USA ut ur Irak

USA ut ur Irak

Just nu känns faktiskt kriget som den allra viktigaste frågan. För mig är det inte svårt att ta ställning – det finns ingenting som rättfärdigar den USA-ledda aggressionen mot Iraks folk. USA bedriver ett anfallskrig mot ett land vars ledning det inte går att försvara – vilket dock inte innebär att det finns någon möjlighet att försvara attacken.

Iraks folk har lidit under Saddam, lidit på grund av oetisk sanktionspolitik dikterad av USA och skall nu slutligen bombas till underkastelse – var finns våra ledares passionerade kamp mot detta? Hur kan någon sitta tyst medan USAs ledning meddelar att de tänker genomföra det mest omfattande bombandet någonsin? Till skillnad från Göran Persson känner jag inte sorg över det som händer utan vrede.

Det mest fantastiska och skrämmande med den situation som nu uppstått är den flathet som så många politiska ledare uppvisat under hela den tid det varit uppenbart att USA avsett attackera Irak. Alltför många har gömt sig bakom den s.k. FN-linjen i vars skydd man undvikit att klart och tydligt ta ställning för varje lands suveränitet och varje folks rätt till självständighet.

Det Bush, Blair och deras kumpaner gör sig skyldiga till är krigsförbrytelser. Vem kommer att ställa dem till ansvar? Vem kommer att föra dem till domstol?

I media kan vi nu följa ett intressant fenomen. I huvudsak förmedlas den amerikanska propagandan, med få undantag, och med bara försiktiga reservationer. I nyhetssändningar vänder sig programledare till de Washington-baserade korrespondenterna och frågar (på till synes fullt allvar) om utvecklingen av anfallet som om något som meddelas från Vita huset eller Pentagon skulle kunna antas vara "nothing but the truth".

Det vore också klädsamt om såväl media som politker kunde benämna saker och ting vid dess rätta namn. Jag har hört nyhetsrapportering i vilken terrorbombningar mot irakiska städer faktiskt kallas uppdrag. Irak har dessutom rätt att försvara sig (även om det är Saddam som ger order) och bedriver således ett försvarskrig vilket är rättfärdigt.

Hela den amerikanska aggressionen baseras ju uppenbarligen på en strävan att upprätta en ny världsordning i vilken USA tar sig rätten att enväldigt ordna världen på det sätt som svarar mot USAs intressen. Om denna ordning kan den intresserade läsa i texter från Bush närmaste medarbetare. Att denna strävan efter hegemoni kläds i närmast fanatiskt religiösa termer gör den bara än mer obehaglig.

När politiska ledare i många länder fegt avstått från att offentligt brännmärka den amerikanska poilitiken är det mycket hoppingivande att se de många människor som varit beredda att gå ut och demonstrera mot kriget. Tillsammans har vi möjlighet att stoppa denna politik. Det kommer dock att ta tid och många mäniskor kommer att dö och/eller orsakas betydande lidande under tiden.

Några reflektioner har jag gjort i samband med de olika manifestationerna mot kriget. I Stockholm acceptera demonstrationsledningen att USAs ambassad inte får vara slutmålet för demonstrationerna ( i torsdags då jag deltog i demonstrationen hamnade vi på ett mörkt Gärde). En grundläggande rättighet såsom demonstrationsrätten borde förstås inte få inskränkas (av polisen som jag antar reglerat detta) så att man inte kan demonstrera utanför den beskickning som faktiskt berörs.

I samband med olika manifestationer har jag också plötsligt befunnit mig bland folk som hoppar upp och ner uppmanade därtill (den som inte hoppar är för Bush?). Undrar hur den typen av agerande ser ut i ögonen på irakiska kvinnor och barn när bomberna briserar i deras närhet?

Sedan någon dag har också en annan fråga dykt upp – vapenexporten. Jag tror inte frågan om att bekämpa USAs aggression betjänas av att särskilt mycket energi läggs på att diskutera denna fråga. För den som drabbas av bruk av vapen är tillverkningsland fullständigt ointressant – det är avsändaren av projektilerna som är fienden. Problemet med vår vapenexport är att vi låtsas att det går att exportera till en begränsad skara länder som aldrig skulle kunna tänka sig att använda vapnen.

Mörkö, 20030323

USA ut ur Irak Just nu känns faktiskt kriget som den allra viktigaste frågan. För mig är det inte svårt att ta ställning – det finns ingenting som rättfärdigar den...