Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Får statsanställda delta i debatt?
Kritisera narkotikapolitiken och du får sparken: “Jag tycker fallet är principiellt intressant på flera plan. Dels handlar det om möjligheten för statligt anställda att yttra kritik mot sin arbetsgivare, men det handlar också om de metoder som statliga organisation använder sig av för att tysta kritik mot det repressiva narkotikapolitiken”
(Via knuff.se.)
Christopher Aqurette tar upp en mycket viktig fråga. Fallet han redovisar handlar om en medarbetare hos Statens institutionsstyrelse (SIS) som anmälts till personalansvarsnämnden för att han skrivit en debattartikel om den svenska narkotikapolitikens misslyckande som publicerats i Skånska Dagbladet. Han har undertecknat artikeln i sitt eget namn med angivande av titel och arbetsgivare, det senare en slags varudeklaration kan man tycka.
Mannens chef har emellertid reagerat starkt mot detta och frågan är om det är de enligt arbetsgivaren förgripliga åsikterna eller om det är det faktum att artikelförfattaren kan förknippas med SIS som retat mest.
Å ena sidan så måste man utan att ens närmare studera fallet konstatera att det väcker stor oro när chefer inom den statliga förvaltningen ens kan tänka tanken att anmäla en medarbetare till personalansvarsnämnden baserat på deltagande i offentlig debatt. Å den andra sidan är det förstås viktigt att det går att urskilja för läsaren av en artikel om den är uttryck för en enskild persons åsikter eller om vederbörande uttalar sig å sin myndighets vägnar.
Personligen är jag av den uppfattningen att experter från olika områden deltar för litet i debatten och att ett av skälen till det är att man som t.ex. statsanställd sådan faktiskt har just problem med i vilken egenskap man kan delta. Om jag som är anställd som just expert delger andra min expertis, bedömningar, åsikter och dessa står i strid med antingen min myndighets officiella policy och/eller med regering och riksdags beslut synliggörs problemet, ofta just därför att deltagande i debatt förutsätter att avsändaren kan identifieras (och vi identifieras oftast med vår yrkesroll och det är ju den som ger verifierar expertrollen/erfarenheten).
Att man har rätt att delta i debatten bör dock inte ens behöva diskuteras. Att man inte skall behöva vara rädd för att få någon form av disciplinpåföljd måste vara lika självklart. Problemfritt är det dock inte.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Cristopher Aqurette, Narkotikapolitik, Yttrandefrihet
Och hur svårt är det?
Otroligt att det kan överraska svenska bilister att väglaget varierar och att dagar då det snöat leder till viss osäkerhet. Sen kan man ju alltid ha synpunkter på Vägverkets ibland märkliga senfärdighet att röja snö men till sist är det faktiskt odelat bilföraren som ansvarar för hur fordonet framförs.
Blixthalka på E4: “Det råder blixthalka på E4 mellan Södertälje och Hölö.
Flera bilolyckor har skett under kort tid.
Vid 21-tiden rapporterades flera trafikolyckor ha skett på E4 mellan Hölö och Södertälje.
– De krockar hela tiden. Det är glansis på platsen, säger vakthavande befäl på länskommunikationscentralen i Stockholm vid 22-tiden.”
Technorati Tags:
Södertälje, Hölö, Kommunikationer, Södertälje polismästardistrikt
Teg du?
Currently playing in iTunes: I Drink Alone by George Thorogood
Jonas citerar, efter att ha refererat från TV4 som rapporterat att” den parlamentariska kommitté som tillsattes för drygt två år sedan för att granska om lagen ger tillräckligt skydd för den personliga integriteten, i skarpa ordalag slår fast att så inte är fallet”, Martin Niemöllers dikt – något mer behöver väl egentligen inte sägas.
jag var ju ingen kommunist.
jag var ju ingen socialdemokrat.
jag var ju inte med i facket.
jag var ju ingen jude.
Jag är glad att det åtminstone finns några partikamrater som delar min oro. Jag skulle vilja uppmana alla att citera Niemöller i tidningar, i bloggar, på gator och torg, på bussen, tunnelbanan och pendeltågen. Dags att vi alla säger ifrån!!!!
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, TV4, Martin Niemöller
Upp till kamp
Currently playing in iTunes: Nantucket Sleighride (To Owen Coffin) by Mountain
Det nakna klassförkaktet på frammarsch: “Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF) har ca 60 000 medlemmar. En majoritet av medlemmarna är restaurangbiträden men förbundet organiserar också t ex bingovärdinnor, hotellstäderskor, dörrvaktmästare och liftskötare. En majoritet av medlemmarna är kvinnor, många har utländsk bakgrund. Cirka 30 procent av medlemmarna har tillfälliga anställningar och lönerna ligger runt 15 000 i månaden för heltid.
Detta är alltså denna maffia som luf, cuf och muf – ivrigt påhejade av borgerliga riksdagsledamöter och mediala tyckare – nu trappar upp kriget emot. Genom att framställa facket som en överhet som av nåt slags osund makthunger försöker tvinga stackars företag att teckna avtal döljer de effektivt vad saken handlar om: en helt legitim kamp för hyggliga och likvärdiga villkor på jobbet för några av dem som faktiskt tjänar allra minst och sitter allra lösast på arbetsmarknaden.”
(Via Esbatis kommentarer.)
Det är inte utan att man har en viss förståelse för Josefin Brinks syn på saken, inte minst efter att ha tagit del av en Fredrick Federleys åsikter i DN “Cuf-ordföranden tycker inte att facket ska kunna gå in i konflikter på arbetsplatser där de inte har några medlemmar. Likaså retar han sig på fackets rätt att vidta sympatiåtgärder som gör att en tredje part drabbas. Går det inte på något annat sätt vill Federley förbjuda det i lag.”
Det intressanta med detta är proportionalitetsfrågan. Vore kul om Federley utvecklade sin syn på hur arbetare skall kunna vidta stridsåtgärder som å ena sidan är verksamma mot arbetssäljaren och å den andra inte drabbar någon annan. Att klassföraktet skulle bli så tydligt kunde man förstås vänta efter den överväldigande valsegern för högeralliansen, men finns ingen historisk kunskap, lärde sig inte centerpartister något under 1900-talet? OBS Jag klagar inte på skolan då den aldrig varit särskilt väl skickad att diskutera maktrelationer på arbetsmarknaden utan snarare på den politiska skolningen inom i detta fall högerpartierna.
Riktigt roligt blir det faktiskt (eller är patetiskt en mer adekvat beteckning?) när man finner att nämnde Federley tycks ha för avsikt att köpa någon salladsbar i Göteborg tillsammans med Dominika Peczynski (som driver mobbingsajten Förbannelse.se), enligt en artikel av den senare publicerad i Sourze.
Eller som utifrån ett mera globalt perspektiv Rosemari Södergran uttrycker det: “Globaliseringen rymmer enorma möjligheter för alla oss som tror på internationell solidaritet.
Frihandel utifrån rättvisa och gemensamma regler kan vara ett kraftfullt verktyg för både tillväxt och välstånd. Men ekonomi och välstånd måste bygga på folkligt inflytande och demokratisk påverkan.
Globalisering borde bygga på demokrati och mänskliga rättigheter, inte på ökade klyftor mellan människor och länder.
I en globaliserad värld måste arbetstagare ha rätt att sluta sig samman och samarbeta för bättre villkor. Både i Sverige och i övriga världen.”
Själv tar jag strid i det lilla, stöd mitt försök att få Södertälje kommun att bli ledande när det gäller löner i kvinnodominerade sektorer!
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Solidaritet, Södertälje, Ekonomi, Rosemari Södergren, Avtalsrörelse, Kommunal, Lägstalöner, Ali Esbati, Arbetarekommun, Fredrick Federley, Dominika Peczynski, Sourze
Vem är naivast?
Jag hade faktiskt lite hopp men det grusar Beatrice Ask. Hopp därför att jag känner henne som en människa med viss integritet men det var förstås naivt. För mig framstår emellertid hennes uttalanden i SvD som inte bara naivare utan dessutom som utomordentligt okunniga. Inga av de påhängda nämnderna/råden skyddar oss mot missbruk och de erbjuder heller inte något som helst skydd för den personliga integriteten eftersom all trafik får avlyssnas och ingen kan hävda att de ord man kommer att söka efter inte skulle kunna nämnas i helt andra sammanhang än brottsliga. Pinsamt!!!
Avlyssningsförslag oroar inte Ask: “Ask säger sig inte vara oroad för att de nya möjligheterna till försvarsunderrättelseverksamhet ska missbrukas och till exempel användas för åsiktsregistrering av svenskar.
– Vi är noga med att hänga upp detta på lagar och regler som ska garantera rättssäkerhet. All mänsklig verksamhet kan gå fel, men jag tror inte att vi kommer att lägga ett förslag som är osäkert rent allmänt sett.
Samtidigt tycker hon att svenskar i allmänhet har en naiv inställning när det gäller att ge makthavare ökade befogenheter.
Justitieministern ser ingen anledning att avvakta med en proposition tills integritetsskyddskommittén i höst är klar med sin utredning om hot mot den personliga integriteten i stort.”
(Via SvD.)
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Beatrice Ask, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, SvD, Kriminalitet
Vad borde Bodström ägna sig åt?
Bodström till angrepp mot polissponsring: “–Pengarna går inte in i polisens budget, utan direkt till samarbetet. De ska öronmärkas och gå till att avlöna en koordinator. Alla beslut om hur pengarna ska användas fattas av styrgruppen där alla aktörer finns med, säger Magnus Lindgren.
Är det lämpligt att en statlig myndighet som polisen sysslar med sponsring?
–Vi är inte främst intresserade av pengarna utan av aktörernas delaktighet. Vi är beredda på kritik. Men det är nya tider och nya svårigheter som måste mötas med nya arbetssätt. Vi har båda lagstiftning och goda resurser, men får ändå inte till det på grund av bristande samverkan.
Polismyndigheterna i Dalarna respektive Västmanland har redan visat intresse för att arbeta enligt samma modell.
Men före detta justitieminister Thomas Bodström (s) är starkt kritisk. Särskilt ifrågasätter han att företagens logotyper ska synas i kampanjen.
–Det känns väldigt cyniskt att försöka tjäna pengar på brottsoffer. Självklart är det bra att företagare vill engagera sig i brottsförebyggande arbete, men då kan de göra det på ideell basis, säger han.”
(Via SvD.)
Jag hade ju under förra året tillfälle att få en lite närmare inblick i hur polisens verksamhet fungerar som ordförande i polisnämnden i Södertälje (styrelsen i arbetarekommunen tycker inte att jag skall fortsätta med det – jag hoppade ju in istället för Susanne Bergström som blev sjuk). Även tidigare har jag förstås haft synpunkter och idéer om polisverksamheten men sällan reflekterat särskilt mycket över det som går under beteckningen brottsförebyggande respektive det som handlar om brottsoffer. När det gäller dessa två områden har självfallet polisen en roll men det finns flera aktörer som måste medverka. Därav finns på många håll lokala Brottsförebyggande råd (BRÅ) och en del del andra former för samverkan.
I Uppsala har man tydligen kommit på att verksamhet av detta slag kan förbättras genom bättre koordinering och alltså fått kommunerna, en del föreag och polismyndigheten att alla bidra till denna dvs bidra ekonomiskt för att kunna skaffa en koordinator. Bodström plockar då fram någon för mig helt främmande ryggmärgsreaktion och menar att det är cyniskt och att de medverkande företagen genom att få synas i annonser/på webb tjänar pengar på brottsoffer. Själv tycker jag att det enda problem som detta initiativ är behäftat med är det principiella: är koordinerandet ett ansvar för någon av de inblandande kommunerna eller för polismyndigheten så borde det nog finansieras inom ramen för respektive organisations budget eftersom sponsringslösningar dels kräver arbetstid att få ihop, dels i princip saknar den stabilitet som bör karaktärisera myndighetsuppgifter.
I övrigt tycker jag nog att Uppsala tagit ett bra initiativ och hopas att de får ihp det 40-tal samarbetspartners de behöver!
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Thomas Bodström, Södertälje, SvD, Södertälje polismästardistrikt
Drömmen om en skola för alla
Bevistade tidigare ikväll ett samtal om dagens och morgondagens skola som rubricerats just “Drömmen om en skola för alla”. Kombattanterna var Jan Björklund, skolminister, och Mats Wahl, författare. Domare var den f.d. skolministern Bengt Göransson, en av mina absoluta favoriter bland tidigare socialdemokratiska ministrar och en av få med någon intellektuell resning att tala om. Denna gång höll han sig dock helt i bakgrunden, egentligen helt förutom att han påpekade att vi i princip haft en kommunal skola sedan mitten på 1800-talet (under tiden från 20-talet och fram till slutet av 80-talet dock rätt kraftigt statligt reglerad). Salen i ABF-huset på Sveavägen var fullsatt.
Björklund och Wahls framträdande kan lite lätt förenklat beskrivas som en uppräkning av symptom på problem i svensk skola om vilka de dessutom tycktes rätt ense. De förslag, idéer, de valde att fokusera var i huvudsak symptombehandling. Skolans ordningsproblem dominerade och skolans innehåll nämndes i stort sett inte alls. Wahl efterlyste inslag i lärarutbildningen som tar upp vad man skulle kunna rubricera pedagogiskt ledarskap (alltså hur man gör som vuxen/lärare i skolan för att få rimlig auktoritet/ordning/respekt), en fråga som Björklund inte alls kommenterade trots att det ju hade varit ett gyllene tillfälle att reservera en del av den stora fortbildningssatsningen för att ge redan verksamma lärare lämpliga verktyg.
Jag gillade Björklunds sympatiskt ödmjuka framtoning när t.ex. frågan om eventuella kulturkrockars betydelse kom upp. Annars ledde inte heller publikens frågor till något samtal om orsaken till symptomen. Någon beskrev det vi alla kan se – om skolan förr kunde vara den plats som representerade både kunskap och social gemenskap så utsätts den idag för en mördande konkurrens i båda dessa egenskaper. Någon böjade för övrigt ställa detaljerade frågor om resusfördelningssystemet i Stockholm, lite av banan kan man säga.
För att exemplifiera detta med symptom och symptombehandling: Björklund konstaterar helt riktigt att andelen elever som läser B-språk (vanligen tyska eller franska) har minskat kraftigt de senaste 15 åren. Lösningen han verkar tänka sig är att begränsa valmöjligheten/premiera val av sådant språk. Detta är emellertid bara en möjlig lösning om det är så att problemet uppstått på grund av elevers taktikval – det är “jobbigt” med språk tyckte/trodde Björklund. Om problemet är att ungdomar inte ser en framtid där dessa språkkunskaper är värdefulla (inte för att komma in på universitet utan i livet) så funkar ju inte lösningen särskilt väl. Det skulle ju dessutom kunna vara så att ungdomarna gör en helt riktig analys. Personligen har jag försökt få alla mina barn intresserade av ett b-språk och alla 6 har också läst tyska eller franska. Samtidigt kan de ju se att jag aldrig använder min skoltyska men väl rör mig i internationella sammanhang som helt domineras av engelska. Själva konverserar de rätt obehindrat på engelska inte tack vare skolan utan snarare tack vare musiktexter, filmer och kanske mest väsentligt nätet.
Den här frågan är rätt central eftersom man kan hävda att förutom teknikämnet som introducerades för alla i grundskolan så sent som 1994 så ser såväl ämnesstruktur, innehåll som timplan i princip ut som det alltid har gjort. Världen har dock förändrats och det enda vi vet om framtiden är att den inte kommer att se ut som idag. I de anglosaxiska länderna talar man om “21st century skills” och i vårt grannland Norge har man kompletterat de vanliga baskunskaperna med “digital kompetense”. Den diskussionen efterlyser jag också i vårt land.
Förresten så avhandlades förstås mobiltelefonerna. Björklund refererade till ambitionen att ge lärarna rätt att beslagta sådana medan Wahl tyckte att det inte var lärarnas uppgift utan att föräldrarna skulle ringas in för att göra det. Vilken idioti, vilken värld lever de i undrar jag? Att man inte talar i telefon i sammanträdesrum (klassrum) är ju rätt självklart även om det blir allt vanligare att alldeles vanliga vuxna bara ursäktar sig lite och tar samtalet ändå). Jag stänger aldrig av mina mobiler, stänger bara av ljudet. Själv har jag också sett exempel på hur elever utan uppmaning använder kameran i telefonen för att t.ex. dokumentera experiment i fysik. Mobilen innebär att man alltid har en minräknare med sig. Man skulle kunna publicera både bilder och text på en blogg och därigenom dokumentera arbetat/lärandet. Runt om i världen pågår pedagogiskt inspirerat utvecklingsarbete kring hur man mer systematiskt kan använda mobilerna. Wahl vill att vi skall ringa in föräldrarna!!!!!
Technorati Tags:
Skola, Utbildning, Bengt Göransson, Jan Björklund, Mats Wahl
Vill vi verkligen veta?
Björn Fridén konstaterar att regeringsformen garanterar att varje medborgare är skyddad mot avlyssning, öppnande av brev etc. Han konstaterar helt riktigt att Odenberg inte förstår att detta rimligen också borde omfatta digitalt producerade motsvarigheter. Apropå det inte helt ovanliga argumentet “den som inte har något….) ställer Fridén den lite fyndiga frågan om herr Odenberg skulle kunna tänkas redovisa sina onanivanor så att vi kan avgöra om – eller snarast om inte – de innebär något brottsligt:-) Han har väl inget at dölja!
Alliansfritt Sverige: Februari 10, 2007- Redovisa dina onanivanor Odenberg!: “”6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot […] undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Lag (1976:871).”
Odenberg står fast vid punkten, som han presenterade på en presskonferens, att all irrelevant information som man råkar avläsa genast ska förstöras.
Det är därför rimligt att kräva av försvarsministern att han redovisar sina onanivanor. Brukar han runka i duschen? Brukar han tänka på någon annan än sin fru vid sådana tillfällen? Använder han sig av en termos med makaroner? Naturligtvis är det viktigt att vi får in denna information, och om det visar sig att Odenbergs onanivanor inte innebär något brottsligt så ska vi naturligtvis förstöra informationen. Odenberg har väl inget att dölja? Eller?”
(Via nyligen.se.)
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Sexualitet, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, Björn Fridén, Onani
Motion för stärkandet av den personliga integriteten
Vet ine hur man bäst får igång ett engagemang i integritetsfrågorna. Uppebart är att vi dels saknar ledande politiker som ser den ökande övervakningen som ett problem – det verkar snarast bara vara frågan om grader i helvetet för medborgarna. Jag skrev därför ihop en motion till Södertälje arbetarekommun i vilket jag föreslår ett arbete i frågan av närmast filkbildande karaktär. Tog mig friheten att citera ur Oscar Swartz utmärkta debattartikel på Brännpunkt idag.
-
•“Regeringen medger att landet inte längre är hotat militärt. Däremot finns civila ”yttre hot” från den onda omvärlden som man påstår hotar Sveriges självständighet.
-
•Regeringen säger därför att all kommunikation med den onda omvärlden måste kopieras in i regimens egen superdator.
-
•Regeringen bestämmer själv hela tiden vad som utgör dessa ”yttre hot” och berättar för spionerna vilka ”sökbegrepp” de skall använda när de avläser folkets kommunikation.
-
•Regeringen bestämmer dessutom att olika myndigheter själva får besluta vad de anser vara ”yttre hot” från den onda omvärlden. Dessa får därför på eget bevåg uppdra åt spionerna att spana för deras räkning.
-
•Man framhåller att myndigheterna i punkt 4 dock måste söka om tillstånd när de vill spana för eget behov.
-
•Regeringen bestämmer själv hela tiden från vilken myndighet de skall söka det där tillståndet.
-
•Regeringen tycker att även privata aktörer och näringslivet behöver få spionera men man inser att det är kontroversiellt så man säger att de får gå med sina önskemål via de där statliga myndigheterna under punkt 4.
-
•Regeringen utser själv hela tiden vilka myndigheter som skall utföra själva spioneriet och säger att det tills vidare bör vara militära myndigheter.
-
•Regeringen försöker övertyga medborgarna om att man kontrollerar att spioneriet inte går överstyr men gör det bara symboliskt: Regeringen bestämmer nämligen hela tiden själv vilken myndighet som skall övervaka de andra myndigheterna och man formulerar själv dess instruktioner.”
PS Twinglyeffekt 1 >:-) DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, SvD, Oscar Swartz, Arbetarekommun
Demokratins dödgrävare
Oscar Swartz tillhör de som på ett förtjänstfullt sätt försöker bidra til en verklig debatt om hur såväl nuvarande som den förra regeringen leder oss med omväxlande små och stora steg in i Storebrorssamhället. Den kritik han och andra (inkl. undertecknad) riktade mot Bodströmsamhället bekräftas och min tes om att de åtgärder som hade Bodström som upphovsman bäddar för än värre förslag besannas. Nu är det alltså högeralliansen med herr Odenberg i spetsen som visar sig sätta kampen mot ett obestämt hot över försvaret av några av de viktigaste landvinningarna som 1900-talet gett oss – rätt till personlig integritet, rättssäkerhet, pressfrhet, yttrandefrihet och skydd mot maktmissbruk.
Chockavslöjande: Riksdagsmännen som utgör hot mot landet!: “”Vi måste kunna skydda vårt land och detta är med regeringens förslag möjligt att göra utan orimliga intrång i den enskildes integritet.” Och så säger Mikael Odenberg att han skall sätta sig ned med sossarna och banka igenom det här.
Ursäkta mig! Vaddå “skydda vårt land”? Jag har faktiskt inte förstått vad de där hoten ni räknar upp har med skyddet av Sverige att göra. Vad gäller terrorism har vi inga problem. Och terrorism får man bukt med genom politik, inte avlyssning, vilket inte alla länder insett. För att få reda på etniska konflikter och migrationsströmmar (= två av de hot regeringen räknar upp) har vi ju både ambassader och BBC.
Nej, det stora hotet mot vårt land kommer från just det där förslaget, något jag tar upp idag i en artikel på SvD Brännpunkt idag.
Det handlar inte bara om “den enskildes integritet” här och nu. Det handlar om något mycket större: Att i längden upprätthålla ett demokratiskt system som är skyddat mot maktmissbruk och styrande eliters inneboende vilja till mer och mer kontroll. Vi har i väst kämpat för den frihet vi har, det skall gudarna veta!”
Swartz refererar också till en debattartikel i DN där den moderate riksdagsmannnen Henrik von Sydow skarpt tar avstånd från det Odenbergska förslaget. von Sydow skriver: “Försvarsdepartementets förslag måste också sättas i ett sammanhang: steg för steg ökar statens kontrollapparater sin insyn i enskilda människors liv. Integritetsskyddskommittén – som syftar till att ta ett samlat grepp om övervakning och den enskildes integritet – måste få slutföra sitt arbete innan ytterligare förslag som riskerar att urholka gränserna för den enskildes privatliv läggs fram. Den politiska hanteringen av skyddet för privatlivet är alltför viktig för att sila mygg och svälja kameler.”
PS Twinglyeffekt 2 (kolla motsvarande i Swartz inlägg🙂 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Thomas Bodström, DN, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, Kommunikationer, SvD, Oscar Swartz, Henrik von Sydow, Mikael Odenberg
Senaste kommentarerna