Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Pirater och partipiskor
Kampen mot FRA-lagen (och andra uttryck för Bodströmssamhälet) är i huvudsak är en utomparlamentariskt kamp, det är på gator och torg, på arbetsplatser, i fikarum och särskilt på nätet den manifesterat sig. Först när den fått tillräckligt stort stöd i opinionen blev den också en fråga för traditionella medier. Inför omröstningen i riksdagen den 18 juni kom fokus att ligga på att förmå några av regimens soldater (riksdagsmän9) att frondera då de valts på tydliga frihetliga mandat. Nu lyckades inte det, partipiskorna ven med full kraft över deras ryggar och de vek ner sig.
Nu tror jag att varje regering hade gjort i stort sett likadant alldeles oavsett fråga – man tar helt enkelt in te nederlag i parlamentet särskilt väl, man tror att det är att visa svaghet, att man kommer att kallas regeringsoduglig. För att bli riksdagsman krävs egentligen i alla partier en mer eller mindre explicit uttalad lojalitetsdeklaration till partiet/partiledningen, inte till väljarna eller till grundläggande principer/ideologi Så borde det inte vara!
Blogge Bloggelito diskuterar/spekulerar lite kring den situation som kan uppstå i riksdagen efter nästa val under den förstås självklara förutsättningen att väljarna kommer att straffa den sittande regimen åtminstone på grund av FRA-lagen (jag tror ju de förlorar lika mycket eller mer på en rad andra frågor men…)
FRA-lagens parlamentariska innebörd: “FRA-frågan kommer att leva vidare, ända in i valrörelsen – och alternativen då är kanske inte de som Reinfeldt föreställer sig, utan hur många mandat exempelvis piratpartiet kan sno åt sig, samt huruvida kristdemokraterna, centern eller folkpartiet åker ur riksdagen och eventuellt ersätts med kristfascister från sverigedemokraterna. Det är inte en särskilt tillfredsställande ”http://www.eriklaakso.nu/blog/?p=707">parlamentarisk situation, och den illustrerar också väldigt väl hur FRA-lagen – som enväldigt regleras av regeringen – passar synnerligen illa in i systemet."
Blogge tror alltså att Piratpartiet kommmer att kunna passera 4% och få mandat. Gott så om man ser det i ljuset av deras framträdande plats i kampen mot FRA-lagen, de skall ha all heder av den insatsen och de kommer säkert att spela en betydande roll även framgent. Helt oproblematiskt är dock inte detta, vilket Ann-Catrin Brockman uppmärksammar. Å ena sidan belyser hon ju bara enfrågepartiers generella problem, å den andra pekar hon ju på något oerhört motsägelsefullt (omoget kanske). Piratpartiet har liksom vi andra försökt få ett antal riksdagsmän att följa sin övertygelse och vägra följa partilinjen samtidigt som man alltså tänker sig att det egna partiets företrädare skall uppträda som precis så som dessa ryggradslösa kryp gjorde.
Piratpartiets attacker på uppgörelsen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet när det gäller att riva upp lagen efter valet 2010 smakar lite illa mot den bakgrunden. Erik Laakso kommenterade det så här:
Piratpartiet ska ha all heder av att ha varit starkt bidragande till, kanske till och med lok, i protestaktionerna men när de går ut och protesterar mot två partier som lovar konkret politik på området så måste frågan ställas; I vems intresse ligger de reaktionerna? Jo naturligtvis i Piratpartiets egna intresse. Det pekar på att det är riksdagsplatserna som trots allt är viktigast, inte framgång i de frågor de driver.
Också kapitalet är emot – vem företräder FRA-anhängarna egentligen
Investerare flyr FRA-Sverige: "Statsminister Fredrik Reinfeldt talar om att kyla ner – och ser ingen anledning till oro. Men tyvärr finns det goda skäl att vara orolig för vad FRA-lagen medför. Inte enbart för svenska medborgares personliga integritet utan lika mycket för de affärsmässiga konsekvenser som drabbar en hel bransch och allvarligt riskerar Sveriges goda rykte som en framstående kunskaps- och IT-nation. "
(Hittat via DN Debatt blåste artikelförfattare. Artikeln finns sålunda också på DN)
Om det inte vore så att “de affärsmässiga konsekvenserna” med nödvändighet ytterst drabbar oss alla som konsumenter så är det förstås lite överdrivet att jämställa dessa med grundläggande principer i en demokratisk rättsstat – att få ha sin personliga sfär skyddad och inte utsättas för tvångsmedel annat än vid misstanke om brott och först efter domstolsprövning. Oaktat detta så får man ju ändå verkligen ge dessa vd:ar (se nedan) en eloge – ett mycket bra och viktigt initiativ och ett bra inspel i en dabatt som kommer att följa oss ända tills lagen avskaffats.
Innebär nu detta tydliga besked från bolag som representar 85 % av den svanska marknaden för bredband att vi nu kan påräkna dessa bolags muskler i kampen – de kan göra mycket som t.ex. att driva frågan rättsligt i Europadomstolen, lobba såväl nationellt som internationellt men också mera praktiskt obstruera/krångla till insamlandet av data, erbjuda sina kunder kryptering (och hjälpa folk både förstå nyttan och hur man gör), stöd till manifestationer mot lagen etc.
De skyldiga:-)
Anders Bruse, TeliaSonera Sverige
Anne-Marie Fransson, IT&Telekomföretagen
Tomas Franzén, Com Hem
Lars Glarborg, TDC Sverige
Johan Lindgren, Telenor Sverige
Niclas Palmstierna, Tele2 Sverige
Peder Ramel, Hi3G
Roger Söderberg, BT Nordics
J.N skriver också om den företagsfientliga regim vi utrustats med och riktar beröm till Mona Sahlin. Pär Ström rapporterar från ett knökfullt seminarium om FRA i Almedalen och berömmer Anna Pettersson från stoppaFRAlagen.nu
Sahlin om FRA – steg i rätt riktning
PRESSMEDDELANDE: Miljöpartiet sviker i FRA-frågan: "Socialdemokraterna och Miljöpartiet gick tidigare idag ut med att FRA-lagen ska rivas upp och göras om först efter ett eventuellt maktskifte i valet 2010. FRA-lagen ska då göras om efter en utredning. Under tiden blir det fritt fram för FRA att koppla in sina kablar och börja massavlyssna svenska folket.
– Miljöpartiet sviker med detta den medborgarrättsliga linje som man tidigare drivit, säger Rick Falkvinge, ledare för Piratpartiet. Maria Wetterstrand, miljöpartiets språkrör, sade på en manifestation i torsdags att det var ett absolut krav för ett framtida regeringssamarbete, att FRAs allmänna avlyssning inte ska förekomma. Nu har mp svikit den linjen och kan tänka sig en avlyssning av svenska folket, bara det går igenom en utredning först. Så slåss man inte för medborgarrätt. Det gick tydligen väldigt lätt att kompromissa med de ideal man presenterat som absoluta."
(Hittat via knuff.se.)
Visst går det at läsa in en del taktik i Mona Sahlins utspel ihop med Miljöpartiet. Svagt att t.ex. inte kunna ta kontakt med Lars Ohly (han har väl sannolikt både telefon och mail).
Att som Piratpartisterna gör – låta bli att se det positiva och möjligheterna att “låsa in” socialdemokratin i en för frågor om den personliga integriteten riktig position är dock en smula obegåvat. Kan kanske förklaras med bristande politisk tänkande/erfarenhet.
Att som Piratpartiet och Vänsterpartiet (i form av Alice Åström) ställa upp en motsättning mellan att ta eventualla möjligheter att förhindra/stoppa FRA-lagen under hösten innan den trätt i kraft och att lova att riva upp den efter nästa val är ju nästan löjligt. Nog om detta.
Erik Laakso skriver:
FRA-lagen är igenomröstad i riksdagen, en massiv opinion har gjort att regeringen i vild panik gör allt för att skvätta mycket och dyr parfym över skiten men den är igenomröstad och det ska oerhört mycket till för att den ska försvinna på deras initiativ. Nu är det alltså så att om inget oförutsett händer så kommer lagen ligga fram till nästa val och då är det väl bra att den rivs upp om vänsterblocket vinner valet? Om det under resten av mandatperioden kommer motioner som också behandlar ett upprivande av FRA-lagen så förutsätter jag att partigruppen röstar för sådana motioner men ni kan hoppa upp och sätta er på att nya cirkuskonster kommer skådas från allianspartiernas ledamöter och eniga partigrupper röstar för att regeringens lag ligger.
Jag är som vanligt överens med herr Laakso, också när det gäller inställningen till socialdemokratin något tveksama track record när det gäller avlyssning, övervakning m.m. Möjligen har vi nu nått en vändpunkt, om så måste den tas tillvara och inte bara misstänkliggöras. Blogge har förstås rätt:
Nåå? Mona lovar att riva upp FRA-lagen och tillsätta en bred parlamentarisk utredning kring det verkliga behovet av signalspaning, och hon får miljöpartiet med sig – de verkar samtidigt taktiskt ha mobbat undan Ohly. Visserligen är det ett fett lockbete, men hur vet vi att man menar allvar? Ett, för att miljöpartiet, som tillhör de ärliga och starkaste kritikerna av lagen, är med på noterna. Två, för att sossarna inte har några planer på att hamna i samma sits som alliansregimen om man i slutändan kommer dragande med ett lika illaluktande förslag.
Detta, kära vänner bloggare och andra, innebär att det nu är dags att bekänna färg – ska vi bli sossar nu, eller skådat mitt vänstra öga ett visst knorrande, vridande, kliande och hostande i bänkarna? När det kommer till kritan, kommer alla kritiker då att dra konsekvensen av vad som nu har presenterats?
Mitt svar är att tillräckligt många kommer att göra det, att socialdemokraterna har en stabil seger inom räckhåll – för all del inte bara på grund av FRA-lagen. De kritiker som inte ämnar rösta med Mona kan för övrigt rösta på miljöpartiet eller piratpartiet (som inte verkar gilla utspelet – surprise, surprise) eller helt enkelt rösta blankt och ändå gå ur dramat med hedern i behåll. Men de borgerliga väljare som är starkt kritiska till FRA-lagen som – givet att omständigheterna består – ändå kommer att ramla hem i säkra kvarter när det väl gäller kommer att framstå som lika stora hycklare som någonsin Federley et al. Sanning och konsekvens.
Jag menar att valet egentligen är lätt – alltså hur skulle något av allianspartierna kunna återupprätta förtroendet i frågor som gäller mänskliga rättighter, medborgerliga friheter. Bara en fullständig omsvägning skulle kunna göra detta möjligt och priset för en sådan tycks i dagsläget högt i termer av förlorade positioner, förlorad makt. Man undrar dock om inte Schlingman och hans kamrater sitter och vrider och vänder på möjligheterna!
Joshua beskriver det hela med stor klarsyn:
Den styrande juntan i bananrepubliken Sverige har redan förlorat kampen. De har bara inte förstått det ännu. Anledningen till att de inte har förstått det ännu är att de sitter i en bubbla och samtalar med sig själva och därför fullkomligt missar vilka vindar som blåser utanför bubblan. Nu har man dessutom förstärkt bubblan med ett plank för att hålla pöbeln borta. Ett plank vars dörr saknar handtag på utsidan, som den skarpsynte Erik Laakso noterade.
PS Min sena kommentar i denna fråga beror bara på att jag numera sliter med att få ordning på Kantro Store DS
Somliga vaknar långsamt
Politikens plattfiskar | Nyheter | Aftonbladet: "Thomas Bodströms trovärdighet som kritiker av de nya avlyssningslagarna är noll och intet. Under sin tid som justitieminister drev han igenom flera liknande lagar och slogs stenhårt i EU – och vann – för att allt vi sagt och skrivit i datortrafiken, alla sajter vi besökt och allt vi över huvud taget gjort på nätet skulle lagras av tele- och data-operatörerna.
Samma typ av massavlyssning som i den nya FRA-lagen med andra ord. Socialdemokratisk massavlyssning är fina fisken men borgerlig massavlyssning av ondo?När Thomas Bodström talade för att vissa terroristlagar som bara gäller utländska medborgare borde uppgraderas till att gälla även svenskar, förklarade han sin reformplan med att ”problemet är ju att många av dom här människorna gått och blivit svenska medborgare”."
Jag är glad att Jan Guillou nu (äntligen och utan PLUS-spärr) tydligt uttrycker vad så många redan sagt. För oss andra är det inte en ny fråga (se t.ex. inlägg här från början av 2007). Försökte också se vad samme Guillou skrivit i frågan tidigare (bara på Aftonbladet) och hittade inte mycket. Skulle gärna se herr Guillou på nästa manifestation mot FRA-lagen – den 16:e september kanske?
Själv väntar jag med spänning på Marita Ulvskogs svar på min propå om ett mera aktivt socialdemokratiskt deltagande i protesterna.
Pinsamt, stolpskott, underkänt, dumbom, diktatur, avlyssning
Pinsamt Björklund!: “Ikväll har partiledare Björklund debuterat i som talare i Almedalen. Jag säger bara pinsamt! Och pinsamt igen. Större delen av ”http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____77770.aspx">hans tal är klippt och klistrat från talet på kommunkonferensen i Västerås i april som kan läsas här och anförandet i partiledardebatten i juni som kan läsas här."
(Hittat via knuff.se.)
Almedalsveckan kanske inte är den viktigaste händelsen i Sveriges politiska liv men den bidrar ändå till att politiken får lite utrymme så här under juli. Lite spännande är det ju också att se hur partiledarna hanterar den möjlighet som den extra uppmärksamhet av deras tal ger. Björklund gör ju uppenbarligen inte detta, som Hammarqvist konstaterar.
Nu kan han ju ha avvikit från manus, det är till det länken ovan leder, men jag kan inte låta bli att undra hur man är funtad när talet saknar referenser till den fråga som tagit mest plats i den politiska diskussionen under den senaste månaden. Enligt Expressen ger Björklund inte mycket för hur högeralliansen hittills skött FRA-frågan, han tycks dock inte ha några ambitioner att själv bidra till att förbättra hanteringen.
Någon hjälp från cheferna för landets underrättelsetjänster respektive försvarsmakt tycks ju inte regimen kunna påräkna. Man kan väl säga att det är tvärtom, läs t.ex. gärna Blogge Bloggelito som under rubriken Dum, dummare, ÖB sågar Håkan Syrén jäms med fotknölarna.
Syrén föreställer sig här att kommunikation mellan Mujahedin och al-Qaida angående en missilattack mot en C-130 i luften 1) kommuniceras via trådbunden kommunikation snarare än kortvågsradio, och att 2) denna trådbundna kommunikation tar omvägen via Sverige så att FRA kan snappa upp den och 3) ögonblickligen kan avkryptera och tolka meddelandet eller eventuellt lista ut vad som ska ske genom att betrakta mottagare och avsändare så att 4) Syrén kan beordra en skvadron F-16 i närheten att lyfta för att avvärja missilhotet.
Förklaringen ligger i linje med vad som tidigare angivits av Sten ”Tomhylsan” Tolgfors, men till skillnad från den dumbommen (som väl likt Littorin har en examen i graviditet och kosmetologi från universitetet i Lingonskogen) borde en överbefälhavare ha åtminstone något slags verklighetsförankring i sina bedömningar kring hot och tekniska möjligheter. Det har han alltså inte – det är ett stolpskott utan dess like som görs av Syrén.
FRA-lagen handlar inte om Afghanistan, utan om att sälja/byta information om svenskbaserade irakier och andra till USA. I förlängningen riskerar FRA-lagen att bli utsatt för samma slags ändamålsglidning som utan undantag sker med varje politiskt beslut. Det är de små stegens tyranni – och vår uppgift är att döda barnet i sin linda. Ty det är ett missbildat barn som stinker diktatur.
Tur är det väl att vi har Nyamko Sabuni som kan ge lugnande besked, speciellt till de 68% 18-24-åringar som enligt Demoskop/Expressen vill riva upp lagen:
– Debatten i den här frågan har kommit till på ett konstigt vis, säger ungdomsministern.
Hon menar att många missuppfattat vad lagen egentligen handlar om.
– Det har varit att alla ska avlyssnas. Det finns inte teknik för det. Och jag skulle inte rösta för en sådan lag.
Alltså, vad f-n menar hon:
Det liberala projektet har redan nått vägs ände
Anti-FRA – den nya liberalismen | Debatt | Aftonbladet: “Förklaringen finns att hämta i det faktum att FRA-lagen inte är en höger-vänsterfråga. Den är istället något så ovanligt som en fråga om mänskliga fri- och rättigheter, om den västerländska liberala demokratimodellen, vars innehåll verkar gått upp i rök i alliansregeringens behandling av de senaste veckornas händelseförlopp, som liknar hur vatten blir till ånga hos ett ånglok från helvetet.
FRA-motståndet är väsensskilt från många andra sakfrågedebatter och ligger långt ifrån sextioåttarörelsernas vilja att rycka upp något gammalt och orättvisst för att ersätta det med något nytt och utopiskt. Nu finns ingen vilja att skapa enhet, att ställa upp på principer eller att anklaga kapitalism, kommunism eller andra politiska fågelskrämmor som orsaker till kontrollsamhällets acceleration.”
Utan att uppenbarligen förstå det pekar Christoffer Kullenberg (om vilken jag ingenting vet annant än att Aftonbladet anger att han är doktorand i vetenskapsteori) på det som är, eller i alla fall kommer att bli, FRA-motståndets akilleshäl – avsaknaden av analys av vilka krafter i samhället det är som tjänar på, verkligen står bakom inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Det är sant att man kan betrakta försvaret av den personliga integriteten och därmed motståndet just mot FRA-lagen som ett genuint liberalt projekt men då får man vara tämligen historielös. Det liberala projektet är nämligen, kanske en överrraskning för Kullenberg och andra s.k. libertarianer , avslutat för så där nu en hundra år sedan. Man kan säga att det kulminerade med införandet av allmän rösträtt. Därefter har den progressiva kraften funnits att hämta hos de organisationer vi vant oss vid att kalla vänster.
Vänsterns väg, när det gäller att förvalta det liberala arvet, är emellertid rätt krokig. Orsakerna till detta är flera men väldigt förenklat skulle man kunna säga att fram till just den allmänna rösträttens införande sammanföll det man skulle kunna kalla det socialistiska projektet helt med det liberalas höjdpunkt. Därefter har åtminstone när vi talar om den demokratiska socialismen framförallt förvaltarskapet (innehav av regeringsmakt) inneburit att den frihetliga linje som var och är den naturliga fortsättningen ofta hamnat i minoritetsställning i förhållande till just förvaltande, systemtrohet, fostrande, moraliserande, statskramande och allehanda andra frihetsinskränkande praktiker – man kan faktiskt tala om ett övertagande av den gamla mer konservativt formade dagordningen där den obemedlade, okunniga massan skall formas/styras/fostras/kontrolleras.
Så hur ser då en analys av spelet bakom FRA-lagen (som symbol) ut? Sannolikt är det rimligt att å den ena sidan ta i beaktande den frigörande kraft som ligger i den informationsera vi lever i som bemyndigar (empower) allt större grupper runt om i vår värld och å den andra sidan betrakta den senkapitalistiska och i stor utsträckning imperialistiska striden om relativt begränsade resurser om råvarutillgångar och fortfarande i viss mån arbetskraft, och av specifikt intresse energitillgångar typ olja. Motorn i det senare är fårstås det USA-baserade kapitalet som fortfarande kan kommendera ut världens största krigsmakt för att säkra kontrollen över just olja som exemplet Irak visar. Den striden kommer de förstås långsiktigt inte att vinna men en väsentlig komponent i det Bush kallar kriget mot terrorism och som vi andra kallar imperialistiskt erövringskrig (och ockupation) är förstås att bryta den makt som informationseran ger folken i världen. Metoden är, som vi nu alla känner, ökad övervakning, avlyssning, inskränkande av rättssäkerhet, öppet användande av tortyr och fängslande utan rättegång osv.
Det är bara om vi ser vad/vem som är fiende och vad/vem som är vän som man mera långsiktigt kan föra kampen mot FRA till ett framgångsrikt slut. Tror man att det bara är några (tyvärr lite för många) obegåvade politiker till höger i den svenska riksdagen så kommer man att bli besviken. Den nuvarande regimen i Sverige utför ett beställningsjobb, betalda lakejer är väl ett passande epitet. Blir rätt tydligt då man t.ex. läser Anders Svenssons text om avtalet med USA.
Regimens förakt uttryckt av en minister
Björklund: “Jag är självkritisk”.: " Vi överraskades av debatten. I en första omgång togs ju exakt samma lag i riksdagen för ett år sedan. Vi var väl många som trodde att det skulle bli ungefär samma debatt igen. Men den blev mycket mer uppskruvad.
Tidigare i veckan visade Expressens och Demoskops undersökning att en majoritet av svenska folket vill riva upp signalspaningen. Enligt mätningen är folkpartiet det parti inom den borgerliga alliansen där oppositionen mot lagen är som störst.
"(Hittat via Expressen.)
Jag är som alla vet ingen stor fan av Jan Björklund, den nuvarande regimens (det är ju så man betecknar regeringar i bananrepubliker) mest populistiska partiledare och oneliner-mästare. Detta mästarskap har han utvecklat inom sin speciela nisch, skolan. Nu sätts den förmåga förstås allt oftare på prov utanför den smala nischen och då visar den sig ha stora begränsningar. När det gäller FRA så räcker förmågan inte till alls. Dels hamnar Björklund helt fel i sak, han skall ju föreställa ledare för ett liberalt parti, dels saknade han uppenbarligen alldeles den fingertoppskänsla som populistiska politiker behöver – man måste känna vart folket går att leda.
Till Björklunds heder skall dock sägas att han enligt Expressen är självkritisk. Det är en viktig egenskap även hos en partiledare om än svårt. Björklunds självkritik är dock av ett lite oväntat slag. Han är alltså inte självkritisk mot det ställningstagande hans parti gjort i sak (personlig intigritet är alltså ingen viktig princip i ett liberalt parti). Istället är han självkritisk när det gäller den egna förmågan att bedöma FRA-motståndets utveckling, att detta utelämnat vanligt folk till motståndarnas kritik vilket i sin tur lett till – “den stora kretsen väljare […] väl bara tagit del av debatten i medierna”.
När Björklund sedan enligt samma Expressenartikel menar
att det är absurt att påstå att FRA ska ägna sig åt massavlyssning av svenska folket.
– Det här handlar om att Sverige ska skydda sig mot främmande makter, mot främmande spionage, utländska terroristhot, och att vi ska hålla koll på utvecklingen i Ryssland och den ryska krigsmakten. Det är det som det i grunden handlar om. Det är det som Sverige har gjort sedan andra världskriget, och det ska vi göra i fortsättningen också.
så framstår ju skälet till att FRA-anhängarna lämnat fältet fritt för motståndarna i medierna. Argumenterar man för (ljuger kallas det på vanlig svenska) att lagen i sin nuvarande utformning inte innebär massavlyssning så har man ju helt enkelt inte fattat innebörden av det lagförslag man lagt fram – FRA-anhängarnas okunskap börjar bli riktigt obehaglig.
Anders Svensson kallar Björklunds (och Reinfeldts) linje för föraktets linje:
Jan Björklunds försvar i frågan är på samma linje. Föraktets linje. I hans fall går dock resonemanget på en lite annorlunda bog. […] Björklund menar att om bara regeringen förklarat bättre skulle folk ha förstått och accepterat lagen. Kritiken skulle självdött om man förklarat bättre. Men herregud, har Jan Björklund legat gömd i en grotta den sneaste tiden. Person efter person har ju gått ut och “förklarat”. Vare gång har deras så kallade förklaringar smulats sönder av oss kritiker.
Ann-Catrin Brockman har för övrigt en fin bildsvit från gårdagens Bananrepublikfest.
Trafikkaos i bananrepubliken
Två stora bilolyckor på E4:an: “Långa köer i södergående riktning
Först en stor krock med fem personbilar inblandade.
Sedan en frontalkrock.
E4:an har drabbats av två stora olyckor i dag, båda i närheten av Södertälje.
Första larmet kom klockan 17.07.
Fem personbilar hade krockat en kilometer från trafikplats Salem.
Ingen person kom till skada, men resultatet blev långa köer.
19.17 kom andra larmet.
En man körde i mycket hög hastighet i fel färdriktning på E4 i Södertälje på torsdagskvällen.”
Jag “råkade” ut för båda dessa olyckor i den meningen att jag dels runt en och en halv timme efter den första olyckan var på väg säderut från Stockholm (efter att ha deltagit i dagens Bananrepublikfest mot FRA-lagen), dels besökte mina föräldrar i Södertälje på vägen hem och då hamnade i kön pga av den andra olyckan också runt en och enhalv (till två) timmar efter att den inträffat. I båda fallen vill jag uttrycka min irritation över att bärgningsarbetet tar så f-t lång tid – det är faktiskt inte rimligt.
Att svenska bilister i allmänhet saknar den känsla för samverkan och anpassning som präglade trafiken i Frankrike (som jag skrev om häromdagen) blir också extremt tydligt. I den kö som uppstod före avfarten till Södertälje Syd var det förstås ett antal som använde vägrenen för att tränga sig före – fullständigt oacceptabelt osolidariskt!. Flera skall förstås också byta fil och därmed orsaka dragspelseffekter (men vad f-n, viktigast är ju att jag kommer fram först!).
Sen inträffade det som är legio i stockholmstrafiken – folk ligger kvar i vänsterfil trots att högerkörfältet är fritt. Idag hamnade jag bakom PBN 615 som inte lyckades flytta på sig förrän mer än 2/3-delar av sträckan till Järna avverkats – och då talar vi om hundratals meter av ledigt utrymme i högerkörfältet). Två-tre gånger demonstrerade jag detta genom att självklart gå över i höger körfält när det blev fritt – helt utan effekt. Använd gärna backspegeln känns väl som den snälla varianten av uppmaning.
Bananrepublikfesten var för övrigt lyckad. Lite lite folk kanske jag tyckte men så lite som ett hundratal som Daniel räknat var det inte – det var åtminstone ett större antal hundra som var där runt halv fyra när jag anlände, enligt Aftonbladet några hundra. Jag saknade dock alla socialdemokratiska vänner, kanske inte alla, men främst lite mer namnkunniga personer och en mer “officiell närvaro”. Nog borde partiet kunna masa sig till att delta i denna form av aktioner (Ulvskog, upp på barrikaderna!) och inte överlåta till Piratpartiet att ta alla poängerna, även om miljöpartiet också försöker. DN såg/hörde t.ex. bara miljöpartister och vänsterpartister trots att vi var ett antal socialdemokrater närvarande om än alltför få.
Nästa gång vill jag ha partistyrelsens uppdrag att bära partiets fana – behövs talare kan både jag och andra som Laakso och Brockman säkert ställa upp. Även om jag gav Bodström rätt igår så är han inte en lämplig person i dessa sammanhang (risken är stor att han blir utbuad).
Protestera mot FRA idag!!!!
Massiv protestaktion mot FRA torsdag den 3 juli: “På torsdagen den 3 juli mellan kl 15:00-19:00 samlas ungdomsförbund, politiska partier, privatpersoner och organisationer till en gemensam manifestation mot FRA-lagen på Mynttorget i Stockholm. Det är en fest för Bananrepubliken Sverige som gäller för att visa att vi kan ha kul samtidigt som vi protesterar mot FRA-lagen. En sambaorkester finns på plats och bananer kommer att delas ut till deltagarna. Utöver detta så kommer tal att hållas av de deltagande organisationerna (för talarlista se slutet av pressmeddelandet). Bland de deltagande organisationerna återfinns Ung Vänster, SSU, Piratpartiet, Grön Ungdom, Liberala Ungdomsförbundet, Centerpartiets ungdomsförbund, Stekare mot FRA, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Moderaterna.”
Initiativet till denna manifestation får nog tillskrivas Piratpartiet men man behöver inte ha några som helst partisympatier för att vara välkommen till festivationen. Lysande idé att visa att motstånd mot inskränkningar av demokratiska rättigheter inte behöver ske i stela, tråkiga former. Ta alltså med lite festkänsla och dra till Mynttorget i Stockholm kl. 15 idag så ses vi!
Bodström har rätt!!!
Bodströms utspel om FRA förändrar inget: "Poängen med det är att det är tekniskt omöjligt att avlyssna en speciell person. Det går bara att avlyssna allt, undersöka innehållet, och sedan kasta bort det man inte var intresserad av. Och då är brevhemlighet och meddelarskydd brutna — man har ju tittat på innehållet för att konstatera att man inte är intresserad av det. Bodströms förslag om att “bara avlyssna vissa personer” skiljer sig alltså inte en tum i sak från FRAs nuvarande allmänna avlyssning — allt och alla måste avlyssnas på Internet om en person ska avlyssnas. Med Internet är det allt eller inget. Det är väsenskilt från telefonnätet.
Bodström har förväxlat möjligheten att avlyssna med rätten att avlyssna oavsett tekniska förutsättningar. Teknikneutralitet är ett nonsensord som inte existerar i verkligheten."
(Hittat via knuff.se.)
Bodström tillhör inte mina favoriter. Enligt min mening har han gjort rättssäkerheten liksom yttrandefriheten närmast oreparabel skada i vårt land och finns risken att han återkommer som justitieminsiter får jag betydande svårigheter i nästa val. Men han har rätt i det utspel han gör och Falkvinges invändningar saknar relevans. Svenska myndigheter måste förstås kunna signalspana, allt annat vore märkligt. Denna rätt skall vara tydligt reglerad, allt annat vore ansvarslöst. Rätten skall regleras enligt vanliga principer i en rättsstat, allt annat är oacceptabelt.
Att sedan en signalspaningsverksamhet som regleras enligt vanliga principer, misstanke om brott (förberedels av) måste föreligga, misstankens styrka prövad i domstol och möjlighet att (möjligen via ombud) få del av, kunna överklaga beslutet leder till uppenbara tekniska problem när det gäller just Internet-buren trafik är faktiskt en bisak. Det är också något som det är statsmaktens och i praktiken förstås de berörda myndigheterna som måste lösa detta, inte FRA-lagens motståndare. Visar det sig de facto helt tekniskt omöjligt så får vi väl i så fall ha en lag som ger rätt men en praktik som omöjliggör. Det är ju knappast den enskilde medborgarens problem.
Senaste kommentarerna