Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Skolor skall inte betala skadestånd
Mobbad kan få skadestånd
– Elever som blir kallade vid könsord eller som mobbas på grund av sexuell läggning ska kunna få skadestånd av skolan. För första gången får skoleleverna en egen lag mot diskriminering och kränkningar. En rättssäker skolmiljö är målet, enligt skolministern.
Skolminister Ibrahim Baylan vill skapa en rättsäker skola. Det är mycket bra. Ibrahim Baylan har dock helt fel när han vill använda lag om skadestånd som metod. Det finns ingen som helst rimlighet i att skolans budget skall belastas för att rektorer och lärare inte skött sina respektive uppdrag. Det är de vuxna på en skola som måste ta ansvar för att ingen mobbas respektive ingen diskrimineras. Om rektorer och lärare i praktiken kan undkomma detta ansvar genom att skolan betalar skadestånd till drabbade så får det effekten att övriga elever drabbas genom att skolans budget därmed krymper. Redan relativt modesta skadestånd kommar att drabba eleverna hårt genom minskad tillgång till läromedel, sämre skolmat eller vid större summor faktiskt minskat antal vuxna på skolan (färre lärare).
Såvitt jag känner till finns det inga skolor eller kommuner som har några buffertar för att betala skadestånd. Alla medel som en kommun förfogar över är skattemedel – dvs pengar som varje skatteskyldig kommunmedborgare bidragit med. När kommunen/skolan inte fullgör sina skyldigheter så är det ju fullständigt orimligt att dessa skattemedel skall reduceras genom att kommunen tvingas betala skadestånd. Medborgarna är ju inte i position att förhindra det som orsakar skadeståndsskyldigheten.
Den enda framkomliga vägen jag kan se när det gäller att öka rättssäkerheten är att öka tjänstemannaansvaret dvs göra rektorer och lärare skyldiga att förhindra såväl mobbning som diskriminering. Om de inte fullgör detta måste de personligen göras ansvariga, i första hand genom att kommunen ges möjlighet att omplacera eller vidta andra former av sanktioner. Om inte kommunen vidtar sådana åtgärder måste ansvaret tas personligen av de politiker som befolkar berörda nämnder.
Det är märkligt att det är så lätt att presentera förslag som innebär ekonomisk kompensation till enskilda när det offentliga inte levererar. Jag har tagit upp denna fråga tidigare i samband med ersättningar för försenade tåg m.m. Det är enligt min mening en helt orimlig linje som nu blivit allt vanligare. Det offentliga är ingen biltillverkare som det ju vore rimligt att ställa sådana krav på. Det offentliga skall kontrolleras på två sätt – genom val dvs genom medborgarnas rätt att välja bättre förvaltare av det gemensamma och genom att såväl politiker som tjänstemän inom det offentliga görs ansvariga för de beslut de tar (eller inte tar).
Socialdemokrat – inte populist
Erik Svansbo tycker att jag har en del att förklara. Det tycker egentligen inte jag. Den 1 maj 2004 skrev jag:
Under kongressen spelade några ungdomar floskelbingo. Tyvärr hade de nog inte riktigt förstått vad en floskel är. Två sådana som var rätt vanligt förekommande var nämligen Jag är feminist och Jag är för mångfald. I det förra fallet är ju floskelstämpel solklar – alla (med några få undantag) använder epitetet såväl inom som utom partiet utan att det egentligen går att fastställa vad det betyder. Själv anser jag att alla människor har lika värde, skall ha lika inflytande, att alla skall ha samma möjligheter och rättigheter. Jag kallar mig inte feminist utan socialdemokrat!!
Att begreppet feminism är en floskel tycker jag bekräftas så gott som dagligen. Politiker, partier och andra använder ordet oaktat grundläggande skillnader i åsikter dem emellan. Det används som epitet – ett i den mediala världen nästan nödvändigt sådant – utan egentlig referens till något substansiellt. I synnerhet för män tycks det ha blivit viktigt. Jag kallar sådant populism. Som sådan är den dessutom missriktad då det bara är en mindre del av befolkningen som attraheras (tror jag).
Det ges också en överordnad betydelse och det är kanske det allvarligaste ur ett vänsterperspektiv. Vårt samhälle präglas fortfarande av de klassiska motsättningarna mellan arbete och kapital – trots det kan både socialdemokrater, vänsterpartister och andra som räknar sig till vänstern överordna såväl feminsismen som ekologin dessa grundläggande motsättningar.
För mig är det självklart att alla människor har lika värde. Det betyder att det inte får vara någon skillnad i hur människor behandlas oaktat deras kön, etnicitet,social bakgrund etc., etc. För mig är det lika självklart att alla skall ha lika inflytande. Det betyder att alla skall ha lika rösträtt (makro) liksom vara likställda när det gäller t.ex. beslutsfattande i familjen (mikro). Det senare betyder också att de, dvs. både kvinnor och män, skall ges så stor beslutanderätt vad gäller deras egna förhållanden som det överhuvudtaget är möjligt (jmf engelskans empower). Det var ju ett av skälen till att vi socialdemokrater drivit fram allmänt tillgänglig utbildning. Nu när alla har minst 9 års skolgång och många betydligt mer är det dags att “skörda” dvs minska alla typer av regleringar som begränsar den enskildes rätt att besluta om sina egna förhållanden. Därav följer att jag t.ex. är emot ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen.
Konungen pålspetsar skånska motståndsmän
Konungen pålspetsar skåningar
Pålspetsning var det bestialiska öde som kungen framtagit särskilt för
skåneländska motståndsmän och inte tillämpade någon annanstans i
Sveriges erövrade länder. Läs mer snaskiga detaljer nedan.
Stortorget, Malmös största och mest centrala torg, behärskas av en ryttarstaty.
Den föreställer Carl X Gustavoch står på en väldig sockel mitt på den
stora kvadratiska plats där vi finner bland annat Rådhuset, Residenset, S:t Petrikyrkan
(från början av 1300-talet) och tingsrätten. Ryttarens blick riktas överlägset mot
väster, ut mot Öresund, på vars andra sida vi finner Danmark, landet
som den svenska militärmakten tvingade att avstå Skåne.
Statyn restes 1896 under nationalromantikens era i samband med Nordiska
industri- och slöjdutställningen. I Danmark förfärades man över att det
restes ett äreminne över den man som bringade så mycken olycka över
bägge sidor av sundet. De, danskar såväl som svenskar, som tyckte det
var märkligt och smaklöst att en erövrad provins reste staty över dess
brutala betvingare fick av Skånska Dagbladet veta att de “..alldeles ogrundadt sökt
framställa monumentet såsom en yttring för svensk chauvinism ..”
Statyn minner i vissa avseenden om kärnkraftverken i Barsebäck som på
ett liknande hotfullt sätt blickar ut mot den danska huvudstaden
Köpenhamn. Detta hån, denna styrkeuppvisning och maktfullkomlighet,
denna hänsynslösa och nonchalanta arrogans mot “broderfolket”, som det
av många danskar upplevda dödliga atomhotet innanför dess betongväggar
utgör, har i decennier varit ett hinder för positiva kontakter mellan
Sverige och Danmark.
Ända sedan Gustav Vasa efter förhandlingarna 1524 känt sig
lurad av de smarta danskarna verkar det ha funnits ett starkt hat och
en revanschlusta i den svenska administrationen. I fredsfördraget
mellan Danmark och Sverige i Roskilde den 26 februari 1658,
garanteras Skånelands folk att “blifva vidh deres vanlige rätt,
lagd och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade”.
Som ett exempel på Skånes multikulturella särart så erkändes på den
tiden fyra språk i detta nutida svenska landskap: skånska, tyska,
danska och svenska. Men redan i mars 1658 bryter svenskarna mot
fredstraktatens fri- och rättigheter för människorna i Skåneland. Man
beslutar att försvenska Skåne och förinta Danmark. Kungen skriver i
dagböcker om långtgående planer på att deportera hela Skånes befolkning
till Baltikum. Så blev det nu inte, även om all skånsk adel
tvångsflyttades norrut och de som flydde till Danmark dömdes till dödes
och många var de skåningar som försvann i öster på tvångskommendering
och “di svenske” under denna tid dödade uppemot hälften av Skånes
manliga befolkning. Det är alltså frågan om en etnisk och kulturell
rensning av väldiga mått.
Den gamla avrättningsplatsen Stortorget passar på åtminstone ett sätt
bra för denne kung eftersom det minner om vad Artur Lundkvist berättar om i romanen “Snapphanens liv och död”,
nämligen hur man spetsar skånska motståndsmän på påle:
“Knektarna kommer och hämtar honom, men lossar inte hans
fjättrar utan bär bort honom emellan sig, en trupp står uppställd med
musköter i händerna, en trumslagare står beredd med en stor trumma
hängande ner mot knäna. En påle av ek ligger där färdig, spetsad vass,
med barken bortskalad i hela dess längd, nära intill har ett hål grävts
i marken, med en hög rödaktig jord uppkastad bredvid.
Trumman börjar dåna, dovt och långsamt, Lars läggs ner på marken
vilande på magen, flera karlar griper tag i honom och håller honom
hårt, hans kläder fläks upp, ett knivsnitt görs vid nedersta ryggkotan
och där förs den spetsiga pålen in under huden, skjuts uppåt med korta
stötar, försiktigt för att pålen varken ska tränga för djupt i kroppen
eller komma ut igen genom huden.
Trumman dunkar, en fruktansvärd spänning skakar den utsträckta kroppen,
men karlarna håller den nere, tryckt mot marken, Lars känner smärtan
som en eldflamma upp genom kroppen, han omsluts av ett rödflammande
mörker, biter samman tänderna så hårt att han hör dem krasa sönder, men
han hör inget skrik från sig själv, bara sjunker i ett djup och allt
blir mörker.
Han vaknar till igen när han hänger upprest på pålen,hans fötter är
fastspikade, hans armar bakåtböjda och fastsurrade, en galge är rest
uppöver honom och en repsnara omsluter hans hals, men så löst sittande
att han inte genom huvudrörelser kan strypas. Smärtan är som en rasande
eld i hans kropp, som om lågor förtärde hans kött i oavbrutna angrepp,
han har munnen full av blod.”
Snaskigt vad?
Några källor:
Ockuperat land
Karl X Gustavs staty i Malmö
Dagens fråga:
Vad heter hästen?
Svara här.
Läs även Skånsk historia Del 1 om Gustav Vasa i Malmö.
PS Jag är ingen lokalpatriot – om jag bott i Norrland hade
jag antagligen skrivit ett inlägg om denna landsdel.
PPS Alla svenska knugar har stavat Carl med ‘C’ (i den mån de kunnat
stava öht). Det är när modet växlat som andra har valt ‘Karl’. Så
‘kalle dussin’ heter egentligen Carl XII, minsann 🙂
Skattepengar -vems är dom?
Sedan några år får resenärer med lokaltrafiken i Stockholm ersättning om de blir försenade pga att tågen inte går, förseningar m.m. Nyligen föreslog borgerliga företrädare i Stockholm att också föräldrar vars barn inte kan beredas plats i barnomsorg i tid skulle få ersättning. Det är ganska förunderligt hur lättvindigt liknande populistiska förslag lanserar och också accepteras. Om en kommun har svårigheter att bygga ut barnomsorgen i takt med efterfrågan beror det väl antagligen på 1) bristande planering och/eller 2) bristande resurser. Vad innebär då ett krav på ersättning när barnen inte får en plats? Gäller det senare av de två alternativen blir det ännu svårare för kommunen att få fram resurser till utbyggnaden. Gäller det förra drabbas kommunens ekonomi negativt men inte de ansvariga för den dåliga planeringen.
Vilka drabbas av dålig kommunal ekonomi – knappast tjänstemän som har att förse politiker med underlag – prognoser, beslutsförslag etc. Politiker kan vi medborgare lyckligtvis rösta bort om vi anser att de inte sköter sitt uppdrag även om rådande praxis när det gäller partilistor vid valen gör det lite komplicerat – vi får oftast välja att rösta bort parti snarare än person eftersom det bara är en mycket liten klick i respektive parti som i praktiken kontrollerar listorna. När tjänstemän inte gör sitt jobb utkrävs sällan ansvar i vårt land. I England har Blairs (som man i övrigt kan ha en hel del åsikter om) reformer på skolområdet fokuserat resultatförbättring samtidigt som omfattande stödresurser tagits fram. Om t.ex. rektorer ändå inte förmår leda förbättringsarbetet hålls de ansvariga för detta (lite extremt förekommer numera tydligen att hela skolor kan läggas ner) och kan bli av med jobbet.
När det gäller områden som är mer marknadsorienterade, drivs med vinstintresse, är det betydligt rimligare att ha olika former av ersättningar när en vara/tjänst inte levereras. Samtidigt måste man ha klart för sig att sådana företag självfallet kommer att ta ut de ökade kostnaderna via högre priser. Det är Vattenfalls kunder som nu betalar 1000 kr per dygn till de andra kunder som drabbats av långvariga strömavbrott (påverkas statens utdelning från vattenfall får vi alla betala). Det finns all anledning att fundera över detta. Inom andra områden hanteras avbrottsersättningar och motsvarande genom att den enskilde kunden försäkrar sig (en form av kollektivt delad risk). Graden av skydd blir då en fråga om den enskildes val och kostnaden (och ersättningen) rimligt förutsägbar.
Det är inte nya former av ersättning vid utebliven leverans av offentligt producerade tjänster vi behöver utan effektivare metoder att utkräva ansvar oavsett om det är politiker eller tjänstemän som felat.
Seminarium/konferens med Michael Fullan
Onsdag till fredag tillbringade jag i London. Förutom att spendera en del tid på Bett – den största utbildningsmässan i Europa tror jag – ägnade jag mig åt ett dagslångt möte med Policy and Innovation Committee (ett rådgivande organ inom det europeiska skoldatanätet) och ett seminarium med Michael Fullan. Det senare var mycket intressant och det finns anledning att sprida lite information om Michael Fullans teser när det gäller att leda förändrings/förbättringsarbete.
Fullan koncentrerade sig på ledarskapsfrågor och på systemnivå och identifierar inom utbildningsområdet tre sådana: lokalt, regional/distrikt och nationellt. Översatt till svenska förhållanden blir det skolnivå, kommunnivå och statlig nivå (departement och myndigheter). Han identifierar sedan ett antal (8) faktorer/drivkrafter baserat på aktuell forskning (enligt presentationen måste Fullan betraktas som en absolut ledande forskare inom området). Dessa drivkrafter beskriver Fullan – här i min rätt fria översättning:
-
Moraliskt syfte
Detta beskrivs som en process att engagera alla berörda i ett moraliskt mål som kan uttryckas som att förbättra samhället genom att förbättra utbildningen. Fullan refererar t.ex. till den brittiska reformen (som han utvärderat) som startade 1997 och som satte som mål att väsentligt höja läskunnigheten och de matematiska färdigheterna hos alla elever för att förbättra deras möjligheter. -
Kapacitetsbyggande
Denna drivkraft beskriver Fullan som ett kollektivt skapande av de resurser som krävs för förändring – sådant som ny kunskap, förmåga m.m. Till denna hör också att bygga kapacitet på t.ex. myndighetsnivå för att kunna stödja med fortbildning, konsultativa insatser m.m. -
Förståelse för förändringsprocessen
Det här beskriver Fullan som en rätt komplex drivkraft som bl.a. består av att inse att strategi inte är detsamma som att strategisera och att innovation inte är detsamma som att innovatisera. Det är inte nog att skapa en strategi utan strateger måste se strategin som en interaktiv process (där det sker en interaktion mellan tanke och handling). Man måste också förstå den platå som enligt Fullan intråder i en förändringsprocess för att kunna förbereda sig på att det kommer perioder särskilt i början av implementationsprocessen då saker och ting inte går helt “enligt plan” och att detta är en del av själva lärandeprocessen. -
Utveckla kultur för lärande
Skapandet av en kultur för lärande involverar utvecklandet av lärande “communities” på alla nivåer och att skapa förutsättningar för lärande (kanske erfarenhetsutbyte) mellan skolor, kommuner etc. Det senare kallar Fullan lateral capacity-buildning. -
Kulturer för utveckling
Med detta menar Fullan en kultur som ger kollektiv förmåga att bedriva kontinuerlig uppföljning/utvärdering för lärandet – alltså inte bara av lärandet – länkat till strategierna för förbättring. Han refererar till den nyligen utvecklade “Assessment for Learning” som består av a. samlande av data om elevernas lärande med b. detaljerad analys och c. utvecklande av aktionsplaner baserat på a och b samt d. förmåga att artikulera och diskutera prestationerna med föräldrar och externa grupper. -
Fokusering på ledarskap för förändring
Ledarskap måste spridas i organisationen och Fullan refererar Collins (2002) som betonar vikten av ett ledarskap som “builds enduring greatness” hellre än att fokusera på kortsiktiga resultat. Framgångsrikt ledarskap beskrivs som att istället för egen framgång fostra framgång i andra. Även om ledare måste fatta beslut är det mycket viktigare att de skapar beslutskapacitet hos andra – särskilt i större organisationer. -
Skapa sammanhang (coherence)
Fullan beskrev detta som att se hur den saker och ting hänger ihop, se linjen särskilt när förändringsprocessen löper amok och man får fragmentering. -
Odla tre-nivåsutveckling
Det handlar inte bara om att utveckla individer utan också om att utveckla organisationen på alla de tre nivåerna. Enligt Fullan går det inte att förvänta sig att bara men utvecklar tilräckligt många individer så kommer systemet (organisationen) att ändra sig av sig självt. Systemet måste ändras parallellt så att individer och system utvecklas simultant.
I sin bok Leading in a culture of change citerar Fullan Gaynor som i sin tur citerade Gaius Petronious som för 2000 år sedan sa “We trained hard…but seemed every time we were beginning to form into teams we were reorganized. I was to learn later in life that we tend to meet any situation by reorganizing, and what a wonderful method it can be for creating the illusion of progress while producing confusion, inefficiency and demoralization”. Man kan inte låta bli att undra om och i så fall vad vi lärt sedan dess!
Skäl för att lämna utbildningsnämnden
När jag den 15 december förra året valde att lämna utbildningsnämnden med omedelbar verkan redogjorde jag för mina motiv i ett dokument (bifogas) jag skickade till arbetarekommunens ordförande Cinnika Beiming, båda våra socialdemokratiska kommunalråd Anders Lago och Susanne Bergström liksom till kommunalrådssekreterarna och mina (fd) kamrater i utbildningsnämnden. Självklart förväntade jag mig någon slags reaktion men den har totalt uteblivit. Tvärtom så har inte min avsägelse meddelats utbildningsnämndens sekreterare vilket gjort att jag fortsatt kallats till sammanträden, jag får fortfarande kallelser till gruppmöten och arbetarekommunen har inte informerats dvs frågan om att ersätta mig har inte aviserats trots att ett medlemsmöte är utlyst till den 27:e januari.
Tsunamin
Naturkatastrofer av tsunami-typ, som den i Asien under julhelgen, hör dessbättre till ovanligheterna. Tsunamin utmärker sig som katastrof betraktad främst av att den åstadkommer stor materiell skada och i detta fall också omfattande förluster av människoliv under mycket kort tid. Genom att detta drabbade områden med många turister – inte minst svenska – blev den också en påtaglig angelägenhet för oss alla. Det har varit glädjande att iakta det engagemang som kommit till uttryck.
En del funderingar har väckts med anledning av katastrofen:
-
Man kan inte låta bli att undra hur mycket resurser världens samlade medier lagt ner på “bevakning”. Alla större medier verkar ha haft behov av att skicka egen personal – vad har det kostat? Bevakningen har också präglats av en närmast tvångsmässig upprepning – de flesta medier har kört samma nyheter/bilder om och om igen. Jag har ingen förståelse för detta som särskilt präglat TV-mediet. Det är också intressant att studera hur länge den nu rådande nyhetsvärderingen kommer att bestå
-
Det är lätt att förstå de drabbades irritation och ilska över vad de uppfattat som tillkortakommanden när det gäller svenska myndigheters agerande. Det är samtidigt lika lätt att förstå den tafatthet med vilken samma myndighters agerande i viss mån präglats – detta är en katastrofsituation som just karaktäriseras av det oväntade. Det är inte rimligt att kräva vare sig att vi skall ha en färdig organisation för denna typ av händelser eller att allt skall bli rätt och gå tillräckligt fort. Däremot är det med stor förundran jag erfor att vår utrikesminister måste åka till Thailand för att bilda sig en uppfattning – varför?
-
Vissa debattörer verkar helt tappa fattningen. Christina Doctare skrev t.ex. häromdagen i SvD en drapa så fylld med galla att den närmast stank. Hon lyckades koppla samman katastrofen och hanteringen av densamma med en beskrivning av det svenska samhällets totala sammanbrott – pinsamt. Idag meddelar Nils Elvander att han, en ateist, återinträder i kyrkan. Skälet till detta tycks vara någon förvirrad önskan att stärka kyrkans själavårdande förmåga. Det är självfallet bra att kyrkor och samfund kan erbjuda sådan hjälp men det egentliga problemet utgörs ju av att det inte finns motsvarande kapacitet för alla dem som inte känner att kyrkan/religösa företrädare är det rätta för dem. “Vi ska bygga upp en kyrka åt oss som inga gudar har” sjöng Rolf Wikström på Magaza Stomp 1981 – en mycket tankvärd text.
Signaturen PJ, ledarskribent, har utnyttjat katastrofen för att starta en kampanj för att göra slopandet av gåvo- och arvsskatten retroaktivt. Snacka om att göra inrikespolitk av mänskliga lidanden.
-
Andra vill tillsätta kommissioner, bilda nya myndigheter etc. Gärna med namnkunniga företrädare i form av till exempel f.d. politiker. Kanske vore det bättre att se till att våra redan befintliga organ – myndigheter och motsvarande – ges i uppdrag att utföra sina uppgifter i vilket bland annat rimligen bör ingå att komma med förslag till förbättringar.
-
Självfallet har jag försökt finnas till för dem i min närhet som drabbats. Jag har också skänkt pengar – direkt till Läkare utan gränser (bankgiro 900-60 32) då de var först på plats i Aceh, det område som verkar hårdast drabbat och som dessutom tillhör Indonesien vars förmåga och vilja att bistå innevånarna i Aceh kan ifrågasättas. Tyvärr har Läkare utan gränser stängt möjligheten att rikta bidrag dit (eller ens direkt til Asien). Om någon vet hur man kan skicka pengar direkt till Röda Halvmånen som har verksamhet där tar jag tacksamt emot info om det.
Polen – dagens mjukvarupatentmotståndshjältar!!!
Jag citerar helt fräckt direkt från Gnuheter:
Polen har tillfälligt räddat oss från att EUs ministerråd utan diskussion godkänt ett direktiv som inneburit en harmonisering med det europeiska patentverkets praxis att bevilja rena mjukvarupatent.
Polens representant, Wlodzimierz Marcinski, för Polens vetenskaps-ministerium, krävde att rådets direktivtext ströks från jordbruksrådets agenda som en A-punkt att godkänna utan diskussion.
Chairman Mr Veerman:
Yes, I understand the Polish intervention in such a way that it concerns a request to take this point off the list, because Poland still desires a few more specifications regarding certain points. I propose to honour this request.
Yes? Then point 16 has been removed from the A-items list.
Enklast hittar du mer info på Gnuheter – länk dit finns under Nyhetsflöde
Commissioner:
Yes, Mr President, may I say that the Commission regrets the withdrawal of this item from the agenda, as the Commission attaches great importance to its own proposal, as well as the agreement on the common position that was reached during the Competitiveness Council.
Chairman Mr Veerman:
I propose to take note of this remark of the Commission. And I stand by my proposal to remove point 16 of the agenda. That is the case, so then that is decided. Then move to point 15 …
Information Wants to Be Free
“Information Wants to Be Free” är ett gammalt talesätt från Internets barndom. Jag minns denna tiden med viss saknad. När jag nuförtiden surfar runt stöter jag nästan kontinuerligt på annonser, reklam och lockrop efter pengar. Tack och lov är vi alla begåvade med selektiv perception, så därför kan jag stänga ute det mesta från medvetandet, men ändå slinker en hel del in – inte minst till det undermedvetna. Ja, så väldigt mycket handlar om pengar.
För tio år sen var Internet fortfarande en tummelplats för datornördar och pionjärer. När allmänhetens intresse småningom vaknade till liv så fylldes Webben av personliga hemsidor. Många av dessa har kanske endast ett begränsat värde och främst för de närmast berörda, ungefär som familjens fotoalbum – en hel del var också tämligen undermåliga till såväl innehåll som utseende, men ofta ärliga, positiva och oftast väldigt öppna och vänliga. Nu verkar dom försvinna en efter en,men det tycker jag är väldigt tråkigt – låt dom ligga kvar! Låt dessa underbara uttryck för vänskap och personlighet stå kvar i dikeskanten som små vildblommor av individualitet i dessa tider när Kapitalismens “Information Highway” bara transporterar genmodifierade webbplatser med uniforma lovsånger till girighetens ära.
Fortfarande gläds jag mycket åt den ursprungliga kvarlevande Internetkulturen – och det finns många sajter som drivs ideellt och på positiva kreativa grunder. Ta till exempel en titt på Oscar Flinks hemsida om solsystemet
Ja, varje gång jag kommer in på en personligt utformad hemsida så tänds ett värmeljus i hjärtat. Så glöm för några ögonblick “Information wants to make Money”, som ett pretentiöst företag girigt utropade, utan tänk på att den som ger är saligare än den som tar – särskilt i juletider kanske?
Möjligen hittar man den gyllene medelvägen i följande uttryck: “Information Wants to Be Valuable.”
Vi kunde fått en bra IT-infrastruktur i kommunen – Kalmar kan
Trådlöst bredband täcker hela Kalmar län – Först i landet med digital infrastruktur i världsklass!
Inom kort kan du koppla upp dig mot Internet var du än befinner dig i hela Kalmar län. I bostaden, i fritidshuset, på jobbet.
Du kan surfa i bilen, i båten, i hängmattan, på badstranden, eller på caféet.
– Vi är mycket glada att kunna erbjuda våra invånare en digital infrastruktur i absolut världsklass, säger Regionförbundets ordförande Anders Åkesson.
I dag kan Regionförbundet i Kalmar län, först i landet, presentera en unik bredbandslösning för hela länet.
Genom ett avtal med Atenit Communication AB får länet 100 procents bredbandstäckning , vilket innebär att vi nu täcker de 15 procent av länets hushåll som tidigare inte haft tillgång till bredband. Övriga delar av länet får konkurrerande täckning.
Den mobila bredbandslösningen fungerar ungefär som vanligt ADSL, men hastigheten är högre, 1 Mbit/s. Det enda som behövs för uppkoppling är en dator och tillgång till el via batteri eller elnät samt ett bredbandsabonnemang och en mottagare.
Bredband på alla länsbussar och länståg?
Karl-Johan Bodell, vd på KLT, ser stora möjligheter med den nya tekniken. Han säger så här:
“När den nya bredbandstekniken är i drift kommer vi på länstrafiken att undersöka möjligheterna att installera detta på regionala bussar och länståg. Det skulle kunna ge resenärerna möjlighet att använda resan till att jobba. Mycket effektivt!”
I samband med att Södertälje kommun utredde frågan om en IT-infrstruktur för kommunen försökte jag och Hölö/Mörkö kommundel förgäves påverka inriktningen. Utredningen föreslog ett centralistiskt perspektiv där stadsnät (motsv) skulle byggas i centralorten och till de mindre tätorterna utanför. Tidplanen var förskräckande för oss som bor i de mer glest befolkade delarna av kommunen, val av teknik föråldrat redan när utredningen skrevs (kablar). Dessutom innebar förslaget att man skulle bygga nät där det redan finns (och där operatörerna kan räkna hem investeringarna) och lämna övriga delar av kommunen, där det inte finns kommersiell bärkraft, utan.
Exemplet ovan från Kalmar visar ju att teknik finns som på ett kostnadseffektivt sätt faktiskt löser tillgången till bredband i glesbyggd (som det finns mer av i Kalmar län än i vår kommun). Lösningen är visserligen inte så snabb men den är definitivt bättre än inget (hos mig på Mörkö har vi löst Internetförbindelsen med satellit och det lokala nätet med teknik från just Antenit som levererar i Kalmar).
I Skellefteå provar man redan nästa generation radionät (WiMax) som ger betydligt högre överföringshastighet. Tyvärr kommer väl Södertälje kommun inte att ha några pengar att investera i sådana lösningar.
[Tidigare artikel i ämnet]
Senaste kommentarerna