Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vi ska skydda oss mot terrorism men samtidigt undanröja dess orsaker
Vi måste försvara oss mot skräcken | Anders Lindberg | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Men på samma sätt som man måste bekämpa både brott och brottens orsaker så kan man inte stoppa terrorismen utan att samtidigt lösa vad som ligger under den.
Politisk extremism och terrorgrupper uppkommer inte i ett vakum.De kräver sitt sällskap.
Det internationella samfundet måste bli bättre på att stoppa tillflödet av pengar och nya stridande till terroristerna. Väst måste sätta stenhård press på Turkiet att ta större ansvar i det arbetet. Men även Sverige måste göra mer för att hindra rekryteringen från vårt land.”
Förundrad – Anders Lindberg argumenterar oerhört märkligt. När han gör analogin med annan brottsbekämpning så ser han att man både måste bekämpa brott och brottens orsaker. När det kommer till terror finns bara brottsbekämpning, inte ett ord om vad som faktiskt är ”sitt sällskap”.
Tyvärr – för oss som inser att det finns sociala, ekonomiska och geopolitiska komponenter i detta ”sällskap” – så ger en djupare insikt inte tillgång till enkla framgångsrecept. Men bara för att skapa en utgångspunkt:
Terrorismen i den skepnad den numera ofta tar sig – inkapslad i islamistisk retorik – tycks mig ofta hämta sin näring ur övergrepp mot arabisk/muslimsk befolkning i flera delar av världen. Allt från (och jag överblickar så här på kvällskvisten förstås inte allt) upprättandet av en judisk stat i det brittiska protektoratet och där följande krig/ockupation via fransmännens fruktansvärda övergrepp under Algeriets befrielsekrig, stöd till just islamister under rysk ockupation av Afghanistan följt av USA-ledd ockupation av samma land, stöd till förtryckarregimer i oljeproducerande länder – listan är mycket längre förstås.
Eftersom det är uppenbart att man inte kan bomba något land till demokrati, det är nog så att byggandet av demokrati måste vara ett projekt som engagerar befolkningen, som baseras på att man kan skapa lag och ordning i någorlunda samklang med befolkningens behov och samtidigt bygga en rimlig välfärd åt samma befolkning, så måste vi backa bandet. Vad krävs för att befolkningen i t.ex. Syrien ska kunna etablera en trygg tillvaro från vilken de kan bygga en fungerande demokratisk stat? Sannolikt inte mera dödande (tror faktiskt att dödandet i sig riskerar att öka tillströmningen av potentiella terrorister) men att få stopp på det är förstås inte enkelt men man kan ju se att försvagandet av regimen parallellt med stöd till olika upproriska grupper knappast förbättrat förutsättningarna.
USA har bedrivit krig mot terrorismen uttalat sedan 2001 – finns det något som tyder på att det varit en framgångsrik strategi.
På jakt efter intellektualiserad politik (2)
Dilsa Demirbag-Sten: Vänstern vädjar till offermentalitet – Ledare – www.gp.se: ”Så enkelt det blir, när man inte längre behöver se individer, inte ta hänsyn till vad dessa individer gör, inte analysera ekonomiska och sociala förhållanden utifrån fakta och siffror. Det räcker med att placera människor i på förhand givna fack och sedan vet man vem som är offer och vem som bär skuld. Vem du är, inte vad du har gjort. Var du kommer ifrån, inte vart du vill gå. Var det inte sådana omvärldsanalyser som vänstern brukade förknippa med reaktionärt tänkande? Nu är de höjden av progressivitet. Och så undrar man varför vänstern inte kan hävda sig intellektuellt?”
(Hittat via Knuff.)
Dilsa Demirbag-Sten har en mycket viktig poäng – för mycket ord, för lite tanke. Lite störande dock att det alltså inte är inom rörelsen sådan klokskap odlas utan på borgarpressens ledarsidor när jag nu letar vidare efter intellektualiserad politik. Hamnar några år tillbaka i tiden, men med viss aktualitet får man väl säga, hos Kajsa Ekis Ekmans kritik av just identitetspolitiken såsom den gestaltades i Arena. Med Anders Svensson vill jag säga att
Jag är oense med Ekman på en enda punkt, det handlar om att den ”intellektuella vänstern” i Bang och Arena enligt min uppfattning inte är vänster alls. Ekman tycks snarare anse att det är en vänster som fokuserar på fel frågor, ställer fel frågor och inte ger några svar. Jag menar att de gör detta då de inte är vänster alls. Det beteende och de skriverier som Kajsa Ekis Ekman beskriver är inget annat än konsekvensen av en fokusering på postmoderna identitetspolitik, dvs exakt samma sak som Bo Rothstein nyligen kritiserade i EfterArbetet. Och Ekis Ekman gör också exakt samma fel som Rothstein. Hon kallar dessa åsikter vänster, när de i själva verket är höger.
Hittar sedan ett litet bottennapp hos min inspiratör (att söka en intellektualiserad politik) Bengt Göransson. Häromveckan skrev han i sin krönika i Helsingborgs Dagblad som kommentar till metoden att använda surfplattor (läsplattor skulle nog vara svårt) för att skriva sig till läsning:
Jag är därför skeptisk inför den nya modellen.
Mycket ord, lite tanke – läser sedan Anders Lindbergs försvar för att uppgradera Jas 39 Gripen som ÖB föreslagit. Har svårt att ta ställning i sak eftersom förespråkarna gärna kör med argument typ att en 30-årig dator naturligtvis måste uppgraderas. Helt fel tänker jag – en sådan eller en lika gammal bil, mobil eller annan teknisk pryl redan borde ha skrotats för så där en 20-25 år sedan. Problemet med Lindbergs artikel gälller snarare NATO-kopplingen. Under åtminstone det senaste decenniet har ju Sverige snarast agerat lydstat till USA oaktat att vi inte är medlemmar i NATO. Vi deltar/har deltagit i flera krig. Det är vårt stora problem, inte varifrån vi köper våra plan. Får man tro Lindberg själv torde väl för övrigt Sukhoi PAK FA vara ett fullgott alternativ och ryssarna torde väl vara intresserade av att sälja. Kineserna borde väl ha något också?
Inte så framgångsrikt letande efter intellektualiserad politik idag alltså.
Mer på Knuff
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Lindberg, Bengt Göransson, Dilsa Demirbag-Sten, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Agenda, Bo Rohtstein, NATO
Deputy Secretary-General Eliasson
Deputy Secretary-General: ”Dr. Asha-Rose Migiro of Tanzania took office as Deputy Secretary-General of the United Nations on 1 February 2007. She is the third Deputy Secretary-General to be appointed since the post was established in 1997.”
(Hittat via Din ledamot i riksdagen – Göran Pettersson.)
För undvikande av missförstånd – jag har stor respekt för Jan Eliasson och även om Anders Lindberg verkar lite distanslös (även om det förstås inte precis finns konkurrens)
”Jan Eliasson är sedan länge Sveriges skickligaste, nu levande, utrikespolitiker.”
så ligger det förstås en del i det.
Den faktiska betydelsen av den position som Eliasson nu får kan kanske bäst beskrivas genom att fundera på vilken betydelse/uppmärksamhet hans företrädare fått. Säger alltså namnen Asha-Rose Migiro, Mark Malloch Brown och Louise Fréchette något? (Lite orättvist mot Brown kanske som bara innnehade ämbetet ca 9 månader).
Arbetsuppgifterna är i alla fall följande:
To assist the Secretary-General in managing the operations of the Secretariat;
To act for the Secretary-General at United Nations Headquarters in the absence of the Secretary-General and in other cases as may be decided by the Secretary-General;
To support the Secretary-General in ensuring inter-sectoral and inter-institutional coherence of activities and programmes and to support the Secretary-General in elevating the profile and leadership of the United Nations in the economic and social spheres, including further efforts to strengthen the United Nations as a leading centre for development policy and development assistance;
To represent the Secretary-General at conferences, official functions and ceremonial and other occasions as may be decided by the Secretary-General;
To undertake such assignments as may be determined by the Secretary-General
Andra om detta på Knuff och Knuff
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Förresten tror jag inte Bildt gråter över detta. Tror han liksom de flesta av oss andra gärna solar sig lite i glansen av en svensk som beträder ett uppdrag på denna nivå.
Kommentar till Anders Lindbergs ledare
S måste prata om politik – inte form | Ledare | Aftonbladet: ”Båda sätten att välja partiordförande är fullt möjliga, men en extrakongress innebär att Socialdemokraterna står utan ledare under flera månader och att Sverige i praktiken står utan opposition.”
Något i Anders Lindbergs logik går mig förbi. Hur är det möjligt, i ett land med tre oppositionspartier varav ett har 1/3 av antalet ledamöter i riksdagen, talesmän för allehanda politikområden och mer än 100 000 medlemmar, att hävda att avsaknaden av en ordförande för det senare partiet leder till att landet ”i praktiken står utan opposition”. Hur kan det vara möjligt att detta hänger på om en enda av partiets alla förtroendevalda inte finns på plats?
I övrigt håller jag förstås med honom.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Partiledare, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Anders Lindberg
Senaste kommentarerna