Is Meritocracy A Sham? | Via Meadia: ”But, and this is what Hayes is pointing out, there are a couple of problems with meritocracy in practice. The first is, evidently, that it doesn’t always work as advertised. The ‘best and the brightest’ organized the financial market reforms of the Clinton years that led to the Bush bubbles and the Obama doldrums, and neither the wars in Vietnam by the Kennedy era Great Meritocrats nor the Bush and Obama era wars were triumphs of social engineering.
The second problem is that in the end, meritocracy doesn’t promote democracy. The meritocrats may have won their positions through an open competition and their kids (with some advantages to be sure) are still going to have to struggle to make it into top colleges and so on, but once they win — they’re an elite. And their perceptions about how hard they competed and how fair the competition was makes them more smug and more entitled than the old elites ever were.
The new elites don’t feel guilty about their power; they didn’t inherit it. They earned it. They are smarter than everybody else and they deserve to rule — and in their own minds at least, they also deserve the perks that power brings. Money, fame, access: bring it on.
Wealth and entitlement corrupts the meritocratic elite. Members of this elite can no longer see society easily from the perspective of ordinary people and so their decisions increasingly reflect their own interests rather than those of the people they are supposed to represent. They lose the ability and perhaps also the will to be impartial arbiters between the masses and power; they identify with power and start to use their own influence to tilt the system farther and farther away from the populists and toward the old power centers.
I’m not of course doing justice to Hayes’ book here; if I could it would have been a blog post not a book. But this critique of the meritocratic ideal from the left speaks also to the populism of the right; indeed, while Hayes loathes what he understands of the ideology and political program of the Tea Party as much as any left intellectual in America, he has far more emotional sympathy for its hatred of the überclass than many writers on his side of the spectrum.”
Walter Russell Mead kommenterar på sin blogg Twilight of the Elites: America after Meritocracy av Christopher Haye. Fram till det ovan citerade stycket är det riktigt intressant, sedan förlorar sig Mead i ett resonemang som går ut på att ateister löper större risk än religiösa att utvecka den arrogans och andra meritokratins fallgropar som Hayes beskriver i sin bok. Denna senare del lämnar jag helt därhän.
Poängen är att meritokratin som uttryck för en teknokratisk samhällssyn står i viss motsättning till en (vad Meads kallar social populism) demokratisk sådan baserad på jämlikhetsbegreppet. Skulle kunna ses som lite förvirrande då just meritokrati ofta framställs som ett sätt att komma ifrån åtminstone ärvda privilegier men den teknokratiska samhällssynen såsom den beskrivs av Mead undergräver definitivt demokratin.
Såhär i sommartider känns det lite skönt att kunna ägna lite tid åt denna typ av diskussion – liksom om fascism som jag kommenterade häromdagen. Under Almedalsveckan då man hör våra ledande politiker hålla visionslösa tama tal där det mest uppmärksammade blir korporativistiska förslag om jobbpakt bekräftas ju att det åtminstone behövs en väsentligt fördjupad diskussion om hur vi vill forma vårt samhälle baserat på en lika fördjupad analys av hur det nuvarande faktiskt ser ut i termer av verklig demokrati, verklig frihet och verklig jämlikhet.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, Elit, Elitism, Fascism, Frihet, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten, Tekonokrati, Meritokrati
Is Meritocracy A Sham? | Via Meadia: ”But, and this is what Hayes is pointing out, there are a couple of problems with meritocracy in practice. The first is, evidently,...
Henrik-Alexandersson.se: Våra fascistiska ovanor…: ”Fascismens epicentrum är inte någon galijonsfigur, även om sådana mycket väl kan förekomma. Kärnan består av en viss del av (främst) den offentliga förvaltningen, som styr och ställer över människor ifrån kontor i Stockholm och Bryssel. Uppbackad av det som är kvar av den rimligt välmående medleklassen, som gärna är med och plundrar näringslivet med samma varma själ som den inte vill ta in fler svartskallar i landet än vad som verkligen behövs för att de själva skall slippa ta jobb i någon servicenäring.
”
Henrik Alexandersson har läst en artikel av Llewellyn H. Rockwell Jr. som i sin strävan att belägga att såväl USA som Europa präglas av fascism använder sig av begreppet på ett sätt som de flesta av oss inte känner igen. Måste ju förstås inte betyda att han har fel och artikeln är faktiskt tänkvärd.
Från Wikipedia hämtar jag en (av flera möjliga) definitioner:
Den amerikanske historikern Robert O. Paxton ger en arbetsdefinition av fascism som ”en form av politiskt beteende som markeras av en besatthet med samhällets förfall, förnedring eller förföljelse och av en kompenserande dyrkan av enhet, energi och renhet, i vilket ett massbaserat parti av hängivna militanta nationalister som arbetar i ett olustigt men effektivt samarbete med traditionella eliter överger demokratiska friheter och eftersträvar sina mål av intern rensning och extern expansion med våld och utan etiska och lagliga begränsningar”.
Rockwell utgår från en annan definition hämtad från As We Go Marching av John T. Flynn från 1944. Flynns tes tycks vara att USA under 2:a världskriget visserligen krigade mot (bekämpade) fascistiska regimer men samtidigt byggde upp en intern ordning i landet som gjorde precis detsamma (statlig kontroll av produktion/konsumtion, polisstat, korporativism m.m.). I stort detsamma som vi senare sett hända fast nu under beteckningen krig mot terrorismen med våldsamt utökad kontroll över medborgarna. Till detta ska läggas den för fascism oerhört typiska extrema nationalismen och på denna vilande expansionism. Nationalstatens intresse överordnat såväl de egna som andra länders medborgares intressen.
Rockwell menar att
Fascism is the system of government that cartelizes the private sector, centrally plans the economy to subsidize producers, exalts the police state as the source of order, denies fundamental rights and liberties to individuals, and makes the executive state the unlimited master of society.
This describes mainstream politics in America today. And not just in America. It’s true in Europe, too. It is so much part of the mainstream that it is hardly noticed any more.
Rockwell hävdar också att den fascistiska staten utarmar ekonomin, begränsar den möjliga tillväxten och därmed urholkar välfärden. Som stöd för denna uppfattning anför Rockwell bland annat att realinkomsten per familj (i USA) inte ökat alls jämfört med 1973, trots att det numera är vanligt att det är två inkomsttagare per familj till skillnad mot bara en fram t.o.m 70-talet. Jag tror att utvecklingen i Europa varit likadan – fram till typ 60-talet kunde man i vårt land försörja en familj på en industriarbetarlön, en omöjlighet idag.
Flynn had som site 8:e kriterie på en fascistisk stat att militära utgifter had impoerialistiska mål. Att så är fallet är ju uppenbart för var och en som studerar de sensate årtiondenas USA-ledda agressioner mot andra stater. Rockwell beskriver get så här:
Ronald Reagan used to claim that his military buildup was essential to keeping the peace. The history of US foreign policy just since the 1980s has shown that this is wrong. We’ve had one war after another, wars waged by the United States against noncompliant countries, and the creation of even more client states and colonies.
US military strength has led not to peace but the opposite. It has caused most people in the world to regard the United States as a threat, and it has led to unconscionable wars on many countries. Wars of aggression were defined at Nuremberg as crimes against humanity.
Obama was supposed to end this. He never promised to do so, but his supporters all believed that he would. Instead, he has done the opposite. He has increased troop levels, entrenched wars, and started new ones. In reality, he has presided over a warfare state just as vicious as any in history. The difference this time is that the Left is no longer criticizing the US role in the world. In that sense, Obama is the best thing ever to happen to the warmongers and the military-industrial complex.
Så då undrar den tålmodige läsaren – är into såväl USA som de europiska staterna demokratier och sådan kan man väl verkligen into end antyda att de skull vara fascisitska. Flynns andra kriterie är att regerandet är en de facto dictator baserat på ledarskapsprincipen (utgår från en) och Rockwell kommenterar:
Further, this executive is not really about the person who seems to be in charge. The president is only the veneer, and the elections are only the tribal rituals we undergo to confer some legitimacy on the institution. In reality, the nation-state lives and thrives outside any ”democratic mandate.” Here we find the power to regulate all aspects of life and the wicked power to create the money necessary to fund this executive rule.
As for the leadership principle, there is no greater lie in American public life than the propaganda we hear every four years about how the new president/messiah is going to usher in the great dispensation of peace, equality, liberty, and global human happiness. The idea here is that the whole of society is really shaped and controlled by a single will — a point that requires a leap of faith so vast that you have to disregard everything you know about reality to believe it.
För de som brukar ta del av presidentkandidaternas massmötet (snart på en TV nära dig) och kanske minns någon journalfilm från 20- och 30-talets italienska eller tyska massmöten ligger jämförelsen när till hands. Och till USA åker svenska politiker för att lära!!!
Just in case – Rockwells uppfattning att valet till slut står mellan den totala (totalitära) staten eller den totala frihet känns kanske inte helt övertygande. Det är svårt att se ett samhälle helt i avsaknad av varje form av reglering.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
demokrati, ekonomi, Elitism, EU, Fascism, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Imperialism, Kapitalet, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten, Wikipedia
Henrik-Alexandersson.se: Våra fascistiska ovanor…: ”Fascismens epicentrum är inte någon galijonsfigur, även om sådana mycket väl kan förekomma. Kärnan består av en viss del av (främst) den offentliga förvaltningen, som styr...
Senaste kommentarerna