Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Microsoft sätter käppar i hjulet för Sida-projekt
Microsoft sätter käppar i hjulet för Sida-projekt – Sida har arbetat med ett projekt i Namibia där skolor har fått upprustade datorer med fri programvara. Men att datorerna använde Linux blev troligtvis för mycket för Microsoft vilka kontaktade politiker i Namibia och lyckades byta ut datorer mot nya, givetvis förinstallerade med Microsofts programvara.
Enligt Mark East hos Microsoft,
”- Inget är gratis.”
Läs artikeln på Svenska Dagbladets hemsida. [Gnuheter]
Jag tycker att artikeln var ganska svår att få grepp på. SIDAs projekt rörde 500 skolor. Microsofts 13 skolor. Innebär det att SIDAs projekt inte kan genomföras alls eller bara att de 13 MS-skolorna inte också får datorer via SIDA. Eller har den namibiska regeringen förmåtts att samarbeta med MS till priset av att andelen skolor som kommer att få utrustning kraftigt minskas?
Överklagat beslutet om körkortet
Jag har nu överklagat beslutet (skickas senare idag). Enligt instruktionen skall överklagandet ställas till Länsrätten men skickas till länsstyrelsen.
Överklagande av slutligt beslut om körkort och körkortstillstånd
Länsstyrelsens diarienummer 253-2003-095362
Önskad förändring av beslut
Att återkallelsen av mitt körkort och körkortstillstånd återkallas och att jag därmed återfår desamma.
Skäl för önskad ändring
Som framgår av såväl tingsrättens dom som av mitt yttrande med anledning av länsstyrelsens beslut att pröva mitt körkort/körkortstillstånd så har jag gjort mig skyldig till olovlig körning endast beroende på att jag inte bytt ut mitt gamla körkort i samband med att min C-behörighet förföll år 2001. Att jag lät c-behörigheten förfalla var ett medvetet beslut från min sida då jag inte längre kör eller tror mig har framtida behov av att kunna köra lastbil. Däremot var jag inte medveten om att undlåtenheten att byta ut själva körkortet kunde innebära att jag förlorade övriga behörigheter. Numera har jag dock klart för mig att lagstiftningen uppenbarligen är sådan, hur absurt jag än kan tycka att det är.
I januari 2002 skickade jag dock in en ansökan om körkortstillstånd till Länsstyrelsen då jag fick besked av Vägverket att det krävdes för att de skulle kunna utfärda ett nytt körkort. Jag hade då till dem skickat in underlag efter att ha fått en påminnelse men det kom dessvärre in en dag för sent sannolikt beroende på långsam postgång i samband med nyårshelgen. På denna ansökan fick jag aldrig något svar och saken föll i glömska.
Efter att jag i mars 2003 blev stoppad av polis utanför Norrköping – den händelse som jag alltså dömts för såsom olovlig körning – slutade jag självklart att köra bil. Jag ansökte igen om körkortstillstånd vilket beviljades. Jag gjorde så snart tid fanns att få det skriftliga provet men fick sedan vänta på uppkörningstid. Efter uppkörning i maj 2003 fick jag nytt körkort. Under de månader jag var körkortslös övningskörde jag (när övningskörningstillstånd beviljats) med min fru. Efter att jag fått nytt körkort och fram t.o.m. att Länsstyrelsen beslutat återkalla detsamma har jag kört över 3000 mil. Bara detta borde illustrera den fullständiga orimligheten i Länsstyrelsens beslut.
I samband med att Länsstyrelsen beviljade mitt körkortstillstånd begärde jag att det beslutet skulle omprövas (avsänt från Mörkö den 5 april 2003) då jag ansåg att kravet på förarprov var oskäligt. Något svar på denna begäran har jag ännu inte fått. Kopian av densamma som gick till Vägverkets avdelning för förarprov besvarades dock tämligen omgående.
Ett annat skäl är att konsekvenserna av min olovliga körning med hänsyn till bakgrunden till den nu fått orimliga proportioner. Effekten har varit:
-
Flera månader utan körkort under våren 2003 vilket innebar oerhörd beslastning på min fru som då fick skjutsa mig till och från arbetet vilket innebar ungefär 2 timmars dagligt bilkörande.
-
Kostnader och tid för tagande av nytt körkort också under våren 2003.
-
Kostnader och tid för hemtransport av bil i samband med polisingripandet.
-
Kostnader och tid för rättegång hösten 2003.
-
7000 kr i böter.
-
Att mina barn som ännu ej tagit körkort inte längre kan övningsköra med mig (jag har gjort detta med de 2 som hittills tagit körkort), för närvarande 2 aktuella och ett tredje som fyller 16 i sommar.
-
Att jag har svårt att fullgöra mina kommunala uppdrag – jag är ordförande i Hölö/Mörkös kommundelsnämnd och ersättare i utbildningsnämnden i Södertälje kommun liksom i mindre grad att utföra en del av mitt arbete som förutsätter resor.
-
Om Länsstyrelsen beslut får stå fast ytterligare tre månader som min hustru får ägna 2 timmar per dag åt att skjutsa mig.
Sammantaget anser jag att de direkta och indirekta sanktioner som drabbat mig och kanske i än högre grad min familj inte står i någon som helst rimlig proportion till min förseelse. Jag har heller inte funnit någon arbetskamrat, bekant eller vän som ens riktigt trott att dessa effekter kan vara möjliga varför jag också anser att de strider mot det allmänna rättsmedvetandet.
Avenyn, politik, polis och Länstidningen
Avenyn är numera stängd efter att häromveckan ha blivit av med sitt serveringstillstånd. Enligt tidningsuppgifter fråntogs denna nattklubb/diskotek rätten att servera alkohol pga att de inte serverar tillräckligt med mat. Detta är förstås ren idioti eftersom människor inte går till ställen som detta för att äta (torde vara flest gäster där mellan 23 och 02). Tillämpades kravet lika för alla så skulle ju en naturlig åtgärd för krogar som dessa vara att starta lunchservering – då ökar matserverandets andel men det har förstås ingen effekt på nykterheten. Detta kan väl även politiker i socialnämnden i Södertälje räkna ut.
Efter att beslutet meddelats via massmedia fortsatta Avenyn att vara öppen några dagar. Antagligen hade de väl inte meddelats beslutet formellt – om detta vet jag inget. Oavsett så ingrep polisen på fredagskvällen samma vecka (beslutet fanns återgivet i tisdagens tidning). Enligt rapport i Länstidningen hade polisen först vid 21.30 kollat och sedan runt 24.00 kommit tillbaka för att stänga Avenyn. Man kan med anledning av detta ställa sig några frågor (vilket förstås Länstidningen inte gjorde):
-
Varför väntar polisen till fredagskvällen med ingripandet – Avenyn var öppen hela veckan?
-
Normalt är polisens resurser kvällstid mycket begränsade – denna fredag var man väl bemannad. Var alltså aktionen planerad och varför genomfördes den i så fall den veckodag då det är mest besökare? Ville man ha bråk?
Nu gick tydligen stängningen ytterst smidigt främst tack vare skicklig personal på Avenyn.
Min bild av hela denna affär är att det finns krafter i Södertälje som oerhört gärna vill komma åt ägarfamiljen bakom Avenyn. Till dessa krafter hör t.ex. Länstidningen. Redan i somras i samband med köpet av Ronna Centrum vidareförmedlade Länstidningen negativ ryktesspridning kring den familjen. Orsak till detta har jag inte lyckats utröna. Bland vissa politiker tycks det också finnas samma ambition – här kanske främst orsakat av att man accepterat bilden av familjen som skurkaktig. Såvitt jag vet så är en av ägarna föremål för åtal avseende skattebrott (tror jag). Han är såvitt känt inte dömd. Trots det anses han tydligen av många som skyldig.
Länstidningens intresse för att tillåta diskussion kring denna fråga är också begränsad. Jag har tidigare fått en artikel i frågan publicerad. Denna bemöttes av såväl en polis som av en medarbetare på kommunens tillståndsenhet. Båda dessa anklagade mig för okunnighet. Länstidningen publicerade emellertid bare ett kort svar från mig på den ena av dessa artiklar. I det andra svaret – som finns publicerat här – visade jag just hur orimligt kraven kring matserveringens andel av försäljningen är – det svaret har LT inte publicerat. Några svar från berörda politiker har heller inte getts – de törs väl inte offentligt diskutera principerna för sitt agerande. Kanske försöker de gömma sig bakom de problem som uppstår när ett enskilt fall utgör exempel – kanske tar LT inte heller in svar från dem. Här är de i alla fall välkomna att diskutera absurditeterna i Södertälje kommuns tillämpning av alkohollagstiftningen.
Indraget körkort
Nu har jag fått besked från Länsstyrelsen. Jag har från och med den 4 mars och tre (du läste rätt – 3) månader framåt fått mitt körkort indraget vilket alltså betyder omfattande problem pga att jag bor utanför det område som täcks av en fungerande kollektivtrafik. Det är fortfarande så att det brott jag gjort mig skyldig till alltså är att jag missat att förnya mitt körkort då jag lät min c-behörighet förfalla år 2001. Några andra trafikförseelser har inte anförts utan min behörighet (ab) förföl alltså enligt gällande bestämmelser i och med att jag inte skaffade ett nytt körkort – helt absurt i tider som dessa då behörigheten inte kontroleras via själva handlingen (körkortet) utan via Vägverkets databas. Redan första dagen efter att jag lämnat in mitt körkort missade jag pga försenat pendeltåg resan vidare hemåt. I en längre artikel kommer jag inom kort att sammanfatta den helt otroliga upplevelsen av att vara utelämnad till ett fullständigt hänsynslöst “rättsväsende”. Det är efter denna upplevelse inte svårt att förstå de som blir s.k. rättshaverister.
Claes Yngström och Big Tex Three
I torsdags var jag på konsert. Kändes lite lustigt att sitta på Estrad och lyssna på bluesmusik som ju bättre lämpar sig för mindre, rökigare lokaler som t.ex. pubar där publiken också kunnat dricka en öl eller två. Bra var det i alla fall om man bortser från att Claes Yngströms snack mellan låtarna kanske inte alltid var någon höjdare. Helt fantastiskt att Södertälje har så bra kompmusiker i Stoffe och Berra. Båda fick också plats för varsitt solo vilket bejublades.
Gemensamt uttalande om utredning angående ev kommundelning
Tillsammans med ett antal andra aktiva politiker i de södra kommundelarna har jag undertecknat ett uttalande till stöd för att frågan om en kommundelning bör utredas. Uttalandet i sin helhet följer här:
EGEN KOMMUN
Frågan om att bilda en egen kommun i de södra kommundelarna av Södertälje har återigen blivit aktuell, 10 år efter den tidigare folkomröstningen –93,i samma fråga.
Alla politiska partier i de södra kommundelarna är eniga om att hos Kommunstyrelsen i Södertälje kommun begära att frågan om en egen kommun i de södra kommundelarna utreds. Syftet med en sådan utredning – som genomförs av Kammarkollegiet – är att få ett sakligt underlag som medborgarna i de södra kommundelarna kan använda i de fortsatta diskussionerna.
En anledning till att vi, aktiva politiker i kommundelarna, i detta läge väcker frågan om en ny kommun är att vi anser att en stor del av andemeningen som fanns i kommundelsreformen har försvunnit under senare tid. Kommundelskontoren läggs ner, ansvaret för verksamheterna förs över till fackkontor inne i Södertälje och ansvaret för individ- och familjeomsorg läggs helt på social- och arbetsmarknadsnämnden med säte i stan för att nämna de senaste exemplen. Vi tycker också att osäkerheten beträffande kommundelarnas fortsatta existens är stor.
En annan anledning till att vi väcker frågan är att vi uppfattar att ett inte ringa antal medborgare i de södra kommundelarna också har uppfattningen att avståndet till de viktiga politiska besluten nu ökar. Det lokala inflytandet över fördelningen av resurser i kommunen är ett sådant exempel. Diskussionen om mer omfattande satsningar i kommunen, med undantag för lite äldreomsorg, rör oftast tätorten Södertälje och inte kommundelarna.
Målet med en utredning är, enligt vår mening, att ge kommundelsinnevånarna underlag för att i en eventuell (sannolik) folkomröstning ta ställning till frågan om egen kommun. Vår gemensamma uppfattning är att det är viktigt att det är innevånarna i de södra kommundelarna som ska avgöra om det blir en delning eller inte. Men för att ge ett bra underlag och inte fördröja frågan har vi politiker agerat för att snarast få fram ett objektivt utredningsmaterial som visar förutsättningarna för en kommundelning och därmed ett bra underlag för information, diskussion och ställningstagande.
Utredningen skulle kunna slutföras under första halvåret i år, om utredningen visar att förutsättningar finns kan en folkomröstning genomföras 2005. Då skulle – om medborgarna i de södra kommundelarna så önskar dvs säger ja till en delning i folkomröstningen – ett nytt fullmäktige väljas till den nya kommunen i det ordinarie valet 2006.
Undertecknat av representanter från de flesta partier i de södra kommundelarna
Hugo Altink, folkpartiet Hölö-Mörkö
Ulla-Britt Andersson,, centerpartiet Järna
Anna-Lisa Ericsson, centerpartiet Hölö-Mörkö
Per-Anders Fritshammar, centerpartiet Järna
Tage Gripenstam, centerpartiet Hölö-Mörkö
Greger Hagström, moderaterna Järna
Orvar Juréus, moderaterna Hölö-Mörkö
Pernilla Lång, socialdemokraterna Hölö-Mörkö
Peter Karlberg socialdemokraterna Hölö-Mörkö
Eva Molnár, kristdemokraterna Hölö-Mörkö
Miklos Molnár, kristdemokraterna Hölö-Mörkö
Gunnel Nygren, centerpartiet Järna
Nora Olander, kristdemokraterna Hölö-Mörkö
Inger Pettersson, moderaterna Hölö-Mörkö
Kerstin Stenberg, miljöpartiet Hölö-Mörkö
Erik Tomsen, miljöpartiet Hölö-Mörkö
Richard Vingnäs, centerpartiet Hölö-Mörkö
Raymond Wigg, miljöpartiet Järna
Pontus Åström, socialdemokraterna Järna
Intervju med Erik Karlberg
Min bror Erik som är konstnärlig ledare för Esbjergs Ensemble intervjuas i JydskeVestkysten. Jag gillar särskillt ”Afstanden fra det glamourøse racerløbs opbud af den allerbedste teknik og mekanik til profileringen af et toptunet ensemble i front for den ny musik er kort” och ser framför mig införandet av avancerad datorövervakning av ensemblens konserter:-) Varje vibration i fiolernas smäckra kroppar registreras……..
Ännu inget besked angående körkortet
Länsstyrelsens beslut angående mitt körkort låter vänta på sig. Konstaterade idag att jag faktiskt kört drygt 3000 mil sedan jag fick mitt "nya" körkort.
Maria Hjernerth anser att jag inte känner till lagstiftningen
Maria Hjernerth, tillsynsinspektör i Södertälje, hävdar i en debattartikel (LT 2/2-04) att jag inte känner till alkohollagstiftningen, en rätt märklig utgångspunkt när jag inbjudit till debatt om densamma. Jag vill dock hävda att alkohollagstiftningen inte alls är den objektiva vetenskap som Maria Hjernerth vill göra den till och har bland annat pekat på kravet på matservering som finns i nämnda lag.
Finns det då en regel i lagen som säger att mat måste utgöra en väsentlig del av en krogs omsättning för att serveringstillstånd skall beviljas och finns det i så fall preciserat i lagen hur stor denna andel skall vara? Tillsynsmyndigheten hävdar nämligen i sitt yttrande över en ansökan från den tilltänkta köparen av Avenyn att matförsäljningen andel av omsättningen är för låg. Jag exemplifierar med fallet Avenyn eftersom orimligheten i regel blir så uppenbar när det gäller etablissemang av Avenyns typ. Kravet är att serveringsstället har ”ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat. Serveringsstället skall ha ett med hänsyn till omständigheterna tillräckligt antal sittplatser för gäster.”(Alkohollagen 1994:1728 , 7 kap. §8). Nu finns det förstås praxis (som kan ändras – Alkoholinspektionen utfärdar t.ex. råd om hur lagen kan tillämpas) på hur denna paragraf tillämpas men var och en kan se att texten inte ställer krav på att matserveringen skall utgöra en viss andel av omsättningen. Man skulle t.o.m. kunna läsa texten så att det bara krävs ett kök och mat men inga sittplatser om omständigheterna är sådana att ingen äter på stället!.
En annan faktor som togs upp i beslutet och vilken tas upp av Maria Hjernerth var finansieringen av köpet. Enligt handlingarna var denna otillräckligt redovisad. Jag hittade inte den bestämmelse i Alkohollagen som kräver detta och har ännu inte gjort det (tar dock tacksamt emot hjälp när det gäller denna min monumentala okunskap). Det finns bestämmelser som reglerar att ”Serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.” (samma Alkohollag, samma kapitel och § 7). Jag har alltid tolkat detta som att man måste vara rimligt laglydig (inte dömd för brott med relevans för saken – skatt, våld m.m.), inte vara försatt i konkurs och inte får ha skulder till det allmänna. Till detta tycks ha lagts redovisning av köpeskillingen vilket för mig låter som en form av omvänd bevisföring vilken jag trodde var grundlagsstridig dvs. att man är skyldig (obestämt till vad) tills man bevisat sin oskuld.
För min del innebär den utvecklingen vi nu under en lång tid haft med en ”liberalisering” av alkoholpolitiken att vi måste få tillstånd en diskussion om hur målsättningen att minska alkoholens skadeverkningar kan uppnås. Enkelt uttryckt kan man säga att restriktionernas tid är förbi. Ytterligare begränsningar vad avser öppettider, rätt att få tillstånd för servering etc. torde/borde inte vara aktuella. En ny politik måste därför utformas som långsiktigt ökar medborgarnas egen kunskap om och deras attityd till alkoholkonsumtion. Dessvärre utgör ju inte alltid äldre vuxna de förebilder man skulle önska men annars vore ju ett ökat utbud av ställen där åldersblandningen var större ett instrument. Det skulle ju kanske också bidra till minskade ordningsproblem runt sådana platser som Marenplan. Under ett besök i Boston för några år sedan besökte jag flera krogar där åldersblandningen var väsentligt högre än på motsvarande ställen i Södertälje. Där kontrollerades åldersgränsen (för att få köpa alkoholhaltiga drycker) inte vid inträdet utan vid baren. Yngre drack sin CocaCola och de äldre sin öl. Såg ut att fungera men jag saknar statistiska uppgifter.
Det är lite beklämmande att tjänstemän såväl inom kommunens tillståndsverksamhet som inom polismyndigheten tror att de utövar en i alla avseenden objektiv verksamhet. Alkohollagen är full av bedömningsfrågor i synnerhet när det gäller frågor om serveringstillstånd. Man får t.ex. inte uppsåtligen eller av oaktsamhet sälja eller utlämna
alkoholdrycker till någon som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, Servering av alkoholdrycker skall också ske med ”återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.”
Per Tegel anklagar mig för häpnadsväckande okunskap
Nedanstående artikel är mitt svar till Per Tegel som den 31/1 besvarade min artikel med rubriken Sprittillstånd och krogliv i Södertälje. LT vägrade ta in svaret i den form (de angav omfattningen som skäl) det har. Jag publicerar dock detta svar i sin helhet här och kommer att försöka få in en omarbetad version i LT. OBS – publicerades den 13 februari i LT i den kortare versionen som finns som kommentar här nedan.
Per Tegel anklagar mig i en debattartikel (LT 31/1) för ”en häpnadsväckande okunskap i det regelverk som regler bland annat alkoholutskänkning”. Ett sätt att föra debatt som jag inte avser att kommentera. Jag delar dock Per Tegels uppfattning att det ligger i allas vårt intresse krognäringen sköts på ett sätt som följer lagen. Min debattartikel avsåg att diskutera både huruvida handläggare och beslutsfattare i alla avseende följer relevanta lagar eller tolkar dem ”rätt” och förstås att diskutera dessa, dvs. lagarna, vilket väl även en polis måste tillåta politiker (och andra att göra) utan att för den skull betrakta dem som okunniga. Jag försökte diskutera dessa frågor med utgångspunkt i ett konkret fall som berör rätt många av de lite yngre i kommunen som gillar att ”hänga” ute på helgerna.
Det finns ändå ett antal punkter i Per Tegels artikel som förtjänar att uppmärksammas. Utgångspunkten för dessa kommentarer är de frågor som min ursprungliga artikel avsåg att diskutera t.ex. att politiker i Södertälje ansvariga för just hanteringen av tillstånd anlägger konkurrensaspekter på dessa frågor. Jag har inte hävdat att denna fråga ingår i de vanliga utredningarna som föregår beslut om serveringstillstånd utan hämtat dessa uppgifter från artiklar i LT, och för att kontrollera riktigheten, genom direkt kommunikation med berörd politiker.
I ett avseende berör denna fråga också en del av Per Tegels artikel. Han hävdar nämligen att ”det är helt rimligt att samhället ställer samma krav på alla som önskar bedriva denna typ av verksamhet. Det står var och en fritt att välja hur vi ska svara för vår försörjning.” med avgränsningen vad som är lagligt. Uppfattningen kan synas okontroversiell men oroar mycket när den närmare analyseras. För många i vårt land är just valet av försörjning inte ett fritt val. Alldeles för många har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden (som anställda) på grund av fel namn/fel utseende/fel ursprung. För att dessa skall kunna skapa en egen försörjningsmöjlighet utgör eget företag ofta den enda möjligheten. Om vi då har generella regler som ställer krav som dessa medborgare inte rimligen kan möta t.ex. på erfarenhet och finansiering så kommer sådana krav (som är ”lika för alla”) att verka systematiskt diskriminerande. Jämför med fysiska krav som innebär att få om några kvinnor kan/har kunnat bli brandmän. Detta borde också en polis vara medveten om. Att denna typ av integrationsproblematik är särskilt aktuell i Södertälje torde vara uppenbart för de flesta.
Att de utredningar som görs inför beslut om serveringstillstånd måste utgå från gällande regelverk är självklart. Regelverket tillåter dock ett antal bedömningar av subjektiv natur till vilket t.ex. polismyndighetens yttrande hör. I det speciella fallet (som Per Tegel förstås inte kommenterar!) har polismyndigheten yttrat sig negativt dvs. förordat att verksamheten på Avenyn inte skall få fortsätta i samband med ett ägarbyte. I yttrandet konstaterar myndigheten att ingen enskild krögare ”kan eller skall åläggas att försöka påverka” situationen på Marenplan. Därefter för man ett resonemag om säkerhetsaspekter i anslutning till polisinsatser på Marenplan med visst fokus på placeringen av Avenyns entré (och McDonalds uteservering som numera är stängd från kl. 24.00) för att sedan föreslå att Avenyns verksamhet bör upphöra.
Till yttrandet hör statistik avseende utvecklingen av den ”krog- och nöjesrelaterade våldsbrottsligheten”. Av den statistiken framgår att ett mycket framgångsrikt arbete uppenbarligen bedrivits tillsammans med krogägarna i Södertälje även om den också visar att en hel de återstår att göra. Just Avenyn uppvisar klart positiva siffror – där har sådan brottslighet, enligt statistiken, under perioden 1999 – 2003 minskat med nästan 50 %. När det gäller våld mot ordningsvakt, hot eller förgripelse mot tjänsteman är minskningen ännu större. Situationen utanför på Marenplan har också förbättrats, dock inte lika mycket. Då föreslår samma polismyndighet att verksamheten skall upphöra!!!
Det som vore av intresse att få polismyndighetens uppgifter om är vilka insatser man mera konkret utför på och i anslutning till Marenplan under de tider då denna attraherar större antal besökare (varav inte alla kommer från just Avenyn – planen är lite av ett nattligt vardagsrum i Södertälje om än ett stökigt sådant). Hur många poliser är i tjänst och ute runt detta område t.ex. runt krogarnas stängningstid? Hur ser överhuvudtaget polisens insatser ut med att arbeta förebyggande genom hög grad av synlighet under kvällar/nätter i Södertälje? Ryktet förtäljer att det är mindre än en handfull poliser i yttre tjänst vid dessa tider.
I min förra artikel kritiserar jag regeln som säger att mat måste utgöra en väsentlig del av en krogs omsättning för att serveringstillstånd skall beviljas. Jag exemplifierar det med fallet Avenyn eftersom orimligheten i regel blir så uppenbar när det gäller etablissemang av Avenyns typ. Regeln är ju inte heller absolut. Det som där emot är absolut är kravet på att serveringsstället har ”ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat. Serveringsstället skall ha ett med hänsyn till omständigheterna tillräckligt antal sittplatser för gäster.”(Alkohollagen 1994:1728 , 7 kap. §8). Nu finns det förstås praxis (som kan ändras) på hur denna paragraf bör tillämpas men var och en kan se att texten inte ställer krav på att matserveringen skall utgöra en viss andel av omsättningen. Man skulle t.o.m. kunna läsa texten så att det bara krävs ett kök och mat men inga sittplatser om omständigheterna är sådana att ingen äter på stället.
En annan faktor som togs upp i beslutet angående köparnas ev. serveringsstillstånd var finansieringen av köpet. Enligt handlingarna var denna otillräckligt redovisad. Jag hittade inte den bestämmelse i Alkohollagen som kräver detta och har ännu inte gjort det (tar dock tacksamt emot hjälp när det gäller denna min monumentala okunskap). Det finns bestämmelser som reglerar att ”Serveringstillstånd får meddelas endast den som visar att han
med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till om sökanden är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.” (samma Alkohollag, samma kapitel och § 7). Jag har alltid tolkat detta som att man måste vara rimligt laglydig (inte dömd för brott med relevans för saken – skatt, våld m.m.), inte vara försatt i konkurs och inte får ha skulder till det allmänna. Till detta tycks ha lagts redovisning av köpeskillingen – varför?
När det gäller alkohollagens karaktär av skyddslagstiftning så delar jag helt de ambitioner som ligger bakom densamma – här tycks Per Tegel och undertecknad vara ense. Däremot tror jag vi har delade meningar gällande denna lagstiftnings nuvarande utformning. Sedan lagstiftningen utformades – och den har rätt långa anor – så har betydande förändringar skett i samhället. Fram t.o.m. 50-talet fanns det t.ex. rätt allmän accept för motboken (dvs. kraftig inskränkning i den enskildes rätt att konsumera alkoholhaltiga drycker). Något motsvarande torde de flesta inse är omöjligt att införa idag. En period användes lördagsstängda Systembolag som instrument för att främst förhindra alkoholrelaterad kvinnomisshandel. Även detta är historia. Under lång tid har priset används som ett sätt att begränsa konsumtionen. Numera ser vi hur de ökade möjligheterna till köp i andra länder leder till att också det vapnet urholkas och alkoholskatterna har sänkts. När det gäller öppettider och tillståndsgivningen så har också förutsättningarna för dessa förändrats (inga krogar hade öppet till 02.00 där jag bodde när jag var ung). I Södertälje tycks dock den gamla arsenalen av vapen mot alkoholens skadeverkningar (fysiska såväl som sociala) vara de enda aktuella.
För min del innebär den utvecklingen att vi måste få tillstånd en diskussion om hur målsättningen att minska alkoholens skadeverkningar kan uppnås. Enkelt uttryckt kan man säga att restriktionernas tid är förbi. Ytterligare begränsningar vad avser öppettider, rätt att få tillstånd för servering etc. torde/borde inte vara aktuella. En ny politik måste därför utformas som långsiktigt ökar medborgarnas egen kunskap om och deras attityd till alkoholkonsumtion. Dessvärre utgör ju inte alltid äldre vuxna de förebilder man skulle önska men annars vore ju ett ökat utbud av ställen där åldersblandningen var större ett instrument. Det skulle ju kanske också bidra till minskade ordningsproblem runt sådana platser som Marenplan. Under ett besök i Boston för några år sedan besökte jag flera krogar där åldersblandningen var väsentligt högre än på motsvarande ställen i Södertälje. Där kontrollerades åldersgränsen (för att få köpa alkoholhaltiga drycker) inte vid inträdet utan vid baren. Yngre drack sin CocaCola och de äldre sin öl. Såg ut att fungera men jag saknar statistiska uppgifter.
Avslutningsvis vill jag beklaga att Per Tegel liksom eventuellt andra som arbetar med dessa frågor anser sig behöva höja rösten när jag försöker få igång en debatt. Konstruktiv diskussion förs sällan med höjda röster men väl med många perspektiv representerade – polismyndighetsrepresentanter inkluderade!
Senaste kommentarerna