Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Lite IT i skolan-läsning
Øystein Johannesen är på väg till Harnessing Technology-konferensen i Birmingham – tänk om man hade Øysteins oceaner av tid att delta i konferenser:-)
Han ger oss lite lästips som sannolikt kan vara av stort intresse.
: “Konferansen inngår i britiske myndigheters satsing på IKT. Hjemmeleksen før konferansen (ingen rangel i kveld, kun seriøs lektyre på rommet):
Harnessing Technology: learning in the 21st century: call to action – which outlines the processes of strategic revision leading up to the conference.
Harnessing Technology Review 2007: summary report – which is a summary on the progress and impact of technology in education.
2007 Annual review – which sets out Becta’s objectives for 2007-08”
Kamrat Gramsci och skolan
“Inom utbildning har man att göra med barn i vilka man måste inpränta vissa vanor, som uthållighet, noggrannhet, balans (även fysisk balans), förmåga att koncentrera sig på särskilda ämnen, något som inte kan tillägnas utan det mekaniska upprepandet av disciplinerade och metodiska handlingar.”
I kampen mot det gamla, mekaniska, “jesuitiska” skolsystemet befinner sig den nya pedagogiken fortfarande i en “romantisk” fas, menar Gramsci, vilket innebär att man betonar skillnader mot den gamla skolan på ett “ohälsosamt överdrivet” sätt.”
(Hittat via knuff.se.)
Även jag gillar Gramski:-) Det innebär dock inte att man mekanistiskt kan lägga hans skrifter och däri uttryckta åsikter till grund för en kritik av den svenska skolan år 2007. Gramskis tankar nedtecknades under hans fängelsetid och publicerades första gången 1949. Särskilt det ovan citerade avsnittet tål att diskutera – det skulle väl kunna sagts av en företrädare för de åtminstone till namnet liberala folkpartisterna idag. Är de verkligen arbetarklassens främsta företrädare när det gäller skolpolitiken?
Jag tror att man måste ha helt klart för sig vilken tid som Gramsci verkade i, en tid där just frågan om fysisk fostran, disciplin, kollektivet var framträdande element i flera ideologiska strömningar. Det kan kanske vara värt att beakta. Gramski var också medlem i och och några år ordförande för det kommunistiska partiet i Italien. Han fängslades av fascisterna 1926 och spenderade i stort sett resten av sitt liv i fängelse.
Gramsci har utvecklat begreppet kulturell hegemoni som en del av hur det kapitalistiska systemet upprätthålls. Det sker bl.a. gneom utbildningssystemet där de unga matas med (fostras) till de värderingar som upprätthåller klassamhället. I det ljuset går det utmärkt att se att just de disciplinerande dragen i de tidiga årens drillande och genomgående i form av det regelverk som omgärdar elevernas vardag – uppstyckningen av världsbilden i delar kallade ämnen, extrem uppdelning av dagen i konstlade tidsenheter, regler och sanktioner utgör viktiga beståndsdelar i detta upprätthållande av det bestående. Klassificeringar via betygsssytem och uppdelning av utbildningssystemet i yrkes- respektive studieförberedande linjer/program utgör modeller för samma dolda läroplan.
Analys av forskning om effekter av IT i skolan
IT har positiva effekter på lärandet: “Ökad användning av IT i skolan har positiva effekter på lärandet. Det framgår av en analys av aktuella studier och forskningsrapporter som Myndigheten för skolutveckling har låtit göra.
En omfattande brittisk översikt kring forskning och studier inom området visar på ett tydligt positivt samband mellan IT och kunskapsinhämtning i nästan alla ämnen i den nationella läroplanen. Tydligast är sambandet i engelska, matematik och naturvetenskap. I dessa kärnämnen har man också gjort stora investeringar för att ta fram ämnesspecifika digitala lärresurser som främjar inlärning och utbildning.
Olika europeiska studier kring effekterna av användningen av IT i skolan visar på ett antal viktiga övergripande fördelar med IT kopplat till lärande. Studierna visar bland annat att IT har positiva effekter på elevers motivation och färdigheter, självständighet och grupparbete. Ökad motivation leder till ökad uppmärksamhet och engagemang under lektionerna vilket främjar lärandet.”
Ovanstående är hämtat från myndighetens pressmeddelande. Rapporten presenterades idag på Skolforum av författaren Torbjörn Skarin. Den är så färsk att den ännu inte finns i tryckt format men här (pdf) kan man hitta en preliminär version. Den är alltså inte slutligt designad och därmed inte heller slutligt korrekturläst men för den otålige…
Wikipedia – uppgift för skolan
Gunnar är vår nya uppslagsbok: “Glöm Nationalencyklopedin. Svenskarnas nya uppslagsbok finns på nätet och heter Gunnar och Lennart. De två – och tio miljoner andra lågmälda besserwissrar – är hemligheten bakom kunskapsbanken Wikipedias världssuccé.”
(Hittat via knuff.se.)
Häromveckan var jag på ett seminarium som Nätverket för digitala lärresurser anordnade. Där pratade t.ex. Hanna Johansson som beskrev användandet av Wikipedia i skolan utifrån Wikipedia som källa (och de frågor som det kan resa). Hennes föredrag kan avnjutas via video (dock bara i WMP-format).
Själv närmar jag mig frågan från ett annat håll.
Jag skulle faktiskt vilja utmana den svenska skolan:
Sätt igång och använd Wikipedia som slutprodukt för elevernas arbeten. Låt t.ex. min 13-åriga dotter granska och komplettera texterna om Mörkö i svenska, historia m.fl. ämnen. Låt henne göra sammalunda med texter i den tyska respektive engelska versionen inom ramen för språkundervisningen. Kvalitetsstämpla bidragen genom att läraren granskat dessa innan de publiceras. Wikipedia används av massor av människor – att ha artiklar där som slutmål borgar för ett mera motiverande och autentiskt lärande.
Leta upp artiklar som behöver faktagranskas och ge eleverna det som uppgift.
Leta upp artiklar som saknas;-) och ge eleverna det som uppgift.
Tänk vilken kunskapsproduktion som de ca 600 000 eleverna i årkurserna 7 – 9 i grundskolan och 1 – 3 i gymnasieskolan skulle kunna bidra med!!!
Vi måste göra upp med fp:s syn på skolan
Vi måste göra upp med fp om skolan: “Socialdemokraternas gymnasiereform var ett misstag som vi nu kan rätta till i samverkan med alliansregeringen. Förtroendet för socialdemokratins skolpolitik har försvagats under en följd av år. Framför allt krävs en djupare omprövning inom partiet när det gäller gymnasiereformen från början av 90-talet. Vi gjorde en felbedömning när vi ställde för stora krav på elevernas kunskapsnivå i gymnasiets så kallade individuella program. I dag klarar 25 procent av dessa elever inte av att uppnå gymnasiemålen. Men om socialdemokratin förmår erkänna detta misstag under höstens skolrådslag inom partiet så öppnar sig en möjlighet att göra upp om gymnasiestrukturen med den borgerliga regeringen. Det skriver den socialdemokratiske förre folkhälso- och socialtjänstministern Morgan Johansson.”
Morgan Johansson har missuppfattat saken. Det är inte en uppgörelse med Folkpartiet vi i första hand skall söka utan vi bör snarare göra upp med den Folkpartistiska synen på skolan.
Morgan Johansson gör sig skyldig till flera missuppfattningar. En annan är att tro att det i grunden är fel att förse alla elever med motsvarande allmän högskolebehörighet under deras gymnasiestudier. Det var inte bara rätt tänkt i början av 90-talet, det var t.o.m. framsynt. För varje dag ökar vikten av att ha en bred grund att stå på för alla. För varje dag ökar t.ex. behovet av språkkunskaper. Dessa krav/behov får inte begränsas till de “duktiga” medelklassbarnen utan skall komma alla till del. Det är inte fel på de 25% som inte når målen för gymnasieskolan, det är fel på gymnasieskolan som inte klarar att ge dessa 25% den bildning de behöver och har rätt till.
För den som till äventyrs tror att ovanstående utgör försvar för flumskolan kan jag meddela att så är fallet. Det är värre än så – såväl forskning som erfarenhet visar att det är fullt möjligt att se till att alla elever lyckas skaffa sig de kunskaper de behöver (och som fastställt i läro- och kursplaner). Vi vet egentligen ganska mycket om hur skolor skall vara effektiva i sitt uppdrag. Vi vet faktiskt också en hel del om hur vi skall hantera alla de som inte passar in i skolan. Plockar man in i run da slängar 100 000 barn per årskull i en och samma form får man nog räkna med att den inte passar en del. 25% som idet inte alls funkar för verkar väl inte alls orimligt. Därtill får vi ju rimligen också lägga en del som “passerar” men vars tid i skolan inte präglas av den glädje och stimulans den borde.
Satsa mer på skolan
Nu finns det två socialdemokratiska filmer på YouTube som handlar om skolan. Det är korta animerade historier som lite brutalt försöker lyfta fram viktiga frågor att diskutera – spelar din bakgrund roll för hur du lyckas i skolan och spelar det någon roll i den ena och vad motiverar till studier (ambition/intresse eller auktoriteter) i den andra. Filmerna kan förhoppningsvis locka ytterligare personer att delta i det pågående rådslaget. Uppmärksammans också av Kulturbloggen och PromeMorian, och som Jonas Morian Konstaterar så är detta ett rejält steg framåt för partiets användande av video som del i kommunikationen.
Satsa på skolan!
Satsning på skolan i budgeten: "Skolminister Jan Björklund, nyvald folkpartiledare, presenterar idag på partiets landsmöte en satsning på skolan. Pengarna kommer i budgetpropositionen den 20 september. Kommunerna får dela på 900 miljoner kronor under loppet av tre år.
Statsbidraget ska gå till att förbättra kunskaperna i läsning, skrivning och räkning. De elever som riskerar att inte nå målen för
lågstadiet ska prioriteras. Skolorna kan satsa på sådant som mer undervisningstid, speciallärare och sommarskola. "
(Hittat via knuff.se.)
Visst är det utmärkt att regeringen med Björklund i spetsen satsar på skolan. Det är heller inte fel att man uppmärksammar att insatser när det gäller läs-, skriv- och räkningskunskaper bör göras tidigt, mycket svårare att reparera senare. Nu satsas alltså 900 miljoner kronor under 3 år i form av extra bidrag till kommunerna (som dock måste ha en plan så det hela måste liksom tidigare socialdemokratiska satsningar administreras).
Hur mycket är då 900 miljoner kronor. Som pengar i absoluta tal riktigt mycket förstås men fördelat på kommuner/elever?
Antalet kommuner i landet är 291 (om jag minns rätt) vilket gör att satsningen ger (som medelvärde) 3 092 783,50515464 kronor per kommun – alltså i runda slängar 1 miljon kronor per år (hur många speciallärare kan man anställa då?).
Antalet elever per årskurs brukar ligga runt 100 000, här avses tydligen lågstadiet (en beteckning som togs bort ur styrdokumenten 1994) – alltså årskurserna 1 – 3. Då handlar det om ca 300 000 elever vilket ör att satsningen landar på ca 3 000 kronor per elev – alltså 1 000 kronor per elev och år.
Nu gör jag inte dessa räkneexempel för att förminska regeringens satsning, den är förstås välkommen. Frågan är snarare om den är tillräcklig för att göra skillnad och om det är rimligt att villkora “småpengar”. En elev kostar ju redan 72 600 kronor per år enligt Skolverkets statistik (snabbfakta).
Regeringen satsar också på lärarna. Också det är ju oerhört välkommet. Här kan man också ägna sig åt lite räknande. Antalet lärare på grund- och gymnasienivå är ca 129 000 (här har jag inte riktigt koll på om de senare ingår). Det ger 7 054,26356589147 kronor per lärare vilket väl faktiskt får anses vara ett rejält bidrag – i synnerhet som ju kommunerna måste stå för tiden.
Rådslag om skolan
Rådslag om skolan startar: “Socialdemokraterna har utsett ledamöter i sitt rådslag om kunskap och utbildning. Gruppens uppgift är att till hösten 2007 ta fram en utbildningspolitisk plattform.”
Intressantast kanske att se vilka som inte är med – till dessa hör förstås också jag. Sen är det ju uppochnervända världen att ta fram en utbildningspolitisk plattform inför ett rådslag – det borde väl vara rådslagets uppgift, eller?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Utbildning, Skola
Debatten om skolan – i vems intresse
Ny skolpolitik för socialdemokraterna: “Skolpolitiken blir därmed det första politikområde som förnyas under Sahlins ledning.
Hon anser att partiet fastnat i ointressanta debatter om till exempel betyg och lärares rätt att beslagta mobiltelefoner.
– Det är som om vi vore emot ordning och reda, mot kunskap och som att det stora är när man får betyg, säger Sahlin.
– I stället borde vi diskutera hur man öppnar fler möjligheter för arbetarungar att kunna ta sig vidare inom utbildningsväsendet.
Sahlin anser att s-kongressens beslut 2005 att köra över partistyrelsens förslag om tidigare nationella prov har varit förödande. Hon tycker att valrörelsen visat att socialdemokraternas skolpolitik inte har någon trovärdighet hos väljarna.
Själv kan Sahlin tänka sig både tidigare betyg och fler nationella prov. Hon anser också att s-diskussionen om friskolor är tröstlös. I stället borde debatten enligt henne handla om hur kommunala skolor ska kunna utvecklas.
– Jag har inget emot friskolor. Det viktiga är hur insynen fungerar, säger hon.
”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Å ena sidan har förstås Mona Sahlin rätt – skoldebatten fastnar ofta i fel frågor och hennes exempel med mobiltelefonerna är korrekt. Å andra sidan – hur hon kan likställa den typen av diskussioner med frågan om betyg förstår jag dock inte riktigt. Jag förstår faktiskt inte heller hennes fördömande av kongressens beslut 2005 angående nationella prov. Orsaken till detta är att även den disussionen handlar om fel saker.
Utgångspunkten för vår skolpolitik har alltid varit en skola för alla. Det är en skola där alla barn ges möjlighet att lära. Det är en skola som inte sorterar efter förmåga/talang utan stimulerar alla och ger alla möjligheter. En sådan skola lägger grunen för alla att ta sig vidare i utbildningsväsendet respektive arbetslivet.
Betyg finns till för att dela in barn i olika skikt, ingenting annat. De används i realiteten egentligen bara för att sortera inför övergångar mellan skolformer – ett konkurrrensmedel och de anses ha en viss funktion när det gäller att bedöma studieförmåga i nästkommande skolform. Osäkert dock hur väl de fungerar för detta eftersom det ju finns uppenbara brister när det gäller vad vi kan “mäta” med betyg. Bäst är de väl på att mäta någon slag sanpassligheten hos eleven till en medelklassnorm.
Att betygen inte ger särskilt mycket information till eleven och/eller dennes föräldrar är däremot uppenbart. Dessutom ger de ju oftast bara sin knapphändiga information i efterhand – i år gick det inte så bra. Kommunikationen mellan elev, föräldrar och skola måste om den skall vara meningsfull ske kontinuerligt och fokusera på utvecklingsbehov dvs vara framtidsinriktad.
Den här förmågan att diskutera en elevs utvecklingsbehov förväntar vi oss vara en egenskap hos lärarna, som naturligtvis baserar den på erfarenhet och dokumentation av elevens prestationer. Nationella prov kan i bästa fall vara en hjälp för lärarna i denna uppgift men frågan är i vilken omfattning de behövs för att göra det. Långt bättre skulle förmodligen vara att förse skolan med diagnostiska instrument som kan användas lokalt, individuellt när lärare och elev finner behov.
Det enda vi skulle missa vore möjligheterna att samla in rikstäckande statistik över provresultat. Frågan är hur mycket sådant vi behöver för att kunna göra nationellt giltiga bedömningar av utvecklingsbehovet i skolväsendet som sådant och t.ex. vilket fortbildningsbehov som föreligger. Om vi nu måste göra sådana bedömningar nationellt – kanske kan göras lokalt?
Jag tycker att vi behöver en diskussion om vilka kunskaper framtiden kräver och vad som skall vara skolans uppgift i det sammanhanget. Jag tycker också vi behöver en diskussion om hur vi verkligen kan se till att alla får lika möjligheter att ta sig fram i utbildningsväsendet och kanske särskilt ta sig in oc ut och in igen.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Skola, Mona Sahlin
Digital identitet/katalog för skolan
Skolan behöver en gemensam infrastruktur för katalog och digitala identiteter!: “Ett av de största problemen i sammanhanget är hanteringen av användarinformation och digitala identiteter. Förutom att användarhantering ofta skapar en massa onödigt extraarbete ute i kommunerna (ofta hanteras användare i flera system istället för i en central katalog), så ställer det till en massa problem i olika sammanhang. Ett exempel på ett sådant sammanhang är nationella IT-tjänster med skolan som målgrupp. Det finns, nästan utan undantag, ett behov av att identifiera och auktorisera de elever och lärare som skall ges tillgång till en tjänst. Detta gäller för de IT-tjänster som tillhandahålls av myndigheter (exempelvis nationella prov från skolverket), men också tjänster från kommersiella aktörer (exempelvis läromedelsproducenter, webbtjänster eller liknande). Frånvaron av en gemensam infrastruktur för katalogtjänster och digitala identiteter kostar sannolikt åtskilligt för alla inblandade. Än värre är att skolan riskerar att bli utan en massa bra IT-tjänster för att det blir för dyrt och krångligt.”
Frepa har skrivet ett intressant inlägg angående behovet av katalog och digitala identiteter inom skolans värld. Han refererar till det arbete som görs inom universitetsvärlden SWAMID. Kanske något vi (skolan/kommuner/MSU) skulle kunna samverka med?
Technorati Tags:
IT i skolan, Fredrik Paulsson, Frepa, Mjuk infrastruktur, Katalog, Digitala identiteter
Senaste kommentarerna