Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Silfverstrand, Morian, Nordström…….
Socialdemokraterna (Bengt Silfverstrand): "1. Skolområdet. Ska socialdemokratin fortsätta att mer eller mindre passivt åse den pågående privatiseringen av den svenska skolan med allt vad detta innebär i bl a en allt tydligare skiktning av elever – ekonomiskt, socialt och begåvningsmässigt? Ska skolor på etnisk och religiös grund beviljas bidrag av skattemedel? Ska bidrag av skattemedel utgå till skolor som delar ut överskott genererade av dessa skattemedel till aktiägare?
2. Saknar drift- och ägarformen betydelse på skolans, äldreomsorgens och sjukvårdens
områden?
3. Hur ska välfärden i framtiden finansieras? Är skattevägen stängd och måste välfärden framöver delfinansieras med egenavgifter och försäkringar?
4. Ska socialdemokratin ligga lågt i skattedebatten eller ska vi utmana borgarna
och våga säga att den demografiska utvecklingen, d v s ett ökat antal äldre-äldre med
ty åtföljande ökade behov inom sjukvård och äldreomsorg, kan komma att kräva framtida skattehöjningar?"
(Hittat via s-bloggar.se.)
Bengt Silverstrand vill konkretisera debatten om förnyelse (konstigt ord förresten jag skulle säga utveckling) av partiets politik. Han adresserar detta genom att avkräva herrar Lundberg, Morian, Nordström besked aftersom de enligt Silverstrand använder svepande formuleringar och därmed undviker att precisera
“hur politiken ska omprövas, vilka områden den ska omfatta, d v s vad förnyelsen i mera konkreta innebär.”
Jag skall förstås inte svara å de adresserade herrarnas vägnar men tycker att det hela är värt en kommentar. Viktigast är kanske att konstatera att såsom Silverstrand ställer sina frågor blandas finansiering och driftsform samman, vilket innebär att den solidariska grunden för tillhandahållandet av en del tjänster via skatter och/eller obligatoriska försäkringar också blir grunden för val av driftsform. Enklare formulerat – det tycks vara så att bara driftsformer med offenligt ägande uppfyller det ideologiska kriteriet. Visst stämmer det med vår praktik under lång tid men solidariteten ligger väl t.ex. i att alla har likvärdig tillgång till vård inte i att all vårdpersonal har samma arbetsköpare?
Uppdaterat lite senare: Om några lärares bild av verksamheten vid Walthers gymnasium ABs skolor stämmer kan man ju undra vilka föräldrar/elever som väljer dessa skolor – relativt snart borde ju ryktet vara fullständigt nedsvärtat.
Intressant är också retoriken kring eventuella överskott från skattefinansierad verksamhet såsom skolor. Såvitt jag förstås angrips här rätten att i bolag disponera överskottet i enlighet med ägarnas beslut om verksamheten alltså är skattefinansierad. Gäller det om verksamheten till 100% är skattefinansierad eller finns det en skala. Det finns massor av företag som har hela eller delar av sina inkomster från skatttemedel – skall alla dessa omfattas av “förbud”?
Det förefaller som om det är ok att göra vinst på alla typer av försäljning till skolor, sjukhus m.fl. (mat, böcker, utrustning, läkemedel) men inte på själva vårdgivandet, skolverksamheten etc. Utifrån antagandet att ingen kommer att efterfråga tjänster som är undermåliga och givet att verklig valfrihet för den enskilde finns så har jag svårt att se evntuella vinster från sådana verksamheter som ett egentligt problem.
Betydligt allvarligare är de segregerande effekter som sannolikt är ett resultat av ökade valmöjligheter inom t.ex. skolområdet – skillnaderna mellan kommunals akolor har också ökat. Viktigt att notera här är dock att just konfessionella skolor har starkt stöd i internationella överenskommelser liksom föräldrars rätt att fatta beslut å sina barns vägnar när det t.ex. gäller religionsutövning. Detta är reella problem som sannolikt inte längre kan lösas med “traditionella” metoder såsom förbud, indragna bidrag.
Första steget i att formelera en skolpolitik borde därför baseras på att skapa förutsättningar för (och krav på) kommunerna att erbjuda kommunal skolgång som är bättre än vad alternativa skolor kan ge (och eftersom t.ex. vinstintresse saknas borde det ju vara enkelt). Även om detta är avgörande för att fortsatt kunna ge alla barn en utmärkt start i livet så är det ändå de mer innehållsliga frågorna som borde stå högst på dagordningen för skoldebatten. Redan inför de läroplansreformer som initierades i början av 90-talet borde ha haft et starkare inslag av framtidsanalys – nu är det dags att utgå från att det vi egentligen vet om framtiden är att utbildning kommer att vara än viktigare och att informationstekniken kommer att vara än mer viktig (dominerande).
För 20 år sedan drömde en del av oss om datorernas möjligheter men mycket få hade en sådan hemma – idag finns de i nästan varje hem.
För 20 år sedan hade enstaka människor mobila telefoner av släpbar typ – idag finns de i (nästan) varje unges ficka.
För 15 år sedan var vi några få som såg Internets möjligheter (inte minst för lärandet) – idag använder alla nätet.
För 10 år sedan hade ingen hört talas om Ipod – idag är det ett begrepp och återfins i podcasts m.m.
Vilka tekniker kommer vi att använda till vad 2020?
Blues på Stensund den 28 augusti
Har missat annonsen men hört att det spelas blues på Stensund på tisdag kväll. Hooter’s blues och Charles Burton har spelningen på sina respektive webbar. Enligt ryktet börjar det kl. 19.30 – vi ses!
Socialdemokrater för familjen?
Råkade läsa Josefin Brinks vältaliga kommentar till Elisa Claesons kolumn i SVD och började fundera:
Hur är egentligen vårt förhållande till tradition, till historien – till de roller vi människor skapar, spelar, utvecklar och förändrar – till de åsikter, tankemönster, idéer som styr handlandet – till normer och konventioner, sociala institutioner?
Vad är det att vara modern, vilka roller kräver det, vilka åsikter förväntas, vilka normer gäller?
Ta familjen som exempel, och då inte hur den institutionaliserats i termer av juridik och rit utan som social konstruktion. Om man betraktar denna sociala konstruktion i ett historiskt perspektiv så förefaller det vi kallar kärnfamilj, dvs mamma, pappa, barn, vara den klart dominerande versionen under de senaste seklerna. Inte bara här i västvärlden med sitt kristna förflutna utan praktiskt taget i alla delar av världen oavsett religion eller andra ideologiska överbyggnader. Det går att hitta olika skäl till detta, men i grunden torde ligga det biologiska faktum att vi liksom alla andra djur har en djupt rotad reproduktionslust. Hur vi institutionaliserat detta i den traditionella familjen beror förstås på förutsättningarna att lyckas med denna reproduktion. Relativ monogamism är t.ex. sannolikt relaterat till att kunna säkra för vilka försörjningsansvaret gäller (vilket historiskt varit viktigt – idag kan det ju enkelt ersättas av DNA). Seriell monogami är väl kanske det reella förhållandet för många.
Med försörjningsansvaret menar jag här det som följer av att människors avkomma kräver lång omvårdnad. I mer stambaserade samhällen har det förstås kunnat ordnats långt mer kollektivt – väl att märka utan särskild arbetsdelning – än vad dagens boendeformer och levnadsvillkor i övrigt möjliggör. Den fortgående utvecklingen av arbetsdelningen leder emellertid fram emot en situation där det åter blir möjligt att mer eller mindre totalt församhälleliga också omvårdnaden. Familjen behöver ju redan idag inte svara för delar av barnens uppväxt (dagis, skola) och just nu återstår ju bara att också professionalisera övrig omvårdnad (tvätt, mat, städning, nattvila som nu sker i hemmet).
Om man betraktar historien som en utvecklingsprocess i vilken olika faktorer driver oss och ständigt mot en “högre” nivå (om än med bakslag) så måste man alltså ställa sig frågan om vart vi är på väg. Det finns ett antal faktorer som påverkar våra möjligheter. En sådan är att vi idag kan skilja på sexualitet och reproduktion vilket upphäver behovet av monogami som metod för säkerställande av försörjningsansvaret (tänker här mer på det personliga “naturliga” ansvarstagandet – teknik kan ju helt hantera det samhälleliga). En annan är att detta i praktiken också minskar nödvändigheten av tvåkönade relationer eftersom reproduktionen ju helt kan ske utan intim sexuell relation. En tredje är den fortgående arbetsdelningen som nämnts tidigare vilken upphäver behovet av familjen som institution också för omvårdnaden. En fjärde är att vi nått ett stadium där samlevnad baseras uteslutande på kärleksförhållande och inte (i någon större utsträckning) föräldrars/släktens val.
Mot detta kan anföras att vi under lång tid faktiskt försökt öka människors förmåga att försörja sig själva och ta hand om sin familj, åtminstone fram t.o.m 50-talet. Därefter har vi accepterat att det i praktiken krävs två (heltids) arbetsinkomster för att kunna hålla sig med en dräglig levnadsstandard om man valt att ha familj (barn). Därav följde att vi församhälleligat omvårdnaden av barnen under arbetstid. Vi har samtidigt skapat en föräldraförsäkring som ger människor stora möjligheter att själva ta hand om sina barn under deras första år – då har man också tid att tvätta. laga mat, städa etc. Kampen för arbetstidsförkortning för alla kan ju också ses som en kamp för att få mer tid för familj, hem m.m.
I allmänhet tycks vi nu ha accepterat att heltidsarbete av just “8-timmar om dagen-typ” är det optimala ur effektivitetssynpunkt. Vi tycks också ha accepterat att familjen i sin traditionella form inte är optimal ur socialistationssynpunkt varför omvårdnaden av barnen under en rätt stor del av deras vakna tid – bortsett från baby-stadiet – bör handhas av professionella människor. Vi har också accepterat att den traditionella familjen inte är nödvändig som sanktionerad samlevnadsform ur reproduktionssynpunkt.
Innebär detta att vi utdömt den traditionella familjen som dominerande samlevnadsform? Innebär detta att vi vill upphäva den traditionella familjen som grund för reproduktionen? Innebär det att vi är beredda att också församhälleliga resterande delar av omvårdnad och socialisering av avkomman? Innebär det att vi vill upphäva sambandet mellan kärleksförhållande, samlevnad och reproduktion?
Bilder från familjedagen på Wij
Hölö S-förening höll familjedag: “Peter Karlberg från Hölö S-förening hälsade alla välkomna till årets tack vare PRO välbesökta familjedag på Wij Gammelgård i Hölö.”
På arbetarekommunens hemsida fins nu bilder från årets familjedag. Dessutom finns PRos invigning av boule-banorna vid Wij-backen också med (Mörkö PRO fick första inteckningen i det nyinstiftade vandringspriset).
Tacka Gud för EU
Bakslag för ny fildelningslag: "Enligt lagförslaget ska rättighetshavarna kunna begära att bredbandsoperatörerna lämnar ut identiteten på de personer som ägnar sig åt illegal fildelning, utan att som i dag behöva gå via polis eller åklagare. Bakom ligger ett tre år gammalt EG-direktiv, som Sverige måste genomföra.
Men upphovsrättsdirektivet strider mot ett annat direktiv, det om dataskydd. Nu har EU:s generaladvokat Juliane Kokott kommit fram till att datoranvändarnas integritet väger tyngre än upphovsrättsinnehavarnas intressen. Hon skriver i sitt 40-sidiga yttrande att “överföring av personrelaterade trafikuppgifter … endast är tillåten till behöriga statliga myndigheter och att en direkt överföring till upphovsrättsinnehavare som vill vidta civilrättsliga åtgärder mot intrång i deras rättigheter inte är tillåten”."
(Hittat via knuff.se.)
Det är lurigt detta med fövaltningsdomstolar. Å ena sidan är det förstås förkastligt eftersom de kan upphäva en tydligt i val uttalad folkvilja, å andra sidan är de ett skydd mot att klåfingriga, okunniga politiker skall ställa till det.
I just detta fall känns det alltså som om jag fått full återbäring på vårt medlemskap i EU. Personlig integritet är oerhört viktig och kan inte vår riksdag skydda oss så tackar jag EU-domstolen/generaladvokaten för hjälpen. Hoppas nu Beatrice Ask fattar budskapet!
Beskatta vinster!
Fastighetsskatten flyttar inte till Monaco: “Sanningen är ju den, att inget hushåll behöver betala mer än 4 procent av hushållets totala inkomst i fastighetsskatt. Det gynnar de med låga inkomster och med låga taxeringsvärden, det vill säga de allra flesta utanför storstäderna. Självklart finns det undantag där, men fortfarande gäller det: Max fyra procent av hushållets totala inkomst.”(min fetmarkering)
Erik Laakso har tillsammans med två andra partikamrater (Bengt Silfverstrand, Höganäs,
Christina Meltin Westerlund, Härnösand) publicerat en artikel om fastighetsskatten. De tar upp en rad frågor men kan väl sägas i huvudsak försvara den nuvarande konstruktionen som varandes rättvis, solidarisk, stabil etc.
Jag tycker emellertid att de missar en (hel) del. Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand tar t.ex. i dagens SvD upp nivån på reavinstbeskattningen och regelverket kring uppskov. Svenska folket resterar med 220 miljarder kronor i uppskjuten skatteskuld. 80% av alla uppskov är mindre än 500 000 kronor. Sjöstrands förslag är att reavinsten beskattas lägre men att uppskovsmöjligheten tas bort samtidigt som “skulden” betalas av under lång tid. Verkar vettigt. Dessutom slår Sjöstrand hål på den myt Laakso och kamraterna odlar, nämligen att fastighetsskatten inte kan flytta till Monaco – uppskovsreglerna ger just den möjligheten! Själva fastigheten kan förstås inte flytta (enkelt) varför de förstås ändå i viss utsträckning har rätt, de dvs fastigheterna är stabila skatteobjekt.
Vi (socialdemokrater) brukar hävda att bostaden är en social rättighet. En mycket stor andel av befolkningen (arbetare såväl som bönder, borgare och adel) bor i bostäder de äger. Trots att denna alltså skall betraktas som en social rättighet (eller gäller det bara hyresgäster) så anses själva bostaden vara en kapitalplacering. Ur skattesynpunkt har det dessutom ingen betydelse om den är belånad. Laakso och hans kamrater tycker att det är som det skall vara trots att det innebär ett skattessytem som beskattar en, i vissa fall dessutom helt fiktiv, värdestegring som inte motsvaras av någon inkomst. De missar dessutom att det finns ett antal möjliga investeringsobjekt som är befriade från motsvarande beskattning – vi har inte alls ett skattesystem som beskattar kapital likvärdigt. Köp t.ex. en tavla eller båt.
Eftersom taxeringsvärdets utveckling är omöjlig att förutse (över tid) bidrar nuvarande konstruktion till svårigheterna att planera sina boendekostnader. Att det nuvarande systemet har måst kompletteras med en begränsningsregel (max 4% av inkomsten) demonstrerar ju tydligt denna svaghet. Som framgår av citatet från Laakos ovan så är kamraterna dessutom nöjda med att detta gynnar låginkomsttagare med låga taxeringsvärden utanför storstäderna – solidarisk skattepolitik kallar de detta. Man undrar var de tror att stora delar av landets befolkning bor. Får man tro vår värdade ledare, partiordförande Mona Sahlin, så är det ju just folket i storstäderna vi borde uppmärksamma.
Visst skall vi fortsatt beskatta fastigheter. Huvuddelen av densamma bör tas ut i samband med försöljningen (då man har pengar i handen). Jag tror Sjöstrands idé´om att ta bort uppskovsmöjligheten är riktig. Vår politik bör utgå från att göra det möjligt också för folk med låga inkomster att ha råd att köpa en egen bostad (även i storstadsområdena)!
S anklagas bryta mot yttrandefrihet
S anklagas bryta mot yttrandefrihet – sr.se: “Mona Sahlins utflykt till Botkyrka för drygt en vecka sedan förde med sig problem för partiet. Närvarande assyr-syrianer tvingades plocka ner ett plakat som retade de närvarande turkiska gästerna. Nu anklagas socialdemokraterna för att bryta mot yttrandefriheten.”
(Hittat via knuff.se.)
Jag blir så förbannad. Inte för att några assyruer/syruaner velat demonstrera sitt krav på att folkmordet skall erkännas – fast jag inte förstår riktigt varför något som hände för flera generationer sedan skall erkännas av världssamfundet nu. Inte på turkar som av någon anledning tydligen uppfattar detta krav som provocerande – de turkar som lever i Sverige nu har ju absolut inget ansvar för det så m utspelade sig i början av förra seklet i Turkiet. Jag blir förbannad på de idioter som agerar i samband med detta – dvs på alla som medverkat till att assyrierna/syrianerna ombads ta bort sitt plakat. Eftersom jag var där och tyvärr inget märkte är jag lite besviken på att jag inte kunde ställa mig på deras sida.
Min irritation späds på när folk börjar yra om yttrandefrihet. Med denna har naturligtvis inte denna händelse något att göra. Yttrandefriheten betyder att staten garanterar din rätt att yttra din åsikt och att du inte kan åtalas, fängslas eller förfäljas på grund av denna din åsikt (av staten väl att märka). På ett socialdemokratiskt arrangemang bestämmer förstås socialdemokraterna villkoren fullständigt självsvåldigt och har naturligtvis rätt att bestämma vilka budskap/plakat som får finnas.
Att det sedan är fullständigt korkat att bjuda in andra organisationer och reglera vad de får säga är ju uppenbart och får man väl säga ytterst pinsamt för de ansvariga. Jens Sjöström verkar vara den som får påta sig ansvaret för detta – enligt Ekot var det han som agerade. Finns det fler bör förstås också de räknas ansvariga och gärna erkänna sitt dåliga omdöme.
Den unge piraten Stefan Flod har hakat upp sig på ett mindre lyckat uttalande av Yilmaz Kerimo
“– Yttrandefriheten ska gälla så länge det framförda budskapet inte går emot partilinjen.”
där det ju är uppenbart att den gode Kerimo inte använder begreppet yttrandefrihet i dess mer juridska mening utan talar om vad som får/bör framföras på ett möte av det slag som Mona Sahlins tal i Fittja var. Sammalunda har förresten också Wille gjort. Den något infama rapporteringen på Politikerbloggen är ju rätt patetisk eftersom den enda vettiga reaktionen efter att ha läst den är att undra – av vem?
Solen lyser över sossar
Familjedagen på Wij begåvades med bra väder och periodvis ganska många besökare. Clownerna lockade både stora och små till mycket skratt och alla kaffedrickande gäster underhölls av den utomordentlige Rolf Jenner. Enda plumpen i protokollet var den dåliga uppslutningen när RaceWay spelade – var håller alla rockälskare vägen en söndagseftermiddag?
Mer bilder från familjedagen hittas inom kort på arbetarekommunens sida.
Ropen skalla, EN skola för alla
Åsa Linderborg i Aftonbladet: Finland, ett skolexempel :
“Anmärkningsvärt är också att ”ett stort prestationstryck” anses ha en negativ effekt. Kunskapsinhämtning befrämjas inte med ”hårdare tag” och betygshets, utan med stor pedagogisk frihet och lustfylld studiemiljö.
Men framför allt har Finland saknat privatskolor. När de nu – utan anledning – inför friskolesystem, är kritikernas varnande exempel Sverige. (Norge har bromsat sin friskolereform efter att ha studerat den svenska utvecklingen.)”
(Hittat via Esbatis kommentarer.)
Åsa Linderborgs kommentar är intressant eftersom det faktiskt väcker frågan om huruvida andelen friskolor kan antas ha något samband med utvecklingen av den generella kunskapsnivån i skolväsendet. Det är lite svårt att se men å andra sidan kunde ju Skolverket i sin nationella utvärdering (NU) just visa att det skett en mindre försämring av resultaten (ipå en del områden) just under den tidsperiod som andelen friskolor stadigt växt.
Linderborg refererar från en finländsk rapport
“Man skiljer inte låg- och högpresterande elever åt, elitundervisning finns inte.”
Så hade vi det ju länge också i svensk skola men friskolorna och möjligheterna att välja skola inom kommunen förstärker ju de skillnader som uppstår “naturligt” baserat på bostadssegregationen. Någon måste väl ha fördjupat sig i detta?
Frågan är alltså om det går att visa en hyfsat hög korrelation mellan blandning av elever (hög-lågpresterande/ socialt etc) i samma klasser och resultaten – allt annat lika.
Skoldatanätet blir IT för pedagoger
Det svenska skoladatanätet läggs ner: “På måndag går en epok i graven.”
(Hittat via ·:[ frepa.blog ]:·.)
Sorgligt. Det svenska skoldatanätet byggdes upp på Skolverket av människor som Göran Isberg och Christina Szekely – på uppdrag av regeringen (den dåvarande Bildt-ledda ministären). Året var 1994 – jag vet för jag var huvudansvarig tjänsteman. Det svenska skoldatanätet blev alltså i runda slängar 13 år.
Dessbättre ersätts det nu av IT för pedagoger – min kollega Seija Erikssons skötebarn. Både hon och vi ser fram emot denna förlossning. IT för pedagoger hoppas jag kommer att både vara en fullvärdig ersättare (Kolla källan, Länkskafferiet m.m. finns där) men också en plattform för än fler pedagoger att låta sig inspireras, kompetensutvecklas för att bidra till att IT blir ett lika naturligt inslag i skolan som böcker, pennor, papper och whiteboards.
Såg förresten att Roger Jönsson vill ha mobilavdrag till barnfamiljer för att de unga skall kunna hänga med i teknikutvecklingen. Detta samtidigt som de utökade befogenheterna för lärare att beslagta sådana träder ikraft. Själv är jag av den uppfattningen att det riktigt radikala som vi borde göra är att utforma läro- och kursplaner så att det dagliga och stundliga användandet av IT blir nödvändigt/självklart. Det gör man genom att definitionen av skolans mål vad avser kunskaper och färdigheter förutsätter digital kompetens. Det enda vi vet om framtiden är att utbildning/kunskap blir än viktigare och att teknikinnehållet (som vi inte vet hur det kommer att gestaltas) också kommer att bli än större.
Med sådana styrdokument skulle den närmast ofrånkomliga utvecklingen påskyndas mot vad man brukar kalla “1 till 1”, dvs en dator till varje elev. Idag skulle det kosta ca 3000 kr per år och barn – jämför gärna med en totalkostnad på väl över 50 000 kronor per barn och år för skolverksamheten. (Eller förresten jämför det med vad man i din kommun har för intern prissättning på skoldatorer.) Någon som sett kontorsråttorna dela på datorer, vänta på sin tur, gå iväg till annan lokal för att jobba?
Sådana styrdokument skulle också kraftfullt bidra till utvecklingen av och tillgången till digitalt material – lärresurser – och påskynda utvecklingen av den infrastruktur som krävs för att lagra, hitta, återanvända, bearbeta, vidareutveckla…. sådana resurser.
Senaste kommentarerna