Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Valet 2 – frihet, jämlikhet och solidaritet
Peter Karlberg – Valet – friheten, jämlikheten och solidariteten:
Tanken var att fortsätta att utveckla resonemanget som avgör mitt val idag. Har dock blivit så trött på de partistrateger som verkar tycka att man i första hand ska prata om andra partiers förslag och idéer snarare än att argumentera för den egna. Sättet att förhålla sig till Sverigedemokraterna är exempel på detta – enligt min uppfattning är det kontraproduktivt och därmed korkat. De har både av politiker och media givits en plats och roll de inte förtjänar men som tjänat dem väl.
Under ganska lång tid har jag betraktat socialdemokraterna som mitt självklara val, så självklart att jag under en ganska lång period var aktiv i partiet. Det visade sig dock att den politik ideologiska diskussion jag hoppades få delta i lyste med sin frånvaro. Det som nu får mig att välja annat parti är emellertid solidariteten som tycks försvagad så till den milda grad att den när det gäller flyktingmottagande helt försvunnit. Tillfälliga tillstånd, stängda gränser och försvårad familjeåterförening hör inte hemma i en socialdemokratisk politik.
Det enda parti som fortsatt har en rimlig politik på området är Vänsterpartiet. De kommer således att få min röst idag.
PS Det betyder dock att min röst är villkorad. Jag stödjer bara i begränsad omfattning partiets politik i övrigt. Har mycket svårt med inslagen av identitetspolitik, av inskränkningar av människors frihet att helt självständig forma sina liv och tror inte på lösningar som innebär förstatligande av verksamheter annat än när man kan tala om naturligt monopol. DS
Valet – friheten, jämlikheten och solidariteten
Ulf Bjereld: Leif GW Persson och Jan Guillou – inför valet nästa söndag: Det mörknar över Europa. Ryssland, Polen och Ungern monterar beslutsamt ner demokratin och deras svenska anhängare i SD snickrar bit för bit ihop en ny ideologi som får en allt tydligare skepnad lik 1930-talsfascismen.
Dags att komma ut inför valet förstår man efter att såväl Leif GW Persson som Jan Guillou gjort detsamma. För mig finns bara ett rättesnöre – jag vill kunna rösta för frihet, jämlikhet och solidaritet. Detta försätter mig i stora problem i detta val. Precis som för de båda herrarna kan man säga att helst högerblocket (läs den sk Alliansen) går bort dels därför att de inte verkar kunna hålla rent mot högerextremismen, dels därför att de aldrig driver en politik för verklig jämlikhet, för allas frihet och ett i grunden solidariskt samhälle.
Idag kräver friheten försvar mot allehanda attacker från antidemokratiska krafter. Birsten på frihetlighet demonstreras också i den långa raden av ”uppfostrande” lagar och förslag till sådana som talar om en obefintlig insikt om att ett av världens mest utbildade befolkningar faktiskt kan ges möjlighet att bestämma mer om sina liv, inte mindre. Vi lever i ett långt från jämlikt samhälle men har ändå kommit längre än de flesta andra länder – behöver försvaras och utvecklas. Solidariteten som jag uppfattat som en rätt grundläggande av många uppfattad självklarhet visade sig vara alltför skör. När den plötsligt i samband med den stora flyktingvågen 2015 visade sig kosta lite ansträngning krakelerade den fullständigt hos många, inte minst hos de ledande socialdemokratiska företrädarna.
Återkommer i ärendet
Höj kommunens lägstalöner!
Peter Karlberg – Höj kommunens lägstalöner!: ”Jag tycker att det är dags att gå från ord till handling. Börjar i den lilla välden dvs min egen kommun och motionerar till arbetarekommunen om att vi här skall se till att ingen heltidare i kommunen har mindre än 16 000 kronor per månad. Vi får se hur det går!”
2007 försökte jag fortfarande påverka den politik min arbetarekommun för genom motioner – tröttnade eftersom det visade sig vara fullständigt meningslöst. Även mycket modesta förslag som detta – att partiet skulle verka för att höja lägstalönerna i kommunen avslogs efter relativt enfaldig argumentering av samma arbetarekommuns föredragande som jag kort rapporterade senare. En dag som denna borde man kanske damma av förslaget. Elof Hansjons, föräldraledigt kommunalråd i Södertälje, tänkte i alla fall inte alls beröra denna frågan när han inledde kommunens uppmärksammande av den Internationella kvinnidagen. Följer man en del bloggande kamrater (fast det finns inte så många i Södertälje där jag huserar) så torde/borde kanske stödet vara större nu. Martin Moberg är en av dem som uppmärksammat frågan mer generellt och han refererar både till LO och till Ingvar Persson.
Det jag, mitt parti och de fackliga organisationerna borde göra är att kräva anständiga löner inom de sektorer där det inte är så idag. Det gäller särskilt sektorer som ”råkar” domineras av kvinnor och för politiken borde det ligga nära till hands att åtgärda det inom den s.k. offentliga sektorn dvs inom vård och omsorg. Att ens tro att detta går att åstadkomma, som Ingvar Persson tycks göra, genom traditionella fackliga förhandlingar där t.ex. industriarbetare skulle avstå löneökningar till förmån för undersköterskor är inte bara naivt utan också oärligt. Det finns helt enkelt inget objektivt löneutrymme, det går inte att överföra en utebliven löneökning i en sektor till en löneökning i en annan.
Att alla ska ha en anständig lön som det går att leva på är en central jämlikhetsfråga!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Arbetarekommun, ekonomi, Elof Hansjons, Ingvar Persson, Jämlikhet, Kommunalråd, LO, Martin Moberg, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Södertälje
Virtanen om Frihet, jämlikhet & solidaritet – och fel blev det
Frihet, jämlikhet & solidaritet kommer alltid tillbaka, Löfven | Fredrik Virtanen | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”Eftersom jag är inkompetent på fördelningspolitik behöver jag staten.
Därför måste Socialdemokraterna resa sig ur krisen utan att snegla mot vad som är populärt i ”satsa på dig själv”-staden just nu. Socialdemokraterna måste hålla fast vid den omoderna tanken om Det Statsbärande Partiet och idissla den djupare innebörden i Håkan Juholts famous last words:”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat”.
Det var ett så ljuvligt obsolet uttalande. Ett uttalande som inte behöver omprövas så länge betydelsen i ordet socialdemokrat kvarstår.
Frihet, jämlikhet och solidaritet – vilket var vad Juholt sa – anses otidsenligt i en individualistisk tid där entreprenören och småbarnsföräldern pressas mellan karriären, färdiga matkassen och rot-städaren. Jag har för fan inte ens tid att prioritera mig själv! Hur ska jag hinna med, vad hette det, solidaritet?Därför är sossarnas nya nystart med Stefan Löfven så viktig, inte som ett högeranpassat parti utan som ett traditionellt välfärdsparti.
För att vinna slaget om stadens favoriserade medelklass måste S hjälpa den att leva med gott samvete.Vi vill, via skattsedeln, betala för förmånen att leva i ett rättvist samhälle. Vackrare än så är vi inte. Vi betalar för att professionella ska sköta friheten, jämlikheten och solidariteten åt oss.”
Frihet, jämlikhet och solidaritet representerar sannolikt eviga värden som kan delas av stora delar av befolkningen. De har heller aldrig varit omoderna som Virtanen påstår. Däremot måste de omsättas i praktiskt handlande och i politik som fungerar. Det har inte socialdemokratin klarat under en tid. Svårigheten som inte kunnat övervinnas är att formulera nya mål (och medel) när tiderna ändras, när de gamla målen uppnåtts eller blivit obsoleta.
Ta frihetsbegreppet som exempel. Historiskt har det varit rätt att använda lagstiftning, dvs staten som instrument för att undanröja frihetsbegränsande faktorer. Baksidan har förstås varit att sådan reglering också inneburit reglering av människors privatliv. För att formulera en frihetlig politik som funkar nu – då bildningsnivån hos befolkningen vida överstiger den som gällde t.ex. under motbokens tid – krävs en insikt om att frihet nu innebär att mål måste formuleras som verkligen ökar människors egenmakt, deras kontroll över de egna livsvalen. Vi ska inte heller fortsätta med att ”lösa” allt via skattsedeln som Virtanen förespråkar utan skapa former som innebär möjlighet till aktivt deltagande i utformandet. Nya former av kooperativa lösningar, solidarisk finansiering av välfärdslösningar utan statlig inblandning osv.
Från det dagsaktuella – frihet innebär absolut yttrandefrihet. Frihet innebär absolut frihet från övervakning om inte stark misstanke om brott föreligger och domstol prövat. Frihet för alla folk, absolut frihet från ockupation.
Mer om vad sossar tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Frihet, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Fredrik Virtanen, Ideologi
För vem finns socialdemokratin
Ylva Johansson: Mycket att göra: ” Vi är ett politiskt parti som gör anspråk på att få människors förtroende för att leda landet. Vi kan inte bara lämna misslyckanden bakom oss och vända fram ett nytt blad eller gå in i ett nytt år. Vi måste visa att vi har förstått vad vi har gjort för fel, att vi förstår varför många människor har lämnat oss och varför andra inte tycker att vi är relevanta alls.”
(Hittat via knuff.)
Visst har Ylva Johansson rätt även om hon inte är särskilt tydlig med att precisera vad det är ”vi har gjort fel” och varför ”människor lämnat” respektive ”inte tycker vi är relevanta”. Och det är nog de viktigaste frågorna att besvara – något som varken partiet som helhet eller vår partiledare hittills gjort.
Jag tror Anders Nilsson är en av de få som faktiskt försöker med viss framgång
”Med bygget av välfärdsstaten övergav Socialdemokratin alla andra vägar till gemensam välfärd. Kooperation och folkrörelsen reduceras till pynt och prydnadsbuskar i partiets trädgård. Reflexmässigt prisas folkrörelserna på kongresser och årsmöten och LO var så starkt att man vågade inte avveckla, men konsument-, försäkrings-, finans-, bostadskooperation mm lämnades därhän och förföll. Studieförbund och folkhögskolor fick en underordnad roll som obskyrt tillhåll för diverse avgrundsexistenser i den politiska strategin. Staten blev detsamma som samhället och staten skulle vara det byggnadsverk som garanterade alla medborgare en jämlikt fördelad välfärd. Människornas egna insatser skulle reduceras till närmast noll. Deras viktigaste funktion blev att vart fjärde år infinna sig i vallokalerna och tillförsäkra denna stat dess legitimitet och nödvändiga funktionärer.”
Vad vi behöver är en diskussion om vad frihet, jämlikhet och solidaritet faktiskt innebär nu. Vi är långt från en frihetsrörelse med det arv Bodström lämnade, vi har svårt att formulera en trovärdig politik som ger alla möjlighet att försörja sig själva och vi har stora svårigheter att formulera idéer för samhällsbyggandet som frigör människors solidariska kraft. Vi har inte ens en politik för tillväxt (fler jobb, mer resurser). Att svaret inte är mer stat, mer skatt, mer reglering, mer övervakning är självklart.
Jag tror – till skillnad från en rad förståsigpåare typ Paul Ronge – att vi faktiskt behöver en hel del strid. Det finns så många partikamrater som saknar varje form av insikt om att vi har problem, vilka de är och hur de skulle kunna tänkas lösas. Frågan är bara var man finner arenan för denna/dessa strider. Lokalt förekommer nästan ingen diskussion, är man en vanlig medlem erbjuds inga andra arenor, vilket ju är ytterst märkligt i dessa dagar.
Lite märkligt är det ju också att det får så stort medialt genomslag när någon av de ”gamla” uttalar sig som nu när Ylva Johansson tar till orda. Borde inte frågan till henne vara vilket ansvar hon haft?
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Frihet, Håkan Juholt, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Paul Ronge, Ylva Johansson
Senaste kommentarerna