Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Lite om samhällets förändringar
Läste ett inlägg på Twitter där enkelt uttryck två förklaringar till situationen i Frankrike de senaste dagarna ges – liberalt initierad nedmontering av föräldraskapet och flyktingströmmar från Mellanöstern och Afrika orsakade av USAs politik och krigföring. Om orsakerna till flyktingströmmen är jag enig. Detta med föräldraskapet är mer komplext. Sedan typ 50-talet har livet i många västländer förändrats för flertalet av i huvudsak två orsaker. De är båda av materiell natur. Den ena är en kraftig urholkning av värdet av arbete (lönearbete). Detta har medfört att en nödvändighet för att upprätthålla en dräglig levnadsstandard är att båda föräldrarna arbetar utanför hemmet. Så var inte situationen tidigare för de flesta med undantag för de lägst betalade. Staten har i de flesta fall övertagit ansvaret för tillsynen av barn och unga genom kraftigt utbyggd barnomsorg och utökad skolgång under föräldrarnas arbetstid. Detta medför att tillsynen professionaliserats och att barn och unga spenderar mindre tid i hemmet och därmed med föräldrarna. Samtidigt har boendet förändrats delvis som följd av urbaniseringen men också starkt påverkad av att traditionell stadsbebyggelse ersattes av solitära byggnader utan innergårdar och gärna långt från centrala delar av städerna. Det som tidigare var en social fostran (och kontroll) i närsamhället har ersatts av boende som i stor utsträckning anonymiserats, man känner inte sina grannar och vet inte namnen på de barn och ungdomar som kanske behövt vuxna att respektera eller t.o.m. bara prata med.
Den andra är direkt kopplad till den föregående. Del av de ökade levnadsomkostnaderna beror på generellt ökad levnadsstandard som också präglas av kapitalets behov av att skapa avsättning för all produktion, därav vårt konsumtionssamhälle. Nu ska den frihet bilen en gång skapade ersättas av 1800-talsteknik utom för den del av medelklassen som har råd att lägga en halv städerskelön i månaden på sitt bilägande. Samtidigt ska barnfamiljer ha råd med den kommunikationsteknik som blivit nödvändig och ha tillgång till allehanda streamingtjänster.
Valet 2 – frihet, jämlikhet och solidaritet
Peter Karlberg – Valet – friheten, jämlikheten och solidariteten:
Tanken var att fortsätta att utveckla resonemanget som avgör mitt val idag. Har dock blivit så trött på de partistrateger som verkar tycka att man i första hand ska prata om andra partiers förslag och idéer snarare än att argumentera för den egna. Sättet att förhålla sig till Sverigedemokraterna är exempel på detta – enligt min uppfattning är det kontraproduktivt och därmed korkat. De har både av politiker och media givits en plats och roll de inte förtjänar men som tjänat dem väl.
Under ganska lång tid har jag betraktat socialdemokraterna som mitt självklara val, så självklart att jag under en ganska lång period var aktiv i partiet. Det visade sig dock att den politik ideologiska diskussion jag hoppades få delta i lyste med sin frånvaro. Det som nu får mig att välja annat parti är emellertid solidariteten som tycks försvagad så till den milda grad att den när det gäller flyktingmottagande helt försvunnit. Tillfälliga tillstånd, stängda gränser och försvårad familjeåterförening hör inte hemma i en socialdemokratisk politik.
Det enda parti som fortsatt har en rimlig politik på området är Vänsterpartiet. De kommer således att få min röst idag.
PS Det betyder dock att min röst är villkorad. Jag stödjer bara i begränsad omfattning partiets politik i övrigt. Har mycket svårt med inslagen av identitetspolitik, av inskränkningar av människors frihet att helt självständig forma sina liv och tror inte på lösningar som innebär förstatligande av verksamheter annat än när man kan tala om naturligt monopol. DS
Valet – friheten, jämlikheten och solidariteten
Ulf Bjereld: Leif GW Persson och Jan Guillou – inför valet nästa söndag: Det mörknar över Europa. Ryssland, Polen och Ungern monterar beslutsamt ner demokratin och deras svenska anhängare i SD snickrar bit för bit ihop en ny ideologi som får en allt tydligare skepnad lik 1930-talsfascismen.
Dags att komma ut inför valet förstår man efter att såväl Leif GW Persson som Jan Guillou gjort detsamma. För mig finns bara ett rättesnöre – jag vill kunna rösta för frihet, jämlikhet och solidaritet. Detta försätter mig i stora problem i detta val. Precis som för de båda herrarna kan man säga att helst högerblocket (läs den sk Alliansen) går bort dels därför att de inte verkar kunna hålla rent mot högerextremismen, dels därför att de aldrig driver en politik för verklig jämlikhet, för allas frihet och ett i grunden solidariskt samhälle.
Idag kräver friheten försvar mot allehanda attacker från antidemokratiska krafter. Birsten på frihetlighet demonstreras också i den långa raden av ”uppfostrande” lagar och förslag till sådana som talar om en obefintlig insikt om att ett av världens mest utbildade befolkningar faktiskt kan ges möjlighet att bestämma mer om sina liv, inte mindre. Vi lever i ett långt från jämlikt samhälle men har ändå kommit längre än de flesta andra länder – behöver försvaras och utvecklas. Solidariteten som jag uppfattat som en rätt grundläggande av många uppfattad självklarhet visade sig vara alltför skör. När den plötsligt i samband med den stora flyktingvågen 2015 visade sig kosta lite ansträngning krakelerade den fullständigt hos många, inte minst hos de ledande socialdemokratiska företrädarna.
Återkommer i ärendet
Arbetslinjen – ett utslag av sinnessjukdom
Hittar detta på Facebook 
och det citerande är ju oerhört centralt (och träffsäkert formulerat). Att vi skulle leva för att (löne)arbeta är ju absurt – vi arbetar för att leva och behöver förstås så stor frihet som möjligt att disponera våra liv (läs vår tid).
Samtidigt är det ju så att det finns en mängd saker som måste göras för att vi ska kunna leva väl – saker som med långt gången arbetsdelning kan klassificeras som arbete vare sig det utförs av lönarbetare eller i egen regi. En hel del sådana sysslor ger också utrymme för – i varierande grad – kreativitet, skapande. Gränsdragningen är oftast inte skarp men man kan nog identifiera en hel del sysslor där det kreativa inslaget i stället är begränsat, där det egna skapandet inte får särskilt stor plats inom ramen för arbetet.
Därför måste vi fortsatt arbeta för en arbetstidsförkortning – ”6 timmars arbetsdag” verkar vara en paroll att damma av. Först bör detta genomföras när det gäller lågavlönade arbeten med begränsat utrymme för egen kreativitet som är repetitiva, fysiskt och/eller mentalt slitsamma. Bibehållen lön självklart då det i sig skulle innebära en välbehövlig uppgradering av sådana jobbs värde. I ett slag skulle vi nog läsa de framtida problem vi annars kommer att få med att rekrytera personal till t.ex. älvdreomsorgen, delar av vården, tung industri m.fl.
Technorati Tags:
6-timmarsdag, Frihet, Ideologi, Klasskamp, Mer tid att leva, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ernst Wigforss
Löfven, Almedalen metaforerna och köksbordsrasismen
Stefan Löfvens tal på Almedalen: ”Alla i Sverige har en skyldighet, men ska också ha en möjlighet att arbeta. Samtidigt behöver vi tillsammans göra samhället ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart. Det gör att den frihet vi har idag går att ge i arv till våra barn. Det uppdraget – att genom allas arbete säkra en hållbar frihet – bär vi tillsammans.”
Lyssnar en andra gång på Stefan Löfvens tal i Almedalen. Som helhet tycker jag det var mycket bra. Det var tydligt och retoriskt väl uppbyggt.
Så några kommentarer:
Apropå EU riktar Löfven kritik mot de ensidiga nedskärningarna. Han talar om att inte bara spara – bromsa – utan också investera – gasa. Som alla som kört bil inser kan man inte göra båda samtidigt utan att få motorstopp eller andra problem. Metaforen håller alltså inte och då är den ju inte särskilt bra att använda.
Löfven säger att hållbar frihet innebär för individen att dra sitt strå till stacken, ta ansvar för varandra, att utveckla sin frihet utan att begränsa andras och för samhället allas rätt till arbete, utbildning, välfärd och ett hållbart resursutnyttjande för att behålla vårt sätt att leva.
Missar dock att reflektera över frihetens gränser i denna relation dvs vad som regleras i lagar och förordningar, som styr hur enskilda ska leva vare sig det handlar om arbetsfördelning i hemmet, konsumtionsval eller hur den enskildes informationsutbyte ser ut.
Om skolan tycker Löfven liksom att alla ska ges möjlighet att lyckas. Frågan är dock om obligatorisk sommarskola (för alla?) är den bästa metoden för att alla ska klara sina grundskolestudier. Borde inte skolan utvecklas så att detta kan klaras inom den rätt frikostiga tidsram den redan har? Skolans digitalisering (modernisering) glömdes också bort.
Bäst av allt var enligt min mening hans tilltro till människornas förmåga uttryckt bl.a. så här
”Människan har odlat upp kontinenter, tyglat elektriciteten, byggt upp världen efter två världskrig, fångat vindens kraft, fångat solens strålar……framtiden är inte ödesbestämd, det är vi som formar vår samtid, vi som formar vår framtid. Detta får vi aldrig glömma.”
Gäller dock inte bara den gröna omställningen kring vilket Löfven talar en hel del, lika relevant för samhällets alla delar. Vi kan om vi vill åstadkomma det mesta.
Eric Sundström i Dagens Arena hävdar att Löfven har en spansk spelidé. Enligt denna metafor försöker alltså Löfven hålla bollen (politiken) inom laget för att förhindra motståndaren från att göra mål. Det konkreta exempel Sundström tar upp handlar om jobben och så pekar han på missar som görs inom Alliansens lag (oenighet). Ogillar sportmetaforer inom politiken generellt då den reducerar politiken till frågan om att vinna val. Politik handlar om att tillsammans forma en politik som får stöd genom att de upplevs som relevant av människorna. Bör inte beskrivas som en tävling.
Danne Nordling, nationalekonom, tycker att Löfven när han försökte agitera blev en kalkon. För att få den upplevelsen av talet måste man nog ha laddat med en ansenlig dos förutfattade meningar. Nordling tycks basera sin uppfattning på att Löfven borde framträda i egenskap av regeringschef och alltså ha den exekutiva makten att agera snarare än att vara den oppositionsledare han faktiskt är. Fredrik Söderquist, studierektor i retorik på Södertörns högskola tycker att just balansen mellan vision och konkretion var det bästa med talet:
Bra balans mellan vision och konkretion i talet. Löfven levererar flera slagkraftiga formuleringar såsom ”Ett samhälle där ingen tvingas sänka sitt pris – men där alla har en möjlighet att höja sitt värde”.
En annan viktig sak som Löfven gjorde var att tala inkluderande. I hans tal fanns inget av de närmast obehagliga tendenser som t.ex. Göran Dahlström, kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm gav uttryck för i Aftonbladet igår. Dahlström fick dock ordentligt svar på tal av Kawa Zolfagary. Helena Ericson och Staffan Lindström har också kommenterat.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, Eric Sundström, Etnicitet, EU, Flyktingpolitik, Framtiden, Frihet, IT i skolan, Jämlikhet, Jämlikhetsanden, Kommunalråd, Netroots, Partiledare, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staffan Lindström, Stefan Löfven, Teknik, Utbildning, Danne Nordling, Kawa Zolfagary, Helena Ericson
Lite tänkande en lördagkväll
Tänkande kan få troende att vackla – DN.SE: ”Analytiskt lagda personer är mindre benägna att vara troende än de som brukar gå på magkänsla. Det visar en kanadensisk studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science.
En del människor med religiös övertygelse upplever sin tro som bergfast. Men en ny studie visar att personer som uppmanas att tänka analytiskt kan börja vackla i sin tro, om än bara lite.”
(Hittat via Knuff.)
Hittar ovanstående i mitt sökande efter lite tankestimulans så här en lördagskväll. 酩酊老翁 menar t.o.m. att religiösa (som väl kan likställas med troende) är oförmögna till logiska resonemang och refererar också till forskning refererad i Wikipedia. Göran Rosenberg däremot lyckas – kanske inte så övertygande – i en understreckare i SvD argumentera för mera religion i politiken
”Habermas hoppas för sin del att ett sådant möte kommer att väcka till liv ”sedan länge undertryckta, glömda, obrukade intuitioner som ligger begravda någonstans”. Taylor hoppas för sin del på en sekulär stat som inte gör skillnad på religiösa och icke-religiösa opinioner och värderingar. I dialogen mellan de båda filosoferna formas en ny förståelse för religionens roll och betydelse i det postsekulära samhället.”
Hela Rosenbergs resonemang (och sannolikt de båda refererade ”filosofernas”) framstår som rätt bisarrt.
En invändning mot Rosenberg (Habermas/Taylor) är förstås för alla uppenbar – religion har ett betydande inflytande i den sekulära staten (om vi t.ex. tar vårt eget land som utgångspunkt). Religiösa människor deltar utan problem och i betydande omfattning i det politiska livet. Lagstiftning och sedvänjor präglas i mycket hög grad av religion. I mitt eget parti är de religiösa t.o.m. organiserade i en egen partiorganisation. Om jag inte misstar innehåller vår konstitution krav på statschefens religionstillhörighet – bara som exempel.
En annan invändning som åtminstone jag har är att religionen ofta är organiserad, kapitalstark och därmed tar stor plats i samhällslivet – ofta helt oproportionerligt mot antalet aktivt engagerade. Religion är ett så väletablerat fenomen att Skatteverket effektuerar religiösa samfunds medlemsavgifter. Sekulära människor är av helt naturliga skäl inte organiserade på samma sätt. Det finns inga företrädare för de sekulära som staten/politiken kan samtala med.
En annan aspekt som pockar på uppmärksamhet i sammanhanget, men som ligger lite vid sidan av frågan om relationen mellan religion och politik är huruvida man kan/borde tala om vad som i de mer sekulära samhällena ibland ersätter religion. Mitt resonemang i det följande bygger på tesen att religion under stora delar av mänsklighetens historia fyllt flera funktioner – att hålla folk i herrans tukt och förmaning, kanalisera engagemang, erbjuda tröst i en eländig värld och hopp om något bättre (om än efter döden).
Att t.ex. arenaidrotterna och supporterskap fått ersätta både religiöst engagemang och blivit substitut för hoppet om en bättre värld är ju uppenbart. Men faktiskt är det så att nästan vad som helst kan ersätta ”tron” – det kan vara den egna kroppen (träning), det kan vara att man vet hur bra undervisning är och det kan vara bekännandet till en politisk idé`(eller faktiskt t.o.m. en bestämd organisation).
Det senare var en fundering jag fick i samband med läsandet av Anders Nilssons Hur länkar man till tystnaden?
Sen finns det förstås i politiska organisationer ofta en grund, en ideologisk bas som kan anammas utan att den blir trossatser. Socialdemokratins frihet, jämlikhet och solidaritet är sådana som måste få sin uttolkning i envar tid och alltså inte betyder exakt detsamma oavsett. Att jämlikhet dock i alla lägen betyder respekt för alla människors lika värde är förstås självklart. Inte heller demokrati dvs en man – en röst såväl i parti som på olika nivåer i styrandet av stat, kommun etc behöver vara en trossats utan ett rationellt val enligt devisen – bästa möjliga (såvitt vi nu vet). Tvekan om det är något jag personligen ser som svårförenligt med att ”få” kalla sig socialdemokrat.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, demokrati, DN, Elitism, Frihet, Integritet, Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Wikipedia, Göran Rosenberg
Övervakning – idag är det de andra, i morgon är det du
Stort fiasko för datalagringsdemon på Sergels Torg: ”Vi socialdemokrater, genom den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kan med stor stolthet lägga vår röst för Datalagringsdirektivet på onsdag 21 mars klockan 1600. Och vi har här en seger.”
(Hittat via S-info.)
Ibland är det nog så att sidor som s-info borde förses med varningstext: Besök inte denna sida om du är rädd om din mentala hälsa. Idag är en dag då det hade varit befogat.
Hittar inga partikamrater (men de finns säkert) som engagerar sig i frågan nu bara några dagar från att ett gigantiskt steg tas mot det övervakningssamhälle Thomas Bodström i sin naivitet förespråkade.
Henrik Alexandersson från den ”obskyra” Frihetsfronten och anställd av Piratpartiet i Bryssel har uttryckt det bra och pedagogiskt, kanske t.o.m en sådan som Tommy Rådberg kan förstå:
Ur ett demokratiskt perspektiv är Sverige ändå ett rätt anständigt land att leva i. De demokratiska fri- och rättigheterna respekteras i allt väsentligt. Rättsväsendet fungerar hyggligt. Formellt sett fungerar de demokratiska institutionerna.
Just därför är det viktigt att fortsätta kämpa för frihet och demokrati. Sverige skall vara en öppen, demokratisk rättsstat. Även i morgon.
Just därför måste vi reagera när övervakningsstaten rullas ut. Vi skall inte ge staten och morgondagens ledare verktyg som lätt kan missbrukas.
och de kommer att missbrukas – var så säker.
Centerns riksdagsmän får ju i alla fall lite påtryckningar, alltså det parti som har stämmobeslut på att gå emot men ändå tänker rösta för, genom Hanna Wagenius m.fl. som i Expressen skriver
Det har sagts att direktivet måste införas eftersom det är tvingande. Resultatet av att vägra införa ett direktiv är dock blott böter. Det högsta bötesbelopp vi riskerar är ca 150 miljoner kr per år – ett mycket lågt pris för att behålla vår frihet. Det är verkligen inte en konventionell väg att gå, men det är heller inte en konventionell fråga, utan en oacceptabel order från EU om att kränka medborgarnas grundläggande rättigheter. Och vad är rimligast; att vi betalar för att bli övervakade eller för att få behålla vår personliga integritet?
Vår inställning är att varje enskild c-ledamot har en skyldighet gentemot partistämman och gentemot medborgarnas rättigheter att rösta nej den 21 mars, annars har man fullständigt kört över stämmans beslut från i höstas. Det är interndemokratiskt helt oacceptabelt. En partistämmas beslut ska följas. Det måste också partidistrikten runt om i Sverige göra klart för sina ledamöter och ställa tydliga krav på att de står upp för den personliga integriteten.
Tänk om vi sett ett liknande konsekvent och principfast agerande från SSU. Söker man på datalagringsdirektivet på deras hemsida får man 4 träffar och vad som förefaller vara det senaste är en artikel i Frihet från 23 juni 2011.
Frihet (för medborgaren) från varje form av förtryck, övervakning, kontroll, tvingande påbud från överheten trodde jag var en av socialdemokratins ideologiska hörnstenar. Tycks ha helt fel. Skulle önska att vår riksdagsgrupp tog sig före att på onsdag visa att jag misstagit mig.
Technorati Tags:
Bodströmsamhället, demokrati, EU, Expressen, Framtiden, Freedom not fear, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Thomas Bodström, Hanna Wagenius
Virtanen om Frihet, jämlikhet & solidaritet – och fel blev det
Frihet, jämlikhet & solidaritet kommer alltid tillbaka, Löfven | Fredrik Virtanen | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Eftersom jag är inkompetent på fördelningspolitik behöver jag staten.
Därför måste Socialdemokraterna resa sig ur krisen utan att snegla mot vad som är populärt i ”satsa på dig själv”-staden just nu. Socialdemokraterna måste hålla fast vid den omoderna tanken om Det Statsbärande Partiet och idissla den djupare innebörden i Håkan Juholts famous last words:”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat”.
Det var ett så ljuvligt obsolet uttalande. Ett uttalande som inte behöver omprövas så länge betydelsen i ordet socialdemokrat kvarstår.
Frihet, jämlikhet och solidaritet – vilket var vad Juholt sa – anses otidsenligt i en individualistisk tid där entreprenören och småbarnsföräldern pressas mellan karriären, färdiga matkassen och rot-städaren. Jag har för fan inte ens tid att prioritera mig själv! Hur ska jag hinna med, vad hette det, solidaritet?Därför är sossarnas nya nystart med Stefan Löfven så viktig, inte som ett högeranpassat parti utan som ett traditionellt välfärdsparti.
För att vinna slaget om stadens favoriserade medelklass måste S hjälpa den att leva med gott samvete.Vi vill, via skattsedeln, betala för förmånen att leva i ett rättvist samhälle. Vackrare än så är vi inte. Vi betalar för att professionella ska sköta friheten, jämlikheten och solidariteten åt oss.”
Frihet, jämlikhet och solidaritet representerar sannolikt eviga värden som kan delas av stora delar av befolkningen. De har heller aldrig varit omoderna som Virtanen påstår. Däremot måste de omsättas i praktiskt handlande och i politik som fungerar. Det har inte socialdemokratin klarat under en tid. Svårigheten som inte kunnat övervinnas är att formulera nya mål (och medel) när tiderna ändras, när de gamla målen uppnåtts eller blivit obsoleta.
Ta frihetsbegreppet som exempel. Historiskt har det varit rätt att använda lagstiftning, dvs staten som instrument för att undanröja frihetsbegränsande faktorer. Baksidan har förstås varit att sådan reglering också inneburit reglering av människors privatliv. För att formulera en frihetlig politik som funkar nu – då bildningsnivån hos befolkningen vida överstiger den som gällde t.ex. under motbokens tid – krävs en insikt om att frihet nu innebär att mål måste formuleras som verkligen ökar människors egenmakt, deras kontroll över de egna livsvalen. Vi ska inte heller fortsätta med att ”lösa” allt via skattsedeln som Virtanen förespråkar utan skapa former som innebär möjlighet till aktivt deltagande i utformandet. Nya former av kooperativa lösningar, solidarisk finansiering av välfärdslösningar utan statlig inblandning osv.
Från det dagsaktuella – frihet innebär absolut yttrandefrihet. Frihet innebär absolut frihet från övervakning om inte stark misstanke om brott föreligger och domstol prövat. Frihet för alla folk, absolut frihet från ockupation.
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Frihet, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Fredrik Virtanen, Ideologi
För vem finns socialdemokratin
Ylva Johansson: Mycket att göra: ” Vi är ett politiskt parti som gör anspråk på att få människors förtroende för att leda landet. Vi kan inte bara lämna misslyckanden bakom oss och vända fram ett nytt blad eller gå in i ett nytt år. Vi måste visa att vi har förstått vad vi har gjort för fel, att vi förstår varför många människor har lämnat oss och varför andra inte tycker att vi är relevanta alls.”
(Hittat via knuff.)
Visst har Ylva Johansson rätt även om hon inte är särskilt tydlig med att precisera vad det är ”vi har gjort fel” och varför ”människor lämnat” respektive ”inte tycker vi är relevanta”. Och det är nog de viktigaste frågorna att besvara – något som varken partiet som helhet eller vår partiledare hittills gjort.
Jag tror Anders Nilsson är en av de få som faktiskt försöker med viss framgång
”Med bygget av välfärdsstaten övergav Socialdemokratin alla andra vägar till gemensam välfärd. Kooperation och folkrörelsen reduceras till pynt och prydnadsbuskar i partiets trädgård. Reflexmässigt prisas folkrörelserna på kongresser och årsmöten och LO var så starkt att man vågade inte avveckla, men konsument-, försäkrings-, finans-, bostadskooperation mm lämnades därhän och förföll. Studieförbund och folkhögskolor fick en underordnad roll som obskyrt tillhåll för diverse avgrundsexistenser i den politiska strategin. Staten blev detsamma som samhället och staten skulle vara det byggnadsverk som garanterade alla medborgare en jämlikt fördelad välfärd. Människornas egna insatser skulle reduceras till närmast noll. Deras viktigaste funktion blev att vart fjärde år infinna sig i vallokalerna och tillförsäkra denna stat dess legitimitet och nödvändiga funktionärer.”
Vad vi behöver är en diskussion om vad frihet, jämlikhet och solidaritet faktiskt innebär nu. Vi är långt från en frihetsrörelse med det arv Bodström lämnade, vi har svårt att formulera en trovärdig politik som ger alla möjlighet att försörja sig själva och vi har stora svårigheter att formulera idéer för samhällsbyggandet som frigör människors solidariska kraft. Vi har inte ens en politik för tillväxt (fler jobb, mer resurser). Att svaret inte är mer stat, mer skatt, mer reglering, mer övervakning är självklart.
Jag tror – till skillnad från en rad förståsigpåare typ Paul Ronge – att vi faktiskt behöver en hel del strid. Det finns så många partikamrater som saknar varje form av insikt om att vi har problem, vilka de är och hur de skulle kunna tänkas lösas. Frågan är bara var man finner arenan för denna/dessa strider. Lokalt förekommer nästan ingen diskussion, är man en vanlig medlem erbjuds inga andra arenor, vilket ju är ytterst märkligt i dessa dagar.
Lite märkligt är det ju också att det får så stort medialt genomslag när någon av de ”gamla” uttalar sig som nu när Ylva Johansson tar till orda. Borde inte frågan till henne vara vilket ansvar hon haft?
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Frihet, Håkan Juholt, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Paul Ronge, Ylva Johansson
Senaste kommentarerna