Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Finns det någon i socialdemokratin som bryr sig om medborgerliga fri- och rättigheter?
Finns det någon i socialdemokratin som bryr sig om medborgerliga fri- och rättigheter? – Thomas Bodström vill att staten ska bestämma om hur många män och kvinnor det ska finnas i företagens styrelser.
Samme Bodström går i bräschen för tvångsmässig lagring av EU-medborgarnas elektroniska kommunikation.
Göran Persson vill lagstifta om vad som ska stå i tidningen.
Jens Orback … [PJ Anders Linders ledarblogg från SvD]
Svaret på PJ Anders Linders retoriska fråga är obetingat JA!
Åtminstone för mig och för säkert många andra socialdemokrater är det självklart att t.ex. Bodströms förslag vad gäller elektronisk kommunikation aldrig borde ha framställts och det är oroande att “vi” driver på denna fråga. Detsamma gäller såväl lagstiftning om fördelning av styrelseplatser såväl som när det gäller fördelningen av föräldrapenning (skall förstås vara knutet till barnet och tas ut enligt föräldrarnas gottfinnande).
Alla former av censur eller annan reglering av yttrandefriheten bör också avföras från dagordningen. Det är märkligt hur den i och för sig vällovliga ambitionen att förbättra – utjämna – skillnader mellan könen fått så extrema moralpaniska inslag.
Greenpeace fällt för terrorbrott
Greenpeace fällt för terrorbrott – Några greenpeace-aktivister hängde upp en banderoll på huvudkontoret till danska motsvarigheten till LRF i Köpenhamn. De protesterade mot genmodifierad mat. I går infann sig Lennart Daléus, chef för nordiska Greenpeace, i rättssalen i Danmark. I dag kom domen: höga böter för själva organisationen Greenpeace. Det är ett utslag av de nya danska terrorlagarna efter 11 september. Ska nu hädanefter Greenpeace betraktas som en terrororganisation? Ska alla som betalar in medlemsavgiften betraktas som finansiärer av terrorism? Terrorismen är ett verkligt hot men det är farligt när terrorbekämpningen går ut på att stämpla alla former av protester för terrorism. I dag skriver Aftonbladets ledarsida om kriget mot terrorismen och hoten mot rättssäkerheten. Vi varnar bland annat för att förslagen i EU:s handlingsplan mot terrorism kommer att slå hårt mot ideella biståndsorganisationers verksamhet. Jag träffade biståndsminister Carin Jämtin. Hon bedyrade att Sverige bråkar kraftfullt om detta. Hoppas det visar sig på EU:s toppmöte nästa vecka. [Helle Kleins blogg]
Det här är ju alldeles fantastiskt. Alldeles oavsett vad man anser om såväl Greenpeace verksamhet så demonstrerar domen precis som Helle Klein beskriver hur den s.k. kampen mot terrorism inte bara hotar rättssäkerheten utan faktiskt redan satt den ur spel. Med de definitioner som använts av terrorism kan nästan vem som helst räknas in som har en oppositionell inställning och försöker ge uttryck för den.
Vi har ju sett exempel på hur svensak medborgares tillgångar frysts, hur vi skickar misstänkta till tortyr etc. Det är lite svårt att se att vi dvs Sverige skulle vara särskilt aktiva när det gäller att motverka denna utveckling (som Carin Jämtin tydligen försäkrat Helle Klein att vi är).
Släkten Karlberg samlad i Vittsjö
Med viss regelbundenhet samlas släkten Karlberg, utgående från min farfar Johan och min farmor Olivia, för att återknyta bekantskap och umgås. I år var vi på vandrarhemmet i Vittsjö den 21-22 maj. Släktträffen samlade närmare 70 personer inklusive några av mina amerikanska kusiner och kusinbarn.
Min far var den yngsta i barnaskaran, den elfte i ordningen, så åldersspridningen inom samma generation är stor. Jag har alltså kusiner som i ålder är närmare min far och kusinbarn som är jämnåriga med mig. Vissa släktingar ser man verkligen inte så ofta. Min kusin Tore som bor i Lake Charles träffade jag senast som nyfödd 1954 och min kusin Gerds dotter Karen som bor utanför Houston såg jag senast på Mosebacke 1977.
Göran Persson om EU-konstitutionen
Jag är som väl de flesta vet förhållandevis positivt inställd till vår statsminister (och mitt partis ordförande). Tyvärr är jag ju rätt ensam – nästan vem man än pratar med ger uttryck för en mer eller mindre negativ uppfattning. När partikamrater gör det blir det mestadels rätt pinsamt. Han är ju faktiskt vald i demokratisk ordning på flera kongresser – sannolikt helt enhälligt. Han var också min favoritkandidat under den omtalade nej-sägarperioden.
Jag är däremot rätt kritisk till delar av den politik som regeringen för och den kritiken riktas förstås främst just till Persson som ju definitivt bär huvudansvaret. En av de politikområden som regeringen definitivt misskött är EU-politiken. Bara under en kort period i samband med att Sverige var ordförandeland präglades denna politik av en entusiastisk konstruktiv anda. Sedan dess och förvärrat av nederlaget i folkomröstningen om euron präglas politiken av saknaden av linje. Frågan om konstitutionen är ett bra exempel. Det är helt ok att fatta beslut om densamma i riksdagen – denna har folkets mandat att fatta beslut. Det är däremot inte ok att låta bli att lyfta upp denna fråga högt på den politiska dagordningen, att låta bli att föra samtal med medborgarna kring frågan och att inte kraftfullt och entusiastiskt driva en linje.
Nu har hela processen med godkännande av konstitutionen havererat. Även om alla andra länder godkänner densamma kan man ju inte återkomma till de franska och holländska folken med samma förslag. Alltså måste någon form av förändring ske (gärna i demokratisk riktning t.ex. gemensamma val till parlamentet, kommission utsedd av detsamma och minskad makt till ministerrådet). Därmed måste hela godkännandeprocessen börja om. Varför då något enda land skulle besvära sig med att fullfölja omröstningar nu är för mig oförklarligt. Ändå kan inte den svenska regeringen med Persson i spetsen säga detta – som ju Storbrittanien redan meddelat.
Enligt en artikel i Aftonbladet idag så har “Regeringen … ännu inte satt ned foten i frågan om ratificeringen ska avbrytas sedan Frankrike och Nederländerna sagt nej till konstitutionen. Persson vill vänta till nästa vecka, då EU:s stats- och regeringschefer ska diskutera saken på ett toppmöte i Bryssel.” Persson borde väl ha en offentligt känd åsikt – det är eller borde inte vara Hemliga klubben han möter nästa vecka!
Bryt militärsamarbetet med Israel
Bryt militärsamarbetet med Israel – Jag skrev i min måndagskrönika förra veckan om Sveriges allt tätare samarbete med Israels militärmakt. I dag protesterar de socialdemokratiska sidoorganisationerna mot just detta samarbete och kräver att regeringen inte sänder en militärattaché till Tel Aviv. Läs deras debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Det är bra att S-kvinnor, broderskapare och de unga socialdemokraterna protesterar. Varför i all sin dar ska Sverige stötta den militärmakt som dagligen befäster den israeliska ockupationen av palestina? Bryt samarbetet NU! Sänd ingen militärattaché till Tel Aviv! [Helle Kleins blogg]
Det är mycket lätt att instämma i Helle Kleins uppmaning. Israel bedriver en politik i de ockuperade områden som både måste fördömas kraftigt och också självklart borde leda till sanktioner. En i sammanhanget ganska mild sådan är förstås att inte skicka någon militärattaché till Tel Aviv. Alla andra former av militärt samarbete måste förstås också brytas och all handel upphöra!
Fira midsommar i stället
Fira midsommar i stället – I dag skriver min kollega Ingvar Persson på Aftonbladets ledarsida om hur märklig denna pådyvlade nationaldag är. Det vore bättre att göra midsommarafton till en sorts nationaldag. “Midsommarafton är den verkliga svenska nationaldagen. På det rår ingen riksdagsmajoritet i världen. En dag då vi folkligt och festligt knyter an till historien. En dag då arvet från det fattiga, men också obetvingliga Bondesverige kommer till heders med sill, nubbe och dillkokt potatis. En dag när naturen och fruktsamheten firas och där dyrkan av ljuset står i centrum”, skriver Ingvar. På vägen hem från Tysklands-semestern köpte vi skånsk färskpotatis på Österlen. Det finns inget godare. Matjesill, gräddfil, gräslök och färskpotatis och en god tysk öl till – det blir nationaldagsmiddagen i dag. [Helle Kleins blogg]
Finns det negativare människor i denna värld – än vi svenskar. Så får vi en ny helgdag som ger oss möjlighet att utveckla ett nationaldagsfirande – jag tror vi skulle behöva känna lite stolthet över vårt land. Kanske också supa till lite!
Då passar det inte våra kära tyckare. Man undrar varifrån denna nej-sägaranda emanerar?
Trist
Trist – Men det är oerhört trist att socialdemokraterna har så svårt att ta sig ur sin kris. Partiet har inte riktigt lyckas sedan Olof Palme dog. Det är ju egentligen absurt. Olof Palme hade också vissa poltiiska problem i slutet av sin tid som partiledare. Men han höll partiet levande genom sina ideologiska brandtal som folk med gläde tog till sig. Han gav sossar hopp, han hade en bild av ett bättre samhälle och en väg dit. Idag finns ingenting. Jag minns när Berlinmuren föll då sa Carl Bildt att nu var det också socialdemokratins tur att falla. Då skrattade jag rått och idag är jag rädd att han får rätt. Socialdemokraterna har inte kunnat möta kunskapssamhället. De är inte vana med att människor inte tycker som de, att de vill ha inflytande och vill ändra politiken. De är centraldemokrater. Ledningen bestämmer och folk håller med. [Lotta Grönnings blogg]
Vad är socialdemokrater? För Lotta verkar det bara vara någon liten exklusiv skara – antar att det är de ledande företrädarna hon syftar på. För mig är dock begreppet socialdemokrater mycket vidare och omfattar först och främst partikamraterna men också de närmare sympatisörerna.
Oaktat detta har Lotta en poäng när det gäller “traditionen” att ledningen bestämmer fast folk håller ju inte alltid med:-). Vad som däremot nu händer är att socialdemokratin (rörelsen) kommer alltmer på kollisionskurs med folks vilja och förmåga att ta ett allt större ansvar för sina egna liv. Detta är något som jag uppfattar som socialdemokratins långsiktiga historiska mål. Tyvärr har det faktum att instrumentet för att nå detta mål – regleringar, lagar och förordningar – numera fått ett eget liv. Istället för att öka utrymmet för nu relativt välutbildade medborgare att själva forma sina liv minskas detsamma ofta genom ytterligare regleringar (hetsjakten på rökare är det senaste genomförda exemplet på detta) där diskussionen om föräldraförsäkringen utgör ett paradexempel på hur regleringstänkandet hotar föräldrars rätt att själva bestämma över en så privat del av livet som sina barns villkor under det första levnadsåret.
Apple byter till Intel-processorer med början 2006?
Apple byter till Intel-processorer med början 2006? – Enligt rykten kommer Apple på måndag att tillkännage den historiska nyheten Skriven av: Henrik Wannheden [MacNytt]
Det här är ett ständigt återkommande rykte. Oaktat riktigheten i detsamma så är det intressant att fundera lite kring Apples strategi. Med övergången till Mac OS X fick man ett Unix-baserat operativsystem. Trots att det bygger på BSD valde man att bara sälja OS X till de egenproducerade datorerna med PPC-processorer. Detta är sannolikt logiskt i den meningen att vinsterna genereras mer från hård- än mjukvaran.
Å andra sidan måste det ju vara så att det inte är något större problem att porta OS X till x86-processorer (Intel/AMD). Det man då missar är försäljning av egen hårdvara även om man fortsatt är lika överlägsen som tidigare när det gäller design.
Nackdelen med den hittillsvarande strategin torde väl huvudsakligen vara att switchandet kräver investeringar i ny hårdvara och vilka större arbetsplatser byter ut alla hårdvara samtidigt?. Om man i ett samarbete med t.ex. Intel fick fram, som försöktes i början av 90-talet, flera leverantörer som erbjuder Mac OS X förinstallerat och dessutom kan erbjuda byte av operativsystem på befintlig hårdvara (på samma sätt som det ju nu är enkelt att byta från Windows till Linux) blir ju situationen en annan.
Fördelar uppstår ju också i förhållande till tredjepartsleverantörer som ju nu (om de är intresserade) måste anpassa sina produkter till två operativsystem och till två hårdvaruplattformar (grafikkort m.m.). Detta är kanske inget stort problem egentligen – bara en fråga om ekonomiska intressen från leverantörerna.
Om Apple skulle välja att gå över till en Intel-baserad plattform så är den stora frågan om det i så fall är x86-spåret (och vad som då är det mer långsiktiga målet – att på allvar utmana Microsoft?) eller om man “bara” skulle välja att ersätta eller kanske bara komplettera IBM som processortillverkare. Det senare innebär ju inget revolutionerande – Intel kan ju uppenbarligen både utveckla och tillverka processorer med god kvalitet (även om det saggat en del när det gäller 64-bits).
Håll koll på Storebror
Håll koll på Storebror – Barometern tar förtjänstullt upp kampen mot Thomas Bodströms Storebrorssamhälle. Regeringar som skaffar sig maktmedel tenderar att också använda dem. [PJ Anders Linders ledarblogg från SvD]
Å ena sidan är det lätt att hålla med både PJ och Barometern, å andra sidan skulle jag vilja hävda att socialdemokrater i allmänhet inte delar Bodströms uppfattning i denna fråga. Å den tredje sidan skulle jag snarast vilja uttrycka min rädsla för hur “vapen” som dessa skulle kunna användas av en annan regering. Erfarenheten från förra gången vi hade en moderat som justitieminister ger ingen anledning till minskad oro. Kunskap om andra länders syn på frågor som t.ex. rör personlig integritet versus brottsbekämpning (t.ex. USA) ger ju ökad anledning till oro.
De senaste årens s.k. terroristbekämpning visar ju tydligt att i mer högerorienterade länder kan nästan vilka övertramp som helst göras i “det heliga krigets” namn. Det finns därför all anledning att stödja alla initiativ som bjuder motstånd mot alla former av storebrorsmentalitet!
Nej och åter nej
Nej och åter nej – Holländarna har röstat idag. Det blev nej också där. Det var väntat. Margot Wallström har ett tufft jobb att göra EU mera folkligt. Hon jobbar i underläge eftersom hon egentligen inte alls förstår EU-kritiker. Hon tycker bara de är konstiga varelser som förstör för utvecklingen av ett nytt Europa. Samtidigt har hon nu alla förutsättningar att lyssna på vad folk egentligen tycker. Argumenten mot fördraget och kritiken gentemot EU skiljer sig inte nämnvärt mellan länderna. Att utvecklingen går för snabbt, att det nationella inflytandet försämras är några folkliga angreppspunkter. Liksom protesterna mot att den nationella välfärden försämras. Alla både politiker och journalister brukar hävda att det som sker nationellt har inget med EU att göra. Det är både osant och okunnigt och vore det inte på sin plats med att lägga korten på bordet och se sanningen i vitögat? Minns ni argumenten från ja-sidan när vi skulle gå med i EU? Ingenting kunde vi längre göra på egen hand hette det då, men hoppade vi på tåget skulle tillväxten öka, arbetslösheten minska, välfärden utvecklas och stärkas och demokratin blomma. Till och med spritmonopolet skulle vi få behålla. Medlet var den nya ekonomin. Med låg ränta, låg inflation och minskade offentliga utgifter. Det ekonomiska systemskiftet är genomfört. Räntan är låg liksom inflationen. Tillväxten är okej åtminstone i vissa länder. Men var är jobben och välfärden? Det stora problemet är att kombinera låg inflation och låg arbetslöshet. Hur löses välfärdsproblemen när kraven är starka på minskade offentliga utgifter och lägre skatter? Varför luras politiker och hävdar att det finns lösningar när inga lösningar finns? Själklart får vi en förtroendekris. Fördraget är i allvarlig fara säger Lars Danielsson statssekreterare efter det starka nejet i Nederländerna. Det var i fara redan efter det franska nejet. Alla länder ska godkänna fördraget för att det ska gälla. Men det har nog EU-toppen redan glömt. [Lotta Grönnings blogg]
Det är intressant att följa Grönnings argumentation. Det finns så lite av konstruktivism och så mycket av en väldigt förenklad världsbild. Folket har rätt oavsett motiv – och det är förstås demokratiskt men det känns som om folket bara har rätt om de tycker som Grönning. Själv tillhör jag – inte utan viss stolthet – kategorien medelålders män med en i huvudsak positiv inställning till EU. Jag delar dock helt Grönnings kritik av det ekonomiska paradigm som varit förhärskande under senare år som jag dock tillskriver de politiska ledarna (folket i dessa länder som valt dem) för de tongivande staterna inom EU – inte unionen som sådan.
Vill man vara bara lite mera konstruktiv tycker jag att det finns ett antal frågor man borde driva ( och då vill jag betona att den bodströmska övervakningspolitiken är mig helt främmande). Dit hör en mer utvecklad demokratisk process inom unionen. Enligt min mening förklaras t.ex. det bristande intresset att delta i val till EU-parlamentet både av parlamentets roll men också av att valen är nationella – jag vill kunna välja vilka som skall sitta i parlamentet oberoende av deras respektive nationalitet. Jag vill också ha möjlighet att utkräva politiskt ansvar vilket gör att även kommissionen borde vara folkvald – kanske utsedd av parlamentet på samma sätt som på nationell nivå.
Senaste kommentarerna