Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ny vd på Tom Tits experiment
Ny vd på Tom Tits experiment – Södertälje – www.lt.se: ”Nu är det klart att Björn Edlund blir ny vd för Tom Tits Experiment. Edlund har sedan februari förra året varit tillförordnad vd för Tom Tits, som är ett av Telgekoncernens dotterbolag.”
Nu har vi kunnat utse en permanent vd för Tom Tits. Björn Edlund som varit tillförordnad under i stort sett hela förra året har fått styrelsens förtroende att fortsätta att utveckla Tom Tits – som science center, som besöksmål och som viktig källa för utveckling av undervisning inom naturvetenskap och teknik inte minst i Södertäljes skolor men gärna också vidare.
De planer som nu finns för att utveckla Tom Tits, och som Björn Edlund tillsammans med medarbetare utvecklat, hoppas jag ska bidra till att besökarna blir fler, nya grupper kommer att upptäcka att Tom Tits är platsen som förenar upplevelser med lärande och Tom Tits blir ett än viktigare centrum för pedagogisk utveckling.
Technorati Tags:
Skola, Södertälje, Utbildning, Tom Tits Experiment, Naturvetenskap, Teknik
Förtroende och avgångar – fattar de ingenting
”Wanja höll i yxan” | Nyheter | Aftonbladet: ”Officiell version: Håkan Juholt valde själv att gå.
Sanningen: partiledaren kämpade in i det sista, men fälldes av partiets innersta krets.– Det var Wanja Lundby- Wedin som höll i yxan, säger en källa med god inblick i det verkställande utskottet.
Klockan 16.30 i går inledde Carin Jämtin presskonferensen på Socialdemokraternas partihögkvarter i Stockholm.
Hon gjorde det genom att beklaga Håkan Juholts avgång och försökte till och med låta överraskad av beskedet.”
Gillar inte metaforer för att beskriva politik – betraktar idrottsmetaforer som enfaldiga. Här gör jag dock ett undantag:
Håkan Juholt var ett symptom på de sjukdomar som drabbat partiet. En del av dessa är dessvärre av nästan kronisk karaktär och de flesta har partiet lidit av länge. Den allvarligaste är förstås den bristande sjukdomsinsikten – som så väl demonstrerats av alla de som skyller problemen på media. Det finns också många som tror att vi har en bra politik men misslyckas med att föra ut den – hörde t.ex. Reepula uttala sig i den riktningen i radion häromdagen. Självbilden är helt enkelt förvrängd. Internt tycks man uppträda som snarstuckna primadonnor, agera som om man inte vuxit ifrån barndomens problemlösningsstrategier (som var fel redan då). Lojalitet förväxlas med tystnad och lydighet.
Vi lever i en tid med krav på ökad (total enligt min mening) öppenhet. Partiet envisas med att utveckla strategi och taktik inklusive val i nästan total slutenhet. Resultatet ser vi när Carin Jämtin i fredags uttalar VUs förtroende för Juholt trots att detta med största sannolikhet är en lögn. Obegripligt korkat och rubbar ju förtroendet också för henne och kamraterna i VU.
Sammantaget skulle detta kunna beskrivas som paranoid organisationsstörning – VU, andra partistyrelseledamöter och en hel del andra partimedlemmar borde göra testet.
Ibland krävs faktiskt symptombehandling för att kunna behandla själva sjukdomen. Att Juholt nu tvingats avgå är en del av symptombehandlingen. Att resterande del av partiledningen som inte anser sig kunna offentligt stå för sina handlingar och åsikter bör ta samma väg kommer nog att bli nödvändigt men behöver inte ske så snabbt. Oerhört viktigt nu dock att de inte stressar fram ett nytt partiledarval utan sätter fokus på partiets grundläggande problem – avsaknaden av svar på frågor om vilken utveckling av samhället vi vill ha i framtiden. Vi har inte en bra politik bara för att vi använder skattepengarna lite annorlunda än högerregeringen gör. Vi har bara en bra politik när vi också kan besvara frågor om vart vi är på väg. Den diskussionen måste vi föra under det närmaste året – öppet och ärligt – baserat på en fördjupad analys av vad människor i vårt land upplever som problem. Först då kan vi utifrån vår ideologi ge svar som kan vinna stöd.
Till detta behövs inga konsulter. Vi behöver bara återknyta till den folkrörelsetradition som partiet härstammar från, ta fram bra studie/diskussionsmaterial och låta tusen blommor. Inga utrensningar, ingen häxjakt – istället basera också partiarbetet på våra ideologiskt baserade värderingar. Alla människor kan, alla människor vill om de får chansen. Släpp diskussionen fri, respektera och hjälp varandra att utvecklas – frihet, jämlikhet och solidaritet tror jag det heter.
Några konkreta förslag:
Förlägg val av ny partiledning till ordinarie kongress 2013
Webbsänd alla partimöten
Börja producera studie/diskussionsunderlag (exempel inom utbildningsområdet: vilka kompetenser behöver samhället och dess medborgare ha 2030 – på det kan vi bygga en utbildningspolitik)
Förena de analoga och digitala arenorna – se båda som fora för kommunikation mellan människor, inte som informationskanaler
Technorati Tags:
Carin Jämtin, demokrati, Håkan Juholt, Johan Westerholm, Partiledare, Paul Ronge, På Uppstuds, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Wanja Lundby-Wedin, VU
Lärarnas problem
Facksamordning lärarnas problem | Daniel Swedin | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Det är inte bristen på goda argument som är lärarfackens största problem i årets avtalsrörelse. Det är bristen på facklig samordning.”
Tror inte Daniel Swedin har rätt. Skälet till detta är att facklig samordning – som Swedin exemplifirar med samarbetet inom LO – inte fungerar för att åstadkomma så stora förändringar av relativa löneläget hos så stora kollektiv som lärarna utgör. Sådana förändringar måste ske ”utanför” ramarna och finansieras utanför det som ofta kallas befintligt löneutrymme. Skälet till detta är att kostnaden för en löneökning för lärarna i storleksordningen 10 000 kronor per månad kostar åtskilliga miljarder. Skulle det utrymmet finansieras genom att andra grupper avstår innebär att dessa helt får avstå löneökningar under flera år.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Daniel Swedin, LO, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund
När högerkidsen tar över
Artikel – Moderata Ungdomsförbundet: ”På allvar inleda ett återtagande av utbildningsdepartementet så att en moderat utbildningsminister efter år 2014 kan återupprätta en kunskapsorienterad skola med mycket valfrihet blir en del av vårt nyårslöfte. Flumskolan får inte ersättas med en batongskola. Det är en moderat valfrihetsbaserad skola som bygger Sveriges framtid stark.”
Det moderata ungdomsförbundet är tydligen rätt missnöjda med Björklunds skola – batongskola kallar de den. Intressant ordval.
De två områden de vill prioritera förefaller dock rätt väl valda även om jag tror att unga människor bryr sig om en del andra frågor än de valda i synnerhet som utbildning bara tycks vara lika med skola.
Lite nyfiken blir jag på vilka döda överklassgubbar från andra århundraden de inte längre tänker grubbla över.
Technorati Tags:
Jan Björklund, Skola, Utbildning, Rasmus Törnblom, Emil Eriksson, MUF
Vem/vilka har problem
Valstatistiken för de senaste 50 åren visar hur otroligt homogent som stödet för det röda blocket S+V har varit. Under åren 1960 – 2002 noterade de två socialistiskt inspirerade partierna med ett enda undantag valresultat i spannet 47,5 – 53,1 procent.
I Alliansens segerval 2006 gick både S och V kraftigt tillbaka och fick inte mer än 40,8 procent ihop, vilket var all time low. Och ändå var det betydligt mindre lågt än det gemensamma resultatet för Mona Sahlins S och Lars Ohlys V 2010: 36,3 procent. Detta gemensamma resultat var svagare än vad Göran Perssons S ensamt lyckades skrapa ihop i partiets ”katastrofval” 1998 (36,4 procent)
via Den svenska socialismens kris | Ledarredaktionens blogg | SvD.
Fastnar för ovanstående två avsnitt ur P J Anders Linders inlägg av två skäl. Det första handlar om att siffrorna i sig åskådliggör att socialdemokratins problem till stor del handlar om att politiken kommit i ofas med väljarna (verkligheten) och det andra att ”fel” partiledare nog inte ska se som orsak utan som symptom. Detta är kanske inga ny revolutionära slutsatser men de förtjänar att reflekteras över.
Om medborgarna säger ”jag kan själv”, naturligtvis baserat på att de numera har en betydligt bättre kunskapsnivå än för 50 år sedan (vem har möjliggjort det?), så kan ju knappast svaret vara ”vi vet bättre”, om detta ska vi lagstifta. Svaren hittar vi snarare i den frihetliga traditionen där människor bemyndigas – vare sig det handlar om spontandans på krogen, lösningar på familjelivets område eller livsstil i övrigt.
Ur samma tradition hämtar vi förstås viktiga principer när det gäller privatlivets helgd, respekt för den personliga integriteten och teknisk övervakning ersätts med fungerande sociala miljöer/sammanhang för människor att leva och verka i.
Peter Högberg skriver
Oppositionspolitik kan man bedriva på två sätt. Antingen det enkla som innebär att säga nej, eller det mer konstruktiva att visa på alternativ. Om man gör det senare framgångsrikt så kan man till och med få den sittande majoriteten att agera som om de vore i opposition.
Om man har en egen väl formulerad politik – och när det gäller konkreta frågor – med genomarbetade (diskuterade) förslag så löser sig detta med oppositionsrollen av sig självt. Idag saknas denna politik och istället ägnar sig många åt en eländesbeskrivning som alltför få känner igen sig i.
Läs på! Världen har förändrats
Endast 5 procent av svenskarna valde rätt svar av fyra möjliga. Bland aporna på Skansen skulle 25 procent ha svarat rätt! Svenska folkets svar beror inte på okunnighet, ty i så fall hade de gett slumpmässiga svar och fått samma resultat som aporna. Svenskarna vet hur världen var för 30 år sen, men inte vad som hänt sen dess. Det är därför de får sämre resultat än aporna.
via Läs på! Världen har förändrats – DN.SE.
Ibland undrar man om denna okunskap också gäller den mer överblickbara verklighet som omger oss här i landet. Ett exempel som jag brukar fundera över gäller utbildningsnivån (som ju rimligen borde kunna relateras t.ex. till behovet av att reglera människors liv via lag och förordning). Med samma tidsperspektiv (borde kanske vara 40-50 år snarare än Roslings 30) kan vi konstatera att numera har alla minst 9 års skolgång, de allra flesta mera – typ 12-13 år och andelen med högskoleutbildning har ökat dramatiskt. Förr var det vanligt med bara 6-7 års skolning. Betyder det något t.ex. för hur vi ser på behovet av regleringar av människors liv (som val när det gäller familj, konsumtion etc)?
Time spent in school
In Sweden 9 years of schooling is compulsory. Some of the practice is regulated by law. This is true for the timetable. So during this 9 years the pupils get tuition during 6 665 hours. Sounds like a lot, but it really is not even if one has to add time spent on homework. In 1993 I did the following calculation when I was responsible for developing the timetable for compulsory schools at the Ministry of Education.
So lets assume that all children sleeps 8 hours per day. That leaves us with 16 hours per day awake. Every year is 365 days which gives us 5 840 hours to spend per year and subsequently 52560 hours during these 9 years. This means that children actually spend about 13% of their waken time in school (6665/52560=0,1268). To make it easier to remember and taking into account that some probably sleeps more than 8 hours I usually use 15%. Of this I am always reminded when it comes to discussions about “what else” that should be the responsibility of schools, when we evaluate what is achieved, when we blame it (i.e. the school, teachers) for shortcomings and so on.
Recalls this because me referencing Nicklas Lundblads thoughts about teaching coding, not for the purpose of making everybody a programmer but for to empower children with the concepts, tools and theorems and possibly also their problem solving skills, started some discussions both on Twitter and on Google+. If we wanted to spend some time on coding should we add this (expensive) or replace some other subject or part thereof.
Technorati Tags:
IT i skolan, Nicklas Lundblad
Något om Håkan Juholt
Nu har jag kommit på vad som är problemet – dock inte problemet med stort P (som ju förstås är att vi tycks tro att vi kan forma en politik för detta århundrade med en ledning som till stora delar är samma som ledde oss fram till två raka förlustval. När ett parti väljer ordförande så väljer man en person som också kan bli partiets ledare. Den valde har fått ett uppdrag vilket innebär möjlighet att växa in i en ledarroll men är inte en sådan. Detta måste man ha klart för sig och agera därefter. Mona Sahlins korta sejour som ordförande illustrerar detta.
Lyssnar med detta som utgångspunkt igen igenom Håkan Juholts tal vid dagens förtroenderåd. Har i mellantiden läst bl.a. Lena Melins analys av talet – lamt, Eva Hillén Ahlström motsatta bild och Martin Moberg som tillsammans med Peter Högberg hört ett ideologiskt laddat tal.
Kan väl så där lite generellt konstatera att min värdering av talet snarast ligger i linje med Lena Melins – jag hör bara stundtals lite agitation, hör en viss modlöshet, hör och ser få och tama reaktioner från åhörarna som ser ut att ha tråkigt.
Lite mer i detalj: Huvudbudskapet är ok men lyfter inte – handlar också egentligen bara om kampen mot arbetlösheten utan att egentligen peka ut hur och så lite utbildningspolitik (som ju till viss del dock är en del av arbetslöshetsbekämpningen) och infrastrukturinvesteringar (var tog moderna sådana vägen?). Tillsammans ska vi bygga landet – välbekant paroll men den behöver lite konkretion. Nya jobb skapas bara genom tillväxt, sådan får vi bara genom ökad konsumtion (offentlig/privat) – det måste sägas.
Sen stör mig en del detaljer:
Juholt säger om sin turné att “Jag har fyllt……”. Vore bättre med en något mera ödmjuk inställning.
Juholt kallar regeringens budgetproposition “Den senaste moderata budgetmotionen……”. Kanske avsett som ett retoriskt grepp men alldeles för låg nivå, om felsägning lite oroande eftersom det sker åtminstone två gånger.
Hade också svårt med den retoriska figuren “bättre än de andra”.
Saknar också några viktiga områden:
Inget om den stora segregationen/diskrimineringen/rasismen. Tror faktiskt att inget tillfälle får missas när det gäller detta.
Inget om Europa och inte heller resten av världen. Märkligt (jag hörde att han pratade lite om sin resa till Indien men det blev lite som namedropping utan name). För övrigt så utbildar Kina 350 000 ingenjörer per år vilket om jag minns rätt är fler än resten av världen gör tillsammans – vi ska/kan inte konkurrera men borde ha en politik för samarbete.
Inget om de kraftiga inskränkningarna av friheten – yttrandefriheten, frihet från övervakning, åsidosättande av demokratin (Grekland, Italien som exempel). Henrik Alexandersson skriver för övrigt utmärkt om det idag.
Gillade verkligen:
Att vi är en frihetsrörelse
Att vi slapp sportmetaforer – Juholt markerade mycket bra också mot att betrakta politik och parti som företagsliknande organisationer eller någon form av Idol-tävling.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Håkan Juholt, Henrik Alexandersson, Lena Mellin, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, förtroenderåd
Så får lärare högre lön (i USA)
America’s biggest teacher and principal cheating scandal unfolds in Atlanta – Yahoo! News: "Ten states now use test scores as the main criterion in teacher evaluations. Other states reward high-scoring teachers with up to $25,000 bonuses – while low scores could result in principals losing their jobs or entire schools closing. Even as the number of scandals grows, experts say it remains fairly easy for teachers and principals to get away with ethical lapses.
–In response to cheating scandals, some states and school districts have instituted tougher test-auditing standards, employing software that analyzes erasure rates and patterns. Meanwhile, the Obama administration is reforming NCLB to reduce pressure on teachers and principals. Education Secretary Arne Duncan said in June that NCLB “is creating a slow-motion train wreck for children, parents, and teachers.” On the other hand, an Obama administration proposal – to pay bonuses to teachers who improve test scores in their classes – may shift the stakes without lowering them."
Det är lätt att se att det ökade användandet av s.k. high-stake tests riskerar att frammana en undervisning som fokuserar på proven, fast då kallar vi det ju inte fusk oaktat vilka konsekvenser det får. När testerna som i USA har avgörande betydelse för elevernas betyg/möjlighet att gå vidare frestas förstås lärare att “hjälpa till”. Fullständigt katastrofalt blir det förstås när samma resultat ska användas för att avgöra lön/bonus till lärare och skolor. De förbättrade resultaten i Atlanta har gett skolchefen gott ryckte och utmärkelser och skolväsendet där extra resurser från t.ex. Gates Foundation. Hur tänkte man då?
Återinför studentexamen?
”Dags att svenska skolan återinför studentexamen” – DN.SE: “Utan en objektiv resultatutvärdering får vi aldrig en bra skola. Därför är det nödvändigt att Sverige tar fram en modern studentexamen. När Olof Palme avskaffade den svenska studentexamen 1968 rev han ned skolans kontroll- och bedömningssystem. Utan uppföljning famlar vi i blindo. Vi vet inte hur kunskapsnivån förändras över tid eller vad reformer har för effekt. Dessutom utsätter vi eleverna för orätt visa betyg och bristande likvärdighet. Bristen på uppföljning är också en huvudorsak till lärarnas låga status och kompetens. För att få en objektiv och systematisk resultatutvärdering i skolan – som förutom elevernas måluppfyllelse också kontrollerar lärarnas skicklighet – är det nödvändigt att städa upp efter Palme och återinföra studentexamen, skriver Helena von Schantz.”
Det finns förstås en hel rad påståenden i Helena von Schantz artikel som skulle kunna kommenteras (korrigeras) men det tänker jag inte göra. Istället väljer jag att återge en källa som kan kasta lite ljus över frågan om kunskapsutvecklingen och frågan om ev betygsinflation. Källan är Lars Brandell och KTHs test av nybörjarnas matematikkunskaper som genomförs årligen sedan 1997. Brandell finner följande efter att ha gått igenom testresultatens utveckling ställd i relation till samma nybörjares gymnasiebetyg:
De individuella resultaten varierar från 0 poäng (ingen korrekt löst uppgift) till 14 poäng (alla rätt). Det är också förhållandevis stora skillnader mellan genomsnittsresultaten för teknologerna på de olika utbildningsprogrammen vid KTH. Däremot är de små skillnader mellan testresultaten för kvinnor och män.
Det är ett starkt samband mellan gymnasiebetygen i matematik och testresultaten. Vissa år har studenter med gymnasiebetyget MVG i matematik i genomsnitt haft dubbelt så många poäng som studenterna med betyget G.
Många menar att vi i gymnasiet har en pågående betygsinflation, d.v.s. att kraven för ett visst betyg successivt minskas med tiden. Testresultaten tyder på att vi hade en betygsinflation under åren kring millennieskiftet, men också på att den har avstannat och att vi under de senaste sex, sju åren över tid haft i stort sett oförändrade betygskrav i matematik i den svenska gymnasieskolan.
De allra flesta nybörjarna på civilingenjörsprogrammen är i åldern 19 – 21 år. Det betyder att under de första tre åren som testet användes, dvs. under perioden 1997 – 1999 förändrades nybörjarpopulationen från en majoritet som gått i gymnasieskolan som den såg ut före år 1994 till en majoritet som gått 1994 års gymnasieskola. Under denna period skedde inga större förändringar i provresultaten. Vi har inga data om hur testet skulle ha utfallit om det använts för nybörjaromgångar före år 1997. men resultaten från perioden 1997 – 1999 ger inte något underlag för slutsatser att gymnasiereformen år 1994 i sig skulle ha påverkat testresultaten.
Slutsatserna blir däremot annorlunda om man studerar effekterna av 1994 års läroplan för grundskolan. År 1999 hade alla nybörjare vid KTH i grundskolan läst enligt den tidigare läroplanen (Lgr 1980). År 2002 däremot hade de flesta nybörjarna läst enligt 1994 års läroplan. Försämringen av testresultaten inträffade alltså när en allt större del av nybörjarkullen i grundskolan hade läst enligt den läroplan som infördes år 1994 (Lgr 94). Efter år 2002 har de årliga förändringarna i testresultaten varit marginella. Detta talar för att den nya läroplanen som infördes 1994 i grundskolan på något sätt är en orsak till de försämrade testresultaten.
Som framgår kan man alltså utlösa av dessa från skolväsendet fristående utvärdering av studenternas kunskaper att det åtminstone i ämnet matematik inte finns grund för antagandet om betygsinflation. Man kan alltså också konstatera att bortsett från en tydlig nedgång i testresultaten när huvuddelen av nybörjarna gått grundskolan enligt LPO94 så är resultaten sedan stabilt om än på den lägre nivån. En hypotes som Brandell inte prövar skulle ju kunna vara att ambitionsnivån i grundskolan helt enkelt sjönk till uppnåendemålens nivå i samband med det nya betygssystem som också infördes samtidigt. En följdfråga som är naturlig att ställa sig är ju också att om det – som Brandell visar – är i grundskolan nedgången stadfästs hur det kommer sig att inte gymnasieskolan förmår rätta till bristerna.
Technorati Tags:
Skola, Lars Brandell, Helena von Schantz, Utbildning, Läroplan
Senaste kommentarerna