Arbetslinjen – ett utslag av sinnessjukdom

Hittar detta på Facebook och det citerande är ju oerhört centralt (och träffsäkert formulerat). Att vi skulle leva för att (löne)arbeta är ju absurt – vi arbetar för att leva och behöver förstås så stor frihet som möjligt att disponera våra liv (läs vår tid).

Samtidigt är det ju så att det finns en mängd saker som måste göras för att vi ska kunna leva väl – saker som med långt gången arbetsdelning kan klassificeras som arbete vare sig det utförs av lönarbetare eller i egen regi. En hel del sådana sysslor ger också utrymme för – i varierande grad – kreativitet, skapande. Gränsdragningen är oftast inte skarp men man kan nog identifiera en hel del sysslor där det kreativa inslaget i stället är begränsat, där det egna skapandet inte får särskilt stor plats inom ramen för arbetet.

Därför måste vi fortsatt arbeta för en arbetstidsförkortning – ”6 timmars arbetsdag” verkar vara en paroll att damma av. Först bör detta genomföras när det gäller lågavlönade arbeten med begränsat utrymme för egen kreativitet som är repetitiva, fysiskt och/eller mentalt slitsamma. Bibehållen lön självklart då det i sig skulle innebära en välbehövlig uppgradering av sådana jobbs värde. I ett slag skulle vi nog läsa de framtida problem vi annars kommer att få med att rekrytera personal till t.ex. älvdreomsorgen, delar av vården, tung industri m.fl.

Technorati Tags:
6-timmarsdag, Frihet, Ideologi, Klasskamp, Mer tid att leva, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ernst Wigforss

Hittar detta på Facebook och det citerande är ju oerhört centralt (och träffsäkert formulerat). Att vi skulle leva för att (löne)arbeta är ju absurt – vi arbetar för att leva...