Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
På jakt efter intellektualiserad politik (2)
Dilsa Demirbag-Sten: Vänstern vädjar till offermentalitet – Ledare – www.gp.se: ”Så enkelt det blir, när man inte längre behöver se individer, inte ta hänsyn till vad dessa individer gör, inte analysera ekonomiska och sociala förhållanden utifrån fakta och siffror. Det räcker med att placera människor i på förhand givna fack och sedan vet man vem som är offer och vem som bär skuld. Vem du är, inte vad du har gjort. Var du kommer ifrån, inte vart du vill gå. Var det inte sådana omvärldsanalyser som vänstern brukade förknippa med reaktionärt tänkande? Nu är de höjden av progressivitet. Och så undrar man varför vänstern inte kan hävda sig intellektuellt?”
(Hittat via Knuff.)
Dilsa Demirbag-Sten har en mycket viktig poäng – för mycket ord, för lite tanke. Lite störande dock att det alltså inte är inom rörelsen sådan klokskap odlas utan på borgarpressens ledarsidor när jag nu letar vidare efter intellektualiserad politik. Hamnar några år tillbaka i tiden, men med viss aktualitet får man väl säga, hos Kajsa Ekis Ekmans kritik av just identitetspolitiken såsom den gestaltades i Arena. Med Anders Svensson vill jag säga att
Jag är oense med Ekman på en enda punkt, det handlar om att den ”intellektuella vänstern” i Bang och Arena enligt min uppfattning inte är vänster alls. Ekman tycks snarare anse att det är en vänster som fokuserar på fel frågor, ställer fel frågor och inte ger några svar. Jag menar att de gör detta då de inte är vänster alls. Det beteende och de skriverier som Kajsa Ekis Ekman beskriver är inget annat än konsekvensen av en fokusering på postmoderna identitetspolitik, dvs exakt samma sak som Bo Rothstein nyligen kritiserade i EfterArbetet. Och Ekis Ekman gör också exakt samma fel som Rothstein. Hon kallar dessa åsikter vänster, när de i själva verket är höger.
Hittar sedan ett litet bottennapp hos min inspiratör (att söka en intellektualiserad politik) Bengt Göransson. Häromveckan skrev han i sin krönika i Helsingborgs Dagblad som kommentar till metoden att använda surfplattor (läsplattor skulle nog vara svårt) för att skriva sig till läsning:
Jag är därför skeptisk inför den nya modellen.
Mycket ord, lite tanke – läser sedan Anders Lindbergs försvar för att uppgradera Jas 39 Gripen som ÖB föreslagit. Har svårt att ta ställning i sak eftersom förespråkarna gärna kör med argument typ att en 30-årig dator naturligtvis måste uppgraderas. Helt fel tänker jag – en sådan eller en lika gammal bil, mobil eller annan teknisk pryl redan borde ha skrotats för så där en 20-25 år sedan. Problemet med Lindbergs artikel gälller snarare NATO-kopplingen. Under åtminstone det senaste decenniet har ju Sverige snarast agerat lydstat till USA oaktat att vi inte är medlemmar i NATO. Vi deltar/har deltagit i flera krig. Det är vårt stora problem, inte varifrån vi köper våra plan. Får man tro Lindberg själv torde väl för övrigt Sukhoi PAK FA vara ett fullgott alternativ och ryssarna torde väl vara intresserade av att sälja. Kineserna borde väl ha något också?
Inte så framgångsrikt letande efter intellektualiserad politik idag alltså.
Mer på Knuff
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Lindberg, Bengt Göransson, Dilsa Demirbag-Sten, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Agenda, Bo Rohtstein, NATO
Vi klarade krisen – åtminstone över helgen, kanske hela veckan
Ulf Bjereld: Juholt klarade krisen – åtminstone över helgen: ”Jag är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och ledamot av förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. ”
(Hittat via knuff.)
Så presenterar sig Ulf Bjereld. I fredags skrev den allestädes närvarande (bryr mig inte om att länka till alla radioprogram m.m.) professorn under rubriken Juholt klarade krisen åtminstone över helgen:
Till mångas förvåning (dock icke min) lyckades Håkan Juholt politiskt överleva även de två senaste dagarnas tumultartade och medialt extremt uppmärksammade sammanträde med Socialdemokraternas verkställande utskott (VU). Trots att två partidistrikt (Västmanland och Örebro) mitt under pågående sammanträde öppet deklarerade sitt misstroende mot partiledaren kunde partisekreterare Carin Jämtin i dag möta pressen och summera två dagars diskussion med orden ”vi har fortsatt förtroende för Håkan Juholt”.
Idag konstaterar samma professor att partiet har ett akut behov av ledarskap (precis som om Håkan Juholt utövat ett effektivt sådant) och skriver:
När Socialdemokraterna nu skall utse en ny partiledare ställs partiet inför ett dilemma. Å ena sidan innebar Håkan Juholts hastiga avgång att partiet har ett akut behov av ledarskap. Partistyrelsen och verkställande utskottet får press på sig att snabbt utse en person som kan samla ett sargat parti, hejda opinionsraset och på allvar utmana regeringen Reinfeldt. Å andra sidan finns det på flera håll en övertygelse om att partiet borde utse sin ledare i en öppen process, där medlemmarna för möjlighet att förhålla sig till olika kandidater vilka i sin tur får möjlighet att berätta hur de vill leda och utveckla socialdemokratin. En sådan process tar tid.
Erkänner att jag har stor respekt för alla partikamrater inklusive Bjereld som just medlemmar i samma rörelse men saknar respekt för professorer, doktorander m.fl i statskunskaps förmåga att göra mer avancerade analyser av det dagsaktuella läget inom socialdemokratin. Nivåmässigt ligger de i paritet med de på inrikespolitik specialiserade journalister som är ett annat av medias favoritintervjuobjekt dessa dagar och andra ”experter”.
Själv är jag partimedlem men saknar varje form av fördel av detta under denna partiets största kris i mannaminne. Hänvisas helt till mer eller mindre korkade uttalanden och beskrivningar av händelseförloppet såsom det beskrivs i media. I fredags hävdade Carin Jämtin att VU uttalat sitt förtroende för Håkan Juholt, idag kan jag i Aftonbladet läsa att VU hade en omröstning i frågan där 9 saknade förtroende, bara 3 förklarade sig ha det. Just nu säger samma Jämtin i TV (Rapport) att ”vi har nu beslutat att ha ett förslag till partistyrelsen på fredag”. Den diskussionen borde föras så att även medlemmar kan delta, fundera över argumenten, ta ställning men det verkar vara något som VU tror kan hållas internt och sakna intresse bland medlemmarna. Vi medlemmar får möjligen ta del av detta via kvällspressen. Jag finner detta obegripligt. Jag finner det kränkande. Jag finner det så korkat att jag inte förstår hur en sådan linje vinner stöd i VU och accepteras av de distriktsordförande som trots allt verkar hållas lite informerade.
Vidhåller att partiledarfrågan är rätt underordnad politiken. Självfallet behövs kanske en tillförordnad, men det ska ses som en tillfällig och tidsbegränsad lösning fram till ordinarie kongress. Ungefär som Stefan Stern säger i SvD idag:
– Sätt igång politikutvecklingsarbetet. Det var ett misstag efter valet att tro att allt handlar om kommunikation och retorik. Politik handlar om människors drömmar och rädslor. Formulera svar och börja i sysselsättningsfrågan. Arbetslösheten ökar – hur ser S program ut? De svenska storföretagen kommer att vara fortsatt viktiga, men jobben kommer i mindre och växande företag.
Precis som Erik Laakso hävdar så har vi gott om tid t.o.m. så gott om tid att poltiken bör prioriteras före partiledarfrågan. Nu behöver bara konstateras att val ska ske på ordinarie kongress 2013 och att en öppen process inför det ska inledas under senhösten i år. Till dess bör en tillförordnad partiledare driva politkutveckling i samma öppna anda engagerande hela partiet och alla intresserade runt detsamma. Peter Högberg har ett förslag till beslutspunkter som jag antar ställs till partistyrelsens förfogande – de kan åtminstone tjäna som en utgångspunkt för diskussionen tycker jag. Stefan Lindgren har lagt ett anspråkslöst förslag när det gäller politikutvecklingen (som åtminstone beträffande EU-frågan inte överensstämmer med min syn) som åtminstone pekar ut några områden som kan diskuteras – tyvärr pekar han dock inte ut en riktning och det är det jag tror vi saknar mest, kanske uttryckt som en ny vision som tydliggör vad frihet, jämlikhet och solidaritet faktiskt innebär några tiotal år in i framtiden.
Intellektualisera politiken – en intressant paroll jag hittar i Bengt Göranssons 5 reflektioner över Juholts avgång!
Technorati Tags:
Aftonbladet, Bengt Göransson, Carin Jämtin, demokrati, Erik Laakso, Håkan Juholt, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ulf Bjereld, VU, Stefan Stern
Senaste kommentarerna