Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Aftonbladet: Helle Kleins blogg
Aftonbladet: Helle Kleins blogg: “Det är absurt.
Här har det palestinska folket genomfört ett av de mest demokratiska valen i Mellanöstern, något som våstvärldens valobesrvatörer hyllade (bland andra Carl Bildt och Jimmy Carter). Bara för att folket valde “fel” ur Israels synvinkel ska nu folket straffas.”
(från Aftonbladet.)
Det är verkligen lätt att hålla med Helle Klein i hennes analys. Det är lika lätt att var upprörd över att Sverige låtit sig dras med i denna – för att använda Kleins ord – absurda politik.
Helle Klein refererar också till en utmärkt artikel av Carl Bildt som tar upp denna fråga. Bildt skriver:
Still, the European Commission on Friday decided to suspend all payments to the PA. Israel has previously decided not to give the PA the tx income that rightly is theirs. And on Sunday Norway decided to follow the European lead and stop all payments.
If carried through fully this policy will lead to an economic and social meltdown in the occupied territories. Different forms of humanitarian aid will simply not be able to compensate for the collapse of the public authorities and their services.
The political consequences of such a meltdown are of course highly uncertain, but the chance that it will lead to popular opinion loving Israel and the Western world more is, to put it mildly, not too large. In all probability, the contrary will be the case.
Saknar verkligen Europas utrikesministrar varje förmåga till analys av konsekvenserna av sina beslut?
Technorati Tags:
Israel, Hamas, Fatah, Democracy, Palestine, Swedish, EU, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna
Krigshetsaren Bush & Co
Aftonbladet: Aftonbladet telegram: “Iranangrepp oundvikligt”: “En amerikansk attack mot Iran är oundviklig. Det tror den brittiska regeringen. Representanter för militären, säkerhetstjänsten och regeringen träffas i morgon för ett hemligt möte om effekterna för Storbritannien om USA attackerar Iran, skriver Sunday Telegraph.
USA kommer enligt britterna att genomföra begränsade flygattacker mot Irans kärnkraftanläggningar, där regimen tros framställa kärnvapen.”
(från Aftonbladet.)
Börjar vi närma oss ytterligare ett krig anstiftat av krigshetsaren Bush? Lär sig den mannen ingenting av det i allt väsentligt misslyckade angreppet på Irak? Inser han inte alls att den största effekten han uppnår med sin aggressiva politik är att föda terrorister? Är makt över oljan så viktig ekonomiskt att den kan motivera de enorma krigsutgifterna och det stora antalet döda?
Låt oss hoppas att vårt nya utrikespolitiska radarpar Eliasson/Jämtin kan få till en effektiv och märkbar kritik av USAs politik.
Technorati Tags:
Kapitalet, Swedish, Politics, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Iran, Bush
Eliasson blir nog bra
Att Jan Eliasson utsetts till utrikesminister är lite överraskande av flera skäl. Dels är han pensionär – då behöver han kanske ingen lön:-) och det är ju inte så vanligt med pensionerade ministrar, dels har han redan ett tungt uppdrag som ordförande i FN:s generalförsamling. I den senare rollen krävs sannolikt ett stort mått av diplomatisk förmåga för att lotsa igenom de förändringar som FN-systemet väl behöver. Om vi bortser från den lätt övermänskliga arbetskapacitet som han behöver och säkert besitter så finns det väl en uppenbar risk för konfliktande intressen. Ett alltför kraftfullt agerande som svensk utrikesminister – som vi ju väl behöver – kan ju hämma möjligheterna till framgång i FN-skrapan.
Synd att inte Göran Persson gav fullt förtroende till Carin Jämtin – dock bortsett från mina invändningar ovan i övrigt sannolikt ett helt OK val.
Technorati Tags:
Swedish, Utrikespolitik, Socialdemokraterna
Aftonbladet: ”Hon hade inget val”
Aftonbladet: “Hon hade inget val”: “Lena Mellin: Freivalds sista år en lång pina
Laila Freivalds hade inget annat val. Hon borde ha lämnat redan efter flodvågskatastrofen.
Nu blev hennes sista år vid makten en enda lång pina.
Laila Freivalds är en kompetent person, en människa som tar sitt uppdrag på djupaste allvar.
——–
Det har funnits ett starkt önskemål från regeringen att ”inte låta media styra”. För Laila Freivalds del innebar det att hon inte avgick efter regeringens misslyckade hantering av flodvågskatastrofren julen 2004. Stoiskt skulle hon sitta kvar tills alla granskningar var klara.
Nu höll hon inte loppet ut. Men för Laila Freivalds själv hade det varit bättre om regeringen tagit konsekvenserna och låtit henne gå redan då.
Nu blev Laila Freivalds sista år vid makten en enda lång pina. Ett sorgligt slut för en plikttrogen människa med stark integritet.”
(från Aftonbladet.)
Håller för ovanlighetens skull med Lena Mellin när hon betecknar Laila Freivalds sista år som “ett sorgligt slut”. Tycker också att hon, dvs Laila Freivalds, gjorde rätt som inte avgick i samband med Tsunami-katastrofen. Tyvärr har ju den bild av ett valhänt skött arbete då förföljt fru Freivalds och när hon sedan verkligen gör bort sig katastrofalt i samband med nedstängningen av Sverigedemokraternas hemsida fanns förstås ingen räddning.
Nu hoppas jag vi får en ny utrikesminister (Ringholm måste bli en parantes i bokstavlig mening) i form av Carin Jämtin som såvitt jag förstår dels har en urikespolitisk linje man kan ställa sig bakom, dels i övrigt har de kvalifikationer som krävs. Jag kan inte se någon annan lämplig kandidat.
På Kulturbloggen finns en bra blogg om lögnen i det offentliga samtalet.
Technorati Tags:
Freedom of speech, Swedish, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna
Diskussion med Jinge om globaliseringen
Globaliseringen och kommunicerande kärl: “Det är en nödvändig utveckling, världens välstånd måste fördelas rättvist och det kan inte ske på något annat sätt. Men eftersom världens ekonomier fungerar som kommunicerande kärl så måste vi sätta kranar på slangarna. Vi måste ställa dessa kranar så att all utjämning inte sker på några få år utan sprids långsamt över t.ex. femtio år.”
(från Jinges Web och Fotoblogg.)
Jag reagerade på Jinges skrivningar,främst de 50 år han tycker utvecklingsländerna skall vänta på att få vettig levnadsstandard men också hans uppfattning att världens ekonomier är kommunicerande kärl (jag tror att han uppfattar det som nationalekonomiskt sant). Själv har jag en annan uppfattning vilken framgår av mina kommentarer hos Jinge.
Technorati Tags:
Kapitalet, Swedish, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna
Esbatis kommentarer: Belafonte om terrorism
Från min barndoms svartvita TV minns jag Harry Belafonte. Via Esbati hittar jag videoklippet där Belafonte inte skräder orden när han talar om terrorism.
Esbatis kommentarer: Belafonte om terrorism: “Håkan Danielsson skriver ett intressant inlägg på bloggen Trots allt, om artisten (Banana Boat Song!) och medborgarrättsaktivisten Harry Belafonte. Här presenteras bland annat en länk till ett inlägg vid ett nationellt afro-amerikansk möte. Missa inte klippet! Det är som Danielsson skriver ”ett fem minuter långt litet retoriskt mästerverk – många till inspiration, androm till varnagel””
(från Esbatis kommentarer.)
Technorati Tags:
Kapitalet, Swedish, Politics, Utrikespolitik
Förvalta Palmes solidaritet
Förvalta Palmes solidaritet: “Vi minns Olof Palme främst för hans internationella engagemang, där han orädd med stor intellektuell skärpa och integritet kritiserade de starka staternas behandling av de svagare, fattiga staterna.”
(från SvD.)
Ovanstående hämtas från en artikel av Sten Andersson och Lena Hjelm-Wallén (och någon Peter Welderud) från Broderskaparna) på SvD.s brännpunkt som jag först nu uppmärksammat. Den publicerades i måndags men då fungerade inte tidningsutdelningen här på Mörkö.
Andersson/Hjelm-Wallén skriver bland annat:
Det internationella engagemanget är inte mindre i dag hos svenskarna. Det ser bara annorlunda ut. Svenskarnas massiva demonstrationer mot USA:s invasion av Irak för tre år sen var på samma nivå som Vietnamdemonstrationerna.
Detta folkliga fredsengagemang måste åtföljas av ett tydligare politiskt engagemang från regeringens sida. Sverige och EU måste våga uttala tydlig kritik och protestera mot USA:s utrikespolitik i frågor som invasionen av Irak, Guantánamolägret och Abu Ghraib-fängelset.
Så långt är artikeln mycket bra och pekar på ett politikområde som vår nuvarande regering missat. Sverige framstår inte längre som internationellt engagerat och definitivt inte som principiella försvarare av alla folks rätt till självbestämmande.
När Andersson/hjelm-Wallén däremot försöker balansera på slak lina i t.ex. mellan östern-frågan “Samtidigt måste vi vara tydliga i vårt fördömande av ockupation, förtryck och terrorism. Israel har rätt att skydda sin befolkning, men inte att ockupera eller begå övergrepp på palestinskt område. Palestinierna har rätt att försvara sig mot Israels ockupation, men inte med våld mot civila på israeliskt område.” uppstår problem. Här vågar inte doun(/trion) entydigt fördöma anstiftaren/aggressorn vilket förhindrar ett entydigt solidariserande med den svage, den ockuperade. Palme hade kanske kunnat vara klarare i den frågan.
När får vi se internationell solidaritet som huvudtema för ett tal av statsministern (eller för all del utrikesministern)? När får vi visionen om en bättre, rättvis värld uttryckt som vägledande för vårt partis politik?
Technorati Tags:
Palestine, Swedish, Utrikespolitik
Klein om solidaritet
S måste formulera solidariteten – igen: “Ska vi även om vi är en liten nation försöka vara med i en växande internationell opinion för att söka en nyare värld? undrade Olof Palme i riksdagen 1968.
Palme såg hos den unga generationen en växande solidaritet med förtryckta runtom i världen.
”Om nationer förlorar lojaliteten hos sin ungdom är de allvarligt sjuka. Om demokratin försummar de problem som är avgörande i mänsklighetens sociala verklighet – kriget, svälten, förstörelsen – kommer människorna att vända sig bort genom att fly till isolering eller genom att ty sig till frälsnings-läror”, fortsatte Palme.”
(från Aftonbladet.)
Palme var sannolikt en av Sveriges mest betydande politiker i vår tid. Beskrivningen av hans gärning och människors förhållande till honom varierar beroende på perspektiv och kanske också mer nutida syften. Det var lite kul att höra Anders Björck i TV nyss som försökte tona ner det hetsande (kallas av många hat) som högern ägnade sig åt under lång tid.
Maj-Britt Theorin som var med i samma program (Debatt tror jag det heter) som Björck tillskriver Palme äran för alla väsentliga framsteg som gjordes på jämställdhetsområdet. Det är möjligen lite ohistoriskt. Under framförallt 60-talet var suget efter arbetskraft så stort att åtgärder som syftade till att få ut kvinnor på arbetsmarknaden snarast var en nödvändighet och jämställdheten den retoriska överbyggnaden. Men det är intressant att se hur aktörer saknar förmåga att se vilka intressen de egentligen företräder.
Själv har jag två intryck som påverkade mig mycket. Det ena handlar om det utrikespolitiska engagemanget. Då – runt skiftet mellan 60- och 70-tal – var socialdemokratin först inte alls på rätt väg. Det var snarast tack vare den mobilisering som skedde utanför partiet som en svängning skedde som mera entydigt tog avstånd från USAs aggression mot det vietnamesiska folket. Själv har jag skanderat “Palme och Geijer – Nixons lakejer”. Till slut kunde man – särskilt efter Palmes berömda tal i vilket han fördömde bombningarna av Hanoi – säga att socialdemokratin hittat rätt. Nu har tyvärr den politik som entydigt tar ställning motaggression, för de förtryckta folkens rätt att försvara sig och för internationell solidaritet kraftigt försvagats vilket är olyckligt. Sveriges röst behövs fortfarande i världen, för frihet och självbestämmande för alla världens folk.
Det andra intrycket gäller demokratiserandet av arbetslivet eller om man så vill stärkandet av de anställdas ställning på kapitalets bekostnad som också förenades med den djupt solidariska parollen/ambitionen “arbete åt alla”. Skulle vara befriande om vi återupprättade ambitionen att faktiskt se till att det finns arbete till alla – och jag menar verkligen alla – men för det krävs en mycket mera aktiv “näringspolitik”. Vi måste återgå till en starkt tillväxtorienterad utvecklingsoptimistisk politik.
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Solidaritet
Alkoholkonsumtion – kultur eller regler?
Sverige har blivit en förebild: “Sverige blir inte längre mobbat i EU för sin tuffare alkoholpolitik. Hårdare bestämmelser är på gång i nästan alla EU:s 25 medlemsländer med mer kontroll, striktare åldersgränser, högre skatter och hårdare tag mot rattfylleri.
”
(från SvD.)
Fredrik Mellgren som skrivit artikeln har kanske rätt så tillvida att vår reglering faktiskt utgör exempel för andra. Det innebär ju tyvärr inte att vi faktiskt utgör ett bra exempel. Detta demonstreras ju också ytterst tydligt av SvDs huvudartikel om ungdomsfylleriet i Europa där det ju t.ex. framgår att både när det gäller totalkonsumtion och när det gäller det aktuella ungdomsfylleriet så finns det inget samband mellan höga skatter och åldersgränser (m.m.) å den ena sidan och konsumtion å den andra.
Bara ett exempel (vilket förstås inte särskilt väl framgår av artikeln som verkar vara ett beställningsjobb – en planterad läcka från en EU-rapport):
Grekland ligger när det gäller totalkonsumtion på 23:e plats i Europa – Sverige på 27:e
Grekland har 17 år som åldersgräns på krogen – Sverige 18
Grekland saknar åldersgräns i butik – Sverige har ett alkoholförsäljningsmonopol med 20 som åldersgräns
I Grekland råsuper 11 procent av 15-16-åringarna tre gånger i månaden – i Sverige är motsvarande siffra 25 procent
Mellgren skriver att
En del av inspirationen kommer från de svenska restriktionerna, men i flera fall har exempelvis Irland och Frankrike gått längre än Sverige.
– Det har skett en utjämning de senaste 30 åren. Länderna i Sydeuropa har ökat sin kontroll medan man i norra Europa tvingats dra ner på begränsningarna, säger Maria Renström.
Hon ska för EU-kommissionens räkning ta fram underlag till ett förslag om en gemensam europeisk alkoholstrategi.Det är ingen tillfällighet att det är en svensk som fått uppdraget, men genombrottet kom redan 2001. Ministerrådet beslutade då att alkoholskadorna ska minska och att drickandet bland ungdomarna ska hållas tillbaka.
– Det är inte för mycket sagt att Sverige var ett nyckelland den första tiden, säger Maria Renström.
På socialdepartemenetet vittnar man om att EU-länder kommer med förfrågningar om den svenska alkoholpolitiken på ett sätt som var otänkbart för bara några år sedan. Det har även förekommit rena studiebesök. Gunnar Ågren chef för Folkhälsoinstitutet bekräftar också ett ökat intresse från EU-håll.
– Men min bild är nog ändå att det går fasligt långsamt åt rätt håll. Man måste vara ärlig och säga att EU fortfarande ser alkoholen främst som en del av jordbrukspolitiken snarare än hälsopolitiken.
I artikeln om ungdomars råsupande finns inget stöd för att de svenska restriktionerna vare sig vad gäller priser, åldergränser (eller tyvärr vad gäller rattonykterhet) skulle vara särskilt framgångsrika strategier. Trots det har SvD jobbat hårt för att ge det intrycket – varför?
Technorati Tags:
EU, Alcohol, Politics
Civilisationernas kamp?
Aftonbladet: Helle Kleins blogg: “Vill bara påminna om Olle Svennings viktiga söndagstext i dagens Aftonbladet.”
(från Aftonbladet.)
Läser Olle Svennings text efter detta tips från Helle Klein, som för övrigt på sin blogg inte med ett ord berört frågan om svenska myndigheters censurering av hemsidor – som ju enligt DN skedde efter att
– Vi har varit i kontakt med internetleverantören och presenterat våra hotbilder för dem. Hur dessa ser ut är hemligt, säger Säpochefen Klas Bergenstrand.
Han anser inte att Säpo utövat påtryckningar mot Levonline och han vill inte heller kommentera att webbhotellet nu släckt ned Sverigedemokraternas sajter.
vilket ju är lite anmärkningsvärt.
Jag har lite svårt att förstå det viktiga i just denna text av Svenning. Han meddelar att “Segern går bara till våldets predikanter” och rapporterar att
Kanske lever vi ändå i en tid av civilisationernas kamp.
Alltsedan Napoleon kolonialiserade Algeriet har västvärlden fortsatt missionera i den muslimska världen: brutala krig, massmord, gaskrig. Allianser upprättas gärna med auktoritära härskare som i Saudiarabien, shahens Iran eller Mubarak i Egypten.
Pia Kjaersgaard knyter an till traditionen. I sitt senaste veckobrev beskriver hon muslimer som ogräs. Gallringen i Danmark, försäkrar hon, klarar vi själva. Däremot behöver hon hjälp med Palestina, Iran, Syrien och andra länder med muslimer.
I den civilisationernas kamp som möjligen pågår vinner två europeiska politiker stora framgångar: Kjaersgaard och Jean- Marie Le Pen. Medan kampen om teckningarna pumpar upp dem till vår civilisations frontfigurer grubblar samvetsömma demokrater över den stora utmaningen: Måste vi i tryckfrihetens namn solidarisera oss med Jyllands-Posten?
Jag har sagt det tidigare: Det är inte något problem att försvara Jyllands-Postens rätt att publicera och samtidigt ta avstånd från det de valt att publicera. Det går utmärkt att försvara Pia Kjaersgaards rätt att hysa sina sanslösa åsiktedr om muslimer och samtidigt ta avstånd från dem (och bemöta dem i diskussion). Lite obehagligt är det dock att Svenning tycks mena att detta är en tid av civilisationernas kamp för på vems sida skall vi då ställa oss?
Frågor av det slaget ställer också Svenning i artikeln när han refererar Ramzy Baroud:
”En av de största och bäst samordnade kampanjer araber organiserat sedan kriget 1973”, skriver Ramzy Baroud i Al-Ahram om demonstrationerna. Han ställer de rimliga frågorna: Varför har alla försök till bred mobilisering mot USA:s krig i Irak och mot det villkorslösa västliga stödet till Israel misslyckats? Varför bojkottas danskt smör medan arabiska länders marknader svämmas över av israeliska produkter? De stora, svåra, dödliga konflikterna suddas ut, skuggas av kampen mot det danska. Upproret mot Fogh Rasmussen och hans mejeriprodukter är lättare än det mot Bush och hans massförstörelsevapen.
Vem skall besvara dessa frågor?
Avslutningsvis tar Svenning upp Hamas seger i det palestinska valet – som ju föranledde EU och andra att hota med indraget ekonomiskt bistånd – och ser deras sannolika val av USA-utbildade teknokrater till regeringsledamöter som ett framsteg för civilisationen (vilken undrar man):
Det välorganiserade arbetet mot fattigdom, usel utbildning och vård byggde förtroendet för Hamas. Det folkliga stödet omvandlades till en demokratisk valseger. Omvärlden fasade för demokratins nyckfullhet men ingen rekommenderade en algerisk lösning: att ogiltigförklara valet.
Hamas förbereder regeringsbildningen. Jamel al Khudiari, ingenjör och affärsman, väntas bli premiärminister. Ziad Abu Amro, statsvetare från prestigefyllda Georgetown, tar hand om utrikesaffärerna. Och Salam Fayyad, ekonom från Texas och Valutafonden, blir finansminister.
Kompetenta teknokrater, övertygade demokrater och troende muslimer. Ett framsteg för civilisationen.
Jag förstår inte riktigt.
Technorati Tags:
Demokrati, Hamas, Palestine, Swedish
Senaste kommentarerna