar som kan återinvesteras, förutsättningarna att till hyfsat låg kostnad expanera – anställa – är goda. Laakos tankar om sjuklön, inkomstskatter och arbetsgivaravgifter är därför intressanta.
Ser förresten fram emot att läsa Laaksos funderingar kring barnbidraget (när han tänkt färdigt). Själv har jag återkommande försökt diskutera frågan men låsningarna i mitt parti är totala, vilket framgår av kommentarer från t.ex. Tord Oscarsson, Alf Svensson, Björn Andersson, Monica Green, Torbjörn Lövendahl, Lennart Holmlund och Peter Högberg.
Jag väljer att citera Holmlund (men kunde valt vilken som heslt av de refererade):
Vi socialdemokrater står för en generell välfärdspolitik och där ingår barnbidraget. Alla barn är lika vid födseln och ska ha samma värde, därför ska samhället ge ett generellt bidrag till alla barn. Vi har inte differentierade sjukvårdsavgifter då vi blir sjuka utan alla avgifter, förutom skatten, är lika och ingen ska behöva avstå från sjukvård på grund av inkomstens storlek.
Uppslutningen bakom en generell välfärd har haft ett brett stöd hos befolkningen och bland de politiska partierna. Välfärd ska betalas gemensamt via skattesystemen och ingen ska behöva pekas ut som bidragsmottagare på grund av inkomstens storlek.
Till skillnad från Holmlund så ser jag inte barnbidraget som en självklar del av den generella välfärdspolitiken. Den bör nämligen utgå från den gamla marxistiska devisen “Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”. Och så är det ju också med alla andra bidrag/försäkringar vi byggt upp – man bidrar till sjukförsäkringen alldelses oavsett om man behöcver den själv, man betalar till a.kassan även om man aldrig varit eller kommer att behöva nyttja den.
Att barnbidraget ökar högskattesamhällets legitimitet är en vanlig uppfattning. Sant i viss utsträckning förstås men kanske kan valförlusten 2006 mana lite till eftertanke också gällande detta. En av Högeralliansens vinnande frågor var faktiskt fusk/överutnyttjande av bidrag och det är sant – vi är nog många höginkomsttagare som tycker att det är helt ok att betala skatt men som blir störda på verkligt eller inbillat missbruk. Att betala ut bidrag till oss är just ett sådant tveksamt bruk av skattemedel.
2004, enligt Försäkringskassan,
var försäkringskostnaderna för barnbidrag och flerbarnstillägg knappt 21 miljarder kronor. Administrationskostnaderna var för samma period ca 75 miljoner kronor.
Säg att det är ca 25% av dessa som egentligen inte behöver barnbidraget. Kostnaden skulle då kunna minskas med drygt 5 miljarder. Man får mycket administration för dessa miljarder:-)
Med lite fantasi skulle man säkert kunna konstruera ett system där bidraget distribueras via sänkt skatt (en slags jämkning) i absoluta tal, alltså inte som reduktion av den beskattningsbara inkomsten. Svårigheten ligger i att undvika tröskeleffekter.
Sex (försäljning) en mänsklig rättighet
Att sälja sex är en mänsklig rättighet: “Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter – IMR, påtalade igår att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Birgitte Kofod Olsen säger att på kvinnornas kampdag den 8 mars är det för många som vill tala för sexarbetarnas sak och för få som vill tala om deras rättigheter.
Oj vad rätt hon har!”
Isabella Lund, som igår var rätt arg på svenska feminister, tipsar om en artikel på Institut for menneskerettigheter – det danska institutet för mänskliga rättigheter. Artikeln är en intervju med en avdelningschef, Birgitte Kofod Olsen. I intervjun konstaterar Kofod Olsen att
– Det er vigtigt at huske, at disse rettigheder og friheder er anerkendt af både FN’s kvindekonvention og i den danske lovgivning. Sagen er, at før staten må gøre indgreb i individets frihed og selvbestemmelsesret, så skal det godtgøres, at en indgriben er nødvendig og rimelig.
Når FN derfor skriver, at staten skal »…hindre enhver form for handel med kvinder og udnyttelse af kvinder ved prostitution«, så menes der altså ikke et totalforbud mod sexkøb, påpeger hun.
- Konventionen er derimod udtryk for det rettighedsperspektiv, jeg har foreslået i forhold til kvinder i prositution. Nemlig at staten først har pligt til at gribe ind, men når det er nødvendigt og rimeligt. Som fx over for det slaveri, som handlede kvinder er ofre for.
Detta är ju lite intressant. Kofod Olsen menar alltså att FNs konvention som naturligtvis vi också är bundna av faktiskt tilerkänner sexarbetare rätten att utöva sin verksamhet. I det ljuset blir ju vår märkliga ordning med kriminalisering av sexköpare ännun mera udda. Dessutom menar Kofod Olsen en lknande lagstiftning (som den svenska)
Det vil jo ikke fjerne prostitutionen. Det vil bare blive ulovligt og foregå i det skjulte. Så hellere en mere målrettet indsats mod menneskehandlen og den kriminalitet, der er forbundet med prostitution. På den måde bevarer vi også respekten for de mennesker, det handler om. Respekten for at de har deres frie ret, slutter hun.
Tänk om diskussionen kunde föras med liknande utgångspunkter också i vårt land – istället för med de moralistiska förtecken som nu dominerar.
Hade lite fel om Gaza
Peter Karlberg : Dick Erixon försvarar mördare: “Vet inte, och jag menar verkligen vet inte, förstås inte, kan inte ens föreställa mig, hur människor som Dick Erixon är funtade. Gaza är ett landområde på 365 km2 med en befolkning 2004 på 3 600 000 människor. Till yttermera visso ett blockerat land som alltså saknar möjlighet till försörjning av de mest elementära behov – terrorstaten Israels verk.
För att få en uppfattning om vad denna befolkningstäthet innebär så kan man jämföra med Stockholms stad som består av 188 km2 och har en befolkning på 743.703 (1999). Befolkningstätheten i Stockholm är alltså runt 4000 per km2 och i Gaza straxt under 9900 (ca 9863 år 2004).”
Tack vare en kommentar på det citerade inlägget blev jag uppmärksammad på att jag använt en felaktig siffra när det gäller antalet boende i Gaza. Jag hade slarvat och inte uppmärksammat att Sida slår ihop Västbanken och Gaza när det gäller denna uppgift. Via den Palestinska myndighetens motsvarighet till SCB får jag en annan och då förstås betydligt lägre siffra – det bodde 2006 alltså 1 443 814 människor i Gaza. Detta leder till att också min beräkning av befolkningstätheten blir fel – rätt siffra skall alltså vara 3955 dvs nästan precis som i Stockholm. Så för att förstå hur situationen när det gäller möjligheterna att skjuta raketer från obebodda delar av Gaza kan man alltså jämföra den tillgängliga ytan med hur Stockholms kommun ser ut (självfallet är inte geografi och spridning av folk densamma).
Är folket ivägen – fördriv dem
Israel vill ha nya fördrivningar
: “Israels försvarsminister Ehud Barak vill nu starta ytterligare en fördrivning och etnisk rensning av palestinierna. Planen är att ta över marken i de norra delarna av Gaza och slänga ut alla palestinier därifrån. Den israeliska tidningen Haaretz skriver:“Statliga rättsexperter säger att det är svårt att bestämma om Israel kan flytta palestinska civila från de områden i norra Gaza från vilka raketer avfyras mot Israel. De säger att internationell rätt är baserad på prejudikat och i Israels fall saknar ärendet på många sätt motstycke. […] Rätts experterna blev ombedda att förbereda ett alternativ för “gradvis evakuering av befokningen” i Gaza från stridsområdena.”
Det är naturligtvis inte sant att fördrivning av palestinierna skulle sakna motstycke. Ej heller att det skulle saknas prejudikat. Israel har en lång historia av fördrivning: (klicka på länken ovan för att läsa mera)”
(Hittat via knuff.se.)
Kanske är det lite överdrivet att i detta sammanhang använda begreppet etnisk rensning – det som verkar planeras är att flytta palestinier (de är ju bara araber) från sina hem i norra Gaza så att man (dvs Israel) får lättare att beskjuta raketramper där och minska risken att samtidigt döda civila vilket ju ger en del dålig press(!).
Att fördriva palestinier är emellertid ingen bra idé, det har Israel en lång historia av och det har såvitt jag kan bedöma inte fört frågan om fred i regionen ett enda spår närmare sitt svar. Rimligen borde man också beakta att Israel redan sett till att Gaza är ett mycket tätt befolkat område som jag visade häromdagen. Hus och stora delar av infrastrukturen i Gaza har israelerna också redan förstört – en fördrivning skulle ju knappast enkelt kunna hanteras i resterande delar av Gaza.
Det fortsatta mördandet i Gaza upprör, inte bara mig utan också t.ex. Anders Svensson. Några av mina partikamrater – men långt ifrån tillräckligt många – uttrycker också tydligt sin avsky, upprördhet. Bland dem finns förstås Catharina Ullström och glädjande också Christina Meltin Westerlund.
Dick Erixon försvarar mördare
Hamas ansvariga för döda i Gaza och Israel: “Därför angriper Israel avfyringsramperna för Hamas missiler. Och eftersom Hamas placerat dem i bostadsområden, är det Hamas som gjort dessa bostadsområden till militära mål.
Till Reuters säger Ehud Barak, Israels försvarsminister och tidigare premiärminister för Labourparitet, Hamas responsible for civilian Gaza deaths:
Vi är inte glada över att civila drabbas i Gaza. Men Hamas och de som avfyrar missilerna mot Israel är ansvariga och de kommer att få betala priset.”
(Hittat via knuff.se.)
Vet inte, och jag menar verkligen vet inte, förstås inte, kan inte ens föreställa mig, hur människor som Dick Erixon är funtade. Gaza är ett landområde på 365 km2 med en befolkning 2004 på 3 600 000 människor. Till yttermera visso ett blockerat land som alltså saknar möjlighet till försörjning av de mest elementära behov – terrorstaten Israels verk.
För att få en uppfattning om vad denna befolkningstäthet innebär så kan man jämföra med Stockholms stad som består av 188 km2 och har en befolkning på 743.703 (1999). Befolkningstätheten i Stockholm är alltså runt 4000 per km2 och i Gaza straxt under 9900 (ca 9863 år 2004).
Det vi talar om är alltså Israels krigföring mot det palestinska folket i Gaza som altså skulle kunna jämföras med om resten av Sverige började kriga mot Stockholms kommun – och då har Stockholms kommun inte ens hälften så tät befolkning. Man undrar var de närmast försvarslösa palestinierna skulle sätta upp ramper – i Egypten kanske – så att de skall slippa kallas fega av Erixon och hans gelikar? Palestinier som saknar egentlig armé, som saknar flygvapen och som saknar flotta.
Men förstås – i Dick Erixons värld, och i Baracks, så får de som avfyrar raketer från Gaza betala priset (skylla sig själva) genom att se civila urskiljningslöst dödas av en fullständigt övermäktig av USA stödd krigsmaskin. Säg det till barnen som dödas.
Men de är ju bara araber!
Skrota allmännyttan
Allmännyttan kan försvinna: “Det drar ihop sig till ett avgörande om hyresrättens framtid. Den 18 april ska regeringens utredare lägga fram sitt förslag om de kommunala bostadsbolagens villkor. I framtiden ska de drivas på exakt samma villkor som privata företag. Det innebär slutet för vad vi idag kallar allmännytta.”
(Hittat via knuff.se.)
I ljuset av händelser som de i Gaza kan det ju tänkas kännas lite futtigt att diskutera allmännyttans ställning/varande. Dock, frågan har ju viss betydelse. Om man får tro SvD så kommer ett förslag som bland annat
• Bolagen ska drivas på affärsmässig grund.
• Kommunen får inte vidta någon åtgärd som innebär en fördel för företaget.
• Kommunen ska styra sina bolag på samma sätt som en privat investerare skulle göra.
• Investeringar får endast göras om de förväntas ge marknadsmässig avkastning.
• Om kommunen kan erhålla bättre avkastning genom att sälja fastigheter till bostadsrättsföreningar måste sådana försäljningar genomföras.
• Bolagen ska betala marknadsmässig ersättning för kommunens borgensåtaganden.
• Strävan ska vara så hög vinst som möjligt
Verkar som om man alltså tänker sig inte bara att likställa allmännyttan med privata fastighetsägare utan faktiskt mycket grovt inskränka allmännyttans ägare, dvs kommunernas, självbestämmande. Nivå på eftersträvad vinst borde ju t.ex. helt vara en fråga för aktieägarna. Tvång att sälja unde rvissa omständigheter torde ju också faktiskt vara ett ganska långtgående ingrepp i ett bolags verksamhet.
Anders Svensson verkar tro att förslagen kommer att ge oss kåkstäder med extremt bristfälliga bostäder. Lite förtröstan kan man nog ha – åtminstone för överskådlig tid – i att fastighetsägare faktiskt är intreserade av att kunna tjäna pengar dvs antingen hyra ut eller sälja sina fastigheter med vinst. Därmed finns ett rätt starkt incitament att hålla hyrorna generellt på en nivå som folk har råd att betala. Det som kommer att hända i ett kort perspektiv är att folk som av någon anledning fått kontrakt på attraktiva hyresrätter men som inte har råd att bo där om marknadshyror skulle gälla kommer att få flytta från dessa attraktiva lägen. Då kommer de att kunna hyra billiga bostäder (betydligt billigare än idag sannolikt) i ytterområden.
Samtidigt är ju detta bara ytterligare ett exempel på att det inte går att garantera saker genom att förlita sig på det vi brukar kalla offentliga lösningar. Man ser ju här att kooperativa lösningar hade varit betydligt bättre och man kan ju undra varför inte Barbro Engman, Hyresgöstföreningens ordförande, lägger ner mer energi för att propagera för modeller där hyresgästerna (i enskilda fastigheter, i en stadsdel, i en kommun, i landet) faktiskt engageras i att generera kapital för att helt enkelt köpa loss ett stort fastighetsbestånd som genom en kooperativ form garanteras bestå som hyresrätter. Alternativt låter de kommersiella krafterna hantera det nuvarande beståndet och satsar på nyproduktion. Då kan man ju se till att bli riktmärke för hyror inte genom lagstiftning utan genom konkurrens.
Samtidigt är väl detta förmodligen bara ytterligare ett exempel på hur regeringen (oavsett innehavare) använder EU som alibi för förändringar som egentligen har andra drivkrafter – i detta fall går ju regeringen (dess utredare) i de privata fastighetsägarnas ledband.
Senaste kommentarerna