Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
”Vi offrar gärna vår integritet” (Elisabeth Höglund)
Är Elisabeth Höglund verkligen så naiv?: " I FRA debatten kommer då och då någon inhoppande med argumentet “jag har inget att dölja så för mig är övervakning inte ett problem.” Idag är det Elisabeth Höglund som står för denna briljanta argumentation i Borås Tidning trots att hon ser till den samlade bilden av all övervakning som sker i samhället.
– För de flesta av oss utgör den här sortens registrering och övervakning inga problem, eftersom vi inte har något att dölja. De flesta tycker till och med att det är bra, att säkerheten är hög. Vi offrar gärna en del av vår integritet för att veta, att vi kan flyga säkert och att de som försöker stjäla eller smita från betalningar eller fuska till sig bidrag inte ska kunna göra det."
(Hittat via s-bloggar.)
Thomas Hartman reagerar, högst befogat, på att Elisabeth Höglund använder rent mjöl-argumentet. I en kommentar till Hartmans inlägg undrar Erika om det finns något under Höglunds hår. Själv drar jag mig till minnes att Höglund slutade på SVT på grund av att hon inte fick ett eget program. Kanske ser vi här förklaringen.
PS Lätt att raljera:-)
Elisabeth Höglund avslutar sin krönika i Borås Tidning med
Det är i detta perspektiv man måste se även FRA-frågan, eftersom rätten till signalspaning är en fortsättning på alla de kränkningar av vår integritet och frihet, som vi redan i långa stycken har accepterat. Jag ifrågasätter inte dem, som är kritiska till polisiär och militär kartläggning av folks telefonsamtal och datatrafik. Tvärtom. Men ska man kritisera FRA-beslutet, ja då måste man ifrågasätta även andra delar av övervakningssamhället. Man kan inte säga ja till ett slags övervakning men godta en annan.
I detta har hon ju förstås rätt och jag hoppas att debatten om FRA-lagen innebär startpunkten för en rörelse mot också andra uttryck för övervaknings/Bodströmsamhället. DS
Några frågor till Lärnestad
Ingen halvtidsvila för alliansen: “Allians för Södertälje lade, i likhet med Allians för Sverige centralt, grunden för ett trovärdigt och väl förberett lokalt alternativ med förmåga att styra politiken i Södertälje. Ser vi tillbaka på vad vi, genom att pressa vänsterkartellen, åstadkommit i den lokala politiken är det en ganska imponerande lista på mer än 30 punkter som vi har alla skäl att vara stolta över”
(Hittat via Länstidningen.)
Marita Lärnestad stoltserar i ett debattinlägg i Länstidningen (LT) den 22 augusti med att ge ett fåtal exempel på vad hon påstår Allians för Södertälje, alltså högeralliansen i den lokala politiken, åstadkommit. Jag vill förstås inte ta ifrån henne glädjen men kan konstatera att av de exempel hon anger så är det väl egentligen bara vårdnadsbidraget som kan ha vållat mitt parti några större svårigheter att acceptera, kanske också omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter men det finns ju egentligen inget motstånd mot att det skall finnas blandade upplåtelseformer för bostäder. Själv tycker jag för övrigt att ökade möjligheter för småbarnsföräldrar att själva ta hand om sina barn längre tid är bra men att den valda konstruktionen är fel.
Lärnestad missar dock många frågor där det kunde varit intressant att veta moderaternas inställning. Hon jämställer den lokala alliansens arbete med den nationella. Det blir därför relevant att ställa frågor om beslut av riksdagen och dess effekter för medborgarna specifikt och för kommunen generellt. En av denna sommars absolut viktigaste politiska frågor är FRA-lagen. Om den har, i synnerhet på nätet men också i andra medier, förts en omfattande diskussion. För några veckor sedan var det 14 av Lärnestads partikamrater (kommunalråd och motsvarande) som tog till orda och starkt kritiserade lagen. Jag efterlyste då och gör nu igen besked om Lärnestads/moderaterna i Södertäljes inställning till den beslutade massavlyssningen av befolkningens kabelburna kommunikation – det betyder mobilsamtal, epost, bankärenden, resebeställningar och all annan kommunikation som görs elektroniskt. Kanske är Marita Lärnestad bara rädd för att bli uppläxad?
En annan fråga gäller sjukförsäkringen. Att högeralliansen gick till val på att försämra den är ostridigt så jag ifrågasätter egentligen inte de flesta ändringar som gjorts. Däremot tycks det mig som om vi i detaljerna ser ett uttryck för en människosyn som är mig, och tror jag de flesta, främmande. I går kunde man läsa en krönika av Karin Thunberg i SvD under rubriken Jag tänker på alla som delar hennes öde. På Resursbloggen kommenteras detta:
Återstoden om ca 33 000 personer per år riskerar altstå att utförsäkras till föld av att den tidsbegränsade sjukersättningen upphör som ersättningsform. Därtill kommer utförsäkringen av de drygt 100 000 av dem som idag har tidsbegränsad sjukersättning.
Vad kommer att hända med dessa människor, psykiskt sjuka och smärtlidande? Människor som är har varit utanför arbetslivet i många år och som saknar arbetsförmåga – men som i lagens mening – inte bedöms ha en varaktigt nedsatt arbetsförmåga, av det skälet att att deras sjukdomar och skador i teorin anses rehabiliteringsbara. Glöm inte heller att endast medicinska orsaker till nedsättning av arbetsförmågan får beaktas, inte brist på utbildning (analfabetism är tex ingen sjukdom), bosättningsort eller andra sociala förhållanden.
Vad kommer den sk rehabiliteringsgaratnin och rehabiliteringskedjan göra för dem? Vilka möjligheter kommer det att ta sig ur socialbidragsberoende? Hur förväntas jag som läkare kunna bota/rehabilitera männiksor som ställts utanför det sociala trygghetssystemet, ofta skuldsatta och bostadslösa. Hur kommer den lavinartade ökningen av antalet utslagna att hjälpa Sverige att överleva i globaliseringens konkurransutsättning och finansiera de stora pensionsavgångarna?
Om nu vi socialdemokrater kan ha anledning att vara självkritiska när det gäller vården av psykiskt sjuka som ju lämnat många utan tillräckligt stöd, så kan man förstås undra vad som händer när också möjligheterna att få ett rimligt utformat försörjningsstöd tas bort. Hur ser Marita Lärnestad på denna övervältring av ansvar och kostnader från stat till kommun, men kanske viktigare på den människosyn som ligger bakom borttagandet av tidsbegränsad sjukersättning?
Hur utvecklas idéer
FRA och kriget mot terrorismen (sista delen av fyra): “Det de som reducerar hela hanteringen av FRA-frågan till enbart dagspolitik eller politiskt spel inte förstår är hur politisk idéutveckling går till. Socialdemokratins ställningstagande till FRA-lagen under Mona Sahlins ledarskap är ett sakpolitiskt ställningstagande, ja, men det är också ett vägval. Nu har vi i Sverige en partipolitisk konflikt om en utveckling som inleddes den elfte september 2001 och som under lång tid bubblat på bloggar och bland vissa intellektuella, men som faktiskt inte varit svensk partipolitik tidigare (åtminstone inte för s). Det är det stora som har hänt här.”
Johan Sjölander avslutade för en tid sedan sin serie inlägg om FRA-frågan som jag tidigare kommenterat. Serien består alltså av 4 delar varav den ovan citerade är den sista (del 1, 2 och 3 bör förstås läsas först).
Visst är det så som Sjölander påpekar att socialdemokratisn ställningstagande i denna fråga är baserat på ett vägval, dock vet vi inte ännu hur starkt förankrat detta vägval är. Thomas Bodström skriver t.ex. idag på DN Debatt
Förre justitieministern Thomas Bodström (s) om FRA-lagen: Innan man tillåter signalspaning mot enskilda personer måste det finnas någon form av befogad brottsmisstanke. FRA-lagen som den ser ut i dag innebär massavlyssning, som drabbar många oskyldiga. En rad frågor utreddes aldrig innan riksdagen fattade beslut om lagen. Det är inte rimligt att ge FRA kontinuerlig tillgång till alla telekommunikationer över Sveriges gräns. Tillstånd bör krävas av ett oberoende domstolsorgan. Signalspaning behövs, men ingrepp som innebär intrång i integriteten måste regleras hårt. Man borde analysera Europadomstolens praxis när det gäller skyddet för privatlivet och korrespondens. Regeringen Reinfeldts hållning – att ingen förstått och alla överdriver – håller inte, skriver Thomas Bodström, ordförande i justitieutskottet.
Så länge han gör sig till uttolkare av den gällande partilinjen gör han det bra som synes. När han skall försvara sin egen medverkan i utvecklingen mot Bodströmsamhället demonstrerar han tyvärr två saker, dels att han ingenting egentligen förstår, dels att han är olämplig som talesman för partiet i dessa frågor. Det senare synliggörs i en del kommentarer till artikeln i DN där trovärdigheten ifrågasätts.
Men åter till Sjölander. Jag tror hans analys är riktig så länge vi håller oss på ytan dvs vad som sägs och görs. I min kommentar till de tidigare inläggen efterlyste jag en något fördjupad analys med fokus på vilka intressen som styr själva ideologi/idé-produktionen eller om man så vill hur vi tänker, hur vi uppfattar verkligheten.
För att förenkla något: Ett samhällssystem som vårt behöver upprätthållas och för det krävs rimligt folkligt stöd (för att upprätthålla en upplevd grad av delaktighet). Om vi då beskriver systemet som kapitalistiskt så är det faktorer som äganderätt, möjlighet till utsugning av arbetare (för att använda marxistisk terminologi) som utgör fundament. För att det skall vara möjligt att upprätthålla det folkliga stödet måste “systemet” betala i form av rimlig levnadsstandard för de flesta, trygghet, skydd mot omvärlden etc. Konsekvensen av detta är att vi formar ideologiska motiv för t.ex. arbetslöshetsförsäkring som får ett slags eget liv alldeles fria från kopplingen till funktionen att legitimera “systemet”. Sjölanders analys stannar vid denna ideologiska nivå och det är också så de flesta av oss vanligtvis tänker om politiska frågor.
Samhällssystemet behöver också skydda sig mot allehanda hot. De mest grundläggande skyddet utgörs av en försvarsmakt som skyddar den territoriella integriteten. Polisen är en annan del och kan ju i samband med mer våldsamma oroligheter sättas in mot den egna befolkningen. Mer subtilt blir det när man tittar på det inre skyddet – upprätthållandet av ordning och reda. Historiskt har religionen spelat en framträdande roll när det gäller att påverka folks “inre kompass”, att förse oss med moraliska regler och andra ramar för hur vi får bete oss – allt med effekten att upprätthålla den inre ordningen, systemet, utan bruk av våld. Begränsningen av religionens funktion står i rätt tydlig proportion till den ökade kunskapsnivån hos folk i allmänhet. Då behövs andra former för att hålla folket i herrans tukt och förmaning. Yttre hot är ett verkningsfullt medel – man skulle kunna säga att hade inte 11/9 inträffat hade man fått skapa ett.
Tidigare fyllde också kyrkan en roll som filtrerare av information men i takt med den framväxande medieindustrin minskade denna roll. Den övertogs då av journalisterna – grindvakter enligt Skyttes modell. Teknikutvecklinge omöjliggör nu upprätthållandet av mediernas makt över informationsspridningen. Då kommer förstås som ett brev på posten idéer om att med tekniska åtgärder försöka begränsa tillgången vilket nu florerar inom bl.a. EU.
Politiken blir därmed ett uttryck för det spel som systemet i sig själv skapar och har att hantera de motsättningar och konflikter som uppstår.
Hjälps vi bloggare åt, eller?
Olssons tankar: Politik i helgen: “I övrigt var det trevligt att träffa Herr Laakso irl i Vitabergsparken.
”http://www.eriklaakso.nu/blog/“>http://www.eriklaakso.nu/blog/”(Hittat via s-bloggar.)
I maj riktade jag en uppmaning till alla bloggande s-kamrater att både länka och pinga. Har tyvärr inte sett så mycket resultat av denna min uppmaning och reflekterade särskilt över detta med anledning av Mona Sahlins tal i lördags, påmind för övrigt av Rosemari Södergren som tog upp frågan alldeles innan hon gick för att jobba. Det borde väl i alla fall vara en händelse som alla sossar vill kommentera och en händelse som vi alla vill skall synas och höras?
Fredrik Olsson länkar, som synes ovan, visserligen till Erik Laakso men för säkerhets skull inte till Laaksos inlägg om Sahlins tal utan til hans blogg (gör alltså ingen nytta på t.ex. knuff).
Andreas Nilsson som också var på plats i Vitabergsparken varken nämner några andra bloggkommentarer eller länkar men rapporterar:
Så var det dags för årets sommartal av Sahlin och Reinfeldt. Själv bänkade jag mig i Vitabergsparken med ett allsångshäfte i handen. Efter blandade kampsånger kom så ett klart besked om FRA av Mona, vilket var välkommet. Lagen rivs upp och en parlamentarisk utredning tillsätts om det blir en socialdemokratisk valseger 2010.
Emilia Bjuggren, som inom parantes tycks tro att vårt behov av att kommunicera också med mer individuella färdsätt är ett kapitalistiskt påfund, recenserar Sahlin och Carin Jämtins tal. Bjuggren länkar som synes till mig.
Annars tycker jag klimatmålen som presenterades var bra, just nu känner jag mig stolt över att vara Socialdemokrat!
Läs mer om (hela) talet på: DN och Svd, även Aftonbladet går att läsa dagar som denna.
Ännu bättre skrivet om talet: Peter Karlberg.
Fast jag tror inte Bjuggren pingar nyligen vilket ju krävs för att knuffa fram inlägg/frågor.
Rosemari Södergren uppmärksammar också Reinfeldts tal och länkar då till bl.a. Jonas Morian.
Lennart Holmlund skriver bra om FRA utan att länka till någon annan, vare sig sosse eller annat. Han kommenterar heller inte Sahlins besked i frågan från igår!
Jan Andersson gör likadant, skriver bra om FRA, refererar till Sahlin utan att nämna var beskedet kom och låter bli att länka till andra.
När Rosemari Södergren skrev sitt inlägg om Vitabergstalet hade vi andra ännu inte hunnit så långt (nägra av oss tog en öl på Söder efteråt) men hon länkar till de hon träffade och när så är möjligt till relevanta inlägg. Också Jonas Morian som tycks varit snabbast att referera talet länkar förstås till flera kamrater som han träffade där.
Sammantaget – ovanstående refererade inlägg är de jag hittade på s-bloggar och som handlar om Mona Sahlins tal (och något om Reinfeldt). Jag kan ha missat något men tycker att skörden är skral – inte bara i termer av allt för få kamrater som länkar till varandra utan jag är också faktiskt förvånad över hur få det är som diskuterat talet överhuvudtaget.
Mona lysande om FRA idag!
Allsång mot högern och Mona Sahlin och tåget: “Tyvärr var det därför inte helt fullsatt under allsången och dessutom valde allsångledaren att vi skulle sjunga rätt svåra sånger, så riktigt fart på allsången blev det tråkigt nog inte, den här gången.
En hel hög bloggare var på plats – och jag pratade bloggfrågor och FRA-frågor med flera. ”http://www.eriklaakso.nu/blog/“>Erik Laakso var där och hade tillsammans med Peter Karlberg koll på fanan där det stod “Socialdemokrater mot FRA-lagen”. Det är en viktig kamp. Om s kommer tillbaka till regeringsmakten måste vi se till att inte ledningen faller i samma fälla som högerregeringens ledning gjort, att tro sig veta bättre än folket. Hur någon kan tro att vi skyddar ett folk genom att avlyssna det, det är en gåta.”
Det blev inte fullsatt senare heller även om det var mycket folk (man undrar ibland över folks prioriteringar – allsång och tal av partiledaren borde locka folk kan man tycka). Beskeden från Mona Sahlin var dock många och klara. Särskild gällde detta faktiskt FRA-frågan där Sahlin mycket tydligt klargjorde att Fredrik Reinfeldt visst kan få göra upp med socialdemokraterna – om att riva upp lagen och börja om från börkjan. Tror faktiskt att det var det besked som väckte mest entusism!
Nästa besked vi behöver från Mona Sahlin i FRA-frågan är att vi socialdemokrater aldrig kan acceptera massavlyssning som metod, fast egentligen är det ju det hon säger fast uttryckt som att det måste finnas misstanke om brott för att få avlyssna enskilda.
Mycket av Monas tal handlade annars om klimatfrågan. Det är förstås OK att sätta upp mål för att göra oss av med oljeberoendet osv. Sahlin sa dock något som jag tycker att det finns anledning att uppmärksamma särskilt i detta sammanhang: Det går att älska bilen och hata bensin. Nog så viktigt! Klimatfrågan var för övrigt det enda som Anders Munck i DN och Erik Sidenbladh på SvD orkade med att rapportera från talet (sannolikt baserat på samma TT-telegram) 🙁
Dagen, som numera är en av de bästa webbtidningarna, har på ett utmärkt sätt rapporterat om just FRA-delen av Sahlins tal. Leif Cyrillus citerar Mona (troligen har ett inte fallit bort):
“- Låt mig vara väldigt tydlig. Det enda sättet att samarbeta med socialdemokraterna i FRA-frågan är att riva upp lagen, att börja om från början med en parlamentarisk utredning, med öppenhet, med insyn, med tid för debatt. För något annat får statministern vårt stöd.
Det blir nej oavsett vad regeringen föreslår."
Laakso (som också gjort plakatet vi hade med) intervjuade förresten mig i Vitabergsparken någon timme innan Mona Sahlin talade. Kvaliteten på videon (Bambuser) är kasnke inte helt perfekt men..)
Stadigt fler för demokratiska principer
51% mot FRA i dag | Nyheter | Aftonbladet: “Motståndet mot FRA-lagen växer.
Nu sågas den av mer än hälften av svenskarna.
– Regeringen har inte lyckats föra fram sina argument, säger Sifos opinionschef Toivo Sjörén.
Det var en brunbränd Fredrik Reinfeldt (m) som i går, för första gången sedan början av juli, kommenterade FRA-lagen. Han menar att sommarens stundtals hätska debatt kastat välbehövligt ljus över frågan.
– I början var beskrivningen väldigt svart eller vit. Nu är det mer fakta och det är bra, säger statsministern.”
Man undrar vid vilken tidpunkt Fredrik Reinfeldt anser att debatten om FRA började och när den alltså slutade vara “svart och vit”.
(Uppdaterat: Man får väl också anta att det är mytomanen Ingvar Åkessons “faktaspäckade debattartiklar som enligt Reinfeldt bringat ljus över frågan. ) En liten fingervisning får man då Reinfeldt enligt Aftonbladet också sagt att
– Nej, när riksdagsledamöter säger att de inte är säkra på om de ska rösta med sin egen regering blir frågan stor i vilket land som helst.
vilket väl sannolikt betyder att regimens högsta företrädare fortfarande inte har fattat att motståndarna faktiskt har fattat vad frågan handlar om. Själv har jag deltagit i debatten om yttrandefrihet och skyddet av den personliga integriteten i relation till det framväxande övervakningssamhället, ofta tidigare kallat Bodströmsamhället, under lång tid (här ett ”https://peter.karlberg.org/articles/2007/03/12/hotet-mot-demokratin">godtyckligt valt exempel från min produktion). Just motståndet mot FRA-lagen har ju pågått explicit åtminstone sedan förra våren inför regimens första försök att trumma igenom den, som misslyckades genom en s.k. minoritetsbordläggning. Att detta motstånd skulle ha med några velande riksdagsledamöter i regimens parlamentariska underlag att göra är väl inte särskilt troligt, snarare finns det väl anledning att misstänka det motsatta, riksdagsmännens osäkerhet beror på den starka opinionen.
Egentligen är det oerhört imponerande att det nu alltså är över 50% av svenskarna som är emot FRA-lagen. Man skall ha klart för sig att det är relativt unikt att en i huvudsak utomparlamentariskt bedriven kamp i en fråga får ett sådant stöd i opinionen och också fått genomslag i riksdagen (om än inte där avgått med seger). Särskilt unikt är det om man beaktar det faktum att det inte finns några starka synliga kapitalintressen som bidrar till kampen. Företrädarna för övervakningssamhället, den svenska regimen, har dock uppbackning i form av avtal med USA och pågående arbete inom EU i vilket vi tydligen deltar med entusiasm. Som Emma skriver
Det har, som HAX skriver, spekulerats i det där avtalet med USA. Men sen berättar Henrik dessutom att EU minsann vill ha ett “terrorist-center” i Europa, vilket även aktualiserats av EU-bloggen. Lite väl mycket “staten vs. befolkningen” över den här sortens utveckling, och jag känner mig inte bekväm med det. Vid lite mer grävande, så visar det sig att underrättelsetjänsterna i Europa är tänkta att vara rena rama byteshandeln.
Mer klassperspektiv, Johan!
FRA och kriget mot terrorismen (del tre): "Så vad vi kan se i förlängningen av FRA-frågan är kanske snarare egentligen en spänning inom liberalismen; mellan en mer humanistisk och en mer krasst ekonomistisk ådra. Mellan de som lägger tonvikten vid de mänskliga rättigheterna och principerna och de som istället ser den osynliga handen och den avreglerade marknaden som syftet och målet – ett mål som alltså mycket väl kan försvaras med “uppkavlade skjortärmar” (och där krigsmetaforen är ett mycket lämpligt sätt att säkerställa stödet för detta goda som ska försvaras). Eller, om vi så vill, mellan en vänster och en höger.
Att socialdemokratins partiledning i FRA-frågan har tagit så tydlig ställning för den “vänsterliberala” hållningen är något mycket positivt. Det innebär ju på intet sätt att man tagit ställning mot västerländsk demokrati, trygghet eller nationell säkerhet (vad försvarsminister Tolgfors än kan tänkas tycka). Men det innebär att man faktiskt satt människan framför till och med den välfärdskapitalistiska västerländska staten. Låt oss för enkelhets skull säga att man tagit ställning för liberalismens moraliska grund istället för dess praktiska tillämpning."
Än har Johan Sjölander inte helt infriat mina förväntningar men han är nog på god väg eftersom det utlovas ytterligare delar i denna artikelserie (1, 2 och 3 finns alltså redan). Vad jag hittills saknar – eftersom Sjölander verkar likställa/förväxla några ismer, deras mål på ett mera objektivt samhälleligt plan med de individer som mer eller mindre tydligt företräder dessa – är klassperspektivet. Enkelt uttryckt så utspelar sig ju motsättningen mellan arbete och kapital, mellan de besuttna och folket bara till begränsad del inom det vi betraktar som politiken. Detta återspeglar sig ju t.ex. genom att socialdemokratin i ganska stor utsträckning som statsbärande parti många gånger snarast kommit att tjäna kapitalets intressen trots sin ideologiska hemvist i den folkliga myllan.
Det blir också tydligt när man studerar hur folk faktiskt i ganska stor utsträckning röstar mot sina klassintressen, när man ser hur folk (lönearbetare) utan att tillhöra den härskande klassen ändå förespråkar ett samhälle med bibehållna/ökande klassklyftor. För alla dessa uppstår med viss regelbundenhet svåra val – det egna intresset kommer att stå i motsättning till kapitalets alldeles oberoende av vilken ism man bekänner sg till. Det ser vi nu när det svenska kapitalets intresse som är intimt sammanlänkat – det finns ju t.o.m. ett avtal mellan Sverige och USA som i realiteten bekräftar detta – med det internationella (och av USA främst företrädda) kommer att stå i stark motsättning till folkets intressen.
Sen är det förstås också så att kapitalets intresse inte alltid är enhetligt i annan mening än att man vill optimera profiten. Krig gynnar t.ex. inte alla utan först och främst krigsindustrin och de som via krigen kan komma åt resurser i form av råvaror. Ständigt förs det en strid mellan protektionism och frihandel som också återspeglar inneboende motsättningar inom den kapitalisktiska ekonomin. Detsamma gäller regleringar kring monopol m.m.
Man skulle kanske kunna göra detta tydligt med ett historiskt exempel. Sverige har som ett av väldigt få länder lyckats hålla sig utanför de konflikter i form av krig som härjat i vår omvärld under mycket lång tid. Vill man så skulle man förstås kunna förklara detta med att vi haft politiker som drivits av en stark fredsvilja men man skule lika gärna kunna förklara detta med att det inte legat i det svenska kapitalets intresse att delta i krig utan tvärtom en förutsättning för maximerad profit har varit att håla Sverige utanför konflikter. Detta har sedan effektuerats av våra ledande politiker och dessutom ideologiserats i form av neutralitetspolitiken. Just nu tycks dock de intressen som ser starkare lierande med den USA-ledda imperialismen som den mest lukrativa vägen nått viss framgång – vi deltar ju med trupp i ockupation av Afghanistan.
Det är alltså inte alls konstigt att det finns s.k. liberaler som i fråga om FRA hamnar på helt olika sidor i striden liksom vi faktiskt har uttryck för samma sak också inom socialdemokratin.
Röda fanor mot FRA på gång!
Jag vill se röda fanor o sosserosor 16 sept!: “”https://peter.karlberg.org/files/taledigt080916.gif" alt=“taledigt080916.gif” border=“0” width=“230” height=“350” />"
(Hittat via mina RSS-flöden.)
Ann-Catrin Brockman vill se röda fanor den 16 september och nu verkar det som om hennes önskan kommer at gå i uppfyllelse. När väl kommunikationen med Marita Ulvskog kom igång häromdagen så verkar allt röra sig i rätt riktning. Marita har satt mig i kontakt med Stockholms arbetarekommun så de röda fanorna kommer vi säkert att kunna fixa. Håller också på med att undersöka om det också kan bli en baderoll med texten Sossar mot FRA att samlas under.
Johan Sjölander har förresten startat en liten serie artiklar rubricerade FRA och kriget mot terrorismen. Hittills har han publicerat del 1 och 2. Avslutningen av den senare gör i alla fall at mina förväntningar är högt ställda inför del 3!
Och i ett krig så har du två positioner du kan inta: antingen är du för, eller så är du mot. Resonemang om proportionalitet är något som hör freden till. Du säger att muren förstör förutsättningarna att leva och på det sättet undergräver förutsättningarna för en långsiktig fred samt att den dessutom är principiellt vidrig – jag svarar med hur många människoliv är du beredd att riskera i det korta loppet för att ta bort den. Och det är den frågan Jan Björklund vill få oss att ställa oss. Hur stora risker med vår fysiska trygghet är vi beredda att ta i några abstrakta principers namn?
Men samtidigt så har han alltså fått en översvallande majoritet av de politiska högern (åtminstone på nätet) emot sig i denna fråga. Hur kan det komma sig? Vilken typ av spänningar inom den politiska högern är det som nu blottläggs inför våra ögon, och vad säger det oss om förutsättningarna för framtiden. Jag återkommer till det i mitt tredje inlägg.
Claes Krantz tar upp en helt annan fråga, nämligen vår bredvillighet att låta kommersiella aktörer få tillgång till omfattande information om våra liv. Han tar exemplet Google som han beskriver som det privata, globaliserade FRA. Det är förvisso sant i så motto att de har tillgång till mycket omfattande personlig information men – och det är en viktig skillnad – det är användaren som accepterar de förutsättningar för användandet som finns. Den enskilde kan välja om och i vilken utsträckning Google (används) får del av denna information – statlig insamling av motsvarande data saknar denna möjlighet.
På Stoppa FRA-lagen nu finns det en utmärkt illustration av det integritetsintrång som FRA-lagen möjliggör:
Mona Sahlin i Vitabergsparken den 9/8
Mona Sahlin och Carin Jämtin sommartalar i Vitabergsparken den 9 augusti kl. 14.00 (arrangemanget börjar kl. 12.30). Där ses vi förstås!
Undrar förstås vad det blev av ambitionen att tala i förort?
Marita Ulvskog tar igen upp FRA-frågan i sina dagboksanteckningar som man sporadiskt kan ta del av på partiets hemsida:
4 augusti, kl. 13:23 – www.socialdemokraterna.se: “FRA-frågan fortsätter att förfölja regeringen. Moderaterna uppfattas t o m av sina kärnväljare som ett avlyssnande istället för lyssnande parti. Samtidigt har den moderate försvarsministern Sten Tolgfors idag upprepat att FRA-lagen inte kommer att rivas upp.”
(Hittat via Socialdemokraterna.)
Själv har jag sedan den 4 juli väntat på svar från samma Ulvskog – jag saknade partiet på barrikaderna – alltså en mer officiell närvaro. Jag skrev följande till Ulvskog den 4 juli:
Hej Marita!
Noterade att du i din senaste dagboksanteckning från den 18 juni refererade lite till de pågående protesterna mot FRA-lagen och särskilt påpekade att partiets IT-chef deltog. Efter att lagen antagits har ju inte protesterna tystnat utan ett flertal nätverk arbetar oförtrutet vidare med frågan inklusive ett särskilt för oss sossar. Tyvärr är vi inte tillräckligt synliga i de evenemang som anordnas, istället lämnar vi fältet fritt för Piratpartiet i synnerhet men också för Miljö- och Vänsterpartierna. De enda sossar som mera “officiellt” medverkar tycks vara SSU som dock på sista manifestationen, Bananrepublikfesten, hade glömt fanorna.
Jag och en del andra sossar saknar partiet i lite mer officiell mening i protesterna. Jag skrev kort om det i min blogg häromdagen. Jag föreslår att partiledningen tar tag i denna fråga och utser någon/ra som kan företräda partiet, förmedla talare, se till att partiets fanor vajar högst och vackras under de framtida manifestationerna. Även om Thomas Bodström nyligen gjort vettiga uttalanden i frågan vill jag dock bestämt avråda från att sätta honom som frontfigur i frågan.
Mvh
Peter
Och var är Lärnestad?
Jag bor och verkar i stor utsträckning i Södertälje kommun. Där finns en förbluffande låg medvetenhet kring grundläggande demokratiska principer och jag har ju tidigare rapporterat att det inte ens gick att få min arbetarekommun att ställa sig bakom en mer folkbildande insats just kring sådant som den personliga integriteten. När jag idag, via Anders Svensson, såg att 14 moderata kommunpolitiker tagit sig före att i DN uttrycka sitt missnöje med regimens hanteringa av massavlyssning (FRA-lagen) hoppades jag förstås att det moderata oppositionsrådet i Södertälje Marita Lärnestad skulle finnas bland undertecknarna – så är dock inte fallet.
FRA-lagen inte ett uttryck för Nya moderaternas linje: "Vi som är lokala företrädare för moderaterna träffar dagligen väljare som undrar varför en lag som innebär massavlyssning av svenska folket är så viktig att genomföra. Det är en fråga vi inte kan ge något bra svar på. De moderata statsråden står i den här frågan för en politik som vi på den lokala nivån inte kan försvara eller förklara.
Vi kan också notera att väldigt många väljare vi träffar är emot massavlyssningen. Precis som vi tidigare lärt av våra misstag och förnyat vår politik för att möta en ny tid borde vi göra det även här.
"
Träffar alltså Marita Lärnestad inga kritiska väljare, står hon på övervakarnas sida?
Anders Svensson hävdar att “I riksdagen verkar det end partiet som är helt konsekvent i denna fråga vara vänsterpartiet. Utanför riksdagen finns det borgerliga Piratpartiet och på vänsterkanten, ”http://www.socialistiskapartiet.se/“>Socialistiska Partiet.”. Jag kan utifrån detta inte låta bli att undra över vad det vänsterpartistiska kommunalrådet i Södertälje Staffan Norberg tycker – han brukar inte ha några hämningar när det t.ex. gäller övervakning av allmän plats.
Apropå vänsterpartiet så uttrycker Ali Esbati viss kritik mot Jan Björklunds sommartal (som jag skrev om tidigare):
Förutom att argumentationens logik torde vara svårsåld till de allra flesta äldre än 5-6 år, (exklusive den skara bombliberaler som själva redan befinner sig i en inre värld av strukturerade vanföreställningar kring skäggiga män som ofta figurerar på nyhetssändningar) bör vi kanske också påminna oss om att Björklund här ägnar sig åt politiskt klimatsmart återvinning.
På Deep Edition som kommenterar samma sak är rubriken “Majoren borde skaffa hjärna” och Blogge Bloggelito verkar tycka att vissa politiker bör entledigas:
Förutom att exemplet är naivt in absurdum torde det här vara på sin plats att med största allvar inskärpa att svenska soldaters främsta uppgift är att med risk för det egna livet skydda den svenska demokratin och det svenska folkets demokratiska rättigheter, såsom rätten till privat kommunikation.
Det omvända gäller inte: det är inte svenska folkets uppgift att ge upp demokrati och demokratiska rättigheter för att skydda svensk trupp, oavsett var den befinner sig, och det är inte heller försvarsmaktens uppgift att utföra operationer som kan äventyra Sveriges och svenska medborgares säkerhet. Anser man det har man helt missuppfattat varför vi har ett försvar, och bör entledigas från politiskt beslutsfattande på hög nivå per omgående.
Senaste kommentarerna