Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Analys av forskning om nyttan av IT i skolan
Rektorer kan för lite om it: “Skolans satsning på it ska vara en del av pedagogiken. Men för att det ska lyckas behövs mätbara mål, anser Torbjörn Skarin, som utrett frågan åt Myndigheten för skolutveckling. “Rektorerna måste inse nyttan av it i undervisningen”, säger han.”
Antar att Hampus Engstedt egentligen uppmärksammat att rapporten finns i anslutning till det frukostseminarium Metamatrix anordnade idag. Rapportens utgångspunkter framgår kanske inte helt klart i artikeln. Vad vi gjorde på MSU där jag jobbar var helt enkelt att konstatera att det nu verkade finnas möjlighet att lite mera välgrundat säga något om nyttan med att använda IT i lärandet. Frågan vi ställde var huruvida man skulle kunna sammanställa/analysera åtminstone en del av den forskning som numera finns på området. Torbjörn Skarin fick uförst i uppdrag att göra en sammanställning och kort sammanfattning av tillgänglig forskning. Från den sammanställningen gjorde vi sedan ett urval på vilket hans analys är gjord (och som Metamatrix alltså presenterade på dagens seminarium).
När Engstedt alltså ställer frågor till en lärare baserat på Skarins slutsatser blir det ju lite av märkligt:
Mårten Ohlsson är svensklärare på gymnasiet. Han är mer tveksam till den nya synen på sitt yrke.
– Som lärare blir man handledare ibland men man kan aldrig helt sluta vara lärare.Han tycker det finns en allmän övertro på it bland myndigheter.
– Jag är orolig för elevernas ansvarstagande. Det saknas en realistisk syn på hur det ser ut i klassrummen, säger Mårten Ohlsson.
Alltså – om myndigheterna som i detta fall försöker ta fram kunskap (forskningsbaserad) inom ett område och presentera den kan man väl inte tala om övertro, om forskningen visar vilka krav som ställs på lärarna/lärarrollen kan man väl inte vara tveksam till det? Och Engstedts frågor verkar ju möjligen lite vilseledande eftersom det såvitt jag minns inte finns något i analysen som kan uttryckas som at lärare skulle sluta att vara lärare.
Lärare + nytänkande = sant?
Nytänkande efterlyses hos lärare: “Mycket pekar på att det finns stora besparingar att göra i utbildnings-väsendet på att välja öppna program, se CS 23/11 -07.
Lärarutbildningarna bör ta ett större ansvar för detta, anser Fredrik Paulsson, lektor vid Umeå universitets institution för interaktiva medier och lärande”
Visst vore det bra om lärarutbildningen i större utsträckning faktiskt handlade om hur IT kan användas för att utveckla lärandet, på ett sådant sätt att lärarna kunde bli betydligt skarpare kravställare. I vilken annan verksamhet skulle man acceptera att inte ha tillgång till ett eget verktyg – och det gäller förstås både lärare och elever.
Själv sa jag (tydligen) följande i Computer Sweden igår:
– Självfallet är det så att skolan skulle kunna få ut mer av de resurser som läggs på it om man valde andra lösningar. Det är dock viktigt att ha klart för sig att de eventuella besparingar man kan göra oftast behövs för att öka tillgängligheten till tekniken. Samtidigt är den enskilda skolans inflytande över sin it-miljö starkt begränsad och ofta centraliserat till en kommunal it-avdelning, säger Peter Karlberg
Klokt sagt!
Det här med hur vi tänker får mig att associera till en bok jag avslutade läsningen av under en rökpaus alldeles nyss. Boken heter “Bryt Mönstret eller gå under” och är skriven av Fredrik Svensson (ISBN 978-91-976474-1-0). Det är faktiskt en fantastisk inspirerande liten bok somm bygger på Svenssons föreläsningar, han förestår Rektorsakademien för er som inte kan placera honom.
Boken riktar sig förstås i första hand till skolfolk men är läsvärd också för i stort sett alla andra därför att den med korta, snärtiga texter provocerar läsaren att reflektera kring frågor som kreativitet, nytänkande, brytande av mönster, ordning, lärande, lustfyllt lärande, digitala invandrare versus digitala infödingar, kunskapsexplosionen m.m. Jag skulle faktiskt vilja rekommendera boken, som bara tar någon timme att läsa, till alla föräldrar med barn i skolan. Får våra barn en skolgång som förbereder för det 2020-tal de kommer att vara yrkesverksamma i eller förbereds de kanske för gårdagen.
Jag har egentligen bara en invändning mot Svenssons teser i boken och det gäller hans hyllning till Idol-konceptet. Jag har aldrig betraktat dess dramaturgi som något mönsterbrytande – tvärtom så spelar den på våra grundläggande svagheter för vinnare/förlorare, succe/fiasko kryddat med skvaller om stjärnorwannabees (deltagare, programledare och jury).
By the way, Svensson listar Jan Björklund bland inspiratörerna till boken:-)
Irakier borde vara välkomna
Södertälje tar emot fler irakier än USA och Kanada: ”Södertälje kommun, med drygt 80.000 invånare, tar emot fler flyktingar från Irak än vad USA och Kanada gör tillsammans. Minst 1.200 flyktingar väntas i år, anhöriga inte inräknade. Nio av tio kommer från Irak.
MINST 1.500 PERSONER bor i dag på madrasser, alltså inneboende hos släkt och vänner. Det tror kommunalrådet Anders Lago.
Han säger att etniska svenskar i dag flyttar från Södertälje. Av de 3.500 som i fjol lämnade kommunen är en förhållandevis liten del utlandsfödda.
Vet ni varför de flyttar?
– Skälen jag hör är att det är för många invandrare och för stor del utländska barn i förskolor och skolor.”
(Hittat via Nisha Besara.)
Det är inte utan att jag känner mig oerhört stolt – för att vi i lilla Södertälje faktiskt är bättre än både USA och Kanada på att erbjuda en fristad för flyktingar från Irak. Lika stolt är jag förstås över att dessa flyktingar så uppenbart väljer Södertälje framför andra alternativ i Sverige.
Helt oproblematiskt är det förstås inte. Kommunens kapacitet vad gäller mottagande överansträngs. Bostäder räcker inte till. Svenskkurser finns inte till alla. Skolor har svårt at ta emot barnen.
Andes Lago – kommunalrådet- är kritisk mot andra kommuners politik:
Anders Lago efterlyser större solidaritet mellan kommunerna i flyktingmottagande.
– DET FINNS KOMMUNER som har avtal med Migrationsverket om att ta emot men i praktiken inte gör det. Avtalet är bara en pappersprodukt. I själva verket försvårar dessa kommuner ett flyktingmottagande genom att inte ha bostäder och inte heller erbjuda til exempel svenskundervisning.
Från och med nästa år utlovar han ett radikalt annorlunda flyktingmottagande i Södertälje. Bra tänker jag, nu får vi fart på bostadsbyggandet, stimulerar nytillkommande flyktingar att bosätta sig i andra delar av kommunen än inhysta hos släktingar i Ronna, bygger ut kapaciteten både vad avser svenskundervisning och skola, förberedelsklasser på alla skolor i kommunen (även i kommundelarna). Men ack vad jag bedrog mig. Anders Lagos recept är:
Södertälje kommun försöker nu, genom sitt eget bostadsbolag Telge Bostäder, stoppa möjligheten att bo alltför många i samma lägenhet.
– OM VI KAN FÅ SLUT på detta tvingas många flytta till en annan kommun, säger Anders Lago.
Ökat samarbete och information om andra kommuner, en kortad introduktionsperiod och att ställa större krav på dem som får introduktionsersättning är några av hans strategier för att få färre flyktingar att välja Södertälje.
Alltså precis den politik Lago kritiserar hos andra kommuner skall börja praktiseras i Södertälje. Vansinne är väl det ord som ligger närmast.
Finns entrepenörerna i folkhemmet
Lästips:
Folkhemsbygget på Bali: “Men Peggy och Derek fortsätter med sina skolor. De stannar i Indonesien eftersom behovet är enormt. De rika västerlänningarna som vill ha sina barn i engelska skolor får bekosta en insats för barn ur andra omständigheter och med olika funktionshinder.
Och just nu håller Peggy tummarna för att labour ska vinna valet i Australien. Vi har ett långt intressant samtal mitt ibland affärsmän, regeringstjänstemän och konsulter om skolpolitik och pedagogik och vinsterna (för alla!) med att barn med skilda funktionshinder går i en alldeles vanlig skolklass, fast i mindre grupper och med fler lärare och med speciallärare.
Folkhem kan man bygga också i en muslimsk jättenation och på privat basis.
Jag tror ingen skulle komma på tanken att kalla deras arbete och fonderna för bidragsfällor, satsning på förlorare eller börja surra om utanförskap.
De är ju entreprenörer. I folkhemsbygge.”
Jag blir så nyfiken – här skildrar Eva Rundkvist ett intressant möte med två australienska entrepenörer i skolbranschen som förlagt sin verksamhet till Bali. Det är ju särskilt intressant för att de verkar ha rätt progressiva idéer när det gäller skolan – bland annat uttryckt genom långtgående integration avfunktionshindrade. Dock verkar det som om det finns ett avgörande hinder för detta folkhemsbyggande – skola finns bara för den som kan betala avgift och hålla barnen med uniform + några som finansieras av andras skolavgift/fonder. Var tar de andra barnen vägen?
Historietest
Här följer ett kort diagnostiskt test i historia: a) Vilken ideologi var ansvarig för att samla judar i getton? b) Vilken ideologi gjorde den gula stjärnan obligatorisk att bära för judar? c) Passagen ”…deras synagogor och skolor borde sättas i brand, deras böneböcker bli förstörda, deras rabbiner förbjudna att predika, deras hem jämnade med marken, och deras egendom och pengar konfiskerade. De bör inte visas någon nåd eller vänlighet, bör inte erbjudas lagligt skydd och dessa giftiga maskar borde sättas i tvångsarbete eller förvisas för all tid” skrevs av vem och i vilken ideologis namn?
Facit finns hos Blogge Bloggelito men fundera först. Hela Bloggelitos inlägg/artikel visar hur lätt det är att genom fokus på mer begränsade historiska skeenden missa den kunskap som kan förklara.
Senare års fokus på Förintelsen (utan att se varifrån nazismen hämtade sitt idégods) och tjatet om att också synliggöra andra ismers brott (ismer begår inte brott – det gör människor) riskerar att faktiskt göra oss mer okunniga.
Maktkupp eller folkrörelsedemokrati
Henrik Brors: Betygsfrågan en fräck maktkupp av Mona Sahlin: “I SIN INLEDNING PÅ förtroenderådets möte spelade därför Mona Sahlin ut hela sin position som partiledare:
– Som partiordförande har jag alltid partiets mandat, sade Sahlin och utmanade förtroenderådets delegater:
– Jag vill få ett tydligt uppdrag med ett uttalande, sade Sahlin och dikterade vad det skulle stå om “betyg tidigare än i dag” och “nationella prov vart tredje år”.
Den politiska signalen var mycket tydlig för partimedlemmarna och ingen utmanade partiordföranden i debatten efter den salvan.
Mona Sahlin kanske hoppas att den borgerliga regeringen ska vara beredd att förhandla fram en uppgörelse med henne om betygsättningen i skolan, även om regeringspartierna redan fastställt sin politik.
MED EN SÅDAN UPPGÖRELSE i bagaget skulle hon sedan först kunna åka till partikongressen 2009 och avvisa alla krav på ändringar, och sedan ta med den till eventuella regeringsförhandlingar med vänsterpartiet och miljöpartiet efter valet 2010 och hävda att det var ett långsiktigt åtagande som hon inte kan bryta.”
(Hittat via Johanna Graf under rubriken Påstådd strid om vidöppna dörrar.)
Johannna Graf har reagerat mot Henrik Brors beskrivning av gårdagens beslut när det gäller skolpolitiken. Hennes bild är som jag skrev i en kommentar hos henne
“rosenskimrande i synnerhet om man jämför den med Jonas Morian som hörde en del floskler, Sanna Rayman som såg ett uttalande materialisera sig som om det arbetats med i ett parallellt universum och Peter Gustavsson som tyckte sättet som beslutet pressades fram gav en fadd eftersmak.
Jag letar vidare efter vad och hur det egentligen gick till och finner att det tydligen går att ha varit närvarande under en och samma debatt och få helt olika bilder. Monica Green bekräftar t.ex. Johanna Grafs bild och går ett steg längre – enligt Green så var det en lång, spänstig debatt och hon rubricerar sitt inlägg
“Vadå kupp? Ett folkrörelseparti som debatterar i 5 timmar och sedan beslutar=demokrati”
Alex Tahir refererar debatten i rätt positiva termer på ssk-bloggen (de socialdemokratiska studenternas blogg) men kommenterar Henrik Brors artikel så här:
DN uppmärksammar partiledningens tvivelaktiga maktmetoder. Ett pinsamt bakslag för oss, men bra att det kommer fram ändå.
Från min horisont – Söräng på Mörkö – förefaller det som om partiledningen med underförstått hot om att frågan är av misstroendekaraktär styrt förtroenderådet att fatta beslut om ett uttalande som bland annat avhandlade betygsfrågan – ett uttalande som redan var klart innan debatten började. Men jag har ju säkert missuppfattat alltihopa.
Sahlin och Östros i parallellt universum
Sanna Rayman: S konfunderar i tid och rum: “Det jag just nu funderar på mest är dock följande. Tidigare i förmiddag valdes en grupp som hette “redaktionsutskottet”. Då sades också att densamma kallades till möte mellan 12 och 13 för att under en arbetsam timme skapa ett förslag till uttalande som sedermera skulle antas av församlingen och utgöra det mandat som Mona Sahlin ville ha för att få fria händer att bland annat föra samtal med regeringen om betyg, nationella prov och annat.
Sen drog debatten igång och plötsligt var klockan runt ett och det var dags för lunch. I den vevan meddelar presidiet att förslaget till uttalande från det där “redaktionsutskottet” ska delas ut om tio minuter.
Då blir jag konfys.
Innan debatten började valdes denna grupp.
Nu säger de att gruppen har jobbat klart och att uttalandet är klart för utdelning. Det enda jag vet är att Mona Sahlin var ordförande för och Thomas Östros var med i gruppen. Jag går till olika diskar med namn som “Information” eller “Press”. Inte där heller vet de vem som är med utöver dessa.
Jag är dock övertygad om att det måste vara fler med i gruppen. Sahlin och Östros har nämligen suttit här inne i lokalen och lyssnat på debatten hela tiden. Så det kan definitivt inte vara de som under en arbetssam timme skrivit förslag med redaktionsutskottet.
Såvida de inte gjorde det under en helt annan timme förstås. Typ valfri timme igår, eller förra veckan…”
Jag skrev tidigare ikväll baserat på Peter Gustavssons beskrivning om att själva formen för förtroenderådets uttalande föreföll lite märklig, odemokratiskt om man så vill. Då hade jag inte läst Sanna Rymans betraktelse. I ljuset av Raymans ord blir själva förfarandet inte bara lite klandervärt utan fullständigt oacceptabelt. Kräver att Mona Sahlin och Thomas Östros här förklarar tillkomsten av uttalandet som alldelses uppenbarligen inte kan ha tillkommit genom intensivt arbete under någon sannolikt parallell tidsföring. Ledande politiker är förstås duktiga på att hantera multipla processer men…..
Lärande versus inlärning
Bryt med flumpedagogiken: “Men dessa värden har skjutits åt sidan av den nya pedagogiken. Det är inte längre ansträngning utan elevens omedelbara tillfredsställelse som räknas.
I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns.
Att återupprätta respekten för inlärning, för lärare och för skolan som institution löser inte alla problem, men många.”
(Hittat via knuff.se.)
Inger Enkvist har lösningen på många problem om än inte på alla. Återupprätta lärarens auktoritet (med auktoritära metoder får man anta) och lämna all kunskap om hur lärande går till på historiens sophög verkar vara denna – nästan – universella metod.
När hon beskriver sitt förslag som en kritik av den “nya pedagogiken” blir man lätt förundrad. Det som Enkvidt rubricerar som ny pedagogik verkar vara det som väl i filosofiska termer kan härledas från Rousseau över Dewey och Vygotskij (tidigt 1900-tal) och framåt. Den rörelsen kan ju bara delvis sägas har nått klassrumsverkligheten idag. Den nya pedagogiken på 2000-talet representeras egentligen bättre av
Hittat via Rickard Gatarski som har denna video som en av “fyra fruktansvärda filmer”, allihopa värda en titt.
Lite IT i skolan-läsning
Øystein Johannesen är på väg till Harnessing Technology-konferensen i Birmingham – tänk om man hade Øysteins oceaner av tid att delta i konferenser:-)
Han ger oss lite lästips som sannolikt kan vara av stort intresse.
: “Konferansen inngår i britiske myndigheters satsing på IKT. Hjemmeleksen før konferansen (ingen rangel i kveld, kun seriøs lektyre på rommet):
Harnessing Technology: learning in the 21st century: call to action – which outlines the processes of strategic revision leading up to the conference.
Harnessing Technology Review 2007: summary report – which is a summary on the progress and impact of technology in education.
2007 Annual review – which sets out Becta’s objectives for 2007-08”
Till kritiken av En ny skolpolitik (6)
Debatten om en ny skolpolitik för socialdemokraterna pågår men med alldeles för låg intensitet. Jag tyckte inte att rådslaget blev den startpunkt det borde, framför allt på grund av att man dels ställde helt fel frågor, dels för att man inte skapade förutsättningar för debatt utan snarare hanterade det som en remissomgång (där man desutom inte presenterat någon sammanstäling av svaren). En av de som redovisar sina tankar är Erik Laakso som idag tar upp både frågan om betyg och nationella prov samt frågan om friskolor. Också Nathalie Sundesten Landin har tagit upp bland annat betygsfrågan förra veckan.
Accepterandet Av Betyg Och Nationella Prov:
“Att fortsätta kompromissa om betygen och de nationella proven leder till en sorteringsskola där eleverna mäts med siffror och provresultat, därför måste fortsatta kompromisser kopplas till något som ger varje elev sin individuella unika möjlighet att utvecklas. Att ge sig in på och integrera en folkpartistisk manöverpolitik som genom uppstramning och uppsträckning som metoder är inte en skolpolitik som har elevens bästa som utgångspunkt.”
Friskolor har jag redan kommenterat men frågan om betyg och nationella prov förutsätter nog en egen mässa så det återkommer jag till.
Avsnitt 5 Sverige ska ha världens bästa pedagoger – åtgärder för att stärka lärare och skolledare i förslaget till ny plattform handlar om personalens kompetens. Här gör man det lätt för sig och förespråkar att skolan skall ha bra och välutbildade lärare. För att säkerställa detta sätter man upp mål för när det bara skall finnas behöriga lärare (2015) och anvisar medel/metod för att uppnå detta (särskild utbildning av obehöriga). Visserligen finns någon mening som beskriver hur man vill göra det lättare för de som tröttnat/inte passar att få stöd för omställning men själva problemet adresseras inte. Tvärtom som överdriver man enligt min mening behörighetskravet på kvalitetens bekostnad. Kanske är det själva ansatsen som bedrar “Många är vi som kan vittna om den enskilda lärare vi mötte i tidiga år som var helt avgörande för våra vägval och möjligheter senare i livet.” Det är långt ifrån självklart att detta bara har varit behöriga lärare och det är inte uteslutet att det avgörande varit negativt.
Annars är detta avsnitt präglat av mycket goda ambitioner och en del goda idéer. AT-tjänstegöring är en sådan idé men den förutsätter ju att någon form av legitimation införs. Görs det behövs inte längre den hårda kopplingen mellan formell lärarutbildning och “kompetens” eftersom frågan om behörighet kan läggas på det organ som utfärdar legitimationer. En annan idé är forskarskolor/cirklar som stöd för den professionella utvecklingen. Kring detta finns erfarenhet och dessutom åtminstone ett embryo till en internationell “rörelse” som möjliggör forskning i arbete. Det är alltså en utmärkt idé.
Apropå AT förresten – man kan ju möjligen fundera över var tiden för mentorskap, betygssättning, utvecklingssamtal skall tas eftersom de inte kan utföras av den ännu ej färdiga läraren.
I förslaget klargörs att det bör finnas en tydlig uppdelning mellan politiken och praktiken dvs en ambition att låta de professionella göra de pedagogiska valen etc. Samtidigt förespråkas ett antal åtgärder som t.ex. fler yrkeskategrier i skolan och fler typer av tjänster som såvitt jag kan bedöma antingen är direkt detaljstyrning av organisationen av arbetet eller bara är ambitioner som ges till de professionella att välja (eller avstå från). Det är lite oklart.
I övrigt framförs önskemål om fler yrkesgrupper i skolan och stärkt skolledning bland annat genom krav på erhållen statlig certifiering. Generellt kan sägas att det med få undantag förs fram förslag som är klart kostnadsdrivande såväl nationellt som lokalt. Det är förstås helt rimligt om man verkligen kan göra gällande att en bra skola för alla barn faktiskt inte ryms inom nuvarande kostnadsram. Den genomsnittliga kostnaden för en grundskoleelev i Sverige är ca 70 000 kronor vilket ju framstår som rätt mycket pengar om man multiplicerar med antalet elever.
Senaste kommentarerna