Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Budgetförhandlingar
De pågående budgetförhandlingarna mellan finansdepartementet och de två “stödpartierna” blir dessvärre alltmer parodiska. Som socialdemokrat blir det allt svårare att identifiera sig med dessa. Nu rapporteras att “vi” föreslår att bensinskatten skall höjas, liksom skatten på diesel, liksom skatten på fordon, liksom skatten på el!!!!!!!!!!!!!!!!! Allt detta är skatter vars effekt blir svårast att bära för de med låga inkomster och med beroende av bil för transporter och/eller el (det är ju svårt att vara oberoende av det senare). Till detta kommer redan beslutade trängselavgifter för alla i Stockholmsområdet.
Den enda kompensation jag hittills hört föreslås är sänkningen av skatten som kompensation för egenavgifter. Dessa skall ju dock kompensera för redan tidigare tagna kostnadsökningar. Dessutom har denna typ av skattesänkningar en “lite” felaktig fördelningsprofil. Varför hörs då inga protester från partikamraterna mot det kamerala perspektiv som anläggs på politiska frågor. Det går ju inte att rikta den gröna skatteväxlingen (som höjningen av energiskatter brukar kallas) så att ev skattesänkningar t.ex. på arbete bara ges dem vars kostnader ökar. Istället smetas sådan skattesänkningar ut på hela kollektivet och lämnar låginkomsttagare med t.ex. bilberoende utan reella möjligheter att hantera kostnadsökningen.
Upprop om mjukvarupatent till regering och riksdag
Upprop om mjukvarupatent till regering och riksdag – Vid ministerrådsmötet den 18 maj antogs direktivet om
“datorimplementerade uppfinningar” i en version som innebär obegränsad patenterbarhet för datorprogram och affärsmetoder. Men beslutet var bara preliminärt. Det bindande beslutet kommer att tas på ett kommande möte, där ministrarna själva deltar.
Eftersom det har framkommit
en rad tveksamheter till hur beslutet togs, och direktivsförslaget är både vilseledande skrivet och olyckligt i sak, uppmanar FFII ministrarna att inte bara klubba igenom texten i dess nuvarande form, utan ta upp frågan till förnyad diskussion. Ett upprop med den innebörden håller på att distribueras till alla de 25 regeringarna i Europa.
Här i Sverige har FFII.se skickat uppropet till berörda ministrar i vår regering, och till utvalda riksdagsmän i alla de sju partierna.
Läs uppropet. [Gnuheter]
Jag uppmanar alla att underteckna det upprop som Gnuheter rapporterar om.
Mjukvarupatent hotar elearning
Jag fick idag kännedom om att ett mindre företag – tydligen utan annan verksamhet än att ta ut patent – hävdar att de har patent på en rad företeelser inom elearningområdet. Som framgår av det citerade nyhetsbrevet från Elliott Masie nedan så handlar det bl.a. om patent på att bryta upp dokument i lärobjekt och att spåra lärande baserat på testresultat. Bara tanken på att dessa företeelser kunnat patenterats verkar ju rätt absurd men så är det ju också i USA det sker. Problemet aktualiserar dock igen det pågående arbetet inom EU där det föreligger en uppenbar risk att sådant skulle kunna förekomma även här.
Urgent: Freedom for Learning Innovations!
Dear Learning & Training Colleagues:
I am appealing to you for immediate help to stop a disruptive set of
lawsuits that threaten the heart and soul of the e-Learning innovation
process.
In a nutshell, one small company has applied for and received a number of
patents that they claim stake out their ownership of a wide range of the
processes underlying e-Learning. For example, they claim to have patented
the process of tracking learning based on jobs or test performance. In
addition, they claim to own the patents that break documents into learning
objects; and even to use one computer to access learning data from another
computer via a network.
They have gotten the patents and have filed multi-million dollar suits
against several of the e-Learning companies. A few of the e-Learning
companies have settled to avoid the huge cost of litigation and the fear
of losing in a trial. In conversations with the CEO’s of Learning and
Technology companies, it is clear that these lawsuits are going to add
increased costs that will be passed along to the customers, as well as
have a chilling effect on the e-Learning innovation process.
We MUST join together to overturn these patents by showing them to be
false and without basis. The company that is filing these suits is
called IpLearn (www.iplearn.com) They are a company with no products and
a patent attorney. Iplearn calls their business activity:
“intellectualware” They filed their patents between 1996 and 1999.
To overturn these highly questionable patents what the industry needs to
do is to gather a full set of “Prior Art” that documents that e-Learning,
learning technology, adaptive testing and network based learning pre-dated
the papers written by these patent holders.
The MASIE Center is organizing a Freedom of Learning Innovation Project
with 2 simple goals:
1) Build a public domain listing of any individuals or companies that have
“Prior Art” that can be used to defend against these claims. If you have
printed manuals, software or other documentation showing the use of these
processes prior to 1996 please contact us. If you were personally
involved as a developer, customer or academic with adaptive testing or
network based learning prior to 1996, please contact us. We will build a
reference list of resources that can be used by any company defending
against the IpLearn lawsuits.
2) We want to provide STRONG SUPPORT for e-Learning companies to NOT
SETTLE these suits. As customers and users of e-Learning, we do not want
our vendors subject to this process of intimidation. There are clear
needs for reform of the Patent Process that allows these questionable
patents to be granted. But, in the meantime, customers of e-Learning
vendors must give them the support and backbone to fight and defend
against these suits. Tell your suppliers to join together to fight back!
Please send me an email to emasie@masie.com if you can help in anyway.
Yours in learning,
Elliott Masie
President, The MASIE Center
Founder, The e-Learning CONSORTIUM
www.masie.com
emasie@masie.com
Förlorare bland storbolagen var vitvarujätten Electrolux
Svag handel i väntan på Ericsson
– Förlorare bland storbolagen var vitvarujätten Electrolux som backade med 2,2 procent till 134 kronor.
Jag är lite konfunderad över börsanalytikers synsätt. Såvitt jag förstår så har ett bolags börskurs inget direkt samband med bolagets väl och ve utan denna – börskursen – är en återspegling av antingen marknadens (de som köper och säljer aktier) förväntningar på bolaget på kort (oftast) eller lång sikt alternativt bara en återspegling av samma marknads förväntningar på kursförändringar. Detta betyder ju att t.ex. ett bolag kan vara “mycket bra” och stadd vid kassa men ändå kan dess aktier handlas till en sjunkande kurs. Själva bolaget påverkas då inte direkt av kursens fall – detta betyder ju bara att de som säljer aktien under sådana omständigheter förlorar pengar. Samma sak gäller ju om ett bolags kurs går upp – detta ger inte mer pengar i bolagets kassa.
Ändå kan alltså börsanalytiker – som citeras från Peter Challis artikel i SVD ovan – uttrycka sig som om i detta fall företaget Electrolux är förlorare. Sättet att uttrycka detta är inte heller olycksfall i arbetet utan återspeglas t.ex. i SvDs börslistor där man t.o.m. använder förlorare i rubriksättningen åtminstone på nätet. Nyligen förlorade Nokia 70 miljarder i börsvärde. Det har ju i sig ingen som helst betydelse för Nokias förmåga att komma ur den svacka bolaget för närvarande befinner sig i. Förlorare på börsen är de som sitter med Nokia-aktier. Nokia kan möjligen beskrivas som förlorare på mobiltelefonmarknaden (även om det är tveksamt eftersom de fortfarande är klart störst på den marknaden).
Syftet med denna oegentliga rapportering är svårt att förstå. Försöker man medvetet göra det svårt för den oinvigde att förstå skillnaden mellan bolagens faktiska värde och intjänandeförmåga å den ena sidan och den från bolagen helt skilda aktiehandeln å den andra eller saknas helt enkelt förståelse för skillnaden?
Kritik mot den svenska asylpolitiken
Idag kan man i SvD läsa att Europarådets kommissionär Alvaro Gil-Roberts riktar skarp kritik mot den svenska asylpolitiken. Han kritiserar bland annat utlämnandet av två egyptier 2001, mot vår behandling av asylsökande barn (framförallt att de försvinner) och även förhållandena på flyktingförläggningar och häkten. Samtidigt som det är förfärligt att de kritiserade förhållandena faktiskt existerar är det positivt att kritik riktas mot detta också utifrån. Kanske kan det bidra till att vi får en flyktingpolitik som vilar på solidaritetens grund. En sådan politik utgår från att vi kan och skall erbjuda alla som så önskar möjlighet att komma till Sverige dvs snarast ha ett regelverk där människor endast undantagsvis förvägras uppehållstillstånd. Istället för den apparat vi nu byggt upp för att hantera flyktingar i väntan på beslut skulle vi då kunna överföra dessa resurser till att faktiskt hjälpa dessa att etablera sig på såväl bostads- som arbetsmarknad.
Ett första steg i denna riktning borde vara att erbjuda alla flyktingar som vistas i Sverige boende utanför förläggningar och att parallellt med studier i svenska erbjuda praktikplatser på minst 6 månader. Det senare kan åstadkommas genom att det offentliga går i spetsen och åläggs att ställa sådna platser till förfogande. För de som själva kan ordna arbete behövs förstås inte detta – arbetstillstånd bör alla få omedelbart.
Bosse Ringholm, biltullar, vård och straff och Israel
Signaturen BW (ledarskribent på Länstidningen i Södertälje) har lyssnat på Bosse Ringholm. BW har hört ett helt annat tal än det som sändes ut via TV och som jag råkade se stora delar av. Bara i ett avseende tycks det vara samma tal vi hört – Ringholm är rätt tråkig att lyssna på. Däremot så ägnade han mycket tid åt framtiden och talade till min stora glädje mycket om solidaritetsbegreppet vilket jag länge väntat ska bli mitt partis allt annat överglänsande ideologiska riktmärke. Förutom att det är politiskt riktigt att utgå från solidariteten så är det ju också ett retoriskt och agitatoriskt bra begrepp. Bortsett från alltså att BW inte hört på så anklagar han nu den majoritet som utgör grunden för regeringen för att de kan komma att förverkliga vallöften – en i sanning märklig utgångspunkt för diskussion.
Ett vallöfte som jag inte tror några socialdemokrater gjorde inför senaste valet men som dessvärre blivit en del av majoritetspolitiken skulle jag dock gärna se brutet. Det gäller försöket med biltullar i Stockholm. Bara själva uppbyggandet av det system som skall kontrollera bilisterna kommar att kosta mellan 500 och 700 miljoner kronor. Jag kan se många alternativa användanden för dessa pengar. Då är ju inte heller alla andra kostnader som försöket medför medräknade. Ponera att försöket faktiskt bara blir ett försök dvs det hela skall avvecklas efter 2006 – vem kan då försvara användandet av resurser på detta sätt samtidigt som t.ex. Vägverket inte klarar av att finansiera helt nödvändiga vägprojekt såsom väg 73. Ibland tror man inte att vissa politiska beslut är möjliga:-(
Mannen som mördade Anna Lindh har nu fått sin dom i hovrätten. Han har av rätten funnits så sjuk att han inte kan dömas till fängelse och följdaktligen dömts till sluten psykiatrisk vård. Mot detta har några medier lyckats få till en “folkstorm”. Personligen tror jag rätten kommit till en riktig slutsatts. Enkelt uttryckt så finns det väl rätt få exempel på mördare som kan betraktas som friska i någon vettig tolkning av begreppet mentalt frisk. Fängelser torde i allmänhet inte vara en bra plats för folk som behöver vård. Frågan blir då hur vi skall hantera dessa männsikor och i vilken grad vi vill se inspärrandet som ett straff. Därmed blir det också en fråga om ansvarighet för handlingar. Är man så sjuk att man inte kan anses ansvarig för sina handlingar bör endast vård komma ifråga – är man däremot tillräckligt frisk för att vara ansvarig bör man kanske både straffas och vårdas. Att anhöriga snarare kräver straff är inte svårt att förstå men sådana krav är ju mycket svåra att förena med en humanitärt rimlig hantering av sjuka människor.
I SvD skriver Jackie Jakubowski och ondgör sig över demoniseringen av Israel. Han lyckas göra gällande att Israel på något sätt skulle misshandlats av såväl media som av internationella organ och verkar ha uppfattningen att bara för att det går att hitta andra exempel på brott mot mänskliga rättigheter så borde inte Israels brott uppmärksammas så som de gör. Jag vet faktiskt inte hur man skal förhålla sig till denna typ av argumentering. Jakubowski tillhör ju också dem som tydligen vill jämställa palestinierna (dvs de ockuperade och av ockupationsmakten förtryckta) med ockupationsmakten. För mig är just den relationen solklar. Ingen stat som vill vara del av det internationella samfundet har rätt att begå brott mot de mänskliga rättigheterna och folkrätten (till vilket hör att man inte får ockupera) medan däremot ett folk som utsätts för ockupation och andra övergrepp har varje rätt att på alla sätt motsätta sig detta och att tilgripa de medel som står till buds för att bekämpa sina förtryckare. Fär en ockupationsmakt finns ett mycket enkelt sätt att göra rätt – lämna de ockuperade områden.
EU-val, EM-fotboll, utskänkningstillstånd och Avenyn (igen)
Så här med lite avstånd till det stora misslyckandet i EU-valet är det dags att göra några reflektioner. Det är ju ingen tvekan om att mitt parti saknar en Europa-politik värd namnet och att vi dessutom bedrivit en mycket svag valrörelse. Avsaknaden av politk manifesterades ju dessutom tydligt när vår utrikesminister deklarerade att vi kunde godta vilken kandidat till ledare för EU-kommissionen som helst. Vi saknar tydligen helt agenda. Lika otydliga tycks vi vara i förhållande till den nya konstitutionen. Det är ju en sak att hävda att riksdagen bör fatta beslut i den frågan – en helt annan att inte ha ett tydligt ställningstagande från partiet. Själv jobbade jag en del i valrörelsen, stod bl.a. i valstugan i Södertälje. Man möter då många väljare som är positivt intresserade men också förstås många av dem som inte röstar; av de senare får man intrycket att sådant som höga ersättningar, pensionsförmåner m.m. väcker starka reaktioner.
Det här med förmåner av olika slag leder förstås lätt in på fotboll. Stora delar av publiken under EM torde bestå av alldeles vanliga supporters som lägger ner mycket tid och pengar på sitt intresse. Några i samma publik tar sig friheten att låta andra stå för både tid och pengar. Till dessa hör finansminister Ringholm som tydligen inte bara lyckats förlägga ett möte i Portugal just under EM utan också tycker att skattebetalarna också kan stå för extrakostnader i samband med hans hemfärd. Pinsamt. Ringholm kan betala sitt fotbollstittande själv.
Godtycket tycks fortsatt härska när det gäller tillståndsgivningen i Södertälje. Samtidigt som en del krogars serveringstillstånd utvidgas – om än med lite underliga restriktioner när det gäller öppettider (alla skall stänga samtidigt av “rättviseskäl”) – så får den nya resturangen med inriktning på fisk- och skaldjur som tänkt öppna i Avenyns gamla lokaler inte tillstånd. Det är svårt att se detta som annat än maktmissbruk – vore glad om någon kunde ge rimliga skäl till detta. Nu tycks huvudprincipen vara att varje form av anknytning till familjen Ataseven i sig utgör skäl för avslag – har den släkten belagts med näringsförbud?
Ringholm kan betala sitt fotbollstittande själv
Ringholms EM-resa kostade 70 000
Bosse Ringholm har sett på fotboll. Enligt Aftonbladet kommenterar han kostnaden med att “Jag tror svenska folket har förståelse för att landslaget ska ha stöd av sin regering”. Om detta är ett korrekt citat vill jag meddela att jag (om jag nu räknas till folket) inte har någon förståelse för detta utan tvärtom tycker att det är mycket osmakligt att låta skattebetalarna stå för kostnader som dessa. Även om jag tillhör kategorin måttligt fotbollsintresserade så tror jag att det är många som delar min uppfattning. Mina erfarenheter från de senaste årens valrörelser – i synnerhet de EU-relaterade, pekar också på att det är just höga ersättningsnivåer och politikers utnyttjande av sin ställning som för många utgör skäl att vara negativa till politiken.
Svar på mitt mail angående mjukvarupatentet
Jag har fått svar på mitt mail dels direkt från flera kandidater dels från Gun Aulin som är utskottssekreterare. I det svaret klargörs den socialdemokratiska linjen att
· mjukvara inte ska vara patenterbar;
· en uppfinning inte ska anses vara en teknisk uppfinning bara för att
programmet körs i en dator;
· algoritmer inte ska vara patenterbara;
· att begreppet “teknikområde” ska definieras tydligare;
· att begreppet “industriell tillämpning” ska definieras tydligare.
Med det är jag nöjd. Jag bifogar nedan hela svaret från Gun Aulin:
Från: gun.aulin@riksdagen.se
Ämne: Vdbef: Mjukvarupatentet en mycket viktig fråga
Datum: den 3 juni 2004 16.31.20 MET
Till: peter@karlberg.org
Hej Peter och tack för ditt brev.
Patent på datorrelaterade uppfinningar.
Bakgrund
En första omröstning i Europaparlamentet gällande lag om patent på
datorrelaterade uppfinningar avgjordes i september 2003. Det var emellertid
bara den s k första läsningen i EU:s medbeslutandeprocess, vilken innebär
Europaparlamentet och rådet måste komma överens. Ärendet kommer att
återkomma till Europaparlamentet för en s k andra läsning, troligen senare
i år. Då kommer rådets synpunkter att ha lagts till i lagtexten, och det är
då upp till Europaparlamentet att ta ställning igen.
De svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet har hela tiden hävdat att
det behövs en lagstiftning på området. En gemensam europeisk
patentlagstiftning på dataområdet skapar klarhet och rättssäkerhet. Det är
inte rimligt att patentansökningar behandlas olika i olika medlemsstater.
Det är också viktigt att poängtera att det aldrig har varit fråga om att
stifta en lag som gör det möjligt att patentera själva mjukvaran! Ett
flertal oroliga medborgare och företagare har hävdat att kommissionens
ursprungsförslag syftar just till detta. Det är inte sant. Den ansvarige
kommissionären Fritz Bolkestein hävdade till exempel i kammaren att det
inte handlar om att göra det möjligt att få patent på mjukvara. Idag gör
artikel 52 i den europeiska patentkonventionen att patent på datorprogram
utesluts och detta vill varken kommissionen eller Europaparlamentet ändra
på. Vad som behövs är ett tydligare och harmoniserat regelverk.
Vår linje
Vår huvudlinje är att det behövs en lagstiftning på området, men vi vill
inte att det ska bli möjligt att patentera icke-tekniska applikationer som
i USA, där mycket små innovationer kan patenteras. Vi tog också medborgares
och företagares oro på allvar och gick dem till mötes på ett flertal
punkter. Resultatet av omröstningen blev ett tydligare och ett mer
väldefinierat förslag till patentlagstiftning. De viktigaste punkterna som
vi röstade för var att:
· mjukvara inte ska vara patenterbar;
· en uppfinning inte ska anses vara en teknisk uppfinning bara för att
programmet körs i en dator;
· algoritmer inte ska vara patenterbara;
· att begreppet “teknikområde” ska definieras tydligare;
· att begreppet “industriell tillämpning” ska definieras tydligare.
Vi kommer att stå fast vid denna huvudlinje när det väl blir dags för den
andra läsningen. Det är dock för tidigt att i dag kunna säga något om några
detaljer i den ändrade lagtext som då kommer att ligga på
Europaparlamentets bord, eller om vilka politiska möjligheter som i
praktiken kommer att öppna sig för oss att vinna vår linje. Ett sätt att
bidra till detta är att gå och rösta på socialdemokraterna den 13 juni.
Med vänlig hälsning
Gun Aulin, utskottsekreterare hos (s) i riksdagen
Mail till socialdemokratiska EU-parlamentskandidater om mjukvarupatentet
Jag har skrivit ett mail till de 10 första kandidaterna på mitt partis lista inför EU-valet. Skälet är – som framgår av mailet – att vi tycks ha en lite märklig linje i partiet i denna fråga.
Från: peter@karlberg.org
Ämne: Mjukvarupatentet en mycket viktig fråga
Datum: den 31 maj 2004 13.19.47 MET
Till: angelica.rage@forshaga.se, ibrahim.baylan@umea.se, hkarlsson@europarl.eu.int, ehedkvist@europarl.eu.int, monica.green@riksdagen.se, gfarm@europarl.eu.int, jandersson@europarl.eu.int, widar@widar.nu, och 2 fler…
Hej partikamrater!
Jag deltar med liv och lust i kampanjen inför EU-valet lokalt i Södertälje. Nu har jag emellertid stött på ett problem. Det tycks som om vårt parti och/eller våra kandidater (ni) hamnat väldigt fel i en mycket viktig fråga. På den sida jag citerar nedan figurerar två av er (Inger och Åsa) på listan över kandidaternas inställning försedda med (i alla andra sammanhang trevlig) röd beteckning. Övriga verkar inte ha besvarat frågeställningen. För mig är det av stor betydelse att veta er inställning och jag hoppas att åtminstone någon av er tydligt kan deklarera motstånd mot det liggande förslaget. Det vore dessutom mycket värdefullt om åtminstone någon socialdemokratisk kandidat kunde få en grön beteckning i denna fråga dvs besvarar Per Petterssons (p@pelpet.com) fråga . Nu buntas ni ihop med moderaterna och en kampanj bedrivs för att få folk att rösta på andra partier utifrån inställningen i just denna fråga. Se bland annat http://www.gnuheter.com/article.php?sid=3235
Jag citerar från http://patent.pelpet.com/index.php4?page=candidates
Idag har datorprogram och webbsidor/internetbutiker samma skydd som konstnärliga verk. Dvs de skyddas av upphovsrätten. Det innebär att på samma sätt som man inte får kopiera en bok som någon annan har givit ut, så får man inte heller kopiera någon annas källkod eller webbsida. Det gör att man inte kan stjäla jobbet som varken en författare, programmerare eller butiksägare på internet har har lagt ner utan att bryta mot lagen. Däremot kan man kopiera dennes idé och skriva en liknande bok, eller likadant program eller göra en webbbutik som fungerar på samma sätt. Men då har man inte stulit något arbete, eftersom den som kopierar någons idé måste lägga ned lika mycket arbete själv!
Förslaget innebär att själva idén till ett datorprogram eller en affärsmetod blir patenterbar. Det innebär att om någon tar patent på en idé till ett datorprogram så får ingen annan skriva ett program som fungerar på samma sätt, och om någon tar patent på en affärsidé så får ingen starta ett företag som har samma affärsidé. Inte utan att betala royalty iallafall. Den som av misstag råkar komma på samma idé som någon annan kan bli stämd och få betala skadestånd eller lägga ned sin verksamhet.
Det här medför ett flertal problem:
• Ineffektivitet och ökade kostnader
• Minskad konkurrens
• Patentsystemet undermineras
• Små företag och öppen-källkodsrörelsen riskerar att krossas
• Patent på idéer hotar yttrandefriheten
Med kamratliga hälsningar
Peter
Peter Karlberg
Söräng 18, Mörkö
153 93 Hölö
+46 (0)8 551 531 76
+46 (0)734 198 254
https://peter.karlberg.org
Arbete (work): Myndigheten för skolutveckling, 113 35 Stockholm
Besök (visits): Karlbergsvägen 77-81
+46 8 52 77 82 54 peter.karlberg@skolutveckling.se
This message was sent using Mail on a PowerBook G4 running MacOS X
Senaste kommentarerna