Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Polisen farligt hot
Polisen: Vår censur saknar gränser!: “ag granskar längre ned ett par exempel ur polisens lista över spärrade domäner och publicerar ett par bilder som bör vara barnporr.
IDG:s Daniel Goldberg fick ett långt samtal med chefen för Rikskriminalpolisens IT-brottssektion, Stefan Kronqvist.
Riktigt skrämmande är att polisen inte ser något fel med att en statlig myndighet sitter och blockerar söktjänster på nätet: “Stefan Kronqvist bekräftar att det barnpornografiska material som fanns på sajten inte lagrades på The Pirate Bays egna servrar. Men han tycker inte att polisen gör fel i att föra upp söktjänster på sin spärrlista.””
Jag har skrivit om detta flagranta brott mot yttrandefriheten, mot informationsfriheten, mot vår rättsordning (ingen skall kunna straffas utan att vara dömd – alla är oskyldiga tills en domstol sagt annorlunda) tidigare och ovanstående är hämtat från Oscar Swartz inlägg i somras. Nu har frågan blossat upp igen tack vare Blogge Bloggelito och en artikel på IDG av Jonas Fredén där Håkan Kvarnström på Telia gör följande “avslöjande”:
TeliaSonera spärrar det som är uppenbart olämpligt och förbjudet.
– För vår personal stoppar vi enbart barnpornografiska sidor. När det gäller våra kunders internetaccess stoppar vi det som polisen ålägger oss. Den listan är lite vidare och omfattar
sidor som innehåller information av kriminell art. Det inkluderar barnpornografi, men även en del andra ”olagliga” sidor. Vi möter inget motstånd mot det, säger Håkan Kvarnsström, CSO på TeliaSonera.
– I övrigt strävar vi efter att bevara användarnas frihet så långt det går genom att spärra så lite som möjligt..
Själv tillskrev jag den s.k. childabusegruppen /(som förstås döljer sig bakom anonymiteten) i somras för att anmäla invändningar mot att jag tack vare listan inte kan titta på bonsai-träd och fick den 23 augusti – alltså efter en månad och 10 dagar följande svar:
Hej !
Sidan koreabonsai.com har varit spärrad då den innehöll grovt
barnpornografiskt material. Sidan är nu bortplockad från listan då den ej
längre innehåller sådant materialVänligen
Gruppen mot sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi
—– Original Message —–
From: Peter Karlberg
To: childabuse@rkp.police.se
Sent: Friday, July 13, 2007 9:04 PM
Subject: http://koreabonsai.com/Jag har invändningar. Ni verkar ju inte ha någon koll överhuvudtaget alldeles bortsett från att själva förekomsten av denna hemliga verksamhet är stötande och inte hör hemma i en demokrati.
Med mindre vänliga hälsningar
Peter
——-
Nu visar det sig alltså att TeliaSonera censurerar annat också, därtill tvingade av polisen som ju alltås gör en hemlig bedömning av vad som enligt deras mening är olagligt. Man blir så upprörd av inte bara förekomsten av listan som jag betraktar som fullständigt oacceptabel i en demokrati utan också den ändamålsglidning som polisen här gör, från det lättsålda barnporrfiltret över till “andra olagligheter” (vilka då – måste tydligen ge mig ut på upptäcktsfärd för själv möter jag inte polisens “stoppskylt”).
Folkvalda blockeras
Barnporrfilter i riksdagen: “Riksdagsstyrelsen beslutade i dag att ett filter mot barnpornografi på internet ska installeras i riksdagens datasystem. Filtret kopplas till en databas som innehåller signaturer av material som redan är identifierat och känt som barnpornografiskt.”
(Hittat via knuff.se.)
Äntligen kan vi sova gott i förvissningen om att våra folkvalda inte ägnar nätterna ut att barnpornografisurfande (eller ännu värre gör det under debatterna). Det hela är ju uromordentligt patetiskt, dels därför att det är att betrakta riksdagsmän som potentiella barnpornografikonsumenter (vi kan väl vara så justa att vi betraktar dem som oskyldiga till det), dels därför att filter bara invaggar oss i en falsk trygghet. Nu införs alltså filter (som väl antagligen kostar skattepengar) för att hindra riksdagsmännen från at begå lagbrott – är det verkligen så vanligt förekommande och borde de inte hellre lagföras?
Om detta kan man också läsa i Dagen.
Debatten om Rikspolisstyrelsens register över “olämpliga” sidor visade ju dels att de saknade förmåga att göra detta urval (nästan vad som helst kan hamna där), dels att det alltid är orimligt att låta någon annan göra dessa prövningar av sidors eventuella olaglighet – det måste respektive användare göra själv. Att våra riksdagsmän – alltså de som har att fatta beslut om lagar – inte självständigt skulle kunna bedöma vad de behöver titta på för att skaffa sig underlag för detta belutsfattande är ju helt sanslöst!
Övervakning och fildelning
Bodströmsamhället och dess risker: Expressen: “De som säger “den som inte har något att dölja har inget emot att bli övervakad” är just de som utgör grogrund för totalitära system. Alla som tror på personlig frihet – de finns faktiskt överallt på de politiska skalorna – och uppskattar den mångfald som uppstår genom denna frihet inser att vi måste vara försiktiga när vi ger upp grundlagsstadgade fri- och rättigheter. Och tänka igenom det hela väldigt noga.
Läs också Expressens ledare idag där PM Nilsson i en Bonniertidning kritiserar Carl-Johan Bonniers åsikter om fildelning och upphovsrätt starkt. Den artikel jag själv skrev om här igår.”
Missade tidigare idag att Oscar Swartz inte bara skrivit i Expressen utan också skrivit ett inlägg i frågan på sin blogg. Där nämner han också en annan aktuell fråga som har med kraven på utvidgade polisiära (och andra) befogenheter när det gäller Internet-användandet. Det frågan gäller är kraven på att kunna utkräva skadestånd för upphovsrättsbrott och Swartz pekar på en utmärkt ledare av PM Nilsson i Expressen (länk se ovan).
Idéer som framförs är möjligheten att stänga av folk från Internet – det kravet bör ju jämföras med att t.ex. förbjuda folk att använda Posten eller att stänga av någons telefon. Så j-a korkat!
Avlägsna Bodström omedelbart
Oscar Swartz: Säg nej till övervaknings-samhället!: “Generell övervakning av hela folket utan misstanke saknar motstycke i svensk historia. Enligt svensk grundlag skyddas varje medborgare mot ”undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”. Undantag kan göras, men inte lättvindigt.
Bodström försökte in i det sista få EU att framtvinga lagring av information om nästan allt vi gör på nätet: all fildelning, allt chattande, allt webbsurfande. Han nådde inte ända fram, även om han fick med sig Danmark och två länder till på den hårdaste linjen.”
(Hittat via Thomas Hartman.)
Får man tro Oscar Swartz referat av Bodströms stoltserande med denna “framgång” så är det nu hög tid at Bodström avlägsnas från posten som ordförande i justitieutskottet. Det är i alla fall mitt krav riktat till kamraterna i riksdagens s-märkta partigrupp. Mer av Swartz skriverier i frågan finns här.
Hartman skriver:
För oss socialdemokrater är den nuvarande hållningen i integritets- och terrorfrågorna ett stort problem. Samhället innehåller alltid kriminalitet, pedofiler, banditer och terrorister. IT ger nya möjligheter även för dem. Men upprustningen skapar nya fiender, konflikter och problem. Vi hamnar i en ond cirkel.
Historiskt har socialdemokraterna dessutom en naiv tro på den goda staten. Det är denna tilltro som gör att vi bakvägen inför metoder som paradoxalt nog avlövar våra demokratiska rättigheter.
Catharina Ullström kopplar också in de skrämmande rapporterna om den kraftigt ökande övervakningen som sker i skolans värld vilken rapporterats bl.a. i DN.
Vi lever i en ytterst obehaglig tid. Det går alltså utmärkt att driva igenom kraftigt integritetskränkande lagstiftning utan egentlig opposition, tvärtom tycks ju mitt partis företrädare faktiskt tävla med batonghögern om att vara värst dvs krossa de grundläggande rättigheter arbetarrörelsen och de gamla riktiga liberalerna kämpat för.
Att den insamlade information kommer att missbrukas är naturligtvis helt klart. Att den kommer att användas till andra ändamål än de ursrungligen redovisade är lika klart. Att det är ett långt allvarligare hot mot demokratin än skränande högerextremister är lika klart. Att det är att låta rättsstaten abdikera inför mer eller mindre konkreta hot från terrorism och grov brottslighet är lika klart.
Demokrater i hela landet – förena er!
Cattis blogg: Timbro och Ordfront, sida vid sida!: “Ordfronts ordförande Stefan Carlén och Timbros vd Maria Rankka har idag gemensamt skrivit en debattartikel i Svd. Det handlar om de förslag om buggning, telefonavlyssning och automatisk lagring av datauppgifter om vår tele- och datakommunikation som riksdagen snart ska besluta om. Det handlar om det övervakningssamhälle som håller på att växa fram i Sverige. Det de försvarar är integriteten, individens rättigheter, de mänskliga rättigheterna.”
(Hittat via s-bloggar.se.)
Jag är inte alls lika förvånad som Catharina Ullström över att representanter för såväl Timbro som Ordfront kan ha samma uppfattning i grundläggande demokratiska frågor som den om personlig integritet och övervakning. Jag är betydligt mer förvånad för att inte säga upprörd över att det å den ena sidan är så få på denna – demokratins – sida och å den andra att vi, i meningen det svenska folket, så villigt låter oss ledas av de enkla argument som förespråkarna för övervakningen för fram. Det är ju t.o.m. så att de mindre begåvade politiker som ansvarar för förslag och beslut i dessa frågor faktiskt kan göra det i vetskap om att de flesta medborgare faktiskt köper deras argument.
Carléns och Rankkas uppmaning att “alla som värnar vår demokratiska tradition ska ställa sig upp och säga stopp” är väl värd att upprepa. Frågan är hur vi får med oss folket i denna fråga – som ju för att uttrycka det lite extremt villigt låter sig föras till slaktbänken. Så har nog många diktaturer kunnat komma till stånd och överleva många år.
Mest upprörd är jag nog över att Thomas Bodström i socialdemokratins namn bäddat för detta. Visst har jag haft en del synpunkter på politiken under Göran Perssons tid men ingen kritik är så allvarlig som den som måste riktas mot valet av Bodström som justitieminister och den politik just på deetta område som blev följden.
Övervakningssamhället – äntligen
Så vill EU övervaka dig: ” När Europa inspireras av USA:s terrorkamp ökar övervakningen av medborgarna.
Nya dataregister föreslås och gamla används i nya syften.
Ingen är höjd över misstanke.
”Långtgående, men super för polisen”. Så beskriver en källa i regeringskansliet EU-kommissionens nya förslag om att data om alla flygresenärer till och från EU ska samlas in. Varje resenär ska riskbedömas av säkerhetstjänster och polis och uppgifterna ska sparas i upp till 13 år.”
Jag antar att Bodström nu gnuggar händerna, förnöjd som han måste vara över att EU nu än mer vill utöka övervakningen av medborgarna. Nu vill man tydligen, precis som i USA, införa registrering av uppgifter om alla flygpassagerare och säkerhetsklassificera dem. Man vill också samköra ett antal register och klumpa ihop efterlysta med asylsökande (så blir de senare registermässigt misstänkta brottslingar.
Mycket bra dock att detta toppar aftonbladet.se – kanske kan vi äntligen få lite engagemang i kampen mot denna fullständiga, ur terroristbekämpningssynpunkt sannolikt helt meningslösa, nedrustning av värnandet av den personliga integriteten. Den integitet som utgör ett av fundamenten för en demokratiskt rättsstat.
Apropå – de två senaste gångerna jag anlänt till Arlanda från Bryssel har det stått poliser i omedelbar anslutning till att man kommer in i terminalen. Senast verkade de kolla varifrån folk faktiskt kom och ville titta på boardingcarden. Vad kan vara meningen med detta? Belgien är väl ett med i Schengen så någon gränskontroll av alla kan väl inte vara aktuell?
Fascism eller bara korkade?
När ministern själv fick övervaka: Bodströms utredare bekänner färg: “Om man vore Thomas Bodström och ville få igenom den där extremvarianten av datalagring som han slogs för in i det sista i EU, hur skulle man agera? Om man alltså ville lagra information om exakt allt vi gör på nätet, om all fildelning, om allt chattande, om allt webbsurfande? Och inte bara nöja sig med det som andra länder kunde acceptera som tvång inom EU, dvs i princip information om telefonsamtal, e-post och själva uppkopplingen till nätet, men inte vad man har för sig och vilka platser man besöker?
Man skulle förmodligen beställa en utredning som såg ut som den Gudrun Antemar idag levererade till Regeringen, SOU 2007:76, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. Hon tillsattes av Bodström och har jobbat i ett och halvt år med att föreslå hur den svenska implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv skall se ut.”
Skulle man i all sin naivitet kunna hoppas att nuvarande justitieminister Beatrice Ask kommer att kasta denna utredning i papperskorgen elelr åtminstone låta den försvinna i en byrålåda – bara för att den tillkom på Bodströmskt initiativ? Troigen inte – Ask har hittills inte visat särskilt mycket större omsorg om den personliga integriteten. Hon har dock fortfarande chansen.
Oscar Swartz pekar på en av utredningens absolut mest skrämmande delar:
“Men som tur är har datarådet (härlig titel för vissa befattningshavare hos Datainspektionen) Hans-Olof Lindholm skrivit ett särskilt yttrande i slutet av utredningen eftersom han inte alls kunde ställa upp på förslagen. Här tar jag bara upp den fullkomligt förödande punkten han pekar på och som av juridiska amatörer lätt skulle förbises: De centrala delarna där man definierar vilka data som skall lagras har den lagtekniska formen av en förordning. Jaha? Jag är övertygad om att en mycket stor del av svenska folket inte inser allvaret i detta och jag ser inga journalister som har förstått det ännu.
Lagar stiftas av riksdagen. Förordningar beslutas av regeringen.”
Det är många som kommenterar denna fråga – dock företrädesvis i bloggar, mycket lite märks på t.ex. tidningarnas ledarsidor (kanske något för Dagens Arena att bita i, Nisha, men det kanske inte är kvinnligt nog!). Flera har börjat använda begreppet Fascism 2.0, jag tror dett emenerar från Blogge Bloggelito eller möjligen Rick Falkvinge och används av Erik Laakso.Fascism 2.0 verkar ha dykt upp som begrepp i samband med Skatteverkets helt sanslösa tolkning av sitt uppdrag när de med hot om vite kräver att s.k. service providers skall lämna ut all information om alla sina kunder. Med utredningens förslag vad avser vilka uppgifter som skall lagras och överlåtandet av definitionen av vilka uppgifter till ett regeringsbeslut har vi i alla fall tagit rätt kraftiga kliv i riktning mot det hotande Bodströmsamhället. Det är dags att säga ifrån!
Även Jonas Morian diskuterar förslaget:
Även DN har plockat upp detta och refererar till att utredningen och dess egna experter konstaterar att den personliga integriteten inskränks genom förslaget. Experterna pekar främst på risken att uppgifter läcker till obehöriga, och att de inom kort kommer att användas också för andra ändamål. Lagen riskerar också ge en psykologisk effekt, enligt experterna, som gör att ”människor blir rädda och misstänksamma och i högre grad upplever att de lever i ett kontrollsamhälle”.
SKatteverket ute och fiskar
350.000 nätanvändare kartlagda: "Företaget Bahnhof hotas av vite, eftersom de vägrar lämna ut kunduppgifter till skatteverket.
I dag kan aftonbladet.se avslöja att .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur) redan har lämnat ut sina kunduppgifter till skatteverket. "
Bahnhof har i alla fall sagt nej vilket hedrar dem. Något som hedrar .se kan jag inte finna i detta.
Jag har haft besök från Skatteverket på min blogg. Fåfäng som jag är har jagförstås trott att någon på verket var intresserad av vad jag skriver. Nu verkar det väl mera sannolikt att de kartlägger eventuella inkomster – tji fick dom!
Vi vill inte kontrollera hela svenska internet
Aftonbladet: “Vi vill inte kontrollera hela svenska internet” :
"Ointresserade av det privata
Kunduppgifterna som Skatteverket begär in rör inte enstaka fall där man redan tidigare har en brottsmisstanke.
I stället begär man in ett brett underlag, som i Bahnhofs fall alla webbhotellkunder från 2004 till 2006. Det innebär att många kunder blir kontrollerade, trots att skatteverket inte misstänker de enskilda personerna för något. Många av de som blir kontrollerade behöver alltså inte ha gjort något olagligt.
Tror du att folk kan känna sig kränkta av ert sätt att arbeta?
– Den frågan har jag fått förut. Men vi vill exempelvis inte titta på vilka som har besökt en viss porrsajt. Det är fullständigt ointressant för oss, för det finns ingen beskattning i den frågan. Vi skulle inte ha något nytta av den information och vi får inte hämta in sådan information heller."
Aftonbladet redogör för Skatteverkets mycket underliga sätt att bedriva verksamhet. Man tycker sig tydligen ha rätt att kräva att Internetleverantörer och webbhotell, service providers, lämnar ut omfattande uppgifter om alla sina kunder. Det är förstås helt oacceptabelt och ett exempel på rent missbruk av makt. Det är ett direkt kränkande av den personliga integriteten och borde – om nu inte gäällande lag räcker – förbjudas. Enligt en annan artikel i Aftonbladet så kräver alltså Skatteverket in följande:
Uppgifterna som Skatteverket vill ta del av rör Bahnhofs webbhotellkunder mellan åren 2004 till 2006. Skatteverket uppger i en skrivelse till Bahnhof att de vill ta del av kunduppgifter som namn, adress, personnummer, datum för check-in och check-out, fakturerade belopp och samtliga domännamn.
Observera att jag inte här använder ordet kränkande i den närmast parodiska form det används av alla möjliga individer och grupper i det offentliga samtalet idag. Jag använder det i dess mera traditionella mening just i sammanhanget personlig integritet. Den skall vi skydda. Inga uppgifter om enskilda bör få samlas in som inte är nödvändiga för viss verksamhet. I de flesta fall innebär det att bara uppgifter som skall användas vid beräkning av skatt skall få samlas in av Skatteverket. Så finns det ju t.ex. regler för vilka uppgifter banken, arbetsköparen och andra måste lämna. Även här är det förstås rimligt att huvudregel är att uppgifter om konsumtion bara får granskas i det fall misstanke om brott föreligger. Kunder hos en service provider som Bahnhof gör sig ju bara skyldiga till konsumtion med vilken Skatteverket intet har att skaffa. Bara om man i något enskilt ärende har behov av att efterforska eventuella inkomster kan man tänka sig att de ens skulle få fråga – kräva borde vara begränsat till brottsutredning och beslut från domstol.
I denna fråga tycks ju Skatteverket infört omvänd bevisbörda – alla är skyldiga tills motsatsen bevisats!
Kulturbloggen om övervakning
Äntligen någon som ska övervaka buggaren: “Så nog måste något göras åt våldet inom fotbollen. Om det är rätt väg att idrottsföreningarna ska få titta på filminspelningar av våldshuliganer, det kanske är ett sätt att ta itu med det. Brottet mot den personliga integriteten sker ju genom filmandet, vem som sedan kan se filmen är väl mer en annan fråga.”
(Hittat hos Kulturbloggen.)
Jag försökte kommentera Rosemaris tankar om övervakning på Kulturbloggen men möttes av ett Typepad unavailable-meddelande så för att inte missa det lägger jag kommentaren här:
Jag är ofta lite mera konsekvent – gillar jag inte övervakningssamhället så är det av principiella skäl och då är förstås all övervakning av ondo. Filmandet av publik under fotbollsmatcher är ett bra exempel. Här används behovet av att kunna identifiera eventuella bråkstakar som motiv för att övervaka alla. Man har alltså hittat argumentet som skall få oss att acceptera övervakningen.
Nästa steg är att vidga kretsen som kan ta del av denna övervakning. Så förutom risken att det via polisens granskning läcker ut sidoinformation blandar man nu in klubbarna – vilket dels förstås ökar risken för spill från övervakningen men också plötsligt ger dem en polis/åklagar/domarroll – de kan ju nu använda informationen för att utreda “brott”, för att anklaga och döma någon t.ex. till att inte få besöka arenan. Därmed införs ett slags parallellet privat rättsssytem (oerhört märkligt!).
Förutom den principiella kränkningen av alla övervakades integritet – jag skall självfallet kunna gå på ett offentligt arrangemang utan att detta registreras och ens är möjligt att bevisa – så kan man tänka sig en massa negativa effekter av att informationen överhuvudtaget får samlas in. Någon kan därmed upptäcka med vilka jag umgås eller bara få intrycket att jag umgås med vissa genom att vi hamnat tillsammans.
Sådan information kan om den sprids självfallet vara negativ. Bara som exempel, ponera att killen som står bredvid mig är en för andra känd hulligan. Genom att vi kommer i samspråk uppstår intryck att vi känner varandra. När hulliganen grips efter matchen blir jag plötsligt misstänkt för samröre och kanske förhörd, måste bevisa att jag inte gett honom något (eller liknande).
Ett annat exempel – ponera att en polismans fru vill gå på fotboll med sin älskare. Den som granskar en inspelning och är kollega till polismannen hamnar i dilemmat – skall jag berätta. Kanske sprids informationen till andra kollegor.
Ju fler som får ta del av filmerna dessto större kränkning av den personliga integriteten. Man kan nog hävda att den enda övervakning med video som uppfyller rimliga krav på skydd av den personliga integriteten är sådan som bara granskas om ett brott faktiskt begåtts och annars omedelbart raderas.
De samlade möjligheterna att övervaka våra rörelser börjar faktiskt få förskräckande proportioner. Alla bär vi på en mobil – det ger rätt bra möjligheter att positionsbestämma oss. Därutöver övervakas vi av videokameror i butiker, på gator och torg, i kollektiva färdmedel, i taxin, på fotbollsplanen, när vi passerar spärrar, biltullar. hastighetskameror. Vi lämnar spår efter oss med betalkort, inpasseringskort etc. Den som samlar denna information kan skaffa sig en rätt fullständig bild – en bild jag personligen vill bestämma vem som skall ha.
Senaste kommentarerna