Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Journalister vinklar för att inte gynna SD av #Sakine Madon
Journalister vinklar för att inte gynna SD | Sakine Madon | Expressen: ”Häromdagen ställde jag följande fråga i sociala medier: ’Ni som jobbat som/är journalister. Har ni varit med om att redaktionen velat tona ner eller undvika ämnen pga ’kan gynna sd’?’ Journalister i olika åldrar, män och kvinnor, med olika bakgrunder och från olika medier, hörde av sig. De som svarade offentligt på Twitter gav mestadels nej-svar, de hade inte stött på det. De som hörde av sig privat gav en mer bekymmersam bild.”
Sabine Madon är idag en av relativt få verkligt intressanta röster i den mediala diskussionen. Hon har dessutom tillgång till plats såväl i traditionell pappersbaserad som digital media. Frågan om huruvida media ska vara konsekvensneutral och hur dess nyhetsvärdering egentligen går till är också viktiga frågor – i synnerhet som medias företrädare ofta har en mycket hög svansföring när det gäller medias roll i sett öppet demokratiskt samhälle. Köper vi den tesen blir det ju oerhört viktigt at journalister och övriga som styr medias rapportering åtnjuter ett mycket högt förtroende och att de på olika sätt visar sig värda detta.
Låt oss ta detta med nyhetsvärdering som ett exempel. Vad är värt att rapportera som en nyhet och när det är avgjort vilken information är intressant i sammanhanget. Jag utgår t.ex. från att inte alla fall av sexuella trakasserier som anmäls till polisen blir artiklar och får stora rubriker i media. Någon avgör sålunda om det skall rapporteras och då är det väl ofta platsen/miljön, inblandade personer och dess relationer och omfattningen som avgör. Det kan förstås finnas olika typer av information av intresse för allmänheten/läsaren och frågor som då måste besvaras är om det har värde för dessa att ha tillgång till mer detaljerad information för att t.ex. kunna undvika att hamna i liknande situation. Sällan är det rimligt att publicera information som kan identifiera de inblandade innan någon dom avkunnats eftersom medial uppmärksamhet i sig ofta leder till föreställningen att den misstänkte/anklagade är skyldig. Att ange en grupptillhörighet innebär på motsvarande sätt att ett stort antal helt oskyldiga kan bli misstänkta vilket är mycket problematiskt. Sålunda skulle man kunna tänka sig att t.ex. en tidning beslutar sig för att vara återhållsam i sina publiceringar av misstänktas identitet eller grupptillhörighet. Då blir det inte Kommunalpolitiker trakasserade kvinna på hotell i Sundsvall utan Man misstänks ha trakasserat kvinna på hotell i Sundsvall. Denna typ av bedömning finner jag rimlig.
Jag tror att ovanstående resonemang är tillämpligt för i stort sett alla brottstyper liksom också andra typer av händelser som gäller någon form av klandervärt beteende. Offentliga personer/organisationer och företrädare för myndigheter, särskilt rättsvårdande sådana, kan dock i många fall undantas från denna återhållsamma princip då möjligheten att identifiera den misstänkte kan ha betydelse för det förtroende sådana åtnjuter, fortfarande problematiskt dock med tanke på att misstanke inte är samma som skyldig.
Åter nu till Sakine Madons krönika och två funderingar som dyker upp i läsningen av densamma. Krönikan baseras på att hon fått bekräftat efter att ha ställt en fråga på Twitter att (@sakine meddelade på FB att frågan var om inte att uppdaterar sålunda kl 23.20 den 16/1-16) det förekommer/it att tidningsredaktioner/journalister i sin nyhetsvärdering och också när det gäller vad som rapporteras tar hänsyn till om det skulle gynna ett visst politiskt part – i detta fall SD. För att läsaren ska kunna acceptera denna tes måste man helt och hållet lita på att Madon har samlat på sig ett tillräckligt stort material för att kunna adressera problemet annat än med en anekdotisk bevisföring. Hur många som besvarade frågan nekande kan man som läsare eventuellt skaffa sig en bild av eftersom hon anger att dessa gjorde det publikt, men antalet som bekräftade till henne privat framgår inte – inte heller vilka medier deras erfarenheter hämtats från. Man måste helt enkelt helt och hållet förlita sig på att Madon gjort en riktig bedömning. Det är faktiskt problematiskt och skulle vara en fråga man måste ställa sig ur ett källkritiskt perspektiv.
Själv har jag uppfattningen att det faktiskt är orimligt att tro att det går att bekämpa t.ex. rasistiska föreställningar genom att försöka frisera verkligheten. Tvärtom kan man ju säga att de senaste 10-15 årens erfarenheter bevisar motsatsen. Det har ju varit en bärande del av just SDs retorik att hävda att mainstream-media just ägnat sig åt att inte berätta sanningen. Hur kan det alltså ens vara möjligt att journalister och annat media-folk alltså ägnat sig åt just det?
Utan digital teknik kan man inte nyttja möjligheterna alls
Gärna en dator, men först en bra lärare | Lärarnas Nyheter: ”Även om forskningen på området har en hel del kvar att göra visar den tydligt, att det inte är att man använder en dator som är viktigt, utan hur man gör det. Vi har länge vetat att tekniken är ett slags ’intellektuell och social förstärkare’, för att citera den amerikanske forskaren Marc Warschauer: bra skolor blir bättre och mindre bra blir sämre. Skillnaderna ökar. Då är förstås enbart en ökning av datoranvändning inte en lösning: det krävs bättre kvalitet i användningen.”
(Hittat via Pedagogiska magasinet.)
Läser Åke Grönlunds artikel och i stort har han förstås rätt. Kan vara viktigt att påpeka att den (del)redovisning avseende elevers datoranvändande och deras resultat bygger på data från den ”gamla” PISA 2012, men det är en randanmärkning. Den fråga artikeln väcker hos mig rör huruvida det finns täckning för rubriken – som man säkert inte kan lasta Grönlund för.
Rubriken implicerar att det finns en tågordning som man bör tillämpa vid utveckling i den digitaliserade skolan, att man först ska säkerställa att man har bra lärare och sedan föra in digitala verktyg. Skulle ju till och med om man hårddrar resonemanget antyda att man bör kasta ut verktygen tills man säkerställt kvaliteten hos läraren. Det senare är förstås verkligen en extrem tolkning men ur ett skolutvecklingsperspektiv måste man verkligen fundera över vilka strategier som är välfungerande. Lite av en hönan och ägget-fråga också – hur ska man överhuvudtaget kunna utveckla bra modeller för arbete i en digitaliserad skola om inte tillgången till adekvata välfungerande digitala miljöer är för handen?
Backar här lite i tankegången. Grönlund fokuserar på frågan om hur undervisningen kan förbättras med digital teknik och att måttet på framgång relateras till elevernas resultat. Det är självfallet oerhört viktigt. Den digitala teknikens roll i skolan är dock rimligen vidare än så. I en digital värld så blir frågan om att förstå och kunna hantera digitala verktyg en central medborgerlig förmåga – ofta kallad digital kompetens. Att kunna spela spel och kanske googla utgör bara en marginell del av en sådan kompetens – i en sådan ingår att förstå hur tekniken fungerar (datalogisk tänkande), hur den påverkar våra liv, hur man använder den för att skapa, hur man använder den för att kommunicera etc. I en likvärdig skola är detta förmågor som alla behöver få utveckla och huruvida eleverna uppnår detta följaktligen ett lika viktigt mått på framgång. Frågan om hur och inte om är förstås lika relevant för denna aspekt.
Ett helt annat perspektiv på digitaliseringens effekter får man om man väljer att fundera kring hur den påverkar eller hur den skulle kunna påverka lärarnas arbete. Många använder ju olika former av verktyg för att förbättra kommunikationen i klassrummet, för att skapa bättre former för bedömning osv. Detta kan innebära såväl ökad som minskad arbetsbelastning. Hur man kan använda digitaliseringen för att effektivisera arbetet är sålunda en viktig aspekt. Alltfler verktyg blir också tillgängliga som använder sig av någon form av learning analytics – vad betyder det för lärarens arbete med att följa elevernas lärandeprocesser och bättre kunna forma undervisningen.
Detta med kostnader intresserar. Grönlund redogör inte i artikeln för hur han kommit fram till de summor han redogör för. Kanske är det från tidigare forskning – uppenbarligen har det de senaste åren skett en ganska kraftig (möjlig) kostnadsminskning till följd av teknikutveckling och reducerade priser (t.ex. surfplattor, chromebooks som ersätter laptops). Skulle vara intressant att få del av lite olika skolor/huvudmäns kalkyler för såväl inköp som de dolda kostnader Grönlund pekar på.
Going Down — Pino Daniele, Joe Bonamassa, Robert Randolph & The Family Band Live from crossroads guitar Festival 2010
En annan rätt bra version av Going down också
Wow! Drei Stunden Gig von Bernard Allison in der Blues Garage. Gigantisch!
Kan bara instämma: Wow! Drei Stunden Gig von Bernard Allison in der Blues Garage. Gigantisch!
(för den som inte vet – en Freddie King klassiker skriven av Leon Russel om jag minns rätt)
Vad är detta?
Tittar mig omkring och konstaterar att det hos mig och hos mina grannar bor det idag betydligt färre personer per hus än det gjorde när de flesta av oss hade barn hemma. Har någon frågat om några av oss kan hyra ut till en flykting?
Tittar mig omkring när jag är ute och går eller åker bil och ser mängder med fritidshus där ingen vistas i veckorna och många där ingen alls vistas så här års. Har någon frågat alla dessa husägare om de kan hyra ut till flyktingar?
Tittar på Blocket bostad och hittar just nu 6 959 bostäder att hyra. Har någon kollat uppe dessa?
Så j-a svårt kan det väl inte vara att ragga fram fler tillfälliga tak-över-huvudet.
Även om det skulle komma 200 000 flyktingar i år så motsvarar det inte ens 2 % befolkningsökning – det måste man väl klara av.
Det är och får aldrig ens antydas att det är vår ”kapacitet” som sätter gränser för solidariteten. Det är uteslutande behovet av skydd för flyktingar som avgör den gränsen. Tänk bara tanken att du själv skulle fly och på vägen möta en (med)människa som säger ”Nej vi har inte plats för dig – återvänd”. Det är kris i de länder folk flyr från – inte här!!
Test av podcast i Garageband
Test av podcast (garageband).m4a
Fantastiska ord – bänkidrott
Anders Larsson: Kalevala för lata – Lysmasken.net: ”Larssons bedårande berättare vet också att ta vara på alla latmaskars favoritsyssla: bänkidrott. Ingenting kan ju vara huvudlösare än att sitta och titta på hur andra svettas utan någon vettig orsak. Och att jubla som om man själv tagit hem vinsten, om det nu skulle råka gå vägen.”
(Hittat via @jussikarlgren.)
Citatet ovan (vilket ju är klockrent) hämtat från en recension av Anders Larssons Kalevala för lata. Recensionen är mycket underhållande.
Jag har många problem – här är ett
Av någon anledning är jag helt tillfreds med att vara en biologisk varelse, Med det menar jag att jag är ett med det andra ofta refererar till som naturen och då menar de något skilt från sig själv, något man kan besöka, iaktta, något annat än mänskliga aktiviteter etc. Därför är inga aktiviteter utförda av människor eller andra varelser per definition onaturliga. Förstås kan de vara biologiskt irrationella men det är ju en annan fråga. De kan ofta vara kontraproduktiva men fortsatt inte onaturliga.
Detta leder ofta till problem för mig och det har nästan lika ofta med den ena ändan av att vara en biologisk varelse att göra – allt ska dö. För det första så är alltså döden en fullständigt ”naturlig” företeelse – alla dör förr eller senare. Det går därför inte att hävda att någon dött för tidigt – ett fullständigt horribelt påstående. Man kan förvisso dött ung (eller gammal) men aldrig för tidigt, likväl som man inte kan dö för sent. Man kan förstås – om man t.ex. drabbas av demens – som yngre önskat att man sluppit uppleva det.
För det andra kan man inte kommunicera med den döde – att dö är att avsluta sin existens. Man kan alltså inte tillönska den döde typ ”vila i frid”, den döde kan nämligen inte ta emot denna önskan. Det är också rätt orimligt att så som numera i ökad omfattning verkar vara det vanliga höja den döde till skyarna, en fantastisk människa, den mest kärleksfulla, den bästa, den felfrie, den oskyldige etc. Den döde är oftast en helt vanlig människa med fel och brister, kanske i vissa fall t.o.m. allvarliga brister. Den döde har ingen glädje av att skönmålas – för oss efterlevande leder det till historieförfalskning och att lura sig själv är aldrig nyttigt.
Att vårda minnet av en död innebär inte att man okritiskt hyllar den döde. Det innebär snarare att man tar lärdom. Det innebär att verklig vård av ett arv är att använda det för att själv utvecklas, inte att fira dödsdagar (eller för den delen förra födelsen av). Som exempel – jag vårdar minnet av min far som dog för några år sendan genom att dra nytta av vad han lärde mig och undvika saker som var mindre bra, men ägnar ingen tid åt att celebrera hans födelsedag eller dagen när jaan dog. Tänder heller inga ljus på hans grav (skulle det för övrigt varit helt mitt beslut så skulle jag nog inte ordnat gravplats).
I den mån man skulle kunna tala om att jag lever vidare så är det genom den eventuella (och förhoppningsvis i någon mån positiva) påverkan jag haft på mina barn och på utvecklingen inom de områden jag verkat. Det senare blir jag dock alltmer tveksam till; blir närmast förtvivlad när jag ser hur politiken utvecklas – särskilt aktualiserat av hur nu retoriken kring mottagandet av flyktingar övergått från ett hyfsat språkbruk och självklar ambition att erbjuda bästa möjliga mottagande till att handla om hur stort problem de utgör. Om jag räknat rätt utgör nuvarande inströmning 2% ökning av antalet människor i vårt land per år – det kan väl inte vara någon större svårighet att klara av!
Äntligen: Uppdrag att föreslå nationella it-strategier för skolväsendet
Uppdrag att föreslå nationella it-strategier för skolväsendet:
”Regeringens beslut
Statens skolverk ska föreslå nationella it-strategier för skolväsendet. Strategierna ska bidra till ökad måluppfyllelse och likvärdighet genom att den strategiska potential som it har tillvaratas i hela skolväsendet. Skolverket ska föreslå två it-strategier, dels en som vänder sig till förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan och motsvarande skolformer, dels en som vänder sig till gymnasieskolan, gymnasiesär- skolan och skolväsendet för vuxna.
Strategierna ska innehålla målsättningar och insatser för att stärka förut- sättningarna för en likvärdig tillgång till it inom skolväsendet, en stärkt digital kompetens hos elever och lärare och en it-strategisk kompetens hos skolledare samt för att digitaliseringens möjligheter ska tas till vara för skolutveckling och för utveckling av undervisningen. Strategierna ska också innehålla sådana skolformsspecifika insatser som är relevanta för respektive skolform.”
Frestas att utropa – äntigen!!!
Bernard Allison – vilken spelman
Bernard Allison är en fantastisk musiker och en av mina absoluta favoriter när det gäller bluesmän. Här från en livespelning i Tyskland 2005.
Senaste kommentarerna