Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
A man and his guitar
Thought I know them all 🙂 This concert is with Jimmy D Lane (recorded with a iPhone 6s+ 128 gb) at Violet’s Venue in Barrie, Ontario, Canada 2016. And suddenly I discovered another guy really knowing what his doing. Really enjoyed these two hours.
Thanks to J-P Hurtubise who made this recording.
Hörde ni tystnaden?
Hörde ni tystnaden? – Politism: ”Märkte ni hur tyst det var? Kompakt ointresse. Fritt från engagemang. Ingen brydde sig. Vad jag pratar om?”
(Hittat via Politism.)
Det är Eric Rosén som ställer frågan och han citerar sedan DN som skrev:
”Vad som beskrivits som efterkrigstidens största flytande kyrkogård kom på torsdagen in i en hamn på Sicilien. Fiskebåten som förliste för över ett år sedan har troligen fortfarande över 300 döda flyktingar ombord.”
Hävdar man att vi, ett av världens rikaste länder, inte har möjlighet att ta emot ens den bråkdel av världens flyktingar som tog sig hit förra året innebär det också att man blundar för konsekvenserna. Förstår man inte vilka dessa är även när man konfronteras med nyheter som dessa är man illa ute. Förstår man inte att det viktigaste är att skapa lagliga vägar för flyktingar saknar man ryggrad. Förstår man inte att människor på flykt dör på grund av att vi tycker att det är besvärligt att visa solidaritet – behöver man andrum är man inte skickad att leda landet.
Röstade britterna mot EU eller mot invandring?
Har Sverige något ansvar för det brittiska uttåget?: ”En sak är säker. Det här folkomröstningsresultatet är sannolikt mer än en kritik mot vad som uppfattas som en övertung Brysselbyråkrati som inte förmått leverera, en reaktion på hur ett antal av EU:s toppolitiker i Bryssel men framförallt i sina hemländer inte förmått hantera flyktingkrisen och dess komplikationer i tid.
I delar av Brexitkampanjen har det också funnits en uttalad kritik mot den fria rörligheten på EU:s inre arbetsmarknad, som lett till att ett stort antal östeuropeer från bland annat Polen kommit till England för att arbeta.
Således var det invandringen mer än det eventuella demokratiska underskottet i Bryssels korridorer som kom att fälla utslaget och skaka om EU i dess grundvalar.”
(Hittat via DEBATTBLOGGEN.)
Kan bara konstatera att Andreas Henriksson har helt rätt i sin analys av Brexit-omröstningen. Det finns förstås de som gärna vill fokusera på att det resultatet skulle återspegla en medveten kritik mot hur EU kommit att fungera men det har inte varit en avgörande fråga. Tyvärr så hamnar ju just EU-kritiker (i synnerhet de som alltid varit det) i mycket dåligt sällskap nu när högerpopulismen används som murbräcka för att ställa människa mot människa. folk mot folk, arbetare mot arbetare. Tror man kan hävda att det också är omhuldandet av identitetspolitiken som starkt bidragit till att det numera är så lätt att tillskriva etniska, religiösa grupper egenskaper som möjliggör splittrande av grupper där de gemensamma intressena egentligen borde vara överordnade.
Aggressivitet i propagandan gör också att allt mer brutala aktioner kan befaras. Tillsammans med de fortfarande enstaka terrorattentat som drabbar europeiska länder kommer tyvärr dessa motsättningar att öka, alltfler utsättas för rasistisk motiverade kränkningar. Bara en politik som sätter klassperspektivet i första rummet, som kan ena de splittrade bakom en vision som utjämnar klyftor, som säkerställer att allas grundläggande behov av trygghet i form av försörjning, bostad och utbildning tillgosses kan motverka detta. Helt enkelt en politik som aldrig tvekar när det gäller alla människors rätt till ett värdigt liv oavsett ursprung. Tyvärr finns det ju inte längre någon sådan motkraft, vilket skrämmer. Tvärtom ser vi ju nu en helt bortkollrad socialdemokrati som inte förmår leda – inte klarar att staka ut vägen.
Saker jag inte förstår – den havererade flyktingpolitiken
En humanitär appell till Riksdagens ledamöter | Anne Rambergs blogg: ”När det gäller lagförslaget om ”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” som riksdagen ska rösta om den 21 juni, uppges syftet vara att anpassa de svenska reglerna till den miniminivå som följer av EU-rätten och av olika konventioner. Redan utgångspunkten är utmanande. Förslaget mötte också samstämmig och mycket allvarlig kritik från en lång rad remissinstanser som JK, Migrationsverket, Uppsala universitet, Röda korset, Rädda barnen och Advokatsamfundet bara för att nämna några. Lagförslaget ansågs just strida mot såväl folkrättsliga åtaganden som svenk rätt.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd ska som alla vet bli huvudregel. De med flyktingstatus ska få ett tre-årigt uppehållstillstånd. Den stora gruppen alternativt skyddsbehövande ska endast beviljas 13 månaders uppehållstillstånd. Hit hör 80 procent av de som flyr väpnade konflikter t.ex. syrier. Denna grupp ska heller inte kunna få återförenas med sin familj. Flertalet av dem som lämnats kvar är barn och kvinnor. De med flyktingstatus ska kunna få permanent uppehållstillstånd och då återförenas med familjen, under förutsättning att de kommer att kunna försörja sig och familjen.”
Förra sommaren uppfattade jag att det i takt med ökade flyktingströmmar pågick en mobilisering av många engagerade människor. Den rörelsen var tydligen dåligt förankrad då regeringens handlande senare under hösten inte väckte några större protester. Tvärtom föreföll det som om de överenskommelser som gjordes bara avslöjade att de vackra ord vi tidigare hört från ledande företrädare för de etablerade partierna om vårt ansvar för att hjälpa till i en extrem situation bara var fernissa. Numera låter ju alla som de tidigare så avskydda Sverigedemokraterna.
Detta kan jag inte förstå och heller inte acceptera. Jag kommer att meddela det socialdemokratiska partiet at jag inte längre önskar kvarstå som medlem.
När ett av världens rikaste och mest välmående länder lägger sig på lägsta (o)tänkbara nivå, där flyktingars möjlighet att ta sig hit och få sin sak prövad närmast omöjliggörs – då har en gräns passerats. Till detta läggs försämrade förutsättningar för de som ändå lyckas ta sig hit och få sin prövning ges försämrade förutsättningar att etablera sig, att återförenas med familj – det är vidrigt.
Jag tror fortfarande på Frihet, jämlikhet och solidaritet, inte begränsat till nation utan globalt giltigt. Känner mig dock alltmer ensam.
Vilka passagerares intressen väger tyngst
Hade anledning att fundera lite över detta idag. För några år sedan flög jag med airBerlin från New York och landade i Berlin någon halvtimme försent för att hinna med förbindelsen till Stockholm. Det innebar att vi fick vänta i stort sett en hel dag i Berlin (på flygplatsen eftersom det kändes osäkert att förflytta sig därifrån). I kväll hade jag en ”kritisk” förbindelse på vägen hem från Budapest. Enligt tidtabell var det ett uppehåll i Berlin på ca 40 minuter. Vi landade dock före tidtabell så allt verkade grönt. Då får jag besked via den utmärkta tjänsten Tripit.com om att planet till Stockholm är 30 minuter försenat.
Trots detta släpps vi ombord bara 10 minuter efter utsatt tid för boarding vilket ju är ganska normalt. Väl ombord och efter särskilda påpekanden om att det är en fullbelagd flygning sitter vi – nästan alla – och väntar. Då meddelas att vi kommer att bli 10-15 minuter sena då ett 30-tal passagerare väntas från sent inkommande plan. I själva verket innebär detta att vi kommer iväg mer än 30 minuter sent. Inget att bråka om kan man tycka men då planet skulle ha lämnat Berlin 21.25 och ankomma till Arlanda 22.55 har det ju viss betydelse.
Funderar alltså över AirBerlins principer för att prioritera passagerarnas intressen. När jag fick vänta en hel dag var det uppenbart inte mitt intresse att kunna hinna med en förbindelse som prioriterades. I kväll var det däremot ett stort antal passagerare som kan tänkas fått allehanda problem på. Grund av att andras intresse prioriterades. Vore kul att veta hur övervägandena ser ut – risk för kostnader för hotell?
Roat mig med att skicka en fråga till ambassaden i Kampala
ambassaden.kampala@gov.se
Hej!
Det är ofta mycket svårt att få information om vad som händer i flertal afrikanska länder, Uganda inget undantag. Har nåtts av en del kring det senaste valet och såg häromdagen att oppositionskandidaten anordnat en egen installation tydligen baserat på uppfattningen att valet inte gick rätt till. Nu idag såg jag att flera diplomater från USA och europeiska länder lämnade den officiella installationen av Yoweri Museveni när han raljerade över ICC, möjligen också påverkat av att den av domstolen efterlyste sudanske presidenten Omar al-Bashir var närvarande.
Nu undrar jag följande: Var den svenska ambassaden representerad vid installationen, i så fall representerad av vem och slutligen deltog denne i så fall i protesten mot Musevenis uttalanden och närvaron av al-Bashir?
Mvh
Peter
——-
Peter Karlberg
Söräng 18
153 93 Mörkö
+46 (0)8 551 531 76
mobil +46 (0)733 266 113
https://peter.karlberg.org
Jag har många problem – här ett till
För ungefär ett halvår sedan påbörjade jag en lite serie betecknad Jag har många problem. Dags att ta itu med ett annat – rasismen!
Kanske borde skriva kampen mot rasism men det är just den jag har problem med. Under hela efterkrigstiden (efter andra världskriget som slutade 1945 för den som missat) har utbildningsväsendet byggts ut i de flesta länder. Vi har därmed rimligen en alltmer välutbildad befolkning. Detta till trots verkar rasistiska uppfattningar inte minska, tvärtom verkar rimligare att hävda. Frågan blir då om tesen att ökad kunskap skulle skydda mot förenklad och fördomsfull världsbild är falsk – vi har väl ändå hyst förhoppningar.
Generellt kan man väl konstatera (och jag känner inte till forskning som motbevisat) att den höjda kunskapsnivån inte skapat människor som förmår se bortom den egna gruppens särintresse. Inte ens den påtagliga globaliseringen, ökat resande, migration har inneburit någon större ändring på det. Inte heller aldrig så ambitiösa kampanjer har haft någon märkbar effekt – t.ex. ”Om detta må vi berätta” verkar inte ha märkbart minskat antisemitismen. Så frågan blir om det kan vara så att kampanjer har en tendens att få motsatt effekt?
Intressant är ju också att notera att under senare år har kampen mot rasism ofta riktats mot högerextrema grupper till vilket jag räknar SD. Sådan kamp har ofta förts i form av motdemonstrationer, försök att störa möten, under en period genom att försvåra hyrandet av lokaler, isolering etc. Finns det något stöd för att det varit en framgångsrik strategi? Har vi inte snarare kunnat notera en direkt motsatt effekt – ju mer militant motståndet varit desto framgångsrikare har rasistiska ideologier blivit.
Rasism är ett utmärkt exempel på motsättningar inom underklassen som gynnar överklassen. Såväl rasismen som sådan som antirasismen tenderar att bli ofarliga rörelser (sett ur överklassens perspektiv) därför att de tilldrar sig som strider inom underklassen. Egentligen handlar alltså frågan om att bekämpa rasism snarare om att bekämpa bristen på jämlikhet och solidaritet i samhället. Tror att ett politiskt arbete för att ena folk i arbetet för att skapa drägliga levnadsvillkor för alla skulle vara långt effektivare för att utrota rasism en aldrig så ”vällovliga” kampanjer, initiativ, insatser…. Ett samhälle där alla faktiskt har likvärdiga förutsättningar att bygga ett liv, klara sin försörjning, fixa sitt boende, ge sina barn en framtid at se fram emot!
Gov’t Mule – How Blue Can You Get?, Colos-Saal, Aschaffenburg, Germany, May 16, 2015 – YouTube
Gov’t Mule – How Blue Can You Get?, Colos-Saal, Aschaffenburg, Germany, May 16, 2015 – YouTube: ”Warren Haynes playing BB King classic How Blue Can You get”
For some reason this is actually one of the few songs where the lyrics makes absolut sense to me. Apart from Haynes doing a fantastic job with his guitar.The version I like the best so far is the BB King performance at a prison (below). More about this tune on Wikipedia.
Bernard Allison Going down från 2016 i Tyskland
vet inte riktigt varför jag fastnat för Going down, gillar verkligen den låten. Kanske för att den i all sin enkelhet ställer mycket höga krav på musikerna. Här med en av mina absoluta favoriter Bernard Allison från en spelning i januari.
Bilder från erfarenhetsutbytet i Alingsås
I torsdag deltog jag på ett erfarenhetsutbyte kring skolfederationen – denna gång i Alingsås. Denna typ av övning, som jag varit med om några gånger förut är mycket givande. Man får en god inblick i hur skolhuvudmän utvecklar strategier för att underlätta för sina användare inom skolan. Att ansluta till skolfederationen är inte i första hand ett tekniskt projekt/problem utan handlar om att jobba med den egna infrastrukturen (ordning och reda när det gäller hantering av användare och till dem knutna attribut) men främst förstås om hur den digitala miljön för användarna ska se ut. Alingsås är ett intressant exempel på det.
[slideshare id=60686233&doc=20160407alingsas-160409081659]
Senaste kommentarerna