Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Frihetlig var ordet sa Bull
Popcornsocialism | 之乎者也: “Den hårda socialdemokratiska modell som gäller, den med utopiska nollvisioner för allt, är nämligen ett ideologiskt missfoster som aldrig kan realiseras. Ju förr man inser det, desto snabbare kan socialdemokratin formulera en ny samhällelig frihetsvision av samma dimensioner som i fornstora dagar.”
Man kan förhålla sig till det socialdemokratiska partiets uppenbara kris på många sätt. “Åter till rötterna” är ett sådant som låter lockande men kan antingen – som dessvärre ofta blir fallet – leda till s.k. återställarpolitik (som om krisen kan jämföras med en baksmälla) eller – och mera konstruktivt – kunna leda till en formulering av partiets politik baserat på en analys av dagens samhälle utifrån den “historiska uppgiften”. Som medlem med en stark känsla för de grundläggande socialdemokratiska värdena som kan sammanfattas i frihet, jämlikhet och solidaritet är det det senare som tilltalar. Tilltalar därför att det erbjuder nya möjligheter att formulera politik som faktiskt innebär att människor får utrymme att växa utifrån sina egna val (frihet) i ett samhälle där alla har lika livschanser (jämlikhet) och där ingen lämnas utanför (solidaritet).
Niklas Dougherty / 倪阔乐 pekar på några områden där det egentligen är ganska självklart i vilken riktning vi bör gå. Det intressanta med detta är att att han gör det utifrån dvs inte är en medlem, att han ändå väl uppfattat de ideologiska utgångspunkterna och att här dessutom konturerna av ett politiskt spelrum framstår. Efter 5 år med högeralliansen ser vi ju att friheten för människor i vårt land inte ökar samtidigt som ojämlikheten ökar och solidaritet med utsatta sätts på undantag.
En konsekvent politik byggd på dessa grundläggande värderingar behövs. Utrymme på den politiska spelplanen finns för en sådan. Allt vi behöver göra är att formulera den – sakta men säkert beta av område efter område.
Skadereduktionism verkar vara en bra utgångspunkt – inte minst när det gäller drogpolitiken (och precis som Dougherty påpekar finns det ju exempel från andra områden där vi använt det framgångsrikt)
En politik som faktiskt skapar förutsättningar för tillväxt (som bland annat är en förutsättning för utveckling av gemensamt finansierade lösningar) är också nödvändig, verklig frihet har också bara den som kan försörja sig själv. Betyder t.ex. riktigt låga skatter för de med riktigt låga löner. Problemet är inte de arbetslösa utan bristen på jobb.
Utbildningssystemet måste säkra likvärdighet. Bort med återvändsgränder, Resurser efter behov. Likvärdig standard oavsett val av skola. Alla ska få utveckla den kompetens som behövs i framtidens samhälle.
Kampen för ökad frihet måste föras på många plan, allt från den enskildes utrymme att efter eget gottfinnande forma sitt privatliv till alla människors rätt till frihet från övervakning, krig och förtryck. Så hänger frihet ihop med solidariteten. Så blir ockupation, militär intervention åter förhatliga begrepp och otillständiga metoder.
Tillsammans i olika konstellationer kan välfärd byggas, byggas på gemensamt engagemang och egen kraft. Ett formulerande av ett folkrörelseideal för vår tid behövs där just engagemanget kan få utlopp, tas tillvara. Där fria människor tillsammans skapar lösningar som passar de egna behoven.
Technorati Tags:
Framtiden, Frihet, Jämlikhet, Narkotikapolitik, Niklas Dougherty, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Utbildning, 之乎者也
Israel och Palestina är ett
Enstatslösning enda vettiga på sikt: “Socialister bör förespråka klassförbrödring och enstatslösning. Den enda möjligheten på längre sikt är att palestinska och judiska arbetare enar sig mot den sionistiska kolonialstaten. Rent militärt går det inte att besegra Israel, enda vägen till reell förändring är att det börjar jäsa inne i själva Israel.”
(Hittat via knuff.)
Självklart är det så att en enstatslösning egentligen är den enda vettiga. Kartan som jag publicerade häromdagen visar ju det rätt tydligt ur ett rent geografiskt perspektiv. Frågan om den idylliserande bilden (som Mullvaden torgför) av den palestinska och den israeliska arbetarklassens roll i en sådan lösning är dock lite mera komplex. Jag associerar till den diskussion om arbetarklassens karaktäristika som Anders Nilsson och undertecknade påbörjade för några veckor sedan.
Vill man tilldela arbetarklassen en roll i sammanhang som dessa måste man realistiskt bedöma dess organisering. Jag har dessvärre sett få tecken på att det skulle finnas, vare sig bland israeler eller palestinier, en medveten och orgaiserad arbetarklass som skulle kunna ta kommandot över, eller åtminstone spela en betydande roll, i formandet av politiken. Tvärtom faktiskt, det tycks saknas ens embryon (såvitt jag känner till) till en sådan organisering med undantag för en del fredsdemonstranter av oklar klassbakgrund.
Ingenting tyder på att dessa fredsdemonstranter i dagsläget påverkar den israeliska aggressionen.
Utan kommentarer
Signerat Tony Johansson om konflikten palestinier-israeler: "Lika eniga tycks de flesta vara om att Israel har rätten på sin sida att angripa Gaza, för att oskadliggöra militära mål. Även Israels kritiker inleder vanligen med, att slå fast att Israel har rätt att utöva självförsvar mot raketattackerna.
Emellertid är rätten till självförsvar, såsom den definieras i FN-stadgan, begränsad till att gälla när en stat angrips av en annan stat. Gaza är ingen stat, utan ett av Israel ockuperat område. Angrepp som riktas mot Israel från detta område, ger därför inte Israel rätt till självförsvar.
Det folkrättsliga ramverket för det pågående kriget utgörs av själva ockupationen. En olaglig ockupant kan aldrig, när denne bekrigar de ockuperade, åberopa rätten till självförsvar.
Särskilt konstigt är inte detta. Motsvarande begränsning finns för individer i nödvärnsrätten. Om en våldsman ger sig på dig med knytnävarna, när du är ute och går på stan, då har du rätt att värja dig och utöva ett visst våld för att försvara dig. Men som svar på detta kan inte våldsmannen, ilsken över att du värjt dig, åberopa självförsvarsrätten och slå dig medvetslös med ett järnrör.
En ockupant är alltid, definitionsmässigt, i våldsmannens legala position. "(Hittat via Tony Johanssons anteckningar på Facebook .)
Vem hotar vem i Mellanöstern? signerat Per Garthon.
Enligt Sipris årsbok 2007 satsade Israel 2006 11,37 miljarder dollar på militära utgifter. Det är mer än de sammanlagda militärutgifterna i de fem arabstater som historiskt har varit inblandade i krig med Israel: Egypten, Jordanien, Irak, Syrien och Libanon.
Dessutom har Israel rikliga lager av atomvapen, kemiska och biologiska vapen, något som sällas diskuteras i Sverige.
Enligt FN:s mått på mänsklig utveckling, Human Development Index 2006, ligger Israel högre än samtliga arabstater, på 23:e plats i världen med index 0,927, något högre än det genomsnittliga i-landsindexet, 0,923.
Det sammanlagda indexet för arabvärlden är 0,680, och då är alla de välkända superrika oljestaterna medräknade, bara en tusendel över det genomsnittliga indexet för samtliga utvecklingsländer, 0,679.
Alla kalla fakta visar alltså att Israel är ett tekniskt högutvecklat i-land, som dessutom stöds av USA och EU. Palestinierna utgör ett litet övergivet u-landsfolk, som inte stöds ens av sina närmaste arabiska grannar.
Allt detta vet världens makthavare på grund av en outsinlig rapportflod från FN-organ, tankesmedjor, folkrörelser, kyrkor, Jerusalemkonsulat, människorättsorganisationer, såväl israeliska och palestinska som internationella.
Ändå görs ingenting för att tvinga Israel att följa internationella avtal och spelregler, medan palestinier utsätts för blockad, bojkott, innestängning, svält och förnedring.
Att vilja riva alla murar eller dö av Anders Widén
När Djingis Khan år 1177 stod vid den kinesiska muren som brådmogen 12-åring sa han:
– Muren har kostat Kina tusen gånger mer att bygga än att ge oss stackare på andra sidan mat de år vi drabbats av hungersnöd.Några år senare, som 17-åring, började han att samla sin armé. Därefter gick han in och tog hela Kina. Han gjorde det eftersom Kina inte bara byggt en mur, utan likt ett förtida FRA sände ut spioner bland folken i Kina men också på stäppen. Som Djingis Khan sade:
– Man gick aldrig säker.Nutid
Till samma sorts korkade kostnader byggdes Berlinmuren. Och nu bygger Israel sin mur och lägger alla pengar de kan på stridsflygplan och pansarvagnar.
Till en bråkdel av kostnaden skulle de kunna hjälpa till att bygga upp Gaza och andra områden med skolor, fungerande vård och vattenförsörjning.En del tror att vi inte är lika korkade i Sverige. Tyvärr är vi det. Ibland är det precis som om vi inget lär av historien.
Mona Sahlin om Gaza
Vad säger Mona Sahlin och bloggsossarna om Gaza?: “Nu har jag tillbringat en stund med Google och andra sökmotorer och hittar ingenting om att Mona Sahlin skulle ha sagt vare sig bu eller bä om det som sker just nu i Gaza. Jag tolkar det som att socialdemokratin tiger och samtycker. Eller får vi möjligen se social-
demokraternas representanter på nästa stora demonstration mot Israel?”(Hittat via knuff.)
Håller egentligen helt med Jinge, det är pinsamt tyst. Var dock tvungen att verifiera hans påstående om att just Mona Sahlin varken sagt bu eller bä och gör alltså en Google-sökning på Mona Sahlin Gaza och hittar förstås omedelbart en länk till partiets sida där hon tillsammans med Urban Ahlin igår gjort följande uttalande:
– Israel visar ett helt oacceptabelt övervåld i sitt svar på raketattackerna från Gaza, säger Mona Sahlin och Urban Ahlin i ett uttalande med anledning av det uppblossandet våldet i Gaza och södra Israel.
– Vi känner en stor ilska och vanmakt över att våldet återigen tillåts härska. Att flera oskyldiga, däribland flera barn, dödas i attacker kan aldrig försvaras. Det som hänt är en tragedi. Parterna måste omedelbart sluta attackera varandra, och återgå till de fredsförhandlingar som trots allt har inletts. Israel som den starkare parten måste ta det största ansvaret. Hamas måste avväpnas.
– Vi uppmanar EU och Carl Bildt att inleda samtal med Hamas. Varje möjlighet att snabbt få slut på situationen med alltmer våld måste prövas. Såväl Hamas som Israel måste förmås att sluta använda våldets väg och återgå till samtal och dialog.
Alltså – Jinge har fel när han hävdar att Mona Sahlin inte uttalat sig men samtidigt helt rätt – uttalandet är nämligen enligt sidan gjort 2008-03-01 kl. 10:39
Kan man fira ett Gott nytt År
Israels anledningar till övergreppen i Gaza: "Globalt finns det ett intresse hos imperialismen att kontrollera oljekällorna i Mellanöstern. Israel är en central del i detta spel. Med hjälp av Israel, som en slags slagskepp i den känsliga politidska och sociala miljön i Mellanöstern garanterar man oro och viss kontroll (att skapa motsättningar är ett sätt att härska). Utan Israels närvaro i regionen skulle det vara svårare för USA-imperialismen att ha kontroll över området och dess olja.
Angreppet mot Gaza fungerar också som en del i USA-imperialismens så kallade krig mot terrorismen. Ett krig som på olika plan syftar till herravälde och kontroll över delar av världen, som råkar vara muslimska, men där det finns mycket olja. Som Centralasien (ockupationen av Afghanistan), Mellanöstern Irakockupationen, stödet till Israel och reaktionära arabiska regimer som Saudiarabien), Östafrika (kriget mot Somalia och Drafur-kriget). Kriget mot terrorismen är en ideologisk konstruktion för att utnyttja rasism och religion i imperialistiska syften."
Den karta som Anders Svensson också publicerar i anslutning till inlägget ur vilket citatet ovcan är hämtat illustrerar som synes väl omfattningen av den israeliska aggressionen mot det palestinska folket.
Att palestinier har all rätt att försvara sig i en situation där Israel lagt beslag på nästan all mark torde väl vara självklart. Notera alltså att det Hamas försöker försvara – nuvarande Gaza, världens mest tätbefolkade område (såg jag någonstans) – är alltså en bråkdel av det område som skulle tillfallit palestinierna enligt UNs delningsplan 1947. Ett område som också saknar förbindelser med andra palestinska områden – som efter år av terror och ockupation också bara utgör en bråkdel av det ursprungligt tänkta.
Eftersom Egypten av oförklarliga skäl inte har en öppen gräns mot Gaza så är dess komminikation med omvärlden synnerligen begränsad – övriga gräns i princip helt kontrollerad av Israel. Och Israel drar sig ju inte ens för att attackera humanitära transporter på internationellt vatten.
Inte vet jag, men för mig lägger de israeliska övergreppen på Gaza-borna en sordin på nyårsfestandet. Jag önskar visserligen alla ett Gott Nytt År men riktat till människor i en så utsatt situation känns det inte riktigt bra. Till dem önskar jag faktiskt inget mindre än ett mirakel – att världssamfundet entydligt ställer sig på de förtrycktas sida och upprättar en militär skyddsstyrka som slår tillbaka varje försök till aggression från Israels sida.
Protestera mot Israels folkrättsbrott bekvämt
Berätta för Israels ambassad vad du tycker
: “SSU har tagit ett lysande initiativ: “Ring Israels ambassadör och protestera mot kriget i Gaza!” Så här skriver ”http://www.ssu.se/om_ssu/?idart=2890">SSU: “Israels senaste bombningar av Gazaremsan skördar på nytt oskyldiga människoliv. Över 345 palestinier har dödats och mer än 1400 har skadats. Krig och våld är aldrig en lösning på konflikter. Därför uppmanar nu SSU till handling genom ordets kraft. Slå en signal till Israels ambassadör och meddela din mening på 08-52806500.”"
Ambassadören Benny (Benjamin) Dagans direktnummer är 08-528 06 512
Ambassadens officiella epostadress är info@stockholm.mfa.gov.il
Vill man överlämna sin protest personligen är adressen
Storgatan 31
114 35 Stockholm
Har man tillgång till en fax är numret 08-528 06 555
Någon information om den israeliska statsterrorismen riktad mot palestinierna hittar man dock inte på ambassadens hemsida:-(
Även Ullis Sandberg tycker att det är en bra idé att protestera direkt till den israeliska ambassadören.
Fler försvarare av statsterrorism och rasism
Mellanöstern: Minerad mark: "Det rådde en vapenvila. Denna vapenvila bröts, gång på gång, av Hamas – som sköt raketer in i Israel från Gaza. Så, vad hade man väntat sig? Att Israel stillatigande skulle ta detta? Knappast. Motanfallet kan inte ha kommit som någon överraskning för någon. Allra minst för Hamas.
I svenska media är detta väldigt mycket mer inlindat. Ibland så mycket att uppgiften inte syns till över huvud taget.
Det har krävts civila dödsoffer, vilket är förfärligt på många sätt. Men man måste ändå ställa sig frågan vilket ansvar palestinierna själva har för detta. Säga vad man vill, men Israel ställer sina soldater mellan fienden och sina barn. Hamas ställer sina barn mellan sina soldater och fienden. Vilket är otäckt cyniskt. Hamas offrar civila för att framställa Israel i dålig dager.
Jag har inget emot varken palestinier eller israeler. Jag önskar dem fred och lugn och ro. Och varje människoliv som spills i denna konflikt är en tragedi, oavsett vilken sida som drabbas.
Men för att vi skall få se fred i Mellanöstern krävs det att palestinierna tar och skärper till sig en smula. Att de väljer andra än beväpnade vettvillingar i pyjamas till ledare."
Här ser vi ett exempel på hur vänner till den rasistiska terroriststaten Israel försöker framställa situationen som varandes offrets fel. Lika rätt som att framstäla den våldtagna som skyldig till det övergrepp han/hon utsatts för. Bara genom att bortse helt från t.ex. Israels blockad av Gaza som väl pågått rätt oavbrutet under den s.k. vapenvilan, bara genom att bortse från byggandet av apartheidmuren, bara genom att bortse från nu runt 50 år av fördrivning av palestinier från mark de bebott långt före den israeliska statens uppkomst kan man göra palestinierna till de skyldiga – till de som skall “skärpa sig”. Uttalandet är faktiskt helt fantastiskt – gjort av en man – Henrik Axelsson – som jag lärt mig respektera under det gångna årets kamp mot högeralliansens införande av massiv övervakning.
Är det för övrigt något fel på svensk medias bevakning av frågan är det väl att den är Israel-vänlig.
Israel – satans mördare
Israel har rätt att försvara sig mot Hamas: “Israel har rätt till självförsvar. Varje stat måste agera mot dem vars mål är att utplåna, förnedra och förgöra. De många döda är inte bara israelernas fel. Hamas vill maximera de civila offren för att vinna opinionen. Och svenska medier spelar dem rätt i händerna. Det skriver Fredrick Federley, tongivande riksdagsledamot för centerpartiet.”
(Hittat via nkuff.)
Jag har inte riktigt vetat hur jag skall angripa frågan om det pågående israeliska massdödanet i Gaza. Själva företeelsen av rasistiskt övervåld mot en palestinsk befolkning ihopträngd på en yta motsvarande Sigtuna kommuns storlek är så upprörande, så fullkomligt oförsvarbar, att det är svårt att hitta ord, svårt att hantera den vrede man känner, svårt att riktigt förstå hur detta brutala våld kan rättfärdigas, svårt att förstå att det finns israeler som är beredda “att bara lyda order”. När man så läser aktstycken av det slag som Fredrick Federley gjort sig skyldig till finns inte längre något försvar för att inte delta, för att inte skrika ut den vrede och det förakt som måste riktas mot den rasistiska politikens hantlangare. Och Fredrick Federley utgör definitivt en av dessa.
Det är detta som Federley försvarar:
Sju barn ska ha dödats i natten bombningar av Gaza. Sammanlagt har nu 310 människor dödats och 1 400 skadats sedan Israel inledde anfallet mot det palestinska territoriet vid lunchtid i lördags.
I morse dödades också en israel i staden Ashkelon i södra Israel, av en raket avfyrad från Gaza, uppgav stadens borgmästare enligt Reuters.
Det var det andra israeliska dödsoffret sedan i lördags. (SvD)
Men de civila förlusterna i Israel är som vanligt mycket mindre än på den palestinska sidan. Av ungefär 350 palestinska döda uppges de allra flesta ha ingått i Hamas styrkor, men de civila offren uppgår enligt FN och vårdkällor till cirka 60, varav över 20 barn.
Efter flera dagars grälande öppnades på måndagen så smått gränsen Gaza—Egypten för skadade och vårdmateriel.
Ännu finns dock över 1 500 skadade palestinier i Gaza och sjukhusens situation är ohållbar. Det säger psykiater Iyad al-Sarraj på organisationen Gazas program för mental hälsa till TT på telefon.
— De flesta kroppar som anländer till sjukhusen är helt sönderslitna. Ibland är det bara bitar och köttstycken som inte ens går att känna igen. (HD)
– Den israeliska armén beskjuter oss var femte minut, säger den palestinske fotografen Mohammed Abed medan han är på väg från sin hemstad i Rafah till Gaza stad på måndagen.
– De har beskjutit tunnlarna vid gränsen mot Egypten med mer än fjorton raketer. Och inte bara det, nu skjuter de på moskéer också! säger Mohammed Abed upprört.
– De har inga raketer inne i moskéerna, där är bara civila, säger han medan en dov smäll hörs i bakgrunden.
– Hör du? Där var ännu en träff från israelisk militär.
– De skjuter mot hus där civila bor. Om det finns någon från Hamas i ett hus så skjuter de mot det eller mot storfamiljens hus. Detta är inte ett krig mellan Hamas och Israel. Det är ett krig mot de civila, mot mer än 1,5 miljoner Gazabor, säger Mohammed Abed.
Han berättar om hur minst fem kvinnor i familjen Ballousha i Jabaliya, i den norra delen av Gazaremsan dödats under ett israeliskt anfall: modern och hennes döttrar. (SvD)
Att Israel är en rasistisk terroristisk stat står fullständigt klart – att hävda något annat är att hänge sig åt försvar av rasistisk politik och statterrorism. Via Motbilder hittar jag USAs definition av terrorism, den uppfylls som synes helt av staten Israels agerande mot det palestinska folket.
According to the US’s own definition of terrorism Israel is squarely in the frame. Under Section 3 of Executive Order 13224 “Blocking Property and prohibiting Transactions with Persons who commit, threaten to commit, or support Terrorism”, the term “terrorism” means an activity that:
(i) involves a violent act or an act dangerous to human life, property, or infrastructure; and
(ii) appears to be intended
to intimidate or coerce a civilian population;
to influence the policy of a government by intimidation or coercion; or
to affect the conduct of a government by mass destruction, assassination, kidnapping, or hostage-taking. (Redress)
Det är förstås svårt att försvara Hamas raketattacker mot israeliska mål som nog i allmänhet (på grund av bristande teknologi) riktas/drabbar civila israeler. Det är dock inte alls svårt att förklara/förstå metoden som tycks vara en av de få som står tillbuds, det är palestinierna som har rätt att försvara sig mot de ständiga övergrepp de utsätts för av Israel (och deras hantlangare i form av fega företrädare för världssamfundet – vår egen utrikesminister inte undantagen). Det israeliska våldet saknar dock all proportionallitet och riktas mot en helt underlägsen motståndare och sannolikt helt avsiktligt för att orsaka största möjliga materiella och mänskliga skada.
Den som beordra anfall av detta slag är en mördare och ett svin och bör ställas inför domstol.
Den som utför anfall av detta slag gör sig skyldig till brott mot mänskligheten.
För den som försvarar övergreppen finns inget försvar.
Nationellt självbestämmande versus geopolitiskt spel
Carl Bildt vår mest okunnige utrikesminister?: "En annan som varit inblandad i den Georgiska militära upptrappningen är israelerna. Under de senaste sju åren har de tränat Georgiska trupper för att sättas in mot ryssland och en georgisk minister har särskilt tackat israelerna för deras hjälp.. Israelerna har dock låtit bli att sälja vissa vapensystem för att inte reta upp ryssarna och överväger nu att tillfälligt ställa in alla leveranser. Tills vidare fortgår de dock, även om många “säkerhetskonsulter” flytt landet.
Eldprovet kommer nu när Georgien tycks ha gett upp med sina ambitioner att återinförliva Sydossetien i det egna landet. Kommer Ryssland att stanna vid detta eller vill de använda sig av amerikanska metoder som regimskifte?
Och vanligt visar Carl Bildt sina historiska okunskaper om världens regioner och sin extrema inkonsekvens gällande Kosovo och Sydossetien. Okunnigare utrikesminister var det länge sedan vi hade."(Hittat via knuff.se.)
Jag kan inte låta bli att gilla rubriken till Hampus Eckermans inlägg:-) Atash som gästar Roya och Matildas blogg skriver och kommenterar också Bildt:
De senaste dagarnas krig i Georgien och Sydossetien har blottlagt mediernas starka förbindelser med makten. Pengamakten och statsmakten. Med all rätt har de riktat stark kritik mot Rysslands bombningar av Georgien. Men var är kritiken mot Georgiens invadering och mördande av sydossetier, undrar en? Vad händer i Sydossetien och Abkhasien? Nyhetssändningarna idag på SVT och TV4 lyckades med konststycket att helt utelämna Sydossetien trots att tusentals är på flykt därifrån. Istället för att söka självständiga källor vänder de sig till pajasen Carl Bildt som agerar allvetande kommentator trots att hans roll som utrikesminister inte är att ge oss en ”objektiv” omvärldsrapportering utan att berätta om Sveriges ställningstagande i situationen. Men media älskar Carl Bildt och Bildt älskar sig själv så han får mala på.
Enn Kokk som önskar självständighet åt de ca 100 000 ossetierna som bor i Sydossetien skriver att
Min grundläggande uppfattning, att stater bör baseras på demokrati och ett gemensamt majoritetsspråk, helst också ett gemensamt kulturarv, leder mig till uppfattningen, att Georgien inte med näbbar och klor bör hålla fast vid att Sydossetien måste förbli en del av Georgien. Slutsatsen av detta är dock inte att Sydossetien bör förenas med Nordossetien inom ramen för den ryska federationen. De som en gång hamnar inom de ryska gränserna, kommer obönhörligt att gradvis förryskas. På nordossetiskt område bor redan en stor rysk befolkning, och osseterna är “integrerade” också på annat sätt; de måste till exempel använda det kyrilliska alfabetet.
Vill osseterna överleva som folk, och det är deras fulla rätt, bör nationsgränserna revideras på två håll: Sydossetien tillåtas lämna Georgien och Nordossetien tillåtas lämna Ryska federationen för att sedan tillsammans bilda en demokratisk ossetisk stat.
Ska det till internationell fredsövervakning och medling, är det här det som bör vara målet.
Men jag inbillar mig inte att det är särskilt lätt att komma dit. I internationell politik, inte minst stormaktspolitik, är det fullkomligt tabu att tala om förändrade statsgränser. Fråga Kina om tibetanerna och uigurerna, får ni se! Och fråga ryssarna om tjetjenernas rätt till självständighet!
Man måste förstås undra lite över denna närmast översvallande entusiasm för etniska gruppers krav på nationell självständighet. Kanske inte vad jag trodde skulle bli resultatet av arbetarrörelsens internationalism.
Claes Krantz undrade var de svenska protesterna mot Georgiens angrepp fanns:
Läser man vad UD säger nedan är det på gränsen till hyckleri. Men så är det väl Sveriges officiella utrikespolitik att stödja Georgiens rätt att upprätthålla sin territoriella integritet med vad jag antar alla medel som finns tillgängliga.
Även Sverige tillämpar tydligen realpolitik före den som selektivt brukar kallas mänskliga rättigheter. I stället för att ta ställning i ett krig där det inte finns någon rätt sida kunde vi varit en oberoende röst. Men det går tydligen inte med den USA och NATO anpassade utrikespolitik som Carl Bildt driver.
För den som är lite intresserad av vad som faktiskt ligger bakom konflikten och inte bara vill se etniska gruppers självständighetskamp som nyckeln kan Anders Svenssons skriverier vara av intresse. Särskilt artikeln om oljan och den om USA:s intressen i Kaukasus klargör den del.
Mer klassperspektiv, Johan!
FRA och kriget mot terrorismen (del tre): "Så vad vi kan se i förlängningen av FRA-frågan är kanske snarare egentligen en spänning inom liberalismen; mellan en mer humanistisk och en mer krasst ekonomistisk ådra. Mellan de som lägger tonvikten vid de mänskliga rättigheterna och principerna och de som istället ser den osynliga handen och den avreglerade marknaden som syftet och målet – ett mål som alltså mycket väl kan försvaras med “uppkavlade skjortärmar” (och där krigsmetaforen är ett mycket lämpligt sätt att säkerställa stödet för detta goda som ska försvaras). Eller, om vi så vill, mellan en vänster och en höger.
Att socialdemokratins partiledning i FRA-frågan har tagit så tydlig ställning för den “vänsterliberala” hållningen är något mycket positivt. Det innebär ju på intet sätt att man tagit ställning mot västerländsk demokrati, trygghet eller nationell säkerhet (vad försvarsminister Tolgfors än kan tänkas tycka). Men det innebär att man faktiskt satt människan framför till och med den välfärdskapitalistiska västerländska staten. Låt oss för enkelhets skull säga att man tagit ställning för liberalismens moraliska grund istället för dess praktiska tillämpning."
Än har Johan Sjölander inte helt infriat mina förväntningar men han är nog på god väg eftersom det utlovas ytterligare delar i denna artikelserie (1, 2 och 3 finns alltså redan). Vad jag hittills saknar – eftersom Sjölander verkar likställa/förväxla några ismer, deras mål på ett mera objektivt samhälleligt plan med de individer som mer eller mindre tydligt företräder dessa – är klassperspektivet. Enkelt uttryckt så utspelar sig ju motsättningen mellan arbete och kapital, mellan de besuttna och folket bara till begränsad del inom det vi betraktar som politiken. Detta återspeglar sig ju t.ex. genom att socialdemokratin i ganska stor utsträckning som statsbärande parti många gånger snarast kommit att tjäna kapitalets intressen trots sin ideologiska hemvist i den folkliga myllan.
Det blir också tydligt när man studerar hur folk faktiskt i ganska stor utsträckning röstar mot sina klassintressen, när man ser hur folk (lönearbetare) utan att tillhöra den härskande klassen ändå förespråkar ett samhälle med bibehållna/ökande klassklyftor. För alla dessa uppstår med viss regelbundenhet svåra val – det egna intresset kommer att stå i motsättning till kapitalets alldeles oberoende av vilken ism man bekänner sg till. Det ser vi nu när det svenska kapitalets intresse som är intimt sammanlänkat – det finns ju t.o.m. ett avtal mellan Sverige och USA som i realiteten bekräftar detta – med det internationella (och av USA främst företrädda) kommer att stå i stark motsättning till folkets intressen.
Sen är det förstås också så att kapitalets intresse inte alltid är enhetligt i annan mening än att man vill optimera profiten. Krig gynnar t.ex. inte alla utan först och främst krigsindustrin och de som via krigen kan komma åt resurser i form av råvaror. Ständigt förs det en strid mellan protektionism och frihandel som också återspeglar inneboende motsättningar inom den kapitalisktiska ekonomin. Detsamma gäller regleringar kring monopol m.m.
Man skulle kanske kunna göra detta tydligt med ett historiskt exempel. Sverige har som ett av väldigt få länder lyckats hålla sig utanför de konflikter i form av krig som härjat i vår omvärld under mycket lång tid. Vill man så skulle man förstås kunna förklara detta med att vi haft politiker som drivits av en stark fredsvilja men man skule lika gärna kunna förklara detta med att det inte legat i det svenska kapitalets intresse att delta i krig utan tvärtom en förutsättning för maximerad profit har varit att håla Sverige utanför konflikter. Detta har sedan effektuerats av våra ledande politiker och dessutom ideologiserats i form av neutralitetspolitiken. Just nu tycks dock de intressen som ser starkare lierande med den USA-ledda imperialismen som den mest lukrativa vägen nått viss framgång – vi deltar ju med trupp i ockupation av Afghanistan.
Det är alltså inte alls konstigt att det finns s.k. liberaler som i fråga om FRA hamnar på helt olika sidor i striden liksom vi faktiskt har uttryck för samma sak också inom socialdemokratin.
Senaste kommentarerna