Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Bilder från erfarenhetsutbytet i Alingsås
I torsdag deltog jag på ett erfarenhetsutbyte kring skolfederationen – denna gång i Alingsås. Denna typ av övning, som jag varit med om några gånger förut är mycket givande. Man får en god inblick i hur skolhuvudmän utvecklar strategier för att underlätta för sina användare inom skolan. Att ansluta till skolfederationen är inte i första hand ett tekniskt projekt/problem utan handlar om att jobba med den egna infrastrukturen (ordning och reda när det gäller hantering av användare och till dem knutna attribut) men främst förstås om hur den digitala miljön för användarna ska se ut. Alingsås är ett intressant exempel på det.
[slideshare id=60686233&doc=20160407alingsas-160409081659]
Utan digital teknik kan man inte nyttja möjligheterna alls
Gärna en dator, men först en bra lärare | Lärarnas Nyheter: ”Även om forskningen på området har en hel del kvar att göra visar den tydligt, att det inte är att man använder en dator som är viktigt, utan hur man gör det. Vi har länge vetat att tekniken är ett slags ’intellektuell och social förstärkare’, för att citera den amerikanske forskaren Marc Warschauer: bra skolor blir bättre och mindre bra blir sämre. Skillnaderna ökar. Då är förstås enbart en ökning av datoranvändning inte en lösning: det krävs bättre kvalitet i användningen.”
(Hittat via Pedagogiska magasinet.)
Läser Åke Grönlunds artikel och i stort har han förstås rätt. Kan vara viktigt att påpeka att den (del)redovisning avseende elevers datoranvändande och deras resultat bygger på data från den ”gamla” PISA 2012, men det är en randanmärkning. Den fråga artikeln väcker hos mig rör huruvida det finns täckning för rubriken – som man säkert inte kan lasta Grönlund för.
Rubriken implicerar att det finns en tågordning som man bör tillämpa vid utveckling i den digitaliserade skolan, att man först ska säkerställa att man har bra lärare och sedan föra in digitala verktyg. Skulle ju till och med om man hårddrar resonemanget antyda att man bör kasta ut verktygen tills man säkerställt kvaliteten hos läraren. Det senare är förstås verkligen en extrem tolkning men ur ett skolutvecklingsperspektiv måste man verkligen fundera över vilka strategier som är välfungerande. Lite av en hönan och ägget-fråga också – hur ska man överhuvudtaget kunna utveckla bra modeller för arbete i en digitaliserad skola om inte tillgången till adekvata välfungerande digitala miljöer är för handen?
Backar här lite i tankegången. Grönlund fokuserar på frågan om hur undervisningen kan förbättras med digital teknik och att måttet på framgång relateras till elevernas resultat. Det är självfallet oerhört viktigt. Den digitala teknikens roll i skolan är dock rimligen vidare än så. I en digital värld så blir frågan om att förstå och kunna hantera digitala verktyg en central medborgerlig förmåga – ofta kallad digital kompetens. Att kunna spela spel och kanske googla utgör bara en marginell del av en sådan kompetens – i en sådan ingår att förstå hur tekniken fungerar (datalogisk tänkande), hur den påverkar våra liv, hur man använder den för att skapa, hur man använder den för att kommunicera etc. I en likvärdig skola är detta förmågor som alla behöver få utveckla och huruvida eleverna uppnår detta följaktligen ett lika viktigt mått på framgång. Frågan om hur och inte om är förstås lika relevant för denna aspekt.
Ett helt annat perspektiv på digitaliseringens effekter får man om man väljer att fundera kring hur den påverkar eller hur den skulle kunna påverka lärarnas arbete. Många använder ju olika former av verktyg för att förbättra kommunikationen i klassrummet, för att skapa bättre former för bedömning osv. Detta kan innebära såväl ökad som minskad arbetsbelastning. Hur man kan använda digitaliseringen för att effektivisera arbetet är sålunda en viktig aspekt. Alltfler verktyg blir också tillgängliga som använder sig av någon form av learning analytics – vad betyder det för lärarens arbete med att följa elevernas lärandeprocesser och bättre kunna forma undervisningen.
Detta med kostnader intresserar. Grönlund redogör inte i artikeln för hur han kommit fram till de summor han redogör för. Kanske är det från tidigare forskning – uppenbarligen har det de senaste åren skett en ganska kraftig (möjlig) kostnadsminskning till följd av teknikutveckling och reducerade priser (t.ex. surfplattor, chromebooks som ersätter laptops). Skulle vara intressant att få del av lite olika skolor/huvudmäns kalkyler för såväl inköp som de dolda kostnader Grönlund pekar på.
UR Samtiden – Ledarskap i skolans värld: Rektors ledarskap vid skolutveckling – UR Play
UR Samtiden – Ledarskap i skolans värld: Rektors ledarskap vid skolutveckling – UR Play: ””
(Hittat via Edward och Skolutvecklingen.)
Väl värt att lägga 54 minuter på!
För besökare på BETT – seminarier om learning analytics #laceproject
Planning to take part in Bett this year? then join us for LACE Learn Live events – LACE – Learning Analytics Community Exchange: ”The second called “Learning Analytics – making learning better?” is aimed more at the schools sector and will take place from 12.30 till 13.15 in the Schools Learn Live: Secondary theatre. This seminar, led by LACE partner Dr Jan Hylén, working with Skolverket in Sweden, starts with a short introduction to learning analytics and educational data mining, highlighting how European schools are using different types of data to help support, manage and predict learning outcomes. It includes viewpoints from national school networks in the Nordic countries and the Netherlands. You can read more here.”
Den 23:e anordnar LACE två seminarier om learning analytics på BETT. Det första riktar sig mot högre utbildning och det andra, som framgår ovan, mera mot skolnivån. Deltagare erbjuds också att delta på ett lunchmöte i omedelbar anslutning till seminarierna. Intresserad av att delta på seminarierna – kom, intresserad av att prata mer med LACE-folk skicka gärna ett meddelande/skriv kommentar så ordnar jag voucher till lunchen.
Att kunna citera sig själv 23 år senare – mer om lärare
Den PM jag citerade ur häromdagen innehåller en del annat i mitt tycke läsvärt, särskilt i beaktande av att det alltså skrevs för 23 år sedan (markerar i mitt tycke särskilt intressanta passager):
För att kunna svara mot sin (lärarens) och skolans huvuduppgift blir naturligtvis ämneskunskaperna centrala. En lärare ska kunna undervisa i flera ämne under upp till 7 årskurser. Därvid ställs läraren inför en lång rad beslut om innehåll i undervisningen. Detta innehåll ska också anpassas till den enskilde individen. Läraren måste ha mycket gedigna kunskaper för att dels kunna bedriva en intressant undervisning som stimulerar elevernas lärande dels för att kunna hantera de frågor som föds i undervisningen och ur det stora informations- och kunskapsflöde eleverna möter utanför skolan.
För att kunna förrätta sådana val av innehåll och för att kunna göra riktiga bedömningar av hur detta skall presenteras är didaktiska kunskaper viktiga. Läraren måste kunna sätta stoffet i ett sådant sammanhang att eleverna kan tillgodogöra sig detta. Läraren måste därvid ha kunskaper om hur eleverna tänker och hur de begrepp som introduceras i undervisningen står i relation till elevernas begreppsbildning. Som underlag för dessa bedömningar måste läraren också ha kunskap om skilda sätt att förhålla sig till olika ämnen/områden.
Lärararbetet är ett mycket svårt arbete. Det kräver av sin utövare förmågan att kontinuerligt fatta en rad beslut av skiftande karaktär i en undervisningssituation som präglas av hög komplexitet. Förutom en gedigen teoretisk grund för dessa överväganden krävs också att den metodiska färdigheten tränas.
Lärares professionalism
Jag följer men deltar i mycket begränsad omfattning i de ofta livliga diskussioners lärare emellan som numera närmast rasar på Twitter. Det är ju onekligen ett mycket positivt och intressant tecken på att en yrkeskår fått ett forum (gäller förstås också andra sociala medier) där de förhoppningsvis kan utveckla sin professionalitet. En sak som definitivt fortfarande saknas är ett gemensamt språk vilket bland annat diskussionen om läxor visar (t.ex. Läxduellen – directors cut del 1, Stoppa häxjakten på läxor i skolan och Läxor skapar onödig stress. Här slår man varandra i huvudet med forskning samtidigt som det fortfarande framstår som rätt oklart vad en läxa egentligen är (tror inte det finns definierat i läroplanen).
Nåja, i min ambition att eventuellt någon gång få sorterat alla mina samlade papper (det är ingen liten mängd) gjorde jag idag en liten ansats och fann ett PM jag skrivit 1992-01-07. Kan ha varit underlag för ministers tal eller för något anförande jag själv skulle hålla – det är skrivet i en slags talform. Rubriken är Lärarnas professionalism och här kommer ett citat som jag tror fortfarande äger giltighet:
Läraryrket uppfyller idag inte de kriterier man vanligen ställer på en profession. Orsakerna till detta är flera. Bl.a. är en lärare utbytbar, dvs läraren kan ersättas av en outbildad vikarie, och gruppen saknar också en gemensam kunskapsbas med vilken följer ett gemensamt språk för att beskriva yrkespraktiken.
Jag skriver vidare:
För att stärka professionalismen hos lärarna krävs en ökad självständighet hos kåren. Den fortgående decentraliseringen kräver också en hög grad av lojalitet mot målen för verksamheten. Dessa till synes motstridiga krav måste bilda utgångspunkten för professionaliseringen.
Tar för övrigt upp en del om lärarutbildning och avslutar med lite diskussion kring legitimation/certifikat:
Certifikat som bara ersätter examensbevis är bara semantik. Poängen bör vara att bidra till yrkets professionalisering. För att uppnå detta bör lärarna som kår få inflytande över certifieringen.
Det sista kanske som ett lite apropå när det gäller lärarlegitimationerna alltså tänkt för nästan precis 22 år sedan.
Fleischer begär inte att du skall älska datorn, men du måste vara villig att utvecklas
Håkan Fleischer som var en av forskarna på gårdagens seminarium Svensk forskning om 1:1 på Skolverket (från vilken jag gjorde en Storify baserat bara på Twitter – hashtag #11forsk) har gjort några reflektioner. Läsvärt!
Marie Linder som deltog på seminariet har också gjort en Storify .
Enligt uppgift följdes seminariet (utöver det 80-tal närvarande) av ca 400 via streaming. Därefter har ytterligare ca 200 sett sändningen i efterhand. Snart kommer lite mera redigerat material att göras tillgängligt som kompletteras med intervjuer med forskarna.
Tweets från seminariet om Svensk forskning om 1:1
Kommentar till Anna Dahlberg om skolpolitiken
Hur kan alliansen missa allvaret? | Anna Dahlberg | Expressen: ”Alliansen hade chansen att göra rätt saker för den krisande skolan. Men de sumpade den.”
(Hittat via Expressen.)
Anna Dahlberg har förstås rätt när hon liknar regeringens skolpolitik med en optimistjolle som kryssar planlöst i motvinden. Hon sätter också fingret på flera viktiga frågor som den om lärarförsörjningen och den om hur resurser används i skolan. När det gäller den senare frågan så är det ju så att de allra flesta verksamma i skolan upplever ständigt minskande resurser samtidigt som vi är bland de länder som spenderar mest på densamma. Nu är jämförelser lite besvärliga, vi har ju t.ex. fria läromedel, fri skolmat liksom lokal frihet att sätta hyror och kostnader för städning. Fick jag välja skulle dock inte mindre klasser hamna överst på dagordningen och är således överens med Anna Dahlberg.
När det gäller lönefrågan så är jag också överens, löneläget måste upp för att göra läraryrket attraktivt. Lite problematiskt att göra det dock i en tid när nära nog ingen försvarar de verksammas arbetsinsatser – tvärtom så drabbas ju ofta lärarna av kritiken mot skolans resultat.
Att se till att vi får ut högt kvalificerade lärare från lärarutbildningen är förstås viktigt (även om det tar mycket lång tid att den vägen generellt åstadkomma förändringar). Läraryrket måste därför göras så attraktivt att utbildningen kan rekrytera duktiga och motiverade studenter (från alla sociala skikt vill jag lägga till).
Att ge de nu verksamma möjlighet till kompetensutveckling är snabbare och effektivare. Den pågående matematiksatsningen är ett gott exempel. Att i en situation när antalet sökande är lågt kraftigt öka antalet utbildningsplatser tycks mig (liksom Anna Dahlberg) rätt oklokt.
En sak stör mig dock med artikeln. Anna Dahlberg skriver ”Det är inte längre lärarnas, läkarnas och kulturarbetarnas barn som blir lärare.” och citerar därefter ett rätt häpnadsväckande stycke från Lärarnas Nyheter (från den 15/12-12) som beskriver dagens lärarstudenter som havandes ”lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med ett annat modersmål än svenska”. Alltså – jag tycker detta är förakt för människor som kommer från lägre socialgrupper och från de med annat modersmål än svenska.
Senaste kommentarerna