Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
En dator till varje 9:a
Nior får varsin MacBook: “28 niondeklassare i Broängskolan i Botkyrka kommun får snart varsin MacBook som stöd för inlärning och studier. Satsningen är ett led i en större medveten ambition att göra eleverna mer digitalt kompetenta. Skolan har redan 250 MacBookdatorer och arbetar mycket med media.”
Broängsskolan visar framfötterna igen. I dag fick jag skolans pressmeddelande (se nedan) om satsningen som ju också uppmärksammats i MacWorld. Man kan förstås invända att detta inte omfattar alla elever, som det ju gör i delstaten Maines satsning på årskurserna 7 och 8 som jag skrivit om tidigare, men det demonstrerar att det är möjligt inom befintliga resurser. Den genomsnittliga kostnaden för en grundskoleelev är ca 70 000 kronor. En MacBook torde om man köper till en hel skola kanske hamna runt 3 000 kronor per år.
Broängsskolan gör mycket annat roligt, de var t.ex. kanske först ute med podcasting. En koll på deras hemsida är väl värd sin tid för den som är intresserad av ett innovativt förhållningssätt till användande av teknik i lärandet.
Pressmeddelande
En dator per elev
Denna vecka delas en bärbar dator, MacBook, ut till varje elev i åk 9 i Musik och medialaget på Broängsskolan. Satsningen innebär att eleverna nu fullt ut kan integrera den nya tekniken i sitt lärande. Sedan tidigare har de arbetat med egna hemsidor, filmskapande, musik och bilder för att förstärka och motivera till ökat lärande.
En skola utan väggar
Madeleine Sahlin, arbetslagsledare i Musik och media, är laddad inför arbetsåret. -Det här ger oss möjligheten att arbeta fullt ut med vår pedagogiska idé att skapa “en skola utan väggar”. Då kan vi fokusera på kommunikation och lärande utan att vara beroende av tid och rum. Nu kan vi som lärare också möta våra ungdomar virtuellt när vi sitter upploggade mot varandra. Vi vill möta och utmana eleverna där de befinner sig och öka deras medvetenhet och förmåga att orientera sig som producenter och konsumenter av media. Att niorna nu får varsin dator innebär också att våra 7or och 8or får större tillgång till datorer. Där har vi nu två användare per dator. Det här kommer verkligen ge oss möjligheten att ta ett steg till avlutar Madeleine.
Inom ramen för ordinarie budget
Broängen är en F-9 skola i Botkyrka kommun som de senaste fem åren byggt upp en mediepedagogisk verksamhet där lärare med stöd av mediepedagoger utvecklar nya metoder för lärande. Skolan har successivt byggt upp datortätheten på skolan och i nuläget finns det i snitt en bärbar Apple-dator per fem elever. Rektor Christel Bäckström motiverar satsningen med att det är en naturlig fortsättning på Broängens ambitioner att hela tiden utveckla verksamheten för att följa med i den allt snabbare samhällsutvecklingen. Hon poängterar att mediasatsningen har gjorts inom ramen för skolans ordinarie budget utan att skära ner på personal. Vi är minst lika personaltäta idag som vi var för fem år sedan. Satsningen har gett utdelning på elevernas resultat och vi ser också att elevernas och lärarnas digitala kompetens är enastående jämfört med andra skolor. Vi är övertygade om att våra elever lämnar oss bättre rustade för framtiden.
Hur PC är du?
Historien ska förstås – inte censureras: "Exemplen berör en aktuell trend inom forskning och historieintresse i dag, nämligen tendensen att bedöma förflutenheten utifrån dagens värderingar. Jag hade för en tid sedan en student som skrivit en uppsats om en tidning från tidigt 1900-tal, där ett av resultaten var att tidningen inte hade ”problematiserat könet”. Men är det inte viktigare att problematisera historien utifrån sina egna förutsättningar – inte dagens modefrågor?
Kvarlevorna från det förflutna kommer alltid att finnas i nuet – det gäller bara att försöka förstå dem, och undvika lockelsen i att besvärja dem."
Ovanstående är hämtat från en artikel av Henrik Höjer i SvD. Artikel rekommenderas till läsning, den är föredömligt kort. Det Höjer adresserar är en sjuka som uttryckts t.ex. genom kritiken mot ”Tintin i Kongo” som ju t.o.m. JK-anmäldes för hets mot folkgrupp. Sjukan heter politiks korrekthet och innebär att också historiska dokument omfattas av nutidens krav på just sådan korrekthet.
Sålunda kan vi inte kalla negerbollar för negerbollar, vi blir besvärade över Astrid Lingrens Pippi Långstrumps pappa som var negerkung osv. Höjer pekar på andra exempel bl.a. från förbudstidens USA då Bibeln skulle göras alkoholfri. Snart klipps väl gamla filmer om så att rökningen försvinner.
Vore kul om mer offentliga personer faktiskt sa ifrån. Det hela gränsar ju inte så lite till det patetiska. Det är som Höjer påpekar rimligt att försöka förstå dåtiden utifrån de då givna förutsättningarna – det kan vi lära av. Att sudda ut misshagligheter gör oss bara blinda!
Skaffa barn i den takt du vill!
Skaffa inte barn för tätt: “Men det är inte bara barnen som tjänar på fler år mellan syskonen. Föräldrarna får mer tid, både för sig själva och ungarna, om de skyndar långsamt.
– Det är jobbigt med två blöjbarn och både praktiskt och skönt om storasyskonet exempelvis lärt sig sova ensam, säger May Nilsson.
Dessutom har en tre-, fyraåring hunnit bygga upp en relation med far- och morföräldrar som gör det lättare att få avlastning från dem utan att ha dåligt samvete. Ett äldre barn har även kompisar på dagis som ger stimulans när småsyskonet tar plats därhemma.”
Kvalificerat dumsnack är väl det enda man kan säga om ovanstående! Man skule faktiskt kunda vända på hela resonemanget. Det är inte så att små barn känner svartsjuka mot syskon eller känner sig undanskuffade. De har helt enkelt inte definierat sig själva i förhållande till omgivningen tillräckligt för att reagera i sådana termer.
Min egen erfarenhet skulle snarare tala för att ensamma 3-4-åringar är de som mest medvetet registrerat “fördelarna” med att vara ensamma om uppmärksamheten och därför reagerar mest på nytt syskon. När det nästa syskon kommer i en lite större syskonskara är det faktiskt mest “stordriftsfördelar” även om det förstås är förenat med mycket jobb.
För övrigt inga problem att som morförälder ha en “relation” även till 1-2-åringar som tillåter avlastning.
“En som vet”
Händer i tokstan
tokstan.se: “Här hittar du en översikt över alla evenemang som arrangeras i Södertälje den närmsta tiden.”
För den festsugne finns det en enkel listning av evenemang i Södertälje – just nu rekommenderas Raceways två spelningar på Melody den 12:e och 13:e oktober.
Found Basecamp
I have had a problem, participating in the European project MELT. They keep on talking about putting documents in “basecamp” but I did not now where to find it. Now I know!
I actually found it in the streets of Leuven and here it is:
Tomorrow I will go there and fetch all the documents:-)
Gillar inte utanförskap
Kalldusch för alla arbetslösa: “UTANFÖRSKAPET BLIR KVAR Det besked Anders Borg ger om massarbetslösheten i finansplanen är en kalldusch. Regeringen tänker inte avskaffa utanförskapet. I stället ska det stabiliseras på dagens nivå. Moderaterna är tillbaka som ett klassiskt parti för höginkomstkramare, skriver professor Bo Malmberg.”
(Hittat via knuff.se.)
Bo Malmberg, professor, (som också råkar vara gift med Lena Sommestad, fd minister) analyserar på Brännpunkt i SvD den finansplan som finns med i högeralliansens budget för 2008. Det hela är faktiskt betydligt mer spännande än vad det låter. Malmberg finner nämligen i finansplanen att högeralliansen inte alls tror att deras politik kommer att minska det av dem själva myntade begreppet utanförskap. När det gäller utvecklingen av sysselsättningen beskrivs detta av Malmberg så här:
Det svar som finansplanen ger är en kalldusch. På sidan 49 skriver Anders Borg:
”I somras uppnåddes den gamla regeringens mål om att 80 procent av befolkningen i åldern 20–64 år skulle vara reguljärt sysselsatta, för första gången sedan målet infördes. Prognosen är att den reguljära sysselsättningen i åldern 20–64 år ligger kvar på denna höga nivå under de kommande åren.”
En sysselsättningsgrad på 80 procent betyder att 1077000 personer kommer att stå utan reguljär sysselsättning i år. Samma sysselsättningsgrad vid mandatperiodens slut innebär att 8000 fler, 1085000 människor, saknar reguljär sysselsättning år 2010.
Jag som är en naiv man har faktiskt trott att högeralliansen verkligen har ambitionen att kraftigt höja sysselsättningsgraden i vårt land, om än med metoder som jag tyckt man har god anledning att ifrågasätta. Med utgångspunkt i den prognos Anders Borg och regeringen gör i budgeten så verkar man själva inte ha minsta tilltro till att politiken leder till detta.
Därmed blir ju allt tal om att öka arbetskraftsutbudet genom att försämra försäkringssystemen innehållslöst, de effekter som politiken får bara två – press nedåt på i första hand redan låga löner i låglöneyrken och betydande försörjningssvårigheter för arbetslösa, sjuka m.fl. Jo en tredje effekt kan förstås antas – att kostnader omfördelas från staten till kommunerna (försörjningsstöd/socialhjälp).
För övrigt – jag ogillar begreppet utanförskap i den mening det fått i högeralliansens språkbruk. Som sociologisk term för att beskriva människor som befinner sig i samhällsgemenskapens utkant är det förstås använbart men när det används för att klassificera människor som t.ex. har lite mera långvariga sjukdomar eller är arbetslösa gillar jag det inte. Våra välfärdssystems konstruktion skall vara sådan att människor – även i tider av just arbetslöshet, sjukdom etc. – skall känna sig inkluderade och vara reellt delaktiga även om de inte råkar ha ett heltidsjobb.
Burma, USA och vallmo
Daily Kos: Burma: The Back Story: "It appears that the government of Burma (Myanmar) were reacting to a “suggestion” by the International Monetary Fund, that they needed to phase out the state subsidizing of oil prices."
(Hittat via Daily Kos.)
Rowan Wolf, som är sociolog och bland annat är redaktör på Cyrano’s Journal, ger lite bakgrund till situationen i Burma (Myanmar). Hon citerar t.ex. i artikeln från Human Rights Watch där man kan se vilka affärsintressen som är inblandade.
Wolf gör emellertid avslutningsvis en särskilt intressant iaktagelse beträffande USAs officiella hållning/agerande:
But there is perhaps a deeper and darker link to U.S. interests in Burma, and why for 40 years the U.S. has shown little concern for the people of Burma. That goes to the Vietnam war. Burma is part of the “”http://en.wikipedia.org/wiki/Golden_Triangle_(Southeast_Asia)“>Golden Triangle” – the rich opium producing region of Asia. In fact, until recently, Burma was second only Afghanistan in opium production. The French utilized the opium production and support of war lords to finance their covert networks, and when the U.S. stepped into France’s shoes they inherited that lucrative network (Alfred McCoy). The CIA utilized the opium trade, and the network connected to it, in the Golden Triangle to finance covert operations in Laos and Cambodia (the secret wars). They also used it to help fund anti-communitist armies of people such as the Hmong (Djedje and Korff).
Of course that is ancient history (perhaps).
Part of the Burma Junta’s efforts with the IMF and World Bank has recently been anti-drug activities including the elimination of opium production. If a March 7, 2006 Reuters report – War on opium gives Golden Triangle a different hue – is accurate, that war on opium has been largely successful. Of course, that success might be part of the deteriorating economic situation of the people of Burma. Much of the population of Burma lives by agriculture, and there is no more lucrative crop than opium. Look to Afghanistan as a companion example.
It seems odd that the U.S. is taking official attention to the most recent protests and Junta response in Burma. For 40 years the U.S. has largely looked the other way. Similarly, the U.S. continued to work with the Taleban government of Afghanistan despite its repression and abuses – until they also successfully drastically reduced opium production. Perhaps it is just coincidence, and of course both situations are more complex than this.
Regardless, it is well past time to ease the conditions of the people of Burma. It is well past time for us to speak out to end the repression and the resulting displacement of millions of Burmese. It is also time to demand debt relief for Burma. Like all such burdens, it benefits interests outside of Burma while crushing the people of Burma.
Alltså – Burma är mycket rikt på naturgas men importerar all sin olja (bensin, diesel). Världsbanken kräver marknadspriser vilket höjer bränslekostnaden med 500 procent. Naturgasinkomsterna hamnar antingen i de multinationella bolagens fickor eller (till viss del) i generalernas. Burma har varit stor opiumproducent men verkar nu inte vara det längre – innebär att fattiga opieproducerande bönder (stor del av befolkningen) fått minskade intäkter. Landet är utsatt för sanktioner och får inte låna i Världsbanken – sedan 1988. Både Frankrike och USA har historiskt nyttjat opieproduktionen för finanisering av militära operationer i andra länder. USA och Frankrike har stora ekonomiska intressen när det gäller gasproduktionen tillsammans med länder som Indien, Japan och Thailand.
Här i Sverige föreslås bojkott av OS i Kina!
För prostitution
: "Å ena sidan ska insatserna mot trafficking och barnprostitution stärkas, å andra sidan ska det vara lagligt att köpa och sälja sex.
“Ett steg framåt”, säger Göran Lindblad"
(Hittat via knuff.se.)
DN från vilken ovanstående är hämtat refererar till Aftonbladet som källa – hittar inte den på nätet (det är tydligen TT som är DNs källa till refererandet). Reagerar dock på rubriksättningen – bara för att man är för att det skall vara lagligt att köpa och sälja sex måste man inte vara för prostitution. Svårt att förstå?
Om man gör bedömningen att prostitution inte går att utrota är det rimligt att inta en mer skadebegränsande hållning. Ett naturligt ställningstagande är då att man förordar att prostitution i alla avseenden skall vara legaliserat och kanske också att erbjuda prostituerande läkarkontroller, ordnade arbetsformer m.m. Helt enkelt se till att de kommer in i “systemet”. Det skulle förstås i stort sett helt rycka undan grunden för trafficking (med undantag för underåriga).
Jag förespråkar inte prostitution (varken som potentiell köpare eller som yrkesval) men tycker att herr Lindblad har rätt när det gäller legalisering. Att han inte vågar frondera mot vår kontraproduktiva sexköpslag är att beklaga.
Vem äger Aftonbladet?
Aftonbladet Hierta AB: "Aftonbladet Hierta AB ägs av den norska mediekoncernen Schibsted ASA och Landsorganisationen, LO. Schibsted äger 49,9 procent och LO 50,1 procent av aktierna
Schibsted har i kraft av sitt aktieinnehav det fulla industriella och ekonomiska ägaransvaret för Aftonbladets utveckling.
LO:s innehav utgörs av preferensaktier med fast avkastning. LO har vetorätt vid tillsättandet av politisk chefredaktör och dess ägande garanterar att ledarsidan förblir oberoende socialdemokratisk."
Ibland retarjag mig på att folk tycker att Aftonbladet som tidning (alltså inte bara ledarsidan) skall vara socialdemokratisk. Jag trodde att Schibstedt var majoritetsägare – det skulle ju kunnat förklara den kommersiella förflackningen – men så är inte fallet. Det vill säga att i praktiken så har ju Schibstedts trots att de bara har 49,9 procent det fulla industriella och ekonomiska ansvaret medan majoritetsägaren “bara” har vetorätt vad avser politisk chefredaktör. Frågan blir då vem som har det redatkionella ansvaret – det nämns inte i presentationen av koncernen.
Det framgår dock att Schibstedts utser ordförande i styrelsen som består av 7 ledamöter, fast totalt är de 8 enligt listan. 4 av dessa utses dock av LO. Eftersom styrelsen sysslar med strategi blir alltså LO huvudansvarig för Aftonbladet-koncernens strategi i kraft av majoritet i styrelsen. Om man alltså har synpunkter på den strategi som ligger till grund för Aftonbladet-koncernen så är det Wanja Lundby-Wedin, vice ordförande, och ledamöterna Kjell Ahlberg, Anders Bergström och Erland Olausson men bör lämna dessa till (åtminstone om man är LO-medlem). I årsredovisningen 2006 är det lite svårbegripligt hur det är med arvoden till styrelsen:
….erhåller inte heller några ersättningar utöver styrelsearvoden. För representanter från Schibsted utgår inget styrelsearvode då ett styrelseuppdrag är att betrakta som ordinarie arbetsuppgift. Aftonbladet har dock betalat en ersättning till Schibsted ASA för de styrelserepresentanter som representerar koncernen. Styrelsearvodena har för 2006 uppgått till 93 600 kronor för ordförande, 68 000 kronor till vice ordförande, 61 000 kronor till ledamöter valda av
bolagsstämman samt 1 000 kronor per ordinarie styrelsemöte till ledamöter utsedda av de anställda.
Jag förstår inte riktigt men man får väl anta att Wanja Lundin får 68 000 kronor och att de övriga av LO utsedda 61 000 kronor som alltså i praktiken betalas av LO. Totalt tycks LO ha erhållit 3 600 000 kronor i utdelning för året 2006 om nu bolagsstämman godkände förslaget.
Säg nej till kommunarrest!
Sätta Flyktingar I Kommunarrest: “Att begränsa flyktingars rätt att bosätta sig var de önskar är ett i grunden kasst förslag. Det är ett förslag som flörtar med främlingsfientlighet. Det är ett förslag som ska locka tillbaka den hel- eller halvrasistiska delen av tidigare s-väljare som i förra valet röstade på SD. Det är ett förslag som bygger på tvång och misstänkliggöranden. Det är ett rejält dåligt förslag och det bör plockas tillbaka som den nedskjutna ballong den förhoppningsvis är”
Erik Laakso tar upp ett förslag i den socialdemokratiska budgeten som jag inte kommenterade tidigare. Ett av skälen till att jag avstod är att jag redan tidigare deklarerat min ståndpunkt som råkar sammanfalla med herr Laaksos. Ett annat skäl är att ett av kommunalråden i Södertälje, Anders Lago, och därmed kamrat i arbetarekommunen därstädes är en av aktivisterna för denna erbarmeliga politik. För mig är denna linje uttryck för precis det som Laakso anger ovan – flört med främlingsfientlighet, rasism eller vad man nu väljer att kalla det.
Att det bakom denna flört finns reella problem att hantera är en annan sida av saken. Eftersom Södertälje råkar vara en populär stad för många nyanlända kommer många att bo oacceptabelt trångt, inhysta hos släkt och vänner. Koncentrerad trångboddhet kan bara hanteras på två sätt – byggas bort, och det finns utrymme och behov av det, respektive stimuleras bort, genom som Laakso förespråkar positiva incitament att bosätta sig annorstädes.
Nu är det förstås så att den ambition som Södertälje har att vara en attraktiv kommun att bosätta sig i främst riktas till högutbildade med stark köpkraft och som därmed kräver bostäder i attraktiva lägen. Dit räknas förstås inte de områden där de nyanlända trängs. Inte heller är de köpstarka utan betraktas mest som en kostnad – eftersom statens bidrag är tidsbegränsat. Inte underlättar vi heller för den kreativitet och företagsamhet som ofta återfinns bland nya svenskar. Deras verksamheter ses oftast som suspekt, tillhåll för svartarbete och begränsas av allehanda regelverk som förstås skall göra det så svårt som möjligt att etablera sig.
Detta är inte socialdemokratisk politik (eller borde inte vara det). Nu innehåller dessbättre förslagen när det gäller flyktingmottagande en del annat riktigt bra. Själv gillar jag verkligen solidaritetsbonusen, om vilken man kan läsa hos Luciano Astudillo.
Senaste kommentarerna