Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Avrundar lördagen
Currently playing in iTunes: Nantucket Sleighride (To Owen Coffin) by Mountain varvid man finner att alla hårdrockare eller vad de nu kallar sig kan slänga sig i väggen.
Henrik-Alexandersson.se: Frihet, principer, politik, makt och människor: ”I Sverige måste vi odla en mer öppen, frimodig och kritisk debattkultur. För det kan hända att det är det enda som nu står mellan oss och det totalpolitiserade, övervakade, centralstyrda, hemlighetsfulla, byråkratiska, korporativistiska, moralpaniska och rättighetsrelativistiska samhälle – som tycks vara den nuvarande partipolitikens logiska slutpunkt.”
Så långt Henrik Alexandersson.
Så lite Ingrid Carlgren.
Men varför blir det på detta viset? Varför tar inte skoldebatten fart?
Det enda svar jag kan komma på, är att den nuvarande skolideologin blivit så hegemonisk att de flesta har införlivat dess påståenden som självklara sanningar. T.ex. att den tidigare skolan var en flumskola, att det är kravlösheten som är problemet, att betyg måste man ha långt ner i åldrarna, att valfriheten är absolut nödvändig och något föräldrar och elever inte kan tänka sig att vara utan. Det finns också en rad osynliga, för-givet-tagna antaganden som aldrig diskuteras – som t.ex. att frihet är detsamma som valfrihet, att betyg är en nödvändighet för elevernas vilja att anstränga sig, att konkurrens mellan skolor höjer kvalitén på verksamheten, att det finns kunskap om hur en högkvalitativ undervisning ser ut.
Kerstin Berminge fortsätter envist med att ge oss lite alternativ till en fullständigt endimensionella propaganda som omgärdat västvärldens agerande när det gäller den arabiska våren.
I den kristna tidskriften N. America informeras vi om att USA:s utrikesdepartement har sponsrat ett dataspel som går ut på att döda Ghadafi. Intellektuellt och moraliskt vidrigare än så kan en stat nästan inte bete sig:
“Fall of Sirte” allows gamers to hunt and kill Col. Muammar Gadaffi and can be downloaded by anyone with a computer without age verification completely free of charge.(2)
Min översättning: Sirtes fall möjliggör för spelarna att jaga och döda Muammar Gadaffi och det kan laddas ner gratis av vem som helst som har en dator och spelet har ingen åldersgräns.I spelet, från Kuma Games, får vi också veta, är spelarna rebeller. De får hjälp av droner för att tvinga fram Gadaffi från sitt gömställe. Samma spelföretag släppte också ett spel efter mordet på Usama bin Laden, där spelare kunde jaga och döda bin Laden.
I denna anda läser jag om Breivik. Karin Pettersson skriver:
Breiviks argument, att vissa bebisar bär på en smitta, att muslimer hotar den västerländska demokratin genom att föröka sig, är en av grundteserna i den hatretorik som nu förpestar Europa. Den har företrädare i parlament efter parlament. Den ekar just nu i den franska valdebatten.
I Sverige var den länge förpassad till de yttersta utkanterna av det politiska samtalet.
Isobel Hadley-Kamptz i samma fråga apropå Paulina Neudings (delvis sanslösa, huvudlösa) skrivningar i Jerusalem Post :
Varje debatt kollapsar i huvudlösa anklagelser, som i sin tur är lätta att vifta undan, och så fortsätter dansen. Ja, vi måste se att Breiviks mord på tonåringar handlade om politik, om politisk terrorism. Ja, det finns ett generellt samhällsklimat där inte bara extremhögern utan också tongivande delar av borgerligheten, i Sverige likaväl som i resten av Europa, rört sig åt ett håll där invandring, och då primärt muslimsk invandring, mest ses som potentiella problem. Där allt färre står upp för att invandring i sig är bra, att pluralism är bra, att multikulturalism är vägen framåt i meningen att många olika kulturer visst kan leva fredligt sida vid sida, ofta flera olika inne i varje människa.
Och Sam Sundberg konstaterar samtidigt att
Dagens Sverige är ett avancerat övervakningssamhälle. 2009 infördes FRA-lagen, som ger Försvarets Radioanstalt möjlighet att avlyssna den nät- och telefontrafik som passerar landets gränser. Enligt organisationen Electronic frontier foundation blev Sverige därmed världsledande bland demokratier vad gäller övervakning av de egna medborgarna.
Nog att sova på!
Technorati Tags:
Flumskolan, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Imperialism, Integritet, Internet, Invandring, Isobel Hadley-Kamptz, Karin Pettersson, Mångfald, SvD, Yttrandfrihet, Ingrid Carlgren, Kerstin Berminge, Sam Sundberg
Liberaliseringen snabbast i Sverige – och vad har vi vunnit på det
Liberaliseringen snabbast i Sverige – DN.SE: ”Sverige är det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen gått snabbast i världen när det gäller avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer, konstaterar tankesmedjan The Heritage Foundation”
(Hittat via Knuff.)
Roligt när vi (Sverige) hamnar i topp på listor för det är ju så vi bygger vår självkänsla. Hamnar vi lite längre ned i någon internationell undersökning/ranking så använder vi det gärna som underlag för att utdöma våra lösningar alldeles oavsett – resultaten blir snabbt slagträ i mer eller mindre enfaldig politisk debatt.
Som 酩酊老翁 skriver:
Man påstår idag i gammelmedia att Sverige har liberaliserats snabbare än något annat västland. Till stöd för detta infantila påstående hänvisar man till en amerikansk ”tankesmedja”, varvid man undrar om det då är den amerikanska definitionen av ”liberal” (= socialistisk) som avses.
I vilket fall som helst ingår i ”beviskedjan” ett knippe socialliberala ytterst måttliga ”vafrihetsreformer” och några avregleringar. Oaktat dessa kan man än i denna dag inte handla vin och huvudvärkstabletter i livsmedelsaffären på samma sätt som i andra länder i Europa och Nordamerika, utan tvärtom består det statliga detaljhandelsmonopolet och den abnorma straffskatten på alkohol, liksom statligt monopol på spelverksamhet med mera. Liberalt?
Själv undrar jag förstås om hela kedjan med övervakningsreformer helt förbisetts av den amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation som själva presenterar sin verksamhet så här:
Founded in 1973, The Heritage Foundation is a research and educational institution—a think tank—whose mission is to formulate and promote conservative public policies based on the principles of free enterprise, limited government, individual freedom, traditional American values, and a strong national defense.
Så att det inte är medborgarens frihet som står i första rummet när The Heritage Foundation rankar liberala stater verkar rätt sannolikt, det skulle väl vara rätten att bära vapen då. Isobel Hadley-Kamptz skriver under rubriken Välkommen till ett nytt DDR
Om teknikutveckling gör att makt försvinner från den mäktige kommer hen försöka ta igen makten på andra områden.
Om tekniken gör det möjligt för den som redan har makt att få ännu mer kommer hen söka göra det också.
Så ser vi hur nätet med dess maktförskjutningar och -förstärkningar bidragit till ökad övervakning från såväl stat som arbetsgivare.
Ystra teknikevangelister påstår att vi numera alla har kontroll över våra produktionsmedel.
Marxismen genomförd! Det kallas humankapital och syftar ytterst på arbetssäljarens hjärna.
Men de som tidigare kontrollerade de fysiska produktionsmedlen försöker nu bara hitta nya styrningsmedel, arbetsgivare kräver arbetssökande på facebook-loginuppgifter för att kontrollera deras privatliv, kräver mobilen på dygnet runt, kräver att den anställde ska ”leva varumärket”.
Det är – förutom då kritiken mot detta kontrollsamhälle i vilken jag helt instämmer – värt att notera att det Hadley-Kamptz blottlägger är statens roll som kapitalets (de som kontrollerar produktionsmedlen) förlängda arm. Det är bara till ringa del som Annie Lööf förvandlats från ”ung och principfast till tyst och följsam partiledare” för att hon blivit regeringsmedlem (är kåt på makten) utan för att hennes roll därmed ändrats från att vara idealistisk ungdomspolitiker till att vara förvaltare av den borgerliga statens roll som övervakare/upprätthållande av den rådande produktionsordningen.
Men åter till sakfrågan – har de reformer som nu renderar oss denna framtående plats i rankingen av liberaliserade länder gett positiva resultat, alltså har vi medborgare i staten Sverige fått det bättre, blivit lyckligare. Svaret är dessvärre inte enkelt. Att fler människor nu kan komma hit och jobba måste ju ses som positivt både för de enskilda människor som därmed ges en utkomst och för att fler människor därmed bidrar till vår tillväxt (försåvitt de inte tvingas till usla arbetsförhållanden och svältlöner). Att vi inte fått bättre tågtrafik får väl ses som rätt negativt och väl belagt. Frågan om huruvida skolan faktiskt blivit bättre diskuteras men mer eller mindre välargumenterade rop på att åter reglera den mera statligt tyder ju på att många i alla fall drar slutsatsen att liberaliseringen också på det området misslyckats. Att vi har flera mobilnät varav inget egentligen har fullständig täckning tyder väl på att också telekom är ett område där vi ännu inte kunnat skörda frukterna av liberaliseringen. Frågan är om det finns några områden där vårt land fått ökad internationell konkurrenskraft genom de genomförda reformerna. Tvärtom verkar det väl mera som om vi öppnat för (vilket inte alltid men ofta innebär försämringar kanske) fler globala aktörer, tänker på drift av kollektivtrafik som exempel.
Nyheten har också kommenterats bl.a. av Martim Moberg och Peter Högberg. Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Ideologi, Isobel Hadley-Kamptz, Kapitalet, Kommunalisering, Kommunikationer, Martin Moberg, Peter Högberg, Politik, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Utbildning, Yttrandfrihet, 之乎者也, Hans Bergström, Per Thullberg
Övervakning – idag är det de andra, i morgon är det du
Stort fiasko för datalagringsdemon på Sergels Torg: ”Vi socialdemokrater, genom den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kan med stor stolthet lägga vår röst för Datalagringsdirektivet på onsdag 21 mars klockan 1600. Och vi har här en seger.”
(Hittat via S-info.)
Ibland är det nog så att sidor som s-info borde förses med varningstext: Besök inte denna sida om du är rädd om din mentala hälsa. Idag är en dag då det hade varit befogat.
Hittar inga partikamrater (men de finns säkert) som engagerar sig i frågan nu bara några dagar från att ett gigantiskt steg tas mot det övervakningssamhälle Thomas Bodström i sin naivitet förespråkade.
Henrik Alexandersson från den ”obskyra” Frihetsfronten och anställd av Piratpartiet i Bryssel har uttryckt det bra och pedagogiskt, kanske t.o.m en sådan som Tommy Rådberg kan förstå:
Ur ett demokratiskt perspektiv är Sverige ändå ett rätt anständigt land att leva i. De demokratiska fri- och rättigheterna respekteras i allt väsentligt. Rättsväsendet fungerar hyggligt. Formellt sett fungerar de demokratiska institutionerna.
Just därför är det viktigt att fortsätta kämpa för frihet och demokrati. Sverige skall vara en öppen, demokratisk rättsstat. Även i morgon.
Just därför måste vi reagera när övervakningsstaten rullas ut. Vi skall inte ge staten och morgondagens ledare verktyg som lätt kan missbrukas.
och de kommer att missbrukas – var så säker.
Centerns riksdagsmän får ju i alla fall lite påtryckningar, alltså det parti som har stämmobeslut på att gå emot men ändå tänker rösta för, genom Hanna Wagenius m.fl. som i Expressen skriver
Det har sagts att direktivet måste införas eftersom det är tvingande. Resultatet av att vägra införa ett direktiv är dock blott böter. Det högsta bötesbelopp vi riskerar är ca 150 miljoner kr per år – ett mycket lågt pris för att behålla vår frihet. Det är verkligen inte en konventionell väg att gå, men det är heller inte en konventionell fråga, utan en oacceptabel order från EU om att kränka medborgarnas grundläggande rättigheter. Och vad är rimligast; att vi betalar för att bli övervakade eller för att få behålla vår personliga integritet?
Vår inställning är att varje enskild c-ledamot har en skyldighet gentemot partistämman och gentemot medborgarnas rättigheter att rösta nej den 21 mars, annars har man fullständigt kört över stämmans beslut från i höstas. Det är interndemokratiskt helt oacceptabelt. En partistämmas beslut ska följas. Det måste också partidistrikten runt om i Sverige göra klart för sina ledamöter och ställa tydliga krav på att de står upp för den personliga integriteten.
Tänk om vi sett ett liknande konsekvent och principfast agerande från SSU. Söker man på datalagringsdirektivet på deras hemsida får man 4 träffar och vad som förefaller vara det senaste är en artikel i Frihet från 23 juni 2011.
Frihet (för medborgaren) från varje form av förtryck, övervakning, kontroll, tvingande påbud från överheten trodde jag var en av socialdemokratins ideologiska hörnstenar. Tycks ha helt fel. Skulle önska att vår riksdagsgrupp tog sig före att på onsdag visa att jag misstagit mig.
Technorati Tags:
Bodströmsamhället, demokrati, EU, Expressen, Framtiden, Freedom not fear, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Thomas Bodström, Hanna Wagenius
Välfärd vill vi ha – lägg ner välfärdsstaten
ner kommer man alltid: Eller snarare, det är välfärdsstaten som går på knäna: ”Med ett sparbeting på 110 miljoner är nu Västerbottens landsting i färd med att avveckla en fullvärdig vård. Av kostnadsskäl. Inlandets medborgare, skattebetalare som alla andra, kan nu mestadels av tiden bara erbjudas b-vård och liktransporter. ”
Hakar upp mig lite på formuleringar som denna som antyder att före detta sparbeting så hade i detta fall Västerbotten en ”fullvärdig vård”. Den kunde alltså inte bli bättre, den kunde inte bedrivas rationellare. Resonemanget implicerar också att det omöjligen kan tänkas att det går att kanske t.o.m. organiserar en bättre vård till lägre kostnad. Detta sagt utan att ha en aning om situationen i sak – konstaterar bara att även jag som bor i Stockholms län nog får vänta närmare 30 minuter på ambulans under förutsättning att de förstås inte är upptagna på annat uppdrag.
Nu är det förstås lätt att raljera över dylikt. Långt viktigare är Anders Nilssons generella resonemang om välfärdsstatens kris. Som väl alla vet så kräver fortsatt uppehållande av en viss servicenivå på sådana tjänster antingen en betydande tillväxt och/eller ökat skatteuttag från det ena året till det andra. Detta gäller alltid, alltså även om inget nytt tillförs, inga nya sjukdomar behandlas, inga nya barn i skolan eller fler gamla i äldrevård bara genom det faktum att tjänsterna som sådana blir några procent dyrare varje år på grund av ökade löner och stigande priser. Att vi sedan av olika skäl ser att vi måste utvidga åtagandet – det kommunala och/eller det statliga ökar förstås svårigheterna att i längden finansiera verksamheten.
Eftersom skatter inte är en ständigt flödande kran som man bara öpppnar lite till så flödar det mera måste vi nog förlita oss på att finansiera såväl nuvarande nivå på välfärden som utvecklingen av densamma i första hand genom tillväxt. Det är det egentliga problemet som alltså därmed kommer att ha mycket att göra med hur vi lyckas få tillstånd högre produktion, fler företag, mer människor i arbete helt enkelt.
Att det är vad vi borde fokusera våra diskussioner kring verkar dock många inte inse. Idag diskuterar man hellre psuedofrågor om t.ex. möjligheten för företag som driver välfärdstjänster ska få göra vinst. I Nya Aktuellt tidgare ikväll kunde man se Carin Jämtin stå och svettas då det visade sig att 75% av de lokala ordförandena tycker att man ska förbjuda sådant. Det är ju faktiskt helt fantastiskt – för 30 år sedan hade man väl fått samma stöd för att förbjuda paraboler.
Vad vi kanske också borde diskutera mera är alternativa sätt att finansiera välfärden. Kanske är det dags att hitta nya kollektiva former (som kan likna gamla tiders egenfinansierade försäkringskassor, gamla tiders kooperativa ideal) som ger makten till de människor som driver dessa snarare än till växande statliga och kommunala byråkratier.
För övrigt anser jag att socialdemokraterna i riksdagen ska rösta nej till datalagring.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Carin Jämtin, Martin Moberg, Ner kommer man alltid, Netroots, Peter Högberg, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Ola Möller
Är alla namnen totalt olämpliga
– Alla namnen är totalt olämpliga | Babylyckan | Nyheter | Aftonbladet: ”– Totalt oväntat och mycket olämpligt, säger Herman Lindqvist.”
Magdalena Emma Jennie Ylva och Fredrik Mikael Sven-Erik Ibrahim Morgan är alla ganska opassande namn – så långt får man ge Lindqvist rätt. Skälet är förstås att de alla är mer eller mindre omoderna och att de alla mer eller mindre tydligt förknippas med det senaste årtiondets accentuering av partioets tillbakagång – några får ju faktiskt ansetts haft betydande positioner under ännu längre tid.
Skämt åsido (eller hur det nu var) – man undrar varför Löfven är klädd som om han skulle på begravning när han presenterar sin laguppställning. Själv är jag kraftigt allergisk mot sportmetaforer i politiken, har faktiskt nästan lika svårt med det som med ståndpunkter av typen
Det är nu jobbet börjar för att kunna ge tydliga besked om politikens inriktning, gärna med tydliga kontraster mot den väg som Reinfeldts regering har kört så vilse på
, här hämtat från Peter Andersson. Om det är något jag är trött på så är det tjatet om högeralliansens tillkortakommanden, dels har vi just tjatat om dem (typ ”vargen kommer”), dels kan väljare faktiskt avgöra själva (och hittils är det tyvärr rätt många som fortsatt stödjer den politiken). Det jag och kanske en del andra faktiskt försökt lyfta fram är att det är vår egen politik som inte räcker till, som inte ger svar på människors frågor, som inte ger hopp, visioner, väcker ambitioner.
Löfven har tycker jag redan hunnit göra några markeringar i mycket positiv riktning. Det handlar om tilväxt som ger jobb, om att åter leda byggandet av landet. Ett land där det kanske inte flödar av honung men väl energi, för att ta ett exempel. En politik på sådan grund kräver något mer än ”mer av samma” som är det som representeras av namn från 90-talets partinomenklatura. Det kräver att erfarenheter inifrån parti och regeringskansli kraftigt kompletteras med inslag som hämtas från helt andra sektorer.
Ytterligare ett genidrag från Löfven kan noteras – Bodström återfinns inte bland de nämnda vilket gläder mig mycket.
För övrigt väntar jag mig (hoppas, önskar) att partiet nu röstar emot datalagringsdirektivet.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Bodströmsamhället, Ibrahim Baylan, Peter Andersson, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Stefan Löfven, Thomas Bodström
Vem/vilka har problem
Valstatistiken för de senaste 50 åren visar hur otroligt homogent som stödet för det röda blocket S+V har varit. Under åren 1960 – 2002 noterade de två socialistiskt inspirerade partierna med ett enda undantag valresultat i spannet 47,5 – 53,1 procent.
I Alliansens segerval 2006 gick både S och V kraftigt tillbaka och fick inte mer än 40,8 procent ihop, vilket var all time low. Och ändå var det betydligt mindre lågt än det gemensamma resultatet för Mona Sahlins S och Lars Ohlys V 2010: 36,3 procent. Detta gemensamma resultat var svagare än vad Göran Perssons S ensamt lyckades skrapa ihop i partiets ”katastrofval” 1998 (36,4 procent)
via Den svenska socialismens kris | Ledarredaktionens blogg | SvD.
Fastnar för ovanstående två avsnitt ur P J Anders Linders inlägg av två skäl. Det första handlar om att siffrorna i sig åskådliggör att socialdemokratins problem till stor del handlar om att politiken kommit i ofas med väljarna (verkligheten) och det andra att ”fel” partiledare nog inte ska se som orsak utan som symptom. Detta är kanske inga ny revolutionära slutsatser men de förtjänar att reflekteras över.
Om medborgarna säger ”jag kan själv”, naturligtvis baserat på att de numera har en betydligt bättre kunskapsnivå än för 50 år sedan (vem har möjliggjort det?), så kan ju knappast svaret vara ”vi vet bättre”, om detta ska vi lagstifta. Svaren hittar vi snarare i den frihetliga traditionen där människor bemyndigas – vare sig det handlar om spontandans på krogen, lösningar på familjelivets område eller livsstil i övrigt.
Ur samma tradition hämtar vi förstås viktiga principer när det gäller privatlivets helgd, respekt för den personliga integriteten och teknisk övervakning ersätts med fungerande sociala miljöer/sammanhang för människor att leva och verka i.
Peter Högberg skriver
Oppositionspolitik kan man bedriva på två sätt. Antingen det enkla som innebär att säga nej, eller det mer konstruktiva att visa på alternativ. Om man gör det senare framgångsrikt så kan man till och med få den sittande majoriteten att agera som om de vore i opposition.
Om man har en egen väl formulerad politik – och när det gäller konkreta frågor – med genomarbetade (diskuterade) förslag så löser sig detta med oppositionsrollen av sig självt. Idag saknas denna politik och istället ägnar sig många åt en eländesbeskrivning som alltför få känner igen sig i.
Bytt plattform
Provar nu att byta från Typo, som tjänat mig väl men verkar lite döende, till WordPress. Lite förändringar att vänta den närmaste tiden dock.
Om FRA på s-bloggar
Sök blogginlägg om FRA: Kollar in hur partikamraterna på s-bloggar kommenterat partiets krumbukter i integritetsfrågan. Positivt överraskad.
Några axplock:
Tommy Rådberg verkar sympatisera med den linje som drevs av Thomas Bodström och som brukar benämnas Bodströmsamhället:
När det rödgröna samarbetet nu avslutats försöker Socialdemokraterna återgå till den mer traditionella linje man tidigare haft i dessa frågor. Det är i detta perspektiv dagens beslut i justitieutskottet ska ses.
Anders Widén är betydligt mera välargumenterad och konstaterar lite cyniskt:
Det sker, det som inte skulle ske. Det sker till och med blocköverskridande med (S)ocialdemokraterna, som då det begav sig sade “Riv upp, gör om, gör rätt”, vilket från början var V:s slogan mot lagen.
Björn Andersson menar att Morgan Johansson saknar ideologisk kompass (en korrekt iaktagelse min anm.):
”Vi behöver ta ett nytt helhetsgrepp om integritetsfrågan”, sade justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (S) på en gemensam presskonferens med justitieminister Beatrice Ask (M). Detta är osmakligt och återigen gör Morgan Joansson bort sig och sätter sig i knät på ett annat parti som är och förblir våra motståndare. Morgan Johanssson har tydligen inget ideologiskt kompass.
Peter Johansson är inte speciellt nöjd och konstaterar:
I ljuset av schabblet i Göterborg vet vi även att det är svårt att avgöra vad som egentligen är vad, när man lyssnar på lösryckta delar av konversationer. Hur många oskyldiga familjer kommer att nattliga besök att tungt beväpnad polis därför att någon har över- eller feltolkat information?
Martin Moberg låter sig inte övertygas:
För frågan om den personliga integriteten fäller till slut avgörandet för min del och de åtgärder som Morgan Johansson (S) har fått den moderatledda minoritetsregeringen att acceptera till skydd för den personliga integriteten är bra ska jag tillägga; men räcker dessa förslag verkligen där är jag inte lika säker som Westerholm.
Så slutligen Ola som tror vi tappar det lilla förtroende vi eventuellt haft:
Vi kommer få äta upp det här framöver och allt vad förtroende vi har haft i frågor som rör integritet på nätet spolas bort. Sen är jag visserligen inte så säker på att vi har haft något större förtroende att tala om men det betyder ju inte att man kan strunta i hur framtiden gestaltar sig.
Technorati Tags:
Anders Widén, Bodströmsamhället, FRA, Peter Johansson, SÄPO, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Björn Andersson, Martin Moberg, Tommy Rådberg, s-bloggar
#471 övrigt – Vad kommer ni att göra för att stärka den personliga integriteten?
#471 övrigt- Vad kommer ni att göra för att stärka den personliga integriteten?: “- Riv upp, gör om och gör rätt FRA. Regeringen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) mycket långtgående befogenheter vad gäller signalspaning i kabel utan tillräckliga krav för rättssäkerhet och skyddet för den enskildes integritet. Det går inte att lappa och laga som regeringen gjort.”
Dagar som denna borde förbjudas. När dödgrävarna tar fram skyffeln gäller det att hålla sig ur vägen och man förstår dem som drar. För om detta bara gällde ett misstag, kanske bara ett missförstånd (och inte renodlat oförstånd) skulle man ju kunna ha ett visst överseende. Så verkar dock inte vara fallet, åtminstone inte om man får tro Laakso som refererar Westerholm:
Bloggaren Johan Westerholm befinner sig enligt egen utsago ofta i viktiga förhandlingar om Socialdemokraternas politik. Han skriver i dag på sin blogg att det är bättre att vara ute i kanten med ett hjulpar än att köra bilen helt i diket. Med det menar han att den här friseringen av lagens förskjutning trots allt gör integritetskränkningarna något färre än om Moderaterna fått besluta helt själv. På sin facebooksida skriver Westerholm dessutom att han är övertygad om att Socialdemokraterna vid en valvinst 2014 ändå kommer genomföra den översyn som partiet beslutade om på kongressen 2009. Menar alltså Westerholm att Socialdemokraterna går med på att göra en bred, blocköverskridande, överenskommelse som de ändå kommer riva upp vid en valseger? Det är i så fall ganska unikt i svensk politik. Blocköverskridande överenskommelser syftar till att skapa stabila och oomkullrunkeliga spelregler som alla ska kunna lita på över lång tid. Är det så att Socialdemokraterna den här gången tänker sig att blåsa regeringen kan partiet givetvis se sig i stjärnorna efter blocköverskridande avtal på alla andra områden. Är Morgan Johansson och Håkan Juholt beredda att riskera detta? Jag tror inte det är så. Jag tror de enda som blir blåste på den här överenskommelsen är alla sossar som satte sin tilltro till vallöftena 2010 och kongressbeslutet 2009.
Själv läser jag förstås Westerholm och känner mig genast lugn:
Jag har nu pratat med Morgan Johansson ingående per telefon om detta under en halvtimma idag och säkerställt att det som sedan ligger till grund för de reella förhandlinarna om lagtexten innefattar såväl dagens skrivningar som reglerar FRA PuL som de bristfälliga resursallokerinarna och tillsynsprocesserna kommer med i en förhandling med regeringen.
Skämt åsido, vet inte när jag senast läste något så pompöst (och dessutom naivt för att uttrycka det snällt).
Herr Klamberg skriver som vanligt kunnigt i frågan. Herr Bjereld uttrycker också bra invändningar.
Själv är jag lite fascinerad över det faktum att denna överenskommelse mellan högern och socialdemokraterna presenteras samma dag som göteborgspolisens och SÄPOs fullständiga haveri vad gäller agerandet i Göteborg för något år sedan avslöjas. Detta är organ som Morgan Johansson vill förse med ännu mera information vilken de inte klarar att hantera.
Technorati Tags:
FRA, Skolverket, Ulf Bjereld, Ekot, Mark Klamberg, SÄPO
Något om Håkan Juholt
Nu har jag kommit på vad som är problemet – dock inte problemet med stort P (som ju förstås är att vi tycks tro att vi kan forma en politik för detta århundrade med en ledning som till stora delar är samma som ledde oss fram till två raka förlustval. När ett parti väljer ordförande så väljer man en person som också kan bli partiets ledare. Den valde har fått ett uppdrag vilket innebär möjlighet att växa in i en ledarroll men är inte en sådan. Detta måste man ha klart för sig och agera därefter. Mona Sahlins korta sejour som ordförande illustrerar detta.
Lyssnar med detta som utgångspunkt igen igenom Håkan Juholts tal vid dagens förtroenderåd. Har i mellantiden läst bl.a. Lena Melins analys av talet – lamt, Eva Hillén Ahlström motsatta bild och Martin Moberg som tillsammans med Peter Högberg hört ett ideologiskt laddat tal.
Kan väl så där lite generellt konstatera att min värdering av talet snarast ligger i linje med Lena Melins – jag hör bara stundtals lite agitation, hör en viss modlöshet, hör och ser få och tama reaktioner från åhörarna som ser ut att ha tråkigt.
Lite mer i detalj: Huvudbudskapet är ok men lyfter inte – handlar också egentligen bara om kampen mot arbetlösheten utan att egentligen peka ut hur och så lite utbildningspolitik (som ju till viss del dock är en del av arbetslöshetsbekämpningen) och infrastrukturinvesteringar (var tog moderna sådana vägen?). Tillsammans ska vi bygga landet – välbekant paroll men den behöver lite konkretion. Nya jobb skapas bara genom tillväxt, sådan får vi bara genom ökad konsumtion (offentlig/privat) – det måste sägas.
Sen stör mig en del detaljer:
Juholt säger om sin turné att “Jag har fyllt……”. Vore bättre med en något mera ödmjuk inställning.
Juholt kallar regeringens budgetproposition “Den senaste moderata budgetmotionen……”. Kanske avsett som ett retoriskt grepp men alldeles för låg nivå, om felsägning lite oroande eftersom det sker åtminstone två gånger.
Hade också svårt med den retoriska figuren “bättre än de andra”.
Saknar också några viktiga områden:
Inget om den stora segregationen/diskrimineringen/rasismen. Tror faktiskt att inget tillfälle får missas när det gäller detta.
Inget om Europa och inte heller resten av världen. Märkligt (jag hörde att han pratade lite om sin resa till Indien men det blev lite som namedropping utan name). För övrigt så utbildar Kina 350 000 ingenjörer per år vilket om jag minns rätt är fler än resten av världen gör tillsammans – vi ska/kan inte konkurrera men borde ha en politik för samarbete.
Inget om de kraftiga inskränkningarna av friheten – yttrandefriheten, frihet från övervakning, åsidosättande av demokratin (Grekland, Italien som exempel). Henrik Alexandersson skriver för övrigt utmärkt om det idag.
Gillade verkligen:
Att vi är en frihetsrörelse
Att vi slapp sportmetaforer – Juholt markerade mycket bra också mot att betrakta politik och parti som företagsliknande organisationer eller någon form av Idol-tävling.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Håkan Juholt, Henrik Alexandersson, Lena Mellin, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, förtroenderåd
Senaste kommentarerna