Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Jag gömmer mig igen, denna gång bakom Falkvinge
I en kommentar till ett tidigare inlägg hävdade en ny intressant bloggande kamrat vid namn Anders Nilsson att jag gömmer mig bakom andra(i det fallet Jan Myrdal). Jag fann den anklagelsen en smula märklig (löjlig kanske är bättre ordval) och tänker förstås fortsätta med att länka till, citera andra mer eller mindre kloka kommentarer i frågor som jag tycker är viktiga. Här kommer således ett nytt exempel på mitt gömmande:-)
Anders Wik, överdirektör för FRA, berättar…: "För att förstå det juridiska här, så behöver man veta att Europakonventionen har status som Sveriges grundlag sedan 1995. Bryter man mot Europakonventionen, så bryter man också mot grundlagen.
Inspelningen låter så här (länk till MP3 längre ner):
Rick: Men du, i samband med det… det var en grej du sade första gången vi träffades som jag har funderat på lite grann, och det var det här med hur FRA spanar på radio kontra kabel. Du nämnde vid något tillfälle att spaningen i luften som FRA har gjort i ett antal år stred mot Europakonventionen? Jag kollade upp artikel åtta, den lämnar ju massor av utrymme för nationell spaning av säkerhetstjänster och så vidare?
Anders Wik: Ja, men… Det gör den, men vad det inte… vad det… vad som också finns… nån slags prejudikat på, det är ju det att man ska ha… positivt lagstöd. Det räcker inte med att, att det inte är förbjudet.
Rick: Mhm-hm.
Anders Wik: Det måste alltså vara explicit tillåtet, det måste vara explicit sagt att här, den här myndigheten skall göra det här.
Rick: Okej, så det är det som…
Anders Wik: Integritetsintrånget skall alltså vara specificerat.
Rick: Okej, så det är det som ändras nu i och signalspaningslagen där man säger att –
Anders Wik: Ja.
Rick: …FRA har den här uppgiften? Och den har inte funnits tidigare, och det är det du menar som inte…
Anders Wik: Näe, den har funnits tidigare, men så här, på det här sättet så blir den laglig. Eller… eh… Man kan… Eller jag skulle säga det att… juristerna me- vill inte gå med på att…
“…den [uppgiften] har funnits tidigare, men på det här sättet så blir den laglig”. Så uttrycker sig överdirektören för Försvarets Radioanstalt efter att ha utförligt förklarat hur FRAs spaning i luften, som de gör redan idag, bryter mot Europakonventionen – och därmed grundlagen.
Här är inspelningen med det inciterade stycket (MP3, drygt 1 meg)."
(Hittat via knuff.se.)
Vi kan alltså konstatera att FRA-lagen som nu skall beslutas “bara” är ett försök att gära åratal av grundlagsbrott en liten smula mer legitimt. Vi kan alltså också konstatera att detta långvariga brott mot grundlagen uppenbarligen har skett medvetet och rimligen stått fullständigt klart för ansvariga ministrar. Vi kan också notera att dessa lagbrott inte väcker säsrkilt stor medial uppmärksamhet (den granskande journalistiken – vart tog den vägen) och att det såvitt jag vet inte heller startats några förundersökningar.
Bodströmsamhället i sin prydno!
Spelmonopol, fackliga rättigheter, FRA och liberalism
Äntligen!: “”http://www.betssonab.com/">Betsson öppnar spelbutik på Götgatan 37 i Stockholm. Äntligen.
Det är fortfarande olagligt men det ska bli intressant att följa processen. Att det också finns en fyfis spelbutik innebär också att frågan slutar att vara generellt hållen och nu får en konkret handling på ett helt annat sätt."
(Hittat via knuff.se.)
Federley, den man som marknadsför sig som grön liberal och eftersträvar frihet, ansvar och en god miljö blir till sig i trasorna när Betsson öppnar butik i Stockholm. Självklart minns vi apropå frihet och ansvar hur samme Federley ägnade sig åt kamp mot fackliga rättigheter för de anställda i allmänhet och på salladsbarer i synnerhet och också hur den kampen väl avslutades med en konkurs. Lika aktuell är samme man också i FRA-frågan. Nu tycks dock den gröna liberalismen vara mest fernissa – enligt Ekot kommer han inte ens att lägga ner sin röst (höjden av feghet) vid omröstningen den 17 juni som också kommenterats bl.a. i SvD.
Kan vi vänta oss samma principfasta 🙂 högljudda och “ansvarstagande” kamp mot spelmonopolet eller kommer han att rätta in sig i fållan när finansdepartementet försvarar sin kassako – det blir ju så jobbigt att gå emot partilinjen. För det är ju bara statens inkomster frågan i realiteten handlar om. Socialt ansvar är ju som alla vet bara påklistrat på Svenska Spel som en slags kvarleva från den tid då man faktiskt såg spelandet som ett problem, typ 30/40-tal. Aggressivare marknadsföring (än Svenska Spels) får man ju faktiskt leta efter!
Eva-Lena Jansson skriver också om FRA-frågan och herr Federley. För Federley själv existerar tydligen inte alternativet att rösta nej!!!
Frihet är det bästa ting
Första maj kräver nyspråk: “I Sundbyberg inledde ks-ordföranden Helene Hellmark Knutsson förstamajfirandet. Hon erkände att partiet kanske inte lyssnat så noga på de starka röster som faktiskt vill köpa sina lägenheter. Nu ska det lyssnas på dem. Men samtidigt ska hyresrätten värnas. Hon går inte in på hur vare sig det ena eller det andra ska ske. I bortre ändan av Tornparken står ett litet gäng med en banderoll och på den står det “Vi vill köpa loss nu!”. Deras önskan om “nu!” har pågått i månader (vilket beskrivits förut här på ledarbloggen) och hittills har Helene Hellmark Knutsson inte lyssnat så värst mycket på just dem. ”
(Hittat via knuff.se.)
Frihet är det bästa ting – därom råder inget tvivel. Att socialdemokratin varit en väsentlig kraft i kampem för frihet från förtryck av olika slag torde också vara alldeles solklart. Att samma parti i ambitionen att befria från många gånger använt metoder som också begränsar friheten är tämligen ostridigt. Alkoholpolitiken (som ju haft stöd också av liberaler) är ju ett utmärkt exempel – ambitionen att befria människor (familj, barn m.fl.) från det ok som alkoholmissbruk har man använt metoden att begräsna allas tillgång. Eftersom man använt prispolitiken som viktigast instrument kan man ju möjligen hävda att denna inskränkning i praktiken bara drabbat de minst bemedlade men det är i detta sammanhang närmast en randanmärkning. Upprättande av monopol kan ju också beskrivas som en inskränkning av friheten att bedriva motsvarande verksamhet i annan regi.
När det gäller t.ex. yttrandefriheten svajar partiet väsentligt från tid till annan. De senaste åren riktigt illa med allehanda inskräkningar i lag och en obehaglig marsch in i Bodströmsamhället fyllt av övervakning/avlyssning.
Historiskt är det ändå rimligt att hävda att socialdemokratin satt frihet högt. Det har i första hand alltid gällt frihet från arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist osv. Det har gällt frihet från att pengar skall vara alltings måttstock t.ex. inför sjukvården. Det har också gällt frihet att kunna få en utbildning utan att plånbokens tjocklek avgör osv. En solidarisk politik kan man ju kalla det – frihet skall gälla alla!
Just detta att politiken ofta handlat om att åstadkomma frihet från har gjort att möjliga medel ofta handlat om att som i alkoholpolitkens fall i någon mening också samtidigt begränsa. Detta gör att det fortfarande är begränsningar som ses som huvudsaklig metod – inskränkningar av yttrandefriheten med förbud mot “kränkande” yttrande är bra exempel på detta. Nu tror jag dock att vi ser en långsam förändring mot en ökad insikt om att en välutbildad befolkning med relativt sett hyfsad levnadsstandard faktiskt kräver en politik där långt mer ansvar tas av och makt över det egna livet ges till den enskilde. Helene Hellmark Knutsson är nog en av de socialdemokrater som kommit en bra bit på den vägen.
Frihet kräver rättvisa var huvudparollen vid årets 1:a majdemonstrationer. Det är sant. Råder inte rättvisa i termer av lika möjligheter för alla kommer friheten för vissa att begränsas av andra krafter, inte av i demokratisk ordning fattade beslut utan just av marknadens krafter, av plånbokens storlek allena. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.
Också lite parentetiskt – vi har pressfrihet och det är bra. Roligt blir det ju när ledarskribenter utnyttjar denna till att skriva om samma sak dels som ovan i SvDs ledarblogg, dels i egen blogg. Allt för att knuffa fram sig själv? För säkerhets skull skrev hon (Sanna Rayman) en ledare på temat häromdagen också.
FRA aktuellt igen – protestera!
Cattis blogg: Du gamla, Du ofria: “Sången lanseras egentligen i ett högst allvarligt syfte, även om den är rolig. I juni kommer Riksdagen troligen att behandla en ny motion som kommer att ge FRA ytterligare befogenheter. Enligt det nya förslaget ska FRA få tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser”
(Hittat via s-bloggar.)
Nu är det väl så att det är en proposition och troligen en gammal sådan som riksdagen skall ta ställning till (se IDGs artikel). Det blir det förstås inte bättre av och det finns goda skäl att på alla sätt protestera mot detta. Nu är det ju inte längre frågan om vi kommer att passera gränsen utan snarare om att vi redan gjort det.
Vi lever ju alltså nu i ett land som dels tänker övervaka sina medborgares kommunikation (tänk om någon föreslagit att man skulle få öppna och läsa all post!), dels har en hetslagstiftning som förhindrar folk att uttrycka sin mening med hot om fängelse. Vi lever i ett land som skickar folk till tortyr eller tillbaka till stridszoner. Sådana samhällen kan väl knappast kallas demokratiska – var finns respekten för de mänskliga rättigheterna. Kritisera Kina är dock opportunt-:(
Thomas Hartman kommenterar Pär Ströms sång:
Inspirerad av den pågående utvecklingen mot ökad övervakning och kontroll som bland annat vissa socialdemokrater tycks delta i, märkligt nog
.
Out of sync
Kultur för sin tid! Kulturministern som önskade bort Internet.: “Ser inte makten det där gapet som bara blir större? Mellan dem själva och det folk de säger sig representera. Det är tanken som slår mig när de moderata ministrarna Beatrice Ask och Lena Adehlson Liljeroth uttrycker sig så här i sin Brännpunktsartikel i SvD: “Allianspartierna i regeringen har nu enats om ett helhetsgrepp kring fildelningsfrågan”. Tja, har de talat med framtidens väljare eller har de bara suttit och konfererat i Rosenbad, då och då besökta av skivbolagsdirektörer som är rädda för sina vinstnivåer? Man vill alltså göra det enklare för dessa att stämma fildelare på skadestånd och vrida klockan tillbaka till tiden innan nätet, den tid då Paul McCartney och andra “kulturarbetare” håvade in miljarder på ett system som i princip alla betraktade som legitimt för den världen och dåtidens teknik. Men som allt fler nu ifrågasätter.
“Självklart måste de ha rätt att ta betalt för sitt arbete också på internet.”, skriver ministrarna om “kulturarbetarna”. Den rätten har de ju redan. Frågan ministrarna skall ställa sig är följande: Antag att en “kulturarbetare” skriver en låt och vill ha en miljon kronor för varje överföring av den på nätet och att ingen köper den. En unge har kommit över filen och delar med sig till sina polare. Vad skall regeringen göra? Hjälpa “kulturarbetaren” att inkassera 1 miljon i skadestånd från varje person som nu har filen? Är detta ett led i att vara Sveriges nya arbetarparti?”
Den gode Swartz har dels rätt, dels verkar han tro att det är de nämnda ministrarna som bestämmer. Så är förstås inte fallet. Detta demonstreras med all önskvärd tydlighet om man tittar tillbaka lite i historiern – och man behöver inte titta långt. Den senaste justitieministerna av annan kulör var uppenbarligen också helt i händerna på sina tjänstemän och det förhållandet gäller tydligen också den nya (senaste), som jag faktiskt har arbetat åt under 90-talets början varför jag kanske inte är förvånad.
Jag tror inte de två undertecknarna skrivit ett ord av artikel på Brännpunkt, och jag tror inte de tänkt en tanke av de som presenteras (är förresten inte kulturminsiterna gift med Ulf Adehlson?). Någon borde ta reda på vad det är för person(er) på justitiedepartementet som egentligen låtit sig köpas av skivindustrin – kanske inte nödvändigtvis mutas, men som inte har intellektuell kapacitet och verklighetskontakt nog att självständigt kunna orientera sig i 2000-talets nätsamhälle.
Kan dock inte låta bli att reagera lite på hur folk reagerar på denna nyhet (alltså att Beatrice Ask och Lena Adehlson Liljeroth inte fattar någo)t. Särskilt roligt och/eller trist blir det ju när man läserhur t.ex. Joshen (en i övrigt hedervärd person så vitt jag förstår). Joshen får ursäkte detta personangrepp men hur är det möjligt:
I förra valet la jag min röst på centern i tron att jag röstade på ett liberalt alternativ. När nu centern inte bara visat utan också gått ut med att man är ett ryggradslöst parti som inte klarar av att stå, och slåss, för sin åsikt är det uppenbart att jag kastade bort min röst.
Min tro är att det enda som nu kan påverka den politik som förs är att alla vanliga medborgare faktiskt inte bara utöver sin rätt att rösta var fjårde år utan snarare utnyttjar sin möjlighet att engagera sig aktivt i politiken. Jag behöver t.ex. allt stöd jag kan få inom det socialdemokratiska partiet för att få detta att ta bestämd ställning mot integritetskränkande lagstiftning, mot stöd till dinosauren skivindustrin och mot förvrkligandet av Bodströmsamhället. Den senares namngivare har ju fortfarande inte avgått som talesman i dessa frågor.
Det finns förresten tyvärr allt för många som hänger sig åt intellektuella totalhaverier. Ett lysande exempel har jag hittat bland mina socialdemokratiska kamrater:
Hänvisningen till statsminister Reinfeldts löftesbrott att inte ingripa mot den kriminella handling, som kränkning av upphovsrätten de facto innebär, kan man också dra på smilbanden åt. Hans och b-alliansens löftesbrott börjar nu bli så många att de flesta nog tappat räkningen.
Det viktiga i sammanhanget är att vi nu får en lag som åtminstone röjer bland de värsta missfostren på den vidlyftiga och vildvuxna IT-marknad, där ”ogräsbekämpning” alltför länge försummats.
Detta alltså skrivet av en person som har mångårig erfarenhet av riksdagsarbete!!!! Det finns skäl till varför partierna har svårt att rektytera medlemmar. Det finns skäl till varför det s.k. politikerföraktet växer. Man kan bara beklaga att det senare sker med just desammas aktiva medverkan.
Hur bekämpa Övervaknings- och censursamhället
Högerns censur-flirt: “Förbjud sökningar på “bomb”, “terrorism” och “folkmord”.
Så tänkte sig EU-kommissionär Franco Frattini i sensomras att man skulle komma åt terrorismen på internet.
I november blev det ett EU-förslag och nu diskuteras det hela inför beslut i ministerrådet.Då i september avfärdades det av justitiedepartementet. Beatrice Asks stabschef Anders Hall påpekade att ett sådant beslut kräver enhällighet och antydde att Sverige skulle lägga in sitt veto. Sådan censur strider förstås mot svensk grundlag.
I förra veckan återkom Beatrice Ask själv till ämnet. Då sade hon till Ekot att en hänsyn till nationella grundlagar måste skrivas in i beslutet. Hur en sådan hänsyn skulle fungera kunde hon däremot inte säga.
Det är alltså inte längre aktuellt att lägga in ett svenskt veto mot att göra det olagligt att söka information om terrorism eller exempelvis uttala stöd för terrorstämplade grupper. Källor i riksdagen bekräftar att regeringen mjuknat betydligt mot Frattinis idéer sedan de först framfördes.
Den förändringen är inte olik den som drabbat åtskilliga borgerliga integritetsvänne”(Hittat via knuff.se.)
Isobel Hadley-Kamptz har skrivit en utmärkt artikel om den förskjutning som nu sker hos tidigare censurmotståndare. Frågan är hur motståndet nu skall organiseras. Den frågan besvarar dock inte Hadley-Kamptz. Pungbuffeln på Coma Clan har idéer:-). Björn Fridén på Alliansfritt Sverige verkar inne på samma linje.
Av hennes artikel framgår att Sveriges motstånd mot EUs fullständigt galna förslag beträffande censur av ord som terrorism, bomber etc nu brutits ned, hur enskilda företrädare för högeralliansens motstånd mot FRA-lagstiftningen gått samma väg. Hela frågan hanteras nu uppenbarligen lika illa som under den tidigare justitieministern Thomas Bodströms dagar. Frågan blir här om det möjligen är så att våra förtroendevalda politiker som erhåller uppdrag inom området helt hamnar i klorna på övervakningskåta företrädare för polisen? Är de helt enkelt för okunniga? Saknar de ideologisk ryggrad?
Opassande ger fler exempel på hur censuren redan griper omkring sig.
Snart överträffar vi ju här i Europa varje annan del av världen (alla diktaturstater tillsammans) när det gäller att inskränka medborgarnas frihet att ta del av vilken information de vill liksom att via avlyssning av datatrafik närmast skapa total övervakning.
En av de mest upprörande inslagen i denna hantering är den av staten krävda “frivilliga” censur som redan tillämpas av många svenska operatörer. Den ger polisen fullständig kontroll över vad som filtreras bort utanför demokratisk kontroll, utanför offentlighetens ljus. Hittills har den kunnat avslöjas men inte stoppas. Enda möjligheten att undvika den är att leta upp en operatör som inte går i ledband.
Vad skall vi vara rädda för?
Samlad svensk strategi ska bekämpa terrorism: “Det är viktigt att regering och myndigheter visar medvetenhet om att det finns en hotbild också i Sverige och att denna måste tas på stort allvar. Det är också viktigt att tydliggöra kravet på rättsäkerhet. Alla åtgärder mot terrorism, också de mest ingripande, ska vara grundade på våra värderingar om respekt för de mänskliga rättigheterna och grundvalarna för vårt öppna samhälle.”
(Hittat via knuff.se.)
Så avslutar de två ministrarna Beatrice Ask och Carl Bildt en gemensam debattartikel i gårdagens DN. Företrädare för samma regering som genomfört ingripande integritetskränkande avlyssningsmöjligheter. Fattar inte dessa människor att de redan gett efter för terroristernas mål att slå sönder vårt demokratiska, öppna samhälle genom att via oftast små men många inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Var i London för någon månad sedan – där videoövervakas man överallt. Så blir det snart också här.
Många har kommenterat detta:
Nu ska vi alltså ha en nationell plan för att bekämpa terrorismen i Sverige, samt den eventuella terrorverksamhet som finns i Sverige men riktas mot andra stater. Vi måste vara lite mer rädda. Allt för att värna om vårt öppna, demokratiska samhälle och vår respekt för mänskliga rättigheter.
Bildt och Ask skriver också att förbättringar gjorts, och nämner här bland annat de nya möjligheterna att bugga svenska medborgare, men att mer måste göras. Vad det här innebär, rent konkret, står inte att läsa i artikeln. Men visst ringer varningsklockorna, och de ringer tämligen högt. Catharina Ullström
Björn Fridén skriver:
Det enda som händer är att man börjar ta regeringen på ännu mindre allvar. Ett bra sätt att minska terrorhotet är att inte haka på USA:s bombkrig stup i kvarten, att inte gå med i Atlantpakten, och framför allt, det viktigaste- att hålla sig borta från att tumma på rättstatens grundprinciper. De som hävdar sig vilja bekämpa terrorismen är i regel ett större hot mot demokratin är terroristerna någonsin kan drömma om.
Bästa argumenten hittar man hos Rawia Morra:
Men det mest förfärliga i detta sammanhang är talet om att Sverige är en “viktig bidragsgivare” för att höja kapaciteten i de länder som saknar kapacitet till en effektiv rättssäker terrorbekämpning. Vill Ask och Bildt tala om för oss att Sverige bidrar till säkerhetspoliser som kastar folk från balkonger på fjärde våningen medan deras fruar och barn ser på? Är vi till exempel med och finansierar den egyptiska säkerhetspolisen som fängslar och torterar hivsmittade och homosexuella?
I så fall: Håll tyst om det Ask och Bildt. För tro det eller ej, så sent som i onsdags lovsjöng man Sverige på ett av de populäraste teveprogrammen i arabvärlden som det mest humana och rättframma landet i världen. Bara så där i förbigående. Utan några som helst inledningar eller avslutningar. Sveriges bild är fotfarande ljus ute i världen. Försök att inte solka ner det med era så kallade insatser. Sveriges bästa skydd mot terrorismen är stå på de svagas sida och våga säga: Nej! När ett nej är det som behövs för att förhindra statsterrorism och ödeläggelse av hela länder och samhällen. Det är det som behövs för att ni ska slippa få hit folk som ni upplever som hotfulla.
Läs alltså Morras hela text!
Fundera också över följande diagram jag lånat från Fridén
Vad bör vi alltså vara rädda för?
Sahlin rör om i grytan
Min uppfattning var/är att åtskilliga av de som sitter i partiets absoluta topp och som starkt kan förknippas med den politik vi gick till val på 2006 borde ha bytts ut samtidigt som vi valde ny partiordförande. Klädsamt hade varit om de självmant ställt sina platser till förfogande. Vi var alla ansvariga men de ledande i något högre grad. Omprövning är ofta inte människors starkaste sida varför just lite friska inslag hämtade “utifrån” hade varit nyttigt.
Nu valde ju partiet en ordförande som hämtades ur den gamla “toppen”. Givet detta är det förstås nu bra med lite rörelse i ledningen men att byta ut Nuder och ersätta med Östros är kanske inte så särskilt fantasifullt. Om hans – Nuders – reflektioner kring nivån på a-kassa har något med detta att göra så är det ju dessutom ett allvarligt misstag. Den måste förstås också diskuteras.
Aftonbladet: Mona Sahlin petar Nuder: “Mona Sahlin ger förre finansministern Pär Nuder sparken.
Ny ekonomisk talesman för socialdemokraterna blir Thomas Östros.
Aftonbladet kan i dag avslöja att Pär Nuder, 44, tvingas bort från s-toppen. Sedan valet har han varit partiets talesman i ekonomiska frågor och därmed tvåa i hierarkin.
Men Mona Sahlin är inte nöjd med hans insats. Han har uppträtt oengagerat och dessutom retat upp delar av partiet, exempelvis att ifrågasätta om a-kassan verkligen ska höjas.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Själv väntar jag som alla vet på att Bodström byts ut mot en talesman som åtminstone har elementär känsla för personlig integritet och en principiellt riktig syn på frågor om yttrandefrihet och övervakning – personen får förstås gärna också vara socialdemokrat:-)
Inte ens en bra advokat
Oscar Swartz :: Texplorer: Svenska universitet lyder kristen organisation!: “Att ECPAT hela tiden skjuter långt över målet och hamnar i positioner som är allmänt sexnegativa, moralistiska, yttrandefrihetsfientliga och övervakningsvurmande är inte märkligt när man känner till historien: ECPAT är en avknoppning från ECTWT, Ecumenical Coalition against Third-World Tourism, vilket i sin tur är en kristen organisation som generellt motsätter sig globalisering, modernisering och profanisering i form av turism från rika länder till fattigare. Grundaren, presbyterianske pastorn Ron O’Grady, är fortfarande hedersmotsvarigheten till Bodström på internationell nivå. Förre justitieministern Thomas Bodström är ju alltså ordförande för ECPAT Sverige. Jag har ju visat tidigare att han är kristdemokrat.”
(Hittat via Oscar Swartz :: Texplorer.)
Jag har som många andra ifrågasatt Thomas Bodström som justitieminister och senare som socialdemokratisk talesman. Jag gör det fortfarande!
Jag har som många andra ifrågasatt den moralpanik som utlöses i vårt land så fort ett blottat bröst, sexualitet och prostitution kommer på tal. Jag gör det fortfarande!
Nu har jag anledning att också tillsammans med andra ifrågasätta omdömet hos SUNET. Jag hoppas men tror inte att jag kommer att slippa att göra det framgent!
Detta är ju faktiskt otroligt (enligt Swartz):
Jag upptäckte just att Sveriges Universitetsnät, SUNET, den organisation som förser alla universitet och högskolor med internetaccess idag den 21 jan 2008 går ut med informationen att de vill ha ett eget avtal med Rikspolisstyrelsen för att kunna använda ECPATs barnporrfilter.
Jag hade en gång tänkt att rekommendera Bodström att ägna sig åt något han är bra på men måste tyvärr konstatera – efter att mestadels i Aftonbladet – följt hans framfart som målsägarbiträde – att jag inte vet vad det är:-(
ABF och demokrati
En otäck debatt: ““ABF och LO är huvudarrangörer, men många organisationer från vänstern i mycket vid mening medverkar. Det senare irriterar den politiska högern. Nog finns där arrangörer och arrangemang som även jag känner tvekan inför – men det här är ju ett fritt samhälle, och det står var och en fritt att också gå dit och opponera.”
Jag är en mycket kända antikommunist och har bland annt gett ut pamfletter och böcker med udden riktad mot olika extremistgrupper. Jag har också – i en 500-sidig bok – granskat IB och de hårdhänta metoder man när det begav sig använde mot kommunister av olika schatteringar – registrering, svartlistning på arbetsplatser med mera – men kan inte finna annat än att utfrysningsmetoden i stort sett var kontraproduktiv. Bättre då att möta extremistiska åsikter i öppen debatt!
Jag är också övertygad om att demokrater har bättre argument än de som tvivlar på demokratin eller är antidemokrater.
Framför allt är demokratiska samtal alltid bättre än repression.
Och repression är just det som präglar den nämnda SvD-ledaren och mycket annat inom delar av dagens högerborgerlighet.”
(Hittat via s-bloggar.se.)
Inte illa skrivet av den gode Enn Kokk. Det är ingen tvekan om att såväl höger- som vänsterxtremism bara kan hanteras genom samtal, genom att det demokratiska samhället visar sin styrka genom total öppenhet, fullständig yttrandefrihet och med full frihet från övervakning. Det är det tyvärr inte många som förstår – alla rent mjöl i påsenentusiaster, alla åsiktspoliser tillhör de förståndshandikapppade.
ABF försöker i alla fall.
Kommenterat av bl.a. Svensson och Esbati.
Senaste kommentarerna