Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Sjuk sjukvårdspolitik i Södertälje
Som man frågar får man svar: “Skop har inte ställt frågan om man vill att en privat aktör driver vården på entreprenad, men att det fortfarande är landstinget som ansvarar för den.
Det kan tyckas vara en bagatell, men det är det inte.
Skillnaden är himmelsvid – jag vill inte att vi ersätter ett offentligt monopol med ett privat dito och det vill inte landstingsmajoriteten heller. Däremot bedömer jag det som högst troligt att en privat aktör kan driva vården både kostnadseffektivt och med hög kvalitet under de folkvalda landstingspolitikernas vakande blickar.”(Hittat via Länstidningen.)
Tomas Karlsson, en ledarskribent på Länstidningen, anstränger sig för att hitta något stöd för högeralliansens privatiseringsivrare. I den SKOP-undersökning som arbetarekommunen i Södertälje beställt finns förstås inget att hämta. Då kan man ju alltid angripa undersökningen för att inte ställt ledande frågor i alliansens favör.
Det man faktiskt frågat efter är just Södertälje-bornas inställning till att privatisera just sjukhuset (observera gärna att det är dyrt att göra detta slags undersökningar och att man i detta fall ställt endast 3 frågor till 600 statistiskt utvalda). Utgångspunkten för frågorna är förstås det enda vi hittills vet, nämligen att högeralliansen i landstingsledningen beställt en utredning (som i sig är ett skämt) som föreslår att man inte bara privatiserar enskilda vårdinrättningar utan också samordningeansvaret. Nu gör man sig inte skyldig till att i undersökningen försöka pådyvla respondenterna ansvaret för att ta ställning till detta utan frågar mot bakgrund av att det “finns förslag” om de tycker att det spelar roll vem som sköter just Södertälje sjukhus.
En förhållandevis stor andel (69%) av Södertälje-borna tycker att det spelar roll. De har också den bestämda uppfattningen att det skall vara landstinget som driver sjukhuset. Mest avvikande från denna uppfattning är just centerpartisterna där så många som 51% inte tycker att det har någon betydelse, ingen annan grupp kommer i närheten av denna andel (så är ju också Länstidningen c-märkt, man tycker väl som “lilla pravda”). Lite kul är det ju att notera att i kommundelarna är andelens om förespråkar landstingsdrift faktiskt högre än genomsnittet (71%) – varav ju åtminstone Hölö-Mörkö traditionellt haft många c-sympatisörer.
Lite intressant är att notera att så många som 63% inte kände till att högeralliansen umgicks med privatiseringsplaner. De var ju så väl kända att Göran Persson såg sig föranlåten att i en av de TV-sända debatterna med Fredrik Reinfeldt direkt ställa frågan. Reinfeldt förnekade då att de alls umgicks med sådana planer och att han var glad över att få klargöra det – stirrandes in i kameran, alltså lovande detta direkt till väljarna.
26% av de tillfrågade som inte kände till planerna (alltså 26% av 63) uppger att de skulle ha röstat annorlunda om de känt tll planerna – räcker till valseger 2010!!! Speciellt intressant är kanske att rätt många (26%) som röstade på Centerpartiet 2006 och inte kände till planerna skulle röstat annorlunda om de vetat. Motsvarande siffra för folkpartiet är 21%.
Frågan om huruvida folk uppfattade Reinfeldts besked som så fullständigt övertygande att de inte kunde föreställa sig att något annat kunde gälla är intressant i ljuset av denna undersökning. Det motsatta gäller förstås också – hur kunde 37% faktiskt känna till dessa planer trots Reinfeldts entydiga besked? Oavsett vilken fråga man ställer sig så utgör det hela ett genuint demokratiskt dilemma: vår statsminister kan faktiskt sägas ha satt sin heder i pant.
Sjuka regler i Södertälje
Nya boregler ska stoppa flyktingströmmen: “Tre personer i en etta, fyra i en tvåa och sex i en trea. Kommunens fastighetsbolag inför maxgränser för boendeantal i en lägenhet. Regeln gäller alla, men bottnar i flyktingfrågan.
– Det här gör vi inte för att jaga människor. Vi gör det för att värna ett humant flyktingmottagande i en krissituation. Vi har inte haft en ledig bostad på flera år. 26 000 personer står i bostadskö samtidigt som vi tar emot 100 nya flyktingar i månaden. Kommunen är tvingad att göra något och vill att andra kommuner ökar sitt ansvar i frågan, säger kommunstyrelsens ordförande Anders Lago (s).Beslutet om maxboenderegeln backas enligt Anders Lago upp av samtliga partier i fullmäktige.”
(Hittat via Länstidningen.)
Nu har alltså de kommunala bostadsbolagen i Södertälje infört regler om hur många man får bo i en lägenhet. Det kan ju låta oförargligt – 3 personer i en etta verkar ju redan det rätt trångt. Frågan är dock vem som har med detta att göra. Enligt vårt kommunalråd Anders Lago så är avsikten att förhindra att fler flyktingar flyttar till Södertälje Och som så många gånger tidigare används något obestämt exempel på hur det bor 15 personer på madrasser (snart får vi väl höra om att de odlar potatis i vardagsrummet). Enligt Lago har vi inte haft en ledig lägenhet på flera år vilket förstås är lögn. Någon stor mängd har det förstås inte varit och det beror ju också på att samme Lago inte sett till att kommunens olag bygger tillräckligt många nya. Bara som exempel – de nya hyreshusen i Hölö blev snabbt fulltecknande och hade 300 köande, ändå bygger Telgebostäder inte flera.
Tre omedelbara konsekvenser får beslutet som jag ser det: Den ena är att de som redan bor för många riskerar att bli uppsagda – vilket förstås kan drabba de som har inneboende släktingar, vänner.
Den andra är att man antingen måste förlita sig på angiveri eller upprätta någon form av kontrollapparat – båda lika obehagliga och en kontrollapparat skulle ju direkt vara integritetskränkande.
Den tredje är förstås att nyanlända flyktingar hindras att bosätta sig var de vill vilket är en allvarlig inskränkning av deras mänskliga rättigheter. Inte nog med att de skall leva med den press som flykt, asylprocess, anpassning till Sverige, språket, jobb – de skall dessutom pressas att bosätta sig långt från vänner, kyrka etc.
Om vi antar att många som idag upplåter lite utrymme i sin bostad för nyanlända gör detta av solidaritet med människor som har det besvärligt så innebär ju detta beslut – som Anders Lago stoltserar med har stöd av alla partier i fullmäktige vilket ju inkluderar Nationaldemokraterna – att kommunen genom administrativa regler hindrar männsikor att utföra dessa solidaritetshandlingar. Så långt från socialdemokratisk politik man kan komma!!
Trängselavgifter – kapitalets mjölkko
Nästa gäst: Anneli Hulthén: “Anneli Hulthén sticker för övrigt i dag ut huvudet och kräver i GP en folkomröstning om trängselavgifter i Göteborg. Detta samtidigt som uppgifter i DN tyder på att denna satsning i Stockholm blivit ett ekonomiskt fiasko.”
(Hittat via Promemorian.)
Jonas Morian och Nina Unesi skall intervjua Anneli Hulthén nästa vecka. Hulthén är tillsammans med Carin Jämtin ordförande för rådslaget kring klimatet i partiet.
Precis som Morian berätar är alltså Hulthén för införande av tullar också i Göteborg, detta trots att partiet där lovade att inte införa några sådana under mandatperioden. Liknar lite Billström som också “lät sig övertalas” efter att valresultaet var klart. Pinsamma episoder i partiets historia.
Nu visar det ju sig att tullarna, desa medeltida inrättningar – visserligen leder till minskad biltrafik i centrala delar av Stockholm men deta till en närmast otrolig kostnad. Diskussionen brukar handla om huruvida intäkterna skall användas till kollektivtrafik, till utbyggnad av förbifarter eller möjligen både ock. Det visar sig nu att den frågan – som jag tror var avgörande för många stockholmare i samband med att de (och inte de mest berörda) fick folkomrösta – är helt irrelevant. Tullar kostar pengar och den enda ekonomiska vinst som hittills uppnåtts finns hos IBM som tydligen kunnat räkna hem 1.9 miljarder svenska kronor!!!!!
Mattias Svensson ställer frågan och skriver
Av de pengarna har 1,9 miljarder gått rakt i fickorna på huvudleverantören IBM, miljoner i hundratal har rullat även från vägverket och Stockholms stad.
Avtalen med företagen är löjligt generösa, kostnaden per samtal till den av Manpower besatta telefonjouren ligger på över 500 kronor, och Pressbyrån/7-eleven får 11,20 kronor för varje kontantbetalning (som kan vara på tio kronor). Det verkar inte ha funnits någon kostnadskontroll över huvud taget. Staten och kapitalet har kuckelurat i samma båt, medan skattepiskan svingats över medborgarna.
Sålunda, den fråga jag skulle vilja ställa till Hulthén gäller just detta – är det en rimlig socialdemokratisk politik att genomdriva tullar för infart till (globalt sett) medelstora städer i syfte att göda leverantörer av systemen?
Mera om Zaremba
De privatiserade orättvisorna: “Orsaken bör snarast sökas i vänsterns idéutveckling under nittiotalet. Socialismen var dödförklarad och politikens möjligheter att förändra hårt ifrågasatt. Radikala rörelser började söka sig till identitetspolitiska analyser. Politiken handlade inte om att presentera en trovärdig vision om ett alternativ till den nuvarande samhällsordningen (de sa ju till oss att det inte fanns något alternativ). Politiken handlade om att ingen skulle bli kränkt inom densamma. Att vara radikal blev att som individ agera ickerasistiskt, ickesexistiskt och ickehomofobt. En uppförandekod och inte en kamp för ett anständigare samhällssystem.
Zaremba visar hur orättvisorna har privatiserats och det borde oroa alla de som i vanliga fall brukar oroa sig över privatiseringar.”
(Hittat via Ali Esbati.)
Katrine Kielos skrev igår (i Dagens Arena) en mycket bra kommentar till den diskussion som Maciej Zarembas artikelserie utlöste (och som jag skrivit om flera gånger tidigare). kielos visar med all önskvärd tydlighet vad frågan i sak handlar om – privatiseringen av orättvisor – men också om vad det enfaldiga sidospår som debattörer som Ali Esbati och Josefin Brink försöker göra det till.
Av Esbati hade jag väntat en något mera intellektuellt hederlig angreppsvinkel, men dessvärre är alltså även han anfäktad av de identitetspolitiska tankeströmningar Kielos nämner. Här blir alltså personer som definierar sig själva som vänster plötsligt motståndare till (korrigerat 14.35) attacker på individualiseringen av orättvisa bara för att dessa framförs av någon som de definierar som höger.
När det gäller Norberg versus Malm kan dock Esbati ha en poäng men inte den han tror när han jämför med Linderborg verus Zaremba. Det är nämligen i det senare fallet Brink och Esbati (m.fl.) som uppträder på samma sätt som Norberg och hans vänner i den förra. Förflyttar debatten från sakfrågan och går till attack på person. Dystert får man säga.
Hur bekämpa Övervaknings- och censursamhället
Högerns censur-flirt: “Förbjud sökningar på “bomb”, “terrorism” och “folkmord”.
Så tänkte sig EU-kommissionär Franco Frattini i sensomras att man skulle komma åt terrorismen på internet.
I november blev det ett EU-förslag och nu diskuteras det hela inför beslut i ministerrådet.Då i september avfärdades det av justitiedepartementet. Beatrice Asks stabschef Anders Hall påpekade att ett sådant beslut kräver enhällighet och antydde att Sverige skulle lägga in sitt veto. Sådan censur strider förstås mot svensk grundlag.
I förra veckan återkom Beatrice Ask själv till ämnet. Då sade hon till Ekot att en hänsyn till nationella grundlagar måste skrivas in i beslutet. Hur en sådan hänsyn skulle fungera kunde hon däremot inte säga.
Det är alltså inte längre aktuellt att lägga in ett svenskt veto mot att göra det olagligt att söka information om terrorism eller exempelvis uttala stöd för terrorstämplade grupper. Källor i riksdagen bekräftar att regeringen mjuknat betydligt mot Frattinis idéer sedan de först framfördes.
Den förändringen är inte olik den som drabbat åtskilliga borgerliga integritetsvänne”(Hittat via knuff.se.)
Isobel Hadley-Kamptz har skrivit en utmärkt artikel om den förskjutning som nu sker hos tidigare censurmotståndare. Frågan är hur motståndet nu skall organiseras. Den frågan besvarar dock inte Hadley-Kamptz. Pungbuffeln på Coma Clan har idéer:-). Björn Fridén på Alliansfritt Sverige verkar inne på samma linje.
Av hennes artikel framgår att Sveriges motstånd mot EUs fullständigt galna förslag beträffande censur av ord som terrorism, bomber etc nu brutits ned, hur enskilda företrädare för högeralliansens motstånd mot FRA-lagstiftningen gått samma väg. Hela frågan hanteras nu uppenbarligen lika illa som under den tidigare justitieministern Thomas Bodströms dagar. Frågan blir här om det möjligen är så att våra förtroendevalda politiker som erhåller uppdrag inom området helt hamnar i klorna på övervakningskåta företrädare för polisen? Är de helt enkelt för okunniga? Saknar de ideologisk ryggrad?
Opassande ger fler exempel på hur censuren redan griper omkring sig.
Snart överträffar vi ju här i Europa varje annan del av världen (alla diktaturstater tillsammans) när det gäller att inskränka medborgarnas frihet att ta del av vilken information de vill liksom att via avlyssning av datatrafik närmast skapa total övervakning.
En av de mest upprörande inslagen i denna hantering är den av staten krävda “frivilliga” censur som redan tillämpas av många svenska operatörer. Den ger polisen fullständig kontroll över vad som filtreras bort utanför demokratisk kontroll, utanför offentlighetens ljus. Hittills har den kunnat avslöjas men inte stoppas. Enda möjligheten att undvika den är att leta upp en operatör som inte går i ledband.
Ljuger Lindborg om Zaremba
Aftonbladet: Fallet Zaremba (Kultur – Huvudartikel): “Men har Zaremba rätt när han påstår att lärarhögskolan bara är toppen på ett isberg? Stämmer det, som han vill få oss att tro, att den som först skriker att han är kränkt kan inhösta ett skadestånd på 30 000 kronor?
Enligt DO är det 86 personer som har gjort en anmälan sedan lagen trädde i kraft 1 mars 2002. HomO har under samma sexårsperiod fått in sammanlagt tolv anmälningar varav ingen sedan 2005. Nästan alla har lämnats utan åtgärd. HO har under de senaste tre åren hanterat ett fyrtiotal anmälningar varav relativt många rör dyslexi. Hösten 2007 hade fortfarande ingen högskola fällts för diskriminering av funktionshindrade. Inget fall har prövats i domstol. Såna här siffror intresserar inte Zaremba (även om DN försöker rädda sin stjärnskribent med en mer balanserad faktaruta).Det är alltså en grov överdrift att studenterna anmäler för glatta livet och dessutom får rätt mot en skrämd skolledning, men kan man därför dra slutsatsen att utbildningen är jämlik och problemfri? ”
(Hittat via aftonbladet.se.)
Visst går det säkert att hitta tveksamheter i Zarembas artikelserie och vilket motiv han egentligen har vet väl bara han själv. Jag tycker som framgått att det är en bra serie och hans beskrivning stämmer när jag kollar med folk jag känner som har insyn (jobbar där).
Åsa Linderborg, nyligen prisbelönt av Expressen, gör däremot en helt fantastisk sågning av Zaremba. Metoden är att prata om äpplen fast artikelserien handlar om päron. Inom parantes kan nämnas att Eva-Lena Jansson som är socialdemokratisk riksdagsman gör sig skyldig till en rätt märklig sågning – hon hävdar att Zaremba hävdar att ingen kränks på Lärarhögskolan vilket jag inte kunnat läsa ut av hans artiklar. Men fabricerar man ståndpunkter hos “motståndaren” är det förstås lätt att vinna poäng.
Men åter till Linderborgs anklagelser. Zarembas artiklar handlar om hur lagen om likabehandlig för studenter på högskolan kommit att fungera på Lärarhögskolan i Stockholm, ingenting annat. Alltså inte att detta är toppen på isberget utan helt enkelt ett försök att beskriva hur den kommit att tillämpaas – åtminstone är det så jag läst dem. Vad gör då Linderborg – jo rapar upp statistik från diskrimineringsombudsmän över antalet anmälningar och hur många som gått till åtal/dom. Frågan blir förstås vad detta har med saken att göra?
Ingenting visar det sig. Lagen om likabehanddling föreskriver nämligen en högskoleintern process.
6 § En högskola som får kännedom om att en student anser sig ha blivit utsatt för sådana trakasserier som avses i 4 § skall utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier.
Av detta förstås att det är till högskolan anmälan görs och att det är respektive högskola som skall utreda (ingen anmälan till någon ombudsman, ingen extern utredning, ingen åklagare inblandad, ingen rättsprocess inledd men det fattar tydligen inte Linderborg eller är för lat för att ta reda på)
14 § Ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten, en kommun eller ett landsting som huvudman får överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbuden i 7 eller 8 § och 9 § 1, 3 eller 4 eller 10 § eller förbudet mot repressalier i 11 §. Om överklagandenämnden finner att beslutet strider mot något av förbuden och detta kan antas ha inverkat på utgången, skall beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs, visas åter till universitetet eller högskolan för ny prövning.
Om ett beslut kan överklagas enligt någon annan författning, skall överklagande ske i den där föreskrivna ordningen i stället för enligt bestämmelserna i första stycket.15 § Beslut av Överklagandenämnden för högskolan enligt denna lag får inte överklagas.
Frågan skall alltså utredas av respektive högskola och de skall också pröva frågan. Beslutet kan dock överklagas men inte heller då till rättsväsendet utan till överklagandenämnden.
Först när det gäller tillsyn kommer diskrimineringsombudsmannen in – men det finns ingen roll i själva beslutsprocessen.
Sedan är det förstås fascinerande att läsa fortsättningen på Linderborgs artikel där hon gör sitt bästa för att demonisera Zaremba. Hon kan/har säkert rätt i att betrakta honom med misstänksamhet. Det innebär dock inte att det är tillåtet att jämföra äpplen med päron, att ta statisktik från ett område för att bevisa något på ett annat.
Jämtin ser bara Stockholms stad
Alltför hög bolagsskatt handikappar Stockholm: “Stockholm är framgångsrikt. Vi är idag den region som har flest huvudkontor i Norden. Av de största internationella företagen med nordiska huvudkontor finns hälften placerade i Stockholm. Stockholm är också hemorten för de flesta av Sveriges storföretag och av totalt 14 nordiska företag på Fortune Global 500-lista har sex sina huvudkontor i Stockholm.
Men den internationella konkurrensen är stenhård och staten och staden behöver kroka arm och göra nödvändiga förändringar och investeringar för att utveckla Stockholms konkurrenskraft: inom geografisk prioritering, forskning och utbildning och skatter.
Min bedömning är att de mest attraktiva kontorslägena i Stockholm i dag inte i alla delar håller den internationella toppklass som företag har rätt att förvänta sig. Stockholms stad måste prioritera och satsa särskilt på de lägen som redan i dag är bra och som har potential att bli ännu bättre.
Om socialdemokraterna får stockholmarnas förtroende år 2010 så kommer vi att, i dialog med näringslivet, prioritera insatser som särskilt stärker Järva/Kista och city som de två främsta geografiska lägena för huvudkontor.”
(Finns också på Dn debatt.)
Kanske är det bara för att Carin Jämtin skriver debattartikeln utifrån ett begränsat perspektiv (från Stockholms stad) som hon så ensidigt riktar sina blickar mot city och stadens norra delar. Vore jag Skärholmsbo eller liknande skulle jag känna mig bortglömd i hennes vision om hur stadens näringsliv skall utvecklas med attraktiva lägen för huvudkontor i de nämnda lägena. Ser jag på frågan om Stockholmsregionens tillväxt i ett vidare perspektiv (och förstås som boende i länets södra delar) så blir hennes perspektiv nästan lite pinsamt. I Södertälje som är den kommun jag tillhör finns två av landets mest framgångsrika företag – Scania och AstraZeneca. Såvitt jag minns svarar kommunen (de nämnda företagen) för sådär en 20% av landets export. Ändå nämner Jämtin ingenting vid namn som ligger söder om Stadshuset – där väl utsikten egentligen borde få blickarna att söka sig söderut.
När Jämtin sedan pratar om forskning finns inte heller forskning relaterad till medicin, läkemedel eller fordonsteknik med. Det är intressanta luckor i resonemangen.
Nu vore detta inget problem alls om hon bara hade rollen som företrädare för Stockholms arbetarekomun men så är inte fallet. Hon är faktiskt tillsammans med Annelie Hulthén ordförande i den socialdemokratiska rådslagsgruppen Vårt klimat, vilket ju borde ge henne ett mer nationellt perspektiv.
I övrigt har dock Jämtin i huvudsak rätt. Vi bör ha en politik som är också för stora företag (och huvudkontor) men förstås också lika viktigt en politik som underlättar för mindre företag. Att Stockholm i mer vid mening är och måste vara Sveriges motor är egentligen rätt självklart men tyvärr inte alltid lika accepterat.
SL snabbare än….
Trådlös surfning i kollektivtrafiken: “Målet: Trådlös surfning i hela Stockholms kollektivtrafik.
– Jag skulle bli förvånad om det inte blir verklighet inom fem år, säger Åke Lindström, projektledare på SL till SvD.se.”
Imponerande:-)
År 2008 genomför SL försök med trådlöst på två (2) bussar. Man har en strategi för att utrusta alla bussar och tåg med trådlöst och projektledaren skulle bli förvånad om det inte är klart före 2013!!! Hela konceptet tycks bygga på att varje enskild del av trafiken (på fordonsnivå?) på något sätt skall sponsras för att tekniken skall installeras. Det är så man känner att resenärernas väl och ve (bekvämlighet) prioriteras.
Själv brukar jag påpeka att det är ganska fantastiskt att man inte har toaletter lätt tillgängliga på perronger, på busshållplatser etc. Det tycker jag egentligen är ett större problem eftersom många resenärers restid är lång och förseningarna legio.
Zaremba: game, set and….
Jaktscener från Lärarhögskola: “JAG SÖKER HJÄLP HOS människokännarna. Det visar sig att många haft skäl att ställa samma fråga. I sin kommande bok “Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar” beskriver teologen Ann Haberlein kränktheten som en massflykt från vuxenheten. Hon ser allt fler skylla sina motgångar och felsteg på taskiga föräldrar, droger och rasistiska strukturer. Det är människor som vägrar ta konsekvenserna av sina egna handlingar, och som inte vill ta ansvar, menar hon.
Inte vill – eller kanske inte vet hur man gör? Ingrid Carlgren, rektor för Lärarhögskolan, har i åratal väntat på en mindre studentrevolt, berättar hon. “Arga studenter, som kämpar för sakfrågor, som kräver förändring.” Som det gick till när hon var ung. Men det kom ingen revolt. I stället kom “curlinggenerationen”, studenter som – var och en för sig – fordrade att högskolan skulle ställa sig bakom just deras upplevelse av obehag. Annars blev de kränkta, och anmälde… “Jag var aldrig kränkt”, utbrister Ingrid Carlgren, “jag var arg!”
”(Hittat via knuff.se.)
Maciej Zaremba avslutar sin granskning av Lärarhögsskolans problem med att hantera lagen om likabehandling av studenter på högskolan med en betraktelse över begreppet kränkning. Avslutningen är lysande och han visar dels på bakgrunden till den förändring av språkbruket som fört oss fram till dagens situation där bara att någon uttalar en (annan) åsikt blir en kränkning, dels hur Lärarhögsskolans tafflighet när det gäller att hantera anmälningar av sådana upplevda kränkningar försatt skolan i en ohanterlig situation (kombinerat förstås med en absurd lagstiftning).
Det grundläggande felet här är, enligt min uppfattning, att vi slutat att driva frågor i vardagen, med eller utan organisering, och istället valt att använda lagstiftning (parlamentariska församlingar) som enda instrument för förändring. Därmed privatiseras detta, blir frågor för den enskilde att driva med hjälp av lagar – är inte längre kollektiva angelägenheter. Huvudansvaret för denna utveckling ligger hos oss socialdemokrater som istället för att mobilisera våra medlemmar, våra sympatisörer, medborgarna att ta strid för rättvisa, för jämlikhet och mot t.ex. diskriminering valt att använda statsapparaten som instrument för att åtminstone på papperet kunna visa att vi är kämpar väl.
När det gäller villkoren på arbetsmarknaden står vi fortfarande för en klassisk politik, vi försvarar rätten till att reglera förhållanden i huvudsak via kollektivavtal. På nästan alla andra områden har vi valt lagstiftning eller andra typer av föreskrifter framför att åstadkomma verklig förändring som resultat av människors mobilisering. Varje enskilt sådant steg är också tacksamt politiskt eftersom de är i det närmaste omöjliga att angripa – motståndare mot att lagstiftningsvägen bedriva kampen mot rasism blir ju lätt uppfattade som förespråkare för diskriminiering, motståndare mot reglering av föräldraförsäkringen blir ju lätt uppfattade som motståndare till jämställdhet.
En konsekvens är ju att vi drivit igenom lagar (och faktiskt skapat en politisk kultur) som innebär att vi underordnat yttrande- och åsiktsfriheten annan lagstiftning. Det är ett allvarligt missgrepp för en frihetsrörelse!!!
Har Zaremba på fötterna?
När kränkta blir “kränktkultur”: “Vi påstås ha fått så mycket makt att vi kan spela på vårt övertag, “låtsas” vara kränkta, få förmåner och därmed förtrycka alla andra som egentligen bara vill väl.
—
Så länge det fortfarande inte är en merit att vara döv, svart, muslimsk, lesbisk kvinna i Svenskt Näringslivs styrelse kan vi nog inte tala om att det skett några större förändringar i praktiken sen valet.”
(Hittat via s-bloggar.)
En partikamrat har sällat sig till skaran som inte alls accepterar den beskrivning Zaremba gör av situationen på Lärarhögskolan. Tvärtom så refererar han till en några år gammal nyhetsartikel i DN som skall visa att Zaremba i själva verket återger fakta felaktigt (antagligen om det nu är samma fall som behandlas för att han inte skildrar verkligheten enligt anmälarnas uppfattning). Själv kontrollerade jag uppgifterna om situationen (inte enskilda fall) med en bekant som jobbar på Lärarhögskolan och fick Zarembas version i huvudsak bekräftad.
Det intressanta med Romsons text är dock att den dels ensidigt fokuserar på frågan om diskriminering på grund av sexuell läggning (det gör inte Zarembas artiklar), dels att han (Romson) å ena sidan hävdar att de kränkta inte alls vill ha/får några förmåner och å den andra sidan bara skulle anse att framsteg gjorts om just egenskapen att tillhöra en potentiellt kränkbar grupp var meriterande.
Själv har jag uppfattningen att just begreppet kränkt är oerhört problematiskt idag. Det har ingenting specifikt med t.ex. HBT-personer att göra. Folk blir kränkta av allt möjligt. Jag minns t.ex. att Göran Persson blev kränkt (eller snarare ansågs sig kränkt) när något företag använt en bild på honom i reklam. Ordet borde enligt lag reserveras för verkligt kränkande!!!
Senaste kommentarerna