Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ny vd för Tom Tits
Ny vd för Tom Tits utsedd: “Tom Tits Experiment håller just nu stängt för en större ombyggnad. Till sommaren kommer man återigen att öppna – och då blir det med Lena Engelmark Embertsén som ny vd.
Hon kommer närmast från en tjänst på Umeå universitet och Tom Tits styrelseordförande Peter Karlberg är nöjd med valet.
– Lena Engelmark Embertsén kommer att tillföra mycket, bland annat med sin erfarenhet från att ha varit med och vidareutvecklat det så framgångsrika science centret Teknikens Hus i Luleå, säger han i ett pressmeddelande.”
>
Ordningsmannen och sexköpsdebatten
Hur skriver vi egentligen | Svensson: “Nu ska det väl sägas att vi alla blir förbannade och trampar över ibland. Att vi alla går till överdrift och tar i för mycket ibland. Sådan är nu verkligheten. Men vi alla borde kanske tänka lite mer, innan vi skriver och postar. Men det är nu väldigt lätt att kasta sig över tangenterna och skriva ner precs vad man tänker. Det ser inte alltid så snyggt ut och är inte alltid så schysst.”
Det är klart man kan föra en seriös debatt|Svensson
Anders Svensson tycker å ena sidan att det sker övertramp i debatten (inte bara om) sexköpslagen. Å den andra hävdar han att det går att föra en seriös debatt. Å den tredje sidan att (under rubriken Sexköpslagen är inte en flopp)
“Men som sagt, ingen kan idag säga om lagen är en flopp eller om den är bra. Trots att en del verkar tro det. Men en bedömning av den är bra eller inte kan inte vila på felaktiga förväntningar. Vilket socialstyrelsens tidigare bedömning gör. En utredning är på gång.”
och å den fjärde att
“Låt oss vänta på den innan vi bestämmer oss för vad vi tycker om lagen. Jag lutar åt att lagen är bra. Andra lutar åt motsatsen.”
Det man kan notera är att Svensson inte alls berör lagen ur ett principiellt perspektiv, vilket väl faktiskt får betraktas som ett krav om man nu anser att en seriös debatt är önskvärd/möjlig. Istället betraktar han den uteslutande ur ett pragmatiskt perspektiv och där dess effekter vad gäller att minska prostitutionen (i allmänhet) och “hjälpa” de prostituerade tycks vara de viktigaste kriterierna.
Om man nu börjar med de pragmatiska aspekterna utifrån Svenssons resonemang kan man konstatera att en effekt av sexköpslagen ju är att vi har mindre kunskap om prostitutionens omfattning, villkor etc sedan den ju de facto kriminaliserats genom att den ena parten, köparen, begår brott. Det gör ju att denna part inte kan undersökas i någon vettig mening eftersom de knappast kan förväntas ge sig tillkänna. Prostituerade, som oavsett skäl för sin verksamhet, måste också bedriva sin verksamhet i lönndom eftersom de annars riskerar att exponera sina kunder som då kan komma att straffas. Konstruktionen är korkad om ambitionen är att “hjälpa” de prostituerade ur sin yrke.
Men just denna ambition, att “hjälpa” sexarbetare att lämna sin verksamhet är ju i sig den kanske viktigaste frågan.
Att vi bör ha ett samhälle där människor som utsätts för brott får hjälp är vi väl sannolikt alla överens om. För de sexarbetande gäller med nuvarande lagstiftning att de “utsätts” för brott genom att utöva sin verksamhet – torsken begår ju brott när han betalar. Kanske klarar han sig om han låter bli att betala trots avtal om det? Tänker förespråkarna för sexköpslagen att det är leverantören av tjänsten som efter avslutad transaktion skall polisanmäla sina kunder?
Att vi också vill ha ett samhälle där männniskor som har en eller annan form av missbruksproblematik skall kunna få vård är vi sannolikt också överens om. Eftersom sexköpslagen tvingar prostituerade att bedriva verksamheten i lönndom hjälper den ju inte till att få kontakt med de missbrukande sexarbetarna. Eftersom sexköparen redan begått brott kan man knappast tänka sig att han/hon skulle göra socialen uppmärksammade på en missbrukande sexarbetare. På vilket sätt ger lagen bättre möjligheter att hjälpa missbrukande sexarbetare?
Samma gäller förstås människor som av andra skäl i egentlig mening inte valt att prostituera sig. Lagen tvingar dessa att dölja sin verksamhet. Möjligheterna att hjälpa minskar.
För den grupp av sexarbetare som i verklig mening fritt valt denna verksamhet är ju lagen absurd. Lagen sänder ju ut signalen att själva företeelsen – att ta betalt för sex – inte accepteras i vårt samhälle. Det illustrerades ju synnerligen väl av Maria Wtterstrand i en TV-debatt häromveckan där hon hävdade att lagen inte kan tas bort eftersom det just skulle signalera att det är OK att köpa sex.
Och det är då vi kommer till det centrala – alldeles oavsett vilka effekter sexköpslagen ger i termer av ökad/minskad prostitution, ökad/minskad trafficing osv. Enkelt uttryckt – varför vill vi utplåna prostitutionen? Varför vill vi inte ha prostituerade? Varför får man inte ta betalt för sexuella tjänster? Varifrån kommer denna föreställning?
För att göra frågan enkel, tydlig och personlig:
Om jag vill kan jag på vägen till jobbet helt legitimt köpa massage. Den massagen utförs av en människa som använder sin kropp för att utföra tjänsten. Fortfarande helt legitimt får massören utföra dessa tjänster på hela min kropp och ta betalt för detta. Massören åtnjuter vår respekt och har en laglig verksamhet.
Dock – om syftet med massagen vore att ge mig sexuell tillfredsställelse så skulle jag enligt sexköpslagen vara en brottslig om jag utnyttjade möjligheten/tjänsten. Massören skulle plötsligt inte längre respekteras för sitt yrkesval/kunnande utan kallas hora och anses vara i behov av hjälp att komma ur sitt förfärliga leverne (alldeles oaktat om det var ett helt fritt val).
Så om vi vill föra en seriös debatt om sexköpslagen behövs inga utvärderingar, det som behövs är att reda ut varför vi skall ha en lagstiftning som kriminaliserar köp av sexuella tjänster när vi inte kriminaliserar annat användande av kroppen för utförande av tjänster. Måste andelen kvinnor i verksamheten vara tillräckligt stort (och i så fall varför)? Måste andelen missbrukare inom yrket vara över en viss nivå (och i så fall varför)? Helt enkelt varför är det syndigt att köpa sex – för det är ju i själva verket den traditionella hycklande kristna sexualmoralen det handlar om?
Ryggradslös Palm
Palm och (s) ryggradslösa inställning till diplomatiska garantier: “Veronica Palm satt alltså i panelen efter Amnestys filmvisning som representant för socialdemokraterna. Det borde naturligtvis varit Urban Ahlin, gruppledare i utrikesutskottet. Arrangörerna klagade över att det var omöjligt att få dit tunga företrädare. Veronica Palm utgick uttalat från att hennes uppgift som riksdagsledamot var att förklara den förra regeringens agerande. Varför då? Senast jag läste regeringsformen var det regeringen som skulle stå ansvarig inför riksdagen. Sedan refererade Palm socialdemokraternas ryggradslösa inställning till diplomatiska garantier utan att själv säga vad hon tänkte. Om hon nu tänkte något.”
(Hittat via Dagens Arena.)
Katrine Kielos har skrivit en mycket bra krönika i Dagens Arena, man känner faktiskt hennes upprördhet i texten. Hon har också goda skäl att vara upprörd – att den socialdemokratiska talesmannen i dessa frågor inte “har tid” och att en riksdagsman i hans ställe sitter och försvarar en sjuk sak är inte särskilt hedrande.
Avkriminalisera torskarna
Jag har varit tveksam till den s.k. sexköpslagen länge men blivit alltmer övertygad om att den är skadlig för de som den sägs skydda, dvs sexarbetarna och att den egentligen bara är uttryck för en hycklande kristen sexualmoral. Sex får bara utövas inom ramen för äktenskapet, bara med en partner, bara med en partner av motsatt kön etc. Likaväl som sexarbetarna gärna stigmatiseras så gäller ju detsamma för sexköparna, de s.k. torskarna.
Stötte via knuff.se på en tråd av inlägg som ganska seriöst punkterar de argument som brukar användas för sexköpslagen. Det första – tankar från en glädjeflicka – slår fast just det – INGET ARGUMENT I SEXKÖPSDEBATTEN HÅLLER.
Underförstått och mellan raderna, verkar det mest frånstötande med sexköp vara själva den ekonomiska transaktionen. Det är okej att tycka det, men det är inte okej att kräva, att andra ska tycka samma och absolut inte okej, att göra en grupp till kriminella utifrån den åsikten.
Visst går ofta pengar och makt hand i hand. men jag har svårt att tänka mig, att någon av alla de kunder jag mött, någonsin tänkt att….. “nu betalar jag och då har jag makt och rätt att göra vad jag vill med Greta garbo.” Det funkar inte så och det vet alla vi som frivilligt säljer sex.
Det är vi som gör upp förutsättningarna och det är vi som sätter priset. Sedan sker oftast mötet med ömsesidig respekt.Nu kan jag i och för sig, också tycka att man inte ska behöva betala för att få sexuell stimulans och njutning. Men verkligheten stämmer inte alltid överens med ens önskningar och det är väl bra att möjligheten finns för de som så önskar.
Nu väntar jag bara på att den kriminella stämpeln på dessa ska tas bort. Enligt mig, är inget av ovanstående argument hållbara. Inget som gör det rätt att få fortsätta stigmatisera och göra livet svårt för sexsäljarna och för att fortsätta kriminalisera sexköparna.
Hos Minatankar1s Weblog krossas (och det är inga överord) Josefin Brinks argumentering (hämtad från hennes blogg och från en artikel på SvT.
“Att samhället ska säga; “Vi hade fel. Det är okej att köpa sexuella tjänster. Det är en rättighet som vi var dumma nog att inskränka. Kör igång.”
Jag har aldrig sett någon motståndare mot sexköpslagen säg att köp av sexuella tjänster är en rättighet. Har du?
Att köpa sex är ingen rättighet!
Sex är aldrig en rättighet, med eller utan pengar inblandat.Debatten handlar överhuvudtaget inte om hurvida det är en rättighet att köpa sex eller inte, utan hurvida detsamma ska vara kriminaliserat. Här föreligger en väsentlig skillnad och jag förutsätter att en politiker har tillräckligt med fungerande kraft innanför pannbenet att inse skillnaden.
Själv har jag lite svårt att argumentera för sexköparnas sak av den enkla anledning att jag mig veterligen bara har känt en person som tillhör denna skara. Icke dessto mindre kan jag hysa förståelse för att det finns personer som av olika skäl vill köpa sexuella tjänster och från min horisont är det svårt att skilja den typen av tjänster från många andra – massage är väl det som ligger närmast tillhands genom att det innebär att massören arbetar med kroppen och det för kunden rimligen kan vara behagligt, någon form av njutning. I princip skiljer det sig ju bara genom vilka kroppsdelar som masseras.
För den som betraktar sexköpare som moraliskt suspekta, som monster som betalar för andras kroppar (som om vi talade om slavhandel, vilket uselt argument) kan en artikel i Göteborgsposten vara upplysande.
Transparens var ordet
Transparens – därför funkar det: “Grunden är enkel, och handlar ganska mycket om varför man inte förlorar något på transparens. Jag kan skriva romaner om det – men i tre korta punkter:Det finns ytterst få originella/ursprungliga idéer. Vi behöver alltså inte vara hemliga med vad vi klurar på. Istället har vi allt att vinna på att så snart som möjligt få mer input från så många som möjligt. Då måste vi vara öppna med våra tankar. Alla vet ändå vem som fikar med vem. I vår lilla ankdamm är det ingen raketforskning att räkna ut vem som pratar med vem, om vad, eller varför. Att tro något annat vore bara att lura sig själv. Det är i genomförande skillnaden ligger. Vem är snabbast och bäst på att genomföra det som alla vet är rätt sak att göra. Hur syr man ihop det med sina unika förutsättningar. Hur väljer man rätt saker att göra. Det som skiljer vinnaren från förloraren är inte så mycket ”think” som det är ”do”.” (Hittat via deep|edition.)
I medie- och reklambranschen diskuterar man rätt flitigt kring transparens. I mitt parti – en arena där fullständig transparens odelat skulle vara till fördel – diskuteras det inte. Tvärtom ser vi ständiga exempel på hur brist på transparens ger negativa konsekvenser. Ett bra exempel är hur utbytet av ekonomisk talesman gick till.
Nu är det inte i första hand personfrågorna som föranlett mig att förespråka ökad eller snarast fullständig transparens, det är den demokratiska aspekten som jag betonar. Rådslagsarbetet är ju ett exempel på en process som skulle vara betjänt av transparens – vilket betyder att det inte alls är tillräckligt att publicera material för andra att ha synpunkter på utan det är utbytet av synpunkter som är det intressanta. Inte heller det är emellertid tillräckligt om inte de ledande i partiet deltar i denna process, dvs är närvarande i en ständigt pågående diskussion.
Partiets användande av modern teknik är ett bra exempel på hur outvecklat tänkandet är. Inte ens i partiinterna fora deltar ledande företrädare på lika villkor. Det blir ju patetiskt när t.ex. fora som Sosserian dels byggs upp i en fullständigt korkad teknisk miljö, dels inte har en aktiv partiledning som motor. Jag tror dock egentligen att behovet av helt interna fora är ytterst begränsat, kanske bara för en mer formell intern demokratisk process. Vår politik och utvecklingen av densamma skulle hålla för och förtjäna oerhört mycket större respekt hos alla om den formades med full transparens under hela processen.
Skrämt några gamlingar idag?
Åldringarna tvingas ringa till Moldavien: “Knackig svenska och dålig lokalkännedom.
Inte så konstigt kanske – när färdtjänstens växel sitter i Baltikum.
– Skandalöst, det är rena Grönköping, säger författaren Lars Ardelius, 81.
Äldre och sjuka i Stockholm som ringer för att beställa färdtjänst har fått stora problem att göra sig förstådda. Samtalen kopplas numera till Estland och Lettland.
Framöver kommer färdtjänstkunderna även att kopplas till – Moldavien.
Hur lätt är det att hitta till Åhléns City då?”(Hittat via aftonbladet.se.)
Vilken härlig rubriksättning:-)
Inte är det väl någon som skall ringa till Moldavien (typ hålla reda på lansnummer etc). Antar att man ringer ett vanligt svenskt växelnummer – var den som svarar befinner sig är väl fullständigt likgiltigt. Bra är förstås om man kan prata med varandra, säkert främst på svenska men det finns säkert färdtjänstberättigade som skulle ha stor nytta av också andra språk som är vanliga i Sverige.
Varför de som tar emot beställningar skall ha ingående kunskaper om Stockholm förstår jag inte riktigt – de skall väl inte beskriva vägen. Det de behöver är väl en dator, kartor och adressregister – det är väl inte Moldaviska kuskar (som Aftonbladet valt att illustrera med) som skall köra utan svenska taxibolag med GPS?
Men vad gör man inte för att få till en smaskig rubrik och för att skrämma upp ett antal gamlingar. Bra jobbat, Niklas Eriksson!
PS. I Södertälje har Botkyrka taxi tagit över färdtjänsten. Då går Taxi Södertälje ut och anklagar dem (Botkyrka alltså) för att inte hitta i stan.DS
Folksam och premier
Vad fan håller Folksam på med?: “Chockhöjningen beror på att Folksam vid årsskiftet följde efter konkurrenten If och införde en regel som ger högre premier för kunder som fått betalningsanmärkningar.”
Om detta stämmer är det fullkomligt sanslöst.
(Hittat via s-bloggar.)
Thomas Hartman har reagerat på en artikel i Sydsvenskan och jag lyckas inte kommentera på hans blogg, får bara en tom sida när jag försöker. Det intressanta är emellertid den lite populistiska upprördheten. Jag gör antagandet att såväl Folksam som If alltså valt att höja premierna för personer med betalningsanmärkningar för att de konstaterat att denna grupp har högre skadefrekvens än andra.
Såvitt jag förstår bygger alla försäkringar på principen att man betalar premie efter risk. Det betyder att försäkringsbolag för de flesta försäkringar har olika premie beroende på individuella faktorer – från detta avviker vissa typer av i grunden kollektiva försäkringar som har mycket stora försäkringskollektiv (t.ex. fackliga försäkringar), men även de varierar premiemässigt mellan olika grupper.
Jag undrar alltså om det är lika upprörande att en person som är yngre än 24 år får högre premie på sin bilförsäkring? Är det rimligt att bostadsadressen påverkar kostnaden för bil- och hemförsäkring?
Det finns säkert många exempel på faktorer som avgör den enskildes premie hos alla försäkringsbolag. Skillnaden hos ett och samma bolag beror väl i första hand på hur stora grupper man beräknar nivån på – och det styrs sannolikt oerhört mycket av statistik, man håller helt enkelt koll på skadefrekvens, riskbeteenden osv hos sina försäkringstagare. Är det inte rimligt?
Dock – denna fråga är inte problemfri. Om försäkringsbolagen driver linjen att var och en skall stå för sin egen risk kommer en stor grupp människor att stängas ute från möjligheten att försäkra sig. Frågan är hur man (om man nu skall det) reglerar en sådan fråga. Som mina exempel ovan visar accepterar vi ju normalt vissa skillnader. Hartman tycks säta en gräns vid betalningsanmärkningar – hur gör man t.ex med ärftliga sjukdomar och/eller kända riskbeteenden (sjuk- oc livförsäkringar) som bergsklättring.
Vad skall vi vara rädda för?
Samlad svensk strategi ska bekämpa terrorism: “Det är viktigt att regering och myndigheter visar medvetenhet om att det finns en hotbild också i Sverige och att denna måste tas på stort allvar. Det är också viktigt att tydliggöra kravet på rättsäkerhet. Alla åtgärder mot terrorism, också de mest ingripande, ska vara grundade på våra värderingar om respekt för de mänskliga rättigheterna och grundvalarna för vårt öppna samhälle.”
(Hittat via knuff.se.)
Så avslutar de två ministrarna Beatrice Ask och Carl Bildt en gemensam debattartikel i gårdagens DN. Företrädare för samma regering som genomfört ingripande integritetskränkande avlyssningsmöjligheter. Fattar inte dessa människor att de redan gett efter för terroristernas mål att slå sönder vårt demokratiska, öppna samhälle genom att via oftast små men många inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Var i London för någon månad sedan – där videoövervakas man överallt. Så blir det snart också här.
Många har kommenterat detta:
Nu ska vi alltså ha en nationell plan för att bekämpa terrorismen i Sverige, samt den eventuella terrorverksamhet som finns i Sverige men riktas mot andra stater. Vi måste vara lite mer rädda. Allt för att värna om vårt öppna, demokratiska samhälle och vår respekt för mänskliga rättigheter.
Bildt och Ask skriver också att förbättringar gjorts, och nämner här bland annat de nya möjligheterna att bugga svenska medborgare, men att mer måste göras. Vad det här innebär, rent konkret, står inte att läsa i artikeln. Men visst ringer varningsklockorna, och de ringer tämligen högt. Catharina Ullström
Björn Fridén skriver:
Det enda som händer är att man börjar ta regeringen på ännu mindre allvar. Ett bra sätt att minska terrorhotet är att inte haka på USA:s bombkrig stup i kvarten, att inte gå med i Atlantpakten, och framför allt, det viktigaste- att hålla sig borta från att tumma på rättstatens grundprinciper. De som hävdar sig vilja bekämpa terrorismen är i regel ett större hot mot demokratin är terroristerna någonsin kan drömma om.
Bästa argumenten hittar man hos Rawia Morra:
Men det mest förfärliga i detta sammanhang är talet om att Sverige är en “viktig bidragsgivare” för att höja kapaciteten i de länder som saknar kapacitet till en effektiv rättssäker terrorbekämpning. Vill Ask och Bildt tala om för oss att Sverige bidrar till säkerhetspoliser som kastar folk från balkonger på fjärde våningen medan deras fruar och barn ser på? Är vi till exempel med och finansierar den egyptiska säkerhetspolisen som fängslar och torterar hivsmittade och homosexuella?
I så fall: Håll tyst om det Ask och Bildt. För tro det eller ej, så sent som i onsdags lovsjöng man Sverige på ett av de populäraste teveprogrammen i arabvärlden som det mest humana och rättframma landet i världen. Bara så där i förbigående. Utan några som helst inledningar eller avslutningar. Sveriges bild är fotfarande ljus ute i världen. Försök att inte solka ner det med era så kallade insatser. Sveriges bästa skydd mot terrorismen är stå på de svagas sida och våga säga: Nej! När ett nej är det som behövs för att förhindra statsterrorism och ödeläggelse av hela länder och samhällen. Det är det som behövs för att ni ska slippa få hit folk som ni upplever som hotfulla.
Läs alltså Morras hela text!
Fundera också över följande diagram jag lånat från Fridén
Vad bör vi alltså vara rädda för?
Teknikfientlig – varför då?
Med Pogo Pedagog på tidsresa i Folkhemmet: “För tio år sedan var det overhead som gällde. Allting skulle dras ut på overhead. Själv har jag aldrig varit mycket för detta tekniska hjälpmedel heller, även om det i enstaka fall kunde vara praktiskt för att visa någon mer komplicerad tabell som man inte ville rita upp på tavlan. ”
(Hittat via knuff.se.)
Magister Nyman har skrivit ett roligt inlägg angående Pogo Pedagog, dvs så där en 30-40-50 år gammalt material som användes i skolan. Dock, magister Nyman använder det fortfarande och sin gamla Tandbergare. Han lyssnar säkert bara på skivor på sin grammofon, stenkakor är säkert för omodernt och har förstås ingen mobiltelefon. Vill han ta reda på något söker han sig säkert till någon 10-15 år gammal information i någon gammal bok/lexikon – varför googla när man kan hitta ouppdaterad information i böcker.
Roligt är det förstås mest just för att det demonstrerar denna tyvärr inte helt ovanliga inställningen – att modern teknik skall i alla fall inte komma in i mitt klassrum. Detta i en tid då ett av skolans största problem inte är (som en del tycks tro) bristen på auktoritära lärare utan bristen på auktoritet hos de vuxna, En auktoritet som bland annat kan tänkas påverkas av huruvida man lever i tiden eller i det förgångna. Nu hoppas jag innerligt att magistern är en av dessa många goda lärare vi faktiskt har trots sitt fåniga teknikförakt.
Att skolans legitimitet – i barnens ögon, i föräldrarnas ögon och i näringslivets ögon – starkt påverkas av att man inte använder modern teknik som ett alldeles självklart verktyg (precis som den digitala tekniken dominerar snart sagt varje annat område i samhället) spelar kanske ingen roll.
Förlåt dem ty de veta icke vad de göra
Katrine Kielos: Väljarnas engångsligg: “Partiet kände sig anklagat, tyckte att det hade offrat allt för den här relationen, nästan spruckit i sömmarna för saneringspolitiken, kompromissat, förhandlat, slitit sitt ideologiska hår tills det knappt fanns något kvar och nu äntligen kunde man 2006 lägga den första budgeten med något annat än bara nedskärningar. För vems skull trodde folket egentligen att socialdemokratin hade gjort allt det här?! För folkets skull naturligtvis!
Socialdemokratin förväntade sig tacksamhet. Inte allt det här:
vi-måste-prata-för–jag-tror-att-jag-kanske-är-lite-förälskad-i-någon-annan. Partiet bet ihop med stereotyp manlig standardreaktion nummer två:
»Jaha ni är inte nöjda. Vad vill ni ha då!? Säg vad ni vill ha så fixar vi.«
Men folket ville inte ha mer saker. Folket ville känna sig sett. Folket började bli irriterat och ville gräla. Ville hitta något konkret som kunde bevisa den där känslan man hade, att socialdemokratin faktiskt inte längre älskade en.
»Titta du har inte städat i garaget! Det ligger jättehöga arbetslöshetssiffror där! Det här bevisar att du inte bryr dig om mig!«
Socialdemokratin reagerade med stereotyp manlig standardreaktion nummer tre:
»Sluta tjata! Jag vet om det! Varför tror du att jag har svårt att sova på nätterna! Jag ska fixa det (jobben kommer, jobben kommer, jobben kommer…)«”
(Hittat via Esbatis kommentarer och Promemorian.)
Katrine Kielos får faktiskt till det riktigt bra – hon beskriver det svenska folkets förhållande till såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen /partiet/Persson och till Reinfeldt och högeralliansen.
En gång är ingen gång brukar man väl säga – skall vi alltså förlåta “folket”?
Senaste kommentarerna