Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Så talas maktspråk mot ”hororna”
Jag stöder dig, Johanna P Altenstedt! Du har rätt och jag tycker att du ska stå på dig.: "Isabella Lund som eskorten “heter”, har drivit en kampanj mot journalisten Johanna Altenstedt. Altenstedt som är en offentlig person, som har sitt riktiga namn på bloggen måste debattera mot en overklig person. Debatten blir orättvis. Johanna Altenstedt har helt rätt när hon kräver att få diskutera med en riktig person. Om hon inte får diskutera mot den riktiga Isabella Lund så får det vara. Men det fattar inte Isabella Lund. Hon fortsätter agitera mot Johanna från sin anonyma ringhörna. Ingen vet något om Isabella, eftersom hon kräver fullständig anonymitet. Fullständig anonymitet."
Isabella Lund (inte hennes riktiga namn) har försökt artikulera sexarbetarnas situation och lyckats ganska bra med det. Hennes åsikter är dock inte särskilt politisk korrekta i dagens Sverige varför hon portats från Dagens Nyheter (Twingly) och nu senast blivit hotad av någon bisarr personlighet vid namn Johanna P Altenstedt.
Altenstedt som tillhör de politiskt korrekta när det gäller synen på sexarbetare hotar att avslöja Isabella Lunds identitet eftersom Altenstedt tillhör de som angrips av Lund just när det gäller åsikter i frågan. För mig är det självklart att här 1) respektera Isabella Lunds rätt att uppträda anonymt och lika självklara rätt att utöva sin grundlagsskyddade yttrandefrihet och 2) kraftigt fördöma dem som i uppenbart nedsättande syfte betecknar människor (obs människor) som hädar sin rätt att vara just sexarbetare för horor.
Tyvärr måste det senare nu drabba min partikamrat Nina Unesi som på fullt allvar tycks försvara Altenstedt. Unesi avslutar sitt inlägg så här:
Isabella tillåter inte längre kommentarer. Johanna tillåter inte kommentarer. Jag tillåter kommentarer, fast inte i detta inlägg. Allt i den icke-anonyma-bloggatmosfärens namn, den sfär som jag försöker bygga upp.
En logik som jag faktiskt inte ens förstår trots idogt funderande:-(
Andra har skrivit bra ur lite olika perspektiv om denna konflikt t.ex. Blogge Bloggelito, Deep Edition, LouiseP, opassande, Enligt Min Humla m.fl.
Bromma bra att ha
Carin Jämtin kommenterar nytt avtal för Brommaflyget: "Den moderatledda stadshusmajoriteten och Luftfartsverket har kommit överens om ett nytt avtal för Bromma flygplats. Enligt uppgifter till media ska det nya avtalet, som gäller till 2038, inte kunna sägas upp av en ny politisk majoritet.
– Det är omoraliskt att teckna ett avtal som sträcker sig över 30 år och som inte går att säga upp, säger Carin Jämtin oppositionsborgarråd (s)."
Visst är det bra att ha ett inskränkt perspektiv på saker och ting. Då kan man enfaldigt påstå att det tar 20 minuter att ta sig till Arlanda och att Bromma därför inte behövs. Antar att de flesta av oss som använder Bromma som flygplats när så är möjligt inte håller med – och det är ju några stycken det gäller.
Att en verksamhet som en flygplats skall ha ett 30-årigt avtal är väl egentligen rätt självklart – om inte annat för att man från politiskt håll skall kunna ställa krav på verksamheten som kostar pengar att tillgodose.
Gissar att de allra flesta som köpt bostad eller valt att hyra bostad under inflygningslederna gjort det väl medvetna om att flygplatsen ligger där den ligger. En del har kanske spekulerat i att det skall gå att frammana en opinion för att lägga ner densamma och alltså trott sig kunna tjäna en hacka på de då kraftigt i så fall ökande huspriserna.
I ett avseende måsta man dock ge Carin Jämtin rätt – enligt artikeln får Stockholms kommun 4 miljoner om året vilket förefaller närmast symboliskt.
PS Åkte till Toronto häromveckan – då tog det mig mer än 2 och en halv timme att ta mig genom Stockholm till Arlanda – någon mindre begåvad har ju sett till att all trafik hamnat på Essingeleden, minsta störning och det går åt h-e! DS
The Silver Dollar Room, Big Dave McLean
The Silver Dollar Room : “The Silver Dollar Room is pleased to present the cream of the crop from today’s blues scene. As the only venue in Toronto to regularly headline internationally acclaimed touring blues acts, the Silver Dollar Room has developed a reputation as the place to see both the veterans of the blues, and the hot up-and-coming bands who are the taking the blues into the next century.”
Kvällen avslutas på The Silver Dollar Room – det som verkar vara den mesta (bästa) bluesklubben i Toronto. Tyvärr kommer vi lite sent dvs straxt före 10 och Big Dave McLean tillsammans med Doc McLean håller just på med sista låten. Vi får ett extranummer dock av denna för kvällen akustiska duo. Utomordentlligt bra!!
Köper förstås CDn Blues from the Middle och lite senare också For the Blues…Always (från iTunes). Laddr också hem några spår från Doc McLeans webb, Dead Man Walking och Jinx Dog Blues.
Currently playing in iTunes: St. Mary (At Main) by Big Dave McLean
Ontario Science Centre: Virtual Tour
Ontario Science Centre: Virtual Tour
Passde på att besöka Ontario Science Center både för att det är mycket kul (och lärorikt) och för att jag i egenskap av ordförande för Tom Tits har ett vad mans skulle kunna kalla professionelt intresse för själva företeelsen.
Ontarios Science Center känns mycket stort och innehåller mycket stora utställningsytor tillsammans med en Omnimax-biograf. Efter en eftermiddag där med mitt senaste besök med barnbarn på Tom Tits i fräscht minne känns det dock ganska likvärdigt i omfattning. En stor skillnad dock; här i Onario är det mesta mycket tillrättalagt, närmast fostrande i politisk korrekthet när det gäller klimatfrågan, samhällsfrågor i övrigt och man får egentligen ett lite för färdigt facit på de frågor som uppstår. Där är Tom Tits överlägset i det att – ibland lite för mycket – lämnas till den experimentlystne besökaren.
En riktigt rolig grej – en liten hall i vilket man uppmanas att bara gå på de svarta rutorna på golvet. Gissa vad det står på skylten när man komer fram?
Stormy Monday in Toronto
Joe Mamas: “Located in the heart of Toronto’s entertainment district, Joe Mamas is the newest and hottest live entertainment venue to hit the King Street strip. Specializing in the classic sounds of Motown and rhythm and blues,”
På jakt efter något bra ställe att lyssna på lite blues har i Toronto snubblar vi över Joe Mamas. Där spelade ikväll Bentley & Dyson Jazz & Blues Trio. Joe Mammas har live-musik tisdag till lördag.
Vi måste göra upp med fp:s syn på skolan
Vi måste göra upp med fp om skolan: “Socialdemokraternas gymnasiereform var ett misstag som vi nu kan rätta till i samverkan med alliansregeringen. Förtroendet för socialdemokratins skolpolitik har försvagats under en följd av år. Framför allt krävs en djupare omprövning inom partiet när det gäller gymnasiereformen från början av 90-talet. Vi gjorde en felbedömning när vi ställde för stora krav på elevernas kunskapsnivå i gymnasiets så kallade individuella program. I dag klarar 25 procent av dessa elever inte av att uppnå gymnasiemålen. Men om socialdemokratin förmår erkänna detta misstag under höstens skolrådslag inom partiet så öppnar sig en möjlighet att göra upp om gymnasiestrukturen med den borgerliga regeringen. Det skriver den socialdemokratiske förre folkhälso- och socialtjänstministern Morgan Johansson.”
Morgan Johansson har missuppfattat saken. Det är inte en uppgörelse med Folkpartiet vi i första hand skall söka utan vi bör snarare göra upp med den Folkpartistiska synen på skolan.
Morgan Johansson gör sig skyldig till flera missuppfattningar. En annan är att tro att det i grunden är fel att förse alla elever med motsvarande allmän högskolebehörighet under deras gymnasiestudier. Det var inte bara rätt tänkt i början av 90-talet, det var t.o.m. framsynt. För varje dag ökar vikten av att ha en bred grund att stå på för alla. För varje dag ökar t.ex. behovet av språkkunskaper. Dessa krav/behov får inte begränsas till de “duktiga” medelklassbarnen utan skall komma alla till del. Det är inte fel på de 25% som inte når målen för gymnasieskolan, det är fel på gymnasieskolan som inte klarar att ge dessa 25% den bildning de behöver och har rätt till.
För den som till äventyrs tror att ovanstående utgör försvar för flumskolan kan jag meddela att så är fallet. Det är värre än så – såväl forskning som erfarenhet visar att det är fullt möjligt att se till att alla elever lyckas skaffa sig de kunskaper de behöver (och som fastställt i läro- och kursplaner). Vi vet egentligen ganska mycket om hur skolor skall vara effektiva i sitt uppdrag. Vi vet faktiskt också en hel del om hur vi skall hantera alla de som inte passar in i skolan. Plockar man in i run da slängar 100 000 barn per årskull i en och samma form får man nog räkna med att den inte passar en del. 25% som idet inte alls funkar för verkar väl inte alls orimligt. Därtill får vi ju rimligen också lägga en del som “passerar” men vars tid i skolan inte präglas av den glädje och stimulans den borde.
Självmordspolitik
SvD: Snart finns inget kvar av valvinnaren: "I praktiken betyder det att det stora mellanskiktet fastighetsägare inte kommer att få någon skattelindring alls, utan snarast en höjning av reavinstskatten om de säljer husen. De som överhuvudtaget tjänar något på det nya förslaget är de som äger riktigt dyra fastigheter.
Man kan fråga sig vad det finns för statsfinansiella argument för denna suicidala akt. I ett läge där staten gör över 100 miljarder i vinst borde det väl ändå finnas visst reformutrymme?
Av det stora populära löftet finns snart inget kvar. Avskaffandet av fastighetsskatten har blivit en cynisk lek med ord – avgift är inte skatt, skulle George Orwell sagt. En enorm grupp människor är snuvade på konfekten. På Lidingö går dock livet vidare."
(Hittat via knuff.se.)
Per Gudmundsson skriver riktigt underhållande om högeralliansens hanterande av det förmodligen valvinnande löftet att ta bort fastighetsskatten. Man undrar – finns det fler fel man kan göra?
Själv har jag uppfattningen att fastighetsskatten behöver reformeras. Det är inte rimligt att beskatta värden som inte kan materialiseras så länge de inte omsätts. Däremot skall de förstås beskattas just i samband med omsättningen eftersom värdeökningen rimligen är att betrakta som en inkomst. Det senare gäller förstås all avkastning som erhålls på liknande sätt.
En laptop per barn – ideen materaliserer seg
Tore Hoel :: Blog :: En laptop per barn – ideen materaliserer seg: “Vi har tatt på en av de første OLPC-maskinene, som nettopp er satt i produksjon. Samme dag holdt vi også for første gang en iPhone i hendene. Mens Apples banebrytende design stimulerer konsumgenet, er det ganske andre instinkter som settes i sving når man tar på den grønne bærbare som ikke ligner på noe annet du har sett av maskiner. Gå inn på nettsidene og se på animasjoner over hard- og bløtvare og les spesifikasjonene – og du vil se at dette er den første maskinen som er spesialdesignet for læring. Her er det ikke bare innhold som skal dyttes inn i ungene, men samarbeid, eksperimentering og lek. Nettverksteknologien er unik, idet maskinene automatisk bygger lokalnett og knytter seg til det store nettet ved første mulighet.”
One laptop per child – det är ett initiativ som går ut på att förse i första hand utvecklingsländernas barn, av vilka många fortfarande har mycket bristfällig tillgång till utbildning, med ett verktyg för lärande. One Laptop Per Child bildar akronymen OLPC. Det intressanta är att, som Tore Hoel påpekar, maskinen är konstruerad för lärande. Själv hann jag inte ta på den men den såg onekligen intressant ut. Kunde kanske vara något för vår biståndsmyndighet att fundera över. Kostnaden idag är 175 dollar men man räknar med att komma ner i 100 dollar relativt snart.
75 år och rätt till hemtjänst
y satsning utan innehåll från stadshusmajoriteten: "- Att få ett brev från stadsdelsnämnden är bra men inte tillräckligt, säger Leif Rönngren (s), vice ordförande i Äldrenämnden.
– Och lika bra som det är med en förebyggande kontakt, lika dåligt är de att de säger nej till att erbjuda hämtjänst utan biståndsbedömning för alla över 75 år. Rimligen borde bra information gå hand i hand med bra service, men inte i moderaternas Stockholm"
Ovanstående är alltså socialdemokratisk politik i Stockholm. Samtidigt kan man i LT läsa att nationaldemokraterna kunnat använda sin vågmästarställning i kommunfullmäktide till att påskynda en utredning av samma sak i Södertälje – här dock i skön förening med övriga högerpartier. Kanske har jag fattat fel men hur kan det (s) i Stockholm vill inför vara något som vi (s i Södertälje) motarbetar genom att förslå löjligt lång utredningstid av en motion i ärendet som är flera år gammal. Detta är ju faktiskt pinsamt – vem f-n är ansvarig för denna hantering.
Mina föräldrar som flyttade från Linköping till Södertälje tidigare i år tilhör den aktuella åldersgruppen. De flyttade i detta avseende till en betydligt sämre kommun – i Linköping hade de förstås rätt till hjälp med städning m.m. utan biståndsbedömning. Detta borde vara fullständigt självklart och kräver inga utredningar – bara beslut och genomförande.
Tyvärr slår ju också den helt outgrundliga ändringen av resurstilldelningen i primärvården inom Stockholms läns landsting antagligen mot Södertäljebor i allmänhet och tydligen Lina-bor i synnerhet. Den vårdcentral mina föräldrar nyttjar skall “befrias” från över 6 miljoner koronor. Turligt nog är den tydligen privat och har därmed avtal med landstinget vilket gör att “befrielsen” komer först 2009.
Jga har inte studerat det nya resurstilldelningssystemet är konstruerat. Om det verkligen, som bland annat Ingela Nylund Watz hävdar inte innehåller någon form av hänsyn til socioekonomiska eller mer direkt ohölsorelaterat (ohälsa är ett sådant där ord jag ogillar) är det ju fullkomligt galet. Vem kan överhuvudtaget tänka ut ett system som inte relaterar til verkliga och kända skillnader?
Förresten – det tycks ju som om Södertälje drabbas särskilt hårt av detta – var är vår centerpartistiska förkämpe Tage Gripenstam? Inget pendeltåg till Hölö, kraftiga nedragningar i vården – vad säljer han ut nästa gång för att få sitta och sleva i landstingshuset?
Ge alla en egen specialpedagog
Elever med särskilt stöd klarar ändå inte skolan: “17 000 skolbarn i ny undersökning: Bland elever som fått omfattande specialpedagogiskt stöd är andelen godkända 40 procentenheter lägre än bland elever utan stöd. Två av fem elever har fått specialpedagogiskt stöd någon gång under grundskoletiden. Men andelen elever som efter årskurs 9 saknar godkänt betyg i matte, engelska och svenska är ändå väsentligt högre i denna elevgrupp. Det visar en ny omfattande studie från ’Lärarnas riksförbund och Göteborgs universitet som presenteras i dag. Dessa nedslående undersökningsresultatet visar att stödet till lågpresterande elever inte fungerar. Därför behövs mer forskning, mindre skolklasser och förbättrad behörighet hos speciallärarna, skriver Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund.”
(Hittat via Käringen mot strömmen (Eva Rundkvist).)
(Kanske hade de presterat ännu sämre utan stöd, Meta?)
Trots att Meta Fjelkner egentligen bara redogör för det uppenbara – att skolan utan en massa tester väl klarar av att identifiera de elever som behöver särskilt stöd och att denna elevgrupp är överrepresenterad när det gäller att uppnå kunskpasmålen – har Fjelkner svaret på gåtan: mindre klasser och ämnesutbildade speciallärare. I rättvisans namn, Fjelkner vill ha mera forskning också.
Det senare, forskning alltså, behövs lika uppenbart. Vi vet en massa om samband mellan elevers bakgrund och skolresultat, skillnaden mellan pojkar och flickor m.m. men vi tycks ha mycket begränsade kunskaper om vilka metoder som faktiskt är bäst för att kompensera de som, oavsett skäl, behöver extra stöd.
Fjelkners tes om att specialpedagoger/lärare skall ha ämneskompetens är inte mer än en god hypotes och förstås oerhört svår att förverkliga i alla mindre skolor och på mindre orter/landsbygd. Enda vägen att uppnå detta torde vara att göra alla lärare till specialpedagoger – alltså ge dem sådan kunskap. Då blir förstås Fjelkners förslag om mindre klasser rationellt eftersom läraren måste ha tid (det gäller ju dock inte alla klasser och hela tiden – det är alltså 40 % av elevrna som någon gång behövt stöd).
Nu visar ju en del annan forskning att man kan uppnå betydande resultatförbättringar både genom att ha en skolkultur som faktiskt förväntar bra resultat av alla och genom att utveckla verktygen för lärandet (t.ex. one-to-one).
Senaste kommentarerna