Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Guillou kramar skivindustrin
Äntligen är Piratpartiets sanna natur avslöjad: “Sverige är nummer ett i världen när det gäller att stjäla musik, film, litteratur och spel på internet. Mest stjäl svenskarna musik. Av årliga 1 800 000 nedladdningar är bara 400 000 hederligt betalda och resten stöld. Systemet bärs upp av en väl organiserad brottslighet där ligorna sins emellan delat upp arbetet så att en del genom inbrott eller mutor skaffar fram originalinspelningar innan de kommit ut på marknaden, avkodar dem och skickar jobbet vidare till distributörerna, där sajten Pirate Bay är den mest ökända.”
(Hittat via aftonbladet.se.)
Jan Guillou sällar sig till (i en krönika på AftonbladetPlus som alltså inte är tillgänglig annat än mot erläggande av avgift) de sällsynt obegåvade förespråkarna för att fildelning är kriminellt och skall så vara. Han börjar med att upprepa den enfaldiga utsagan att nedladdning av upphovsrättsligt material är stöld. Det finns många som visat att just begreppet stöld förutsätter att man berövar någon annan ett fysiskt objekt varför det inte är tillämpligt i detta fall. Däremot kan man förstås hävda att det är fel, moraliskat förkastligt och också olagligt att göra det – men icke att det är stöld.
Vad han inte heller tycks förstå är att det inte är tjänster såsom Pirate Bay som tillhandahåller material för nedladdning – upplysningsvis kan jag meddela att de bara tillhandahåller länkar till materialet vilket lika väl kan sökas via t.ex. Google. Blogge Bloggelito har gjort en ytterligt pedagogisk betraktelse över hur det går till – kanske något för herr Guillou att ta del av.
Som alla vet så har man (vi) kopierat musik (främst) så länge det varit tekniskt möjligt. Det började med bandspelarnas ankomst och skedde först genom inspelning av musik från radion och genom kopiering av kompisars band eller inspelning av varandras skivor. Detta har sedan utvecklats till att gälla också film och TV efter att videobandspelare blev tillgängliga. I och med tillgängligheten till digital teknik och till nätet har det naturligtvis blivit smidigare och framförallt möjligt att erhålla hög kvalitet också på kopior.
Hela tiden har de stora multinationella bolagen försökt förhindra kopierandet och fått stöd av staten bl.a. genom sådant som skatt på kassettband. Nu får de också stöd av Guillou.
Hela tiden har industrin tvingat oss att byta teknik – från grammofonen, kassetterna över cd-spelaren till dagens iPod. Förändringar som konsumenten naturligtvis med råge betalt. Trots denna tekniska utveckling som naturligtvis reducerat kostnaden för massproducerandet väsentligt – idag via nät är marginalkostnaden för en kopia ungefär lika med noll – har film- och musikbranschen vidmakthållit sitt distributionsmonopol och varit de som tjänar de grova pengarna (inte upphovsmännen). De får nu stöd av Guillou.
Film- och skivindustrin är döende, inte till förfång för upphovsmän utan till förfång för aktieägarna. Orsaken är förstås att de behållit en distributionsapparat som är obsolet. Nu slåss de med ala till buds stende medel för att ännu en tid kunna tjäna pengar och låtsas företräda upphovsmännen fast de i själva verket bara försvarar sitt egenintresse, sin möjlighet att köpa upphovsrätten till material och vidareförmedla det. Det gillar Guillou.
När Guillou använder siffror för att stödja sina rgument refererar han till at av 1 800 000 nedladdningar skulle 400 000 vara legala dvs betalda för. Den intressanta frågan är ju hur stor del av mellanskillnaden som faktiskt kan rubriceras som förlorad försäljning. Hur många av de som nu kopierar på annat sätt än från t.ex. iTunes (som råkar vara min nästan enda källa för musik) skulle ha köpt musiken om det varit det enda sättet att få tag på den?
Persson versus Abrahamsson
PERSSON | Bättre draghjälp kunde regeringen inte få: “Igår avslöjade Aftonbladet att paret Göran Persson och Anitra Steen har beviljats maximalt skatteavdrag för köpta hushållstjänster. Som statsminister och partiordförande ställde han sig däremot kallsinnig till Alliansens aviserade skattereduktion för städtjänster.”
(Hittat via knuff.se.)
Ibland undrar man vilka kriterier som används när man väljer ut ledarskribenter. Maria Abrahamsson i SvD är en skribent som ofta väcker den frågan. Enligt hennes uppfattning är det dubbelmoral om man som politiker driver en linje, i detta fall motstånd mot avdrag för hushållsnära tjänster, och sedan när det införts (av andra) utnyttjar avdraget.
Det finns uppenbarligen inget krav på att ledarskribenter skall kunna tänka (på konsekvenserna av resonemanget). Abrahamssons uppfattning innebär ju egentligen en uppmaning till att – om man varit emot en skatttesänkning – man skall låta bli att ta emot den. Gäller i så fall det motsatta – att man skall vägra betala in en skattehöjning om man varit emot den. Detta är förstås inte en moralfråga överhuvudtaget.
Per Westberg uttrycker det väl:
Personligen begriper jag inte det heta i att ett burget par med stort hus och stor trädgård tillämpar gällande skatteregler. Även om Persson sagt att folk ska städa själva har han nog aldrig ifrågasatt att rikt folk kan ta hjälp med allehanda sysslor. Hans huvudsakliga kritik mot systemet torde ligga i skattesubventionen. Till saken hör att ingen tidning rapporterar om vad som döljer sig bakom avdraget. Detta faller nämligen inom skattesekretessen och kan givetvis handla om en trädgårdsmästare som tuktar syrénbersån och en tidigare arbetslös textilarbetare från Vingåker som pressar SIR-kostymerna. Till yttermera vissso tror jag att även moderater tidigare tagit emot skattereduktion för fackföreningsavgift trots att man varit om detta inslag i skattelagstiftningen.
Det gör också Erik Laakso:
Vilket ståhej det är kring Göran Persson, otroligt hur alla medhårsstrykare, medhållare och annan falskhet nu kryper fram under såväl kända som okända stenar. Det är legitimt att kräkas galla över Göran Persson och orsaken den här gången är att han nyttjat sin rätt till avdrag. Oavsett vad man tycker om avdragsrätten så är det självklart att även Göran Persson har rätt att utnyttja skatteavdragen. Jag säger bra gjort Göran. På samma sätt som Laila Freivalds rätt att köpa loss sin hyresrätt trots att hon principiellt var emot möjligheten. Bra gjort Laila. Hyckleriet inom delar av socialdemokratin (oftas de delar som självrättfärdigt tycker att de är de enda rätta uttolkarna) är osmakligt. Att borgerliga tyckare kastar sig över oss från samma utgångspunkter är mindre märkligt, det ligger i sakens natur.
Skriver bra om detta gör också Simone Olofsson.
Här några exempel på partikamrater med annan uppfattning:
I själva sakfrågan gäller fortfarande att skatteavdrag för ett begränsat antal tjänster är en helt felaktig metod för att stimulera tjänstesektorn. Vill man stimulera denna sektor, dvs just de hushållsnära tjnsterna, borde man istället ha valt att minska kostnaderna för desamma genom att sänka t.ex. arbetsgivaravgifterna eller momsbefri dem. Det är branschens som skall stimuleras inte enskildas nyttjande som skall subventioneras (vilket ju blir den psykologiska effekten av at minska kostnaderna genom att kunden får skatteavdrag). Staten borde inte heller lägga sig ivilka tjänster människor väljer att konsumera varför principen borde varit t.ex. momsbefrielse på alla tjänster som säljs till privatpersoner.
KU fortsätter att vara fullständigt meningslöst
Ni är alla hycklare: “Det socialdemokratiska indignationsnumret inför regeringens försäljning av sex statliga bolag är en makalös uppvisning i hyckleri. Med stor upprördhet har tidigare ministrar som Thomas Östros och Berit Andnor slagit fast att agerandet skulle ha varit grundlagsvidrigt och ett slöseri med skattebetalarnas pengar. På båda punkterna vet de att de inte bara talar mot sanningen utan att det de klagar på nu är precis vad alla föregående s-regeringar gjorde.
I syfte att uppenbara detta hyckleri har vi lämnat in en anmälan till konstitutionsutskottet mot de fyra socialdemokratiska näringsministrar, bland dem Thomas Östros, som ansvarade för de omfattande privatiseringarna som s-regeringarna ägnade sig åt under de senaste tolv åren vid makten.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Karin Pilsäter och Mauricio Rojas, två synnerligen begåvade folkpartister, har KU-anmält en hel rad före detta (borde verkligen läsas bokstavligen min anm.) socialdemokratiska minsitrar. De anmäls förstås inte för att vara hycklare som somliga verkar tro utan för att ha gjort precis samma fel som de (eller möjligen andra socialdemokrater) nu anklagar regeringen för, nämligen att
I mer än 20 separata fall har socialdemokratiska regeringar från 1994 till 2006 begärt bemyndiganden från riksdagen om att få sälja statliga bolag utan att dessa först varit föremål för remissbehandling eller att synpunkter inhämtats från myndigheter med expertkunskap. Men nu, plötsligt, anser samma socialdemokrater att ett sådant förfarande strider mot grundlagen!
Konstitutionsutskottet är ju heller ingen domstol, det är ingen stämning, ingen kommer att dömas. Vad som sker är att KU eventuellt efter någon offentlig hearing (vi måste ju härma USA) kommer att rösta om huruvida någon anmärkning skall riktas mot ministrarna. Denna omröstning kommer att följa partilinjen dvs socialdemokrater kommer inte att stödja en anmärkning mot socialdemokratiska ministrar lika lite som moderaterna kommer att stödja en anmärkning mot moderata ministrar (detta är regeln, det finns undantag).
Själva anmälan är bara spel för gallerierna, bara till för att få Aftonbladets debattredaktion (Lotta Grönning?) att ge plats åt artikeln i vilken hyckleriet är det bärande temat. Och stämmer Pilsäter/Rojas bild så har de anmälda ministrarna mycket liten trovärdghet om de fokuserar kritiken mot regeringens utförsäljningsambitioner just på formfrågan.
Egentligen finns det bara två frågor som man behöver ta ställning till när det gäller just utförsäljningar:
-
Är den verksamhet bolaget bedriver av synnerlig vikt för det svenska samhället och behöver vi försäkra oss om någon slags demokratisk kontroll över dess verksamhet (här ligger ju infrastruktur bra till för att ägas av staten som t.ex. accessnät (Telia!!) och utvinning av naturresurser (LKAB, Vattenfall!!) men knappast tillverkning av sprit. Finns det politiska mål som bara kan uppnås genom statligt ägande (här skulle kanske SBAB – konkurrens på lånemarknaden kunna användas som exempel)?
-
Den ekonomiska nyttan dvs ger ägandet mer avkastning till staten än om intäkterna från eventuell försäljning används på annat sätt t.ex. genom att minska den statliga skuldsättningen. En förutsättning är förstås att själva försäljningen i så fall sker vid bästa möjliga tidpunkt (vilket knappast är nu med skakig börs) och till bästa möjliga pris.
Jag skulle gärna se ett klarläggande – har Rosengren, Östros, Andersson och Pagrotsky hanterat de utförsäljningar de ansvarat för på det sätt Pilsäter/Rojas hävdar och i så fall hur förklaras den delen av kritiken man nu riktar mot regeringen och den nuvarande patetiskt klumpige utförsäljningsministern Odell?
Försvar av den kristna sexualmoralen
Granska sexköpslagen!: “Sexköpslagen väcker starka känslor. Det är i sig inte negativt, kanske snarare fullt normalt, för lagen var radikal när den klubbades 1999 och den är radikal idag. Annars skulle jag inte ha satt mig i SVT-studion med förhoppningen att åtminstone hinna med ett argument eller två. Jag ville berätta varför jag försvarar sexköpslagen, varför jag är fruktansvärt rädd att Sverige ska intryck av kontinentens länder som valt att legalisera.”
(Hittat via Att arbeta som eskort.)
Andreas Gustavsson oroar sig för vad ett avskaffande av sexköpslagen skulle skicka för signaler. Kanske att fria medborgare har rätt att själva bestämma om de vill ha sexuelt umgänge och att de då också har rätt att avtala om eventuell ersättning?
Det skall enligt Andreas Gustavssons uppfattning vara brottsligt att köpa en medmänniska. Observera att detta tycks vara det enda område där man kan om man betalar för en tjänst/ett arbete som utförs med kroppen anses köpa en medmänniska. Låt mig vara extremt tydlig:
Om jag vill ha kroppslig massage enkom för min egen njutning är det enligt Gustavsson antagligen helt ok, jag köper inte massös(r)en (medmänniskan). Om jag vill ha kroppslig massage som innebär sexuell njutning är det enligt Gustavsson fråga om köp av massös(r)en (medmänniskan).
Den enda slutsats som är möjlig att dra av detta är att det handlar om djupt liggande från århundraden av kristet kulturellt inflytande inspirerad sexualmoral.
Av just det skälet upprörs jag över att Gustavsson kallar sexköpslagen radikal – den har ingenting med radikalitet att göra utan är ett utslag av en tämligen extremt reaktionär syn på sexualiteten. Synen på främst kvinnan som ett självständigt subjekt saknas, hennes självklara lika rätt, som män, att bestämma över sin sexualitet förnekas.
Något helt annat är att det finns sannolikt alldeles för många prostituerade som far illa. Så var det i de flesta branscher innan arbetarna genom facklig kamp såg till att förbättra förhållandena. Prostituerade förnekas denna rätt att organisera sig idag faktiskt främst genom kriminaliserandet av sexköpare. Den utformning lagen har är så klurig att en sexualmoralist som Gustavsson på fullt allvar kan argumentera så här:
Vad vi ser är en lobbykampanj, och den drivs av ett fåtal prostituerade som hittat meningsfränder i extremliberaler. Man önskar sig organiseringsrätt, man önskar sig legalisering. Se individen, säger man. (Och glömmer som regel sexköparen, som är den kriminaliserade parten.)
Här har vi alltså en man som försöker misstänkliggöra enskilda prostituerade genom att beteckna dem som företrädare för en lobbykampanj och dessutom låta sig uppbackas av extremliberaler. Tala om härskarteknik!!!!
PS Andreas (om du läser detta) jag såg debatten och för mig framstod Susanne Dodillets argumentering där hon exemplifierade det kotsägelsefulla i att å ena sidan kräva att kvinnor skall ha rätt att bestämma helt självständigt över sina kroppar när det gäller abort medn å den andra sidan förvägra dem rätten att bestämma om de vill använda samma kropp för att utföra sexuella tjänster mot betalning. Vad är det som är svårt att fatta med det??????? DS
Vem kränker ungdomarna?
Hon blev mobbad och hotad på nätet: “Enligt en rapport från Datainspektionen som kom i går uppger hälften av alla ungdomar att de blivit kränkta på nätet genom lögner och oschysta kommentarer. Men trots att de känner till riskerna fortsätter de att lämna ut bilder och information om sig själva.”
(Hittat via aftonbladet.se.)
Aftonbladet har idag två artiklar [1, 2] som refererar till Datainspektionens rapport (undersökning gjord av Kairos Future) som jag skrev om igår.
Utan att på något sätt förrringa den intervjuade 16-åringens upplevelse är det viktigt att påpeka att ungdomarna i Kairos Futures undersökning faktiskt inte alls besvarat frågan om de blivit kränkta utan besvarat frågan om någon skrivit något osant om dem på nätet. Att något är osant betyder inte att det är en kränkning. Att något osant publicerats på nätet betyder inte att någon blir mobbad. I en del fall är det förstås fråga om mobbning och avsikten är att kränka. Om detta säger Kairos Futures undersökning ingenting.
Att vi ser en förskjutning i vad som i de unga nätkulturerna betraktas som integritetskränkande är uppenbart, något som Anders Nyman tydligen konstaterar gäller också i andra medier t.ex. TV. Här hänger de traditionella värderingarna inte med. Det borde vi studera mera.
DIs skräckpropaganda
Ungdomar viker ut sig som aldrig förr
: “Ungdomar viker ut sig på nätet på ett sätt de aldrig skulle göra i det verkliga livet. Obehagliga erfarenheter och mer kunskap gör dem inte mer försiktiga. Det visar en ny undersökning som Datainspektionen har låtit göra.För andra året i följd har Datainspektionen låtit ett forskningsföretag fråga 500 ungdomar i åldrarna 14 till 18 år hur de ser på webben och integriteten.
Svaren visar på ett riskbeteende. Datorn är den viktigaste prylen i unga människors liv; hela 85 procent surfar och chattar dagligen, de flesta flera gånger om dagen (”bara” 52 procent skickar sms dagligen).
Undersökningen visar att unga människor är väldigt öppna på internet och de begränsar inte sin användning av integritetsskäl. Hela 86 procent av de tillfrågade har lagt ut bilder av sig själva och tre av fyra skriver kommentarer på nätet under sitt riktiga namn.
Ett överraskande resultat är att ökad kunskap inte tycks påverka beteendet. Tydligen är det så viktigt att använda nätet fullt ut att man medvetet utsätter sig för riskerna.”
(Hittat via kollega på jobbet.)
Datainspektionens chef Göran Gräslund har skrivit en debattartikel i SvD. Den får en rubrik som i egentlig mening inte har täckninhg i texten – kvällstidningsrubricering skule man kunna säga. Den har egentligen inte heller täckning i den undersökning debattartikeln bygger på. SvD lyckas skapa en rubrik till baserat på samma underlag Unga mobbas på nätet där Datainspektionens informationschef ger råd som såvitt jag kan se inte heller har stöd i undersökningen, nämligen att man bara skall chatta på debattforum som har abuse-knapp. I DN är rubriken Många ungdomar kränks på internet. DN har i alla fall den goda smaken att ge en länk till själva rapporten.
Anders Svensson hävdar att
Undersökningen som påståendet bygger på är helt ovetenskaplig, en webbenkät med 520 svarande personer. Säger inte ett skit om hur det är på nätet faktiskt. Hur många frågades? Hur stor var svarsfrekvensen? Svarandet var väl frivilligt antar jag?. Troligen är sådana som utsatts för något enormt överrepresenterade bland de som svarat.
Det ligger något i detta – själva beskriver Kairos Future genomförandet så här:
Studien består av tre delar. En kvantitativ studie genomfördes via en helt anonym webbenkät där personer i åldrarna 14-18 år fick svara på ca 125 frågor rörande följande områden: sin privata sfär, IT vanor, kännedom om och attityd till övervakning och avlyssning. Enkäten mottogs av 633 personer och svarsfrekvensen var 82 %, (d.v.s. studien baseras på svar från totalt 520 respondenter. Urvalet är representativt för populationen med
avseende på kön, ålder och region.Det skall påpekas att eftersom enkäten genomförs på webben så blir målgruppen per definition ett utsnitt av unga svenskar som är relativt sett kan anses mer vana att använda Internet. Detta bör hållas i minnet när resultaten tolkas. Den andra delen var en analys av resultaten där svaren har bearbetats statistiskt och intressanta kopplingar har identifierats, t.ex. skillnader mellan kön och olika åldrar. Avslutningsvis jämfördes årets resultat
med vad förra årets studie. Resultatet från den förra undersökningen anges inom parantes efter de nya siffrorna. För att en skillnad ska kunna anses vara statistiskt säkerställd bör den vara i storleksordningen 5 %.
Man får alltså anta att de 633 som “mottog” enkäten faktiskt är ett statistiskt säkerställt urval av ungdomar i åldersgruppen 14 – 18 år. Om inte går det ju inte att använda resultatet alls. Av de 633 har 520 svarat vilket alltså ger en svarsfrekvens på 82% vilket väl får sägas vara bra.
Alltså, givet att undersökningen får betraktas som statisktiskt sund, är den intressanta frågan snarare vad respondenterna egentligen svarat på för frågor och hur de ansvariga för undersökningen väljer att formulera sina slutsatser.
Några exempel:
Det förefaller som om frågan om huruvida någon mobbats baseras på att 54% uppger att någon någon gång har skrivit oschysta saker på nätet (om dem). En rätt vidlyftig definition av vad som är mobbning används alltså här. Man undrar förstås om inte vi alla därmed kan sälla oss till mobbningsoffren i vårt samhälle eftersom det räcker med att någon någon gång sagt något oschysst om oss för att vi skall tillhöra den kategorien.
Underlaget för att hävda att ungdomarna “viker ut sig” på nätet (vilket möjligen är den journalistiska slutsatsen) är att ca 86 % av respondenterna säger sig ha lagt upp bilder, 74% har kommenterat något i eget namn och 54% har bloggat. För det första betyder förstås det förstås inte att man “vikt ut sig” om man publicerat ett foto av sig själv – det beror ju rätt mycket på vilka bilder. För det andra betyder inte heller att man undertecknat något med eget namn att man “vikt ut sig” – det beror ju rätt mycket på sammanhang. För det tredje betyder uppgiften om att 54% bloggat att det alltså finns drygt 200 000 bloggar i vårt land skrivna av ungdomar i den aktuella åldersgruppen – också här har förstås sammanhang/innehåll rätt stor betydelse. Kanske har de bloggat som en uppgift i skolan?
En fråga har tydligen gällt grad av förstroende för olika typer av organisationer. Av redovisningen i rapporten får man bara uppgift om hur stort förtroende man har för polisen (51%), för staten (37% och för privata företag (29%). Om man av detta kan dra slutsatsen att det var dessa tre alternativ som stod till buds kan man enligt min uppfattning inte använda uppgiften till något. Polisen är i vårt land statlig – frågan är alltså om man har pejl omöjlig att besvara.
En föga imponerande undersökning men tydligen tillräckligt för at dra en hel del märkliga slutsatser från.
Alla vill till Södertälje
Alla vill till Södertälje: “Under 2007 registrerades 1268 flyktingar med uppehållstillstånd i Södertälje, samtidigt som 1126 asylsökande finns skrivna på adresser i kommunen. I förhållande till kommunens storlek är det mer än någon annan kommun. I december antogs en ny policy, som innebär att mer offensivt bygga upp ett samarbete med kommuner som kan tänka sig att ta emot flyktingar från Södertälje.
–Vi har ett så stort inflöde att vi inte kan hantera det och vi ser ingen avmattning. 30 varje vecka räknar vi med, säger kommunalrådet Anders Lago (s), och gör en jämförelse med jämnstora Nacka, som förra året tog emot drygt 70-talet flyktingar:”
(Hittat via knuff.se.)
Södertälje är en attraktiv ort, i synnerhet för asylsökande. Det betyder en stor ström av nya medborgare varje år som dock belastar kommunens mottagningskapacitet oerhört mycket. Det är därför riktigt kul att läsa SvDs reportage från detta mottagande, hur det funkar med dagis i väntan på uppehållstillstånd, förberedelsklasser
Både lärare och elever ser dock positivt på framtiden. Rafi vill bli läkare. Klasskamraten Jan Khoshaba Zaia tror på bra betyg – ”det är lättare att lära sig svenska än att lära sig simma” – och har bestämt sig för att bli polis här i Ronna. Omvärldens åsikter om den problemtyngda stadsdelen verkar inte spela någon roll.
–De ser det inte på samma sätt. Vi har diskuterat utanförskap i min klass men eleverna pratar aldrig i termer som ”vi och dom”, säger Gabriella.
–Det är nog snarare en uppfattning som kommer utifrån. Från er andra.
lokalt förankrad styrelse i Hovsjö och jobb.
Ett problem i introduktionen av flyktingar på arbetsmarknaden är att det ofta är oklart vad de kan.
–Det första samhället borde göra är att sätta ihop en enkel CV som tydligt visade deras yrkeserfarenheter, säger Birger Gunnarsson, utbildningschef på Scanias industrigymnasium.
Han studsade när han till sist fick en lista och kunde se att här fanns både civilingenjörer och andra med attraktiva kunskaper.
Bästa läsningen på länge tycker Hillevi Wahl.
Utomordentlig reklam för Södertälje tycker jag. Hela serien av reportage visar att det finns hopp, ambition och engagemang både bland de nyanlända och bland folk som jobbar med dessa. Utan att på något sätt dölja att verkligheten i kommunen är långt från problemfri. Riktigt god söndagsläsning!
Obamas koalition
Storseger för Obama i natt: “Det kändes som om taket skulle lyfta på Columbia Metropolitan Convention Center när Barack och Michelle Obama äntligen dök upp, drygt två timmar efter att vallokalerna stängt. Då var hans uppeldade väljare i full färd med att jubla och stampa, ackompanjerade av trummor och glad soulmusik. Varje gång den stora tv-skärmen i hörnet meddelade resultaten från ett nytt valdistrikt steg de blåa Obama-skyltarna i luften och ljudnivån blev öronbedövande. Men när Bill Clinton talade buade folkmassan.”
(Hittat via aftonbladet.se.)
En sak kan man säga om det sätt presidenter väljs i USA: Den mycket långa uppladdningen borde, med alla dessa primärval och en valrörelse som därmed åtminstone är igång under ett år, leda till att alla medborgare i landet har goda möjligheter att ta ställning. Ofta leder det dock till ett relativt lågt valdeltagande när presidenten slutligen skall väljas. Bush har väl blivit vald med mindre än 25% stöd från väljarna.
Årets upplaga verkar dock så här långt positiv just i ljuset av valdeltagande. Deltagandet i primärvalen verkar betydligt större än förra gången – frågan är om de slutligt utsedda kandidaterna kommer att kunna hålla uppe entusiasmen bland valarbetarna hela vägen.
Obama received more votes than all Democrats in the 2004 South Carolina Democratic Primary (292,383)
Obama received more votes in this primary than George W. Bush received in 2000 when he beat John McCain (Bush won 293,652 votes)
Obama has won more votes than McCain and Huckabee won in South Carolina–combined.
Obamas segertal i South Carolina:
Man kan ju säga att själva atmosfären känns rätt annorlunda jämfört med en svensk valrörelse. Man kan också säga att just denna entusiasm har drag av masshysteri, åtminstone när man lyssnar på publiken.
Frågan är om Obamas ambition att förändra, utöver bara vilket parti presidenten kommer ifrån också, innebär en verklig utmaning mot den verkliga makten, den som ligger i vad man kan kalla det militärindustriella komplexet och som i realiteten har det avgörande inflytandet över USAs agerande i världen.
Det är dock tilltalande med Obamas strävan efter att faktiskt skapa en koalition över de etniska gränserna i USA som ju är starkt splittrat just efter dessa.
PS När man i övriga delar av världen för över makt från far till son småler vi, kallar det dynastier. När USA – ett land med mer än 200 miljoner invånare – väljer president tycker vi inte att det är underligt att en presidentskapet kan “ärvas” från far till son eller från man till hustru. Får mig att undra över den “härskande klassens” sammansättning i alla fall. DS
Kd behövs visst
Kd:s krissiffror är delvis mitt fel
: “Kristdemokraterna är lite för principfasta och konservativa. Vi lever i ett nytt samhälle och ny verklighet och denna brist på nytänkande och oförmåga att anpassa sig till en ny verklighet är besvärande. Vi sa det till kristdemokraterna!
Jag säger det igen – man kommer inte till riksdagen som betonghäck – det gäller att locka väljare också. Sju av tio svenskar är för att homosexuella ska få gifta sig.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Av för mig fullständigt outgrundliga skäl har tydligen Lotta Gröning agerat rådgivare åt kristdemokraterna (kd). Hon tycks ha uppfattningen att en riktig strategi för detta parti är att överge principer och bli mindre konservativt – vilket exemplifieras med att eftersom 7 av 10 väljare vill gifta sig med samma kön:-) så bör inte kd gräva ner sig i motstånd mot detta.
Jag tror inte alls så är fallet och skulle snarare vilja hävda att det enda existensberättigande som kan finnas för ett kristdemokratiskt parti ligger just i värdekonservatismen. Visst, det kommer aldrig att locka en majoritet av väljarna men det kommer att locka just de värdekonservativa och det är ingen oansenlig grupp. Kd skaffar sig problem med väljarstödet just för att man inte är tillräckligt principfast, just för at man inte är konsekvent konservativ, just för att man försöker framstå något man i grunden inte är. Häromdagen försökte t.ex. Göran hägglund framstå som progressiv i miljöpolitiken genom att pulicera en artikel i DN under – den av DN satta (?) – rubriken “miljonprogrammets hus bör rivas av miljöskäl”.
Man kan faktiskt säga att det finns två tydliga ideologiska baser som saknar representation i det svenska partiväsendet (annat än styckat och delt). Den ena är just värdekonservatismen. Den andra är liberalismen i mer klassisk libertariansk tappning – alltså försvar av personlig frihet, integritet, minimal lagstiftning etc. Båda dessa brister ställer till det för väljarna och när det gäller konservatismen ger det en lucka för t.ex. Sd att försöka fylla. När så också vänstern svajar dvs inte håller fast vid mer klassisk klassanalys och i viss utsträckning blivit statskramare och trädkramare blir den ideologiska förvirringen närmast total. Då kan man gå i land med att sälja högern som “det nya arbetarpartiet”.
Människan versus solen
Moderna myter: Rysk forskare varnar för ny istid: “Temperaturen på jorden har stabiliserats det senaste decenniet och planeten ska förbereda sig på en ny istid istället för global uppvärmning, säger Khabibullo Abdusamatov, chef för rymdforskningslabbet vid Pulkova observatoriet i St. Petersburg i en intervju med RIA Novosti.
“Ryska och utländska forskningsdata bekräftar att globala temperaturen 2007 var praktiskt taget lika med temperaturen 2006 och i stort lika med temperaturen 1998-2006 vilket innebär att jorden passerat toppen på globala uppvärmningen 1998-2005”, säger Khabibullo Abdusamatov.
Enligt forskaren har koncentrationen av koldioxid ökat med mer än 4% senaste decenniet men globala uppvärmningen har praktiskt taget avstannat. Det bekräftar att solens inverkan styr klimatet på jorden därför att mängden solenergi som når jorden har drastiskt minskat under perioden, sa Abdusamatov.”
(Hittat via knuff.se.)
Per Welander tillhör de som inte direkt hänger sig åt det idag förhärkande alarmistiska paradigmet i klimatfrågan. Det är kul att det åtminstone finns några som försöker se saken ur fler perspektiv, försöker lyfta fram alternativa förklaringsmodeller och till och med hittar data som talar i motsatt riktning – det alarmistiska budskapets hegemoni behöver utmanas (fast efter att ha sett den fanatiska glöden hos Maria Wtterstrand i Dabrowskis debattprogram härom kvällen hjälper väl aldrig så välbelagda teser att rubba trosvissheten hos vissa).
Sålunda kan man konstatera att det råder konsensus om att vi människor bidrar till ökad koldioxidhalt i atmosfären. Frågan är då om och i så fall i vilken grad som detta till ökad uppvärmning och om effekten i så fall upphäver de förändringar av klimatet som solen bidrar med.
De ryska forskare Welander refererar verkar vara relativt säkra på att i kampen människan versus solen så avgår solen med segern – så lite sol vi ser här kan man ju undra:-)
PS Welander har en kanske inte helt förutsedd reaktion på Telge Energis val att bara leverera vinv- och vattenkraft. DS
Senaste kommentarerna