Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
How to interpret results (ICT impact on results in School)
There is an ongoing discussion to what extent the use of digital tools and resources contribute to better academic results in schools. Recently I heard Sølvi Lillejord refer to the report A systematic mapping of the effekts of ICT on learning outcomes from the Knowledge Centre for Education, The Research Council of Norway saying that they found no evidence. To my recollection that was not the case so I checked. This is from the summary:
”While few studies document convincing effects of ICT on students’ learning outcome, an analysis across studies shows a consistent, but small positive impact from the use of ICT in classroom settings. Although some research has reported large Effect Sizes (ES) (>> +2,0) from novel technology implementations, the more rigorous meta-analyses of large scale randomized control studies, consistently reports ES’s in the range of +0,1 to +0,3. The most important finding being that the highest ES’s from such comprehensive and rigorous analyses are associated with studies where ICT has been implemented as a planned part of a comprehensive teaching environment with clear goals, teaching plans, teaching materials, supporting technical resources, teacher training and development. In such a context the improvements associated with ICT in education are to be viewed as part of a broader improvement in the educational environment and not just as a single technology.”
It’s interesting to try to figure out why people choose to present findings in different ways. Some actually draw very general conclusions out of very limited studies or dont take into account the content or context of the study. To me it is obvious that one have to be careful especially as this field changes. It is just a couple of years since the technology itself was not that useful and accessible.
Europeiska listor i val till EU-parlamentet
Högbergs tankar: USA-dyrkan? eller det globala valet…: ” Frågan som då ställs i nästa runda är om det kommer komma aktivister till Sverige i valet 2014? Det som skulle vara intressant är hur man agerar i valet till Europa parlamentet. Är det som Peter Karlberg konstaterade på Twitter att det borde vara gemensamma listor i EU-valet 2014. Tanken var ny för mig men gjorde mig intresserad.”
(Hittat via Högbergs tankar.)
Tanken på gemensamma listor i EU-parlamentsvalet uttryckte jag publikt i samband med valet 1999 då jag i en kommentar till den katastrofala redovisningen av resultatet i Aftonbladet skrev ” Vi erbjuds ju heller inte möjlighet att rösta på europapolitiker dvs att i valet till ett europeiskt parlament måste ju väljaren självklart kunna rösta på kandidater oavsett deras hemvist/nationella tillhörighet.” Jag tänkte mig då att man som svensk skulle kunna rösta på t.ex. en socialdemokrat från Grekland, nu tror jag att det borde bildas europeiska partier (kan vara unioner av nationella) som går till val med för Europa gemensamma listor. Glad förstås att Peter Högberg nu 13 år senare nu reflekterat över frågan. Lätt besviken över att nästan ingen kommenterat det tidigare.
För övrigt tycker jag att det är märkligt (kanske t.o.m. olämpligt) att aktivister från andra länder deltar i nationella valkampanjer likaväl som det är olämpligt att finansiellt stödja samma kampanjer i andra länder (och undrar om man inte i USA har begränsningar/förbud för det). Medger dock att detta ställningstagande inte är klockrent då det kan komma i konflikt med olika former av uttryck för internationell solidaritet.
Svenskars aktiva deltagande i den nu i USA pågående valrörelsen förstår jag dock inte. Hade de valt att delta i någon oberoende presidentkandidats kampanj hade det åtminstone känts rimligt men nu basunerar de ut att de deltar som obetald arbetskraft (gräsrotskampanj kallas sådant) i de två huvudkandidaternas cirkus. Dessa gräsrötter deltar inte i formandet av politiken, deras tyckanden och tänkanden efterfrågas inte utan det är deras armar och ben som blir gratis dörrknackare, flygbladsutdelare och kanske hysteriska entusiastiska valmötesdeltagare (masspsykos ligger nära till hands att kalla det).
Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, demokrati, EU, Nina Unesi, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet
Vi klarade krisen – åtminstone över helgen, kanske hela veckan
Ulf Bjereld: Juholt klarade krisen – åtminstone över helgen: ”Jag är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och ledamot av förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. ”
(Hittat via knuff.)
Så presenterar sig Ulf Bjereld. I fredags skrev den allestädes närvarande (bryr mig inte om att länka till alla radioprogram m.m.) professorn under rubriken Juholt klarade krisen åtminstone över helgen:
Till mångas förvåning (dock icke min) lyckades Håkan Juholt politiskt överleva även de två senaste dagarnas tumultartade och medialt extremt uppmärksammade sammanträde med Socialdemokraternas verkställande utskott (VU). Trots att två partidistrikt (Västmanland och Örebro) mitt under pågående sammanträde öppet deklarerade sitt misstroende mot partiledaren kunde partisekreterare Carin Jämtin i dag möta pressen och summera två dagars diskussion med orden ”vi har fortsatt förtroende för Håkan Juholt”.
Idag konstaterar samma professor att partiet har ett akut behov av ledarskap (precis som om Håkan Juholt utövat ett effektivt sådant) och skriver:
När Socialdemokraterna nu skall utse en ny partiledare ställs partiet inför ett dilemma. Å ena sidan innebar Håkan Juholts hastiga avgång att partiet har ett akut behov av ledarskap. Partistyrelsen och verkställande utskottet får press på sig att snabbt utse en person som kan samla ett sargat parti, hejda opinionsraset och på allvar utmana regeringen Reinfeldt. Å andra sidan finns det på flera håll en övertygelse om att partiet borde utse sin ledare i en öppen process, där medlemmarna för möjlighet att förhålla sig till olika kandidater vilka i sin tur får möjlighet att berätta hur de vill leda och utveckla socialdemokratin. En sådan process tar tid.
Erkänner att jag har stor respekt för alla partikamrater inklusive Bjereld som just medlemmar i samma rörelse men saknar respekt för professorer, doktorander m.fl i statskunskaps förmåga att göra mer avancerade analyser av det dagsaktuella läget inom socialdemokratin. Nivåmässigt ligger de i paritet med de på inrikespolitik specialiserade journalister som är ett annat av medias favoritintervjuobjekt dessa dagar och andra ”experter”.
Själv är jag partimedlem men saknar varje form av fördel av detta under denna partiets största kris i mannaminne. Hänvisas helt till mer eller mindre korkade uttalanden och beskrivningar av händelseförloppet såsom det beskrivs i media. I fredags hävdade Carin Jämtin att VU uttalat sitt förtroende för Håkan Juholt, idag kan jag i Aftonbladet läsa att VU hade en omröstning i frågan där 9 saknade förtroende, bara 3 förklarade sig ha det. Just nu säger samma Jämtin i TV (Rapport) att ”vi har nu beslutat att ha ett förslag till partistyrelsen på fredag”. Den diskussionen borde föras så att även medlemmar kan delta, fundera över argumenten, ta ställning men det verkar vara något som VU tror kan hållas internt och sakna intresse bland medlemmarna. Vi medlemmar får möjligen ta del av detta via kvällspressen. Jag finner detta obegripligt. Jag finner det kränkande. Jag finner det så korkat att jag inte förstår hur en sådan linje vinner stöd i VU och accepteras av de distriktsordförande som trots allt verkar hållas lite informerade.
Vidhåller att partiledarfrågan är rätt underordnad politiken. Självfallet behövs kanske en tillförordnad, men det ska ses som en tillfällig och tidsbegränsad lösning fram till ordinarie kongress. Ungefär som Stefan Stern säger i SvD idag:
– Sätt igång politikutvecklingsarbetet. Det var ett misstag efter valet att tro att allt handlar om kommunikation och retorik. Politik handlar om människors drömmar och rädslor. Formulera svar och börja i sysselsättningsfrågan. Arbetslösheten ökar – hur ser S program ut? De svenska storföretagen kommer att vara fortsatt viktiga, men jobben kommer i mindre och växande företag.
Precis som Erik Laakso hävdar så har vi gott om tid t.o.m. så gott om tid att poltiken bör prioriteras före partiledarfrågan. Nu behöver bara konstateras att val ska ske på ordinarie kongress 2013 och att en öppen process inför det ska inledas under senhösten i år. Till dess bör en tillförordnad partiledare driva politkutveckling i samma öppna anda engagerande hela partiet och alla intresserade runt detsamma. Peter Högberg har ett förslag till beslutspunkter som jag antar ställs till partistyrelsens förfogande – de kan åtminstone tjäna som en utgångspunkt för diskussionen tycker jag. Stefan Lindgren har lagt ett anspråkslöst förslag när det gäller politikutvecklingen (som åtminstone beträffande EU-frågan inte överensstämmer med min syn) som åtminstone pekar ut några områden som kan diskuteras – tyvärr pekar han dock inte ut en riktning och det är det jag tror vi saknar mest, kanske uttryckt som en ny vision som tydliggör vad frihet, jämlikhet och solidaritet faktiskt innebär några tiotal år in i framtiden.
Intellektualisera politiken – en intressant paroll jag hittar i Bengt Göranssons 5 reflektioner över Juholts avgång!
Technorati Tags:
Aftonbladet, Bengt Göransson, Carin Jämtin, demokrati, Erik Laakso, Håkan Juholt, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ulf Bjereld, VU, Stefan Stern
Förtroende och avgångar – fattar de ingenting
”Wanja höll i yxan” | Nyheter | Aftonbladet: ”Officiell version: Håkan Juholt valde själv att gå.
Sanningen: partiledaren kämpade in i det sista, men fälldes av partiets innersta krets.– Det var Wanja Lundby- Wedin som höll i yxan, säger en källa med god inblick i det verkställande utskottet.
Klockan 16.30 i går inledde Carin Jämtin presskonferensen på Socialdemokraternas partihögkvarter i Stockholm.
Hon gjorde det genom att beklaga Håkan Juholts avgång och försökte till och med låta överraskad av beskedet.”
Gillar inte metaforer för att beskriva politik – betraktar idrottsmetaforer som enfaldiga. Här gör jag dock ett undantag:
Håkan Juholt var ett symptom på de sjukdomar som drabbat partiet. En del av dessa är dessvärre av nästan kronisk karaktär och de flesta har partiet lidit av länge. Den allvarligaste är förstås den bristande sjukdomsinsikten – som så väl demonstrerats av alla de som skyller problemen på media. Det finns också många som tror att vi har en bra politik men misslyckas med att föra ut den – hörde t.ex. Reepula uttala sig i den riktningen i radion häromdagen. Självbilden är helt enkelt förvrängd. Internt tycks man uppträda som snarstuckna primadonnor, agera som om man inte vuxit ifrån barndomens problemlösningsstrategier (som var fel redan då). Lojalitet förväxlas med tystnad och lydighet.
Vi lever i en tid med krav på ökad (total enligt min mening) öppenhet. Partiet envisas med att utveckla strategi och taktik inklusive val i nästan total slutenhet. Resultatet ser vi när Carin Jämtin i fredags uttalar VUs förtroende för Juholt trots att detta med största sannolikhet är en lögn. Obegripligt korkat och rubbar ju förtroendet också för henne och kamraterna i VU.
Sammantaget skulle detta kunna beskrivas som paranoid organisationsstörning – VU, andra partistyrelseledamöter och en hel del andra partimedlemmar borde göra testet.
Ibland krävs faktiskt symptombehandling för att kunna behandla själva sjukdomen. Att Juholt nu tvingats avgå är en del av symptombehandlingen. Att resterande del av partiledningen som inte anser sig kunna offentligt stå för sina handlingar och åsikter bör ta samma väg kommer nog att bli nödvändigt men behöver inte ske så snabbt. Oerhört viktigt nu dock att de inte stressar fram ett nytt partiledarval utan sätter fokus på partiets grundläggande problem – avsaknaden av svar på frågor om vilken utveckling av samhället vi vill ha i framtiden. Vi har inte en bra politik bara för att vi använder skattepengarna lite annorlunda än högerregeringen gör. Vi har bara en bra politik när vi också kan besvara frågor om vart vi är på väg. Den diskussionen måste vi föra under det närmaste året – öppet och ärligt – baserat på en fördjupad analys av vad människor i vårt land upplever som problem. Först då kan vi utifrån vår ideologi ge svar som kan vinna stöd.
Till detta behövs inga konsulter. Vi behöver bara återknyta till den folkrörelsetradition som partiet härstammar från, ta fram bra studie/diskussionsmaterial och låta tusen blommor. Inga utrensningar, ingen häxjakt – istället basera också partiarbetet på våra ideologiskt baserade värderingar. Alla människor kan, alla människor vill om de får chansen. Släpp diskussionen fri, respektera och hjälp varandra att utvecklas – frihet, jämlikhet och solidaritet tror jag det heter.
Några konkreta förslag:
Förlägg val av ny partiledning till ordinarie kongress 2013
Webbsänd alla partimöten
Börja producera studie/diskussionsunderlag (exempel inom utbildningsområdet: vilka kompetenser behöver samhället och dess medborgare ha 2030 – på det kan vi bygga en utbildningspolitik)
Förena de analoga och digitala arenorna – se båda som fora för kommunikation mellan människor, inte som informationskanaler
Technorati Tags:
Carin Jämtin, demokrati, Håkan Juholt, Johan Westerholm, Partiledare, Paul Ronge, På Uppstuds, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Wanja Lundby-Wedin, VU
– Jag förstår inte vad som har hänt
Jag förstår inte vad som har hänt.
via – Jag förstår inte vad som har hänt | Juniorhockey | Landslag | Hockey | Sportbladet | Aftonbladet.
Uttalande som bekräftar alla fördomar man har.
För vem finns socialdemokratin
Ylva Johansson: Mycket att göra: ” Vi är ett politiskt parti som gör anspråk på att få människors förtroende för att leda landet. Vi kan inte bara lämna misslyckanden bakom oss och vända fram ett nytt blad eller gå in i ett nytt år. Vi måste visa att vi har förstått vad vi har gjort för fel, att vi förstår varför många människor har lämnat oss och varför andra inte tycker att vi är relevanta alls.”
(Hittat via knuff.)
Visst har Ylva Johansson rätt även om hon inte är särskilt tydlig med att precisera vad det är ”vi har gjort fel” och varför ”människor lämnat” respektive ”inte tycker vi är relevanta”. Och det är nog de viktigaste frågorna att besvara – något som varken partiet som helhet eller vår partiledare hittills gjort.
Jag tror Anders Nilsson är en av de få som faktiskt försöker med viss framgång
”Med bygget av välfärdsstaten övergav Socialdemokratin alla andra vägar till gemensam välfärd. Kooperation och folkrörelsen reduceras till pynt och prydnadsbuskar i partiets trädgård. Reflexmässigt prisas folkrörelserna på kongresser och årsmöten och LO var så starkt att man vågade inte avveckla, men konsument-, försäkrings-, finans-, bostadskooperation mm lämnades därhän och förföll. Studieförbund och folkhögskolor fick en underordnad roll som obskyrt tillhåll för diverse avgrundsexistenser i den politiska strategin. Staten blev detsamma som samhället och staten skulle vara det byggnadsverk som garanterade alla medborgare en jämlikt fördelad välfärd. Människornas egna insatser skulle reduceras till närmast noll. Deras viktigaste funktion blev att vart fjärde år infinna sig i vallokalerna och tillförsäkra denna stat dess legitimitet och nödvändiga funktionärer.”
Vad vi behöver är en diskussion om vad frihet, jämlikhet och solidaritet faktiskt innebär nu. Vi är långt från en frihetsrörelse med det arv Bodström lämnade, vi har svårt att formulera en trovärdig politik som ger alla möjlighet att försörja sig själva och vi har stora svårigheter att formulera idéer för samhällsbyggandet som frigör människors solidariska kraft. Vi har inte ens en politik för tillväxt (fler jobb, mer resurser). Att svaret inte är mer stat, mer skatt, mer reglering, mer övervakning är självklart.
Jag tror – till skillnad från en rad förståsigpåare typ Paul Ronge – att vi faktiskt behöver en hel del strid. Det finns så många partikamrater som saknar varje form av insikt om att vi har problem, vilka de är och hur de skulle kunna tänkas lösas. Frågan är bara var man finner arenan för denna/dessa strider. Lokalt förekommer nästan ingen diskussion, är man en vanlig medlem erbjuds inga andra arenor, vilket ju är ytterst märkligt i dessa dagar.
Lite märkligt är det ju också att det får så stort medialt genomslag när någon av de ”gamla” uttalar sig som nu när Ylva Johansson tar till orda. Borde inte frågan till henne vara vilket ansvar hon haft?
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Frihet, Håkan Juholt, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Paul Ronge, Ylva Johansson
Lediga jobb: Kommunalråd i Södertälje – var står kandidaterna
Peter Karlberg: Bra av Graf
Peter Karlberg: Bra av Graf: "Ingen politisk deklaration avkrävdes kandidaten före valet, istället förväntades någon form av positionering ske i “installationstalet”. En ovärdig process (om vi antar att partiet vill framstå som en demokratisk politisk organisation).
"
Om nu allt fungerar som det ska framöver så kommer ovanstående att bli det näst sista jag skriver på http://peterkarlberg.blogspot.com. Efter långt om länge rullar nu denna min Typo-baserade "riktiga blogg igen.
Technorati Tags:
Peter Karlberg, Typo
Inga under i sikte
Tyvärr har projektet stannat av – skriver under tiden på Peter Karlberg – min reservblogg
Senaste kommentarerna