Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Tillgängliggöra icke copyright-skyddade böcker
Frepa rapporterar om ett initiativ som syftar till att digitalt tillgängliggöra i första hand icke copyright-skyddade böcker från Google Print. Han passar också på att belysa hur vi nu allt snabbare tycks vara på väg mot ett övervakningssamhälle där bristen på politiker som är medvetna om de hot mot det öppna, demokratiska samhället som felaktigt nyttjande av tekniken är är utomordentligt farlig.
Preserving public domain books – From the “Official Google Blog”:
The world’s libraries are a tremendous source of knowledge, much of which has never been available online. One of our goals for Google Print is to change that, and today we’ve taken an exciting step toward meeting it: making available a number of public domain books that were never subject to [...] [frepa.blog]
Vad har vaktbolagen för uppgift?
Jag blir lite förbryllad. I min – kanske naiva – föreställningsvärld har vaktbolagen en enda funktion när det gäller penningtransporter, nämligen att ta risken istället för att butikens, bankens eller andra uppdragsgivares personal gör det. Sen vidtar förstås dessa bolag ett antal åtgärder för att minimera riskerna, typ att förarna inte kan öppna och liknande men ytterst får de betalt för riskhanteringen. Man undrar ju vad väktarna i dessa värdetransporter har för uppgift! Nu har vi plötsligt stopp på denna verksamhet pga dessa risker. Något är fel.
Förmodligen är det flera saker som är fel – inte minst som Jinge skriver under rubriken Sverige utan pengar? – Det är en intressant utveckling som kommer nu när facket sätter ”P” för pengatransporter utan poliseskort.
Inte bara därför att det visar på ett allt hårdare samhällsklimat utan också för att kriminaliteten nu bokstavligen påverkar enskilda människors vardag.
I medierna talas det om möjligheten att låta affärerna tillåta kontantuttag från diverse kontokort, och affärsmännen har ännu inte [...] [Jinges Webb- och fotoblogg]
Hör sedan på nyheterna att man i Norge inte haft några värdetransportrån alls i år. Där har man helt enkelt gjort det omöjligt att forcera värdetransporten utan att samtidigt förstöra innehållet. Verkar ju rätt smart och minimerar ju verkligen riskerna – man behöver ju då egentligen inte ha väktare som kör eftersom alla vet att det inte går att få ut något ur bilarna.
Problemet är väl att om en källa försvinner så letar denna typ av kriminella upp en ny sådan – Jinge försöker ju t.o.m. tipsa om en sådan:-( Tror dock att antalet butiksrån faktiskt minskat sedan man på många håll minskat den åtkomliga mängden pengar genom nya tekniska system för kontanthanteringen. Nu flyttar ju stoppet för värdetransporter plötsligt över riskerna till kontantbunkrande enskilda människor vilket plötsligt ökar risken för många personrån (sannolikt dock begångna av andra kriminella än de som utför värdetransportrån).
Demokratiska funderingar
Hade anledning att häromdagen teckna ner några funderingar kring demokratifrågor – mest avsett som ett bidrag till analysen av hur vi skall få demokratin att fungera bättre:
Demokrati handlar inte bara om styrelseskick i mer formell mening utan mera om process. De problem vi idag upplever med upplevt demokratiskt underskott och s.k. politikerförakt är till stor del en följd av att förutsättningarna för deltagande i de demokratiska processerna ändrats:
1.Kompetens
Under framväxten av demokratin så som vi känner den i västvärlden (i praktiken den senaste kanske 80 åren) har kunskapen hos medborgarna stadigt växt. De senaste 50 åren har andelen av befolkningen som har minst 9-årig grundskola eller mer ökat dramatiskt. Detta innebär att flertalet numera anser sig ha betydande möjligheter och dessutom kvalifikationer för att delta mera direkt i utformningen av såväl det egna livet som mer samhälleliga företeelser.
Problemet är att varken partier eller andra institutioner utvecklats i samma takt. Partierna förutsätter liksom tidigare att folk gör långväga karriär – vars huvudsakliga poäng faktiskt var att utbilda folk i sakfrågor, i politisk strategi och taktik och i demokratiska beslutsformer (mötesteknik m.m.). För den hyfsat välutbildade utgör förstås detta en omväg till att kunna delta/påverka. Den ökade kunskapsnivån är inte heller riktigt kompatibel med den traditionellt långsamma process som den demokratiska utgör. Den som vet blir otålig!
2.Identifikation
I en värld där motsättningar var rimligt tydliga och där intresset kunde identifieras t.ex. i klasstermer är det lätt för partiorganisationer och motsvarande att kunna presentera en ideologi som stora grupper har möjlighet att identifiera sig med. När denna ideologi dessutom kan omsättas i relativt tydliga politiska handlingsalternativ – resultatet förutsägbart – ökar förutsättningarna för att den ”vanlige” medborgaren skall vara relativt tillfreds med att en mindre grupp formar politiken – den stämmer med förväntningarna.
Så är emellertid inte längre fallet. I takt med att det allmänna välståndet ökat, klassidentifikationen minskat (betyder inte att jag hävdar att klassklyftorna faktiskt minskat – en annan diskussion) och kunskap blivit mer tillgängligt för alla har de tydliga ideologiska skillnaderna minskat. Partierna har bidragit till detta eftersom ”kampen” inte tydligt längre gäller ett bättre samhälle utan snarare handlar om att vinna tillräckligt med sympati från det som kallas mittenväljare (som väl borde analyseras i socioekonomiska termer).
3.Mediebilden
Till bilden hör en medieburen bild av politiken och politiker som något annat än den demokratiska processens yttersta representanter. Istället målas en bild av personlig maktkamp, av maktkoncentration, av maktmissbruk. Till denna bild bidrar också de partipolitiskt aktiva eftersom det ”lönar” sig att beskriva motståndaren i dessa termer.
Sammantaget gör detta att demokratins arbetsformer måste utvecklas. Om alternativet inte är att väsentligt förändra den representativa parlamentariska modell vi har måste förutsättningar för deltagande istället förändras. Partiernas såväl interna som externa kommunikation måste öka, uppdrag måste kunna ges mycket mer flexibelt och förtroendeuppdrag måste ses som något man bara har under begränsad tid. Den interna kommunikationen måste ta tillvara mångas engagemang vilket gör att viktiga frågor (inte cykelställsfrågor) både lokalt och nationellt måste tas upp i många sammanhang och i olika fora så att allas åsikter kommit fram. Den externa kommunikationen måste utformas som en dialog dvs med en tydlig inbjudan att delta i politikens utformning ”från början” utan att ståndpunkter är låsta och utan att medlemskap krävs för att ens åsikter skall bli hörda. Devisen ”demokrati förutsätter samtal” bör gälla såväl inom som utom organisationerna.
Vad är din blogg värd?
Äntligen:-) har jag hittat ett sätt att värdera min blogg. Därmed kan jag utan svårighet motivera den årliga kostnaden för servern, hyra av lina m.m. Även om jag förstås ogärna delar med mig av kunskapen – någon av mina vänner kan ju få ett högre värde:-( vill jag meddela att metoden är mycket seriös, närmast vetenskapligt utformad.
My blog is worth $2,822.70.How much is your blog worth?
Karta för svenska utbildningsbloggar
Karta för svenska utbildningsbloggar – Det var väldigt dålig upplösning på den karta över utbildningsbloggar som jag skrev om tidigare. Jag har därför skapat en karta speciellt för utbildningsbloggar i Sverige. Alla som anser sig falla inom den ramen är välkomna att registrera sin blogg på: http://www.frappr.com/svenskautbildningsbloggar
Bloggar i våra nordiska och baltiska grannländer är välkomna att registrera sig med för […] [frepa.blog]
Så för alla bloggare med utbildning som fokus är det bara att anmäla sig – följ länk på Frepas blogg.
Anders Lago är framgångsrik i Malmö
Lasse Dahlberg, ombud från Stockholms län beskriver det socialdemokratiska kommunalrådet Anders Lagos uppträdande på (s)kongressen bl.a. så här:
Nu viskas det alltmer i korridorerna. Den där Lago, är han nån slags hemlig diplomerad medlare som agerar som Benjamin Syrsa i de svåra frågorna? Ni vet, närmar sig den som är ute på hal is och kan landa fel i sitt agerande, det tvekande ombudet som behöver en liten puff för att “landa rätt”. Sanningen får vi kanske aldrig veta, men bli inte förvånad om samme Lago smyger upp i talarstolen om debatten om föräldraförsäkringen står och väger i ovisshet. Och bli inte heller förvånad om hans mjuka men tydliga budskap också vinner ombudens stöd. Det är nåt visst med den där Lago…
Trevligt att höra positiva rapporter om ombud från den arbetarekommun där jag är medlem. Förstår inte riktigt liknelsen med Benjamin Syrsa men den är säkert bra:-)
Just när det gäller frågan om föräldraförsäkring tycker jag att det är viktigt att partiet lägger fast en linje som 1) tydligt fokuserar barnets rättigheter dvs möjligheten för barn att få ha en förälder hemma så länge som möjligt (som vi har råd till) vilket betyder att rätten till föräldraledighet skall vara knuten till barnet och 2) att vi avhåller oss från att ytterligare i lag och förordning reglera människors privatliv.
Kongressblogg (s) modereras lite underligt
Jag tycker som jag tidigare skrivit att det är ett utmärkt initiativ av partiet att ha en blogg under kongressen. I går reagerade jag dock på ett inlägg av redaktionen som går ut på att meddela att Ringholm inte dansade salsa under en uppvisning. Jag blev uppenbarligen censurerad/inte publicerad men förstår inte riktigt varför då jag bara skrev ungefär så här:
Och varför skulle vi vara intresserade av det?
Någon har kanske en bra förklaring?
Många bloggar om s-kongressen
Många bloggar blir det – när man försöker följa med vad som händer på den socialdemokratiska kongressen denna vecka. Upptäckte via No illusions att ABF startat något de kallar Argusögat. Den är lite mer pompös än socialdemokraternas egen kongressblogg som jag skrev om häromdagen. Den senare är dock lite väl uppblandad med rätt tramsiga inlägg men jämfört med t.ex. Expressens handlar den ju nästan bara om politik.
Argusögat har inbjudna skribenter. Så skriver t.ex. Conny Pettersson, ABF Malmö, om sina förväntningar på kongressen:
Människors demokratiska möjligheter vill jag att man debatterar! Jag vill inte ha ett alltmer elitistiskt beslutande samhälle! Vad tycker kongressen om denna tydliga tendens i samhället? Tänker man att göra något för att motverka utvecklingen?
Herr Petterson är emot “ett alltmer elitistiskt beslutande” och undrar vad kongressen tycker. En mer relevant fråga – om vi accepterar att beslutsfattandet går i elitistisk riktning – vora att undra vad herr Pettersson och övriga kongressdeltagare föreslår att man skall göra åt problemet!
Vi borde prata mer tillväxt …
Kommunalrådet i Södertälje Anders Lago har tagit till orda på den socialdemokratiska kongressbloggen:
Vi borde prata mer tillväxt … – Kampen mot arbetslösheten är en av socialdemokratins viktigaste uppgifter. Det konstaterade Göran Persson i sin inledning till kongressen, och det konstaterade Pär Nuder i sitt tal till kongressen idag. Och alla vi som är om bud vet hur viktigt ett jobb är för den enskilde, hur viktig sysselsättningen är för ekonomin, och hur viktig frågan är för valet nästa år.Jag blev därför något förvånad över hur pass defensiv partistyrelsen var på denna punkt i sitt ursprungliga förslag till politiska riktlinjer. När Pär Nuder idag pratade till kongressen var han dock mycket mer offensiv, och han har också lagt förslag till revideringar av riktlinjerna. Det är bra. Men helt nöjd är jag inte.Många av kongressombuden på Malmökongressen var också med på tillväxtkongressen i Stockholm i april 2004. Vi skulle behöva mer av de diskussioner som fördes på tillväxtkongressen på årets kongress, och vi skulle behöva mer av de texter som mejslades fram på tillväxtkongressen i årets upplaga av de politiska riktlinjerna.Det är bra att partistyrelsen är tydligare om målet full sysselsättning. Det är bra att man är tydliga i att slå vakt om en arbetsmarknadspolitik som skapar trygghet. Men vi pratar alldeles för lite om tillväxten. Jag hoppas och tror att partistyrelsen under kongressens fortsättning, då vi bland annat ska behandla utbildning och forskning, hur vi ska bidra till fler företag, underlätta för småföretagen att växa och näringspolitiken i stort ägnar tillväxten mer uppmärksamhet. Jag som kommer från Södertälje – som står för 20% av Sveriges export – skulle önska betydligt mer av näringspolitik och något mindre av arbetsmarknadspolitik. Grundfrågan är hur vi kan underlätta och bidra till ökad tillväxt?Anders Lago [Kongressblogg (s)]
Ali Esbati om filtrerad s-kongress
Filtrerad s-kongress – I onsdags var jag i Falun. Deltog i ett samtal som ABF ordnat, med temat Arbetarrörelsens utmaningar, ungefär. Det var ett sånt där möte man blir glad och hoppfull av, i all enkelhet. Deltagarna var i huvudsak socialdemokrater, facklig aktiva de flesta. Om somligt gick åsikter isär, förstås, men det fanns en insikt om de verkliga hoten mot den gemensamt uppbyggda och uppburna välfärden, om behovet av att bredda förståelsen av politisk makt och maktlöshet bortom regeringskansliet, och en vilja att sätta igång att arbeta. Ett litet hörn av det stora, skrovliga och fina som är svensk arbetarrörelse, helt enkelt.På väg till mötet var vi några som funderade högt över den socialdemokratiska partikongressen – den rör ju flera än sossarna. Vi funderade på om rapporteringen skulle bli så skev, ja närmast hatisk, som den varit den senaste tiden när det gällt precis allt som rört arbetarrörelsen. Nej, riktigt så illa kunde det väl inte bli.Men visst kunde det det.Det mest intressanta är att se hur dramaturgin fastställdes innan kongressen satte igång, till exempel med den ”analys” av Henrik Brors som jag skrev om tidigare. Man kan också läsa Lena Mellins lika oförblommerat antipatiska ”analys”. Svenska dagbladet tar en organisatorisk fråga som torde kännas igen från varenda förening – hur man ska hantera balansen mellan förtroende och öppenhet i ledningen – och gör om till en jätterubrik som ska bekräfta dramaturgin, med Göran Persson tilldelad huvudrollen som översittande buffel på övertid. Expressen gör hela den verkliga och intressanta debatten om individualisering av föräldraförsäkringen till ”Perssons strid mot kvinnorna”. ”Rapporteringen” har ingenting alls att göra med ett intresse för att föra ut verkliga händelser och diskussioner, men allt att göra med viljan att bekräfta en framstampad bild, helt oavsett om och i så fall på vilket sätt den är sann. Tove Nandorf (DN) och Göran Eriksson (SvD) skriver lite annorlunda, men med samma sorts blinkning åt det som vi redan förväntas känna inför Göran Persson och socialdemokratin – förakt. Vi ska varken uppröras eller upplysas. Vi ska fnysa. Här finns ett illa dolt underliggande förakt för arbetarrörelsen och inte minst för arbetarrörelsens demokratiska processer. De politiska journalisternas utgångspunkter är så oerhört samstämmiga – ett flockbeteende i en bestämd social riktning. De som skriver har ungefär samma inkomster och umgänge, uppskattar samma saker, ser samma saker som viktiga och svarar inte för sina ställningstaganden mot någon, utom förstås i grunden dem som äger och leder verksamheten. Att detta är ett demokratiskt problem är självklart. Att vi inte kommer att läsa om det i samma medier är ännu mer självklart.Socialdemokraternas partiaktiva i allmänhet och mediefolk i synnerhet borde förstå detta mer och mer nu och agera utifrån det. Det är inte möjligt att ducka för debatten om debatten. Eller att tro, att samhällsförändring i motsättning till kapitalets önskemål, hur beskedlig den än skulle vara, är möjlig med mindre än att man tar allvarligt på uppgiften att bygga fungerande kanaler för kommunikation……. [Ali Esbatis kommentarer]
Jag håller med herr Esbati. Det har nu rätt länge funnits en tydlig tendens – flockbeteende är en rätt träffande beskrivning – när det gäller kommentarena kring Göran Perssons person och om partiets demokratiska processer. Det har varit så effektivt att det trängt in i rörelsen och man kan alltså hitta rätt högt uppsatta medlemmar som inte diskuterar politik i sak utan fokuserar en negativ uppfattning om t.ex. just Göran Persson. Har man kritik vore det ju klädsamt om den uttrycktes i samband med val av partiordförande.
Ofta kritiseras Göran Persson för att vilja ha/behålla “sin” maktposition dvs sin strävan att se till att vi får behålla en socialdemokratisk regering. Denna kritik tar sig ju mest komiska uttryck då det torde vara varje partiledares absolut viktigaste uppgift här i livet att se till att partiet får så stort inflytande som möjligt. Samtidigt utnyttjas det för att beskriva just Göran Persson som en maktfullkomlig buffel. Det är ju i någon mening hans uppgift!!
Personligen har jag riktat kritik mot en del frågor såsom biltullar, behandling av asylsökande, utrikespolitiken etc. I de frågorna har jag alltså annan uppfattning än partiledning/regering/riksdagsgrupp. I andra frågor har jag samma uppfattning som partiledningen t.ex när det gäller föräldraförsäkringen men kanske inte samma uppfattning som många andra partimedlemmar. Jag har också synpunkter på hur vår partiorganisation fungerar – till skillnad från andra så ser jag en fungerande struktur som dock inte används till det den ska. Ett bättre lokalt organisationsarbete med mer möten i föreningar och arbetarekommuner som diskuterar alla viktiga frågor skulle räcka långt. Mer nyttjande av komplementerande former såsom bloggar, diksussionsgrupper m.m. på nätet och vi skulle väcka liv i folkrörelsearbetet.
Senaste kommentarerna