Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Diskutera ”plan D”
Anders Wijkman diskuterar “plan D” – Jag fick ett mejl från kristdemokraternas spännande EU-parlamentariker Anders Wijkman. Han skriver om EU-krisen. Margot Wallström tänker helt rätt när hon lanserar sin “plan D”, anser Wijkman men han efterlyser större konkretion. “Mera debatt och dialog är jättebra. Men det demokratiska underskottet löses inte bara med detta”, skriver Wijkman. Han ser tre principiella problem. ”För det första mellanstatligheten, där regeringarna i slutna rum fattar beslut på en rad områden. För det andra den bristande förankringen av olika EU-beslut i de nationella parlamenten. Här borde fördragets förslag om att sända alla nya lagförslag på remiss till parlamenten kunna införas, nej:et i Frankrike och Holland till trots. Det tredje problemet hänger ihop med Kommissionens speciella ställning”, fortsätter han. Problemet är inte främst kommissionens stora makt, menar Wijkman, utan dess avstånd till medborgarna. Kommissionen har i realiteten en starkare ställning än ett lands regering. Ändå har medborgarna ingen möjlighet att påverka dess sammansättning eller rösta bort den. “Ett radikalt alternativ skulle vara att låta parlamentarismen få bestämma fullt ut även på EU-nivå. Det skulle innebära att kommissionen var direkt beroende av majoriteten i Europaparlamentet. Men om så skedde skulle karaktären av samarbetet ändras påtagligt. Vi skulle få en federal stat, något som relativt få medborgare vill ha”, fortsätter Wijkman. I stället föreslår han en medelväg – att låta EU:s medborgare i direktval välja EU-kommissionens ordförande i samband med europaparlamentsvalen. Samtidigt vill Wijkman stärka parlamentets ställning. “I dagens globaliserade värld finns det inget alternativ till EU-samarbetet … Låt oss hoppas att Frankrikes och Hollands nej är den väckarklocka som får elitens EU att bli medborgarnas EU”, avslutar Wijkman. Jag håller med Anders Wijkman i mycket. EU:s demokratiska underskott måste på allvar rättas till. Den nya konstitutionen var till viss del ett försök att faktiskt stärka medborgarmakten. Det är dags att diskutera vilken sorts demokrati vi vill bygga på europa-nivån. [Helle Kleins blogg]
Jag skrev en kommentar på Margots Wallströms blogg som delvis adresserar samma saker som Anders Wijkman tar upp i sitt mail till Helle Klein:
As for plan D – if you mean something with the buzzwords dialogue, debate and democracy it is important to recognize that you have to start over with the constitution. People has not been involved from the start and will continue to be against mostly because it is percieved as a elit project. True democracy within Europe can only be achieved through real union-wide elections to the parliament which should be the ones to apoint the commission. This would make the commission elected (perhaps with a president elected directly by the people of Europe) and it could then be changed by the people in elections.
Posted by Peter Karlberg on June 17, 2005 at 07:39 PM CEST
Website: https://peter.karlberg.org #
Bensinpris
Bensinpris – Det var någon som frågade om jag menade allvar med mitt inlägg om differentierade bensinpriser. ….. Medelsvensson är död, men det har inte regelsystemet noterat. Det är en av förklaringarna till att byråkratin är en bromskloss för utveckling och nytänkande. I dagens datoriserade samhälle där allt kan kontrolleras i minsta detalj är det säkert inga större problem att utarbeta ett system för differentierade bensinpriser. [Lotta Grönnings blogg]
Det jag skrev om övervakningssamhället var mer aktuellt än jag trodde. Grönning har hittat ytterliggare “ett gott syfte” och verkar inte se några problem med ytterligare kontroller.
Sänk bensinskatten!
Differentierade bensinpriser – Tror ni inte på differentierade bensinskatter? Jag är övertygad om att det vore en välgärning. I de regioner där det inte finns någon kollektivtrafik och bilen är enda alternativet där bör skatten vara lägre. Särskilt om inga planer finns på att bygga ut kollektivtrafiken. Differentierad bensinskatt kan också gälla delar av Stockholmsregionen. Det finns folk som bor där kollektivtrafiken fungerar illa och det i praktiken tar halva dagen att komma till jobbet utan bil. [Lotta Grönnings blogg]
Man kan inte låta bli att undra hur Grönning tänker sig att differentierade bensinpriser skulle fungera. Måste man kanske styrka folkbokföringsadress för att få ett lägre pris? Hur tacklar man i så fall fusk?
Det är väl alldeles uppenbart att det inte finns något enkelt sätt att differentiera bensinpriser som inte leder til “gränshandel”. Man skulle möjligen kunna laborera med reseavdragen – höjda kraftigt för de som har lång resväg skulle ge bra effekt. För att inte skapa grund för fusk m.m. vore det dock mycket rimligare att helt enkelt sänka besninskatten. Gör den helt enkelt till en buffert som t.ex. automatiskt justeras så att bensinpriset aldrig överstiger 7 kronor.
Heja Annika Billström
Heja Annika Billström – Livet tycks vara ett sammanträde. Dessa dagar före semestrarna är hopplösa. Jag sitter mest i möten – därav något mindre bloggande från min sida. SCB:s stora partisympatimätning kom i dag. Jag återkommer säkert till den. Annars kan du läsa morgondagens ledarsida i Aftonbladet. Jag kan bara konstatera att väljarna i bland är klokare än partimedlemmarna. I Stockholm får (s) 30,5 procent, alltså ungefär som valresultatet 2002. Det är inte så dåligt med tanke på en lång vår av bråk och stolligheter inom partiet. För väljarna väger uppenbarligen politiken tyngre än det interna käbblet. Heja Annika Billström! [Helle Kleins blogg]
Socialdemokraterna i Stockholm hade ett utomordentligt bra politiskt läge efter förra valet. Rätt förvaltat hade det kunnat ge en betydande framgång hos stockholmarna. Tyvärr har partiet inte klarat av att förvalta förtroendet. Redan direkt efter valet kom sveket – och jag kallar det för ett verkligt svek – mot vallöftena i form av det kanske i och för sig uppifrån påtvingade beslutet om billtullarna. Detta har sedan utvecklat sig till en pinsam fråga med strul kring det mesta – klantigt skött från början till slut (vi har ju tyvärr inte sett slutet än men…).
För att hindra utförsäljning av allmännytta i innerstaden stoppar man välbehövlig sådan omvandling till bostadsrätter i förort. Mycket besvärande. För att sedan riktigt försäkra sig mot eventuella opinionsvinster baserade på de saker man faktiskt gjort rätt säter man igång någonslags maktkamp inom partiet. Vem hejar egentligen Helle Klein på?
Svensk TV-widget
Svensk TV-widget – Se tablåinformation i realtid med ny Dashboard-widget. Skriven av: Peter Esse [MacNytt]
Det här är en smart widget och dessutom är det ju kul att en svensk organisation som tvinfo.se tar fram och erbjuder en sådan. Registrerar man sig på tvinfo.se vilket är gratis kan man själv bestämma vilka kanaler som visas i widgeten.
Du kan ladda ner tv-widgeten här
Övervakningssamhället
Alla har vi väl läst någon framtidsskildring eller sett någon film i samma genre där medborgarnas förehavanden övervakats in i minsta detalj såväl privat som i det offentliga. De flesta har väl som jag betraktat dessa framtidsscenarier som i och för sig tekniskt möjliga men som samhälleligt omöjliga i en demokrati.
Tyvärr verkar det ju inte som om demokratiska stater har spärrar mot detta. Bodströms förslag angående sparande av elektronisk kommunikation är ett exempel. Detta är alltså förslag som drivs av en svensk socialdemokratisk justitieminister – sanslöst är ett milt uttryck i sammanhanget.
På mer näraliggande nivå överumplades jag nyligen av att kommunalråd i min kommun utan förbehåll kan föreslå massiv video-övervakning i stan för att “öka tryggheten”. Precis som vännen Pär Ström skriver på sin webbplats www.stoppa-storebror.se “Vi rör oss i riktning mot allt mer övervakning – och varje litet steg kan motiveras med goda syften. Hur långt är lagom att gå?”.
Den planerade ökningen av automatisk hastighetsövervakning, billtullarna i Stockholm, övervakningskameror på skolor m.fl. är exempel på hur den vällovliga övervakningen sprider sig.
För mig är det uppenbart att vi håller på att gå för långt. De vanliga människornas integritet måste i ett öppet demokratiskt samhälle vara överordnad övervakning i brottsbekämpningssammanhang som bara bör få användas vid åtminstone skälig misstanke.
Hela listan
Hela listan – Socialdemokraterna i Stockholms arbetarekommun har röstat fram sina ombud till kongressen i höst. Staden representeras av 22 ombud. Totalt har 2212 medlemmar röstat. Flest röster fick finansborgarrådet Annika Billström och näst flest fick Thomas Hammarberg från Olof Palmes Internationella Centrum. Det bådar gott för kongressdebatten. Kvinnorepresentationen ser bra ut. Värre är det med den etniska mångfalden. Det återstår en del att förändra. [Helle Kleins blogg]
Det här är ett illustrativt exempel på hur man inom svensk politik i samband med val helt har slutat diskutera politik. Helle Klein redovisar valresultatet från Stockholms arbetarekommuns kongressombudsval. Det hon finner angeläget att att delge läsarna om detta är att kvinnorepresentationen är god medan den etniska mångfalden inte är det. Inte ett ord om vilka politiska åsikter de valda står för – för inte är det väl så att alla står för samma sak i alla frågor?
Arbete till alla
Jag har funderat en hel del kring arbetslöshetsfrågan. Utgångspunkten är att det även nu under rådande “högkonjunktur” skapas begränsat med nya jobb och att arbetslösheten därför är fortsatt hög. Detta gäller oavsett om man räknar öppet arbetslösa eller också adderar grupper som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden.
Det verkar också som om vi har rätt stora grupper som av olika skäl står utan arbete alldeles oavsett konjunktur dvs mera permanent måste ha någon form av försörjningsstöd. Just nu så ökar t.ex. kostnaderna för detta i min kommun. Många av dessa är inte särskilt anställningsbara då de saknar rätt utbildning/kompetens varför det är givet att förslag framförs som syftar till att ge dessa utbildning/praktik men – och det är min poäng – det spelar egentligen ingen roll då det faktiskt inte automatiskt blir fler jobb tillgängliga om man gör något åt dessas kompetens. Så länge utbudet av jobb är långt mindre än antalet arbetssökande kvarstår problemet även om det för den enskilde kan betyda mycket.
Nu skall detta inte ses som argument för att inte erbjuda människor utbildning: På lång sikt är det viktigt att ge alla förutsättningar för att kunna få bra jobb. På kort sikt måste dock insatserna faktiskt i stor utsträckning inriktas på att få till ett ökat antal jobb. Dessa jobb bör skapas både i sektorer som kräver begränsade kvalifikationer och i alla andra sektorer. Hur skapas då en arbetsmarknad med ett växande utbud av jobb med olika kvalifikationskrav?
Det finns sannolikt inga enkla lösningar. Några typer av åtgärder kan dock tänkas vara mer effektiva än andra. Istället för att pumpa ut stora summor (av skattemedel) i form av bidrag borde motsvarande summa t.ex. användas för att skapa jobb inom offentlig verksamhet (vård, skola, omsorg är ju områden där ökad personaltäthet är ofta uttalade önskemål). Fler jobb inom offentlig sektor är dock inte tillräckligt.
I samband med debatten om utflyttning av produktion (industri) från Sverige brukar hävdas att det inte gör så mycket då det skapas nya jobb inom tjänstesektorn. Problemet med detta är att den del av tjänstesektorn som åsyftas ofta har höga kvalifikationskrav. På lång sikt är det därför viktigt att fortsatt höja den generella kompetensnivån. På kortare sikt ger dessa nya jobb upphov till en utslagningsmekanism – för de som inte har kompetens nog för de nya jobben. Detta innebär att arbetsmarknaden måste erbjuda också andra typer av jobb – servicenäringarna ligger här nära tillhands. För många av de som står utanför arbetsmarknaden och som uppbär försörjningsstöd skulle förmodligen en expanderande servicesektor kunna erbjuda jobb (kanske inte för hela livet men numera räknar väl ingen med en livslång anställning på en och samma arbetsplats och med samma arbetsuppgifter).
I Södertälje har under de senaste 20 åren en lång rad serviceföretag uppstått. Det finns allt från skomakeri till restaurangverksamhet. Det finns självklar utrymme för flera sådana företag. Tyvärr uppfattar många av dessa ofta små näringsidkare inte alltid att det offentliga – här oftast kommunen – i sin myndighetsutövning stimulerar utan ofta hindrar (krogägare i stan har t.ex. bildat en förening för att de känner sig diskriminerade av tillståndsmyndigheten och polisen).
Min slutsats och förslag till strategi är att vi måste utforma en politik som skapar nya jobb – både inom offentlig verksamhet där händer saknas och inom i första hand servicesektorn för att ge tillgång till vad man skulle kunna kalla instegsjobb. Det senare innebär att myndighetsutövandet måste ta sin utgångspunkt i att det skall vara en servicefunktion till entrepenörer så att dessa ges förutsättningar att snabbt komma igång och den hjälp de kan behöva för att “göra rätt” utan att det senare ställer orimliga krav. Tillsammans med en mer långsiktig satsning på att ge möjligheter till både utbildning och praktik för de som det behöver borde kunna ge både kort- och långsiktigta vinster både för de enskilda och för kommundens ekonomi.
Cirkelrum – lysande föreställning
Gick på en verkligt bra dans/rörelse-föreställning i lördags – Cirkelrum. Dans av Åsa Abrahamson och sång – och lite rörelse – av Magnus Karlberg (en av mina bröder) och Åse Larsson i en kort men intensiv föreställning som skildrade den oskuldsfullas uppvaknande och lärande från de mer erfarna (tror jag). Synd att det bara var två föreställningar – hade gärna rekommenderat den till flera.
Musik och koreografi av paret Andreas Hedberg och Carola Alfredsson Hedberg som jag inte hört om förr. Andreas kände jag dock igen från entrén till jobbet på Karlbergsvägen där han tydligen försörjer sig i IDGs famn.
Dagens häxjakt
Jan Guillou har idag skrivit en intressant artikel i Aftonbladet. Artikeln är rubricerad Extremfeminism är dagens motsvarighet till häxtro och Guillou inleder “Dagens officiella svenska häxtro, den som ätit sig in i regeringskansli, departement och statliga utredningar, skiljer sig något från den häxtro som rådde på medeltiden och fram till och med 1600-talet.
På den tiden ansågs det vetenskapligt bevisat att kvinnan var mer disponerad för häxkonster och att röva barn till Blåkulla. Det förklarades bland annat av att kvinnan var skapt av ett revben och eftersom revben är krokiga så var också kvinnans intellekt krokigt och böjde sig åt det onda hållet.
Enligt dagens svenska officiella vetenskap är det visserligen mannen som är särskilt disponerad för satanisk ondska och forslar barn till Blåkulla, det vill säga offrar barn i skogen under satansdyrkande orgier.
Likheterna mellan medeltidens häxtro och nutidens är ändå ganska stora. I båda fallen spelar exempelvis barnvittnesmål en avgörande roll. Förr menade man att barn inte kunde ljuga om någonting så märkligt som att flyga till Blåkulla och ha sexorgier med Djävulen. I dag menar statens favoritexpert i ämnet, professor Eva Lundgren i Uppsala, att hon inhämtat ett stort antal barnvittnesmål om de överallt i landet pågående barnoffren inom manliga nätverk av satansdyrkare.”
Det är en intressant parallell Guillou gör. Som man har jag haft svårt att identifera mig med män som slår, med män som begår övergrepp, som våldtar och som offrar barn. Kanske beror det på att jag själv mött få män med sådana böjelser. Kanske beror det på att de utgör en väldigt liten andel av gruppen män och när det gäller ytterligheter som barnoffer kanske inte ens existerar.
Såvitt jag förstår visar forskningen ganska entydigt, som Maria Abrahamsson skrev i SVD igår, “att det inte bara är de misshandlande männen som utmärker sig genom att i högre grad vara socialt marginaliserade. Även de misshandlade kvinnorna är enligt Brå mer brottsbelastade, oftare arbetslösa och sämre utbildade än genomsnittet av befolkningen.” Detta leder förstås inte till att problemen skall marginaliseras men det innebär också att det är kontraproduktivt att demonisera män. Tvärtom krävs att man riktar åtgärder mot de grupper där riskerna är störst istället för att sprida ut insatser som då blir ineffektiva.
Att det behövs stöd till skyddat boende för kvinnor som hotas är otvetydigt. Om det skall ske via kvinnojourer eller på annat sätt kan diskuteras med tanke på den kultur som odlas bland en del av dessa.
Det skall bli oerhört intressant att studera dels reaktionerna på Guillous artikel. dels att studera resultatet av den granskning av Eva Lundgrens forskning som nu görs vid Uppsala universitet. Orkar universitetet med en vetenskaplig granskning med regering och “extremfeministerna” på den ena sidan och – synligt i debatten – några få tvivlare till vilka jag hör?
Senaste kommentarerna